Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättshjälp.
Antalet sjukskrivningar har de senaste åren ökat lavinartat i Sverige. Utbrändhet och olika psykiska diagnoser förekommer allt oftare. Dessa är dock svårbedömda jämfört med en fysisk åkomma som t.ex. en bruten arm. Försäkringskassans bedömningar skiljer sig ofta från fall till fall och beroende på vilken försäkringskassa i landet som man vänder sig till.
Försäkringskassan lever med stora besparingskrav och försöker målmedvetet få ned antalet sjukskrivningar och sjukpensioner. Att bli berättigad till sjukpenning har blivit svårare, och antalet tvister där Försäkringskassan är part har ökat.
I dag är det näst intill omöjligt för patienter att få statlig allmän rättshjälp i tvister med Försäkringskassan. Att man inte får rättshjälp har sin grund i en gammal svensk uppfattning: att våra myndigheter har utredningsansvar och man utgår ifrån att myndigheten gör objektiva utredningar och att därför ingen part gynnas eller missgynnas. Denna tro på myndighetens utredningsvilja och förmåga till objektivitet är också bakgrunden till att det är mycket svårt för en patient att få rättshjälp när ärendet överklagas och behandlas av högre instans som länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt (som dock är behöriga att besluta om rättshjälp) trots att de tvister det här är frågan om ofta är mer komplicerade än de mål som avgörs vid allmänna domstolar och där rättshjälp ges.
Utan ett juridiskt ombud – vilket är dyrt – står sig den förfördelade patienten slätt mot kassan som inte behöver tänka på vad det kostar när man tar strid mot sin motpart – patienten. Avsaknad av rättshjälp gör det näst intill omöjligt för en redan förödmjukad och sjuk patient att få rätt i en tvist med kassan. Dessa människor är också i de flesta fall ekonomiskt försvagade på grund av sin sjukdom. Dessa människor har sällan råd att anlita ett ombud utan rättshjälp. Möjligheten att få rättshjälp vid tvist med Försäkringskassan bör därför klarläggas.