Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en skyndsam översyn av namnlagen.
Under ett antal år har frågan om en översyn av namnlagen varit aktuell. Redan på våren 2001 konstaterade lagutskottet att tiden var mogen för att se över namnlagen eftersom det då gått nära 20 år sedan lagen trädde i kraft (bet. 2000/01:LU11, rskr. 140). På våren 2005 beslutade riksdagen att tillkännage att regeringen bör ta initiativ till en översyn av namnlagen (bet. 2004/05:LU13, rskr. 180). Detta mot bakgrund av att bland annat Patent- och registreringsverket (PRV) belyst behovet av att namnlagen ses över och att rättsreglerna bättre anpassas till samhällsmedborgarnas behov av att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt.
Men trots återkommande uppmaningar från riksdagen genomförde den förra socialdemokratiska regeringen inte någon översyn av namnlagen. Däremot lovade den dåvarande justitieministern Thomas Bodström i sitt svar på en skriftlig fråga (2005/06:2010 om översyn av namnlagen) från Martin Andreasson (fp) att han avsåg att under hösten 2006 ”återkomma med besked om hur arbetet kommer att bedrivas vidare”.
Det är nu angeläget att den nya regeringen går riksdagen till mötes och skyndsamt genomför den utlovade översynen av namnlagen. I detta arbete bör en diskussion föras om både förnamn, mellannamn och efternamn. Vidare bör internationellt privaträttsliga frågor tas upp, liksom frågor som rör handläggningen av mål och ärenden.
Till exempel bör möjligheterna att byta namn till gårdsnamn utökas och bestämmelserna om mellannamn förändras så att makar skall kunna bära både ett gemensamt efternamn och ett gemensamt mellannamn. Det bör också bli möjligt att överföra mellannamn från föräldrar till barn. Dessutom bör makar kunna lägga samman sina tidigare efternamn och skapa ett nytt och gemensamt familjenamn – ett dubbelnamn både med och utan bindestreck.
Ambitionen med översynen bör vara att ge människor större möjlighet att själva välja namn. Namnlagen skall därför i första hand utformas efter människors behov och inte byråkraternas önskemål om till exempel enkel registerföring.