Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.
I 1 § lagen om särskild företräde för barn framgår följande: ”När det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år, skall en särskild företrädare förordnas för barnet om
1. en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet, eller
2. det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt.
En särskild företrädare skall inte förordnas om det med hänsyn till barnet är obehövligt eller annars särskilda skäl talar mot det.”
I 2 § framgår följande: ”Om barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana omständigheter som anges i 1 § 1 eller 2 finns endast i fråga om en av dem, skall den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efterföljande rättegång.
Om det med hänsyn till vårdnadshavarnas förhållande till varandra eller till någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets bästa skall dock en särskild företrädare utses.”
Jag anser att det alltid skall förordnas en särskild företrädare då det föreligger gemensam vårdnad mellan föräldrarna men endast den ena är misstänkt för brottet. En särskild företrädare är den som bäst tillvaratar barnets intressen i rättsligt hänseende vid en jämförelse med en vårdnadshavare. Det kan ofta föreligga djupa konflikter mellan två vårdnadshavare vid tidpunkten då brottet inträffar. Det är då oftast svårt att också axla en ställföreträdarroll för vårdnadshavaren. Därför bör lagstiftningen öppna upp möjligheten att barnet alltid skall ha rätt till en särskild företrädare även i de fall där det endast är den ena vårdnadshavaren som är misstänkt för brottet.