Miljöpartiet avvisar huvuddelen av regeringens förslag på skatteområdet. Sammantaget har förslagen en tydlig inriktning som gynnar redan välbeställda grupper i samhället, en inriktning som ytterligare förstärks av att finansieringen till stor del föreslås bäras av arbetslösa, förtidspensionärer och andra utsatta grupper. Den uppgivna effekten på sysselsättningen är mycket tveksam. Regeringens skatteförslag saknar också helt miljöprofil.
Regeringens förslag om ett så kallat jobbavdrag medför de största skattesänkningarna för personer med inkomster över 330 000 kronor om året, medan arbetande med lägre inkomster får betydligt mindre skattesänkning och pensionärer, sjuka och arbetslösa inte någon sänkning alls. Däremot får alla vara med och betala skattesänkningarna för de mest välbärgade.
Regeringens politik att gynna sina egna väljargrupper framstår som extra tydlig på bostadsområdet där begränsning av markvärdet på småhus kan ge mycket stora fastighetsskattesänkningar i exempelvis rika förortskommuner och borttagande av schablonintäktsskatten på bostadsrättsföreningar framför allt gynnar äldre föreningar i innerstäderna med låga lån. Samtidigt föreslås borttaget stöd till byggande av nya hyreshus som framför allt efterfrågas av personer med lägre inkomster.
Även förslag som skattereduktion för hushållsnära tjänster och sänkta arbetsgivaravgifter i vissa branscher har en tydlig inriktning att gynna redan välbeställda gruppers konsumtionsmönster. Samtidigt missgynnas de flesta småföretag utanför dessa branscher av den borttagna generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter.
Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen inte har ett enda konkret förslag på miljö- och klimatområdet. Inte ens Alliansens eget förslag från valrörelsen om en miljöbilspremie finns med.
Som alternativ till regeringens orättvisa skattesänkningar föreslår Miljöpartiet en sänkt inkomstskatt på cirka 1 800 kronor per år lika för alla låg- och medelinkomsttagare och en generell sänkning av fastighetsskatten till 0,8 procent för småhus och 0,4 procent för hyreshus. Miljöpartiet föreslår också ett antal förändringar av miljö- och trafikrelaterade skatter bland annat för att gynna en fortsatt omställning mot bränslesnålare fordon och alternativa drivmedel. Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta.
Miljöpartiet accepterar regeringens förslag om bland annat höjda skatter på snus och tobak, minskade avdrag för resor och övriga utgifter, förmånsskatt på lånedatorer (dock bara för nya avtal), skatt på trafikförsäkringspremier samt avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa.
Tabell 1. Statsbudgetens inkomster – Miljöpartiets förslag. Avvikelser från regeringens förslag, miljoner kronor
1 Sammanfattning 1
3 Förslag till riksdagsbeslut 7
4 Skatt på förvärvsinkomster 10
4.1 Minska inkomstskillnaderna 10
4.2 Nej till jobbavdrag 11
4.3 Höjt grundavdrag – sänkt inkomstskatt 11
4.4 Lägre uppräkning av skiktgräns 12
4.5 Förmånsskatt lånedatorer 12
4.6 Regionalt förhöjt grundavdrag 13
4.7 Skattereduktion för hushållsnära tjänster 13
5 Socialavgifter 13
5.1 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifter för alla företag 13
5.2 Slopad medfinansiering av sjukförsäkringen 14
5.3 Nedsatt arbetsgivaravgift för ensamföretag som anställer 14
5.4 Slopad löneskatt för äldre anställda och egenföretagare 15
5.5 Halverade avgifter för 19–24-åringar 15
5.6 Slopade avgifter för vissa tjänsteföretag 15
5.7 Generellt sänkt arbetsgivaravgift 16
6 Kapital- och egendomsskatter 16
6.1 Fastighetsskatten 16
6.1.1 Allmänt om avskaffande av fastighetsskatten 16
6.1.2 Åtgärder för 2007 17
6.1.3 Miljöanpassad fastighetsskatt 17
6.2 Schablonbeskattning för bostadsrättsföreningar 18
6.3 Förmögenhetsskatten 18
6.4 Etableringskonton 19
7 Företagsskatter 19
7.1 3:12-beskattningen 19
8 Punktskatter 20
8.1 Sänkt energiskatt på el i norra Sverige 20
8.2 Höjd skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer 20
8.3 Fördubblad koldioxidskatt i lätt industri 21
8.4 Skatt på industriavfall som förbränns 21
9 Mervärdesskatt 21
9.1 Sänkt moms på ekologisk mat 21
10 Krediteringar med skatteanknytning 22
10.1 Nystartsjobb 22
11 Trafikrelaterade skatter 23
11.1 Flygskatt 23
11.2 Stöd till inköp av miljöbilar 24
11.3 Konvertering av fordon till etanol- eller gasdrift 25
11.4 Sänkt moms på E 85-bränsle 26
11.5 Höjd skatt på bensin och dieselolja 27
11.6 Koldioxidrelaterad registreringsskatt 28
11.7 Trängselskatt i Stockholm 29
11.8 Båtskatt 30
12 Grön skatteväxling 30
13 Övrigt 32
13.1 Avräknade kommunalskatteintäkter 32
13.2 Nej till höjda avgifter i a-kassan 32
13.3 Anställningsstöden 33
Riksdagen avslår regeringens förslag om skattereduktion på arbetsinkomster och näringsinkomster, s.k. jobbavdrag (3.2).
Riksdagen beslutar att höja grundavdraget i enlighet med vad som anförs i motionen (3.3).
Riksdagen beslutar att uppräkning av skiktgränserna för statlig skatt för 2007 ska ske med inflationen plus 1 procentenhet (3.4).
Riksdagen beslutar att förmånsskatten för lånedatorer inte ska tillämpas under återstående avtalstid för avtal som slutits före den 17 oktober 2006 (3.5).
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om regler för förmånsvärdering av mycket dyra datorer i enlighet med vad som anförs i motionen (3.5).
Riksdagen avslår regeringens förslag att slopa det förhöjda grundavdraget i stödområde A (3.6).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skattereduktion för hushållsnära tjänster ej bör införas (3.7).
Riksdagen avslår regeringens förslag att slopa det särskilda avdraget med 5 % vid beräkning av socialavgifter samt att övergångsvis för 2007 ge ett halverat avdrag (4.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag att slopa arbetsgivarnas medfinansiering i sjukförsäkringen (4.2).
Riksdagen avslår regeringens förslag att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifter för enmansföretag som anställer (4.3).
Riksdagen beslutar, vid avslag på yrkande 10, att arbetsgivare som sökt och beviljats nedsättning senast den 31 december 2006 ska få behålla denna under återstående tid enligt nuvarande lag (4.3).
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en permanentning av nedsättningen av arbetsgivaravgifter för enmansföretag som anställer i enlighet med vad som anförs i motionen (4.3).
Riksdagen avslår regeringens förslag att slopa den särskilda löneskatten på lön och annan ersättning samt på inkomst av aktiv näringsverksamhet m.m. för personer som fyllt 65 år (4.4).
Riksdagen avslår regeringens förslag om nedsättning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter för personer som fyllt 19 men inte 25 år (4.5).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetsgivar- och egenavgifterna för vissa tjänsteföretag inte bör reduceras (4.6).
Riksdagen beslutar att sänka den allmänna löneavgiften med 0,20 procentenheter från den 1 januari 2007 (4.7).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fastighetsskatten på lokaler och industrifastigheter (5.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag om begränsning av fastighetsskatten på markvärdet m.m. (5.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag att underlag för fastighetsskatt för småhus och hyreshus (bostadsdelen) för beskattningsåren 2007–2008 ska vara högst desamma som för beskattningsåret 2006 (5.1).
Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för småhus sänks från 1,0 till 0,8 % av taxeringsvärdet från den 1 januari 2006 och att dämpningsregeln för beräkning av fastighetsskatt inte ska tillämpas under åren 2006 t.o.m. 2008 (5.1).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöanpassning av fastighetsskatten (5.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag om slopad schablonintäktsbeskattning för bostadsrättsföreningar (5.2).
Riksdagen beslutar att schablonintäkten för bostadsrättsföreningar ska beräknas som 2,4 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (5.2).
Riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av förmögenhetsskatten (5.3).
Riksdagen avslår regeringens förslag om att dämpningsregeln som gäller vid uttaget av fastighetsskatt även ska påverka underlaget för förmögenhetsskatt (5.3).
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag om hur ett system med skattegynnat sparande i s.k. etableringskonton liknande den danska modellen kan utformas (5.4).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det olämpliga i att i 3:12-reglerna återinföra den uppdelning av kapitalvinst i inkomstlagen tjänst och kapital som togs bort den 1 januari 2006 (6.1).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att energiskatten på el i norra Sverige inte bör sänkas (7.1).
