Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen om offentlig upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom EU verka för förändringar av reglerna för EU:s inre marknad.
Sverige åtog sig att införa EG:s regler om offentlig upphandling i samband med Sveriges undertecknande av EES-avtalet; därmed tillmötesgicks de krav som ställdes av regeringen i proposition 1992/93:88 om offentlig upphandling. Genom avtalet skulle det skapas förutsättningar för en gemensam marknad för den offentliga upphandlingen inom hela det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Propositionen föreslog en omdaning i flera viktiga avseenden av det system som hittills gällt i Sverige. Den svenska upphandlingen hade i materiellt hänseende skett med konkurrens, icke-diskriminering och objektivitet som främsta ledstjärnor. I den delen innebar EES-avtalets krav inte någon förändring. Dessa låg snarare i att de medel som föreskrivs och tillhandahålls för uppnående av dessa mål är noga angivna genom omfattande detaljregleringar av en upphandlings olika skeden.
Efter ett decennium med lagen om offentlig upphandling och ett antal förändringar är erfarenheterna från Sveriges kommuner och landsting inte enbart positiva. Särskilt i avseendet att kommuner och landsting inom den egna koncernen tvingas till offentlig upphandling.
Framförallt Sveriges kommuner väljer i vissa avseenden att driva delar av sina verksamheter i aktiebolagsform. Kommunernas syfte skiljer sig dock mot privata aktiebolags. Kommunala bolag syftar inte att skapa stora ekonomiska mervärden. Likväl är associationsformen den för verksamheten bästa. Lagen om offentlig upphandling innebär således att Sveriges kommuner straffas genom att inte kunna omvandla delar av sin verksamhet från förvaltningsform till helägda bolag utan att därmed tvingas till upphandling.