Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om översyn av förutsättningarna för att inrätta länsexperter för integration.
En omfattande flyktinginvandring, som har gjort Sverige till ett land präglat av mångfald, har gett vårt land nya möjligheter i en internationaliserad värld. Samtidigt ställs ett samhälle där var femte invånare har utländsk bakgrund inför utmaningar som varit främmande för det tidigare så heterogena Sverige. Arbetslösheten är markant högre bland människor med utländsk bakgrund. Barn med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade bland dem som inte når målen i grund- och gymnasieskolan, och segregationen i boendet är tydlig över hela landet. Inom i stort sett samtliga samhällsområden berörs integrationsfrågorna, utan att lokala och regionala myndigheter har tillgång till tillräcklig kompetens.
I storstadsområdena har staten satsat betydande insatser för att stärka integrationen och de segregerade bostadsområdena. Här har också särskilda resurser inrättats vid länsstyrelserna för att följa integrationsarbetet i länen och öka invandrarnas ställning på den svenska arbetsmarknaden.
I länen utanför storstadsområdena har kommunerna i stor utsträckning tvingats genomföra många integrationsinsatser utan direkt statligt stöd. Det är allvarligt eftersom de senaste årens invandring berör hela landet och är mycket tydlig i kommuner som Örebro. Också i mindre kommuner som Hällefors, Hallsberg eller Laxå finns ett betydande antal personer med utländsk bakgrund, och behovet av kompetens för att stärka integrationen är starkt inom alla samhällsområden. Erfarenheterna från de länsexperter som inrättats för att stärka jämställdheten är goda. De har aktivt bidragit till att öka kunnandet om genusfrågor inom skilda delar av samhället och bidrar till både goda nätverk i jämställdhetsfrågor och att kommuner och andra myndigheter lokalt och regionalt har tillgång till hög kompetens inom området i den egna regionen. Samtidigt har länsexperterna den lokala och regionala förankring som gör det möjligt att anpassa till exempel seminarier och rådgivning till de faktiska behoven i länen.
Vi tror därför att det är nödvändigt med en översyn av organisationen av integrationsarbetet på regional och nationell nivå. Genom omfördelning av resurser bör länsstyrelserna ges tillgång till en länsexpert för integrationsfrågor. En översyn av resurserna för integrationsinsatser bör innefatta en genomgång av ansvarsfördelningen. Det är angeläget att de regionala experterna ges ett särskilt ansvar för att stödja integrationsarbetet på regional nivå.