Riksdagen avslår regeringens proposition 2006/07:15 En arbetslöshetsförsäkring för arbete.
Regeringens föreslagna försämringar av arbetslöshetsförsäkringen slår hårt på alla löntagargrupper. Rörligheten på arbetsmarknaden minskar då otryggheten ökar. Sänkta ersättningsnivåer innebär också en press neråt på lönerna som i förlängningen drabbar hela löntagarkollektivet.
Särskilt hårt drabbas dock grupper som verkar på en arbetsmarknad präglad av otrygga anställningsvillkor och hög deltidsarbetslöshet. En sådan grupp är kulturarbetarna, och då inte minst de som är verksamma på scenkonstens område. Förslagen i regeringens proposition om arbetslöshetsförsäkringen hotar därför inte bara löntagarna som sådana, utan det är också stora kulturella värden som riskeras.
Även etablerade kulturarbetare agerar idag ofta under otrygga anställningsförhållanden. Antalet fasta tjänster är få. Att frilansa är för många det normala. I stor utsträckning har det att göra med kulturarbetsmarknadens natur. Inom scenkonstens område arbetar man för en viss produktion i taget. Att det uppstår en tids deltidsarbetslöshet i glappet mellan två engagemang är inget ovanligt eller uppseendeväckande.
Orsakerna till att regeringens förslag drabbar kulturarbetarna extra hårt är därför flera. Vi kan enkelt konstatera att
kulturarbetare drabbas hårt när det blir svårare att kvalificera sig för a-kassa,
kulturarbetare drabbas hårt när beräkningsgrunden för a-kassan förändras,
kulturarbetarna drabbas hårt när ersättningsnivåerna sänks.
Att det förhåller sig på det sättet är heller inte okänt för den sittande regeringen. I en interpellationsdebatt den 24 november 2006 om vilka konsekvenser försämringarna i a-kassan får för kulturarbetarna uttrycker kulturministern att ”vi är medvetna om att det är en speciell situation. Vi är också medvetna om att det inte har gått att göra undantagsregler för just den här gruppen, för då skulle situationen bli svår för andra.”
I sak är det svårt att inte hålla med kulturministern om detta. Försämringarna i a-kassan innebär stora svårigheter för kulturarbetarna, men också för många andra som har en liknande situation på arbetsmarknaden. Därför vore det olyckligt att konstruera särskilda undantag för just den gruppen. Istället är det rimliga och den logiska konsekvensen av kulturministerns uttalande att behålla dagens generella regelverk och alltså avslå regeringens förslag till försämringar.
Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag till försämringar av arbetslöshetsförsäkringen. Vi är av den bestämda uppfattningen att det finns ett positivt samband mellan människors trygghet och deras vilja att våga nytt. När de samhälleliga trygghetsnäten maskas upp, blir vi fattigare på mer än ett sätt.
Regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag riskerar att få allvarliga följdverkningar på kulturens område. När färre har möjlighet att klara sig som kulturarbetare dräneras kulturlivet på resurser.
Att regeringen trots att den är uppenbart medveten om denna problematik framhärdar i att forcera fram försämringar i arbetslöshetsförsäkringen utan att prestera några alternativa lösningar tyder på ett stort ointresse för kulturens och kulturarbetarnas villkor.