Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett undantag i LAS för svenska humanitära organisationer och biståndsorganisationer motsvarande den ursprungliga formuleringen av 5 § första stycket ”om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet” för projektanställningar för personal som åker ut på uppdrag av humanitär karaktär och biståndskaraktär.
Många svenska medborgare i olika professioner arbetar under kortare eller längre perioder ute i världen för organisationer som har bistånd eller humanitär hjälp på sin agenda. Det kan röra sig om hälsosektorn i form av läkare, psykologer eller sjuksköterskor, flyktingsamordnare, civilingenjörer, byggnadsarbetare eller andra yrken såväl praktiska som teoretiska. Då humanitära katastrofer i regel blossar upp tämligen snabbt i alarmerande oroshärdar och uppdragen i många fall medför fara krävs en mer flexibel svensk arbetsrätt som kan fungera för dessa individer och de organisationer de arbetar för. I dag verkar dessa anställda i en projektliknande anställningsform under begränsad tid vanligen någon månad upp till ett år. Denna anställningsform är grunden för att dessa organisationer ska kunna bibehålla toppkvalitet bland personal.
Därför är det med oro som många betraktar de förändringar av LAS som stundar, där det kommer att uppstå svåra problem att erhålla kvalificerad personal såväl vid löpande som vid akuta behov om 5 § första stycket i LAS ändras. Ändringen av just 5 § första stycket i LAS som kommer att träda i kraft den 1 juli 2007 kommer att försvåra oerhört och därmed påverka svenskar möjligheter att sändas ut till folkmord, naturkatastrofer och inbördeskrig för att lindra mänskligt lidande. Det man missat i förslaget, genom att det införs en tidsbegränsning för när visstidsanställning ska övergå i tillsvidareanställning, är att de här organisationerna förlorar möjlighet att skicka ut svenska humanitära biståndsarbetare på flera på varandra följande uppdrag, biståndsarbetare som redan i dag försakar familjeliv, utsätter sig för fysisk eller psykisk fara och ofta går ner kraftigt lönemässigt. Det skulle dessutom bli svårare med denna ändring att få tjänstledigt för biståndsarbetare från sitt ordinarie arbete.
I en översyn av LAS bör detta beaktas för att undvika samma problematiska situation som nu gällande ändring leder till och ett undantag göras i LAS för svenska humanitära organisationer och biståndsorganisationer.