Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en översyn av marknadsföringslagen (1995:450) ur ett yttrandefrihetsperspektiv.
Marknadsföringslagen (1995:450, MFL) reglerar näringsidkares marknadsföring eller efterfrågande av produkter i sin näringsverksamhet. Med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter.
Det förekommer att näringsidkare i sin verksamhet bedriver verksamhet som inte primärt har till syfte att marknadsföra dess produkter eller dylikt, utan som kan avse exempelvis opinionsbildande verksamhet. En näringsidkare kan tänkas vilja stödja arbetet för mänskliga fri- och rättigheter, för rättvisa arbetsvillkor eller för en bättre kvalitet i den mat vi äter. När näringsidkaren sprider information om dylika frågor omfattas detta av det grundlagsfästa skyddet för yttrandefriheten, såsom det uttrycks i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Gränsdragningen mellan när ett budskap från en näringsidkare skall anses vara kommersiell marknadsföring eller opinionsbildning, är inte helt klar. Ett exempel i rättspraxis är Marknadsdomstolens avgörande om Kooperativa Förbundets marknadsföring av varumärket Änglamark (dnr 2/01 dom meddelad den 12 juni 2002). Slutsatsen av den domen är att möjligheterna för en näringsidkare att i sin verksamhet bedriva opinion för frågor som inte primärt rör dennes verksamhet, drastiskt avgränsas. Rättspraxis får således – enligt undertecknades mening – numera anses vara sådan att utrymmet för näringsidkare att bedriva opinionsbildning genom reklam, är ytterst begränsat. Detta är inte bra. Det finns enligt vår mening inte några sakligt avvägda skäl för varför näringsidkare inte skall omfattas av samma grundlagsfästa yttrandefrihet som enskilda privatpersoner. Det finns därför enligt vår mening ett behov av översyn av MF ur ett yttrandefrihetsperspektiv.