Socialförsäkringsutskottets betänkande

2006/07:SfU6

Vissa regler om ränta i samband med återkrav

Sammanfattning

Utskottet behandlar proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav jämte fyra motioner som väckts med anledning av propositionen.

I propositionen lämnas förslag som möjliggör för Försäkringskassan att debitera ränta vid återkrav av socialförsäkringsförmåner. Förslagen innebär att personer som har visats vara skyldiga att återbetala en socialförsäkringsförmån och som har kommit överens med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har fått anstånd med betalningen ska debiteras ränta. Vidare ska personer som inte återbetalat ett återkrävt belopp i rätt tid debiteras dröjsmålsränta med en högre räntesats.

Det föreslås också att Försäkringskassan ges möjlighet att helt eller delvis efterge kravet på ränta.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007 och tillämpas första gången på återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna.

I betänkandet finns två reservationer från företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Avslag på propositionen m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Sf5 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Sf6 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Sf7 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:Sf8 yrkande 2.

Reservation 1 (s, v, mp)

2.	Uppsåt beträffande underlåten återbetalning
	Riksdagen avslår motion 2006/07:Sf7 yrkande 3.

Reservation 2 (v)

3.

Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 3. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder, 4. lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, 5. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 6. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 7. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön, 8. lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret, 9. lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader, 10. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning, 11. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 12. lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 13. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 14. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension, 15. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 16. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799), 17. lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och 18. lag om ändring i lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:49 och avslår motion 2006/07:Sf8 yrkande 1.

Stockholm den 27 mars 2007

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gunnar Axén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (m), Tomas Eneroth (s), Helena Rivière (m), Lars-Arne Staxäng (m), Solveig Zander (c), Tobias Krantz (fp), Kurt Kvarnström (s), Mats G Nilsson (m), Göte Wahlström (s), Kalle Larsson (v), Fredrick Federley (c), Gunvor G Ericson (mp), Marianne Watz (m), Ann Arleklo (s), Eva Johnsson (kd), Ronny Olander (s) och Helena Frisk (s).

Redogörelse för ärendet

I proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till att Försäkringskassan ska kunna debitera ränta vid återkrav av socialförsäkringsförmåner.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1 och regeringens lagförslag i bilaga 2.

Lagförslaget har granskats av Lagrådet. Lagrådet har föreslagit ett par sakliga ändringar i lagtexten och övergångsbestämmelserna. Regeringen har följt förslagen såvitt gäller lagtexten.

Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionsyrkanden om avslag på propositionen samt om att frågor om skyldighet för Försäkringskassan att utge ränta och om uppsåt vid underlåten återbetalning bör utredas m.m.

Jämför reservationerna 1 (s, v, mp) och 2 (v).

Gällande ordning

Enligt 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring (AFL) ska, om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller om någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och skäligen har bort inse detta, återbetalning ske av vad som betalats ut för mycket. Om det i särskilt fall finns anledning får Försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.

Andra författningar inom socialförsäkringsområdet har hänvisningar till AFL eller egna återkravsregler.

Inom socialförsäkringen är förfallodagen 30 dagar efter det att beslutet om återkrav har skickats till gäldenären eller gäldenärernas adress. (Jfr Försäkringskassans vägledning 2005:2 Fordringshantering hos Försäkringskassan s. 12.)

De allmänna försäkringskassorna åberopade tidigare hanteringsförordningen (1993:1138) som stöd för att ta ut ränta på sina fordringar. Enligt en dom från Regeringsrätten den 6 maj 2004 kan dock rätten att ta ut ränta inte grundas på denna förordning (RÅ 2004 ref. 54). Efter domen har därför de allmänna försäkringskassorna och sedermera Försäkringskassan inte utan lagstöd tagit ut ränta på sina fordringar och inte heller krävt in ränta för tiden före domen.

Propositionen

I propositionen lämnas förslag som möjliggör för Försäkringskassan att debitera ränta vid återkrav av socialförsäkringsförmåner.

Regeringen framhåller att det är klart otillfredsställande att enskilda som felaktigt disponerat statliga medel inte ens ska behöva betala ränta på det felaktigt disponerade beloppet som de ska betala tillbaka. En sådan ordning bör inte få bestå. Det finns vidare skäl att befara att viljan att återbetala felaktigt utbetalda belopp hos vissa personer är svag enbart till följd av att ränta inte löper på fordringarna. Ett införande av bestämmelser om dröjsmålsränta kan då verka som ett påtryckningsmedel och ge incitament till att avtal om avbetalningsplaner kommer till stånd. Detta är också ett skäl till att räntenivån för dröjsmålsränta bör sättas högre än räntenivån då avtal om en avbetalningsplan har träffats eller anstånd medgetts.

