Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen.
Valdeltagandet minskar. Vi ser med oro på att allt fler väljare inte bryr sig om att utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta. Ju färre som röstar desto mindre legitimitet får det politiska systemet. Om utvecklingen fortsätter riskerar hela det demokratiska fundamentet att undermineras.
Orsakerna till det sviktande förtroendet för vårt demokratiska styrelseskick är sannolikt mångfasetterade. Om man skall söka mera djupgående förklaringar till skeendet kan man inte undgå att konstatera att politiken i många avseenden tappat sin förankring i vardagen. I en fungerande demokrati måste politiken finnas med som ett naturligt inslag i vardagslivet. Det gäller i människornas närmiljö såväl som på arbetsplatserna. Att sålunda fritt och öppet få diskutera politik, som ju ofta innehåller vardagssvar på vardagsfrågor, på arbetsplatsen måste anses vara en grundläggande demokratisk rättighet.
De senaste valrörelserna har det dock visat sig vara allt svårare för politiker att få komma till tals på vissa arbetsplatser, trots att såväl fackliga företrädare som politiker är väl medvetna om att politisk information aldrig får ske i den form eller omfattning att den stör produktionen. På senare tid har det förekommit att man från arbetsgivarhåll, med bara någon eller några dagars varsel, aviserat att det politiska möte som var avsett att äga rum under frukost- respektive lunchraster inte fått äga rum. För att ge en komplett och någorlunda rättvisande bild av läget måste politisk information och tankeutbyte med anställda fortfarande fungera väl på arbetsplatser.
Vi ser allvarligt på denna utveckling då det i olika sammanhang visat sig att många arbetare känner sig bortglömda av politiker i sin vardag och i vissa fall väljer att gå över till främlingsfientliga partier.
Erfarenheterna visar sålunda att det mest givande utbytet sker på arbetsplatser där ett fruktbart samarbete etablerats mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Vid behandling av motion A208 vid 2000/01 års riksmöte skriver arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande 2000/01:AU7 bl.a.:
Med anledning av motion A208 som tar upp frågan om rätt till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatsen föreslår utskottet ett tillkännagivande med innebörden att frågan bör övervägas av en utredning eller på annat sätt som regeringen finner lämpligt..
Enligt vad undertecknade erfarit finns det emellertid för närvarande inga planer från regeringen att framlägga någon proposition med innebörden att lagfästa rätten till politisk opinionsbildning på arbetsplatserna. Med hänvisning till utskottets instämmande i motionärernas sakförslag och avsaknaden av initiativ från regeringen, föreligger nu starka skäl för riksdagen att uttala att en sådan rättighet skall lagfästas.