Finansutskottets betänkande

2006/07:FiU1

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (prop. 2006/07:1)

Bilaga 1

Lagrådsyttrande som begärts av utskottet

Bilaga 2

Skatteverkets yttrande

Bilaga 3

Konstitutionsutskottets yttrande 2006/07:KU1y

Skatteutskottets betänkande

2006/07:SkU1

Skattefrågor i budgetpropositionen för 2007

Till finansutskottet

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att regeringens förslag om åtgärder på skatteområdet genomförs med beaktande av de synpunkter som lämnats av Lagrådet och Skatteverket och med en justering av övergångsbestämmelserna till förslaget om sänkt mervärdesskatt för liftkort.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen med anledning av ett motionsyrkande (s) höjer det skattefria beloppet för icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar från 5 000 kr till 12 500 kr fr.o.m. den 1 januari 2007.

Regeringens förslag och överväganden på skatteområdet innebär bl.a. följande.

Skatten på förvärvsinkomster sänks genom ett jobbskatteavdrag som motsvarar den kommunala inkomstskatten på inkomsten. Jobbskatteavdrag medges för inkomst under 31 900 kr och för 20 % av den delen av en inkomst som ligger mellan 31 800 kr och 109 600 kr. Den som fyllt 65 år får jobbskatteavdrag för inkomst upp till 64 100 kr och följer i övrigt samma regler som den som är under 65 år. Jobbskatteavdraget införs fr.o.m. den 1 januari 2007 och beaktas vid uttaget av preliminär skatt. Det förhöjda grundavdraget i stödområde A avskaffas.

Den särskilda löneskatten på 16,16 % för lön och annan ersättning samt på inkomst av aktiv näringsverksamhet m.m. slopas för den som är 65 år eller äldre och omfattas av det inkomstgrundande ålderspensionssystemet (födda 1938 eller senare).

Beloppsgränsen för avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 7 000 kr till 8 000 kr och beloppsgränsen för avdrag för övriga kostnader under tjänst höjs från 1 000 kr till 5 000 kr. Kommunala kostnadsersättningar till dagbarnvårdare görs samtidigt skattefria. Skattereduktionerna för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa avskaffas. Förmån av lånedator blir skattepliktig och värderas till 2 400 kr per år.

Ett skattereduktion för hushållstjänster kommer att utredas och bedöms kunna införas den 1 juli 2007.

Skattefriheten för nordiska sjömän i internationell trafik förlängs till 2008 års taxering.

Den statliga fastighetsskatten på småhus och hyreshus (bostadsdelen) ska utredas i syfte att ersätta den med en låg kommunal fastighetsrelaterad avgift. I avvaktan på avskaffandet fryses fastighetsskatten under beskattningsåren 2007 och 2008 (2008 och 2009 års taxeringar) på som högst samma nivå som gäller för beskattningsåret 2006 (taxeringsåret 2007). Frysta värden ska också gälla för beräkning av förmögenhetsskatt.

Fastighetsskatten på tomtmarken för ett småhus begränsas vid 2007–2009 års taxeringar till högst 2 kr per kvadratmeter eller 5 000 kr, om det är lägre. Detsamma gäller skatten på tomtmarksvärdet för småhus på lantbruksenhet. Den nya begränsningsregeln för markvärdet ska gälla vid sidan av den begränsningsregel som redan finns för hushåll med lägre inkomster.

Begränsningen av fastighetsskatt på markvärdet ska inte beaktas vid beräkning av storleken av skattereduktionen för förmögenhetskatt för att inte den skattereduktionen ska bli mindre till följd av att fastighetsskatten på markvärdet minskar.

Fastighetsskatten för hyreshus (bostadsdelen) sänks från 0,5 % till 0,4 %. Den schablonmässigt beräknade inkomstbeskattningen för bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag slopas. Dessa förändringar sker fr.o.m. den 1 januari 2007 (2008 års taxering).

Som ett första steg i ett slopande av förmögenhetsskatten aviseras en halvering av skattesatsen för finansiella tillgångar och reala tillgångar som inte är fastigheter och bostadsrätter fr.o.m. 2008 års taxering.

För att inte höjda taxeringsvärden vid 2006 års förenklade fastighetstaxering för småhus ska få fullt genomslag på uttaget av förmögenhetsskatt vid 2007 års taxering ska dämpningsregeln som gäller vid uttaget av fastighetsskatt även påverka underlaget för förmögenhetsskatt.

En utvidgning av systemet med uppskov med beskattning av kapitalvinster vid avyttring av privatbostäder till att omfatta hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet aviseras.

I avvaktan på en bredare översyn av de särskilda reglerna för beskattning av aktiva delägare i fåmansföretag (3:12-reglerna) höjs fr.o.m. 2008 års taxering nivån på schablonbeloppet i den s.k. förenklingsregeln från 1,5 till 2 inkomstbasbelopp. Också det lönebaserade utrymmet höjs från 20 % till 25 % upp till en lönesumma på 60 inkomstbasbelopp. Det avdrag på 10 inkomstbasbelopp som begränsar den lönesumma som legat till grund för beräkning av lönebaserat utrymme tas bort. Ett övergångsvis återinförande aviseras av den hälftendelning mellan tjänst och kapital vid beskattning av aktiva delägares kapitalvinster som togs bort den 1 januari 2006.

De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla under 2007 kommer att justeras med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex. Energiskattesatsen el som förbrukas i hushålls- och servicesektorerna i vissa kommuner i norra Sverige planeras sänkas med 3 öre den 1 januari 2008.

Arbetet med anpassningen av bestämmelserna i lagen om skatt på energi till energiskattedirektivet kommer att slutföras. Det rör sig bl.a. om det skattepliktiga området för bränslen, vilka energiintensiva företag som kan få nedsättning av koldioxidskatten enligt den s.k. 0,8-procentsregeln och omfattningen av skattefriheten för bränslen i vissa industriella processer. Den nuvarande skattefriheten för biogas kommer att behållas. Detsamma ska gälla för vegetabiliska och animaliska oljor och fetter samt icke-syntetisk metanol och fettsyrametylestrar (t.ex. RME) som används för uppvärmning. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 2007. Vad gäller skattefriheten för bränslen i metallurgiska processer bör dock de nya reglerna tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2008.

Avtrappningen av miljöbonusen för vindkraftverk fortsätter. För landbaserad vindkraft sänks avdraget från 6,5 till 4 öre per kWh och för havsbaserad vindkraft sänks avdraget från 15 till 14 öre per kWh.

Koldioxidneutrala drivmedel bör även efter 2008 befrias från koldioxidskatt och energiskatt.

Lagen om skatt på flygresor upphävs.

En skatt på trafikförsäkringspremier aviseras och bedöms kunna träda i kraft den 1 juli 2007.

En förhandlingsman får i uppdrag bl.a. att pröva förutsättningarna att samla Stockholmregionen kring att tillfälligt återinföra trängselskatt som en del i att finansiera en kringfartsled kring Stockholm.

Styckeskatten på tobak och snus höjs den 1 januari 2007.

Mervärdesskatten på skidliftar sänks till 6 % den 1 januari 2007 och den lägre skattesatsen gäller vid förhandsbetalningar fr.o.m. den 1 december 2006.

Möjligheten för fysiska och juridiska personer att få skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation förlängs med ett år. Stöden för investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor och investeringar i konvertering från direktvärmande elvärme ska i fortsättningen lämnas som bidrag.

Nedsättningen av arbetsgivaravgifter för nystartsjobb kommer att krediteras på skattekonto.

När det gäller statsbudgetens utgifter behandlar utskottet utgiftsramen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution. Utskottet biträder regeringens förslag till utgiftsram för 2007 och om preliminära utgiftsramar för 2008 och 2009.

Vid yttrandet fogas avvikande meningar från utskottets ledamöter från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets överväganden

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Skattepolitiken

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser skattepolitiken och avstyrker Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets riktlinjer i denna del.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen anför att den enskilt största utmaningen för den ekonomiska politiken är att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet och att denna utmaning kräver brett anlagda åtgärder i närtid. Skattepolitiken inriktas därför under de närmaste åren särskilt på att göra det mer lönsamt att arbeta, förstärka arbetsutbudet samt att främja efterfrågan på arbetskraft och framväxten av nya företag. Dessa prioriterade uppgifter berör flera skatteområden, särskilt beskattningen av arbetsinkomster genom inkomstskatt och uttag av socialavgifter, men även kapital- och företagsrelaterade skatter. Regeringens politik är huvudsakligen inriktad på att stimulera grupper av individer och företag i särskilda näringslivssektorer, där stimulanserna kan ge mest resultat i form av ett ökat arbetsutbud och en ökad sysselsättning.

De arbetsmarknadsrelaterade skatteåtgärderna inriktas på att stimulera såväl arbetsutbud som efterfrågan på arbetskraft. Från den 1 januari 2007 införs ett särskilt jobbskatteavdrag som förstärker särskilt låg- och medelinkomsttagares drivkrafter att arbeta. Avdraget utformas så att det ska bli mer lönsamt att arbeta för dem som i dag står utanför arbetsmarknaden, men det bidrar också, genom sänkta marginalskatter, till ett ökat arbetsutbud för breda grupper av dem som redan har ett arbete. För personer som är 65 år och äldre ges ett förhöjt avdrag.

När de offentliga finanserna tillåter och ekonomin stärkts genom det första steget av jobbskatteavdraget och andra utbudsstimulerande åtgärder, kommer avdraget att byggas ut i ett andra steg. Regeringen bedömer att det kommer att finnas ett utrymme att genomföra det andra steget 2008. Ytterligare finansiering kan dock behöva tillkomma. Också därefter kan det bli aktuellt med tillkommande inkomstskattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

För att den kraftiga stimulansen av arbetsutbudet ska resultera i ökad sysselsättning genomförs också åtgärder som kan förstärka efterfrågan på arbetskraft. Dagens höga nivå på socialavgifterna bidrar enligt vad som anförs på kort och medellång sikt till att hålla tillbaka efterfrågan och skapar höga trösklar för nyanställningar i företagen. Generella arbetsgivaravgiftssänkningar är dock kostsamma och tenderar också att på lång sikt leda till högre nominella löner och har begränsade effekter på sysselsättningen. Därför blir i stället huvuduppgiften att inrikta åtgärderna mot grupper och sektorer där man kan få en god sysselsättningseffekt.

För att förstärka arbetsgivarnas intresse av att behålla och anställa äldre människor slopas den särskilda löneskatten om ca 16 % för de som omfattas av det nya ålderspensionssystemet, de som är födda från 1938 och framåt. För att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden ges från den 1 juli 2007 ett särskilt avdrag vid beräkningen av arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 19 men inte 25 år.

Vid nuvarande skatteregler är skattekilarna på arbete höga. De negativa effekterna av detta är särskilt märkbara när det gäller hushållsrelaterade tjänster. Detta innebär att dessa tjänster antingen inte utförs överhuvudtaget eller att de utförs svart. En följd är att hushållens arbetsutbud hämmas, särskilt för kvinnorna. Det blir svårt att förena arbets- och familjeliv. Regeringen återkommer därför med förslag om en skattereduktion för privatpersoners köp av hushållstjänster som bör kunna träda i kraft den 1 juli 2007. För regeringen är det också angeläget att stimulera sysselsättningen i olika tjänstesektorer, särskilt i sådana där den enskilde kan välja mellan att köpa tjänsten och att själv utföra den. Sysselsättningen i dessa sektorer kan stimuleras genom sänkta arbetsgivaravgifter. Ett sådant system tar dock tid att införa då det bl.a. ska prövas mot EU:s statsstödsregler. Sänkta arbetsgivaravgifter bedöms därför kunna införas tidigast den 1 juli 2008.

Förutom att sänka trösklarna för anställningar i företagen är det också angeläget att stimulera bildandet av nya företag och underlätta expansion av i första hand små och medelstora företag. Dagens förmögenhetsskatt utgör här ett hinder, och en avveckling av skatten skulle förbättra särskilt de mindre företagens försörjning med riskvilligt kapital. Förmögenhetsskatten kan också uppfattas som orättfärdig genom att den behandlar olika personer med likvärdiga förmögenhetsförhållanden på olika sätt. Förmögenhetsskatten ska därför avvecklas under mandatperioden. I ett första steg halveras skattesatsen från 1,5 till 0,75 procent från år 2007. Småhus och bostadsrätter undantas dock från sänkningen i detta steg men även för dessa ska förmögenhetsskatten avvecklas under mandatperioden.

Regeringen anser att reglerna för fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna, ska reformeras. I avvaktan på en bredare översyn sker dock redan från 2007 vissa viktiga förändringar som ökar drivkrafterna att anställa fler, som förenklar för flera företagare och som gör det lättare att sälja verksamheter. Därför utvidgas utrymmet för kapitalbeskattad inkomst som baseras på lönesumman och det s.k. schablonbeloppet i förenklingsregeln höjs. Under 2007 kommer dessutom förslag att presenteras enligt vilka beskattningen av kapitalvinster under en övergångsfas åren 2007–2009 ska bygga på samma hälftendelning av vinsten mellan kapital- och tjänstebeskattning som gällde före 2006.

Regeringen anser att ytterligare åtgärder för att förbättra förutsättningarna för sysselsättning och tillväxt måste genomföras. Därför är det angeläget med såväl ytterligare sänkningar av inkomstskatterna, t.ex. att avskaffa värnskatten, som förbättringar av företagsbeskattningen och andra åtgärder för att stärka företagsklimatet.

Utöver de åtgärder inom skatteområdet som ökar sysselsättningen och som möjliggör flera och expanderande företag är det enligt vad som anförs också viktigt med förändringar som förstärker skattesystemets legitimitet bland medborgarna. Dagens fastighetsskatt med dess koppling till marknadsvärdet gör skatten svår att förutse och uppfattas i sin nuvarande utformning som djupt orättvis. Avsikten är därför att den statliga fastighetsskatten på småhus och hyreshus ska avskaffas och ersättas med en låg kommunal fastighetsrelaterad avgift. Ambitionen är att detta ska kunna ske från 2008. I avvaktan på detta fryses taxeringsvärdena för småhus och hyreshus på 2006 års nivå. Därutöver begränsas från 2006 markvärdets betydelse för uttaget av fastighetsskatt. Skatten på markvärdet begränsas till 2 kr/kvm med ett tak på maximalt 5 000 kr. Vidare sänks fastighetsskatten för flerbostadshus från 0,5 till 0,4 procent från 2007 och därutöver slopas från samma år den s.k. schablonintäktsbeskattningen för bostadsrättsföreningar.

Enligt gällande mervärdesskatteregler beskattas transporter i skidliftar med en högre skattesats än vad som gäller för persontransporter i övrigt samt för idrott. För att likställa skattebehandlingen sänks därför skattesatsen till 6 % från den 1 januari 2007.

Samhällets kostnader för trafikskadades sjukpenning m.m. bör föras över från det offentliga till fordonsägarna. Som en övergångslösning i en sådan förändring avser regeringen att återkomma med ett förslag om en skatt på trafikförsäkringspremier som bör kunna träda i kraft den 1 juli 2007.

Som delfinansiering av de strategiska skattesänkningarna föreslår regeringen bl.a. borttagandet av ett antal ineffektiva regelverk. Sålunda avvecklas det regionala grundavdraget inom inkomstskatten och nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för enmansföretag som anställer. Den särskilda nedsättningen av socialavgifter på lönesumma upp till viss nivå halveras 2007 och avvecklas 2008. Vidare slopas avdragen för fackföreningsavgift och för avgifter till arbetslöshetskassor. Som en allmän finansiering införs också inom inkomstskattens ram en förmånsskatt på lånedatorer och vidare höjs de icke avdragsgilla beloppen för resor till och från arbetet och för övriga utgifter. Tobakskatterna på cigaretter, snus, tugg- och rulltobak höjs. Som en följd av den slopade medfinansieringen inom sjukförsäkringen höjs också sjukförsäkringsavgiften.

Våren 2006 presenterade den tidigare regeringen ett förslag om skatt på flygresor som riksdagen beslutat om. I avvaktan på godkännande från EU-kommissionen ska lagen träda ikraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen föreslår att denna skatt inte ska införas.

På ett antal skatteområden har tidigare förberetts förslag som syftar till att anpassa den svenska skattelagstiftningen till EG-rätten. Regeringen avser att fullfölja arbetet med dessa förslag som gäller möjligheten att erhålla uppskov med beskattning av kapitalvinster när man köper en privatbostad i annat EU-land, fortsatt genomförande av ändringar med anledning av det s.k. fusionsdirektivet, anpassningar till det s.k. energiskattedirektivet och en fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft.

En särskild förhandlingsman ska bl.a. pröva förutsättningarna för att samla Stockholmsregionen kring en interimistisk lösning kring trängselskatter och vägavgifter.

Skattefusk snedvrider konkurrensen på olika marknader, leder till utanförskap, sociala problem och orättvisa mellan olika skattebetalare. En effektivare skattekontroll bidrar till en ökad legitimitet för skattesystemet. Önskemålet om en effektivare skattekontroll måste dock ses i relation till regeringens ambitioner att minska den administrativa bördan av olika skatteregler. Genomförda och pågående effektiviseringar inom Skatteverkets verksamhet medför att resurser frigörs som kan användas för kontroll. Inom Skatteförfarandeutredningen pågår ett arbete för att modernisera lagstiftningen och för att minska den administrativa hanteringen för skatteförvaltning och skattskyldiga. Inom Regeringskansliet har det tagits fram flera förslag som syftar till att effektivisera kontrollen och minska fusket. Regeringen återkommer senare med ytterligare förslag i frågor som rör fusk och effektivare kontroll. Under mandatperioden återkommer regeringen med åtgärder för att bekämpa grov ekonomisk brottslighet med skatteanknytning.

I en integrerad och alltmer globaliserad ekonomi har det blivit allt viktigare med informationsutbyte över gränserna för att bekämpa skattefusk. Kommissionen har nyligen presenterat ett meddelande om en samordnad strategi för att utveckla samarbetet och söker även mandat för att diskutera tillämpning av sparandedirektivets regler med ett antal finansiella center i Asien. Under Nordiska ministerrådet har ett projekt inrättats för att ta upp samordnade nordiska diskussioner med ett antal s.k. skatteparadis om informationsutbyte på skatteområdet.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 6 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anförs att skattesystemet ska vara effektivt utformat samtidigt som det främjar rättvisa. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och avgränsningsproblem. Utgångspunkten är att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Det säkrar den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd. Skattesystemet måste ständigt vårdas för att långsiktigt kunna finansiera den gemensamma välfärden, och en ansvarstagande regering måste kunna stå emot kraven på särregler för specifika branscher eller grupper. Det är t.ex. inte ansvarsfullt att helt avskaffa skatteuttaget på stabila skattebaser. Ett sådant agerande kommer i förlängningen att leda till försämrad välfärd.

Jobbavdraget avvisas eftersom det ökar skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar. Den som blir sjuk, arbetslös, frånvarande på grund av arbetsskada eller går i pension kommer att få uppleva att inte bara inkomsten sjunker, dessutom höjs skatten. Förslagen om högre gränser för avdrag för resor och övriga utgifter kan ha en hämmande effekt på arbetspendling och inverka negativt på människors möjlighet att arbeta och avvisas därför. En ökad rörligheten på arbetsmarknaden är önskvärd och föreslås förbättras genom att reseavdragen höjs med en krona och genom att avdraget för dubbel bosättning förtydligas, förenklas och förlängs. Gränsen för skattefria inkomster från bärplockning m.m. justeras med hänsyn till inflationen sedan skattefriheten infördes 1981.

Avdragsrätten för fackföreningsavgift och a-kassa infördes för att skapa skattemässig neutralitet mellan arbetsgivare och arbetstagare och bör därför finnas kvar. Att ta bort arbetstagarnas rätt till avdrag rubbar balansen på den svenska arbetsmarknaden.

Hem-PC-reformen har haft stor betydelse för datoranvändningen i Sverige och ett avskaffande skulle innebär ett hårt slag inte bara mot alla dem som i dag får nytta av reformen utan även mot IT-branschen där över 4 000 personer riskerar att förlora sina jobb. Skattefriheten bör därför behållas.

Regeringens planer på en skattereduktion för hushållstjänster kommer främst att gynna höginkomsttagare eftersom det i första hand är denna grupp som har råd att köpa sådana tjänster. Att använda gemensamma resurser till att ge skattereduktioner åt högavlönade är ingen god fördelningspolitik. Särregler för enskilda branscher skapar också avgränsningsproblem och gränsdragningssvårigheter.

Att slopa den särskilda löneskatten för personer som är 65 år eller äldre är ett mycket ineffektivt sätt att styra. Alla som redan har arbete eller skulle ha fått arbete utan stimulansen omfattas också. Det gör att kostnaden för de ytterligare personer som kommer i anställning blir mycket hög. Det nya pensionssystemet, som premierar arbete över 65 år, kombinerat med en modern arbetsmarknads- och arbetslivspolitik, är ett mer effektivt sätt att stimulera de äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden.

De aviserade nystartsjobben bör förbättras betydligt genom att de görs mer lika dagens anställningsstöd och dessutom förstärkas för ungdomar. Övriga förslag om sänkta socialavgifter avvisas eftersom de skapar snedvridningar och gränsdragningsproblem. Det är heller inte politikers uppgift att peka ut vissa branscher och ge dem särskilda subventioner. Goda och likvärdiga villkor för alla företag skapar en långsiktigt bättre utveckling. Förslagen om slopad särskild nedsättning med 5 % och nedsättning av arbetsgivaravgiften för enmansföretag drabbar främst små företag och avvisas därför.

Motionärerna anser inte att uttaget av fastighetsskatt behöver öka. Därför ska taxeringsvärdena 2006–2008 för småhus och hyreshus frysas på 2005 års nivå i avvaktan på en långsiktig lösning. Regeringens takregel för markvärdet avvisas. Den gynnar ägarna till landets mest exklusiva villor och det saknas analyser av hur takregeln slår för olika inkomstgrupper och i olika delar av landet. Fastighetsskatt för hushåll med låga inkomster sänks genom att skatten på taxeringsvärden upp till 3,33 miljoner kronor begränsas till 4 % av hushållsinkomsten och genom att fastighetsskatten på taxeringsvärden upp till 5 miljoner kronor begränsas till 6 % av hushållsinkomsten. Begränsningsregeln blir även tillämplig på fritidsfastigheter.

Förmögenhetsskatten betalas av de invånare som har de högsta inkomsterna och de största tillgångarna. Ur fördelningspolitiskt perspektiv är en förmögenhetsskatt välmotiverad. Att avskaffa den kommer att öka klyftorna i samhället. Motionärerna motsätter sig därför planerna på en halverad förmögenhetsskatt. Att införa olika skattesatser för olika tillgångar kommer att göra skatten krångligare och öppnar för skatteplanering.

3:12-reglerna finns till för att upprätthålla neutraliteten i beskattningen mellan företagare och anställda. Den 1 januari i år reformerades reglerna i syfte att förbättra villkoren för företagen och dessutom förenkla reglerna. I det sammanhanget gjordes en noggrann genomgång av hur mycket reglerna kunde förbättras samtidigt som neutraliteten uppehölls. De ytterligare förändringar som regeringen föreslår riskerar neutraliteten och avvisas därför.

Regeringen planerar ett systemskifte när det gäller trafikförsäkringen. Kostnaderna för trafikskador ska brytas ur den allmänna sjukvården och privatiseras. Det utgör ett första steg i strävan att bryta upp offentligt finansierad sjukvård och socialförsäkring. Förutom att det är ett avsteg från den generella välfärdens principer så kommer det att leda till kraftigt höjda premier på trafikförsäkringen. I avvaktan på en överföring av kostnaderna för trafikskador till trafikförsäkringen införs en särskild skatt på trafikförsäkringspremier. Skatten är en ren straffbeskattning av bilismen och avvisas.

De mycket kraftiga höjningar av skatten på tobak som föreslås riskerar att leda till ökad smuggling. Anledningen till att höjningen är mycket högre på vissa produkter än på andra motiveras heller inte. Förslaget avvisas.

Inom reklamskatten bör periodiska publikationer, inklusive gratisutdelade publikationer, få samma beskattningsregler som dagspressen. Vidare bör reklamskatten för ideella föreningar slopas. Lotteriskatten höjdes från 35 till 36 % den 1 juli 1997 och bör åter sänkas för att ge trav- och galoppsporten bättre förutsättningar.

Ett färdigt förslag för typgodkända kassaregister i kontantbranscherna har granskats och godkänts av EU och bör nu genomföras. Skatteverket bör få rätt att kontrollera dessa register och göra oanmälda besök. För att underlätta för de allra minsta företagen ska ett särskilt stöd införas.

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkandena 1 och 8 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 yrkande 11 av Marie Engström m.fl. anförs att målsättningen är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden. Motionärerna vill bygga vidare på den modell som Sverige hittills använt för att organisera och finansiera den generella välfärden och samtidigt ta hänsyn till kvinnors och mäns olika ekonomiska förutsättningar. Kvinnors lägre inkomst av arbete får betydelse för nivån på sjukförsäkring, a-kassa och pensioner, och skillnaden mellan kvinnor och män minskar när skattepliktiga ersättningar (transfereringar), familjestöd och skatt beaktas. En viktig slutsats är att kvinnor som kollektiv är mer känsliga för förändringar i skatte- och transfereringssystemen. Insikten om dessa samband är viktig inför en kommande översyn av skattesystemet.

