Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av reglerna om villkorlig frigivning i 26 kap. brottsbalken.
Avsikten med att döma människor till fängelse är dels att skydda samhället från personer som är farliga för samhället, dels att återanpassa dem till samhället.
I 26 kap. 6 § brottsbalken sägs att den som avtjänar fängelse på viss tid skall friges villkorligt när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Dock skall alltid minst en månad ha avtjänats.
Om den intagne allvarligt missköter sig kan den villkorliga frigivningen senareläggas vid varje tillfälle med högst femton dagar. Detta innebär att den intagne exempelvis kan avvika från anstalten, missköta permissioner eller missbruka narkotika utan att detta får några allvarligare konsekvenser för honom eller henne. Den intagne behöver inte heller för att bli villkorligt frigiven visa på att han eller hon avser att återanpassa sig till samhället utanför fängelset.
Ett av kriminalvårdens allvarligaste problem är att den inte har tillräckligt med morötter för de intagna som sköter sig. Rätten till villkorlig frigivning kan fungera som incitament att sköta sig under anstaltsvistelsen.
Vi anser att en villkorlig frigivning bör förtjänas genom att den intagne deltar i den behandlingsplan som den intagne tillsammans med fängelseledningen lägger upp vid strafftidens början samt sköter sig under anstaltsvistelsen. Rymningar, avvikelser från permissioner, missbruk av droger eller annan allvarlig misskötsel skall innebära att den villkorliga frigivningen helt ställs in. Detta innebär att den som underkastar sig vård och behandling samt sköter sig under anstaltsvistelsen får förmånen att bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av fängelsestraffet.