Regeringens förslag innebär att personer som är skyldiga att återbetala en socialförsäkringsförmån och som har kommit överens med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har fått anstånd med betalningen av beloppet ska debiteras en ränta som motsvarar statens utlåningsränta med ett tillägg av två procentenheter (anm. f.n. 3,72 % + 2 % = 5,72 %). Vidare ska personer som inte har återbetalat ett återkrävt belopp i rätt tid debiteras dröjsmålsränta som uppgår till den av Riksbanken fastställda referensräntan med ett tillägg av åtta procentenheter (anm. f.n. 3 % + 8 % = 11 %).

Det föreslås också att Försäkringskassan ska ges möjlighet att helt eller delvis efterge kravet på ränta.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2007 och tillämpas första gången på återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet.

Motioner

I motionerna Sf6 av Tomas Eneroth m.fl. (s), Sf7 av LiseLotte Olsson m.fl. (v) yrkandena 1 och 2 samt Sf5 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att innan förslag om skuldränta avseende utbetalda ersättningar i trygghetsförsäkringarna genomförs bör förutsättningarna för ränteberäkning i båda riktningarna utredas. Med anledning härav yrkar motionärerna även att regeringens förslag ska avslås. Motionärerna framhåller att om ränta ska få tas ut av Försäkringskassan vid återkrav, är det också rimligt att Försäkringskassan å sin sida ska ha skyldighet att betala ränta till enskilda då dessa har drabbats av försenade utbetalningar på grund av felaktig eller i övrigt bristande handläggning hos kassan.

I motion Sf7 av LiseLotte Olsson m.fl. (v) yrkande 3 begärs att även frågan om uppsåt vad avser individers underlåtenhet att återbetala felaktigt utbetalda socialförsäkringsförmåner bör utredas.

Jan Ertsborn (fp) begär i motion Sf8 yrkande 2 ett tillkännagivande om skyldighet för Försäkringskassan att utge ränta till enskild i de fall högre instans ändrar ett avslagsbeslut. I motionens yrkande 1 begärs ett beslut om att den ränta som ska betalas om avbetalningsplan eller anstånd föreligger ska motsvara den av Riksbanken fastställda referensräntan med tillägg av två procentenheter. Motionären anser att räntan bör ha samma utgångspunkt som dröjsmålsräntan. Det blir annars merarbete för Försäkringskassan och svårt för enskilda att förstå.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att det är otillfredsställande att enskilda som har befunnits återbetalningsskyldiga för felaktigt disponerade socialförsäkringsförmåner inte ska behöva betala någon ränta när det återkrävda beloppet inte har betalas tillbaka senast på förfallodagen. Som regeringen framhåller påverkar även en skyldighet att betala ränta den återbetalningsskyldiges vilja att återbetala felaktigt utbetalda belopp. Ett införande av bestämmelser om dröjsmålsränta kan således verka som ett påtryckningsmedel till att betala tillbaka beloppet eller till att ingå avtal om avbetalningsplaner. Dröjsmålsräntan bör sättas högre än den ränta som utgår sedan avtal om avbetalningsplan träffats eller anstånd medgetts och den återbetalningsskyldige således inte längre är i dröjsmål.

Frågan om Försäkringskassan vid försenad och felaktig ärendehantering bör betala dröjsmålsränta till den försäkrade har tidigare behandlats av utskottet. Utskottet konstaterade senast i betänkande 2003/04:SfU1 att kassan saknade laglig möjlighet att betala sådan ränta men att ersättning för ränteförlust kunde utges i form av skadestånd enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kunde åläggas skadeståndsansvar för skada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten handlägger Justitiekanslern anspråk på ersättning om anspråk grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Utskottet avstyrkte därmed motionsyrkanden om skyldighet för Försäkringskassan att betala dröjsmålsränta. Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande men förutsätter att regeringen överväger frågan om en eventuell skyldighet för Försäkringskassan att betala ränta till enskilda när dessa drabbas av en försenad utbetalning på grund av ett felaktigt beslut eller i övrigt bristande handläggning hos Försäkringskassan. Därmed avstyrks motionerna Sf5, Sf6, Sf7 yrkandena 1 och 2 samt Sf8 yrkande 2.