Riksdagen beslutar att höja skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer med 15 % från den 1 januari 2007 (7.2).
Riksdagen beslutar att fördubbla koldioxidskatten i industri som inte ingår i handeln med utsläppsrätter till 42 % av hushållsnivån från den 1 januari 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (7.3).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skatt på industriavfall som förbränns införs från den 1 juli 2007 (7.4).
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till sänkning av mervärdesskatten på ekologisk mat från den 1 januari 2008 i enlighet med vad som anförs i motionen (8.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag till nystartsjobb (9.1).
Riksdagen avslår regeringens förslag att lagen om skatt på flygresor ska utgå (10.1).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag till en skatt på flygbränsle (10.1).
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om skattereduktion för inköp av miljöbil (miljöbilspremie) från den 1 januari 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (10.2).
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om skattereduktion för konvertering till alternativa bränslen från den 1 januari 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (10.3).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av snabba åtgärder för att priset på E 85-bränsle inte ska överstiga priset på bensin (10.4).
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om sänkt mervärdesskatt för E 85-bränsle i enlighet med vad som anförs i motionen (10.4).
Riksdagen beslutar att energiskatten på bensin ska höjas med 25 öre per liter den 1 januari varje år 2007, 2008 och 2009 utöver de höjningar som följer av indexeringen (10.5).
Riksdagen beslutar att energiskatten på dieselolja ska höjas med 25 öre per liter den 1 januari varje år 2007, 2008 och 2009 utöver de höjningar som följer av indexeringen (10.5).
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om koldioxidrelaterad registreringsskatt för personbilar från den 1 juli 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (10.6).
Riksdagen beslutar att trängselskatten i Stockholm ska återinföras den 1 april 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (10.7).
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till införande av en båtskatt från den 1 januari 2008 i enlighet med vad som anförs i motionen (10.8).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grön skatteväxling (11).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen (12.2).
Riksdagen avslår regeringens förslag om slopande av anställningsstöd (12.3).
Sedan skattereformen 1991 har inkomstklyftorna i samhället ökat påtagligt. Det gäller såväl kapitalinkomster som övriga inkomster. Hushållens disponibla inkomst per konsumtionsenhet, exklusive kapitalvinst, har ökat på följande sätt för olika decilgrupper under perioden 1991 till och med 2004.
Tabell 2. Inkomstökningar per decilgrupp1 i procent
Tabellen visar att en mycket kraftig inkomstspridning skedde under perioden 1991–2000 då inkomsterna ökade mycket snabbt för de redan rika och knappast alls för hushåll med lägre inkomster. Sedan 2000, när Miljöpartiet haft delansvar för den ekonomiska politiken och skattepolitiken, har inkomsterna utvecklats mer jämnt i alla inkomstlägen. Under dessa senare år har också politiken haft en tydlig fördelningspolitisk profil med bland annat höjning av lägstanivåer i socialförsäkringarna och en satsning på utsatta barnfamiljer. Den gröna skatteväxlingen har haft en tydlig låginkomstprofil med sänkta inkomstskatter framför allt för låg- och medelinkomsttagare medan höjda energi- och miljöskatter i större utsträckning belastat hushåll med goda inkomster. Under flera år har också uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt begränsats till inflationen plus 1 procentenhet.
Vår slutsats är att det är viktigt att fortsätta en fördelningspolitik med inriktning mot hushåll med låga inkomster och föreslår därför en fortsatt låginkomstprofil på den gröna skatteväxlingen och begränsad uppräkning av skiktgränsen för statlig skatt. Vi säger också nej till regeringens jobbavdrag och finansieringen för skattesänkningarna som sammantaget har en mycket ogynnsam fördelningsprofil.
Miljöpartiet säger nej till regeringens förslag till skattereduktion för arbetsinkomster, så kallade jobbavdrag. Förslaget innebär störst skattelättnader för dem som tjänar mest och betydligt mindre skattelättnader för personer med låga inkomster. Det ska, enligt regeringen, till betydande del finansieras genom bland annat lägre ersättningar till arbetslösa och lägre pensionsavsättningar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, genom fyrdubblade avgifter till arbetslöshetskassorna och på flera andra sätt som fördelningspolitiskt inte är acceptabelt för Miljöpartiet. Den jobbskapande effekten är mycket tveksam.
Miljöpartiet föreslår som alternativ en sänkt inkomstskatt med cirka 1 800 kronor per år eller 150 kronor per månad, lika för alla låg- och medelinkomsttagare inom en ram på cirka 10 miljarder kronor för 2007. Härav finansieras 2,8 miljarder kronor inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Förslaget innebär att grundavdraget höjs med cirka 5 600 kronor i alla inkomstlägen upp till en taxerad inkomst på cirka 320 000 kronor om året. Höjningen trappas därefter av till noll vid en taxerad inkomst på cirka 374 000 kronor om året. Se diagram 1.
Miljöpartiets skattesänkning i form av höjt grundavdrag gäller lika för alla oavsett om man jobbar eller ej. Detta ska jämföras med regeringens jobbavdrag där skattesänkningen endast kommer dem som jobbar till del. Utformningen av Miljöpartiets skattesänkning är också fördelningspolitiskt betydligt bättre än regeringens då de med låga inkomster får den största delen av skattesänkningen.
Diagram 1. Förslag till höjt grundavdrag
Tekniskt sett innebär förändringen följande. Grundavdraget ska vid taxerade inkomster upp till 0,87 prisbasbelopp (avrundat 35 100 kronor 2007) vara 0,54 prisbasbelopp (avrundat 21 800 kronor). Vid taxerade inkomster i intervallet 0,87 till 2,72 basbelopp (avrundat 109 600 kronor) ökar grundavdraget med 20 procent av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 0,87 prisbasbelopp. Vid inkomster över 2,72 prisbasbelopp är grundavdraget avrundat 36 700 kronor. Vid taxerade inkomster i intervallet 3,1 prisbasbelopp (avrundat 124 900 kronor) till 9,28 prisbasbelopp (avrundat 374 000 kronor) minskar grundavdraget med 10 procent av den del av den taxerade inkomsten som överstiger 3,1 prisbasbelopp. Vid inkomster över 9,48 prisbasbelopp är grundavdraget avrundat 11 800 kronor.
Förändringen medför att kommunernas skatteintäkter beräknas minska med cirka 10 miljarder kronor för vilka de ska kompenseras genom en höjning av det generella statsbidraget. Vidare minskar statens skatteintäkter med cirka 200 miljoner kronor. För 2008 och 2009 räknar vi med ytterligare höjningar av grundavdraget som en del av den gröna skatteväxlingen.
Av fördelningspolitiska skäl föreslår Miljöpartiet att den nedre och den övre skiktgränsen för statlig skatt endast räknas upp med inflationen plus 1 procentenhet i stället för 2 procentenheter enligt nuvarande regler. Detta innebär att fler får betala statlig skatt och därmed en skärpt fördelningspolitik.
Miljöpartiet tillstyrker att en förmånsskatt införs för lånedatorer då det inte längre kan anses motiverat att samhället ska subventionera just datorer. Vi anser dock att de som redan slutit hyresavtal baserat på den hittillsvarande skattefriheten ska få behålla denna avtalstiden ut, dock längst till och med 2008. Detta för att inte skatten ska få retroaktiv karaktär. Detta bör gälla för avtal som slutits före den 17 oktober 2006, när det blev känt att regeringen avser att ta bort undantaget från förmånsskatten.
Miljöpartiet har förståelse för att förenklingsskäl talar för en enhetlig värdering av personaldatorförmånen. Detta kan dock öppna för skatteplanering genom att mycket dyra så kallade multimediapaket, som blivit allt vanligare, då får en mycket låg värdering. Detta skulle eventuellt kunna lösas genom en övre beloppsgräns för vilken schablonen får tillämpas. För erbjudanden som överskrider denna gräns bör det verkliga värdet av förmånen tas upp till beskattning. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag om detta.
Det regionalt förhöjda grundavdraget i stödområde A ska ses som en kompensation för ökade levnadskostnader i detta område till följd av långa avstånd och kallt klimat. Miljöpartiet avvisar därför regeringens förslag att ta bort avdraget. Regeringen avser uppenbarligen att driva en glesbygdsfientlig politik när den beviljar stora skattesänkningar i storstadsområdena genom till exempel sänkt fastighetsskatt samtidigt som den tar bort en skattereduktion för delar av Sverige med högre levnadskostnader.
Miljöpartiet avvisar förslaget som främst kommer att utnyttjas av personer med goda inkomster som bör ha råd att betala för dessa tjänster själva. Hushållsnära tjänster är inga framtidsjobb och därmed också av den anledningen fel prioriterat.
