Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt för förrättare av vigslar och partnerskap att viga och registrera i hela landet.
I äktenskapsbalken 4 kap. 3 § (1987:230) står det att läsa att ”den som länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare” får förrätta vigsel. Hur borgerlig vigsel går till tydliggörs i förordning (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare. Motsvarande bestämmelse för partnerskap återfinns i förordning (1994:1341) om registrering av partnerskap med en snarlik formulering.
De som utses av länsstyrelsen har dock inte rätt att viga eller registrera par utanför sin hemkommun. Länsstyrelsen kan utvidga upptagningsområdet även om de flesta länsstyrelser oftast inte gör det.
För dem som vill vigas/registreras på en mindre ort kan detta medföra bekymmer då det ofta inte finns mer än en eller två förrättare att tillfråga. Då det dels gäller att det finns tid och möjlighet, dels en tillit till den som skall viga/registrera kan det vara bekymmersamt att få en borgerlig ceremoni till stånd.
I vissa kommuner saknas alltjämt förrättare av partnerskap. I stället för att påtvinga dem som vill registrera partnerskap en förrättare som motsätter sig uppgiften vore det naturligt att se hela Sverige som en enhet vad gäller förrättande av vigslar/partnerskap.
Rent praktiskt görs detta redan på många håll genom att själva ceremonin de facto tar plats på önskad ort med önskad förrättare, medan det i de rättsligt bindande dokumenten anges en annan plats.
Det finns dock ingen anledning att lagen skall behöva kringgås när den likaväl kan justeras till att fungera i dagens samhälle. Borgerliga förrättare bör ges generellt tillstånd att förrätta vigslar/partnerskap i hela riket.