Jobbskatteavdraget avvisas av motionärerna. Det finns inte något uppenbart samband mellan sänkta skatter och fler jobb, och avdraget är dessutom enligt motionärernas mening utformat på ett sätt som i första hand gynnar människor med högre inkomster, vilket bidrar till ökade ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män.

Motionärerna föreslår att skatteuttaget vid högre inkomster ökas. Vid bestämmande av skiktgränserna för uttag av statlig skatt på förvärvsinkomster för inkomståret 2007 sker uppräkning med förändringen i konsumentprisindex med tillägg av 1 procentenhet. Grundavdraget trappas ner från 11 900 kr till 0 kr, först vid taxeringen till statlig inkomstskatt och sedan vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, allt i skiktet 360 000 kr–600 000 kr. Möjligheten att göra avdrag vid pensionssparande begränsas till att avse ett halvt prisbasbelopp oavsett inkomst. Skattelättanden för utländska nyckelpersoner tas bort. Bestämmelsen har försumbar betydelse för rekrytering av kvalificerade personer. Dessutom utgör den en avvikelse från en likformig beskattning. Det regionala grundavdraget behålls.

En översyn av inkomstbeskattningen bör genomföras. Det är nödvändigt att ta fram en modell för beräkning av inkomstskatt som har en klar fördelningspolitisk profil, och både LO-puckeln och kompensationen för pensionsavgiften krona för krona bör ifrågasättas.

För att öka rörligheten på arbetsmarknaden bör möjligheterna att göra avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning utvidgas.

Motionärerna avvisar också förslagen om slopad skattereduktion för avgifter till fackförening och a-kassa. Åtgärden kommer att slå mycket hårt mot människor som av olika skäl blir arbetslösa. Sammantaget med regeringens andra förslag om ökad avgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen och obligatoriskt medlemskap i arbetslöshetskassan, kommer avgifterna för medlemskap i fackförening och a-kassa att öka mycket kraftigt. På sikt kan den svenska modellen med relativt jämnstarka parter undermineras.

Den planerade skattereduktionen för hushållstjänster leder knappast till fler jobb eller påtagligt minskat skatteundandragande och utgör ett rejält bakslag i strävandet att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män. Förslaget avvisas därför. Föreställningen om att en sänkning av förmögenhetsskatten ska leda till fler jobb genom att tillgången på riskkapital ökar är tveksam. Sambandet är i vart fall kraftigt överdrivet.

Fastigheter är tillgångar som ska beskattas. Fastigheter är också en viktig och stabil skattebas. Boendeskatterna får dock inte ge upphov till orimliga effekter. Människor ska inte tvingas från sina hem bara för att de bor i ett område där välbeställda köper hus. Inte heller ska man behöva låna pengar för att betala sina boendeskatter. En översyn av regelverket för uttag av fastighetsskatt bör genomföras snarast. I avvaktan på en sådan bör uttaget av fastighetsskatt under år 2007 beräknas utifrån de taxeringsvärden som gällde vid år 2005. Från och med 2008 beräknas fastighetsskatten utifrån 2006 års taxeringsvärden. I avvaktan på en översyn ska den reviderade begränsningsregeln samt dämpningsregeln gälla.

Beträffande bostadsrättsföreningar tas schablonintäkten bort 2008. Beskattning av bostadsrättsföreningar ska ingå i fastighetsskatteöversynen. Vänsterpartiet ställer sig bakom en sänkning av uttaget av fastighetsskatt på flerbostadshus från 0,5 % till 0,4 % från år 2007.

Det finns utrymme för en höjning av bolagsskatten. Sverige kommer inte i och med detta att påtagligt försämra sin konkurrenskraft. Höjningen kombineras med en rad åtgärder inom andra områden för att underlätta för framför allt mindre företag. Det gäller t.ex. borttagande av sjuklöneperioden för företag med upp till tio anställda, borttagande av medfinansieringen och åtgärder för att stimulera forskningsinsatser i mindre företag.

Stöden till konvertering från direktverkande elvärme och oljeuppvärmning till hållbar energiförsörjning ska fortgå. Biobränslen ska vara befriade från koldioxid- eller energiskatt. Dieselskatten bör höjas samtidigt som fordonskatten på dieselbilar sänks med samma belopp. Fordonskatten på nya bilar ska bli mer koldioxidrelaterad. Kilometerskatt för tunga fordon bör införas och kilometerskatt för fartyg på Östersjön utredas.

Insatserna mot skattefusk och skatteundandragande måste öka. Skatteundandragande medför på sikt att välfärdssystem kan komma att undergrävas eftersom pengar som rättmätigt skulle användas för t.ex. höjda bostadstillägg eller för vårdinsatser inte finns tillgängliga. Även konkurrensen blir snedvriden och riskerar att slå ut seriösa och effektiva företag samtidigt som t.ex. svartarbete innebär en tillvaro i otrygghet och utan rättigheter.

I Miljöpartiets motioner Fi223 yrkande 45 av Maria Wetterstrand m.fl. och Fi246 yrkande 1 delvis och 7 av Peter Eriksson m.fl. avvisar motionärerna huvuddelen av regeringens förslag på skatteområdet eftersom de har en tydlig inriktning som gynnar redan välbeställda grupper i samhället, en inriktning som ytterligare förstärks av att finansieringen till stor del bärs av arbetslösa, förtidspensionärer och andra utsatta grupper. Den uppgivna effekten på sysselsättningen är enligt motionärernas uppfattning mycket tveksam. Regeringens skatteförslag saknar också helt miljöprofil.

Regeringens förslag om ett så kallat jobbavdrag ger enligt vad som anförs de största skattesänkningarna till personer med inkomster över 330 000 kr om året, medan arbetande med lägre inkomster får betydligt mindre skattesänkning och pensionärer, sjuka och arbetslösa inte någon sänkning alls. Däremot får alla vara med och betala skattesänkningarna för de mest välbärgade.

Begränsningen av markvärdet på småhus kan enligt vad som anförs ge mycket stora fastighetsskattesänkningar i exempelvis rika förortskommuner, och borttagande av schablonintäktsskatten på bostadsrättsföreningar gynnar framför allt äldre föreningar i innerstäderna med låga lån.

Även regeringens förslag om skattereduktion för hushållsnära tjänster och sänkta arbetsgivaravgifter i vissa branscher har enligt vad som anförs en tydlig inriktning på att gynna redan välbeställda gruppers konsumtionsmönster. Samtidigt missgynnas de flesta småföretag utanför dessa branscher av den borttagna generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter.

Motionärerna föreslår sänkt inkomstskatt på ca 1 800 kr per år, lika för alla låg- och medelinkomsttagare. Förslaget om sänkt skatt gäller årsinkomster upp till ungefär 380 000 kr. Vid inkomster över 380 000 kr blir skattesänkningen noll. Skiktgränsen för statlig skatt räknas endast upp med en procent, vilket innebär att fler får betala statlig skatt.

Motionärerna förslår vidare en generell sänkning av fastighetsskatten till 0,8 % för småhus och 0,4 % för hyreshus.

Klimathoten är vårt samhälles största utmaning. Att göra de omställningar som krävs för att klara miljömålen är en mycket prioriterad fråga. Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta och motionärerna lägger därför fram förslag om ett antal förändringar av miljö- och trafikrelaterade skatter bl.a. för att gynna en fortsatt omställning mot bränslesnålare fordon och alternativa drivmedel. Under åren 2001–2006 har en total skatteväxling på 17,3 miljarder kronor ägt rum med denna inriktning. För att nå upp till den av riksdagen angivna inriktningen återstår således drygt 12 miljarder kronor under åren 2007–2010. Motionärerna anser att huvuddelen av denna skatteväxling bör inriktas mot trafiksektorn där de största problemen med ökade utsläpp av växthusgaser finns. Det handlar bland annat om årliga höjningar av bensin- och dieselskatterna med 25 öre per liter, fullföljande av beslutet om införande av en flygskatt, införande av koldioxidrelaterad registreringsskatt, fördubblad koldioxidskatt för lätt industri, höjning av effektskatten på kärnkraft och skatt på förbränning av industriavfall.

Skattesänkningarna inom ramen för den gröna skatteväxlingen ska enligt de antagna riktlinjerna främst avse skatt på arbete. Den beloppsmässigt största sänkningen avser den föreslagna sänkningen av inkomstskatten för hushållen.

En miljöbilspremie för privatpersoner införs temporärt under perioden 1/1 2007–31/12 2009. Miljöbilspremien differentieras för att i viss mån återspegla de merkostnader som en miljöbil för närvarande betingar. Premien för bilar som kan drivas med etanol ska vara 5 000 kr och för bilar som kan drivas med gas samt för el- och elhybridbilar ska vara 20 000 kr. Syftet med premien är att stimulera inköpen av miljöbilar och därmed indirekt distributionen av bränslen. Satsningen måste ses i sitt sammanhang med övriga styrmedel som presenteras i motionen. Prisrelationen mellan etanol och bensin är inte acceptabel. Sverige bör därför fatta beslut om att temporärt sänka momsen för E85 till 12 % från den 1 januari 2007 t.o.m. 31 december 2009.

Det är angeläget att även för befintlig bilpark utnyttja möjligheten till konvertering till drift med alternativa bränslen. En särskild skattestimulans införas till stöd för sådan konvertering. Stödet föreslås utformas som en skattereduktion på inkomstskatten på 30 % av konverteringskostnaden inklusive kostnad för besiktning upp till 30 000 kr för konvertering till etanol- eller gasdrift. Reduktionen bör gälla under åren 2007–2009. Skattebortfallet beror på utnyttjandet.

Trängselskatterna i Stockholm bör återinföras så snart som möjligt. Dessutom bör trängselskatt införas i andra större städer, förutsatt att det – som i Stockholm – finns en majoritet i fullmäktige bakom förslaget. En lagändring bör också genomföras som gör det möjligt för kommuner att införa trängselavgifter utan riksdagsbeslut.

Motionärerna accepterar regeringens förslag om bl.a. höjda skatter på snus och tobak, minskade avdrag för resor och övriga utgifter, förmånsskatt på lånedatorer (dock bara för nya avtal), skatt på trafikförsäkringspremier samt avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att skattepolitiken bidrar till att lägga grunden för en långsiktigt sund ekonomisk utveckling, skapa utrymme för ökad välfärd samt öka makten för enskilda och familjer i deras egen vardag.

Genom att bryta utanförskapet på arbetsmarknaden, skapa fler jobb och fler företag kan välfärden säkras. Regeringen presenterar därför ett brett program för arbete och företagande. För det första föreslår regeringen reformer som gör det mer lönsamt att arbeta. En stor inkomstskattereform föreslås, där tyngdpunkten ligger på att göra det mer lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. På sikt avser regeringen att föreslå ytterligare sänkningar av inkomstskatterna utöver det som föreslås i denna budgetproposition. Arbetslinjen tydliggörs också genom reformer inom arbetslöshetsförsäkringen. För det andra föreslår regeringen en rad reformer som gör det enklare och mindre kostsamt att anställa. Nystartsjobb införs för att ge en ny chans för dem som under lång tid inte har arbetat att komma tillbaka till arbete, och kostnaderna för att anställa ungdomar ska sänkas. Arbetsgivaravgifterna kommer att sänkas i vissa tjänstebranscher, och en skattereduktion för privatpersoners köp av hushållstjänster aviseras. För det tredje föreslår regeringen en rad åtgärder som förbättrar Sveriges företagsklimat och gör det mer lönsamt att driva företag. Ytterligare reformer av beskattningen av fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna, föreslås. Regeringen avser att avskaffa förmögenhetsskatten och som ett första steg föreslås att skatten halveras på finansiella tillgångar.

Det är viktigt med en effektiv skattekontroll. Skattefusk snedvrider konkurrensen på olika marknader, leder till utanförskap, sociala problem och orättvisa mellan olika skattebetalare. En effektivare skattekontroll bidrar till en ökad legitimitet för skattesystemet. Önskemålet om en effektivare skattekontroll måste dock ses i relation till ambitionen att minska den administrativa bördan av olika skatteregler. Inom Skatteförfarandeutredningen pågår ett arbete för att modernisera lagstiftningen och inom Regeringskansliet har det tagits fram flera förslag som syftar till att effektivisera kontrollen och minska fusket. Regeringen återkommer senare med ytterligare förslag i frågor som rör fusk och effektivare kontroll. Under mandatperioden återkommer regeringen med åtgärder för att bekämpa grov ekonomisk brottslighet med skatteanknytning.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken. Utskottet avstyrker de aktuella motionerna.

I det följande går utskottet närmare in på de skatteförslag som läggs fram i de olika budgetalternativen.

Skattereduktion för förvärvsinkomster – s.k. jobbskatteavdrag

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om en skattereduktion för förvärvsinkomster och avslår motionsförslagen om en begränsad uppräkning av skiktgränserna, förändringar av grundavdraget, m.m.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 38 och 39 delvis) att det införs en särskild skattereduktion för den som har haft skattepliktig inkomst av anställning eller aktiv näringsverksamhet (arbetsinkomster).

För arbetsinkomster som understiger 31 900 kr motsvarar skattereduktionen den kommunala inkomstskatten på arbetsinkomsten. För högre arbetsinkomster motsvarar skattereduktionen den kommunala inkomstskatten på en arbetsinkomst som uppgår till 31 800 kr plus 20 % av den del av arbetsinkomsten som ligger i intervallet 31 800–109 600 kr.

Den som fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång och har arbetsinkomster medges skattereduktion med ett belopp som motsvarar den kommunala inkomstskatten upp till en arbetsinkomst på 64 100 kr. För inkomster däröver följer beräkningen samma principer som gäller för den som inte fyllt 65 år.

Vid beräkning av arbetsinkomsten görs avdrag för kostnader som den skattskyldige haft under inkomstslaget tjänst, för sjukpenning hänförlig till näringsverksamheten samt med allmänna avdrag. Skälet är att avdragen inte svarar mot någon betald skatt att reducera. Skattereduktionen skulle annars öka avdragens skattemässiga värde. Att sjukpenning hänförlig till näringsverksamhet ska dras av beror på att skattereduktionen endast ska omfatta arbetsinkomster.

Särskilda regler föreslås för skattskyldiga som varit obegränsat skattskyldiga under en del av året och för den som utan att vara obegränsat skattskyldig haft sin förvärvsinkomst uteslutande eller så gott som uteslutande från Sverige. Skattereduktionen knyts till prisbasbeloppet och utformas på ett sätt som gör att den inte påverkar de kommunala skatteunderlagen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 och ska beaktas vid uttaget av preliminär skatt.

Regeringen anför att den höga skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare är en viktig orsak till att många i Sverige inte befinner sig i arbete och att inkomstskatten måste sänkas i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. För att få största möjliga effekt på arbetsutbudet och sysselsättningen inriktas skattelättnaden särskilt mot att göra det lönsamt att gå från fulltidsfrånvaro till deltidsarbete. Större delen av skattelättnaden tillfaller därför låg- och medelinkomsttagare. Inom dessa inkomstgrupper återfinns många ungdomar och invandrare samt deltidsarbetande kvinnor. Det är bland dessa grupper som de största möjligheterna till förändringar av arbetskraftsdeltagandet finns.

Utöver effekter på arbetsutbud är en skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare också rimlig, eftersom finansieringen av skattelättnaden i vissa delar kommer att belasta breda löntagargrupper. Det är också viktigt att skattelättnaden gör det mer lönsamt för dem som har ett arbete att utöka sin arbetstid. Detta gäller inte minst många deltidsarbetande akademiker, en grupp som domineras av kvinnor. I dessa grupper är det rimligt att anta att sänkta marginalskatter stimulerar till ett ökat arbetsutbud.

Skattelättnaden innebär att inkomstskatterna i ett första steg sänks med i storleksordningen 40 miljarder kronor under 2007. Därefter planeras ett andra steg med en skattelättnad på ca 8 miljarder kronor. Det andra steget är inte finansierat och genomförandet är således beroende av att det finns ett ekonomiskt utrymme. Det är regeringens uppfattning att de reformer som genomförs under 2007 kommer att påverka den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av sysselsättningen. Regeringens bedömning är att det, när dessa tillväxt- och sysselsättningseffekter får genomslag i de offentliga finanserna, kommer att finnas ett utrymme att genomföra det andra steget 2008.

Inkomst av anställning utgörs i princip av lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en skattskyldig har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Eftersom det från denna ersättning för närvarande inte går att särskilja lön för arbete från t.ex. sjuklön som arbetsgivare betalar, avser regeringen att återkomma i frågan om en mer definitiv avgränsning av vilka inkomster som bör anses utgöra arbetsinkomst i samband med jobbskatteavdragets andra steg.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 68 och 69 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås. De anför att jobbskatteavdragets syfte är att öka skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar och att detta leder till ökade orättvisor. Den som blir sjuk, arbetslös, frånvarande på grund av arbetsskada eller går i pension kommer att få uppleva att inte bara inkomsten sjunker, dessutom höjs skatten. Det ökar orättvisorna i samhället. Jobbskatteavdraget är enligt motionärernas mening inte heller fullt ut finansierat och riskerar därmed att urholka finansieringen av den gemensamma välfärden.

Motionärerna kritiserar också beredningen av förslaget. Det är enligt vad som anförs uppenbart att förslaget inte är genomarbetat. Regeringen har inte låtit remissinstanser yttra sig över vare sig avgränsningar eller tillämpning. Givet förslagets omfattning och principiella karaktär är detta enligt vad som anförs olämpligt.

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkande 18 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 av Marie Engström m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås (yrkande 1). De anför att det inte finns något uppenbart samband mellan sänkta skatter och fler jobb och att jobbskatteavdraget dessutom är utformat på ett sätt som i första hand gynnar människor med högre inkomster, vilket bidrar till ökade ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män. Motionärerna anser att det är en kraftig överdrift att säga att skatterna skulle minska människors vilja att studera och arbeta i Sverige. Man kan enligt motionärernas mening snarare säga att det är det jämförelsevis låga löneläget för t.ex. ingenjörer i vårt land som gör skillnad. Regeringens förslag medför att inkomstklyftorna och den ojämlika fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män ökar. I motion Fi220 föreslås att uppräkningen av skiktgränserna inför 2007 begränsas till konsumentprisindex plus 1 % (yrkande 8) och att grundavdraget trappas av från 11 900 kr till 0 kr, först vid taxeringen till statlig inkomstskatt och sedan vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, allt i skiktet 360 000 kr–600 000 kr (yrkande 9).

I Miljöpartiets motion Fi223 av Maria Wetterstrand m.fl. yrkar motionärerna att regeringens förslag avslås. Motionärerna anför att förslaget innebär störst skattelättnader för de som tjänar mest och betydligt mindre skattelättnader för personer med låga inkomster. Det finansieras genom lägre ersättningar till arbetslösa, lägre pensionsavsättningar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, fyrdubblade avgifter till arbetslöshetskassorna och på flera andra sätt som fördelningspolitiskt inte är acceptabelt för motionärerna. Den jobbskapande effekten är enligt motionärernas bedömning mycket tveksam (yrkande 1). Motionärerna föreslår att grundavdraget i stället höjs med ca 5 600 kr i alla inkomstlägen upp till en taxerad inkomst på ca 320 000 kr om året. Höjningen trappas därefter av till noll vid en taxerad inkomst på ca 374 000 kr (yrkande 2). Uppräkningen av skiktgränserna minskas inför 2007 till konsumentprisindex plus 1 % (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Om det offentliga ska kunna garantera och stärka tryggheten krävs fler som arbetar. Den höga frånvaron och låga sysselsättningen i kombination med en gradvis allt äldre befolkning utgör en av de största utmaningar som Sverige står inför. En viktig orsak till dagens höga frånvaro är att det för många knappt lönar sig att arbeta i stället för att leva på offentliga ersättningar. Svenska och internationella erfarenheter visar att en politik som gör det mer lönsamt att arbeta är avgörande för att skapa fler arbeten och minska frånvaron.

De ekonomiska drivkrafterna till arbete är särskilt svaga för dem med lägst inkomster. Ökade skatter och minskade bidrag äter tillsammans upp större delen av den inkomstökning som en extra arbetsinsats ger. Under 1970- och 1980-talen hade höginkomsttagarna marginalskatter på 70–80 %. Nu är det ofta personer med de lägsta inkomsterna som möter de största samlade marginaleffekterna. Den höga skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare är en viktig orsak till att många i Sverige inte befinner sig i arbete. Men skattesystemets utformning har också stor betydelse för hur väl ekonomin fungerar i stort.

Utskottet delar regeringens bedömning att inkomstskatten måste sänkas i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. För att få största möjliga effekt på arbetsutbudet och sysselsättningen bör skattelättnaden särskilt inriktas mot att göra det lönsamt att gå från fulltidsfrånvaro till deltidsarbete. Skattelättnaden bör således utformas så att större delen av skattelättnaden tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Inom dessa inkomstgrupper återfinns många ungdomar och invandrare samt deltidsarbetande kvinnor. Det är bland dessa grupper som de största möjligheterna till förändringar av arbetskraftsdeltagandet finns.

Utöver effekter på arbetsutbud är en skattelättnad för låg- och medelinkomsttagare också rimlig, eftersom finansieringen av skattelättnaden i vissa delar kommer att belasta breda löntagargrupper. Det är också viktigt att skattelättnaden gör det mer lönsamt för dem som har ett arbete att utöka sin arbetstid. Detta gäller inte minst många deltidsarbetande akademiker, en grupp dominerad av kvinnor. I dessa grupper är det rimligt att anta att sänkta marginalskatter stimulerar till ett ökat arbetsutbud. Jobbskatteavdraget leder både till lägre genomsnittlig skatt och sänkta marginalskatter.

Jobbskatteavdraget innebär att alla med arbetsinkomster kommer att få en lägre genomsnittlig skatt och den genomsnittliga skatten, räknat i antal procentenheter, sjunker mest för låginkomsttagare. Därefter minskar skillnaden gradvis för högre inkomster. Marginalskatten sjunker kraftigt för riktigt låga inkomster samt med drygt tre procentenheter för inkomster mellan drygt 100 000 och 300 000 kr per år.

Inkomst av anställning utgörs i princip av lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en skattskyldig har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Eftersom det från denna ersättning för närvarande inte går att särskilja lön för arbete från t.ex. sjuklön som arbetsgivare betalar, avser regeringen att återkomma i frågan om en mer definitiv avgränsning av vilka inkomster som bör anses utgöra arbetsinkomst i samband med jobbskatteavdragets andra steg.

Regeringens beredning av ärendet har genomförts inom ramen för en mycket snäv tidsram. Tiden har över huvud taget inte räckt till för en normal remissbehandling, och Lagrådet har inte kunnat höras. I propositionen har regeringen därför framhållit att Lagrådet bör höras under riksdagsbehandlingen. Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen. Också Skatteverket har inkommit med ett yttrande i ärendet. Även om Lagrådet i sitt yttrande haft synpunkter på regeringens beredning av ärendet anser utskottet att förutsättningar nu föreligger för att fatta beslut om de förslag som regeringen lagt fram.

I sitt yttrande redovisar Lagrådet vissa justeringar i 65 kap. 9 a § inkomstskattelagen (1999:1229) som anmälts vid föredragningen hos Lagrådet. Lagtexten bör kompletteras på det sätt som framgår av Lagrådets yttrande i denna del.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi220 yrkandena 8 och 9, Fi223 yrkandena 1–3, Fi244 yrkandena 68 och 69 och Fi245 yrkande 18.

Utländska nyckelpersoner

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om att skattelättnaderna för utländska nyckelpersoner ska tas bort.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Bakgrund

Utländska experter, forskare och företagsledare omfattas sedan den 1 januari 2001 av vissa skattelättnader när de tillfälligt arbetar i Sverige (prop. 2000/01:12, bet. 2000/01:SkU6).

Från inkomstskatt och socialavgifter undantas 25 % av lönen under högst tre år. Vidare ska från beskattning undantas ersättning för att täcka kostnader för flyttning till och från Sverige, egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och tidigare hemland högst två gånger per år samt avgift för barns skolgång.

För tillämpning av bestämmelserna uppställs krav på specialistkompetens eller att det är fråga om kvalificerat forsknings- eller utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att det finns betydande svårigheter att rekrytera inom landet. Ytterligare förutsättningar är att arbetstagaren inte är svensk medborgare och inte heller har varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige under de senaste fem åren före ansökningsperioden. Vistelsen i Sverige får vara avsedd att vara högst 5 år. Ansökan om skattelättnad prövas av Forskarskattenämnden. Ansökan ska avse en viss bestämd person och ett visst arbete.

Motionen

I motion Sk253 yrkandena 1 och 2 av Marie Engström m.fl. (v) anför motionärerna att skattelättnader för vissa grupper inte ska få förekomma och att bestämmelserna om utländska nyckelpersoner utgör ett rejält avsteg från en likformig beskattning. Det kan också vara svårt att bedöma vilka som tillhör den personkrets som förmånen avser, och detta kan leda till gränsdragningsproblem. Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har dessutom i en utvärdering konstaterat att den s.k. expertskatten haft försumbar betydelse för rekrytering av kvalificerade personer. Motionärerna föreslår att skattelättnaderna för utländska nyckelpersoner tas bort fr.o.m. år 2007.