Regeringens förslag inom socialavgiftsområdet präglas av att gå bort från det generella och införa en rad differentieringar och undantag på olika områden. Differentierade socialavgifter föreslås framför allt på två grunder: efter den anställdes ålder och företagets branschtillhörighet. Regeringens teori är att en sådan differentiering av arbetsgivaravgifterna på ett bättre sätt främjar jobbtillväxt än mer generella nedsättningar av arbetsgivaravgiften. Miljöpartiet ifrågasätter om så verkligen är fallet. Det finns en stor risk att eventuella sysselsättningsvinster som uppnås på ett område förloras på andra. Därtill skapas avgränsningsproblem och ökad byråkrati.
Miljöpartiet anser att de differentieringsgrunder för socialavgifter som idag finns bör finnas kvar, men inga nya skapas om inte skäl kan anföras i särskilda fall. En grund för differentierade avgifter idag är längden av den anställdes tidigare arbetslöshet och därmed svårighet att återvända till arbetsmarknaden. Därtill finns en regional nedsättning för stödområde A. Det är dessutom motiverat med nedsättningar som främst gynnar mindre företag då dessa ofta är mer sårbara och har samma grundkostnader som alla företag och grundkostnaderns ska bekostas ur en lägre omsättning.
Dagens generella nedsättning av arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter på en maximal lönesumma på 741 600 kronor innebär framför allt en märkbar skattelättnad med upp till 37 080 kronor för alla småföretag. Nedsättningen infördes under krisbekämpningen på 1990-talet på initiativ av Centerpartiet, som då framställde åtgärden som en stor seger och fördel för de mindre företagen. Åtgärden motiverades också med att det ofta är en tröskel att starta företag, då det finns vissa grundkostnader för alla företag i form av kunskap om regelverk, revision, rapportering till myndigheter med mera.
Regeringen vill nu ta bort denna skattelättnad för att i stället använda pengarna till en total befrielse från arbetsgivaravgifter (exklusive ålderspensionsavgift) för vissa utvalda tjänstebranscher. Dessa branscher tillhör undantagslöst den skyddade hemmamarknaden, medan en betydande del av de småföretag i andra branscher som mister nedsättningen är utsatta för internationell konkurrens och nu får sina konkurrensförutsättningar försämrade.
Alliansen lovade i valrörelsen att alla företag skulle få det bättre med dess politik, ett löfte som uppenbarligen var falskt. Det finns ett stort antal ”vanliga” småföretag som inte kommer att gynnas av de differentierade nedsättningar av arbetsgivaravgifterna som regeringen föreslår utan kommer att få ökade kostnader i stället. Miljöpartiet avvisar därför förslaget.
Arbetsgivarnas medfinansiering av sjukförsäkringen infördes för att öka deras uppmärksamhet och ansvar för de sjukskrivna inom företaget. Det är en sund marknadsekonomisk signal till en part som i många fall har goda möjligheter att med olika rehabiliteringsåtgärder och anpassningar på arbetsplatsen hjälpa den sjuke åter i arbete. Sedan åtgärden infördes har också sjukskrivningarna minskat. När regeringen nu föreslår att medfinansieringen ska slopas riskerar det leda till att arbetsgivarnas intresse för sjukskrivna anställda mattas igen, då de inte längre har några kostnader för dem utan kan vältra över hela kostnaden på sjukförsäkringen.
Förslaget att slopa medfinansieringen har också motiverats med omtanke om småföretagen. Detta stämmer dock inte med verkligheten. De mindre företagen har som grupp tjänat på medfinansieringen genom att de har betydligt lägre sjuktal än genomsnittet på arbetsmarknaden. De mindre företagen kommer alltså även med denna åtgärd att åsamkas ökade kostnader. Miljöpartiet avvisar därför förslaget.
Nedsättningen innebär att ensamföretagare som gör sin första anställning slipper betala arbetsgivaravgifter (exklusive ålderspensionsavgift) under cirka ett år för denne anställde. Nutek har bedömt att detta kan vara en effektiv åtgärd för många ensamföretagare för att våga språnget att ta sin förste anställde. Åtgärden har just införts och det är därför märkligt att regeringen nu vill slopa den utan att den ens fått prövas. Att hittills ganska få utnyttjat den är inte märkligt med hänsyn till den korta tiden den varit i bruk och de hittills små informationsinsatserna.
Miljöpartiet anser i stället att åtgärden, som för närvarande är temporär till och med 2007, bör permanentas för att kunna prövas under en längre tid. Vi bedömer att den kostnad som hittills kalkylerats för åtgärden kan vara något hög och avsätter därför 500 miljoner kronor årligen i kostnad.
I andra hand, om riksdagen ändå beslutar att ta bort åtgärden, bör inte skattebefrielsen tas bort för dem som redan anställt en person på dessa grunder eller kommit långt i anställningsprocessen och i sin kalkyl räknat in ett års befrielse från socialavgifter för den anställde. Det är långt ifrån säkert att företagaren kompenseras genom något annat av regeringens förslag på jobbområdet, och därmed har förslaget retroaktiv karaktär. Borttagandet bör i så fall gälla endast för anställningar som skett efter ett visst datum, förslagsvis den 1 januari 2007.
Som ovan framhållits anser inte Miljöpartiet att en anställds ålder är en effektiv grund för differentiering av arbetsgivaravgifter. Många äldre kan vara lika eller mer eftertraktade på arbetsmarknaden än många yngre. Det hänger mera på person än på ålder.
Den särskilda löneskatten för äldre motiveras med att en del av arbetsgivaravgifterna har skattekaraktär då de inte är direkt förknippade med några förmåner och att de därför bör betalas lika för alla anställda. Miljöpartiet avvisar därför förslaget.
Av samma skäl anser vi inte heller att en generell nedsättning av socialavgifterna för yngre anställda är en effektiv åtgärd. Förslaget inrymmer stora dödviktskostnader då huvuddelen av nedsättningen ges till personer som skulle ha fått anställning ändå. Möjligen kan det i vissa fall leda till en omfördelning av arbetslösheten så att arbetsgivaren anställer en yngre person i stället för en äldre bara för att få en lägre arbetsgivaravgift. Däremot skapar det knappast några nya jobb. Miljöpartiet avvisar därför förslaget.
Miljöpartiet bedömer inte att åtgärden är effektiv i förhållande till kostnaden. Visserligen kan den kanske leda till några fler jobb i just de företag som får en så kraftig stimulans, men samtidigt försämras konkurrenskraften i företag i de flesta andra branscher som ska betala sänkningen genom att deras nuvarande nedsättning av arbetsgivaravgifter slopas. Det kommer också att bli mycket svårt och i huvudsak godtyckligt att göra avgränsningar för vilka företag och verksamheter inom företag som ska få slopad avgift. Detta leder också till ökad byråkrati, kontrollsvårigheter och risk för fusk. Miljöpartiet avvisar därför förslaget.
Som ett led i den gröna skatteväxlingen föreslås en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna (den allmänna löneavgiften) med 0,20 procentenheter från den 1 januari 2007, till en kostnad av cirka 1,2 miljarder kronor. Ytterligare sänkningar inom ramen för den gröna skatteväxlingen bedöms bli aktuella 2008 och 2009.
Alliansen har aviserat att den på sikt vill avskaffa fastighetsskatten och ersätta den med någon form av enhetlig och låg kommunal avgift. Den har dock inte kunnat presentera något trovärdigt förslag till hur åtgärden ska finansieras. En låg kommunal avgift, där ingen ska få högre skatt än idag, kan bara finansiera omkring halva skattebortfallet. Det är dessutom en orättfärdig åtgärd då nästan hela skattesänkningen koncentreras till tillväxtområden framför allt i attraktiva områden kring storstäderna, medan fastighetsägare i andra delar av landet får vara med och dela på finansieringen. Att höja realisationsvinstskatten och halvera uppskovsrätten, som angivits som ett alternativ, leder till ökade inlåsningseffekter och försämrad rörlighet på arbetsmarknaden.
När Alliansens förslag presenterades skulle det omfatta all fastighetsskatt, även på kommersiella lokaler och industrifastigheter. Enligt det bakomliggande förslaget från Kristdemokraterna skulle fastighetsskatten för kommersiella lokaler ersättas av en enhetlig avgift på 63 kronor per kvadratmeter lokalyta. Detta skulle betyda stora skattesänkningar för till exempel varuhus och bankpalats i Stockholms län, där den genomsnittliga fastighetsskatten idag är 111 kronor per kvadratmeter. I alla andra län är den genomsnittliga skatten idag lägre än 63 kronor, som lägst 26 kronor per kvadratmeter i Gävleborgs län. För småbutiker, lanthandlar, kontor och mindre hotell i dessa områden skulle en enhetlig fastighetsavgift innebära väsentliga fördyringar.
I texten i budgetpropositionen nämns nu inte längre fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler. Om detta ska tolkas som att regeringen nu inte längre avser att ersätta skatten för dessa med en enhetlig fastighetsavgift är det en välkommen tillnyktring. Exakt samma problem finns dock kvar vad gäller förslaget för bostadsfastigheter.
