Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en handlingsplan mot vuxenmobbning.
Mobbning, trakasserier och utfrysning – det är vardagen på många arbetsplatser i dag. Arbetsmiljöproblem, stressupplevelser av olika slag och trakasserier leder till slut till sjukskrivning, ofta mycket lång. För den enskilde är mobbningen alltid en tragedi. Kännetecken på mobbning eller psykiskt våld på arbetsplatsen är övergrepp som är systematiska, att det föreligger en maktobalans mellan utövare och offer, att det pågår under långa tider och att händelserna upplevs negativt av offret.
I en stor del av mobbningsfallen är det arbetskamrater på samma nivå som mobbar någon annan anställd. Men det är också mycket vanligt med chefer som mobbar någon eller några av sina anställda. Den offentliga sektorn har en överrepresentation av vuxenmobbning och där är också arbetsledare den vanligaste förövaren (Marklund et al, Arbetslivsinstitutet).
I Sverige har man kunnat konstatera ungefär 300 självmord årligen där offret har en mobbningsbakgrund. Problemet är att få vågar ta tag i problemen. Arbetsgivaren har ett långt gående ansvar för att förhindra och reda ut problem som dessa. Arbetsgivaren har dessutom ett rehabiliteringsansvar för att få tillbaka sjukskrivna i tjänst.
Mobbning är en kränkande handling. Mobbning och det ökande våldet måste vara en angelägenhet för hela samhället. En handlingsplan med en nollvision måste snarast tas fram för att stödja arbetet mot vuxenmobbning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.