Utskottets ställningstagande

Möjligheten att medge utländska experter, forskare, företagsledare eller andra högt kvalificerade utländska nyckelpersoner som arbetar tillfälligt i Sverige vissa skattelättnader har tillkommit efter det att våra grannländer infört liknande lagstiftning och syftar till att eliminera risken för att Sverige framstår som mindre konkurrenskraftigt när internationella företag väljer land för en ny etablering. Sverige verkar internationellt för en avveckling av denna typ av riktade skattelättnader.

Enligt utskottets mening finns det ett behov av de särskilda reglerna för utländska nyckelpersoner så länge Sverige är utsatt för denna typ av skattekonkurrens. I sammanhanget kan noteras att regeringen anser att det är angeläget med ytterligare skattesänkningar för att förbättra sysselsättning och tillväxt i Sverige och att regeringen härvid överväger att avskaffa värnskatten. I vilken mån en sådan förändring bör medföra en justering av de nu aktuella reglerna får bedömas när förändringen genomförs.

Utskottet är inte berett att nu tillstyrka att de särskilda reglerna för utländska nyckelpersoner avvecklas och avstyrker därför motion Sk253 yrkandena 1 och 2.

Bär, svamp och kottar

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen höjer gränsen för skattefria inkomster från icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar från 5 000 kr till 12 500 kr fr.o.m. den 1 januari 2007 och bifaller därmed delvis motion Fi244 yrkande 81.

Gällande bestämmelser

Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockar är skattefri till den del intäkten under beskattningsåret inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller inte om plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8 kap. 28 § IL). Bestämmelsen är uttömmande och skattefriheten omfattar därmed endast försäljning av just bär, svampar och kottar, se RÅ 1992 not 513.

När utomlands bosatta personer kommer hit för att ta tillfällig anställning är normalt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) tillämplig. Lagen innebär att en skatt på 25 % av bruttointäkterna tas ut, och skatten betalas genom att arbetsgivaren gör ett avdrag på lönen. Lagen gäller framför allt för löner och andra ersättningar som betalas vid anställningar. Bärplockare som kommer från viseringspliktiga länder ska i ansökan bl.a. ange namnet på arbetsgivaren i Sverige. Dessa bärplockare är således anställda och har en arbetsgivare som ska se till att skatt enligt SINK betalas in.

I rättsfallet 2003 ref. 89 har Regeringsrätten funnit att ersättning som ett bolag betalat till personer, som genom bolagets försorg fått arbetstillstånd i Sverige, vid plockning av vilt växande bär har utgjort ersättning för arbete och att arbetsgivaravgifter ska beräknas på ersättningen. Någon skattefrihet med stöd av 5 000-kronorsregeln kunde inte medges. Skatteverket har med anledning av Regeringsrättens dom granskat en rad bäruppköpande företag i syfte att kontrollera att bäruppköparna betalar arbetsgivaravgifter enligt Regeringsrättens dom.

För bärplockare som kommer från viseringsfria länder och vistas i Sverige på samma sätt som t.ex. turister finns det inga uppgifter om en eventuell arbetsgivare. Dessa plockar och säljer normalt till olika uppköpare på egen hand. Eftersom de inte anses ha någon anställning här kan de inte heller beskattas enligt SINK. Då deras verksamhet normalt inte utgör näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige blir det inte heller aktuellt att beskatta dem enligt inkomstskattelagens bestämmelser. Dessa bärplockare ska i stället betala en eventuell inkomstskatt i hemlandet på sina i Sverige förvärvade intäkter.

Motionen

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 81 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. begär motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att gränsen för skattefria inkomster från icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar ska justeras med hänsyn till inflationen sedan skattefriheten infördes 1981 och därvid höjas från 5 000 kr till 12 500 kr.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas bedömning att det är dags att justera skattefriheten för icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar och anser i likhet med motionärerna att gränsen bör höjas till 12 500 kr. Eftersom det rör sig om en enkel lagstiftningsåtgärd föreslår utskottet att riksdagen fattar beslut om förändringen redan i detta ärende. Ändringen berör 8 kap. 28 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Det finns enligt utskottets mening anledning att framhålla att justeringen av den aktuella beloppsgränsen inte löser det problem som bärbranschen upplever när man använder sig av bärplockare från andra länder som fått arbetstillstånd genom uppköparens försorg. I sådana fall gäller den nu aktuella skattefriheten normalt inte. Skogsbärbranschens Intresseförening har tagit upp dessa problem i en skrivelse till dåvarande finansministern, och enligt vad utskottet erfarit bereds skrivelsen nu inom Regeringskansliet i syfte att försöka finna en godtagbar lösning på de problem branschen upplever.

Utskottet föreslår att riksdagen, med delvis bifall till motion Fi244 yrkande 81, beslutar höja gränsen för skattefria inkomster från icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar till 12 500 kr fr.o.m. 1 januari 2007.

Avdrag för resor och övriga utgifter

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om höjda beloppsgränser för avdrag för resor och avdrag för övriga utgifter i tjänst samt om skattefrihet för dagbarnvårdares kostnadsersättningar.

Riksdagen avslår motionsförslagen om en höjning av bilavdragen med 1 krona.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Bakgrund

Avdrag för skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresor) ska göras, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något transportmedel. Avdrag får göras med den del av kostnaden som överstiger 7 000 kr.

Avdrag ska under vissa förutsättningar göras för kostnader för arbetsresor med egen bil. I sådana fall får för närvarande avdrag göras med 18 kr per mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet. Beloppet avser att täcka de milbundna kostnaderna.

I de fall en förmånsbil (egen eller lånad) använts för resor i tjänsten eller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kan avdrag medges med 6 kr per mil för kostnaden för dieselolja och med 9 kr per mil för kostnaden för andra drivmedel (bensin och biobaserade bränslen).

Avdrag för övriga utgifter i inkomstslaget tjänst får göras endast till den del kostnaderna överstiger 1 000 kr.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 39 delvis och 49) att beloppsgränsen för avdraget för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 7 000 kr till 8 000 kr och att beloppsgränsen för övriga utgifter höjs från 1 000 kr till 5 000 kr. Kommunala kostnadsersättningar som betalas ut till dagbarnvårdare görs skattefria. Samtidigt tas avdragsrätten för kostnader som täcks av ersättningen bort. De nya reglerna börjar tillämpas den 1 januari 2007.

Regeringen anför att höjningen av beloppsgränsen för resor utgör ett led i finansieringen av de skattesänkningar som regeringen föreslår och att dessa kostnader i inte obetydlig grad kan hänföras till privata levnadskostnader, vilka inte bör få dras av vid beskattningen.

När det gäller avdraget för övriga kostnader är omfattningen av felaktiga avdrag stor under denna post, och en stor del av avdragen avser förhållandevis små belopp. Felaktigheterna beror många gånger på okunskap om reglerna hos de skattskyldiga. För att underlätta Skatteverkets administration och kontroll av avdragen för övriga utgifter bör avdragsgränsen enligt regeringens uppfattning höjas så att avdrag får göras endast till den del kostnaderna överstiger 5 000 kr. Även denna höjning är även en del i finansieringen av de skattesänkningar som regeringen föreslår.

En yrkesgrupp som riskerar att få särskilt påtagliga konsekvenser när avdragsutrymmet begränsas är dagbarnvårdare. Dessa får förhållandevis höga kostnadsersättningar från kommunen för att täcka kostnader för mathållning, slitage av möbler och övrig inredning samt enklare förbrukningsartiklar. Kostnadsersättningen avser alltså att täcka kostnader som arbetsgivaren, dvs. kommunen, under alla förhållanden bör stå för. För att undvika att dagbarnvårdarna drabbas av att avdragsgränsen för övriga utgifter höjs föreslår regeringen att sådan kostnadsersättning inte tas upp till beskattning.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 69, 76, 82 och 83 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anför motionärerna att den föreslagna höjningen av beloppsgränsen för resor kan ha en hämmande effekt på arbetspendlingen och att eventuella sådana konsekvenser inte är belysta i regeringens förslag. Det står vidare enligt motionärerna klart att det finns ett betydande fusk när det gäller avdraget för övriga utgifter. Syftet med avdraget är dock att underlätta för människor att arbeta. Motionärerna efterlyser även i detta fall en belysning av konsekvenserna, särskilt som det är frågan om en mycket kraftig höjning av gränsbeloppet. Motionärerna yrkar att regeringens förslag avslås och att reseavdraget höjs från 18 kr per mil till 19 kr per mil med motsvarande förändringar för förmånsbilar och dieseldrivna bilar.

Också i Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkandena 18 och 26 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 yrkande 6 av Marie Engström m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås. Motionärerna anför att försämrade möjligheter att göra reseavdrag drabbar människor i glesbygd och människor som av olika skäl måste använda bil för resor till och från arbetet.

Utskottets ställningstagande

De höjda beloppsgränserna för avdrag för resor och övriga utgifter ökar utrymmet för användning av förtryckta deklarationsblanketter och bidrar på så sätt till att minska administrationen hos Skatteverket och förenkla de skattskyldigas arbete med deklarationen. Skatteförfarandeutredningen har nyligen i utredningen Tyst godkännande – ett nytt sätt att deklarera (SOU 2006:89) föreslagit att förfarandet förenklas ytterligare ett steg genom att kravet på en aktiv bekräftelse av att uppgifterna är korrekta slopas.

Skatteverket har också konstaterat att omfattningen av felaktiga avdrag under övriga kostnader är stor och att en stor del av avdragen avser förhållandevis små belopp. Felaktigheterna beror många gånger på okunskap om reglerna hos de skattskyldiga.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är motiverat att höja de båda gränsbeloppen som ett led i finansieringen av de skattesänkningar som föreslås med inriktning på låg- och medelinkomsttagare och har inte heller någon invändning mot regeringens förslag om en särlösning för dagbarnvårdare.

När det gäller motionsförslagen om en höjning av bilavdragen med en krona anser utskottet att den nuvarande nivån är välavvägd.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi220 yrkande 6, Fi244 yrkandena 69, 76, 82 och 83 och Fi245 yrkandena 18 och 26.

Slopad skattereduktion för fackföreningsavgifter och avgifter till arbetslöshetskassa

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om slopad skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa och avslår motionerna.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Bakgrund

Skattereduktionen för fackföreningsavgift och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa infördes den 1 januari 2002. Skattereduktionen för fackföreningsavgift uppgår till 25 % av medlemsavgiften. Avgiften ska under kalenderåret före taxeringsåret ha uppgått till minst 400 kr för att skattereduktion ska ges. Skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa uppgår till 40 % av den avgift som betalats under året. De båda skattereduktionerna omfattar även medlemsavgifter till motsvarande utländska organisationer under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

Av 9 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) följer att avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar som den skattskyldige är medlem i inte får dras av. Kostnader för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa får därmed inte dras av vid beräkning av den taxerade förvärvsinkomsten.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 37, 39, 44) att skattereduktionerna för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2007.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 67, 69 och 73 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anför motionärerna att arbetsgivarna har möjlighet att göra avdrag för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer och att ett slopande av arbetstagarnas rätt till avdrag ger olika förutsättningar för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och rubbar balansen på den svenska arbetsmarknaden. De yrkar att förslaget avslås. Också i motionerna Fi249 av Hans Stenberg m.fl. (s), Sk304 av Lars Mejern Larsson m.fl. (s) och A271 yrkande 10 av Veronica Palm m.fl. (s) framställs yrkanden om avslag.

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkandena 17–19 och 22 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 yrkandena 3 och 4 av Marie Engström m.fl. anförs att åtgärden kommer att slå mycket hårt mot människor som av olika skäl blir arbetslösa. Sammantaget med regeringens andra förslag om ökad avgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen och obligatoriskt medlemskap i arbetslöshetskassan, kommer avgifterna för medlemskap i fackförening och a-kassa att öka kraftigt. Följden kan bli att många löntagare lämnar sin fackförening av ekonomiska skäl. En sådan utveckling kommer enligt vad som anförs att försvaga fackföreningarna och många löntagare. På sikt förskjuts maktbalansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel, och den svenska modellen med relativt jämnstarka parter undermineras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om en mycket kraftig sänkning av inkomstskatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. Som en del i finansieringen av en sådan satsning är det enligt utskottets mening rimligt att den skattereduktion som i dag medges för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa slopas. Skattesystemet förenklas och den enskilde får större valfrihet. När det gäller medlemskap i arbetslöshetskassan är inriktningen att detta ska vara obligatoriskt. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi220 yrkandena 3 och 4, Fi244 yrkandena 67, 69 och 73, Fi245 yrkandena 17–19 och 22, Fi249, Sk304 och A271 yrkande 10.

Slopat förhöjt grundavdrag i stödområde A

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att slopa det förhöjda grundavdraget i stödområde A och avstyrker motsvarande motionsyrkanden.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

För att kompensera dem som är bosatta i Norrlands inland, västra Dalarna och nordligaste Värmland (stödområde A) för de ökade utgifter som uppkommer på grund av de geografiska lägesnackdelarna infördes fr.o.m. inkomståret 2006 en ytterligare skattelättnad i form av ett regionalt förhöjt grundavdrag. Kompensationen innebär att grundavdraget för denna grupp höjs med 5 000 kr för inkomståret 2006 och med 2 500 kr följande inkomstår. Den utökade skattelättnaden gäller dock inte om den skattskyldige bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 39) att det förhöjda grundavdraget i stödområde A avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2007. Regeringen anser att reglerna för inkomstbeskattningen inte i första hand ska anpassas efter levnadsomkostnaderna i olika delar av landet. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att det regionala förhöjda grundavdraget avskaffas.

Motionerna

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkande 18 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 yrkande 5 av Marie Engström m.fl. anförs att avdraget införts som en del i den gröna skatteväxlingen och att syftet är att gynna personer bosatta i stödområde A. Motionärerna yrkar att förslaget avslås.

Också i Miljöpartiets motioner Fi223 yrkande 6 av Maria Wetterstrand m.fl. och C360 yrkande 15 av Maria Wetterstrand m.fl. anför motionärerna att det regionalt förhöjda grundavdraget i stödområde A ska ses som en kompensation för ökade levnadskostnader i detta område till följd av långa avstånd och kallt klimat. Även dessa motionärer yrkar att förslaget avslås.

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att inkomstbeskattningen inte bör vara anpassad efter levnadskostnaderna i olika delar av landet. Utskottet tillstyrker därför att det förhöjda grundavdraget i stödområde A avskaffas.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi220 yrkande 5, Fi223 yrkande 6, Fi245 yrkande 18 och C360 yrkande 15.

Ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om ett utvidgat avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Bakgrund

Ökade levnadskostnader ska dras av om den skattskyldige på grund av sitt arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av makens eller sambons förvärvsverksamhet, svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten, eller någon annan särskild omständighet. Kostnaderna får dras av under längst tre år för gifta och sambor och längst ett år för övriga skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre tid om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det (12 kap. 19 § IL).

Ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på en annan ort än den där han har sin bostad ska dras av bara om arbetet avser en kortare tid eller inte är kortvarigt men ändå tidsbegränsat till sin natur eller sådant att det kräver en fast anknytning till bostadsorten. Avdrag kan också medges om arbetet ska bedrivas på flera olika platser, eller det av någon annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den skattskyldige bör flytta till arbetsorten (12 kap. 18 § IL).

Ökade utgifter för logi, måltider och småutgifter kan dras av med ett belopp som motsvarar den faktiska utgiftsökningen. Härutöver finns särskilda schablonregler.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 88 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. begärs ett tillkännagivande om rörligheten på arbetsmarknaden kan ökas genom att avdraget vid dubbel bosättning görs enklare att uppfylla och tillämpa och medges under längre tid än i dag.

Också i Vänsterpartiets motion Sk259 av Marie Engström m.fl. föreslås tidsgränsen vid avdrag för ökade levnadsomkostnader vid dubbel bosättning tas bort. Regeringen bör enligt dessa motionärer återkomma med ett förslag med detta innehåll.

Utskottets ställningstagande

Den av riksdagen begärda utredningen om en översyn av reglerna om avdrag vid beskattningen för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning överlämnade förra våren sitt betänkande, Dubbel bosättning för ökad rörlighet (SOU 2005:28), till regeringen. I betänkandet föreslås att reglerna förenklas och att tidsgränserna för avdrag förlängs. Avdragsrätten bör förlängas till två år för alla skattskyldiga som har flyttat på grund av sitt arbete och behållit en bostad på den tidigare bostadsorten och till fem år för skattskyldiga som har flyttat och har dubbel bosättning på grund av makens eller sambons förvärvsverksamhet. Utredningen har också föreslagit att avdrag för merkostnader för måltider och småutgifter slopas efter första månaden både vid dubbel bosättning och vid tillfälligt arbete.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av regeringens överväganden bör avvaktas och ser därför inte någon anledning att rikta tillkännagivanden till regeringen eller begära ett förlag med denna inriktning. Utskottet avstyrker motionerna Fi244 yrkande 88 och Sk259.

Pensionssparande

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om att det särskilda tillägget vid beräkningen av utrymmet för avdrag för pensionspremier ska slopas.

Jämför avvikande meningarna 2 (v).

Bakgrund

Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) göras för premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger och för inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto. Pensionssparavdraget får inte överstiga summan av 0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg som är beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår tillägget till 5 % av inkomsten mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte har pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten utgör aktiv näringsinkomst uppgår tillägget till 35 % av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

Motionen

I Vänsterpartiets motion Fi220 yrkande 10 av Marie Engström m.fl. anförs att det särskilda tillägget gör att personer med en årsinkomst som överstiger 403 000 kr kan göra avdrag med upp till 40 300 kr. Motionärerna föreslår att det särskilda tillägget slopas så att alla med pensionsrätt får göra avdrag med högst ett halvt basbelopp, dvs. 20 150 kr år 2007.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är avdragsutrymmet för pensionspremier anpassat för att ge ett rimligt utrymme för ett kompletterande pensionsskydd också i de fall då inkomsterna ligger mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Utskottet är inte berett att begränsa detta utrymme och avstyrker därför motion Fi220 yrkande 10.

Beskattning av lånedatorer

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att förmån av att för privat bruk använda en datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller inom ramen för ett s.k. lånedatorprogram i fortsättningen ska tas upp till beskattning.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

Reglerna om skattefrihet för förmån av lånedator infördes 1998. Reglerna innebär att en skattskyldig som för privat bruk använder en dator som tillhandahållits av arbetsgivaren inte blir beskattad för denna förmån. För skattefrihet krävs att förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen och att den skattskyldige inte byter ut förmånen mot kontant ersättning med mer än 10 000 kr under ett kalenderår. Syftet med införandet av skattefriheten var bl.a. att stärka den allmänna datorkompetensen.

I september 2004 lämnades ett uppdrag till Statskontoret att göra en översyn av den nuvarande ordningen. Statskontoret överlämnade i juni 2005 rapporten Lånedatorsystemet, Gratis för arbetsgivare – dyrt för stat och kommun (2005:14). Statskontoret föreslår att skattefriheten för förmån av lånedator avskaffas. Som skäl anges bl.a. att skattefriheten för förmånen – som initialt bidrog till en snabbare spridning av datorer hos fast anställda och en tidigareläggning av datorinköp – nu alltmer fått karaktär av en allmän personalförmån.

Skatteverket anser, mot bakgrund av bl.a. svårigheter att avgränsa regelns tillämpningsområde, att skattefriheten för lånedatorer bör kunna tas bort.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 39) att förmånen av att för privat bruk använda en datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller inom ramen för ett s.k. lånedatorprogram i fortsättningen ska tas upp till beskattning och värderas till 2 400 kr per år. Förmånen kommer att ge pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet och läggas till grund för sociala avgifter. De nya reglerna börjar tillämpas den 1 januari 2007.

Regeringen anför att lånedatorprogrammen sammantaget har inneburit en omfattande överflyttning av kostnaderna från arbetsgivarna till den offentliga sektorn. Den senaste tidens utveckling mot multimediadatorer påverkar valen av lånedatorer vilket dels medför allt svårare avgränsningsproblem, dels talar för att reglernas bidrag till att uppfylla det ursprungliga syftet med lagstiftningen är begränsat. Vidare gäller skattefriheten för många som redan har dator eller som skulle ha köpt dator själva utan någon skattefrihet. Ersättningsdatorer utgör också en allt större del av avtalen.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 69 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anförs att pc-reformen har bidragit till Sveriges ställning som ledande IT-nation och att ett avskaffande innebär ett hårt slag inte bara mot alla dem som i dag får nytta av reformen utan även mot IT-branschen där över 4 000 personer riskerar att förlora sina jobb. Motionärerna yrkar att förslaget avslås.

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkande 18 av Lars Ohly m.fl. och Fi220 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. anförs att hem-pc-reformen har haft och har stor betydelse för IT-utvecklingen. Ett borttagande av dagens regler skulle direkt innebära att ett antal jobb försvinner. Motionärerna anser också att det är mycket tveksamt att ändra regelsystemet för enskilda människor vad gäller avtal som ingåtts före årsskiftet.

I Miljöpartiets motion Fi223 av Maria Wetterstrand m.fl. föreslås dels att förmånsskatten för lånedatorer inte ska tillämpas under återstående avtalstid för avtal som slutits före den 17 oktober 2006 (yrkande 4), dels att regeringen bör få återkomma med förslag om regler för förmånsvärdering av mycket dyra datorer (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har skattefriheten för lånedatorer fyllt sitt syfte och stärkt den allmänna datorkompetensen genom att bidra till en snabbare spridning av datorer hos anställda. Med tiden har dock skattefriheten alltmer fått karaktären av en allmän personalförmån och används i allt högre grad för inköp av ersättningsdatorer. Problemen med gränsdragningar har också ökat. För grupper som inte kan komma i åtnjutande av en skattefri lånedator måste skattefriheten framstå som orättvis. Utskottet delar regeringens bedömning att det nu är dags att avskaffa skattefriheten för lånedatorer.

När det gäller förslagets utformning finns det anledning att iaktta viss försiktighet eftersom det rör sig om en förmånsbeskattning av avtal som träffats under tid då skattefrihet gällde. Någon anledning att gå så långt som föreslås i motion Fi223 finns det emellertid inte. Det är således inte aktuellt att bibehålla skattefriheten för vissa grupper eller att införa en högre förmånsbeskattning för värdefulla datorer. Regeringens förslag om en försiktigt hållen förmånsbeskattning framstår som enklare och mer ändamålsenlig lösning.

När det gäller farhågorna för att åtgärden ska leda till arbetslöshet för vissa grupper är detta inte något som bör få vara avgörande för frågan om skattefriheten ska avskaffas eller ej. Åtgärden ingår också i en större satsning som syftar till att göra det mer lönsamt att arbeta och på det sättet få till stånd en långsiktigt hållbar ökning av sysselsättningen i Sverige.

Regeringens beredning av ärendet har genomförts inom ramen för en mycket snäv tidsram. Tiden har över huvud taget inte räckt till för en normal remissbehandling, och Lagrådet har inte kunnat höras. I propositionen har regeringen därför framhållit att Lagrådet bör höras under riksdagsbehandlingen. Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen. Också Skatteverket har inkommit med ett yttrande i ärendet. Även om Lagrådet i sitt yttrande haft synpunkter på regeringens beredning av ärendet anser utskottet att förutsättningar nu föreligger för att fatta beslut om de förslag som regeringen lagt fram.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en omformulering av 61 kap. 17 a § och punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229). Lagrådets synpunkter bör beaktas i denna del. Däremot bör frågan om en justering av 11 kap. 11 § inkomstskattelagen, som gäller personalvårdsförmåner, anstå till annat lämpligt sammanhang.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi220 yrkande 2, Fi223 yrkandena 4 och 5, Fi244 yrkande 69 och Fi245 yrkande 18.

Skattereduktion för hushållstjänster

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om att riksdagen ska rikta tillkännagivanden till regeringen om att en skattereduktion för hushållstjänster inte ska införas.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen gör i propositionen bedömningen (avsnitt 5.2.6) att en skattereduktion för fysiska personers köp av hushållstjänster bör införas. Ett arbete kommer att inledas med att ta fram ett konkret förslag och regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag under våren 2007. Skattereduktionen bedöms kunna införas den 1 juli 2007.

Regeringen anför att de höga skatterna på arbete gör framför allt tjänster dyra och att det finns en hög potential till arbetstillfällen när det gäller tillhandahållande av hushållstjänster. Förutsättningarna för att kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv skulle bli bättre om möjligheterna att köpa tjänster som underlättar vardagen förbättras genom sänkt skatt på hushållstjänster.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det bör införas en skattereduktion avseende fysiska personers köp av hushållstjänster. Skattereduktionen bör uppgå till 50 % av arbetskostnaden. Reduktionen bör dock maximeras till 50 000 kr per person och år. Den bör omfatta hushållstjänster som utförs i hemmet, hushållens köp av externa tvätteritjänster samt hämtning och lämning av barn från och till dagis eller motsvarande. Därtill bör skattereduktionen omfatta omsorg i hemmet. Även anhöriga bör kunna utnyttja en persons skattereduktion, exempelvis vid köp av tjänster till föräldrarna.