Svårigheten att finansiera ett totalt slopande av fastighetsskatten på ett acceptabelt sätt gör att ansträngningarna för närvarande, enligt Miljöpartiets uppfattning, bör inriktas mot att ge skatten en rimlig utformning för de närmaste åren. Ett problem är att fastighetsskatten i vissa fall kan bli alltför hög i vissa attraktiva områden för människor med låga inkomster. Detta problem har åtgärdats genom de införda begränsningsreglerna. Det är också viktigt att se över skattesatserna om taxeringsvärdena kraftigt skulle stiga vid en allmän fastighetstaxering så att skatteuttaget hålls på en rimlig nivå. Ett tredje problem gäller att fastighetsskatten inte bör bli högre då miljöförbättrande åtgärder genomförs i fastigheten.
I avvaktan på en utredning om avskaffande av fastighetsskatten föreslår regeringen ett antal provisoriska åtgärder för 2006–2007. Dessa omfattar ett fryst underlag för fastighetsskatt och en begränsning av markvärdet för småhus. Miljöpartiet avvisar dessa förslag.
Som alternativ till en frysning av underlaget för fastighetsskatt föreslår Miljöpartiet en sänkt skattesats för småhus från 1,0 till 0,8 procent av taxeringsvärdet. Skatten ska vid 2007 till 2009 års taxering beräknas på de nya taxeringsvärdena utan tillämpande av dämpningsregeln. Detta innebär en permanent lösning som ungefär motsvarar den genomsnittliga effekten av de höjda taxeringsvärdena. Förslaget är en enkel och definitiv lösning i stället för frysningar som bara skapar osäkerhet om vad som ska hända sedan. För hyreshus föreslår Miljöpartiet på samma sätt som regeringen en sänkning av taxeringsvärdet från 0,5 till 0,4 procent av taxeringsvärdet.
Begränsningen av markvärdet för småhus innebär mycket stora skattesänkningar i attraktiva bostadsområden i fastigheter som till betydande del bebos av hushåll med goda inkomster. Detta är dålig fördelningspolitik. Vinsterna för hushåll i dessa områden blir dock kortsiktiga eftersom det finns all anledning att förmoda att den drastiska sänkningen av fastighetsskatten endast kommer att leda till att priserna på fastigheter i dessa områden stiger ännu mer. För kommande boende i dessa områden blir alltså inte bostadskostnaderna lägre, däremot kan nuvarande boende tillgodoräkna sig stora kapitalvinster från den sänkta skatten när de säljer sina fastigheter.
Den tidigare regeringen gav i början av 2006 i uppdrag till en departementsarbetsgrupp att lämna förslag till hur fastighetsskatten ska kunna miljöanpassas på ett bättre sätt än idag. Ett av de förslag som gruppen fått i uppdrag att studera kommer ursprungligen från den så kallade Bygga-bo-dialogen. Förslaget innebär att en rabatt på fastighetsskatten ska kunna ges till fastigheter som vid energibesiktning har visats ha särskilt effektiv och miljövänlig energiförsörjning. Miljöpartiet anser att det är viktigt att den nya regeringen fullföljer detta arbete och återkommer med förslag till riksdagen. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
Regeringen föreslår att schablonintäktsberäkningen för bostadsrätter ska slopas. Miljöpartiet delar inte denna uppfattning.
Schablonbeskattningen innebär att en bostadsrättsförening tar upp 3 procent av taxeringsvärdet till beskattning. Från detta får avdrag göras för främst ränteutgifter. Regelns konstruktion gör att det främst är äldre föreningar med avskrivna lån som får överskott och betalar skatt på nettointäkten. I nyare föreningar är i allmänhet lånen och räntekostnaderna så höga att ingen skatt behöver betalas. En avskaffad schablonbeskattning gynnar framför allt äldre föreningar som redan har god ekonomi och låga avgifter. Det stora problemet i bostadspolitiken är dock inte dessa äldre föreningar, utan svårigheten att få till stånd nytt bostadsbyggande där avgifterna oftast måste bli mycket höga för att täcka räntekostnaderna. För nybyggnationen vill regeringen tvärtom försämra genom att ta bort räntebidragen och investeringsbidragen.
På samma sätt som när det gäller begränsningen av fastighetsskatten på markvärdet för småhus kommer ett avskaffande av schablonbeskattningen endast att gynna nuvarande ägare av bostadsrätter i äldre fastigheter. Dessa kommer att få sina ofta redan låga avgifter till föreningen ytterligare sänkta och kommer därmed också att kunna få mer betalt när de säljer sina bostadsrätter. De nya ägarna, som ofta kan vara yngre hushåll, får lika höga boendekostnader som idag.
Miljöpartiet anser det dock inte rimligt att den förestående taxeringen av hyreshus ska leda till kraftigt höjda bostadskostnader i föreningar som betalar schabloninkomstskatt. Detta kan dock åtgärdas genom en sänkning av skattesatsen. Liksom för fastighetsskatten föreslår Miljöpartiet en sänkning av schablonen med 20 procent från 3,0 till 2,4 procent av taxeringsvärdet. I övrigt ska reglerna vara oförändrade.
Miljöpartiet delar delvis regeringens bedömning att det finns problem med dagens förmögenhetsskatt. Den belastar bara vissa typer av tillgångar och det är förhållandevis lätt att kringgå skatten genom att lägga sin förmögenhet i icke beskattningsbara tillgångar. Undantag har på ett ganska godtyckligt sätt måst göras för vissa typer av arbetande kapital och för vissa personer med stora förmögenheter. Trots detta har kapital drivits ut ur landet, vilket kan leda till en sämre riskkapitalförsörjning för svenska företag. Skatten har till stor del blivit en skatt på den mer välbärgade medelklassens innehav av bostäder, aktiefonder och banktillgodohavanden. Det är idag mycket få länder som har förmögenhetsskatten kvar och då i allmänhet endast för betydligt större belopp än i Sverige.
Trots dessa nackdelar kan man inte komma ifrån att förmögenhetsskatten också ger intäkter på 5 till 6 miljarder kronor årligen, som är viktiga för att bekosta välfärden, och att den även bidrar till att i viss mån upprätthålla en fördelningspolitisk rättvisa. Därför måste en eventuell sänkning eller ett borttagande av skatten finansieras på ett sätt som är ekonomiskt ansvarsfullt och fördelningspolitiskt rättvist.
Regeringens förslag till ett första steg i borttagandet av förmögenhetsskatten är märkligt då det undantar förmögenhet i reala tillgångar som är fastigheter och bostadsrätter. Det betyder att banktillgodohavanden och aktieinnehav ska beskattas till 0,75 procent, villor och bostadsrätter med 1,5 procent. Miljöpartiet förstår inte logiken i detta då regeringen i andra sammanhang, när det gäller fastighetsskatten, vill gå nästan hur långt som helst i skattesänkning för de dyraste fastigheterna, medan det för dessa fastigheter tvärtom ofta är förmögenhetsskatten som är det största problemet. Vi ser detta som en ologisk åtgärd som endast kan bidra till att ytterligare krångla till en redan krånglig skatt. Åtgärden torde kräva speciella regler för i vilken ordning olika tillgångar ska avräknas mot fribelopp och skulder. Den kan också öppna för olika slag av skattearbitrage.
Ett ytterligare problem med regeringens förslag är att förslaget till sänkt förmögenhetsskatt läggs i ett sammanhang där man samtidigt föreslår stora skattesänkningar för framför allt bättre bemedlade som ska betalas av sjuka och arbetslösa med små inkomster. Sammantaget blir det djupt fördelningspolitiskt orättvist. En sänkning av förmögenhetsskatten kan endast, enligt Miljöpartiets uppfattning, accepteras om den ingår i en politik som samlat är fördelningspolitiskt acceptabel. Mot bakgrund härav avvisar Miljöpartiet regeringens förslag om förmögenhetsskatten.
I Danmark finns ett system med skattegynnat sparande i så kallade etableringskonton för dem som har planer på att starta företag. Förutsättningarna för att införa ett sådant system även i Sverige bör utredas.
Miljöpartiet accepterar delvis regeringens förslag till förändringar i 3:12-beskattningen. Det är angeläget att villkoren för fåmansföretagare är generösa, men de måste också vara rimliga så att möjligheter till skatteplanering begränsas. Flera av förslagen ligger nära denna gräns, men vi anser ändå att förslagen om förändringar i schablonregeln och löneunderlagsregeln är rimliga.
