Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att skapa en plan för hur tillräckliga medel tillförs för att ta till vara den värdefulla forskningen vid ALI, om inte ALI bibehålls i sin nuvarande form.
Arbetslivsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor som enligt arbetsmarknadsministern bedriver forskning som är ”bra och gedigen och fyller sitt syfte”.
Vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping bedrivs angelägen forskning, utveckling och kunskapsförmedling i unik samverkan med arbetsmarknad, universitet och högskolor och lokala och regionala aktörer. I Östergötland har Arbetslivsinstitutet byggts upp i samarbete med Linköpings universitet, kommuner och landsting. Forskningen har stor betydelse regionalt, nationellt och internationellt. Bara i samarbete med Linköpings universitet deltar Arbetslivsinstitutet i forskningsprojekt som omfattar över 80 miljoner kronor.
Forskare från Arbetslivsinstitutet i Östergötland bedriver för arbetslivet högst relevant forskning om nya organisationsformer, småföretagande, rörlighet, regional tillväxt, jämställdhet och integration, med mera. Arbetslivsinstitutet bedriver till exempel världsledande forskning kring integration, migration och diskriminering och arbetsliv i Norrköping, i ett tätt samarbete med Linköpings universitet. Forskarna från Arbetslivsinstitutet deltar i forskningsprojekt, är med i stora ansökningar om forskningsstöd och deltar i undervisningen vid Linköpings universitet.
Ett av motiven för att lägga ner Arbetslivsinstitutet är en princip om att forskning ska bedrivas vid universitet och högskolor och i högre grad konkurrensutsättas genom finansiering via forskningsråd och stiftelser. I verkligheten kommer det att bli mycket svårt för universitet och högskolor att med så kort varsel ta över denna verksamhet. För att ta över forskargruppen, med utbildnings- och kunskapsförmedlingskompetens på området integration och mångfald som har sitt säte i Norrköping för blott en treårsperiod behövs cirka 15 miljoner kronor. Detta är en del av vad som krävs för att ge förutsättningar till en realistisk överföring av värdefull forskning som bedrivits i Norrköping till universiteten och för att lägga en grund för att skapa en plattform utifrån vilken forskningsmedel kan sökas från forskningsråd och liknande.
Om regeringen förverkligar sina planer på en nedläggning av ALI bör regeringen åtminstone se till att ha en plan för hur man tillför resurser i den storleksordning som är nödvändig för att på annat håll kunna bedriva forskning inom arbetslivsområdet. Utan resurser uppstår ett glapp i forskningen som kommer att ta decennier att överbrygga. Av dessa skäl bör regeringen snarast ta fram en plan för finansiering av en överföring av de forsknings- och utbildningsverksamheter som bedrivits vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping och på andra orter till universitet och högskolor. Eller ännu hellre bibehålla ALI i nuvarande form.