Ett arbete med att ta fram ett konkret förslag med en sådan inriktning kommer att inledas snarast. Olika alternativa utformningar bör övervägas för att åstadkomma ett så enkelt och effektivt system för skattereduktionen som möjligt.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 90 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. begärs ett tillkännagivande om att någon skattereduktion för hushållsnära tjänster inte bör införas. Motionärerna anför att särregler för enskilda branscher skapar avgränsningsproblem och gränsdragningssvårigheter och att det är principiellt tveksamt att gynna vissa tjänster framför andra. Förslaget kommer enligt motionärernas uppfattning främst att gynna höginkomsttagare eftersom de i första hand har råd att köpa dessa tjänster. Att använda gemensamma resurser till att ge skattereduktioner åt högavlönade är ingen god fördelningspolitik.

Också i Vänsterpartiets motion Fi220 yrkande 7 av Marie Engström m.fl. begärs ett tillkännagivande om att någon skattereduktion för hushållsnära tjänster inte bör införas. Motionärerna ifrågasätter att ett sådant förslag skulle leda till fler jobb eller påtagligt ge upphov till ett minskat skatteundandragande. Däremot utgör en sådan skattereduktion ett rejält bakslag i strävandet att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män.

Även i Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 7 av Maria Wetterstrand m.fl. begärs ett tillkännagivande om att någon skattereduktion för hushållsnära tjänster inte ska införas. En sådan skattereduktion kommer främst att utnyttjas av personer med goda inkomster som bör ha råd att betala för dessa tjänster själva. Hushållsnära tjänster är enligt motionärernas uppfattning inga framtidsjobb.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening finns det en hög potential till arbetstillfällen när det gäller tillhandahållande av hushållstjänster. Konjunkturinstitutet har i en rapport från 2005 analyserat de samhällsekonomiska effekterna av en skattelättnad för hushållstjänster. Analysen visar att sysselsättningen skulle öka och att svart arbete delvis skulle ersättas med vitt arbete. Hushåll som köper mer hushållstjänster skulle öka sitt arbetsutbud, vilket leder till motsvarande högre sysselsättning. Vid en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden för hushållstjänster beräknas, enligt Konjunkturinstitutet, sysselsättningen kunna öka med mellan 3 000 och 19 000 personer.

Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. Förutsättningarna för att åstadkomma lika villkor för detta skulle bli bättre om möjligheterna att köpa tjänster som underlättar vardagen förbättras genom sänkt skatt på hushållstjänster.

I likhet med regeringen anser utskottet att det bör införas en skattereduktion avseende fysiska personers köp av hushållstjänster. Utskottet delar regeringens bedömning och avstyrker därför motionerna Fi220 yrkande 7, Fi223 yrkande 7 och Fi244 yrkande 90.

Beskattning av sjömän i det nordiska skatteavtalet

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om en förlängning av skattefriheten ombord på nordiskt skepp i internationell trafik.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 35) att den skattefrihet som enligt en övergångsbestämmelse i det nordiska skatteavtalet gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som uppbär ersättning för arbete ombord på danskt, färöiskt, finländskt, isländskt eller norskt skepp i internationell trafik förlängs till att gälla också vid 2008 års taxering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot förslaget utan tillstyrker propositionen i denna del.

Slopad särskild löneskatt för personer äldre än 65 år

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att den särskilda löneskatten på lön och annan ersättning samt på inkomst av aktiv näringsverksamhet m.m. ska slopas för personer som är födda 1938 eller senare och har fyllt 65 år och avstyrker motionerna om avslag m.m.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

För en anställd som vid årets ingång fyllt 65 år och som omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet betalas för närvarande särskild löneskatt med 16,16 % av löneunderlaget. Dessutom betalar arbetsgivaren ålderspensionsavgift med 10,21 % av samma underlag. När det gäller inkomster av aktiv näringsverksamhet och andra inkomster som anges i 3 kap. 3–8 §§ socialavgiftslagen (2000:980) är det den fysiska personen själv som ska betala ålderspensionsavgiften respektive den särskilda löneskatten om 16,16 %.

För personer som är födda 1937 eller tidigare och som inte omfattas av det reformerade pensionssystemet gäller dock särskilda regler enligt övergångsbestämmelser (SFS 1999:967). I dessa fall betalas inte någon ålderspensionsavgift utan endast särskild löneskatt med 24,26 % av underlaget.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 30, 40, 41 och 43) att den särskilda löneskatten på lön och annan ersättning samt på inkomst av aktiv näringsverksamhet m.m. slopas för personer som är födda 1938 eller senare och har fyllt 65 år. Ändringen föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 2007.

Regeringen anför att det s.k. jobbskatteavdraget innebär en särskild stimulansåtgärd för att bl.a. öka utbudet av arbetskraft bland personer som är äldre än 65 år. För att målgruppen för den åtgärden ska kunna utnyttja avdragets fördelar krävs emellertid också att efterfrågan på den äldre arbetskraftens erfarenhet och särskilda kunskaper förstärks. Ett sätt att göra det mer attraktivt för företagen att behålla och nyanställa äldre medarbetare är att sänka företagens lönebikostnader för dessa personer. Samtidigt ger en sådan sänkning företagen utrymme att göra de anpassningar till de äldres önskemål och behov som kan krävas. Bland lönebikostnaderna för äldre utgör den särskilda löneskatten en av de tyngre posterna.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 63, 70–72 och 91 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås. De anför att syftet är lovvärt, men att styra via arbetsgivaravgifterna är mycket ineffektivt. Alla personer i denna grupp som redan har arbete eller skulle ha fått arbete även utan stimulansen omfattas också av skattesänkningen. Det gör att kostnaden för de ytterligare personer som kommer i anställning blir mycket hög. Därför avvisar de förslaget. Det nya pensionssystemet, som premierar arbete över 65 år, i kombination med en modern arbetsmarknads- och arbetslivspolitik, är ett mer effektivt sätt att stimulera de äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden. De begär ett tillkännagivande till regeringen med detta innehåll.

Också i Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkandena 14 och 19–21 av Lars Ohly m.fl. och Fi247 yrkandena 1–3 av Lars Ohly m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås. De anför att människor med låga löner, förslitande arbetsuppgifter och stor andel dubbelarbete sällan orkar arbeta fram till dagens pensionsålder och menar att förslaget bidrar till att ytterligare förstärka klasskillnaderna.

Även i Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 13 av Maria Wetterstrand m.fl. yrkar motionärerna att förslaget avslås. Den särskilda löneskatten för äldre motiveras med att en del av arbetsgivaravgifterna har skattekaraktär då de inte är direkt förknippade med några förmåner och att de därför bör betalas lika för alla anställda. En anställds ålder är inte en effektiv grund för differentiering. Många äldre kan vara lika eller mer eftertraktade på arbetsmarknaden än många yngre. Det hänger mera på person än på ålder. Motionärerna avvisar därför förslaget.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns en potentiell efterfrågan och ett potentiellt utbud av äldre arbetskraft som i dag inte tas till vara. Såväl ur ett samhällsekonomiskt perspektiv som ur ett individperspektiv är det önskvärt att det skapas möjligheter för äldre att – om de så önskar – fortsätta att göra en arbetsinsats. Den som vill fortsätta sitt yrkesverksamma liv efter 65 års ålder och de arbetsgivare som bättre vill ta till vara de äldres erfarenhet och kunskap ska uppmuntras att göra så. På samma sätt bör den som har fyllt 65 år och önskar fortsätta arbetet i det egna företaget eller delägda handelsbolaget uppmuntras till detta. Kombinationen av ett förstärkt jobbskatteavdrag för den som fyllt 65 år och det aktuella förslaget om slopad särskild löneskatt ger enligt utskottets mening goda förutsättningar för denna grupp att fortsätta att göra en arbetsinsats.

Regeringens beredning av ärendet har genomförts inom ramen för en mycket snäv tidsram. Tiden har över huvud taget inte räckt till för en normal remissbehandling, och Lagrådet har inte kunnat höras. I propositionen har regeringen därför framhållit att Lagrådet bör höras under riksdagsbehandlingen. Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen. Också Skatteverket har inkommit med ett yttrande i ärendet. Även om Lagrådet i sitt yttrande haft synpunkter på regeringens beredning av ärendet anser utskottet att förutsättningar nu föreligger för att fatta beslut om de förslag som regeringen lagt fram.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi223 yrkande 13, Fi244 yrkandena 63, 70–72 och 91, Fi245 yrkandena 14 och 19–21 samt Fi247 yrkandena 1–3.

Fryst underlag för fastighetsskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att underlaget för uttag av statlig fastighetsskatt på småhus och hyreshus fryses på 2006 års nivå i avvaktan på att denna beskattning ska avskaffas. Riksdagen avslår förslagen i motionerna som bygger på att fastighetsskatten ska finnas kvar.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Gällande rätt

Fastighetsskatt beräknas på taxeringsvärdet. Taxeringsvärdet ska i princip motsvara 75 % av marknadsvärdet. Marknadsvärdet bestäms i första hand med ledning av fastighetsförsäljningar i orten. För småhus, privatbostad i utlandet och kommersiella lokaler i hyreshus är skattesatsen 1,0 %. På bostadsdelen i hyreshus, industrienhet och på elproduktionsenhet tas fastighetsskatt ut med 0,5 %. För vindkraftverk gäller dock skattesatsen 0,2 %. För vattenkraftverk gäller skattesatsen 1,7 % under tidsperioden 2006–2010, vilket är en avvikelse från den normala skattesatsen för vattenkraftverk som är 1,2 %.

För nybyggda eller renoverade bostadshus gäller vissa särskilda nedsättningsregler. Vid stigande marknadsvärden tillämpas för alla bostadshus även en dämpningsregel som medför att höjningen inte slår igenom omedelbart utan fördelas på de närmaste åren. Det finns också en särskild begränsningsregel som tar sikte på hushåll med låga inkomster som äger ett småhus med ett taxeringsvärde mellan 280 000 kr och 3 miljoner kronor. Den innebär att fastighetsskatten för permanentbostaden för berörda hushåll begränsas till 4 % av hushållets samlade inkomster. En motsvarande begränsningsregel gäller även för förmögenhetsskatt som hänför sig till fastighet som är permanentbostad. Förhållandet mellan tillgodoräknad skattereduktion för fastighetsskatt och den fastighetsskatt som påförts för permanentbostaden avgör hur stor reduktion som ska tillgodoräknas för förmögenhetsskatten på bostadsinnehavet.

Fastighetstaxering sker i form av allmän, förenklad eller särskild fastighetstaxering. Mitt emellan de allmänna fastighetstaxeringarna görs en förenklad fastighetstaxering. En särskild fastighetstaxering görs varje år det inte är allmän eller förenklad fastighetstaxering men leder endast till nytt taxeringsvärde om fastigheten genomgått en förändring. Småhusen var föremål för en allmän fastighetstaxering 2003 och en förenklad fastighetstaxering 2006. Hyreshusen var föremål för en förenklad fastighetstaxering 2004 och kommer 2007 att bli föremål för en allmän fastighetstaxering. Lantbruken var föremål för en allmän fastighetstaxering 2005 och kommer 2008 att bli föremål för en förenklad fastighetstaxering.

För småhusen innebar den förenklade fastighetstaxeringen 2006 att taxeringsvärdena ökade med i genomsnitt 23 % jämfört med den allmänna fastighetstaxeringen 2003. För hyreshusens del visar Skatteverkets provvärdering som genomförts inför den allmänna fastighetstaxeringen 2007 att den genomsnittliga höjningen i landet för hyreshus kommer att uppgå till ca 32 % om den provvärderingen tillåts slå igenom i taxeringen.

Budgetpropositionen

Regeringens avsikt är att den statliga fastighetsskatten på småhus och hyreshus (bostadsdelen) ska avskaffas och ersättas med en låg kommunal fastighetsrelaterad avgift som är frikopplad från fastigheternas marknadsvärden. Ambitionen är att reformen ska genomföras under beskattningsåret 2008. Eftersom en rätt för kommuner att ta ut sådana avgifter kommer att påverka behovet av statsbidrag till kommunerna blir minskade statsbidrag en del av finansieringen av den slopade statliga skatten. Effekterna på det kommunala skatteutjämningssystemet bör samtidigt ses över. Ett slopande av den statliga fastighetsskatten förutsätter en ansvarsfull finansiering. Samtidigt ska ingen betala mer i avgift än man i dag gör i fastighetsskatt. Stor hänsyn ska tas till fördelningseffekter mellan inkomstgrupper och regioner.

I avvaktan på ett avskaffande av den statliga fastighetsskatten presenterar regeringen i budgetpropositionen (punkterna 36 delvis och 53 delvis) åtgärder för att lindra effekterna av skatten. Ett av förslagen är att för beskattningsåren 2007–2008 ska underlagen för fastighetsskatt för småhus och hyreshus (bostadsdelen) som högst vara desamma som för beskattningsåret 2006 (taxeringsåret 2007). Om värdet på ett småhus höjts vid den förenklade fastighetstaxeringen 2006 läggs med tillämpning av dämpningsregeln en tredjedel av höjningen till taxeringsvärdet, och därefter fryses värdet. För hyreshus har dämpningsregeln inte hunnit börja tillämpas. Om hyreshus vid den allmänna fastighetstaxering av hyreshus som ska ske 2007, åsätts lägre värde ska detta värde gälla i fortsättningen. Har värdet på ett småhus eller ett hyreshus ändrats vid en särskild fastighetstaxering ska detta värde gälla i stället för 2006 års frysta värde.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 66 och 79 i denna del av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt motionen är fastighetsskatten en viktig inkomstkälla i en globaliserad ekonomi. Ytterligare förbättringar i skattens utformning behövs emellertid med hänsyn bl.a. till höjda fastighetspriser. I motionens yrkande 80 föreslås en frysning av fastighetsskatten på småhus och hyreshus på 2005 års nivå under 2006–2008 i avvaktan på en långsiktig lösning. Om en fastighet fått ett lägre värde ska detta gälla i fortsättningen. Även den schablonmässigt beräknade inkomsten för bostadsrättsföreningar fryses enligt förslaget på dagens nivå. Vidare föreslås i motionens yrkande 84 ett höjt tak i begränsningsregeln fr.o.m. den 1 januari 2007 med reduktion till 4 % av hushållsinkomsten upp till ett taxeringsvärde om 3,3 miljoner kronor och reduktion till 6 % av hushållsinkomsten upp till ett taxeringsvärde om 5 miljoner kronor. Begränsningsregeln ska enligt motionen även utvidgas så att fastighetsskatten på ett fritidshus ska kunna omfattas.

Också i Vänsterpartiets motion Fi245 yrkandena 16 i denna del och 29 i denna del av Lars Ohly m.fl. och i motion Fi228 yrkande 1 i denna del av Marie Engström m.fl. yrkas att propositionen ska avslås i denna del. Enligt motionerna är fastigheter tillgångar som ska beskattas, och de är en stabil skattebas. Boendeskatterna får dock inte ge upphov till orimliga effekter. I motion F228 yrkandena 5 och 8 förordas vidare en översyn av beskattningen av boende och fastighetsskatten. I översynen av fastighetsskatten ska enligt motionen ingå att pröva hur byggnaden kan åsättas ett geografiskt neutralt värde och att införa ett tak för markvärdet. Översynen ska även omfatta hur bostadsrätter ska beskattas. I avvaktan på resultatet av översynen vill motionärerna enligt yrkande 6 att uttaget av fastighetsskatt under 2007 ska beräknas utifrån de taxeringsvärden som gällde beskattningsåret 2005. Från och med 2008 ska fastighetsskatten beräknas utifrån 2006 års taxeringsvärden. I motion Fi227 yrkande 13 föreslår Marie Engström m.fl. (v) höjd fastighetsskatt på vattenkraft motsvarande 300 miljoner kronor årligen som utgör en del av finansieringen i den energiomställning som föreslås av Vänsterpartiet.

Avslag på propositionen i denna del yrkas även i Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 19 av Maria Wetterstrand m.fl. Ansträngningarna bör enligt motionen för närvarande inriktas på att ge fastighetsskatten en rimlig utformning. Motionärerna föreslår i yrkande 20 sänkt fastighetsskattesats för småhus från 1,0 % till 0,8 % fr.o.m. den 1 januari 2006 och att dämpningsregeln inte ska tillämpas under åren 2006–2008. Enligt motionens yrkande 21 är det viktigt att fullfölja det arbete med en bättre miljöanpassning av fastighetsskatten som inleddes under förra mandatperioden. Vidare anser motionärerna att det är viktigt att regeringen klargör för riksdagen hur den har tänkt sig att lokaler och industrifastigheter ska beskattas (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Regeringen framhåller i propositionen att den statliga fastighetsskattens konstruktion med dess koppling till marknadsvärdet gör att skatten kan öka på ett sätt som är svårt att förutse och som uppfattas som djupt orättvist. Regeringens avsikt är att den statliga fastighetsskatten på småhus och hyreshus (bostadsdelen) ska avskaffas och ersättas med en låg kommunal fastighetsrelaterad avgift. Regeringen avser att tillsätta en utredning som med största skyndsamhet ska arbeta för att ge underlag till beslut om en avveckling av den statliga fastighetsskatten. Ambitionen är att reformen ska genomföras under beskattningsåret 2008.

Det kan enligt utskottets mening med rätta hävdas att viktiga principer, som bör vara vägledande vid beskattningen, inte följs i tillräcklig utsträckning vid den löpande beskattningen av fastigheter. Det är t.ex. viktigt att en skatt kan bäras av den som ska betala den. För att i någon mån kunna tillgodose detta intresse har dagens system försetts med olika undantagsregler för vissa av dem som drabbas värst av fastighetsskatten. Dessa undantag är emellertid otillräckliga för att garantera att principen om skatt efter bärkraft får genomslag vid den löpande beskattningen av fastigheter. Det är också viktigt att skattereglerna beaktar intresset av att den som ska betala skatten också ska ha pengar i sin hand att betala med, dvs. en likviditetsprincip bör påverka utformningen av skatteregler. Den som äger en fastighet kan tvingas att betala fastighetsskatten med pengar som inte finns förrän fastigheten säljs. En mycket hög löpande beskattning av fastighetsbeståndet sker alltså utan särskild hänsyn till att den som ska betala skatten kan tvingas att ta pengar någon annanstans ifrån eller att ta upp lån för att kunna betala skatten.

Utskottet anser att det är tillfredsställande att regeringen så snabbt som skett kunnat presentera förslag som innebär ett första steg för att få till stånd en bättre ordning för beskattning av fastighetsbeståndet som bör kunna upplevas som mer legitim och rättvis än den nuvarande ordningen.

Motionärernas förslag om olika förändringar i fastighetsskatten är inte tillräckliga för att undanröja de grundläggande problem som fastighetsskatten för med sig. Tvärtom innebär förslagen, som förutsätter att skatten behålls, att systemets komplexitet ökas på med olika undantagsregler för att människor inte ska behöva sälja sina bostäder för att de inte längre kan bära skatten och för att husägare inte ska avstå från angelägna miljöanpassningar därför att skatten blir högre när värdet på deras hem ökar. Med den omläggning av fastighetsbeskattningen som regeringen aviserar kommer det inte att behövas sådana undantagsregler.

Utskottet avstyrker därför motionerna Fi244 yrkandena 66, 79 i denna del, 80 och 84, Fi245 yrkandena 16 i denna del och 29 i denna del, Fi228 yrkandena 1 i denna del, 5, 6 och 8 samt Fi223 yrkandena 19–21.

Utskottet avstyrker även motion Fi227 yrkande 13 om skärpt beskattning av vattenkraftverk, vilket utgör en del av finansieringen av Vänsterpartiets budgetförslag för 2007. Beträffande yrkande 17 i motion Fi223 utgår utskottet ifrån att det fortsatta arbetet kommer att utvisa hur regeringen vill att skattereglerna i fråga om lokaler och industrifastigheter bör vara utformade. Utskottet avstyrker förslaget i sistnämnda motion om ett tillkännagivande härom till regeringen.

Det anförda innebär att utskottet ställer sig bakom den förändring som regeringen föreslår. Med hänsyn till den extremt korta tid för beredning som stått till buds efter regeringsskiftet, har det inte varit möjligt att genomföra en remissbehandling i vanlig mening av de lagförslag som regeringen har lagt fram i propositionen. Den granskning som Lagrådet har genomfört har emellertid medfört förbättringar i bl.a. de lagtexter som gäller ändringar i fastighets- och förmögenhetsskatten. Finansutskottet har även beslutat om att inhämta ett yttrande från Skatteverket och viss utredning från riksdagens utredningstjänst gällande förslagens budget- och fördelningseffekter. Skatteutskottet återkommer i de följande avsnitten till de synpunkter som lämnats av Lagrådet och Skatteverket. Med hänsyn till att det gäller ändringar som syftar till att lindra de negativa effekterna av fastighetsskatten på bostadshus som en tillfällig lösning i avvaktan på att den statliga fastighetsskatten kan avskaffas anser skatteutskottet att den beredning som skett får anses vara tillräcklig.

I fråga om fryst underlag för fastighetsskatt har Lagrådet föreslagit en justering i 1 § förslaget till lag om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar (lagförslag 3.25 i denna del). Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den justering av lagtexten som Lagrådet har föreslagit.

Begränsning av fastighetsskatten på markvärdet m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att införa en takregel för markvärdet vid beräkning av fastighetsskatt för småhus och avslår motionerna.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Taxeringsvärdet består av två delvärden – byggnadsvärde och markvärde. För att begränsa taxeringsvärdets påverkan på uttaget av fastighetsskatt för småhus i de områden där taxeringsvärdena ökat allra mest bör det, utöver den s.k. begränsningsregeln i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt, införas ett tak för den del av fastighetsskatten som belöper på markvärdet. Regeringen föreslår (punkterna 45 delvis och 53 delvis) att skatten på markvärdet begränsas till högst 2 kr per kvadratmeter eller 5 000 kr, om det är lägre. Begränsningen ska gälla för varje värderingsenhet avseende tomtmark för småhus. Detsamma ska gälla för småhus på lantbruksenhet. För den vars fastighetsskatt på tomtmarken inte överstiger angivna belopp aktualiseras inte den föreslagna begränsningen. I dessa fall kommer skatten även fortsättningsvis att motsvara 1 % av taxeringsvärdet.

Den lägre beskattningen kan i vissa fall medföra att begränsningsregeln för fastighetsskatten inte träder i funktion. För att detta förhållande inte automatiskt ska innebära att motsvarande skattereduktion bortfaller vid förmögenhetsbeskattningen ska begränsningen av fastighetsskatt på markvärdet inte beaktas vid beräkning av skattereduktionen för förmögenhetskatt.

Förslagen föranleder dels ny tillfällig lagstiftning, dels ändringar i lagen om skattereduktion för förmögenhetsskatt, vilka ska träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar i motion Fi244 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. att propositionen ska avslås i denna del (yrkandena 74 och 79 i denna del). Motionärerna anser att takregeln för markvärdet mest kommer att gynna ägare till exklusiva villor i vissa områden. I stället bör fastighetsskatten frysas på det sätt som motionärerna föreslagit ovan.

Även i Vänsterpartiets motion Fi245 yrkandena 23 och 29 i denna del av Lars Ohly m.fl. och i motion Fi228 yrkande 1 i denna del av Marie Engström m.fl. yrkas avslag på propositionen i denna del.

Avslag på regeringens förslag i här aktuell del föreslås också i Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 18 av Maria Wetterstrand m.fl. Enligt motionen är förslaget dåligt från fördelningspolitisk synpunkt och det kommer enligt motionärerna att leda till ökade fastighetspriser i de områden som får stora skattesänkningar.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är den begränsning av skatteuttaget utöver gällande begränsningsregel som regeringen föreslår ett sätt att – i avvaktan på en avveckling av den statliga fastighetsskatten – snabbt åstadkomma en rimligare beskattning för ett stort antal hushåll som drabbats av särskilt kraftiga taxeringsvärdeshöjningar på grund av höjda markvärden, t.ex. i kustnära områden och tillväxtområden i anslutning till storstäderna.

I fråga om lagtextens utformning har Lagrådet föreslagit en justering i regeringens förslag som gäller dämpningsregelns tillämpning vid förmögenhetsbeskattningen (lagförslag 3.17). Skatteverket tar också upp lagförslaget i sitt yttrande till finansutskottet. Enligt utskottets mening bör Lagrådets förslag till utformning av lagtexten godtas.

Skatteverket har i sitt yttrande till finansutskottet också föreslagit att regeln i 2 § förslaget till lag om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar (lagförslag 3.25 i denna del) formuleras om för att det ska bli tydligare hur markvärdet ska proportioneras i förhållande till hela taxeringsvärdet. Skatteverket har beträffande samma lagförslag också föreslagit att lagtexten till 2 § kompletteras med en regel av innebörd att begränsningen av fastighetsskatten på markvärdet ska få genomslag fr.o.m. den 1 januari 2006 också för ägare till småhus som är juridiska personer med brutet räkenskapsår. Utskottet anser att lagförslag 3.25 bör kompletteras för att tillgodose de synpunkter som Skatteverket lämnat.

Med dessa justeringar i lagtexterna tillstyrker utskottet den förändring som regeringen föreslår och avstyrker motionerna.