Däremot stöder vi inte regeringens bedömning att den så kallade hälftendelningen av en kapitalvinst i inkomstslagen tjänst och kapital temporärt ska återinföras. Hälftendelningen öppnar för skatteplanering genom att vinster utöver gränsbeloppen beskattas olika om de tas ut som utdelning respektive som kapitalvinst vid försäljning. Denna fråga utreddes mycket noga i samband med den senaste reformeringen av 3:12-beskattningen. Man fann därvid att en bibehållen hälftendelning skulle öppna stora möjligheter för skatteplanering i form av interna aktieöverlåtelser. En reglering av detta skulle bli mycket komplex, bland annat därför att det skulle vara nödvändigt att ge utrymme för vissa ventiler för sådana överlåtelser som rimligen bör tillåtas. Gränsdragningen mellan tillåtna och otillåtna fall skulle leda till betydande tillämpningsproblem.
För trafikrelaterade punktskatter, se avsnitt 11 Trafikrelaterade skatter.
Miljöpartiet avvisar regeringens förslag till sänkt energiskatt på el med 3 öre per kWh i norra Sverige. Det är visserligen sant att elförbrukningen kan vara högre i norra Sverige på grund av kallare klimat och mörkare vintrar. En kompensation för detta liksom för merkostnader för långa avstånd bör dock i första hand ha en generell karaktär som inte ensidigt gynnar vissa energislag och viss form av uppvärmning. Det senare blir både godtyckligt och stimulerar inte heller till att välja de miljöbästa alternativen för uppvärmning och transporter. Av detta skäl har i stället Miljöpartiet tagit initiativ till det regionalt förhöjda grundavdraget som omfattar i stort sett samma geografiska område. Detta stöd, som regeringen nu vill avskaffa, är ett mycket bättre sätt att på ett neutralt och miljöstimulerande sätt kompensera boende i norra Sverige för lägesnackdelar.
Marknadspriserna för el har ökat mycket kraftigt under senare år. Detta är delvis en följd av ökade råvarupriser och miljökostnader. Kärnkraftens kostnader har inte stigit i motsvarande mån, vilket lett till mycket stora vinster av typen ”windfall profits”. Denna våldsamma ökning av vinsten, i många fall från en direkt förlustbringande verksamhet under 1990-talet, ger dubbla budskap till kraftindustrin.
Kärnkraften är inte långsiktigt hållbar, och den betalar inte sina miljökostnader. Av detta skäl är det rimligt att höja effektskatten på kärnkraft för att ge en tydlig signal till kraftindustrin att planera för en fortsatt kärnkraftsavveckling i ordnade former. Den höjda skatten föreslås ingå i den gröna skatteväxlingen.
Det är viktigt att alla delar av samhället tar sitt ansvar för att minska koldioxidutsläppen. Industrin har under många år haft en kraftigt reducerad koldioxidskatt jämfört med den som gäller för hushållen och servicesektorn. För närvarande betalar industrin bara 21 procent av hushållsnivån i koldioxidskatt. Detta ger, enligt Miljöpartiets mening, en alltför svag styrning av industrins koldioxidutsläpp. Vi föreslår därför att uttaget av koldioxidskatt fördubblas till 42 procent av hushållsnivån för all industri som inte ingår i systemet med handel av utsläppsrätter. Begränsningsregeln för uttag av koldioxidskatt, den så kallade 0,8-procentsregeln eller dess efterföljare, ska tillämpas så att inte effekterna blir alltför stora för enskilda industrier.
Höjningen av koldioxidskatten för den lätta industrin föreslås ingå i den gröna skatteväxlingen och kompenseras av bland annat en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 0,2 procentenheter. För de flesta industrier gör detta i kombination med begränsningsregeln att de ekonomiska effekterna blir mycket måttliga. Den höjda skatten föreslås ingå i den gröna skatteväxlingen.
Den 1 juli 2006 infördes en skatt på hushållsavfall som förbränns efter förslag från den så kallade BRAS-utredningen (SOU 2005:23). Utredningen föreslog att skatten även skulle omfatta industriavfall. Detta krävde dock ytterligare beredning och EU-notifiering, vilket gjorde att denna del av skatten inte kunde införas till den 1 juli 2006. Miljöpartiet föreslår nu att arbetet snabbt drivs vidare enligt utredningens förslag och att regeringen återkommer med förslag om en skatt även på industriavfall från den 1 juli 2007.
För trafikrelaterad moms, se avsnitt 11 Trafikrelaterade skatter.
Frågan om sänkt moms på ekologisk mat utreddes av en mindre arbetsgrupp på Finansdepartementet i Ds 2002:51. Gruppens slutsats var att ”en differentierad moms för miljömärkta resp. övriga livsmedel uppenbart kan komma i konflikt med den likabehandlingsprincip som enligt EU-domstolen måste upprätthållas på momsområdet”.
Denna slutsats har senare ifrågasatts i utredningen ”Bilen, biffen, bostaden” (SOU 2005:51), eftersom ett livsmedel från ekologiskt certifierad produktion inte kan bedömas vara samma vara som ett livsmedel från övrig produktion. Detta synsätt har också stöd i ett antal konsumentundersökningar, som visar att produktionsmetoder är av stor betydelse för hur man som konsument betraktar en vara. Det är också ett faktum att livscykelanalyser av olika produkter får en allt större betydelse inom många sektorer. Detta synsätt får också visst stöd ur rättspraxis, vilket också redovisas i Ds 2002:51: ”Det är emellertid enligt rättspraxis inte uteslutet att två produkter kan beskattas olika även om de till det yttre är lika.” Ett livsmedel från ekologiskt certifierad produktion är producerad i enlighet med förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion. Det är därigenom en vara från ett tydligt definierat regelverk som gäller över hela EU-området, vilket gör att livsmedel från ekologiskt certifierad produktion respektive livsmedel från konventionell produktion är att betrakta som olika produktinriktningar.
Regeringen och riksdag har uttalat att hållbar utveckling är ett övergripande värde som på alla områden ska främjas och fördjupas. Genom att sänka momsen på livsmedel från ekologiskt certifierad produktion kan det moment 22 som idag råder på grund av små volymer, dyr separathanteringskostnad och därpå följande höga konsumentpriser, undvikas. En sänkt moms på ekologiskt producerad mat kommer att stimulera till ökad konsumtion av livsmedel från certifierad produktion, vilket kommer att stimulera tillväxten samtidigt som förutsättningarna att uppnå de av riksdagen fastställda miljömålen ökar. Riksdagen bör begära att regeringen till riksdagen återkommer med förslag om en sänkning av mervärdesskatten på ekologiskt producerad mat från 12 till 6 procent från den 1 januari 2008.
För vissa trafikrelaterade krediteringar, se avsnitt 11 Trafikrelaterade skatter.
Regeringen föreslår att arbetsgivaravgifterna slopas för så kallade nystartsjobb, det vill säga jobb som ges till anställda som länge har varit arbetslösa. Detta är i och för sig lovvärt men knappast något nytt. Stöd till anställning av tidigare långtidsarbetslösa finns redan under beteckningen anställningsstöd. Anställningsstöden omfattar flera olika stöd, vars längd och omfattning varierar beroende på hur länge en person varit arbetslös. Anställningsstöden går i flera fall betydligt längre än de föreslagna nystartsjobben i och med att de inte bara tar bort arbetsgivaravgifterna utan också subventionerar en betydande del av lönekostnaden under viss tid. Erfarenheterna av anställningsstöden är goda då de i många fall kunnat bidra till att långtidsarbetslösa kommit åter i arbete.
Regeringen föreslår nu att en betydande del av anställningsstöden avskaffas och ersätts av så kallade nystartsjobb som har ett liknande syfte men inte är lika kraftfulla som anställningsstöden. Miljöpartiet kan inte se att detta skapar några fler jobb. Risken är tvärtom stor att en del av dem som nu hjälps av anställningsstöden inte kommer att få samma hjälp av nystartsjobben och att långtidsarbetslösheten därigenom biter sig fast och försvåras. Miljöpartiet avvisar därför såväl förslaget att ta bort anställningsstöden som regeringens utformning av nystartsjobb, även om vi tycker att begreppet nystartsjobb är bättre än begreppet anställningsstöd.
Under denna rubrik ges en samlad kommentar till olika skatter som berör trafik och miljö. Trafiken är idag det kanske allra största miljöproblemet och den sektor där utsläppen av växthusgaser ökar snabbast. Tyvärr lyser förslag för att komma till rätta med dessa problem helt med sin frånvaro i regeringens förslag. Det enda konkreta förslaget, avskaffandet av flygskatten, går i motsatt riktning. Inte ens det enda konkreta förslaget Alliansen presenterade i valrörelsen om miljöbilspremie finns med. Miljöpartiet presenterar därför i denna motion ett antal förslag till skatteåtgärder inom trafikområdet som, tillsammans med åtgärder på utgifts- och lagstiftningssidan i vår trafikmotion, ska ses som ett samlat paket mot trafikens miljöproblem.
