Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att finna vägar för att motverka rasism och främlingsfientlighet.
Valet 2006 innebar att Sverigedemokraterna för tredje valet i rad ökat kraftigt. Även om de eftersträvade riksdagsplatserna uteblev är det kommunala och regionala genombrottet ett faktum.
Sverigedemokraterna grundades ursprungligen under namnet Bevara Sverige svenskt (BSS) 1979. 1988 bytte BSS namn till Sverigedemokraterna. 1995 tillträdde den nuvarande partiledaren, som har ägnat stor möda till att putsa SD:s fasad och försöka övertyga väljare om att SD är ett helt vanligt ”demokratiskt parti”. I riksdagsvalet 1998 fick SD 20 000 röster och åtta kommunala mandat. I riksdagsvalet hösten 2002 fick SD 76 300 röster (1,4 procent) och 50 kommunala mandat i 30 kommuner. Och efter valet 2006 är SD Sveriges största parti utanför riksdagen med ca 3 procent i riksdagsvalet och mandat i cirka hälften av landets kommuner.
SD:s framgångar blev störst i Skåne. I Landskrona får partiet 22,3 procent, vilket ger 12 mandat i fullmäktige. Detta innebär att partiet kommer att spela en central roll i den kommunala politiken. Partiet växte också kraftigt i skånska kommuner som Kävlinge, Trelleborg, Helsingborg och Malmö. Även i Blekinge var framgångarna stora, främst i Karlskrona och Sölvesborg. Men man har också haft framgångar i enstaka kommuner i andra delar av landet.
Det anmärkningsvärda är att Sverigedemokraternas framgångar kommer trots att partiet i sitt kommunpolitiska arbete under föregående mandatperiod inte satt något som helst avtryck. SD har i stället valt att gå utanför parlamenten. Att fika med pensionärer på äldreboenden, delat ut flygblad i bostadsområden och spela på lokala motsättningar i samhället har varit prioriterat framför att sätta sig in i det kommunalpolitiska arbetet och ta ansvar för den politiska bredden.
Det är ingen tvekan om att SD är ett främlingsfientligt parti, som främst bygger sina framgångar på att med förenklade och vinklade budskap underblåsa människors rädsla för invandring och invandrare.
I de flesta kommuner har företrädare för riksdagspartierna deklarerat att de inte tänker samarbeta med SD. Den konkreta frågan i många kommuner är nu: samarbete över blockgränserna eller samarbete med ett främlingsfientligt parti? Vi tycker självklart att samarbete över blockgränserna måste vara att föredra. Fast vi vet att SD då kommer att odla sitt martyrskap, som är en av deras metoder för att vinna framgång.
Det viktiga är nu att utvärdera och analysera varför främlingsfientlighet och främlingsrädsla sprider sig i vårt samhälle. Varför växer partier som exploaterar denna rädsla?
Vissa analyser visar på att det inte är enkelt att finna sambanden och dra slutsatser.
Den centrala frågan måste vara: Vad kan vi göra för att förhindra de främlingsfientliga strömningarnas utbredning i landet? Här har alla medborgare och seriösa politiska partier ett ansvar och måste driva både självrannsakan och öppet diskutera vad vi i Sverige kan göra för att motverka främlingsfientlighetens framväxt.
Riksdagen bör därför tillsätta en parlamentarisk kommitté som får i uppdrag att arbeta brett och förutsättningslöst med att hitta vägar för att minska utbredningen av rasism, främlingsfientlighet och främlingsrädsla.