Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hyresvärdarna måste överlåta delar av sitt bestånd till de kommunala bostadsförmedlingarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna allmännyttan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för nybyggnation och pressa priserna på nybyggnation av hyresrätter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte avskaffa räntesubventionen för nybyggnationer av hyresrätter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att individuella handlingsplaner för att underlätta etablering måste tas fram för den som är nyanländ.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för språkstudier som integreras med praktikplats eller arbete.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att intensifiera arbetet med validering och certifiering.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktade anställningsstöd för att underlätta etablering på arbetsmarknaden för den som varit arbetslös länge.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla barn ska ha rätt till en bra och trygg skola.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att resurser till skolan ska fördelas efter behov och inte via ett rakt skolpengssystem.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka de riktade anslagen till de skolor i storstädernas förorter som har det tuffast.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka skolan som en plats att mötas på och att se till att varje skola är så bra att ingen förälder ska känna sig tvungen att välja bort den närmaste skolan.2
1 Yrkandena 5, 6 och 8 hänvisade till AU.
2 Yrkandena 7 och 9–12 hänvisade till UbU.
Integration handlar om att alla människors lika värde ska respekteras. Och att alla människors olika erfarenheter och kunskaper ska tas till vara. Tillsammans har vi ansvar att skapa ett samhälle där alla, var och en av oss, får plats och mår bra. Det finns inga vi och dem. Det finns bara vi.
Vi som skriver den här motionen är socialdemokratiska riksdagsledamöter från Stockholm. Vi lever i en stad vi är stolta över. En stad med tillväxt, ökad sysselsättning och framåtanda. En stad präglad av mångkultur, internationalism och tolerans. Men Stockholm är också en delad stad. I många av våra förorter saknas framtidstro. Där ser man inte effekterna av den starka tillväxten och där är arbetslösheten hög. De ekonomiska, sociala och etniska klyftorna har växt.
Dessa problem uppmärksammades av den tidigare regeringen bland annat i den särskilda storstadspropositionen, vars syfte var att motverka segregationen i storstäderna. Men trots de gemensamma insatserna har dock obalansen inte kunnat stoppas. Därför är ytterligare ansträngningar nödvändiga för att klyftorna i Stockholm ska minska.
En stark huvudstadsregion är av nationellt intresse. Regeringen och riksdagen har ansvar för hela Sveriges utveckling, och det är viktigt att man inte faller för frestelsen att se ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen i Stockholmsregionen som en nackdel för övriga landet. Stockholm står sig väl i konkurrensen med utländska storstäder, vilka ofta stöds av riktade nationella storstadspolitiska satsningar. I det läget får vi inte försumma att slå vakt om och utveckla vår huvudstadsregion.
Den sociala bostadspolitiken är en viktig del av den svenska välfärdspolitiken och ett viktigt verktyg för integration. Bostadspolitiken ska vara generell och möta behovet av bostäder till rimliga kostnader för alla. Utgångspunkten för den är att bostaden inte är någon handelsvara, den är en grundläggande rättighet för alla.
Den nya regeringens målmedvetna strategi att sälja ut allmännyttan kommer att rasera hela den sociala bostadspolitiken och leda till ökade klyftor i samhället. Allmännyttan har så länge den existerat varit en viktig del av bostadsförsörjningen, inte bara i Stockholm utan i hela Sverige. De allmännyttiga bostadsföretagen kom till för att kommunerna skulle kunna ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen och kommuninvånarnas boendeförhållanden. Avsikten var att bygga bort bostadsbrist och dåliga bostäder, och målet var att tillgodose behovet av bra bostäder, fria från spekulation och privat vinst, till ett rimligt pris. Detta är nu på väg att raseras.
Allmännyttan utgör en garant för att det ska finnas hyresrätter, inte minst i storstäderna. Därför krävs det att vi slår vakt om och utvecklar allmännyttan – inte säljer ut den. Hyressättningen, bruksvärdessystemet och därmed hyresgästens besittningsskydd ska värnas och utvecklas för att kunna verka under nya förutsättningar på bostadsmarknaden.
Bostaden är en rättighet som måste gälla alla. Det kräver också att bostäder förmedlas rättvist och öppet utifrån tydliga regler och kriterier. Ingen ska diskrimineras. En kommunal bostadsförmedling och krav på att samtliga värdar lämnar en viss del av sitt bestånd till förmedling via den ökar möjligheterna till ett bra boende för alla.