Riksdagen beslutade i juni 2006 att införa en skatt på flyg. Regeringen bemyndigades att så snart notifiering skett hos EU besluta om datum när skatten skulle träda i kraft. Motivet till att skatten införs är att även flyget, i likhet med andra trafikslag, ska börja betala för de kostnader som det förorsakar miljön, framför allt klimateffekterna. Flygets klimateffekter är större än för alla andra trafikslag i förhållande till utfört transportarbete. Miljöpartiet har i en rapport i januari 2006 klarlagt flygets miljöeffekter. Där framgår till exempel att reguljärt inrikesflyg orsakar en växthuseffekt som är cirka 1,7 gånger större än en genomsnittlig bil med en resande. Med två resande blir flygets växthuseffekt cirka 3,5 gånger större än bilens, med fyra resande 7 gånger större. Reguljärt utrikesflyg orsakar växthuseffekter i storleksordningen 1,25 till 1,5 gånger en bil med en resande. Lågprisflyget och charterflyget orsakar växthuseffekter som ligger något under (ca 80 procent) en genomsnittlig bil med en resande. Med fler resande i bilen orsakas klart lägre växthuseffekter än med flyg. Jämfört med buss är flygets utsläpp flerdubbelt högre. En genomsnittlig passagerare i inrikes flygtrafik orsakar exempelvis en växthuseffekt som är ungefär sex gånger högre än vid resa i en buss med 50 procents beläggning. En resa med lågpris- eller charterflyg inom Europa orsakar en växthuseffekt som är fyra till fem gånger större än om resan företagits med en fullsatt buss. Resor med tåg orsakar en närmast försumbar växthuseffekt.
En beskattning av flyget kan ha två slag av miljöeffekter. För det första kan den leda till att flyget blir dyrare i förhållande till andra trafikslag och därmed att vissa resor ställs in eller flyttas över till andra trafikslag. I så gott som samtliga fall leder detta till minskad klimatpåverkan. En annan form av miljöeffekt erhålls om skatten också leder till att de flygresor som ändå genomförs görs med minsta möjliga utsläpp. Det finns flera möjligheter att förbättra flygets miljöeffektivitet: genom teknisk utveckling av motorer, lättare plan, fler stolar i planen och en högre platsbeläggning.
Det optimala sättet att låta flyget ta sitt miljöansvar vore antingen en skatt på flygbränsle eller att flyget inlemmas i systemet med handel med utsläppsrätter. Dessa styrmedel har potential att påverka såväl valet av trafikslag som flygets miljöeffektivitet. Tyvärr kan det dröja ganska länge innan någon av dem kan genomföras. Det pågår ett arbete inom EU i syfte att inlemma flyget i handeln med utsläppsrätter. Mycket talar dock för att detta kan komma ske tidigast när nästa handelsperiod inleds 2013. Sverige bör verka för att det om möjligt kan ske tidigare.
En annan möjlighet, som kan gå snabbare, är att införa en skatt på flygbränslen. Detta är dock inte problemfritt, då möjligheten dels begränsas av internationella avtal, dels kan leda till undandragande i form av ekonomitankning i andra länder som ännu inte infört en skatt. Miljöpartiet föreslår att en utredning snarast får i uppdrag att lämna förslag till hur en skatt på flygbränsle skulle kunna utformas och införas i Sverige.
I avvaktan på att andra, mer optimala, styrmedel kan bli verklighet har riksdagen beslutat att införa en flygskatt i form av en fast summa per flygbiljett, differentierad för inom- respektive utomeuropeisk trafik. Miljöpartiet, som var initiativtagare till denna skatt, är medvetet om att denna typ av skatt inte är helt optimal vad gäller att minska flygets miljöeffekter, i och med att den inte direkt påverkar miljöeffektiviteten i genomförda flygningar. Däremot kan den leda till en övergång till mindre miljöförstörande trafikslag som bil, buss eller tåg. Enligt Sikas beräkningar skulle flygskatten kunna innebära en årlig minskning av koldioxidutsläppen med 100 000 ton. Lika viktigt är att den tydligt skulle signalera för marknadens aktörer att statsmakterna ser allvarligt på flygets miljöpåverkan och är beredda att göra något åt den. Detta fick också nästan omedelbar effekt genom att vissa flygbolag aviserade att de skulle minska sina flygningar i Sverige.
När den borgerliga regeringen nu aviserat att den vill upphäva beslutet om flygskatt, kan det av marknaden inte uppfattas på annat sätt än att det nu åter är fritt fram att planera för en fortsatt expansion av flyget, vilket kommer att orsaka kraftigt ökade skador på klimatet. Detta är i hög grad en oansvarig politik. Miljöpartiet kräver därför att flygskatten, i avvaktan på att mer utvecklade styrmedel kan realiseras, ska vara kvar och snarast träda i kraft på det sätt som riksdagen har beslutat.
Den borgerliga alliansen lovade i valrörelsen att införa en miljöbilspremie i form av en skattesubvention för privatpersoner som köper nya miljöbilar. Premien skulle innebära 10 000 kronor i skattereduktion oavsett inköpspris. I budgetpropositionen finns dock inget förslag om införande av en sådan premie utan regeringen nämner endast att den ska återkomma till frågan. Regeringen har inte ens, som man har gjort för andra förslag som behöver ytterligare utredning, skuggat in en bedömd kostnad för premien i avvaktan på utredning och särproposition. Detta är ett svek mot både väljarna och miljön. Sveket är så mycket mer anmärkningsvärt som detta var den enda konkreta åtgärden för att minska klimatutsläppen som ingick i Alliansens valmanifest.
Miljöpartiet anser det i och för sig inte självklart att en premie för inköp av miljöbilar är den bästa åtgärden för att främja en grön omställning av transportsektorn. Än viktigare är att se till att priset för att köra på alternativa bränslen inte överstiger priset för fossila drivmedel. På längre sikt är det knappast rimligt och skulle bli mycket dyrbart att subventionera bilinköp om, vilket ju måste vara avsikten, en allt större andel av inköpen avser miljöfordon. Vi anser dock att en miljöbilspremie kan försvaras som en temporär åtgärd i ett paket med andra åtgärder för att snabbt komma upp i en ökad andel miljöbilar i bilparken. Detta är viktigt bland annat för att få till stånd en snabb utbyggnad av tankstationerna för alternativa bränslen och en mer kostnadseffektiv distribution. För en premie talar också att den snabba ökning av andelen miljöbilar som skett det senaste året riskerar att brytas till följd av ökade priser på etanol och sjunkande bensinpriser. Även Volvos avisering att sluta satsa på gasfordon oroar och skulle förhoppningsvis kunna omprövas vid en snabb och tydlig signal från statsmakterna att satsa på sådana fordon.
Miljöpartiet föreslår därför att en miljöbilspremie för privatpersoner införs temporärt under perioden den 1 januari 2007–31 december 2009. Definitionen av miljöbilar bör därvid ansluta till den som tillämpas i lagstiftningen om nedsatt förmånsvärde för miljöbilar. Miljöbilspremien bör differentieras för att i viss mån återspegla de merkostnader som en miljöbil för närvarande betingar jämfört med motsvarande fossilbränsledriven bil. Vi föreslår således att premien för bilar som kan drivas med etanol ska vara 5 000 kronor och för bilar som kan drivas med gas samt för el- och elhybridbilar 20 000 kronor.
Vi har som räkneexempel räknat med 20 000 etanolbilar för privatbruk 2007, 30 000 bilar 2008 och 40 000 bilar 2009 samt 5 000 gas- och hybridbilar 2007, 7 500 2008 och 10 000 2009. Det skulle ge en kostnad för skatterabatten på 200 miljoner kronor 2007, 300 miljoner kronor 2008 och 400 miljoner kronor 2009. Bedömningen är dock osäker och får justeras i kommande budgetar med ledning av det första årets utfall.
Eftersom bilar har lång livslängd är det angeläget att även för befintlig bilpark utnyttja möjligheten till konvertering till drift med alternativa bränslen. Då det nu blir formellt lagligt att konvertera bensinfordon till exempelvis etanoldrift bör en särskild skattestimulans införas till stöd för sådan konvertering.
Stödet föreslås utformas som en skattereduktion på inkomstskatten på 30 procent av konverteringskostnaden inklusive kostnad för besiktning upp till 30 000 kronor för konvertering till etanol- eller gasdrift. Reduktionen bör gälla under åren 2007–2009. Skattebortfallet beror på utnyttjandet. Vi har som räkneexempel räknat med en konvertering av 20 000 bilar per år, vilket ger ett skattebortfall på 120 miljoner kronor per år vid en genomsnittlig konverteringskostnad på 20 000 kronor per bil.
Under 2006 har det skett en mycket kraftig ökning av nyregistreringen av miljöbilar. Av dessa är en betydande del så kallade flexifuel-bilar som kan köras på såväl bensin som på E 85, som innehåller 85 procent etanol. Fram till sommaren 2006 låg länge priset på E 85 vid tankstation på cirka 7,80 kronor per liter. Med hänsyn till det lägre energiinnehållet per liter ska detta pris multipliceras med cirka 1,4 för att få ett pris jämförbart med bensin. Det gav ett bensinekvivalent pris på cirka 10,90 kronor per liter. Även om bensinpriset varierar starkt, har det mestadels under det senaste året uppgått till eller överskridit denna nivå. Priset på E 85 har alltså mestadels varit konkurrenskraftigt med bensin.
