Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att parker och trädgårdar bättre uppmärksammas på nationell nivå.
En växande andel av befolkningen bor i tätorter och därmed allt längre bort från jordbruk, skogar och orörd natur. Samtidigt ökar kunskaperna om rekreationvärdet av naturkontakt, vikten av att vi rör oss ute och den stimulans som parker och trädgårdar ger många människor. För barn har grönområden i olika former dessutom en pedagogisk betydelse som i dag allt mera uppmärksammas. Efterhand som lantbruk och skogsbruk blir allt rationellare och storskaligare ökar dessutom trädgårdarnas och parkernas betydelse som ”refuger” för biologisk mångfald.
Dessa delvis nya insikter återspeglas dock sällan i pågående samhällsförändringar. Städerna förtätas ofta utan hänsyn till behovet av att säkerställa angelägna grönområden. Trafikleder gör många grönområden svårtillgängligare när i stället större uppmärksamhet bör ägnas åt att öka tillgängligheten.
Till stor del ligger ansvaret på den lokala planeringen. Men övergripande lagstiftning spelar en viktig roll för de lokala besluten. Det gäller exempelvis utformningen av plan- och bygglagen, där det kan noteras att det nyligen framlagda förslaget inte på något ställe nämner ordet trädgårdar, vilka upptar ca 30 procent av tätorternas yta. Inte heller bevarandet eller behovet av nya koloniområden nämns.
I riksdagens nationella miljömål ingår målet God bebyggd miljö, där det i undertexten tidigare angavs att god bebyggd miljö innefattar möjligheter till odling. I senare versioner av miljömålen synes denna ambition ha bortfallit.
I olika sammanhang där betydelsen av friluftsliv framhålls förbigås att ”friluftsliv på allemansrättens grund” sällan kan utövas inom tätorterna. Enligt SCB-statistik är de två vanligaste utomhusaktiviteterna bland vuxna promenader och trädgårdsarbete, vilka båda lättare kan utövas till vardags inom tätorterna. Detta talar för att större uppmärksamhet måste ägnas bevarande av befintliga grönområden, parker och koloniområden i städerna och i görligaste mån även komplettera dessa.
Det stora trädgårdsintresset i dag – som under senare år formats till en folkrörelse – är viktigt att stödja utifrån folkhälsoperspektivet. Det inte bara förvaltar och utvecklar ett gammalt kulturarv utan kan även ges ökade möjligheter att sprida kunskaper om betydelsen av biologisk mångfald, av att sluta kretsloppen, odla ekologiskt och främja ett uthålligt lokalsamhälle.
Det är därför väsentligt att betydelsen av parker, trädgårdar och koloniområden både i högre grad än hittills synliggörs och tas med i olika utredningsuppdrag, åtgärdsförslag inte minst på folkhälsoområdet samt i lagstiftningssammanhang.