Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förbättrade villkor för byggandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att städer måste få växa på städers villkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över dagens regler för buller i samband med ny- och ombyggnad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en ny plan- och bygglagstiftning som möjliggör snabbare och enklare beslut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över det generella strandskyddet i syfte att göra det möjligt för fler människor att kunna bo på eller nära vatten.1
1 Yrkande 5 hänvisat till MJU.
Ett av Stockholms och Sveriges stora problem är att det tar lång tid från beslut att bygga tills spaden sätts i marken. En viktig förklaring är dagens strikta, snåriga och krångliga bygg- och bullerregler. Men trots att socialdemokratiska statsråd i över ett decennium har lovat enklare plan- och byggregler har man i själva verket tvärtom försvårat för städer som Stockholm att växa.
I dag finns därför en uppsjö av detaljerade lagar som reglerar och ställer orimliga krav på byggandet av till exempel nya bostadsområden. Ändå finns det planer på nya hinder och förbud. Som exempel kan nämnas den föregående regeringens förslag om ytterligare skärpning av strandskyddet. I områden där strandskyddet redan är upphävt, exempelvis vid hamnar och industriområden, föreslås omprövning av strandskyddet om det ska byggas nytt. Det gör att det blir än svårare att bygga bostäder i de sjönära lägen där många vill bo.
Att bo nära vatten är inte bara en dröm för stora delar av dagens befolkning. Det är ingen tillfällighet att i stort sett alla dagens svenska städer ligger vid vatten. Men här har ett märkligt brott med historien ägt rum då vi nu inför strandskyddsregler som hade gjort det omöjligt att bygga både dagens riksdag, Kungliga slottet eller Rosenbad. Stora delar av Stockholm hade överhuvudtaget inte kunnat byggas med dagens regler.
Reglerna för strandskydd bör därför inte slopas utan snarare förenklas. Därför bör dagens generella strandskydd ses över och möjligheten att ersätta dagens regler med en möjlighet för staten att i stället peka ut de områden som kan vara av särskilt skyddsvärde utredas. Ambitionen med översynen bör vara att frågan om var man ska få bygga ska avgöras på lokal nivå istället för på statlig.
Likaså har Boverket, på uppdrag av den föregående regeringen, lagt fram nya hårdare krav för tillämpning av bullervärden vid nyproduktion av bostäder. Konsekvenserna av dessa hårdare krav riskerar att bli dramatiska då de kan innebära att runt en tredjedel av de i dag planerade bostäderna i Stockholms stad inte kan förverkligas. Detta trots att dagens regelverk till exempel redan har medfört att ett av Stockholms största och viktigaste bostadsprojekt, de 1 200 lägenheterna i kvarteret Kojan på nordvästra Kungsholmen, försenats kraftigt. När Stockholms stad i augusti 2002 antog en genomförandebeskrivning var ambitionen att en detaljplan skulle vara klar ett år senare, i augusti 2003. De svåra regeltolkningarna gjorde dock att en detaljplan inte antogs av kommunfullmäktige förrän i april 2005, två år senare än planerat.
Men då började problemen på allvar genom att kvarteret Kojan överklagades och åkte på turné mellan statliga myndigheter. Först överklagades planen av Vägverket till länsstyrelsen. Där fick man nej. Då överklagade Vägverket till regeringen som skickade överklagandet på remiss till Boverket som begärde och fick mer tid för sitt yttrande. Efter att Boverkat svarat skickades Boverkets svar till Vägverket för yttrande. Vägverket begärde mer tid och fick detta. Vägverkets yttrande skickades sedan tillbaka till Stockholms stad för yttrande. Efter att staden svarat låg frågan åter hos regeringen och samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s) för avgörande. Men i stället för att ta ställning i detta principiellt viktiga ärende som hittills kostat byggherrar och fastighetsägare hundratals miljoner i förseningskostnader så lyckades regeringen slippa ta ställning genom att Vägverket drog tillbaka sitt överklagande. Så kvarteret Kojan kan nu bli av, men regeringen har ännu inte genom ett prejudicerande beslut avgjort hur dagens regler ska tolkas. Resultatet är att tusentals nya bostäder är fortsatt hotade.
Regleringsivern på byggområdet har gått så långt att det med dagens regelverk skulle vara näst intill omöjligt att bygga upp en stad som Stockholm igen om en allvarlig brand eller liknande olycka skulle inträffa. Den nya plan- och bygglag som man utrett ser heller inte ut att innebära några väsentliga förenklingar utan riskerar att tvärtom ytterligare hindra Stockholms och andra städers utveckling.
Vi måste få till stånd ett nytt regelverk som låter städer växa på städers villkor. Därför krävs en ny plan- och bygglag samt en rejäl översyn av andra regler som påverkar byggandet som till exempel strandskydd, bullernormer och beskattning.