Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordförvärvslagens begränsningar vad gäller juridiska personers rätt att förvärva jord- och skogsbruksföretag liksom de begränsningar som gäller enskilda personers rätt att förvärva jord- och skogsbruksföretag i glesbygd.
Enligt jordförvärvslagen (1979:230) krävs i vissa fall tillstånd för förvärv av lantbruksegendom. I 5 § uppställs bl.a. särskilda krav för att juridiska personer skall få tillstånd att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter.
Juridisk person får lämnas förvärvstillstånd endast om
förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå egendom som är av betydelse för jordbrukets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet
förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren blir mer ändamålsenlig
egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
annat särskilt skäl föreligger.
Till skillnad från vad som gäller för andra näringsgrenar innebär dessa inskränkningar av rätten för juridisk person att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter att jord- och skogsbrukares möjlighet att välja lämpligaste företagsform begränsas. Framför allt för företag med omfattande finansieringsbehov vid investeringar, förvärv eller vid generationsväxling medför detta påtagliga nackdelar. Jag anser att bestämmelserna bör ändras, så att valet av företagsform för jord- och skogsbruksföretag inte begränsas genom särskilda bestämmelser i jordförvärvslagen.
Även begränsningarna för enskild persons förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter i glesbygd bör ses över.