Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppdraget som familjehemsförälder.
Många barn i vårt land kan av olika anledningar inte bo kvar i sin ursprungliga familj utan behöver ett annat boende. En familjehemsplacering är då ofta att föredra framför placering på institution. En förutsättning för det är att det finns lämpliga familjer som vill och kan ta emot barn i sitt hem.
De personer som är familjehemsföräldrar har ett svårt och grannlaga arbete. De skall inte bara släppa in en ny familjemedlem i den egna familjen, med alla påfrestningar det kan föra med sig, de skall också medverka till en god och givande kontakt med den biologiska föräldern/föräldrarna och ha kontakt med socialtjänst och skola m.m.
Det är bekymmersamt att det i dag är en stor brist på familjer som vill åta sig uppdrag som familjehem, särskilt till tonåringar, och att många kommuner har svårt att rekrytera familjehem i den omfattning som behövs. Samtidigt kan konstateras att pojkar och flickor som nuförtiden placeras i familjehem generellt sett har svårare problem jämfört med tidigare. Familjer som tar emot barnen ställs därför inför större svårigheter. Det kan ibland behövas att minst en familjehemsförälder vistas hemma på hel- eller deltid.
Det är angeläget att förutsättningar skapas för att underlätta rekryteringen av familjehem och att olika typer av familjer kan rekryteras så att den flicka eller pojke som behöver bo i ett familjehem kan komma till ett som är lämpligt med avseende på barnets ursprung, språk eller annan bakgrund och finns i närheten av det egna hemmet.
För att öka intresset för att vara familjehemsförälder krävs omfattande information om vad det innebär att vara familjehem. Att göra familjehemsuppdraget mer attraktivt handlar i första hand inte om ökad ekonomisk ersättning utan om att underlätta för familjerna med avlastning och stöd, men om den egna familjens framtid och ekonomi står på spel är det förståeligt om presumtiva familjehemsföräldrar avstår från ett eventuellt uppdrag. Villkoren i olika trygghetssystem är i dag inte utformade efter familjehemsföräldrars förutsättningar. Ett exempel är arbetslöshetsförsäkringen. Missgynnas familjehemsföräldrar i detta avseende finns risken att personers vilja att åta sig sådana uppdrag påverkas.
Riksdagens revisorer har tidigare granskat vården av barn och unga i familjehem och där föreslagit att familjehemsvård skall likställas med förvärvsarbete och därmed också ge samma rättigheter och trygghet som andra arbeten. Jag delar den uppfattningen. Uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Det skall vara möjligt att arbeta som familjehemsförälder och vara berättigad till ersättning från a-kassan.