Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda traffickingoffrens situation.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utse en nationell samordnare för traffickingprevention.
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
Trafficking – människohandel för sexuellt utnyttjande och annan exploatering – är ett synnerligen allvarligt och växande problem i vår värld. Varje dag rycks tusentals barn, unga kvinnor och unga män upp ifrån sina hemmiljöer, kidnappas eller lockas bort med löften om en ljusare framtid i ett annat land. Där utnyttjas de i stället av den tunga, organiserade brottsligheten som handelsvaror inom prostitution, bordellverksamhet och framställning av pornografi. De kan också tvingas till kriminalitet, slavliknande arbete, giftermål eller organhandel.
Eftersom verksamheten är dold och olaglig, finns ingen tillförlitlig statistik över hur många som drabbas, men FN uppskattar att i hela världen blir omkring 1,2 miljoner barn offer för människohandel – årligen. Europol uppskattar att omkring 120 000 kvinnor och barn årligen förs in i EU från andra delar av världen för sexuellt utnyttjande. Enligt svenska Rikskriminalpolisen transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor, och därutöver ett okänt antal barn, till Sverige i traffickingsyfte.
Man räknar med ett stort mörkertal och befarar också dramatiska ökningar under de senaste åren. Inte minst i Europa.
Trafficking är dessvärre ingen liten företeelse som sker långt borta. Det är en omfattande och ytterst lönsam, internationell organiserad handel som i allt högre grad når även Sverige. Att människohandeln är så lukrativ beror på att den sker i flera led med många aktörer. Människor kan, till skillnad från andra varor, säljas om och om igen. FN beräknar att kriminella nätverk varje år tjänar cirka sju miljarder dollar – över 50 miljarder svenska kronor – på trafficking. Det innebär att människohandel idag är världens tredje största form av organiserad brottslighet, efter narkotika och vapen.
I samband med att det forna Sovjetväldet föll samman, uppstod möjligheten att enklare och billigare transportera människor inom Europa i traffickingsyfte. Tidigare hade offren oftare kommit från Asien och Afrika. Även i den nya europeiska verkligheten sker handeln fortfarande främst från landsbygd till stad och från fattigare till rikare regioner. Handeln med barn sker i alla riktningar i världen, men de främsta vägarna är alltjämt från syd till nord och från öst till väst.
Handeln förekommer både inom och mellan länder, och ofta är tre länder inblandade: ursprungslandet (barnets boendeland), destinationslandet (det land där barnet slutligen hamnar) och transitländer (genomfartsländer). Sovjetväldets fall innebar att trafficking blev mer påtagligt för oss i Norden, och numera är Sverige i likhet med många andra europeiska länder ett av destinationsländerna för sexhandeln. Främst kommer de traffickingoffer som når Sverige från Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien, Rumänien, Moldavien och Ungern. Mer än hälften av dem kommer från Ryssland eller Baltikum. Sverige används också som transitland för barn, kvinnor och män som ska till andra länder i Europa.
Sedan Sverige införde sexköpslagen har omfattningen av trafficking minskat. Sverige är ibland transitland men sällan slutdestination, då lagen minskar möjligheterna att anordna prostitutionsverksamhet. I Holland och Tyskland där man legaliserat prostitution ökar dock problemen dramatiskt. Det beror naturligtvis på att där det finns en marknad ser de som traffickerar in flickor sin chans för ”avsättning av sin vara”. Ser man till droghandel eller vapenhandel kan varan bara säljas en gång medan en flickas kropp kan säljas igen och igen.
Därför är det viktigt att vi uppmärksammar kopplingen mellan prostitution och trafficking. För att minska omfattningen av trafficking inom Europa bör därför Sverige inom EU-arbetet markera att köp av sexuella tjänster är oacceptabla. Sexköpslagen är en preventiv åtgärd för att minska trafficking.
Det är nu hög tid att agera kraftfullt mot trafficking. De som bedriver sin brottslighet genom trafficking blir allt skickligare och mer erfarna, och utmaningen kommer inte att minska i omfattning. Utmaningen att ta hand om de som har blivit offer för trafficking kommer inte heller att bli mindre.
Vår kunskap och vår förmåga att bekämpa trafficking och hjälpa dess offer tillbaka till ett normalt liv måste därför växa fortare än brottslingarnas. För att hjälpa traffickingens offer behöver reglerna för asyl och uppehållstillstånd ses över. Möjligheten att få skydd och att vittna emot förbrytarna måste förbättras. Hjälpen tillbaka till ett normalt liv, i Sverige eller ursprungslandet, måste ställas till de drabbades förfogande.
Vi välkomnar regeringens ökade satsning på polisväsendet för att bekämpa brott. Vi hoppas nu att mer resurser kan komma dem till del som arbetar med traffickingfrågor inom polisen. Regeringen måste prioritera arbetet mot trafficking högre än idag och en nationell samordning komma till stånd för att regering, myndigheter, kommuner, frivilligorganisationer, kyrkor m.fl. ska kunna arbeta tillsammans för en nollvision gällande trafficking i Sverige.