Sänkt fastighetsskatt på flerbostadshus

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag att sänka uttaget av fastighetsskatt för hyreshus från 0,5 % till 0,4 % och avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande mening 1 (s).

Budgetpropositionen

Med hyreshus förstås i fastighetstaxeringssammanhang både hyreshus och sådana flerbostadshus som ägs av bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag. För hyreshusenhet är skattesatsen på bostadsdelen 0,5 %.

För att dämpa fastighetsskattens genomslag på boendekostnaderna för dem som bor i hyreshus och andra slag av flerbostadshus som behandlas på motsvarande sätt i fastighetstaxeringssammanhang föreslår regeringen (punkt 52) utöver frysningen att skattesatsen för flerbostadshus sänks från 0,5 % till 0,4 %. Ändringen ska träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

Motionen

Med hänvisning till partiets förslag om frysning av underlaget för uttag av fastighetsskatt yrkar (se ovan) Socialdemokraterna i motion Fi244 yrkande 78 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. att riksdagen ska avslå regeringens förslag i denna del.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare redovisat tyder Skatteverkets provvärdering inför den allmänna fastighetstaxeringen av hyreshus 2007 på att den genomsnittliga höjningen kommer att bli drygt 30 %. För att mildra genomslaget av denna höjning på uttaget av fastighetsskatt bör skattesatsen för hyreshusen sättas ned som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motion Fi244 yrkande 78.

I sammanhanget vill utskottet nämna att yrkande 28 i motion Fi245 av Lars Ohly m.fl. (v) fått en utformning som innebär avslag på regeringens förslag. Det framgår dock i motiveringen till motionen och motion Fi228 av Marie Engström m.fl. (v) att detta inte är avsikten, utan att Vänsterpartiet tvärtom stöder regeringens förslag om sänkt skattesats. Motionerna från Vänsterpartiet får därför betraktas som tillgodosedda med regeringens förslag i denna del.

Slopad schablonintäktsbeskattning för bostadsrättsföreningar

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om slopad schablonintäktsbeskattning av bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag. Riksdagen avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Gällande rätt

Fastighetsförvaltningen hos privatbostadsföretag – dvs. bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag vars verksamhet till klart övervägande del, minst 60 %, består i att tillhandahålla bostäder till medlemmar respektive delägare – beskattas genom att företaget tar upp 3 % av taxeringsvärdet och erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål till beskattning. Avdrag får bara göras för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten, för återbetalning av statliga räntebidrag och för tomträttsavgäld. Underskott får rullas framåt till ett senare beskattningsår. Privatbostadsföretag är i likhet med allmännyttiga bostadsföretag och enskilda ägare till hyresfastigheter skyldiga att betala fastighetsskatt.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 39 delvis) att den schablonmässigt beräknade inkomstbeskattningen för bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag slopas fr.o.m. den 1 januari 2007 (taxeringsåret 2008). Det innebär samtidigt att de inte heller ska ta upp erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål till beskattning. Ett slopande av schablonintäktsbeskattningen medför att avdrag inte längre får göras för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten, återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål och tomträttsavgäld. Inkomster som inte ingår i själva fastighetsförvaltningen ska liksom nu beskattas som vanlig näringsverksamhet.

Den utredning som aviserats och som ska arbeta för att ge underlag till beslut om en avveckling av den statliga fastighetsskatten på bostäder kommer även att behandla skattereglerna för bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag.

Motionerna

I motion Fi244 yrkande 69 i denna del av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. föreslår Socialdemokraterna – med hänvisning till partiets förslag om frysta underlag för fastighetsskatt – avslag på regeringens förslag om att slopa schablonintäktsbeskattningen.

Avslag på förslaget yrkas även av Vänsterpartiet i motion Fi245 yrkande 18 i denna del av Lars Ohly m.fl. och i motion Fi228 yrkandena 2 och 7 av Marie Engström m.fl. Enligt motionärerna bör schablonintäkten i stället tas bort fr.o.m. 2008. Beskattningen av bostadsrättsföreningar ska ingå i den fastighetsskatteöversyn som motionärerna förordar.

Miljöpartiet framhåller i motion Fi223 av Maria Wetterstrand m.fl. att förslaget kommer att gynna endast nuvarande ägare av bostadsrätter i äldre fastigheter. I motionen yrkas att förslaget avslås (yrkande 22) och att effekterna av förestående taxering av hyreshus i stället motverkas genom att nivån på schablonintäkten sänks från 3 % till 2,4 % fr.o.m. den 1 januari 2007 (yrkande 23).

Utskottets ställningstagande

Som utskottet nämnde ovan kan kraftiga taxeringsvärdehöjningar väntas för bostadshyreshus och hyreshus med bostadsrätter fr.o.m. nästa år. Regeringen framhåller i propositionen att bostadsrättsföreningar och andra privatbostadsföretag drabbas extra hårt av höjningarna eftersom många bostadsrättsföreningar betalar två skatter som baseras på taxeringsvärdet – fastighetsskatt och den schablonmässigt beräknade inkomstskatten. Detta gäller särskilt för gamla och välskötta föreningar som helt eller delvis betalat av sina lån.

Lagförslaget (3.11 såvitt avser 39 kap. 25 och 26 §§) har granskats av Lagrådet som lämnat förslaget utan erinran. Skatteverket har lämnat vissa synpunkter och upplyst om att förslaget inte föranleder några större administrativa kostnader. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Det innebär att utskottet avstyrker förslaget att sänka nivån på schablonbeskattningen i motion Fi223 och förslaget i motionerna från Vänsterpartiet om att senarelägga slopandet med ett år.

Förmögenhetsskattens avveckling

Utskottets delförslag i korthet

Med hänsyn till att förmögenhetsskatten bör avskaffas under mandatperioden bifaller riksdagen regeringens förslag att dämpningsregeln vid beräkning av underlag för fastighetsskatt ska få genomslag även vid förmögenhetsbeskattningen. Riksdagen avslår motionerna.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Gällande rätt

Förmögenhetskatt tas ut med 1,5 % av den skattepliktiga förmögenheten över ett fribelopp, som för närvarande för enskilda fysiska personer är 1,5 miljoner kronor och för sambeskattade par 3 miljoner kronor. Sambeskattade föräldrar respektive ensamföräldrar sambeskattas även med sina hemmavarande barn under 18 år. Juridiska personer är med några få undantag inte skattskyldiga till förmögenhetsskatt.

Tillgångar som stadigvarande brukas, omsätts eller på annat sätt ingår i näringsverksamhet är undantagna från skatteplikt om det inte gäller en privatbostad, medan tillgångar som tillhör kapitalförvaltning är skattepliktiga, t.ex. aktier och andra värdepapper som för en enskild näringsidkare vid en avyttring skulle vinstbeskattas under inkomst av kapital. För onoterade bolag finns en särskild regel som ska förhindra att en ägare till ett onoterat bolag förlägger sin kapitalförvaltning till bolaget för att undgå förmögenhetsskatten. Denna regel har vållat problem för skattskyldiga och Skatteverket eftersom den har visat sig vara svår att tillämpa i praktiken. Finansministern i den förra regeringen utlovade i våras att regeln skulle ses över och att den omständigheten att latenta bolags- och ägarskatter inte beaktades vid förmögenhetsvärderingen skulle tas upp med förtur.

Budgetpropositionen

Förmögenhetsskatten bör avvecklas under innevarande mandatperiod. Av statsfinansiella skäl bör avskaffandet ske successivt. I ett första steg halveras skattesatsen för finansiella tillgångar och reala tillgångar som inte är fastigheter och bostadsrätter från 1,5 % till 0,75 % för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. För fastigheter och bostadsrätter är inriktningen att skattesatsen inledningsvis ska ligga kvar på 1,5 %. För ideella föreningar, stiftelser och vissa samfund som är skattskyldiga till förmögenhetsskatt sänks skattesatsen från 1,5‰ till 0,75‰. Regeringen avser att under 2007 återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som bör kunna tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

För att inte höjda taxeringsvärden vid 2006 års förenklade fastighetstaxering för småhus ska få fullt genomslag på uttaget av förmögenhetsskatt vid 2007 års taxering föreslås i propositionen (punkt 36 delvis) att dämpningsregeln som gäller vid uttaget av fastighetsskatt även ska påverka underlaget för förmögenhetsskatt. Fastighet i Sverige ska följaktligen vid förmögenhetsbeskattningen tas upp till det värde som gäller som underlag för fastighetsskatt.

Motionerna

Enligt Socialdemokraternas motion Fi244 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. är förmögenhetsskatten fördelningspolitiskt motiverad och bör inte avskaffas som regeringen har aviserat. Motionärerna avvisar vidare tanken på att införa ett system med olika skattesatser, eftersom det skulle göra förmögenhetsskatten ännu krångligare (yrkande 94).

I Vänsterpartiets motion Fi245 yrkande 16 i denna del och Fi228 yrkande 3 yrkar Lars Ohly m.fl. och Marie Engström m.fl. (v) att regeringens förslag om förändringar i förmögenhetsskatten ska avslås. Vidare föreslår Marie Engström m.fl. i motion Sk244 yrkande 2 att regeringen ska återkomma med ett förslag som innebär att en latent skatteskuld beaktas vid värdering av sådana kapitaltillgångar i onoterade företag som förmögenhetsbeskattas hos ägaren.

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkar Maria Wetterstrand m.fl. att riksdagen ska avvisa de ändringar i förmögenhetsskatten som regeringen har aviserat (yrkande 24) och avslå förslaget att dämpningsregeln ska påverka förmögenhetsskatten (yrkande 25).

Utskottets ställningstagande

Det är i dag få länder som beskattar förmögenhetstillgångar, och de som gör det har betydande tröskelvärden innan skattskyldighet inträder. Samtidigt har kapitalmarknadernas internationalisering gjort det enkelt att flytta kapital till länder med lägre beskattning. Undersökningar som har gjorts tyder också på att detta utnyttjas i en omfattning som medför att kapital i mycket stor omfattning placeras i sparande utomlands. Mycket av det kapital som av skatteskäl på detta sätt försvinner från Sverige bör kunna lockas tillbaka hit för att investeras i svenska företag och affärsidéer genom att skattevillkoren för kapitalägandet görs gynnsammare. Detta är av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för de mindre företagen som inte har tillgång till en internationell kapitalmarknad på samma sätt som de stora företagen.

Förutom att förmögenhetsskatten på ett allvarligt sätt bidrar till att dränera svensk ekonomi på kapital är den också en skatt med stora tekniska brister. Tillgångar behandlas inte likformigt, vilket ger upphov till snedvridningar och skatteplanering. Skattebasutredningen har i betänkandet Våra skatter (SOU 2002:47) konstaterat att den smala basen för förmögenhetsskatten till följd av många undantag och nedsättningar skapar starka incitament till rent skattebetingade beslut hos hushåll och i företag, såväl legala som illegala.

Utskottet delar regeringens uppfattning att förmögenhetsskatten ska avskaffas under mandatperioden. Utskottet avstyrker därför motionerna i den mån de avser att riksdagen ska uttala sig för ett bibehållande av denna skatt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den dämpningsregel som gäller vid uttaget av fastighetsskatt även ska påverka underlaget för förmögenhetsskatt och avstyrker motionerna i vad de avser detta förslag. När det gäller lagtextens närmare utformning (lagförslag 3.8) har Lagrådet föreslagit en omarbetad lydelse. Utskottet anser att lagförslaget bör utformas med beaktande av vad Lagrådet har föreslagit.

Beträffande de problem som uppkommit till följd av att ägare till onoterade bolag i vissa fall förmögenhetsbeskattats för överskott som uppstått i bolagets näringsverksamhet och som förvaltas av bolaget, har utskottet erfarit att regeringen inom kort återkommer rörande detta. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motion Sk244 yrkande 2.

Förändrade uppskovsregler vid beskattning av kapitalvinster på privatbostäder

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandet om ett tillkännagivande till regeringen om utformningen av förändrade uppskovsregler.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Bakgrund

Regler om uppskovsavdrag vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt finns i 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Uppskovet avser i princip permanentbostäder och förutsätter att den avyttrade bostaden, ursprungsbostaden, ersätts med en annan bostad, ersättningsbostaden, som förvärvats tidigast året före och senast året efter det år då ursprungsbostaden avyttrades. Såväl ursprungsbostad som ersättningsbostad måste vara belägna i Sverige. EG-kommissionen har i ett motiverat yttrande som överlämnats till Sverige gjort gällande att reglerna om uppskovsavdrag i 47 kap. IL – i det de innehåller ett krav på att både ursprungsbostaden och ersättningsbostaden ska ligga i Sverige – utgör ett hinder för, och därmed en begränsning av, den fria rörligheten för bl.a. personer och kapital i den mening som avses i EG-fördraget. Den 16 december 2005 beslutade kommissionen att hänskjuta ärendet till Europeiska gemenskapernas domstol.

Sverige har medgett kommissionens fastställelseyrkande, bl.a. sedan den förra regeringen kommit fram till att det är möjligt att utforma regler som inte kan ifrågasättas i förhållande till gemenskapsrätten.

En arbetsgrupp inom Finansdepartementet har tagit fram en promemoria med förslag till nya uppskovsregler. Regeringen avser att med anledning av promemorians förslag inom kort återkomma till riksdagen med en proposition med förslag till lagändringar som ska träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på bostadsavyttringar som skett den 1 januari 2006 eller senare.

Motionen

I motion Fi228 yrkande 4 av Marie Engström m.fl. (v) förordas att andra lösningar bör prövas innan rätten till uppskov utvidgas till att omfatta hela EES-området.

Utskottets ställningstagande

Regeringen kommer inom kort att presentera sitt förslag om ändringar i uppskovsreglerna för riksdagen. Motionärerna har då möjlighet att granska förslaget och återkomma i frågan. Utskottet anser därför att det inte finns anledning för riksdagen att nu överväga ett sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Fortsatt reformering av 3:12-reglerna

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om att riksdagen ska uttala sig för att en av regeringen aviserad förändring av beskattningen vid avyttring av kvalificerade andelar inte ska genomföras.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Gällande rätt

Vid 1990 års skattereform infördes särskilda regler för beskattning av utdelning från och kapitalvinst vid avyttring av andelar i ett fåmansföretag. Reglerna medför att inkomster som härrör från ägarens egna arbetsinsatser i företaget beskattas på ungefär samma nivå som anställdas löneinkomster och motverkar att bolag används till att omvandla progressivt beskattade förvärvsinkomster till lägre proportionellt beskattade kapitalinkomster. Till följd av att reglerna ursprungligen placerades i 3 § 12–12 e momenten i den numera upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt kom de att kallas 3:12-reglerna, och i dagligt tal är det fortfarande vanligt att de kallas så. Numera finns reglerna i 57 kap. IL.

En reformering av fåmansbolagsreglerna har förberetts under några år och ledde i höstas till att riksdagen beslutade om nya regler, vilka har trätt i kraft den 1 januari 2006 (prop. 2005/06:40, bet. 2005/06:SkU10). En uttalad ambition med reformen var att förbättra regelverkets effekter på risktagande i näringslivet och samtidigt behålla de mekanismer som motverkar skattemässig inkomstomvandling samt att regelsystemet så långt som möjligt skulle vara neutralt. Ersättning för utfört arbete och investerat kapital skulle beskattas på samma sätt oavsett om arbetet och investeringarna sker i det egna företaget eller på den öppna marknaden. Reglerna skulle också göras enklare.

3:12-reglerna berör sådana ägare som varit verksamma (aktiva) i fåmansföretaget i betydande omfattning någon gång under de senaste fem åren. Andelarna sägs då vara kvalificerade. Reglerna tillämpas också vid beskattningen av inkomster från ett fåmansföretag till den som är närstående till en aktiv delägare. Om flera ägare varit aktiva i företaget ska de enligt den s.k. utvidgade fåmansföretagsdefinitionen anses som en enda person. Detta betyder att reglerna kan vara tillämpliga i t.ex. ett konsultföretag trots att antalet ägare kan vara betydande.

Innebörden av fåmansföretagsreglerna är att beskattningen av utdelningar och kapitalvinster som tillfaller aktiva ägare till viss del beskattas som tjänsteinkomst och till viss del som proportionellt beskattad inkomst av kapital. Den del av en utdelning som faller inom ett schablonmässigt beräknat s.k. gränsbelopp beskattas som inkomst av kapital med 20 %. Grundtanken bakom beräkningen av gränsbeloppet är att ägaren varje år ska kunna få bli kapitalinkomstbeskattad dels för ett belopp som beror på hur mycket kapital som ägaren har tillfört företaget, dels för ett belopp som beror på hur mycket sysselsättning företaget skapar. Ett gränsbelopp beräknas varje beskattningsår utifrån bolagets kapitalunderlag multiplicerat med statslåneräntan ökad med 9 procentenheter och ett löneunderlag. Gränsbeloppet kan efter ägarens eget val utnyttjas direkt eller sparas till senare år med viss uppräkning. Sparade utrymmen för kapitalinkomstbeskattning kan också utnyttjas när andelarna avyttras.

Före den 1 januari 2006 gällde vid avyttring av kvalificerade andelar att vinsten utöver vad som rymdes inom det sparade utdelningsutrymmet skulle tas upp till 50 % som tjänsteinkomst och till 50 % som kapitalinkomst upp till 200 prisbasbelopp. Vinst därutöver beskattades endast i kapital. Som en del av finansieringen av övriga förändringar i fåmansbolagsreglerna per den 1 januari 2006 ändrades regeln så att vinst utöver sparat utdelningsutrymme upp till 100 inkomstbasbelopp i sin helhet ska beskattas i tjänst och vinst därutöver i kapital.

Motionen

Miljöpartiet förordar i motion Fi223 yrkande 27 av Maria Wetterstrand m.fl. att det aviserade återinförandet av den upphävda regeln om hälftendelning av kapitalvinster mellan tjänst och kapital avvisas med hänvisning till den skatteplanering som kan bli följden.

Utskottets ställningstagande

I propositionen aviserar regeringen en bredare översyn av 3:12-reglerna. Också skattevillkoren för enskild näringsverksamhet ska analyseras.

På några punkter, som utskottet återkommer till i två följande avsnitt, föreslås redan nu vissa förbättringar i 3:12-reglerna som ska öka drivkrafterna att anställa fler och att förenkla för flera företagare. Dessutom avser regeringen – även här i avvaktan på den bredare översynen – att återkomma med ytterligare ett förslag som gör det lättare att sälja verksamheter. Det gäller ett återinförande av regeln om hälftendelning upp till en viss nivå mellan inkomstslagen tjänst och kapital av en kapitalvinst som överstiger sparat utdelningsutrymme. Regeln ska enligt propositionen övergångsvis återinföras för inkomståren 2007–2009. Avsikten är att regeln ska kombineras med en spärregel som ska försvåra att reglerna kan användas på det sätt som motionärerna befarar. Utskottet anser att regeringens förslag bör avvaktas och avstyrker motionsyrkandet.

Höjt schablonbelopp i förenklingsregeln

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag att schablonbeloppet i förenklingsregeln höjs till två inkomstbasbelopp och avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Gällande rätt

Som alternativ kan gränsbeloppet (se om detta begrepp i föregående avsnitt) bestämmas schablonmässigt till 1,5 inkomstbasbelopp. Regeln infördes för att få en enkel schablonregel som skulle kunna användas av ett stort antal av fåmansföretagen. Den ansågs utgöra ett viktigt alternativ för de många fåmansföretagare som inte når upp till gränsen för att få utnyttja löneunderlag vid beräkning av gränsbeloppet eftersom löneunderlag under 10 inkomstbasbelopp inte beaktas. Regeln ansågs även få stor betydelse för företag med litet kapital och för nystartade företag.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 39 delvis) att schablonbeloppet i förenklingsregeln höjs från 1,5 till 2 inkomstbasbelopp i syfte att stimulera nyföretagande och förenkla för ägarna av de mindre fåmansföretagen. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 69 i denna del av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anför att reglerna reformerades hösten 2006 då neutralitetsfrågorna noga beaktades. Ändringen riskerar neutraliteten i regelsystemet och bör därför inte genomföras, anser motionärerna.

Enligt Vänsterpartiets motion Fi245 yrkande 18 i denna del av Lars Ohly m.fl. och motion Fi225 yrkande 1 i denna del av Marie Engström m.fl. bör nuvarande regler ligga fast i avvaktan på en övergripande översyn, och motionärerna förordar att de av regeringen föreslagna ändringarna därför ska avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker att schablonbeloppet höjs till två inkomstbasbelopp för att i viss mån förbättra för ägarna av de mindre fåmansföretagen och avstyrker motionsyrkandena.

Förbättringar i löneunderlagsregeln

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om förbättringar i löneunderlagsregeln och avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Gällande rätt

Genom reformeringen av fåmansföretagsreglerna gavs utbetalda löner i företaget ökad tyngd vid beräkningen av gränsbeloppet, dvs. den inkomst som ska kapitalbeskattas hos ägaren. Löneunderlaget är summan av kontanta ersättningar minskad med 10 inkomstbasbelopp. Alla löner, även aktiva delägares, ska räknas med. 20 % av löneunderlaget upp t.o.m. 60 inkomstbasbelopp och 50 % av den del av löneunderlaget som överstiger 60 inkomstbasbelopp ska läggas till gränsbeloppet. Som villkor gäller att fåmansföretagaren under året före beskattningsåret har gjort ett eget löneuttag av en viss storlek, antingen summan av 6 inkomstbasbelopp med ett tillägg av 5 % av den sammanlagda kontanta ersättningen till anställda i företaget och i dess dotterföretag eller också 15 inkomstbasbelopp om detta belopp är lägre. Inom en närståendekrets kring fåmansföretagaren ska minst en person uppfylla löneuttagskravet. En utgångspunkt för bestämmandet av löneuttagskravet har varit att det bedömts som rimligt att anta att aktiva ägare i fåmansföretag när så är möjligt tar ut löner upp till den nivå som ger sociala förmåner i form av framtida allmän pension.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 39 delvis) att det lönebaserade utrymmet höjs från 20 % till 25 % upp t.o.m. en lönesumma på 60 inkomstbasbelopp. Det avdrag på 10 inkomstbasbelopp som begränsar den lönesumma som legat till grund för beräkning av lönebaserat utrymme tas bort.

Med dessa två förändringar får löneunderlagsregeln den utformning som den hade i huvudförslaget från den arbetsgrupp som förberedde den senaste reformeringen av 3:12-reglerna (Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet, januari 2005). Borttagande av avdraget om 10 inkomstbasbelopp ska enligt propositionen ses i relation till den avveckling av det särskilda avdraget för arbetsgivargifter på lönesumma som föreslås i finansplanens avsnitt 5.3.4. Den senare åtgärden bedömdes av arbetsgruppen som nödvändig för att upprätthålla syftet med regelverket.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering.

Motionerna

På samma skäl som anförts beträffande en utvidgad schablonregel yrkas i Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 69 i denna del av Göran Persson i Stjärnhov m.fl., i Vänsterpartiets motion Fi245 yrkande 18 i denna del av Lars Ohly m.fl. och i motion Fi225 yrkande 1 i denna del av Marie Engström m.fl. att regeringens förslag till ändringar i löneunderlagsregeln ska avslås av riksdagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag. Följaktligen tillstyrker utskottet detta och avstyrker motionsyrkandena.

Etableringskonto

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om att begära en utredning om att införa etableringskonton för nystart av företag.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Motionen

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 26 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begärs en utredning om att införa någon form av skattegynnat sparande, s.k. etableringskonton, som skulle kunna användas som startkapital för att starta nya företag.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör det kunna vara av intresse att i lämpligt sammanhang närmare undersöka hur de danska regler som motionärerna hänvisar till är beskaffade, i vilken omfattning de används och vilka effekter i övrigt som reglerna har föranlett. Utskottet avstyrker emellertid motionärernas yrkande om ett tillkännagivande till regeringen i frågan.

Höjd bolagsskatt m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om höjd bolagsskatt.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Motionen

I motion Fi225 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. (v) föreslås höjd bolagsskatt för att finansiera Vänsterpartiets förslag med inriktning på mindre företag, bl.a. borttagande av sjuklönekostnader och medfinansiering och stimulanser för ökade forskningsinsatser. I motionens yrkande 3 förordas en stimulans till forskning och utveckling i små och medelstora företag genom kreditering på skattekonto.

Utskottets ställningstagande

Bolagsskattens nivå styrs av olika hänsyn, inte minst att den i ett internationellt perspektiv bör hållas så låg som möjligt. Vid 1990 års skattereform sänktes den nominella bolagsskattesatsen från 52 % till 30 %, vilket blev möjligt genom samtidigt kraftigt beskurna speciella reserveringsmöjligheter. En ny avvägning av bolagsskattesatsen, till nuvarande 28 %, gjordes i samband med ändringar i företagsbeskattningen under 1994. Fram till år 2005 medförde systemet med periodiseringsfonder att den effektiva bolagsskatten var något lägre. Från och med 2005 gäller att juridiska personers avsättningar till periodiseringsfond räntebeläggs vid beskattning. Därmed överensstämmer den nominella skattesatsen med den effektiva.

