Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barn, som bevittnar våld i hemmet mot någon nära anhörig, fullt ut ska betraktas som brottsoffer.
Enligt proposition 2005/06:166 föreslog den förra regeringen att det ska slås fast i socialtjänstlagen att barn som bevittnar våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott. Regeringen lämnade också förslag om att barn som bevittnar ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person ska ha rätt till brottsskadeersättning från staten.
I propositionen föreslogs även att målsäganden i flera situationer än för närvarande ska få information om vilka bestämmelser som gäller för meddelande av besöksförbud, vilket även kan komma barn till godo. Informationen ska enligt förslaget bl.a. lämnas när en frihetsberövad gärningsman ska friges eller har blivit beviljad någon form av utevistelse.
Lagändringarna ska träda i kraft den 15 november 2006.
Jag anser att den nya lagen skall stärkas ytterligare och innebära att alla barn, som bevittnar våld eller andra övergrepp mot någon närstående, skall anses vara utsatt för brott och således betraktas som brottsoffer vad avser både rätten till brottsskadeersättning och ställningen i en eventuell domstolsprocess. Det skulle innebära att det utsatta barnet blir att anse som målsägande under rättegången i stället för rollen som vittne.
Genom att betrakta barnet som målsägande skulle barnet få en tryggare position i rättegången genom att slippa vittna om vad som hänt. I egenskap av brottsoffer skulle barnet få tillgång till ett tidigare stöd i form av målsägande eller särskilt biträde och samtidigt förhöras som målsägande och inte vittne.
Man kan jämföra barnens situation med vad som stadgas för brotten hemfridsbrott och olaga intrång i 4 kap. 6 § brottsbalken eller ofredande i 4 kap. 7 § brottsbalken. Enligt regeln om hemfridsbrott och olaga intrång betraktas alla som vistas i en lokal när det olaga intrånget sker som brottsoffer. När det gäller bestämmelsen om ofredande anses den som utsätts för de handlingar som anges i regeln vara brottsoffer.
Med hänvisning till att ett barns vårdnadshavare har det grundläggande ansvaret för att ge vård, uppfostran och trygghet till sina barn skulle det inte vara onaturligt med att betrakta barn som brottsoffer i de fall någon nära anhörig utsätts för misshandel eller andra övergrepp mot någon närstående.