Sedan sommaren 2006 har dock priset på E 85 stigit och uppgår för närvarande till cirka 8,65 kronor per liter, vilket motsvarar cirka 12,10 kronor per liter bensin. Bensinpriset har samtidigt sjunkit och ligger när detta skrivs vid cirka 10,70 kronor per liter. En sådan prisrelation är inte acceptabel någon längre tid då den skulle riskera att bryta den lovande snabba introduktionen av miljöbilar som inletts de senaste åren.
Orsaken till att priset på E 85 stigit uppges vara en kraftigt ökad efterfrågan i bland annat USA och Brasilien som i princip tar i anspråk allt som produceras i det för närvarande största tillverkarlandet av etanol, Brasilien. Det är svårt att veta hur marknadspriset på etanol kommer att utvecklas de närmaste åren. Å ena sidan planeras stora utbyggnader av produktionskapaciteten såväl i Brasilien och andra länder som också i Sverige, där flera nya etanolfabriker baserade på olika slags råvaror planeras. Å andra sidan kan en kraftigt ökande efterfrågan på etanol för fordonsbränslen förväntas i många länder, förutsatt att priset på etanol är konkurrenskraftigt jämfört med fossila drivmedel.
Det finns i princip två vägar att uppnå balans mellan priset på E 85 och på bensin, antingen att ytterligare sänka skatten på etanol eller att höja skatten på bensin. Miljöpartiet anser att båda vägarna bör användas i dagens läge. Då etanol som fordonsbränsle redan är befriat från punktskatter bör, åtminstone temporärt, en lägre momssats tas ut på E 85-bränsle. Vi föreslår 12 procent moms i stället för 25 procent, vilket skulle kunna återföra prisnivån i tankstation till ungefär den tidigare nivån 7,80 kronor per liter. Samtidigt bör skatten på bensin höjas.
En lägre momssats på etanol som bilbränsle är för närvarande inte förenligt med EU:s momsdirektiv, som dock medger att en lägre momssats tillämpas på vissa andra bränslen som till exempel naturgas. Vi ser det som att direktivet inte följt med i de senaste årens snabba utveckling och att det därför nu är hög tid att snabbt ta initiativ för att möjliggöra lägre moms på etanol. Eftersom det erfarenhetsmässigt brukar ta lång tid att ändra EG-direktiv, kan dock inte en direktivändring inväntas för en sänkt moms på E 85. Sverige bör därför fatta beslut om att redan nu temporärt sänka momsen för E 85 till 12 procent från den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2009. Beslutet bör anmälas till EG-kommissionen tillsammans med begäran att ändra i energiskattedirektivet.
Som räkneexempel räknar vi med att försäljningen av E 85 kan komma att uppgå till 100 miljoner liter 2007, 150 miljoner liter 2008 och 200 miljoner liter 2009, vilket med en viss säkerhetsmarginal uppåt skulle ge skattebortfall på ungefär lika många kronor respektive år.
Att endast säkra miljöfordonens och de förnybara fordonsbränslenas konkurrenskraft med hjälp av ”morötter” i form av olika slags skatterabatter är inte långsiktigt hållbart, om man menar allvar med att dessa inom en 10–20-årsperiod ska stå för en betydande del av bilparken och drivmedelsförsäljningen. Kostnaden i form av skatterabatter och bortfallande punktskatteintäkter på bensin och dieselolja skulle riskera att alltför kraftigt urgröpa statens intäkter som behövs för finansieringen av infrastruktur och annan välfärd. På lång sikt måste därför även de förnybara bränslena betala full moms och även vissa punktskatter. För att detta ska vara möjligt med bibehållen konkurrenskraft i förhållande till fossila bränslen måste även skatterna på dessa höjas.
Ett problem vad gäller beskattning av fossila drivmedel är att produktpriset de senaste åren har varierat mycket kraftigt inom relativt korta tidsintervall. Sommaren 2006 nådde exempelvis bensinpriset en ny topp på nära 13 kronor per liter för att två månader senare ha sjunkit tillbaka till cirka 10,70 kronor. Det är i praktiken vare sig möjligt eller lämpligt att så snabbt anpassa beskattningen efter de skiftande prisnivåerna. I stället är det viktigt att marknaden ges signaler om att priset på de fossila drivmedlen långsiktigt kommer att stiga. Det kan garanteras genom att riksdagen nu fattar beslut om att skatten på bensin och dieselolja årligen höjs med ett visst belopp. Ökningen ska ske automatiskt varje år om inte riksdagen ändrar beslutet. Det bör enstaka år kunna komma ifråga att inhibera det årets höjning om marknadspriset under en längre tid legat, och också beräknas ligga kvar, på en mycket hög nivå.
Miljöpartiet föreslår att riksdagen nu beslutar att den 1 januari 2007, 2008 och 2009, utöver den årliga indexuppräkningen, höja punktskatterna på bensin och dieselolja med 25 öre/liter varje år. Detta skulle betyda att skatterna inklusive moms blir cirka 95 öre högre än för närvarande. Detta ökar sannolikheten för att sänkt moms för E 85 och miljöbilspremien kan tas bort 2010 med bibehållen konkurrenskraft för de alternativa drivmedlen.
Den höjda skatten på fossilbränslen föreslås ingå i den fortsatta gröna skatteväxlingen för kommande år.
Sverige har Europas tyngsta och mest bränsleslukande bilpark. En inte oväsentlig andel av nybilsförsäljningen utgörs av ”executive”- och ”SUV”-segmentet. Biltillverkarna har en avsevärt högre vinstmarginal på dessa dyra bilar och satsar därför stora summor på reklam för att få oss att efterfråga och köpa dessa bilar. Syftet med en registreringsskatt är att undanröja de ekonomiska drivkrafter som bidrar till den ökande försäljningen av extremt tunga och bränsleslukande fordon.
Registreringsskatten bör baseras på såväl koldioxidutsläpp (enligt körcykel blandad körning) som förbränningsmotoreffekt, och beräknas som:
500 kr/g CO2 utöver 255 g/km (215 g/km för diesel)
+ 400 kr/kW utöver 130 kW (95 kW för diesel).
Maximalt betalas dock 60 000 kronor i skatt. Skatten föreslås införas från den 1 juli 2007.
Förslaget innebär att cirka 10 procent av fordonen betalar i genomsnitt 25 000 kr i registreringsskatt. Cirka 10 procent kan få en skatt på några tusen kronor per bil. Cirka 80 procent betalar ingen registreringsskatt alls. Dimensioneringen av skattemodellen har också utgått från att inte beskatta rena nyttofordon. Som brytpunkt för dieselfordon har därför valts 215 g CO2 respektive 95 kW (129 hk) motoreffekt. Brytpunkten för bensinfordon har därefter valts till 255 g CO2 respektive 130 kW (176 hk) motoreffekt för att inte förändra prisbilden relativt motsvarande bensinmodell. Volvo V70/XC70/XC90 2,5T (bensin) respektive D5 (diesel) har valts för kalibrering. En bensinmotor kräver avsevärt högre varvtal än en dieselmotor för att få ut sin motoreffekt. En bensinmotor behöver därmed fler hästkrafter för att upplevas lika stark som en dieselmotor.
Gränsen mellan personbil och lätt lastbil håller på att suddas ut. Åtskilliga fordon registreras som lätta lastbilar (lägre fordonsskatt m.m.) men används som personbilar. Registreringen av lätta lastbilar för privatbruk har ökat dramatiskt. En registreringsskatt bör därför gälla alla lätta fordon upp till 3,5 ton och ska även omfatta privatimporterade nya och begagnade fordon.
Tabell 3 a (bensinbilar). Effekterna av koldioxidrelaterad registreringsskatt för några olika bilmodeller
Bensinbilar: 500 kr/g CO2 utöver 255 g/km + 400 kr/kW utöver 130 kW.
Tabell 3 b (diselbilar). Effekterna av koldioxidrelaterad registreringsskatt för några olika bilmodeller
Dieselbilar: 500 kr/g CO2 utöver 215 g/km + 400 kr/kW utöver 95 kW.
Den koldioxidrelaterade registreringsskatten föreslås ingå i den gröna skatteväxlingen.
Miljöpartiet föreslår att trängselskatten i Stockholm återinförs den 1 april 2007. Vägverket har räknat med att skatteinkomsterna kommer att uppgå till cirka 770 miljoner kronor under ett helår. Av influtna medel beräknas cirka 250 miljoner kronor per år åtgå till driftskostnaderna för systemet. Återstoden, cirka 520 miljoner kronor per år, ska återföras till regionen för främst kollektivtrafik.