Utskottet har för sin del inte anledning att gå närmare in på frågan om bidrag till forskning eller de andra frågor som aktualiseras i motionsyrkandena. I sammanhanget vill utskottet emellertid nämna den avdragsregel som finns i 16 kap. 9 § IL. Regeln innebär att avdrag medges för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för näringsverksamheten. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling. I vissa fall ska utgifterna aktiveras och får då ligga till grund för värdeminskningsavdrag. Regeln, och den praxis som utvecklats kring den, får betraktas som generös i jämförelse med flera andra avdragsregler. Kravet på forskningens anknytning till företagets verksamhet är inte särskilt stark. Det ska föreligga en motprestation, men för att uppnå detta är det är tillräckligt att givaren har ett rimligt intresse av forskningen.

Utskottet finner inte anledning att ta upp fråga om ändring i bolagsskattens nivå med anledning av motionen.

Energiskatt på el i norra Sverige

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att energiskatten på el bör sänkas med 3 öre per kWh i vissa kommuner och avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Den lägre energiskattesatsen på el, som sedan 1981 gäller för förbrukning i hushålls- och servicesektorerna i vissa kommuner i norra Sverige, bör enligt regeringens bedömning sänkas med 3 öre per kWh. Skattesatsen är i dag 20,1 öre per kWh jämfört med 26,1 öre per kWh i södra Sverige. Den nuvarande regionala differentieringen har godkänts av ministerrådet och EG-kommissionen och gäller t.o.m. utgången av 2011.

Ytterligare sänkning av energiskattesatsen i norra delarna av landet kräver förnyad EG-rättslig prövning innan den kan genomföras. Regeringen bedömer att de nödvändiga godkännandena kan fås i sådan tid att skattesänkningen kan träda i kraft den 1 januari 2008.

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 1 av Marie Engström m.fl. motsätter sig motionärerna att energiskatten på el i norra Sverige sänks. Motionärerna anser att det regionala grundavdraget bör stå kvar som stöd till boende inom stödområde A, vilket är samma område som regeringen avser ska omfattas av sänkt energiskatt på el.

Även motionärerna bakom Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 28 av Maria Wetterstrand m.fl. är emot en sänkning av energiskatt på el i vissa kommuner. Motionärerna förordar i stället att det regionalt förhöjda grundavdraget ska kvarstå eftersom detta stöd är ett bättre, neutralt och miljöstimulerande sätt att kompensera boende i norra Sverige.

Utskottets ställningstagande

Med hänsyn till de ökade kostnaderna för eluppvärmning har utskottet inget att erinra mot den planerade skattesänkningen. Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag till slopat förhöjt grundavdrag i stödområde A och avstyrkt motioner om att propositionen i denna del ska avslås. Det sagda innebär att även de nu aktuella motionsyrkandena avstyrks.

Koldioxidskatt, utsläppshandel m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Förslaget om slopad respektive nedsatt koldioxidskatt för bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandeln ska tas upp till fortsatt behandling under hösten 2006.

Riksdagen avslår motionsyrkandena om en fördubbling av koldioxidskatten för all industri som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter och yrkandet om att regeringen bör överväga ytterligare miljöstyrande åtgärder för den del av industrisektorn som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

Fossila bränslen

Energi- och koldioxidskatt tas ut på bensin, dieselolja, eldningsolja, fotogen, gasol, metan, kol och naturgas. Den allmänna principen är att skatt endast tas ut när bränslet används som motorbränsle eller för uppvärmning. Skatten sätts ned när energiprodukterna förbrukas för uppvärmning och i stationära motorer inom tillverkningsindustrin och i jordbruk inklusive växthusuppvärmning, skogsbruk och vattenbruk. Skattenedsättningen innebär att ingen energiskatt och endast 21 % av den generella koldioxidskatten betalas. Höjningar av koldioxidskatten under senare år har utformats så att skattebelastningen för bl.a. tillverkningsindustrin har hållits oförändrad.

Ytterligare skattenedsättning kan medges för företag med mycket hög energiförbrukning. Om den betalade nedsatta koldioxidskatten överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet för företagets tillverkade produkter kan företaget ansöka hos skattemyndigheten om en nedsättning av den överstigande skatten så att endast 24 % behöver betalas. Den kvarvarande skatten måste i genomsnitt dock alltid minst motsvara EU:s minimiskattesats för de förbrukade energislagen. För företag inom cement-, kalk-, sten- och glasindustrin kan skatten på andra bränslen än mineraloljor begränsas till 1,2 % av produkternas försäljningsvärde.

Handel med utsläppsrätter

Ett system för handel med utsläppsrätter har den 1 januari 2005 införts inom EU (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, EUT L 275, 25.10.2003, s. 32). Direktivet har genomförts genom lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter (prop. 2004/05:18). Systemet omfattar utsläpp av koldioxid från större förbränningsanläggningar inom industrin, kraft- och värmeverk och anläggningar som producerar och bearbetar järn, stål, glas, glasfiber, cement och keramik, papper och pappersmassa samt oljeraffinaderier. För de svenska anläggningarna inom handelssystemet betalas i dag koldioxidskatt för den del av bränsleförbrukningen som avser uppvärmning eller motordrift, med undantag för kondenskraftverk och oljeraffinaderier. Även bränslen som används i vissa industriella processer (s.k. råvaruanvändning) är undantagna från beskattning. Motsvarande gäller för bränslen som används för att framställa el.

I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1 Finansplan m.m. avsnitten 1.7 och 5.5.2) föreslogs slopad koldioxidskatt för bränslen som förbrukas i industrianläggningar och högeffektiva kraftvärmeverk och som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. För övriga förbränningsanläggningar inom utsläppshandelssystemet föreslogs i ett första steg nedsättningar av den generella koldioxidskatten. De nya reglerna skulle tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2006. Eftersom förslaget kräver kommissionens godkännande från statsstödssynpunkt uttalade finansutskottet att kommissionens godkännande borde avvaktas innan riksdagen antar lagförslaget. Förslaget lämnades över till skatteutskottet för fortsatt beredning (bet. 2005/06:FiU1 s. 36).

I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 2005/06:100 avsnitt 5.2.2) gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att lagändringen tidigast kunde träda i kraft den 1 januari 2007.

Budgetpropositionen

Alltsedan hösten 2005 har omfattande diskussioner förts i ärendet med kommissionen. Det är regeringens bedömning att riksdagen, sedan erforderligt statsstödsgodkännande erhållits, kan ta upp förslaget till fortsatt behandling med tillämpning i enlighet med vad som tidigare aviserats, dvs. fr.o.m. den 1 januari 2007.

Motionerna

I Miljöpartiets motioner Fi223 yrkande 30 av Maria Wetterstrand m.fl. och MJ391 yrkande 13 av Peter Eriksson m.fl. föreslås en fördubbling av koldioxidskatten för all industri som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter. Motionärerna anser att det är viktigt att alla delar av samhället tar sitt ansvar för att minska koldioxidutsläppen. För närvarande betalar industrin bara 21 % av hushållsnivån i koldioxidskatt. Detta ger, menar motionärerna, en alltför svag styrning av industrins koldioxidutsläpp. Den föreslagna skattehöjningen för den lätta industrin är enligt motionärerna ett led i den gröna skatteväxlingen och kompenseras av bl.a. en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. begärs en översyn av näringslivets energiskatter i samband med den anpassning till energiskattedirektivet som inom kort ska slutföras. Speciellt bör uppmärksammas om eventuellt ytterligare miljöstyrande åtgärder kan vidtas för den del av industrisektorn som inte omfattas av EU:s handelssystem.

Utskottets ställningstagande

För att uppnå en effektiv miljöstyrning är det enligt utskottets mening angeläget att en samordning sker mellan olika styrmedel i miljöpolitiken, t.ex. mellan skatt och utsläppshandel. Att använda två parallella styrsystem för att begränsa utsläppen av koldioxid är ineffektivt och kan inverka negativt på framför allt det mer förfinade och därmed känsligare systemet för handel med utsläppsrätter. Dubbla system kan dessutom ge upphov till kostnadsökningar i anläggningarna, och detta är ett problem när det belastar verksamheter som är utsatta för internationell konkurrens. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att styrningen mot sänkt koldioxidskatt i den handlande sektorn ska ske genom handelssystemet och att koldioxidskatten bör slopas respektive sättas ned för bränslen som förbrukas i de anläggningar som omfattas av utsläppshandeln.

Det ska också nämnas att användningen av fossila bränslen i uppvärmningssektorn minskat kraftigt till följd av oljekriser och ökade energipriser i kombination med ekonomiska styrmedel. Den svenska elproduktionen är i det närmaste fossilfri, och det elcertifikatssystem som införts förbättrar lönsamheten i investeringar i elproduktion baserad på förnybar energi.

Regeringen anför i budgetpropositionen att energipolitiken ska stödja enskilda och företag som tar sitt miljöansvar. Miljö- och energibeskattningen har stor påverkan vid beslut om investeringar och ska därför utformas så att det lönar sig att ta miljöansvar och så att kostnaderna kan bäras av konsumenterna. Den strategi för grön skatteväxling som gällt sedan 2001 ska avbrytas eftersom miljövinsterna varit begränsade och sammantaget givit välfärdsförluster för samhälle och hushåll. Den har också inneburit en kraftig höjning av elpriserna för hushållen. Utskottet instämmer i regeringens bedömning och ser positivt på att arbetet med att utveckla effektiva styrmedel både inom och utom ramen för skattepolitiken ska fortsätta.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena från Miljöpartiet om en fördubbling av koldioxidskatten som ett led i den nu avbrutna gröna skatteväxlingen för den del av industrisektorn som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter. Utskottet ser heller ingen anledning att rikta något tillkännagivande till regeringen med anledning av vad som anförs i det nu aktuella motionsyrkandet från Vänsterpartiet. Även detta yrkande avstyrks således.

Uppräkning av energi- och koldioxidskattesatserna efter prisutvecklingen

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att energi- och koldioxidskattesatserna på sedvanligt sätt bör justeras med hänsyn till prisutvecklingen så att 2007 kan bli nytt basår för den fortsatta justeringen.

Budgetpropositionen

Energi- och koldioxidskattesatserna bör räknas upp motsvarande förändringarna i konsumentprisindex under perioden juni 2005–juni 2006. Höjningarna bör träda i kraft den 1 januari 2007. Indexuppräkningen kommer att göras i den särproposition om anpassningar av energibeskattningen till energiskattedirektivet som regeringen avser att presentera under hösten 2006.

Utskottets ställningstagande

Sedan 1994 sker en årlig indexomräkning av energi- och koldioxidskattesatserna i syfte att realvärdesäkra skattesatserna. Varje år, senast i november, ska regeringen beräkna det kommande kalenderårets skattesatser med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Utskottet delar regeringens bedömning att skattesatserna på sedvanligt sätt bör justeras med hänsyn till prisutvecklingen så att 2007 kan bli nytt basår för den fortsatta justeringen. Utskottet har inget att invända mot den planerade indexuppräkningen.

Anpassningar till energiskattedirektivet

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att arbetet med att anpassa lagen (1994:1776) om skatt på energi till bestämmelserna i energiskattedirektivet nu bör slutföras.

Budgetpropositionen

Ett nytt energiskattedirektiv antogs i oktober 2003. Direktivet lägger fast en gemenskapsrättslig ram för beskattning av såväl mineraloljor som kol, naturgas och el och ersätter det tidigare mineraloljedirektivet. EU:s medlemsstater är skyldiga att anpassa sin nationella lagstiftning till det nya direktivet per den 1 januari 2004. Sverige har redan genomfört ett flertal ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

Regeringen anser att arbetet nu bör slutföras och har för avsikt att presentera förslag till lagstiftning i ärendet under hösten 2006. Det rör sig bl.a. om det skattepliktiga området för bränslen, vilka energiintensiva företag som kan få nedsättning av koldioxidskatten enligt den s.k. 0,8-procentsregeln samt vissa förändringar av det skattepliktiga området för bränslen. Den nuvarande skattefriheten för biogas bör behållas. Detsamma ska gälla för vegetabiliska oljor och fetter samt icke-syntetisk metanol och fettsyrametylestrar som används för uppvärmning.

De nya reglerna bedöms kunna träda i kraft den 1 januari 2007. Vad gäller skattefriheten för bränslen i metallurgiska processer bör dock de nya reglerna tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2008.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att arbetet med att anpassa lagen (1994:1776) om skatt på energi till bestämmelserna i energiskattedirektivet nu bör slutföras. Den aviserade propositionen har nyligen lagts fram för riksdagen, och utskottet kommer att behandla propositionen under hösten 2006.

Energiskatteavdrag för vindkraft

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om en fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraftverk.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 34) att den under 2004 inledda avtrappningen av avdraget för energiskatt på el som produceras i vindkraftverk, miljöbonusen, fortsätter. För landbaserad vindkraft sänks avdraget från 6,5 till 4 öre per kWh och för havsbaserad vindkraft sänks avdraget från 15 till 14 öre per kWh.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.

Regeringen anför att merparten av de tidigare stödsystemen för den förnybara elproduktionen löpte ut vid utgången av 2002 eller i anslutning till införandet av elcertifikatssystemet den 1 maj 2003. Den dåvarande regeringen bedömde dock att elcertifikatssystemet behövde kompletteras med övergångsregler för vindkraften. En avtrappning av miljöbonusen inleddes därför fr.o.m. den 1 januari 2004 i stället för att den avskaffades. Samtidigt infördes en produktionsgräns för hur länge vindkraftsproduktionen i ett kraftverk kan berättiga till skatteavdrag. Den avtrappning som nu föreslås för nästa år är i enlighet med det förslag som presenterades i budgetpropositionen för 2004.

Den föreslagna avtrappningen har godkänts vid kommissionens statsstödsgranskning (EUT C223, 10.9.2005, s. 3). Avtrappningen upphör vid utgången av 2009. För havsbaserad vindkraft avses avdraget bli 12 öre per kWh under 2009.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser inte att det finns någon anledning att avvika från den redan påbörjade avtrappningen av vindkraftens miljöbonus som godkänts av kommissionen. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i denna del.

Höjd effektskatt på kärnkraft

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om en höjning av effektskatten på kärnkraftverk.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 12 föreslår Marie Engström m.fl. en höjd effektskatt på kärnkraftverk motsvarande 300 miljoner kronor årligen.

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 29 av Maria Wetterstrand m.fl. föreslås att effektskatten på kärnkraftverk höjs med 15 % från den 1 januari 2007.

Utskottets ställningstagande

Den skatt som tas ut för den termiska effekten i kärnkraftverken höjdes med 85 % den 1 januari 2006. Utskottet avstyrker motionsförslagen om att skatten nu ånyo ska höjas.

Fortsatta skattelättnader för alternativa drivmedel

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att koldioxidneutrala drivmedel under ytterligare en femårsperiod från utgången av år 2008 bör undantas från koldioxidskatt och energiskatt.

Riksdagen avslår förslagen i motionen om sänkt mervärdesskatt på etanol.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen anser att koldioxidneutrala drivmedel även efter år 2008 bör befrias från koldioxidskatt och energiskatt.

I budgetpropositionen för 2002 lades huvudkomponenterna för en skattestrategi för alternativa drivmedel fast. I budgetpropositionen för 2004 modifierades den ursprungliga strategin på så sätt att koldioxidneutrala drivmedel fr.o.m. 2004 t.o.m. 2008 befriades från både koldioxidskatt och energiskatt. Kommissionen har prövat och godkänt skattestrategin för alternativa drivmedel t.o.m. 2008.

Den dåvarande regeringen förklarade i samband med skattestrategins tillkännagivande att koldioxidneutrala drivmedel även på längre sikt ska ha de skattevillkor som krävs för att underlätta en bred introduktion av sådana bränslen på marknaden samtidigt som överkompensation undviks.

Statsstödsansökan har lämnats in till kommissionen där en förlängning av stödet vad gäller koldioxidneutrala drivmedel begärs för åren 2009–2013.

Skattestrategin för alternativa drivmedel innefattar även att skattelättnader kan ges avseende koldioxidskatt och energiskatt för miljövänligt bränsle som framställs i anslutning till pilotprojekt.

Motionen

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 38 och 39 av Maria Wetterstrand m.fl. begärs att mervärdesskatten på etanol ska sänkas till 12 % i syfte att uppnå balans mellan priset på E85 och bensin. Den lägre skattesatsen bör gälla under en treårsperiod med början den 1 januari 2007. Beslutet bör anmälas till EG-kommissionen tillsammans med en begäran om att ändra momsdirektivet så att det blir möjligt att beskatta etanol med en reducerad skattesats. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om sänkt mervärdesskatt för E85-bränsle i enlighet med vad som nu anförts.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att långsiktiga och förutsebara villkor är nödvändiga för att företag på alternativbränslemarknaden ska få rimliga förutsättningar att kunna etablera och bygga upp sin verksamhet. Utskottet delar regeringens bedömning att koldioxidneutrala drivmedel under ytterligare en femårsperiod från utgången av år 2008 bör undantas från koldioxidskatt och energiskatt.

När det gäller yrkandena om sänkt moms för etanol vill utskottet erinra om att etanol inte tillhör de varor som enligt bilaga H till det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388 EG) kan beskattas med lägre moms än medlemsstatens normalskattesats, dvs. i Sveriges fall 25 %. Produkten finns heller inte med i kommissionens förslag (KOM(2003) 397) över vilka varor och tjänster som bör omfattas av möjligheten till reducerad skattesats. Motionsyrkandena avstyrks.

Miljöbilar m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om stöd för konvertering av bensinfordon till bl.a. etanoldrift och yrkandet om att införa en koldioxidrelaterad registreringsskatt på personbilar. Med hänsyn till att regeringen avser att återkomma i frågan om insatser för privatpersoner som köper miljöbilar avslås även motionsförslaget om att införa en temporär skattesubvention för inköp av miljöbilar.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 9 av Marie Engström m.fl. föreslås en subvention till bilägare som efterkonverterar sin bensinbil till etanoldrift. Subventionen, som bör uppgå till 5 000 kr, ska omfatta årsmodellerna 1985–1999. Beloppet ska dras av mot fordonsskatten under åren 2007 och 2008. Regeringen bör återkomma med förslag till erforderliga lagändringar.

Även i Miljöpartiets motion Fi223 av Maria Wetterstrand m.fl. föreslås att en särskild skattestimulans införs för konvertering av bensinfordon till etanol- eller gasdrift. Motionärerna anser att stödet ska utformas som en skattereduktion på inkomstskatten och uppgå till 30 % av konverteringskostnaden, inklusive besiktning, dock högst 30 000 kr. Reduktionen bör omfatta konverteringar som görs under tiden den 1 januari 2007–31 december 2009 (yrkande 37). I syfte att stödja inköp av s.k. miljöbilar yrkas att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med förslag om att införa en temporär skattereduktion för inköp av sådana bilar (miljöbilspremie) under perioden den 1 januari 2007–31 december 2009. Premien bör vara 5 000 kr för bilar som drivs med etanol och 20 000 kr för bilar som kan drivas med gas samt för el- och hybridbilar (yrkande 36). Vidare begärs, som ett led i den gröna skatteväxlingen, att regeringen återkommer med ett lagförslag som gör det möjligt att fr.o.m. den 1 juli 2007 ta ut en koldioxidrelaterad registreringsskatt för lätta fordon upp till 3,5 ton (yrkande 42).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen fattade i våras beslut om att fordonsskatten för personbilar av modellår 2006 eller senare samt för vissa äldre personbilar som uppfyller särskilda miljökrav ska baseras på fordonets koldioxidutsläpp i stället för på dess vikt (prop. 2005/06:65, bet. 2005/06:SkU15). Den nya koldioxidbaserade fordonsskatten gäller fr.o.m. den 1 oktober 2006. Vid samma tillfälle avslog riksdagen ett yrkande om att införa en koldioxidrelaterad registreringsskatt för personbilar. Utskottet anser att det inte finns skäl att nu ompröva riksdagens tidigare beslut.

Utöver omläggningen av fordonsskatten ska i detta sammanhang också nämnas att särskilda regler gäller vid värderingen av bilförmån om förmånen avser en bil som är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och diesel, eller med el. Justeringsregeln innebär att förmånsvärdet för miljöbilarna, som regelmässigt är dyrare i inköp, justeras ned till värdet för motsvarande bensin- eller dieseldrivna bil. Reglerna infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden. Koldioxidneutrala drivmedel är som tidigare nämnts helt befriade från koldioxidskatt och energiskatt. Utskottet kan således konstatera att det vidtagits olika åtgärder på skatteområdet för att styra mot mer miljövänliga fordon.

När det gäller yrkandet om en miljöbilspremie vill utskottet erinra om att regeringen i budgetpropositionen anfört att den har för avsikt att återkomma i frågan om insatser för privatpersoner som köper miljöbilar. Utskottet anser att regeringens överväganden i denna fråga bör avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Punktskatt på bensin och diesel

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om höjd skatt på bensin och diesel samt sänkt fordonsskatt.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkandena 10 och 11 av Marie Engström m.fl. föreslås att skatten på diesel höjs med 10 öre per liter vilket ger en ökad inkomst för staten med 280 miljoner kronor. Motionärerna föreslår samtidigt att fordonsskatten för dieseldrivna bilar sänks i motsvarande mån.

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkandena 40 och 41 av Maria Wetterstrand m.fl. föreslås att skatten på bensin och diesel höjs med 25 öre per liter utöver de höjningar som följer av indexeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrker motionsyrkandena om höjning av energiskatten på bensin och dieselolja. Även yrkandet om sänkt fordonsskatt avstyrks.

Flygskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att lagen om skatt på flygresor ska utgå och avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Bakgrund

Riksdagen beslöt under våren 2006 att införa en skatt på flygresor utformad som en skatt på transporterade passagerare. Lagen ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Bakgrunden till ikraftträdandebestämmelsen är att statsstödsgodkännande från Europeiska kommissionen krävs för de regionalpolitiska undantagen från skatteplikt. Något sådant godkännande har inte erhållits, och lagen har således inte trätt i kraft.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 51) att lagen (2006:909) om skatt på flygresor ska utgå.

Motionerna

I Miljöpartiets motion Fi223 av Maria Wetterstrand m.fl. yrkas dels avslag på regeringens förslag (yrkande 34), dels att regeringen ska tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag till en skatt på flygbränsle (yrkande 35). Även i motion MJ391 yrkande 38 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkas att flygskatten ska vara kvar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte finns något som talar för att flygskatten med sin schabloniserade utformning kommer att medföra annat än försumbara effekter på miljön. Däremot är risken stor för att skatten kommer att få en rad negativa trafikpolitiska, regionalpolitiska, näringspolitiska och fördelningspolitiska konsekvenser. Lagen bör därför utgå. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motionsyrkandena om att skatten ska vara kvar och träda i kraft på det sätt som riksdagen har beslutat. Även yrkandet om att tillsätta en utredning med uppdrag att utforma förslag till en skatt på flygbränsle på inrikesflygningar avstyrks.

Handelsgödsel och bekämpningsmedel

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om höjd skatt på bekämpningsmedel och handelsgödsel.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Bakgrund

Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel infördes båda 1984. Gödselmedelsskatten är 1:80 kr för varje helt kilo kväve, förutsatt att andelen kväve i medlet är minst 2 %, och 30 kr för varje helt gram kadmium i gödselmedel, till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 gram per ton fosfor. Bekämpningsmedelsskatten är 30 kr för varje helt kilo verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.

Den s.k. HOBS-utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel? (SOU 2003:9) föreslår utredningen att skatten på handelsgödsel ska vara kvar och att skattesatserna behålls oförändrade. För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel föreslås att uttaget av en skatt differentieras efter medlets farlighet för hälsa och miljö. I avvaktan på ett sådant system föreslogs en höjning av skatten med 5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen för 2004 beslutade riksdagen att skatten på bekämpningsmedel skulle höjas till 30 kr fr.o.m. den 1 januari 2004.

Riksdagen har efter förslag i budgetpropositionen för 2002 beslutat om en återföring av skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel till jordbruksnäringen (vilken inbegriper växthusnäringen). Uppburen skatt på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel återförs till jordbruket via ett särskilt anslag. Huvuddelen av den återförda skatten används till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet. Skatten på bekämpningsmedel återförs kollektivt för forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja en hållbar utveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

Motionerna

I Vänsterpartiets motioner MJ390 yrkandena 45 och 46 av Lars Ohly m.fl. och Fi227 yrkande 7 av Marie Engström m.fl. yrkas att skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel ska höjas med 20 %.

Utskottets ställningstagande

Skatten på bekämpningsmedel höjdes kraftig år 2004. Utskottet är inte berett att föreslå några ytterligare höjningar av skatten på bekämpningsmedel. Inte heller bör riksdagen i detta sammanhang överväga någon förändring av skatten på handelsgödsel. Motionerna avstyrks således.

Beskattning av avfall som förbränns

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om höjd avfallsförbränningsskatt och motionsyrkandet om att skatten ska utvidgas till att omfatta även industriavfall.

Jämför avvikande meningarna 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

Riksdagen har nyligen beslutat införa en skatt på yrkesmässig förbränning av hushållsavfall. Energiskatt tas ut med 150 kr per ton fossilt kol och koldioxidskatt med 3 374 kr per ton fossilt kol. Den som förbrukar sådant kol i yrkesmässig verksamhet är skattskyldig, och skyldigheten inträder när bränslet förbrukas för uppvärmning. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2006 (prop. 2005/06:125, bet. 2005/06:SkU33).

