Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förutsättningar för långsiktig planering av kommunernas insatser enligt LSS.
En av de viktigaste reformerna inom handikappområdet är införandet av begreppet personlig assistans. Det har gett många funktionshindrade en möjlighet att delta i samhällslivet på ett helt annat sätt än tidigare.
Kommunernas samlade ansvar för att alla som bor i respektive kommun får den hjälp och det stöd var och en behöver när det gäller boendeservice och vård måste naturligtvis även gälla personer med behov enligt LSS.
När det gäller finansieringen finns det dock mycket som talar för att det skulle vara bra med ett ännu tydligare gemensamt samhälleligt ansvar än dagens. De många gånger stora kostnader som enskilda ärenden för med sig innebär stora ekonomiska påfrestningar för framför allt små kommuner. Det kan aldrig vara riktigt att en enskild människa, som av någon anledning är hänvisad till samhällets stöd för att kunna delta i dess gemenskap, skall behöva känna att han eller hon bär skulden för att resurserna inte räcker till för andra verksamheter i kommunen. Detta kan tyvärr bli följden när lokala medier redovisar orsaker till att hårt ansträngda kommunala budgetar överskrids.
Ett utjämningssystem där utgångspunkten är respektive kommuns reella kostnader borde därför övervägas.
Vi är medvetna om att det pågår ett arbete för att se över delar av lagstiftningen och att det nyligen införts ett system som har till syfte att utjämna kostnaderna mellan kommunerna. Trots det vill vi ytterligare uppmärksamma de problem som många kommunföreträdare upplever när det handlar om dessa frågor. Det är viktigt att vi hittar ett system som garanterar kommunerna rimliga planeringsförutsättningar för sin verksamhet. Det är bara då som en i grunden bra reform kan göras ännu bättre.