I slutet av 1980-talet infördes ett obligatoriskt statligt båtregister. Det avskaffades av den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, utan att man hunnit utvärdera vilka konsekvenser det haft för beivrande av båtstölder och brott mot de regler som gäller båtlivet. I samband med att det statliga registret avskaffades infördes ett frivilligt båtregister som sköts av Stöldskyddsföreningen. Cirka 260 000 båtar av de ca 400 000 som finns i landet är registrerade. Registret ska dock läggas ned då försäkringsbolagen inte längre vill finansiera verksamheten. Sjöfartsverket har utrett de tekniska, juridiska, administrativa och ekonomiska förutsättningarna för ett fritidsbåtsregister.
Med den ökade båttrafiken i våra skärgårdar är registrering och märkning av båtar viktig för att effektivare kunna övervaka sådant som hastighetsbegränsning, spill av oljor och hänsyn till naturskyddade områden. Det finns åtskilliga exempel på båtägare som med berått mod bryter mot reglerna eftersom det är så svårt för polisen att beivra brotten. Båtregistret ger också bättre möjligheter för att kontrollera att dyra båtar tas upp i deklarationen för förmögenhetsskatt.
Sjöpolisen och Kustbevakningen har länge efterfrågat ett register för att minska båtstölder, identifiera båtar vid smitning och hastighetsöverträdelser samt att klargöra ägarförhållanden vid försäljningar. Sjöfartsverket har därför på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna att på nytt införa ett obligatoriskt statligt fritidsbåtsregister (rapport 0705-03-01404). Kostnaden för ett register uppskattas till 9–11 miljoner kronor årligen.
Båtregistret bör finansieras av en båtskatt. Skatten ska också finansiera den service för båtlivet som idag bekostas av anslaget 36:7 Ersättning för fritidsbåtsändamål. Kostnaden för detta är idag ca 70 miljoner kronor per år. Dessa kostnader täcks nu av skattebetalarna men borde, enligt principen att varje transportslag ska stå för sina egna kostnader, täckas av fritidsbåtsägarna.
Riksdagen ställde sig år 2000 bakom en inriktning om en grön skatteväxling om ca 30 miljarder kronor under åren 2001–2010. I budgetpropositionen för 2001 preciserades att det främsta syftet med en grön skatteväxling är att öka miljörelateringen av skattesystemet. Grön skatteväxling definierades som att höjda skatter på energi och miljöutsläpp balanseras med en sänkning av andra skatter, främst på arbete. Grön skatteväxling innebär därmed ingen höjning av det totala skatteuttaget.
Under åren 2001–2006 har en total skatteväxling på 17,3 miljarder kronor ägt rum med denna inriktning. Under åren 2001 till 2006 har inom ramen för den gröna skatteväxlingen de största höjningarna av energi- och miljörelaterade skatter skett för eldningsolja och elektricitet för hushållen och servicesektorn. Industrin har till stor del lämnats utanför skatteväxlingen med undantag av införandet av EU:s minimiskatt på el. För drivmedel har endast mindre skattehöjningar skett, med 15 öre per liter för bensin och 50 öre för dieselolja. Därutöver har höjningar skett av vissa andra miljörelaterade skatter, till exempel på avfall och avfallsförbränning, på bekämpningsmedel och på flyg. Skattesänkningarna inom ramen för den gröna skatteväxlingen uppgår totalt till 17,6 miljarder kronor. Huvuddelen av sänkningarna har skett för hushållen genom att grundavdragen höjts. Det har lett till skattelättnader med i genomsnitt cirka 2 200 kronor per inkomsttagare och år. För arbetsgivarna har arbetsgivaravgifterna sänkts med 0,4 procentenheter.
För att nå upp till den av riksdagen angivna inriktningen återstår således drygt 12 miljarder kronor under åren 2007–2010. Miljöpartiet anser att huvuddelen av denna skatteväxling bör inriktas mot trafiksektorn där de största problemen med ökade utsläpp av växthusgaser finns. Som ovan nämnts föreslås årliga höjningar av bensin- och dieselskatterna med 25 öre per liter 2007–2009. Detta beräknas ge årliga intäktsökningar på cirka 2 200 miljoner kronor. Eftersom flygskatten ursprungligen planerades införas den 1 maj 2006 inräknades för år 2006 770 miljoner kronor i ramen för den gröna skatteväxlingen och kompenserades av sänkt skatt på arbete. Återstående helårseffekt, cirka 300 miljoner kronor, föreslås ingå i 2007 års skatteväxling. Den koldioxidrelaterade registreringsskatten för personbilar föreslås införas den 1 juli 2007 och den fördubblade koldioxidskatten för lätt industri från den 1 januari 2007. Höjningen av effektskatten på kärnkraft föreslås ske den 1 januari 2007. Skatt på förbränning av industriavfall föreslås införas från den 1 juli 2007.
Skattesänkningarna inom ramen för den gröna skatteväxlingen ska enligt de antagna riktlinjerna främst avse skatt på arbete. Vi föreslår att den beloppsmässigt största sänkningen ska avse sänkt inkomstskatt för hushållen. Den ingår med 2,8 miljarder kronor 2007 i den totala skattesänkning på cirka 10 miljarder kronor genom höjda grundavdrag som presenterats ovan. Vidare föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 0,2 procentenheter.
Kompletterande förslag till skatteväxling för 2008 och 2009 kan presenteras i budgetmotionerna för respektive år.
Tabell 4. Grön skatteväxling 2007–2009, miljoner kronor ackumulerat
De sänkta kommunalskatteintäkterna som följer av förslaget till höjda grundavdrag avräknas från de offentliga skatteinkomsterna med 10, 12 respektive 14,2 miljarder kronor 2007–2009.
Regeringen föreslår att en betydande del av deras föreslagna skattesänkningar, 10 miljarder kronor årligen, ska finansieras genom höjda avgifter från arbetslöshetskassorna. Samtidigt tillsätter regeringen en utredning om att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk.
Miljöpartiet tar starkt avstånd från hur regeringen hanterat denna fråga. Förändringen drivs igenom i expressfart utan den beredning och det remissförfarande som grundlagen föreskriver. Det är trots detta mycket osäkert om förslagen hinner genomföras till den 1 januari 2007.
Det finns en inneboende motsägelse i regeringens förslag. Det sägs att de förhöjda avgifterna ska göras beroende av nivån på arbetslösheten och utgifterna inom kassornas verksamhetsområden och att utjämningssystemet för avgifter mellan arbetslöshetskassorna ska slopas. Dock ska ingen försäkrad behöva få en höjning av avgiften med mer än 300 kronor per månad, vilket är ungefär en fyrdubbling av avgiften. Samtidigt ska totalt sett statens avgiftsintäkter också fyrdubblas. Den matematiska logiken leder då till att det måste bli en ungefärlig fyrdubbling av avgifterna för alla kassor och att någon ökad differentiering inte kan ske.
Detta tycks också regeringen nu ha insett och signalerar att utjämningen mellan kassorna ska vara kvar. Då uppkommer dock ett nytt problem, nämligen att avgifterna kommer att bli högre än utbetalda ersättningar i flera kassor med låg arbetslöshet. Detta problem belystes ingående i den utredning om arbetslöshetsförsäkringen som gjordes inom Näringsdepartementet 2005.
Konsekvensen av regeringens avgiftsförslag riskerar att bli stora avhopp från arbetslöshetsförsäkringen av två skäl. I kassor med låg arbetslöshet kommer avgifterna att bli så stora att många medlemmar ifrågasätter rimligheten i att kvarstå i kassan. En annan grupp som kan tvingas att hoppa av är personer med låga inkomster, som deltidsarbetande med flera, som inte klarar av de kraftigt höjda avgifterna.
Regeringens amatörmässiga och okunniga behandling av denna fråga är ytterst anmärkningsvärd. En reformering av arbetslöshetsförsäkringens finansiering är en alltför stor och viktig fråga för att hastas igenom under några veckor utan större möjlighet för berörda att lämna sina synpunkter. Som alternativ borde regeringen ta ett samlat grepp om finansieringen i den aviserade utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och låta denna utredning arbeta på sedvanligt sätt och sedan, efter remittering och beredning, återkomma i frågan.
Eftersom detta leder till att 10 miljarder kronor i finansiering av det så kallade jobbavdraget saknas 2007 och troligen också 2008 bör motsvarande del av avdraget skjutas på framtiden.
Miljöpartiet avvisar förslaget om höjda avgifter i a-kassan på det sätt och i den takt regeringen föreslagit.
Miljöpartiet avvisar regeringens förslag till slopade anställningsstöd. Se vidare avsnitt 10.1.
| [1] | Decilgrupp 1 är den tiondel som har de lägsta inkomsterna. Decilgrupp 2 den tiondel med näst lägst inkomst etc. |