BRAS-utredningen (2005:23) föreslog att skatten även skulle omfatta industriavfall. Detta krävde dock ytterligare beredning och EU-notifiering innan det bedömdes kunna genomföras.

Motionerna

I Vänsterpartiets motioner MJ390 yrkande 51 av Lars Ohly m.fl. och Fi227 yrkande 8 av Marie Engström m.fl. föreslås att avfallsförbränningsskatten ska höjas med 20 %.

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 31 av Maria Wetterstrand m.fl. yrkas att skatt ska tas ut även på industriavfall som förbränns fr.o.m. den 1 juli 2007.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att medverka till någon höjd skatt på avfallsförbränning och avvisar bestämt förslaget om att skatten skulle utvidgas till att även omfatta förbränning av industriavfall. Det ska också nämnas att regeringen har för avsikt att göra en översyn av de materialslag som omfattas av förbränningsskatten i syfte att undanta utsorterat träavfall. Motionsyrkandena bör följaktligen avslås av riksdagen.

Skatt på trafikförsäkringspremier

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att det bör införas en skatt på trafikförsäkringspremier. Riksdagen avslår motionsyrkandena om att en sådan åtgärd inte ska genomföras.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Budgetpropositionen

Regeringen anför att en skatt på trafikförsäkringspremier bör införas. Skatten beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 2007.

Regeringen anser att fordonsägarna bör stå för en större del av kostnaderna för trafikskador och har därför för avsikt att överföra statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning till trafikförsäkringen. En sådan förändring bedöms även ge stora samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet, förbättrad och mer effektiv rehabilitering och minskade skadekostnader. Frågan kräver enligt regeringens mening dock ytterligare överväganden.

Enligt regeringen bör även kostnaderna för befintliga trafikskador belasta fordonsägarna. Dessa kostnader kan dock inte överföras till trafikförsäkringen. I stället bör en skatt tas ut som täcker dessa. En sådan skatt bör även omfatta kostnader för framtida trafikskador under den tid som förutsättningarna för en överföring av kostnadsansvaret till trafikförsäkringen utreds. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett lagförslag under våren 2007.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 95 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anförs att regeringens planer är ett första steg i strävan att bryta upp offentligt finansierad sjukvård och socialförsäkring. Förutom att det är ett avsteg från den generella välfärdens principer så kommer det att leda till kraftigt höjda premier på trafikförsäkringen. Den aviserade skatten är inget annat än en ren straffbeskattning av bilismen. Förslaget bör inte genomföras.

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 3 av Marie Engström m.fl. motsätter sig motionärerna att en skatt på trafikförsäkringspremier införs. Förslaget kommer bl.a. att leda till kraftigt höjda premier för bilägarna. För att minska samhällets kostnader bör regeringen i första hand satsa på andra åtgärder, t.ex. för ökad trafiksäkerhet.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av att samhällets kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning ökat kraftigt under de senaste tio åren har utskottet inte någon invändning mot att en särskild skatt införs på trafikförsäkringspremier i avvaktan på att samhällets kostnader för trafikskador kan föras över till trafikförsäkringen. Utskottet avstyrker därför de nu aktuella motionsyrkandena om att åtgärden inte ska genomföras.

Trängselskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om att återinföra systemet med trängselskatt i Stockholm med hänsyn till de planer regeringen redovisat om att bl.a. tillsätta en förhandlingsman för regionens trafikfrågor samt att utreda de konstitutionella möjligheterna att omvandla skatten till en kommunal avgift.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Bakgrund

Under en försöksperiod mellan den 3 januari och den 31 juli 2006 var ägare till svenskregistrerade fordon (med vissa undantag) skyldiga att betala en s.k. trängselskatt för passage på vardagar mellan vissa tider in till eller ut ur Stockholms innerstad. Syftet var att minska fordonsträngseln inom detta område. Skatteuttaget var differentierat beroende på veckodag och tid på dygnet. Trängselskatten är inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Den del av intäkterna som överstiger ett års avskrivningskostnader för försöket ska återföras till Stockholms län i form av satsningar på kollektivtrafiken.

Budgetpropositionen

Regeringen anför att den har för avsikt att utse en förhandlingsman i vars uppdrag ska ingå att pröva förutsättningarna för att samla Stockholmsregionen kring att tillfälligt återinföra trängselskatt som en del i att finansiera en kringfartsled runt Stockholm. Vägverkets kostnader för det nu avslutade försöket med trängselskatt ska inte belasta framtida system.

Vidare avser regeringen att ge Grundlagsutredningen i uppdrag att pröva möjligheterna att författningsmässigt tillåta uttag av regionala eller kommunala vägavgifter i syfte att finansiera investeringar i kollektivtrafik och vägnät.

Motionerna

I flera motioner framställs yrkanden som syftar till att återinföra systemet med trängselskatt i Stockholm. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi265 yrkande 1 av Bosse Ringholm (s), Sk246 yrkande 26 och MJ266 yrkande 27 av Lars Ohly m.fl. (v), Fi269 yrkande 1 av Peter Pedersen m.fl. (v), Fi223 yrkande 43 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp), MJ391 yrkande 26 av Peter Eriksson m.fl. (mp) och Fi224 yrkande 1 av Per Bolund m.fl. (mp).

I motion Fi265 yrkande 2 av Bosse Ringholm (s) begärs tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen om att utreda möjligheten att tillåta uttag av kommunala trängselavgifter eller miljöavgifter i Stockholm. I motion Fi273 av Bosse Ringholm och Mikael Damberg (s) förordas olika ändringar i systemet för trängselskatt. Bland annat begärs att det ska bli möjligt att betala mot faktura och att skatten ska bli avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Peter Pedersen m.fl. (v) yrkar i motion Fi269 att tiden för inbetalning av trängselskatt ska förlängas till 30 dagar (yrkande 2), att Vägverket ges i uppdrag att utreda dels effekterna av att ge näringsidkare rätt att göra avdrag i deklarationen för trängselskatt som tas ut för resor i tjänsten, dels möjligheten att införa fakturering av trängselskatt en gång per månad (yrkande 3) samt att förändringar av själva systemet för trängselskatt utreds i syfte att underlätta betalning och förenkla administrationen (yrkande 4). Liknande yrkanden framställs i motion Fi224 yrkandena 2, 4 och 5 av Per Bolund m.fl. (mp). I sistnämnda motion begärs också ett tillkännagivande om att förordningen (2005:766) om allmän förvaltningsdomstols behörighet, m.m. i mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt görs permanent (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Det av Stockholms kommun initierade försöket med trängselskatt är avslutat. Mot bakgrund av regeringens ovan redovisade planer finner utskottet ingen anledning för riksdagen att nu överväga att återinföra skatten. Motionsyrkandena med denna innebörd avstyrks. Till följd härav avstyrks även motionsyrkandena som syftar till olika förändringar av själva systemet för trängselskatt liksom yrkandena om avdragsrätt för kostnaderna för trängselskatt vid inkomsttaxeringen. Förslaget i motion Fi265 om tilläggsdirektiv till Grundlagsutredningen får enligt utskottets mening i allt väsentligt anses tillgodosett genom att regeringen avser att ge Grundlagsutredningen i uppdrag att pröva möjligheterna att tillåta uttag av regionala eller kommunala vägavgifter. Även detta yrkande avstyrks således.

Tobaksskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om höjd tobaksskatt och avstyrker motionsyrkandena.

Jämför avvikande mening 1 (s).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 32, 33 och 46) av folkhälsoskäl att skatten på samtliga tobaksprodukter, inklusive snus, höjs per den 1 januari 2007. Höjningarna innebär att styckeskatten på cigaretter höjs med 8 öre. Den föreslagna skattehöjningen beräknas, med oförändrade marginaler, medföra att priset på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin kommer att höjas till 44 kr per förpackning med 20 cigaretter.

Skatten på röktobak höjs med 205 kr till 975 kr per kg. Skatten på snus fördubblas till 246 kr per kg. Skatten på tuggtobak fördubblas till 402 kr per kg och skatten på cigarrer och cigariller höjs med 56 öre till 1 kr och 12 öre per styck.

Motsvarande höjning av beskattningen föreslås beträffande cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som, utöver vissa mängder, beskattas vid införsel till Sverige från vissa nya medlemsstater enligt bestämmelserna i lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror. Även beträffande den skatt som i vissa fall tas ut vid privat import av tobaksvaror från tredje land föreslås motsvarande höjning. Även dessa ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 64, 65 och 75 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. avslås regeringens förslag till höjda tobaksskatter. Enligt motionärerna riskerar de kraftiga skattehöjningarna att leda till ökad smuggling. Detta förhållande har inte analyserats eller ens berörts i propositionen.

I motion Fi204 av Claes-Göran Brandin och Kenneth G Forslund (s) anförs att det är orimligt och ologiskt att med angivande av folkhälsoskäl föreslå en dubblering av skatten på den minst skadliga tobaksprodukten, dvs. snus, och samtidigt föreslå en obetydlig höjning på cigaretter och röktobak.

Utskottets ställningstagande

Skatten på cigaretter har varit densamma i drygt åtta år. Som regeringen anför är det av folkhälsoskäl angeläget att priset på cigaretter nu höjs. Utskottet har inte någon invändning mot att skatten på cigaretter höjs med det belopp som regeringen föreslår. En höjning av skatten på röktobak har nyligen genomförts. Utskottet anser i likhet med regeringen att en betydande skatteskillnad fortfarande kvarstår mellan skatten på röktobak och på cigaretter i den fastställda mest efterfrågade priskategorin. Skillnaden skulle bli ännu större om enbart skatten på cigaretter nu skulle höjas. Eftersom röktobak är minst lika skadligt för hälsan som cigaretter bör även skatten på röktobak höjas ytterligare. Utskottet anser att den föreslagna höjningen är väl avvägd.

Skatten på snus, tuggtobak, cigarrer och cigariller har varit oförändrad sedan den 1 augusti 1997. Utskottet har inget att invända mot att skatten höjs också för dessa produkter, även om höjningen av skatten på snus förefaller väl hög.

Utskottet utgår från att regeringen följer upp effekterna av skattehöjningen på snus och återkommer till riksdagen om det skulle visa sig att konsumtionen styrs över från snus till de från hälsosynpunkt mycket skadliga röktobaksprodukterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionsyrkandena.

Skatt på alkoläsk

Utskottets delförslag i korthet

Med hänsyn till att regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan om en tilläggsskatt på bl.a. alkoläsk avslår riksdagen det motionsyrkande som går ut på att en sådan skatt ska införas. Motionsyrkandet får anses tillgodosett.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Motionen

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 5 av Marie Engström m.fl. begärs att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om tilläggsskatt på vissa alkoholhaltiga drycker, såsom alkoläsk.

Utskottets ställningstagande

I budgetpropositionen för år 2006 anförde dåvarande regeringen att den delade Alkoholinförselutredningens (S 2004:1) uppfattning att det bör införas en skatt på alkoholhaltiga blanddrycker och vissa andra alkoholdrycker som vänder sig främst till ungdomar i syfte att minska konsumtionen av sådana drycker. Regeringen, liksom utredningen, gjorde bedömningen att den ytterligare skatten sammantaget bör överstiga den nuvarande spritskatten per liter ren alkohol med 20 % och betalas till förmån för alkoholförebyggande åtgärder. Utskottet delade regeringens bedömning (prop. 2005/06:1; yttr. 2005/06:SkU1y s. 69 f.).

Tanken var att regeringen under våren 2006 skulle återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Frågan om hur de beskattningsbara dryckerna ska definieras visade sig dock vara mer komplicerad än vad som tidigare bedömdes varför något förslag inte lades fram för riksdagen. En departementspromemoria om tilläggsskatt på vissa alkoholdrycker färdigställdes i juni månad 2006. Promemorian har remissbehandlats.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det bör införas en skatt på alkoholhaltiga blanddrycker och vissa andra alkoholdrycker som främst vänder sig till ungdomar. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att återkomma till riksdagen i frågan. Med det anförda får motionen anses tillgodosedd.

Reklamskatt

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att ytterligare steg i avskaffandet av reklamskatten bör tas så snart det föreligger förutsättningar för att finansiera en sådan åtgärd.

Riksdagen avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Bakgrund

1996 års reklamskatteutredning föreslog i sitt betänkande Avskaffa reklamskatten! (SOU 1997:53), ett avskaffande av lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Regeringen uttalade i proposition 1997/98:150 att man anser att reklamskatten bör avskaffas. Man konstaterade dock att det vid detta tillfälle saknades förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten. Eftersom regeringen ansåg att det förelåg särskilt allvarliga problem när det gällde beskattningen av reklamtrycksaker föreslogs ett avskaffande av reklamskatten i denna del. Reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffades den 1 januari 1999.

Riksdagen tillkännagav den 10 april 2002 som sin mening vad skatteutskottet (bet. 2001/02:SkU20, rskr. 2001/02:201) anfört om att reklamskatten bör avvecklas och att frågan, med beaktande av de budgetpolitiska målen, bör prioriteras vid kommande budgetberedning.

I budgetpropositionerna för 2003, 2004 och 2005 tog den dåvarande regeringen upp frågan om ett avskaffande men har med hänsyn till det statsfinansiella läget ansett det nödvändigt att dröja med en sådan åtgärd. I budgeten för 2006 föreslogs dock som ett första steg i avskaffandet av reklamskatten att skattesatsen på annonser i allmän nyhetstidning sänks från 4 till 3 % av beskattningsvärdet och att reklamskatten i övrigt sänks från 11 till 8 % av beskattningsvärdet. Vidare föreslogs att beloppet av den skattepliktiga omsättning som enligt gällande bestämmelser berättigar till återbetalning av reklamskatt för dagspress respektive populär- eller fackpress höjs från 12 respektive 6 miljoner kronor för helt år till 50 respektive 10 miljoner kronor för helt år. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har medfört att antalet skattepliktiga tidningar minskat.

Budgetpropositionen

Regeringen anser att det är viktigt att den resterande reklamskatten så snart som möjligt avskaffas. Det finns dock inte nu förutsättningar för finansiering av en sådan åtgärd.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 85 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. föreslås dels att periodiska publikationer, även gratisutdelade, ska ha samma beskattningsregler som dagspressen, dels att ideella föreningar ska undantas från skyldigheten att betala reklamskatt.

I Vänsterpartiets motion Fi227 yrkande 6 av Marie Engström m.fl. föreslås som ett ytterligare steg i avskaffandet av reklamskatten att tidningar med annonsintäkter som understiger 100 miljoner kronor ska befrias från att betala reklamskatt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag så att lagändringarna kan träda i kraft den 1 januari 2007. I Vänsterpartiets motion Fi229 yrkandena 1 och 2 av Marie Engström m.fl. framställs liknande yrkanden.

I motion Fi271 av Kerstin Lundgren (c) betonas vikten av att fullfölja beslutet om att avveckla reklamskatten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att reklamskatten bör avskaffas och att avvecklingen bör fortsätta när det statsfinansiella utrymmer medger det. Detta är också regeringens uppfattning. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att tillstyrka förslagen om att riksdagen nu ska fatta beslut i saken eller rikta olika tillkännagivanden till regeringen i syfte att få till stånd en avveckling. Motionerna avstyrks.

Moms på transport i skidliftar

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att transport i skidliftar ska beskattas med 6 % moms. Riksdagen avslår motionsyrkandena.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Budgetpropositionen

I syfte att eliminera skattesatsskillnaderna mellan å ena sidan transport i skidlift som beskattas med skattesatsen 12 % och å andra sidan tjänster inom idrottsområdet respektive personbefordran som beskattas med 6 % föreslår regeringen i budgetpropositionen (punkt 31) att den särskilda bestämmelsen om skattesats för transport i skidliftar tas bort fr.o.m. den 1 januari 2007. Detta innebär att omsättning av sådana transporter kommer att beskattas med samma skattesats som gäller för idrott och persontransporter, dvs. med 6 %.

Motionerna

I Vänsterpartiets motioner Fi245 (yrkande 15) av Lars Ohly m.fl. och Fi227 (yrkande 4) av Marie Engström m.fl. yrkas avslag på förslaget i propositionen om ändrad mervärdesskattesats för transport i skidlift. Motionärerna framhåller bl.a. att det är svårt att veta om förändringen kommer konsumenterna till del och att branschen hittills haft en ganska god utveckling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är önskvärt att undanröja skattesatsskillnaden mellan transport i skidlift, utnyttjande av idrottsanläggningar och personbefordran genom ett borttagande av den särskilda bestämmelsen om skattesats för transport i skidlift. Utskottet noterar också att ett liknande förslag på just detta område nyligen lagts fram i Mervärdesskattesatsutredningens slutbetänkande (SOU 2006:90) På väg mot en enhetlig mervärdesskatt. Utskottet biträder förslaget som är avsett att träda i kraft den 1 januari 2007 och vars budgeteffekt har beräknats till minskade skatteintäkter på 60 miljoner kronor om året. Av praktiska skäl anser utskottet dock att en övergångsbestämmelse bör tillfogas lagförslaget så att den nya skattesatsbestämmelsen även ska tillämpas på ersättning som erhålls den 1 december 2006 eller senare och som avser transport i skidlift som tillhandahålls den 1 januari 2007 eller senare. Färdbevis (liftkort) som kan utnyttjas såväl före som efter årsskiftet omfattas således inte av den nya skattesatsbestämmelsen. Med denna modifiering tillstyrker utskottet propositionen i nu berörd del och avstyrker motionerna Fi245 yrkande 15 och Fi227 yrkande 4.

Moms på ekologisk mat

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandet om sänkt mervärdesskatt på ekologiskt producerade livsmedel.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Gällande bestämmelser

Livsmedel som konsumenten köper och tar med sig beskattas med 12 % moms medan mat som serveras på restaurang beskattas på normal nivå, dvs. 25 %.

Motionen

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 32 av Maria Wetterstrand m.fl. begärs att regeringen återkommer med förslag om att mervärdesskatten på ekologiskt producerad mat ska sänkas till 6 % från den 1 januari 2008.

Utskottets ställningstagande

I rapporten Mervärdesskatten på ekologiska livsmedel (Ds 2002:51) slås fast att den s.k. likabehandlingsprincipen i EG-rätten innebär att Sverige inte kan införa olika momssatser för miljömärkta (ekologiska) livsmedel och andra livsmedel. En ensidig svensk differentiering bedöms inte kunna utformas så att den blir EU-konform. Den ekonomiska analysen visade att mervärdesskatten inte är det mest lämpliga miljöpolitiska styrmedlet, bl.a. med hänsyn till instrumentets trubbighet och osäkra kostnadseffektivitet, och till att en differentiering till förmån för ekologiska livsmedel kan sägas gå emot den allmänt accepterade principen om att förorenaren ska betala.

Utskottet har tidigare ställt sig avvisande till förslag om en differentierad skattesats till förmån för miljömärkta livsmedel eftersom det skulle innebära olika skatt på varor som är av samma slag men tillverkade på olika sätt. En sådan ordning skulle enligt utskottets mening bli svår att administrera och än svårare att kontrollera bl.a. mot bakgrund av gränsdragningsproblemen. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därmed nu aktuellt motionsyrkande.

Lotteriskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandet om sänkt lotteriskatt.

Jämför avvikande mening 1 (s).

Bakgrund

Enligt lagen (1991:1482) om lotteriskatt ska skatt betalas för svenskt lotteri när vinsterna utgörs av pengar. I vissa fall också för utländskt lotteri. Lotteriskatt ska inte betalas för sådant lotteri som avses i lagarna om skatt på spel och skatt på vinstsparande. Penningvinst i lotteri som anordnas av en ideell förening är skattefri. Skattskyldigt är däremot AB Trav och Galopp (ATG).

Skatten tas ut med 36 % av den behållning som återstår sedan de sammanlagda vinster som betalats ut till vinnarna i lotteriet räknats av från de sammanlagda insatserna. Höjningen av skattesatsen till nuvarande nivå ägde rum den 1 juli 1997. Som skäl för höjningen åberopades då ATG:s goda ekonomiska utveckling och det statsfinansiella läge som Sverige befann sig i (prop. 1996/97:98, bet. 1996/97:SkU18)

Motionen

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 86 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. föreslås att lotteriskatten sänks tillbaka till den ursprungliga nivån 35 %. I motionen framhålls att hästnäringen ger viktiga arbetstillfällen inte minst i glesbygd. Förutsättningarna för trav- och galoppsporten har dock under senare år försämrats. En sänkning av lotteriskatten kommer, menar motionärerna, att ge en god stimulans för företagandet inom hästnäringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att regeringens övervägande med anledning av bl.a. Lotteriutredningens slutbetänkande (SOU 2006:11) ska avvaktas innan riksdagen fattar något beslut om ändrade skattesatser. Det kan då finnas skäl att överväga en sänkning av lotteriskatten bl.a. mot bakgrund av trav- och galoppsportens försämrade villkor under senare år. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Båtskatt

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandet om att införa en båtskatt på fritidsbåtar.

Jämför avvikande mening 3 (mp).

Motionen

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 44 av Maria Wetterstrand m.fl. föreslås att en skatt på fritidsbåtar införs den 1 januari 2008.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen avslagit motioner om att införa en skatt på fritidsbåtar, senast i betänkande 2005/06:SkU20. Utskottet ser inte någon anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen med det innehåll som föreslås i den nu aktuella motionen. Yrkandet avstyrks.

Kreditering på skattekonto – vissa investeringsstöd

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att krediteringen på skattekonto av vissa investeringsstöd ska upphöra.

Riksdagen avslår ett motionsyrkande att ett nytt stöd för installation av biobränsleeldade uppvärmningssystem i nya småhus och energieffektiva fönster i befintliga småhus ska krediteras på skattekonto.

Jämför avvikande mening 2 (v).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkterna 47 och 48) att stöden för investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor och investeringar i konvertering från direktvärmande elvärme inte längre ska krediteras på skattekonto. Stöden kommer i stället att lämnas som anslagsfinansierade bidrag på utgiftsområde 21 Energi.

Motionerna

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkandena 24 och 25 av Lars Ohly m.fl. och Fi221 yrkandena 1 och 3 av Marie Engström m.fl. anför motionärerna att de aktuella stöden också i fortsättningen bör lämnas via skattekonto och de yrkar att regeringens förslag avslås. Motionärerna föreslår vidare att det införs nya stöd för installation av biobränsleeldade uppvärmningssystem i nya småhus och energieffektiva fönster i befintliga småhus. Dessa stöd ska utgå i form av en skattereduktion som krediteras på skattekonto.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen invändning mot att stöden för investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor och investeringar i konvertering från direktvärmande elvärme i stället ska utgå som anslagsfinansierade bidrag och tillstyrker regeringens förslag om att de lagar som möjliggör krediteringen på skattekonto nu upphävs.

Utskottet är inte berett att tillstyrka motionsförslaget om kreditering på skattekonto av vissa nya stöd för investeringar i småhus.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi245 yrkande 24 och 25 och Fi221 yrkandena 1 och 3.

Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att skattereduktionen för vissa bredbandsanslutningar ska förlängas med ett år till 2008 års taxering.

Bakgrund

Reglerna om skattereduktion för utgifter vid s.k. bredbandsanslutningar infördes den 1 januari 2001 för att stimulera enskilda till att delta i uppbyggnaden av en ny IT-struktur och ingår som ett led i den IT-politik som regeringen lade fast i propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86). Möjligheten till skattereduktion gällde från början 2002 och 2003 års taxeringar, men har förlängts efter förslag i 2003 respektive 2004 års budgetpropositioner och i 2004 års ekonomiska vårproposition till att även omfatta 2004–2007 års taxeringar.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 42) att skattereduktionen för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation förlängs med ett år till 2008 års taxering.

Regeringen anför att bredbandsutbyggnaden har blivit försenad, bl.a. beroende av att marknadsläget förändrats och den korta grävsäsongen i landets norra delar. Det låga utnyttjandet av möjligheten till skattereduktion för höga anslutningskostnader beror i huvudsak på att områdesnät inte byggts ut i så stor utsträckning i början av stödperioden, låg kännedom om stödet samt stödets utformning. Under senare år då områdesnät byggts ut i ökad omfattning och kännedomen om stödet ökat har också stödet utnyttjats mer. Vidare föreslås på utgiftsområde 21 Kommunikationer att kommunernas stöd för anläggande av telenät förlängs med ett år så att perioden omfattar den 1 juli 2000–31 december 2007. Regeringen bedömer det som ändamålsenligt att skattereduktionen för höga anslutningskostnader för fysiska och juridiska personer löper under samma period. Mot denna bakgrund är regeringen av uppfattningen att tiden bör utsträckas ytterligare ett år för att möjliggöra för fysiska och juridiska personer som så önskar att ansluta sig och genomföra anslutningen och därmed kunna ansöka om skattereduktion för utgifter för bredbandsanslutningar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag och tillstyrker därför propositionen i denna del.

Kreditering på skattekonto – nystartsjobb

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens planer på att låta nedsättningen av arbetsgivaravgifter för nystartsjobb krediteras på skattekonto och föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena om att dessa planer inte ska genomföras eller att jobbsatsningen ska genomföras på ett annat sätt.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen anför (Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 5.11) att förslaget om nystartsjobb innebär att en arbetsgivare som anställer en person som är berättigad till ett sådant jobb ska kompenseras för arbetsgivaravgifterna genom en kreditering på skattekonto. Budgetförsvagningen beräknas till 690 miljoner kronor år 2007.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 22 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. begär motionärerna ett tillkännagivande om att nystartsjobben bör förbättras betydligt genom att de görs mer lika dagens anställningsstöd.

