Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utökat medbestämmande.
Arbetet är en grundläggande förutsättning för att en människa ska kunna leva ett utvecklande och tillfredsställande liv. Men det är också i arbetslivet vi finner de mest utmanande exemplen på demokratiska brister. Många människor vantrivs på sina arbetsplatser. Istället för att vara en skapande och utvecklande process har arbetet blivit ett tvång, en meningslös handling utförd mot betalning. Det dåliga arbetet riskerar att leda till minskat självförtroende och ett försämrat socialt liv. Detta gör makten över arbetet till en av de största och viktigaste demokratifrågorna.
Den anställde skall ha rätt att på jämlika villkor delta i såväl utförandet som planeringen och organiseringen av arbetet. Det innebär rätten att utvecklas i sitt arbete och rätten till flexibel arbetstid. Det kräver en arbetsorganisation som sätter den enskilda människan i centrum.
Med den mångfald av olikartade arbetsplatser som finns kommer den organisation som krävs för att ge de anställda makt över sina egna arbeten att variera kraftigt från fall till fall. Det är sålunda svårt eller omöjligt att centralt lagstifta om en modell. Lagstiftningen måste istället skapa en grund för att avtalsvägen lösa de olika detaljerna i frågan. Därför bör medbestämmandelagen skärpas så att det krävs av företagen att de sluter medbestämmandeavtal och upprättar demokratiseringsplaner. Genom medbestämmandeavtalen kan arbetsgivarna och de lokala fackliga organisationerna tillsammans utveckla det demokratiska inflytandet över arbetet.
Demokratiseringsplanernas uppgift är att beskriva hur företagen avser att ge de anställda delaktighet i planerings- och organisationsfrågor på arbetsplatsen. De är tänkta som ett konkret stöd i det lokala demokratiseringsarbetet i likhet med de jämställdhetsplaner som företagen nu upprättar. Samma regler vad gäller företagens storlek och liknande som för jämställdhetsplanerna bör tillämpas även för demokratiseringsplaner.
Lagen om styrelserepresentation bör förändras så att löntagarnas representation i framför allt mindre företag kan förbättras. Genom EU och andra internationella forum bör Sverige verka för regleringar om förbättrat inflytandet för de anställda i de transnationella företagen.