En fungerande bostadsmarknad måste präglas av att hyresrätten också är ett tillgängligt alternativ. I våra storstäder är det fortfarande bostadsbrist och i framför allt Stockholm finns det allt för få hyresrätter. Det är med oro vi ser hur misshandlad frågan om nybyggande för den vanlige stockholmarens behov blir av den moderata majoriteten i Stockholms stadshus. Vi vill bygga nytt, vi vill bygga klokt och vi vill bygga vackert. För att bryta segregationen krävs blandade upplåtelseformer och nybyggnation även i utsatta förorter. Priserna för nybyggnation går att pressa.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att avskaffa räntesubventionerna för byggnation av hyresrätter. Resultatet av ett sådant beslut är att det kommer bli dyrare att bygga hyresrätter jämfört med att bygga bostadsrätter. Hyresrättens syfte, att garantera den solidariska bostadspolitiken och ge alla medborgare en bra bostad till ett rimligt pris, bryts i och med detta ner. Detta säger vi bestämt nej till.
Arbetet är ofta det bästa sättet att skapa sig en gemenskap, ett sammanhang och tillhörighet. Känslan av att vara behövd, att de insatser man gör räknas, på en trygg och stabil arbetsmarknad gör att människor växer – trygga människor vågar. Men den nya regeringen har en annan syn på detta. Genom försämringarna av våra försäkringssystem skapas en instabil och otrygg arbetsmarknad. Klyftorna mellan de som har arbete och de som för tillfället står utan kommer osvikligen att öka. En ganska stor och inflytelserik grupp kommer att ha allt: goda löner – ibland sanslöst goda – frihet, utvecklande arbete, kunskap och hemvist i internationella närverk och miljöer. Men där kommer också att finnas en stor grupp av marginaliserade, utestängda och utslagna. Mellan dessa två kommer att finnas en grupp som visserligen har jobb, men inte trygga eller välbetalda sådana. Jobb som är lätta att ersätta, som bygger på tillfälliga kontrakt i stället för säkra anställningar. Människor med rötter i andra länder är redan idag överrepresenterade i de sistnämnda grupperna. I Stockholm är utvecklingen tydlig och med en politik där resurserna minskar för dem som är mest utsatta blir konsekvensen förödande.
Stockholmaren lever i en dynamisk stad. Stadens snabba utvecklingstakt och kraften i det mångkulturella kan ge oss enorma konkurrensfördelar om de förvaltas på rätt sätt. De nya medborgare som kommer hit måste snabbt komma i sysselsättning. Att som invandrad svensk få ett arbete – med arbetskamrater och nya arbetsuppgifter – är ofta det bästa sättet att lära känna Sverige. Vi vill att alla som har kommit till Sverige som flyktingar så snabbt som möjligt ska få börja arbeta. Etableringen för nyanlända måste därför förbättras. Alla ska få en tydlig handlingsplan där gemensamma åtaganden specificeras – från den enskilde och från samhället.
För detta krävs en utvecklad samverkan mellan myndigheter och organisationer. Språkstudier ska kunna ske parallellt med arbete och praktik. Arbetet med validering och certifiering måste intensifieras för att ta vara på den kunskap som finns hos var och en som anländer hit. Särskilda satsningar behövs mot diskriminering och långtidsarbetslöshet. Vi vill se generösa anställningsstöd och andra riktade satsningar för dem som har varit arbetslösa länge. De senaste tio åren har arbetslösheten bland utrikes födda minskat och fler och fler har fått arbete. Men sysselsättningen bland invandrade svenskar måste öka än mer. Alla som vill och kan jobba har rätt till ett arbete.
Det är tjugo gånger större risk att du går ut grundskolan med underkänt i något av kärnämnena om du bor i Rinkeby jämfört med om du bor i Östermalm. Stockholm är en delad stad. Vi socialdemokrater vet att skolan är en av nycklarna för att minska klyftorna, därför satsade vi extra resurser på de skolor som har svaga resultat. Vi såg att utvecklingen började gå åt rätt håll. Den nya regimen både i riket och i staden har en annan syn på skolan. Vi är djupt oroade för vilken start i livet våra ”förortsungar” i Stockholm kommer att få. Vi vill se en sammanhållen skola som är en mötesplats för barn från olika sociala miljöer och kulturer. Alla barn är inte lika och alla skolor har inte samma villkor. Men för oss är det självklart att alla barn har rätt att gå i en bra skola. Varje barn är unikt. Det ska vara en självklarhet att möta eleven på den utvecklings- och kunskapsnivå han eller hon befinner sig på.
Det finns barn som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper – så får det inte vara! Alla barn har rätt till en bra skolgång och rätt att lämna grundskolan med tillräckliga kunskaper. Skolan ska förmedla värderingar samtidigt som den ska stimulera kreativitet och lärande. Kunskap utvecklar oss som människor, men också Sverige som nation. Vi vill ha en trygg skola för alla.
För att alla barn ska har rätt att gå i en bra skola krävs att resurserna till skolan fördelas efter behov, inte bara efter elevantal. Alla elever har rätt till en bra skolgång oberoende av deras föräldrarnas inkomst.