Ränteskulden kan dels efterges enligt regeringens föreslagna lagrum 20 kap. 4 d § AFL, dels jämkas enligt 8 § räntelagen. Det innebär att Försäkringskassan vid bedömningen av om den återbetalningsskyldige ska betala ränta bl.a. kan ta hänsyn till att han eller hon inte haft möjlighet att betala tillbaka hela eller delar av det felaktigt utbetalade beloppet. Det kan noteras att jämkning enligt sistnämnda lagrums ordalydelse tar direkt sikte på en gäldenär som på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han eller hon inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt tid. Utskottet anser att frågan om uppsåt vad avser individers underlåtenhet att återbetala felaktigt utbetalda socialförsäkringsförmåner och verkan därav inte behöver utredas och avstyrker därmed motion Sf7 yrkande 3.

En räntesats med utgångspunkt i statens utlåningsränta med ett tillägg av två procentenheter motsvarar väsentligen statens upplåningskostnad med ett tillägg för den risk för förluster vid avbetalningar och anstånd som staten löper. Utskottet anser att denna ränta bör tillämpas i de aktuella fallen och avstyrker därmed motion Sf8 yrkande 1.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Avslag på propositionen m.m., punkt 1 (s, v, mp)
	av Tomas Eneroth (s), Kurt Kvarnström (s), Göte Wahlström (s), Kalle Larsson (v), Gunvor G Ericson (mp), Ann Arleklo (s), Ronny Olander (s) och Helena Frisk (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2006/07:Sf5 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Sf6 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:Sf7 yrkandena 1 och 2 samt bifaller delvis motion 2006/07:Sf8 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi vänder oss starkt emot det ensidiga förhållandet i regeringens förslag. Vi anser således att om ränta ska få tas ut av Försäkringskassan vid återkrav är det också rimligt att Försäkringskassan å sin sida ska ha skyldighet att betala ränta till enskilda när dessa har drabbats av försenade utbetalningar på grund av ett felaktigt beslut eller i övrigt bristande handläggning hos Försäkringskassan. Därför bör, innan regler om skyldighet för enskilda att betala ränta vid återkrav införs, möjligheterna för Försäkringskassan att utbetala ränta utredas. Detta är enligt vår mening av stor vikt för att rättssäkerheten i och tilltron till socialförsäkringssystemet ska upprätthållas. Regeringens förslag bör därför avslås.

2.	Uppsåt beträffande underlåten återbetalning, punkt 2 (v)
	av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2006/07:Sf7 yrkande 3.

Ställningstagande

De regler som föreslås riskerar att slå mot ekonomiskt utsatta personer med mycket små marginaler och som då riskerar att få en ytterligare försvårad ekonomisk situation. Det kan t.ex. handla om personer som inte förmått betala sina räkningar till följd av oförutsebara händelser som t.ex. arbetslöshet eller långtidssjukskrivning. Frågan om uppsåt vad avser individers underlåtenhet att återbetala felaktigt utbetalda socialförsäkringsförmåner bör utredas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3.    lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder,

4.    lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

5.    lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

6.    lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

7.    lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

8.    lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret,

9.    lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader,

10.  lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,

11.  lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

12.  lag om ändring i lagen (1996:1030) om underhållsstöd,

13.  lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

14.  lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

15.  lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,

16.  lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

17.  lag om ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och

18.  lag om ändring i lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Följdmotioner

2006/07:Sf5 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp):

1.	Riksdagen avslår proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav.
2.	Riksdagen begär att regeringen återkommer i ärendet tillsammans med förslag om hur ränta ska betalas ut vid fördröjd utbetalning från Försäkringskassan till enskilda.

2006/07:Sf6 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

1.	Riksdagen avslår proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att innan förslag om skuldränta genomförs avseende utbetalda ersättningar i trygghetsförsäkringarna bör förutsättningar för ränteberäkning i båda riktningarna utredas.

2006/07:Sf7 av LiseLotte Olsson m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningar för att debitera ränta i båda riktningarna avseende utbetalda socialförsäkringsförmåner.
2.	Riksdagen beslutar att avslå proposition 2006/07:49 Vissa regler om ränta i samband med återkrav.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda frågan om uppsåt vad avser individers underlåtenhet att återbetala felaktigt utbetalda socialförsäkringsförmåner.

2006/07:Sf8 av Jan Ertsborn (fp):

1.	Riksdagen beslutar att den ränta som ska betalas om avbetalningsplan eller anstånd föreligger ska motsvara den av Riksbanken fastställda referensräntan med tillägg av två procentenheter.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyldighet för Försäkringskassan att utge ränta till enskild i de fall högre instans ändrar ett avslagsbeslut.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag