Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny polishögskola ska lokaliseras till Borås.
Polisbristen fortsätter att göra sig påmind. Närpolisstationer försvinner och utredningshögarna fortsätter att växa med följd att invånarna gradvis får en sämre polisiär service. Stora deltidspensioneringar gör att nettotillskottet av poliser blir relativt lågt. Människor upplever i allt mindre utsträckning att polisen är en garant för trygghet och säkerhet.
Orsaken finns att söka under andra halvan av 1990-talet och fram till i dag. För att undvika att göra samma misstag i framtiden är det viktigt att analysera orsakerna.
Civilanställda, många med över 20 års erfarenhet av arbete inom polismyndigheterna, har sagts upp. Eftersom deras arbetsuppgifter finns kvar har arbetet fått fördelas på de hårt pressade civilanställda som finns kvar och på poliser. Poliser har alltså i allt större utsträckning fått utföra rent administrativa arbetsuppgifter när förhållandet borde ha varit det omvända. Det finns i dag en ambition att lyfta av administrativa uppgifter från poliser. Det är bra, men den personella resursknappheten gör uppgiften mycket svår.
Polishögskolan slutade att utbilda poliser i mitten av 1990-talet. Det innebar givetvis färre poliser, men också att lärare hemförlovades och en stor samlad kompetens försvann. Med tanke på polisernas åldersstruktur borde förhållandet ha varit det omvända. Åldersstrukturen, och det faktum att det anställdes ett stort antal poliser i samband med polisväsendets förstatligande 1965, gör att problematiken kommer att förstärkas kraftigt de närmaste åren.
Närpolisreformen, som byggde på en större polisiär förankring i lokalsamhället, sjösattes. Det var inte många som ifrågasatte tankarna med reformen, som byggde på närhet, större trygghet för människor och en fördjupad legitimitet för polisen i samhället. Ett stort problem var att reformen lanserades under en period av kraftiga resursminskningar.
Två stora pensionsreformer för poliser genomfördes under den aktuella perioden. Det innebar att poliser uppmuntrades att ta ut ålderspension fr.o.m. 58 års ålder. Det var givetvis en positiv reform för de många poliser som antog erbjudandet, men förödande i ett större perspektiv.
Pensioneringarna fortsätter delvis i dag, och inom några få år kommer poliskåren att decimeras kraftigt varje år. Därmed kommer frågan om kapacitet för polisutbildningen i fokus. Dagen nivå måste bibehållas och inom kort stärkas.
För att bygga upp den svenska poliskåren kommer det med all säkerhet att behövas ytterligare en polishögskola i Sverige.
Den polishögskolan bör placeras i det befolkningstäta Västsverige, med god rekryteringsbas och en mycket god tillgång på polisiär lärarkapacitet. När etableringen av den tredje polishögskolan var aktuell presenterade högskolan ett väl genomarbetat förslag, som väl anknyter till dess ambition att bli Sveriges första professionsuniversitet, på hur en polisutbildning skulle kunna bedrivas i västra Sverige. Förslaget var att skolan skulle placeras i Borås, vilket stöddes av Västra Götalands polisdistrikt och Västra Götalandsregionen.