Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen genom olika åtgärder fortsätter säkerställa att alla kommuner ställer upp i flyktingmottagandet.
Att ta emot människor som flyr undan krig och förtryck är en självklar följd av den värdegrund det svenska samhället vilar på. Under de senaste tjugo åren har invandringen i huvudsak varit knuten till flyktingskap.
Malmö har trots de omfattande ekonomiska problem som drabbade staden under 1990-talet tagit sin del av ansvaret för den svenska flyktingpolitiken. Malmö tog under perioden 1998–2001 emot 7,9 % av de flyktingar som erhöll uppehållstillstånd i Sverige. Detta kan jämföras med att Malmö har 2,9 % av rikets befolkning. Det kan också jämföras med att rika och ekonomiskt välmående kommuner såsom exempelvis Malmös grannkommun Vellinge i Skåne vägrat att ta emot flyktingar över huvud taget.
Dock har möjligheten att ge dessa nyanlända bästa möjliga start i Sverige varit begränsad i Malmö. Bostadsbrist, trångboddhet, svårigheter i skolan och ett stort utanförskap är bara några av de problem som Malmö brottas med än i dag. Därutöver visar beräkningar gjorda av Integrationsverket att kommunerna inte fullt ut kompenserats för sitt flyktingmottagande de senaste åren. Detta har bland annat resulterat i att ett flertal kommuner har uppvaktat ministern i denna fråga. Mot denna bakgrund är det inte så märkligt att Malmö kommun har försökt hitta alternativa metoder i ett kärvt ekonomiskt läge.
Flyktingmottagandet är ett nationellt åtagande och därför anser jag att det bör till åtgärder för att säkerställa att alla kommuner ställer upp i flyktingmottagandet.