I Vänsterpartiets motioner Fi245 yrkande 6 av Lars Ohly m.fl. och Fi247 yrkande 8 av Lars Ohly m.fl. föreslås att regeringens planerade förslag inte genomförs, och motionärerna lägger i stället fram förslag om en särskild jobbsatsning som utformas som ett riktat sysselsättningsstöd med full kompensation till kommuner och landsting. Även detta stöd ges som en skattekreditering.

I Miljöpartiets motion Fi223 yrkande 33 av Maria Wetterstrand m.fl. begärs ett tillkännagivande om att regeringens förslag inte skapar några fler jobb. Motionärerna avvisar därför regeringens planerade nystartsjobb.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har numera lämnat proposition 2006/07:7 Kreditering på skattekonto av stimulans till arbetsgivare för nystartsjobb samt vissa andra skattefrågor till riksdagen. I propositionen lägger regeringen bl.a. fram förslag om en lag om kreditering på skattekonto av stimulans till arbetsgivare för nystartjobb. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2007.

Utskottet har inte någon invändning mot regeringens planer på att kreditera nedsättningen av arbetsgivaravgifter för nystartsjobb på arbetsgivarens konto och ser därför inte någon anledning att tillstyrka motionsyrkanden om att riksdagen ska avvisa dessa planer eller ta ställning för en mer omfattande kreditering än den planerade.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi223 yrkande 33, Fi244 yrkande 22, Fi245 yrkande 6 och Fi247 yrkande 8.

Kreditering på skattekonto – mindre hyres- och studentbostäder

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena om en förlängning av investeringsstimulansen vid byggande av mindre hyres- och studentbostäder.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Bakgrund

Investeringsstimulansen vid byggande av mindre hyres- och studentbostäder innebär att mervärdesskattesatsen sänks från 25 till 6 % vid inköp av varor och tjänster som avser den stödberättigade delen av bygg- eller ombyggnadsprojekt. Beloppet krediteras fastighetsägarens skattekonto i efterhand. Investeringsstimulansen gäller för bostäder som är påbörjade fram t.o.m. den 31 december 2006.

Den tidigare regeringen aviserade i 2006 års ekonomiska vårproposition att den statliga investeringsstimulansen för anordnande av mindre hyresbostäder och studentbostäder skulle förlängas t.o.m. den 30 juni 2008. En promemoria med detta förslag har också remitterats.

Budgetpropositionen

Regeringen anför (Förslag till statsbudget, finansplan m.m. avsnitt 5.11) att investeringsstimulansen vid byggande av mindre hyres- och studentbostäder bör upphöra vid utgången av år 2006.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkande 104 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. anförs att ett nytt system för bostadsfinansiering bör presenteras av regeringen senast i budgetpropositionen för 2008. I avvaktan på ett sådant förslag bör investeringsstödet för byggande av mindre hyres- och studentbostäder finnas kvar.

I Vänsterpartiets motion Fi247 yrkande 7 av Lars Ohly m.fl. föreslås att investeringsstimulansen till mindre hyres- och studentbostäder förlängs till utgången av år 2008.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att investeringsstödet för byggande av mindre hyres- och studentbostäder inte ska förlängas och avstyrker därför motionsyrkandena om en förlängning. I enlighet med tidigare riksdagsbeslut kommer därmed förordningen (2003:506) om investeringsstimulans för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder att upphöra vid utgången av år 2006.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi244 yrkande 104 och Fi247 yrkande 7.

Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2007

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen godkänner regeringens beräkning av statsbudgetens inkomster och avslår motionsyrkandena om godkännande av Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets inkomstberäkning.

Jämför avvikande meningarna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 12 delvis) att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2007 såvitt avser skatteinkomster.

Motionerna

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår i sina partimotioner att riksdagen godkänner den inkomstberäkning som redovisas. Sådana yrkanden framställs i motionerna Fi244 yrkandena 3 och 89 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. (s), Fi245 yrkande 3 av Lars Ohly m.fl. (v) och Fi246 yrkande 4 av Peter Eriksson m.fl. (mp).

Utskottets ställningstagande

I de föregående avsnitten har utskottet tillstyrkt att regeringens förslag bifalls med beaktande av Lagrådets och Skatteverkets synpunkter och med en justering av övergångsbestämmelserna till sänkningen av mervärdesskatten på liftkort. Utskottet har också godtagit de bedömningar och övriga ställningstaganden som regeringen redovisat.

Utskottet har vidare föreslagit att riksdagen höjer det skattefria beloppet för icke yrkesmässig plockning av bär, svamp och kottar från 5 000 kr till 12 500 kr.

Den statsfinansiella effekten av de justeringar som utskottet föreslår och som inte redan beaktats vid regeringens inkomstberäkning bedöms vara försumbar.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna Fi244 yrkandena 3 och 89, Fi245 yrkande 3 och Fi246 yrkande 4.

UTGIFTSRAMAR

Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om utgiftsram för 2007 och preliminär utgiftsram för 2008 och 2009 samt avstyrker motionsförslag om större respektive mindre ramar.

Jämför avvikande meningarna 1 (s) och 2 (v).

Budgetpropositionen

Utgiftsområdet omfattar Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Den av myndigheterna bedrivna verksamheten ingår i politikområdet Skatt, tull och exekution.

Regeringen föreslår att riksdagen ska besluta om en utgiftsram för utgiftsområdet på 9 325 miljoner kronor för 2007 och godkänna en preliminär utgiftsram för 2008 på 9 220 miljoner kronor och för 2009 på 9 387 miljoner kronor. I jämförelse med anvisade medel för 2006 ökar ramen för utgiftsområdet med 103 miljoner kronor 2007. Skatteverkets anslag ökar genom att myndigheten tillfälligt tillförs 225 miljoner kronor i syfte att förbättra skattekontrollen och i ökad utsträckning åtgärda felaktigheter och fusk. Med anledning av bildandet av Kronofogdemyndigheten den 1 juli 2006 har kostnaden för kronofogdeavdelningen, som tidigare belastat Skatteverkets anslag med 38,4 miljoner kronor, varaktigt överförts till Kronofogdemyndighetens anslag. Dessutom tillförs Kronofogdemyndigheten 9 miljoner kronor för 2007 och 2008 i syfte att kompensera myndigheten för kostnader i samband med omlokalisering av verksamhet. För 2007 tillförs Kronofogdemyndighetens anslag varaktigt 3,76 miljoner kronor och engångsvis 0,34 miljoner kronor från anslag 4:5 Sveriges domstolar, detta på grund av förändrat ansvarsförhållande gällande skuldsanering. Anslaget till Tullverket förstärks tillfälligt under 2007 med 25 miljoner kronor i syfte att ytterligare förbättra gränskontrollen och i övrigt förstärka brottsbekämpningen. Dessutom tillförs Tullverkets anslag 28 miljoner kronor för 2007 och 2008 för arbete med Customs Trade Systems, som ska ersätta tulldatasystemet. Slutligen beräknas utgiftsområdet öka till följd av förändrad pris- och löneomräkning.

De gemensamma prioriteringarna inom politikområdet utgår från att berörda myndigheter svarar för väsentliga delar av samhällets viktigaste regelsystem. Myndigheterna ska underlätta för allmänhet och företag att göra rätt för sig. Av stor betydelse är att allmänhet och företag känner förtroende för rättssäkerheten och rättstryggheten i regelsystemen. Efterlevnaden av reglerna kan därmed öka. Myndigheterna ska se till att de regelverk och rutiner som myndigheterna själva disponerar över är så enkla som möjligt till gagn för en kostnadseffektiv hantering. En förutsättning för att uppnå detta är en väl utvecklad dialog med allmänhet och företag. Samtidigt är det viktigt att myndigheterna är aktiva i arbetet med att föreslå förbättringar i de författningar de själva inte förfogar över. Myndigheterna ska tillhandahålla en god service. Sammantaget bör detta leda till att felen minskar och att fullgörandekostnaderna för allmänhet och företag minskar. Kontrollverksamheten ska göras mer träffsäker genom att myndigheterna utifrån riskbedömningar ska besluta om vilka åtgärder som behöver vidtas. I det löpande arbetet ska myndigheterna kontinuerligt arbeta för att höja effektiviteten i verksamheten samtidigt som servicen till allmänhet och företag förbättras. Skatteverket ska arbeta förebyggande och underlätta för allmänhet och företag att göra rätt för sig. Myndigheten ska prioritera åtgärder som ökar viljan att göra rätt från början. Insatser ska riktas mot områden med stora risker. Omvärlds- och riskanalyser ska ligga till grund för urval och inriktning av insatser. Kronofogdemyndigheten ska prioritera sina insatser i enlighet med den fastställda indrivningspolicyn. Tullverket och Kustbevakningen ska prioritera insatser mot narkotika och storskalig eller frekvent illegal införsel av alkohol och tobak samt insatser mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten.

Motionerna

I Socialdemokraternas motion Fi244 yrkandena 4 och 5 delvis av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. föreslås en utgiftsram för 2007 som är 175 miljoner kronor högre än vad regeringen föreslagit. För 2008 föreslår Socialdemokraterna en utgiftsram som är 280 miljoner kronor högre, och för 2009 en utgiftsram som är 87 miljoner kronor lägre än regeringens förslag i budgetpropositionen. Fem miljoner kronor per år bör enligt motionärerna användas till att öka informationen om konsekvenserna av skattefusk.

I Vänsterpartiets motion Fi245 yrkandena 4 och 5 delvis av Lars Ohly m.fl. föreslås att Skatteverkets anslag ökas med 75 miljoner kronor för 2007, 2008 och 2009. Motionärerna anför att anslaget bör höjas för att säkerställa att Skatteverket även fortsättningsvis kan erbjuda en bra service till allmänhet och företag.

I Miljöpartiets motion Fi246 yrkandena 5 och 6 delvis av Peter Eriksson m.fl. föreslås inga anslagsförändringar jämfört med regeringens budgetproposition för 2007.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet och de förändringar däri som föreslås av andra partier framgår av följande tabell.

Ramar för utgiftsområde 3

Miljoner kronor

År	Prop.	(s)	(v)	(mp)
2007	9 325	+175	+75	±0
2008	9 220	+280	+75	±0
2009	9 387	–87	+75	±0

Utskottet konstaterar att Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Tullverket på ett positivt sätt bidrar till att uppfylla målet för politikområdet. Förbättringar har gjorts som resulterat i en positiv resultatutveckling och effektiviseringar.

Det är enligt utskottets mening viktigt att utvecklings- och effektiviseringsarbetet fortsätter inom skatte- och exekutionsområdet, liksom arbetet med regelförenkling och utveckling av kontroll- och arbetsmetoder. För både Skatteverket och Kronofogdemyndigheten är det preventiva arbetet av stor vikt, liksom arbetet för att uppnå enhetlighet när det gäller bl.a. rättstillämpning, kontrollnivåer och handläggningstider. Skatteverket bör fortsätta att utveckla arbetet med riskanalyser samt urvals- och uppföljningssystem. Kronofogdemyndigheten ska bedriva sin verksamhet i enlighet med den fastställda indrivningspolicyn, av vilken bl.a. följer att nya gäldenärer ska utredas snabbt samtidigt som kvaliteten i utredningsarbetet ska vara hög. Tullverkets ansträngningar med att effektivisera verksamheten när det gäller den brottsbekämpande verksamheten, och att ytterligare förbättra servicen till företag och allmänhet, bör fortsätta.

I jämförelse med anvisade medel för 2006 föreslår regeringen en ökad ram för utgiftsområdet med 103 miljoner kronor 2007. Skatteverket tillförs ytterligare resurser för att förbättra skattekontrollen och vidta åtgärder mot felaktigheter och fusk. Enligt utskottets mening tillgodoser förslaget väl behovet av ett effektivare arbete mot skattefusk och av annan brottsbekämpande verksamhet. Kronofogdemyndigheten tillförs nya resurser som en följd av de uppgifter som ligger på den nya myndigheten och även för att kompensera för omlokaliseringskostnader. Tullverkets anslag ökas för att uppnå förbättrad gränskontroll och förstärka brottsbekämpningen, samtidigt som anslaget tillförs medel för arbetet med att ersätta tulldatasystemet med Customs Trade Systems. Utskottet anser att utgiftsramen är väl avvägd och har inget att erinra mot de överväganden som ligger till grund för förslaget. Detsamma gäller regeringens förslag till preliminär utgiftsram för 2008 och 2009.

Den utgiftsökning för 2007 som föreslagits av Socialdemokraterna, liksom det socialdemokratiska förslaget att höja utgiftsramen för 2008 med ett avsevärt större belopp för att därefter sänka anslagen under 2009, avvisas av utskottet. Utskottet anser vidare att Skatteverket redan i dagsläget erbjuder en god service till allmänhet och företag och att utrymme för ytterligare förbättringsarbete ryms inom de av regeringen föreslagna anslagen. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet Vänsterpartiets förslag om en utökad ram för utgiftsområdet. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna.

Stockholm den 14 november 2006

På skatteutskottets vägnar

Lennart Hedquist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lennart Hedquist (m), Lars Johansson (s), Annicka Engblom (m), Laila Bjurling (s), Ulf Berg (m), Jörgen Johansson (c), Raimo Pärssinen (s), Gunnar Andrén (fp), Christin Hagberg (s), Lena Asplund (m), Fredrik Olovsson (s), Lennart Sacrédeus (kd), Fredrik Schulte (m), Marie Engström (v), Britta Rådström (s), Åke Sandström (c) och Helena Leander (mp).

Avvikande meningar

1.	Skattefrågor i budgetpropositionen för 2007 (s)
	Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s) och Britta Rådström (s) anför:

Skattefrågor och inkomstberäkning

För att ett litet land ska kunna hävda sig i hård internationell konkurrens måste alla vara med och känna ansvar och trygghet. Vi har helt enkelt inte råd med att någon lämnas efter. Klyftor kostar, både i ekonomiska och mänskliga termer.

Vi som lever och bor i Sverige har lärt oss att det bara är trygga människor som vågar möta det enda vi med säkerhet vet om framtiden – att det blir annorlunda. Det är bara trygga människor som vågar ta språnget in i det okända, som vågar spränga nya gränser, som vågar byta jobb och flytta, som vågar ta lån och köpa nytt hus och som mitt i livet vågar börja studera och starta om.

Sverige har visat att trygghet går hand i hand med konkurrenskraft. Konkurrenskraft är trygghetens förutsättning. Och trygghet är en nödvändighet för konkurrenskraft.

Skatterna betalar vår gemensamma välfärd och omfördelar från dem som har till dem som saknar. Rättvisa skatter är viktiga för att minska klyftorna och ge alla människor goda möjligheter till ett tryggt liv. Skattesystemet ska vara effektivt utformat samtidigt som det främjar rättvisa. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridningar av ekonomin och avgränsningsproblem. Utgångspunkten är att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Det säkrar den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd.

Den borgerliga regeringens skattepolitik går i dessa avseenden i motsatt riktning. Genom nya subventioner, nya undantag, nytt krångel och oförmåga att vårda stabila skattebaser hotas välfärdens finansiering.

Budgetpropositionen innehåller flera förslag som försämrar skattesystemets effektivitet. Regeringen föreslår att olika inkomster ska beskattas olika beroende på förvärvskällan och hur gammal inkomsttagaren är. Inkomstskatten och socialavgifterna ger den offentliga sektorn betydande inkomster. Att undergräva det systemet kan få allvarliga konsekvenser.

Det främsta syftet med regeringens jobbskatteavdrag är att öka skillnaderna mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar. Det leder till ökade orättvisor. Den som blir sjuk, arbetslös, frånvarande på grund av arbetsskada eller går i pension kommer att få uppleva att inte bara inkomsten sjunker, dessutom ska skatten höjas. Det ökar orättvisorna i samhället. Jobbavdraget är en omfattande skattesänkning som inte är fullt ut finansierat. Det riskerar därmed att urholka finansieringen av den gemensamma välfärden. Det är uppenbart att förslaget inte är genomarbetat. Regeringen har inte låtit remissinstanser yttra sig över vare sig avgränsningar eller tillämpning. Givet förslagets omfattning och principiella karaktär är detta olämpligt. Vi avvisar förslaget.

På en arbetsmarknad där förändringar och omstruktureringar sker allt snabbare krävs goda förutsättningar att arbetspendla. Regeringens förslag om försämrad avdragsrätt för resor och övriga kostnader under tjänst avvisas. Möjligheterna till pendling bör i stället förbättras. Resorna till och från arbetet är en stor utgift, särskilt i glesbygd. Reseavdraget möjliggör för fler människor att pendla och det utvidgar arbetsmarknaden. Därför höjs reseavdraget med 1 kr till 18 kr per mil. Även de som har förmånsbilar ska få höjt reseavdrag med 1 kr till 10 kr per mil. Avdraget för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning bör förbättras för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och förstärka den regionala utvecklingen. Avdrag ska få göras under längre tid än i dag, och villkoren för avdrag bli enklare att uppfylla och tillämpa.

Avdragsrätten för fackföreningsavgift och a-kassa infördes för att skapa skattemässig neutralitet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivarna har i dag möjlighet att göra avdrag för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer. Att ta bort arbetstagarnas rätt till avdrag ger olika förutsättningar för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Det rubbar balansen på den svenska arbetsmarknaden. När detta sker samtidigt som avgifterna till a-kassan höjs och ersättningarna sänks, innebär det kraftiga försämringar för landets löntagare. Vi motsätter oss förslaget.

När Socialdemokraterna undantog hem-pc från förmånsbeskattningen var det en reform som kom att röna stor internationell uppmärksamhet. Såsom den var utformad bidrog den till att IT-kompetensen spred sig över hela landet. Pc-reformen har bidragit till Sveriges ställning som ledande IT-nation. Att avskaffa den reformen innebär ett hårt slag inte bara mot alla dem som i dag får nytta av reformen utan även mot IT-branschen där över 4 000 personer riskerar att förlora sina jobb. Socialdemokraterna motsätter sig därför avskaffandet.

Regeringen föreslår också direkta skattesubventioner till enskilda branscher. I stället för att ge alla branscher och företag goda och likvärdiga villkor anser sig regeringen vara lämpad att peka ut i vilka branscher framtidens jobb ska komma. Särregler för enstaka branscher eller yrkesområden skapar alltid krångel och gränsdragningsproblem. Det skapar också ett tryck från andra branscher att få motsvarande förmåner. Särregler är dessutom i allmänhet orättvisa: Varför ska de företag som jobbar i icke gynnade branscher betala högre skatter än övriga? Varför ska man genom särskilda skatteregler av detta slag gynna konsumtion av t.ex. vissa tjänster framför annan konsumtion?

Flera av de förslag regeringen aviserar tar sikte på den privata tjänstesektorn. Den privata servicesektorn är en viktig bransch som kommer att växa med eller utan skattesubventioner. Att med skattemedel styra vilken inriktning denna expansion ska ha är direkt felaktigt. Skattepolitiken ska i stället, utan onödig klåfingrighet, skapa goda generella villkor. Det är rimligt att anta att tjänstesektorn kommer att vara en växande andel i vår framtida ekonomi. Att bygga in skattesubventioner i den sektorn kan på sikt undergräva välfärdssamhällets finansiering.

Förslaget om skattesubventionerade hushållstjänster innebär en subvention direkt riktad till höginkomsttagarna. Det är trots allt de med högre inkomster som främst kommer att efterfråga denna typ av tjänster och därmed få del av skattesubventionen.

Regeringen försöker använda arbetsgivaravgifterna till att höja sysselsättningen bland äldre. Syftet är lovvärt, men arbetsgivaravgifterna är ett mycket ineffektivt sätt att styra. Alla personer i denna grupp som redan har arbete eller skulle ha fått arbete även utan stimulansen omfattas också av skattesänkningen. Det gör att kostnaden för de ytterligare personer som kommer i anställning blir mycket hög. Det nya pensionssystemet, som premierar arbete över 65 år, i kombination med en modern arbetsmarknads- och arbetslivspolitik är ett mer effektivt sätt att stimulera de äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden.

Fastighetsskatten är en viktig inkomstkälla i en globaliserad ekonomi. Det är en skattebas som behöver vårdas för att kunna upprätthållas långsiktigt. Fastighetsskatten har därför förbättrats på flera sätt sedan 2001. Begränsnings- och dämpningsregler har införts och gjorts mer generösa över tiden. Höjda fastighetspriser innebär dock att det fortfarande finns skäl att göra förändringar. Under senare år har värdena på privatfastigheter ökat kraftigt. Socialdemokraterna anser inte att uttaget av fastighetsskatt behöver öka. Därför ska uttaget av fastighetsskatt frysas på 2005 års nivå under 2006–2008 i avvaktan på en långsiktig lösning. När fastighetspriserna stigit kan det finnas hushåll med låga inkomster som inte omfattas av begränsningsregeln. Därför vill vi höja taket i begränsningsregeln till 5 miljoner kronor. En del, framför allt äldre personer, bor i hyresrätt eller bostadsrätt och har ett fritidshus som stigit kraftigt i värde. För att underlätta för dessa att behålla sitt fritidshus ska begränsningsregeln även tillämpas på fritidsfastigheter.

Regeringens förslag till frysning på 2006 års nivå innebär för många villaägare högre skatt än med Socialdemokraternas förslag till frysning på 2005 års nivå. För de villor som inte kommer att omfattas av takregeln på markvärdet innebär det i genomsnitt 8 % högre skatt. Takregeln gynnar ägarna till landets mest exklusiva villor. Den innebär skattesänkningar på tiotusentals kronor i Stockholms norra förorter. Regeringens förslag saknar analyser av hur takregeln slår för olika inkomstgrupper och i olika delar av landet. Dessutom saknas resonemang kring hur utformningen av regeln har skett. Regeringen satsar på att gynna dem med de största tillgångarna.

Ett nytt regelverk för ett nytt bostadsfinansieringssystem bör ange de långsiktiga villkoren för aktörerna på marknaden och vara inriktat på ett långsiktigt hållbart byggande. Vid omläggningen ska neutraliteten mellan upplåtelseformerna beaktas. Skatteuttaget är också viktigt för det långsiktiga byggandet. Till dess ett nytt system är färdigt ska investeringsstöden för byggande av mindre hyres- och studentlägenheter finnas kvar.

Förmögenhetsskatten betalas av de invånare som har de högsta inkomsterna och de största tillgångarna. Ur fördelningspolitiskt perspektiv är en förmögenhetsskatt välmotiverad. Att avskaffa den kommer att öka klyftorna i samhället. Vi socialdemokrater motsätter oss därför en halverad förmögenhetsskatt. Planerna på att låta olika skattesatser gälla för olika tillgångar kommer att göra skatten krångligare och öppnar för skatteplanering.

3:12-reglerna finns till för att upprätthålla neutraliteten i beskattningen mellan företagare och anställda. Den 1 januari i år reformerades reglerna i syfte att förbättra villkoren för företagen och dessutom förenkla reglerna. I det sammanhanget gjordes en noggrann genomgång av hur mycket reglerna kunde förbättras samtidigt som neutraliteten uppehölls. De ytterligare förändringar som nu föreslås riskerar neutraliteten. Enkla och tydliga skatteregler underlättar för både företag och privatpersoner. Målet att den administrativa bördan för företagen ska reduceras med 20 % på skatteområdet till år 2010 ska fullföljas.

Regeringen planerar ett systemskifte när det gäller trafikförsäkringen. Kostnaderna för trafikskador ska brytas ur den allmänna sjukvården och privatiseras. Vi ser det som ett första steg i strävan att bryta upp offentligt finansierad sjukvård och socialförsäkring. Förutom att det är ett avsteg från den generella välfärdens principer så kommer det att leda till kraftigt höjda premier på trafikförsäkringen. I avvaktan på en överföring av kostnaderna för trafikskador till trafikförsäkringen införs en särskild skatt på trafikförsäkringspremier. Skatten är en ren straffbeskattning av bilismen.

Det har tidigare hänt att höjd skatt på tobak lett till kraftigt ökad smuggling. De mycket kraftiga höjningar som nu föreslås riskerar att leda till ökad smuggling. Risken för detta är inte analyserad i propositionen. Anledningen till att höjningen är mycket högre på vissa produkter än på andra motiveras heller inte.

Riksdagen tillkännagav 2002 att reklamskatten bör avvecklas och att frågan, med beaktande av de budgetpolitiska målen, bör prioriteras. I budgetpropositionen för 2006 tog den tidigare socialdemokratiska regeringen ett första steg i avskaffandet av reklamskatten. Ändringarna innebar att antalet tidningar som är skattepliktiga minskade och att skatten sänktes för dem som betalar reklamskatt. Det är angeläget att ta ytterligare steg för att avskaffa reklamskatten. Periodiska publikationer, inklusive gratisutdelade publikationer, ska ha samma beskattningsregler som dagspressen. Förslaget medför att antalet skattepliktiga publikationer minskar betydligt och att gratistidningarna får sänkt skatt. Många föreningar upplever reklamskatten som krånglig samtidigt som skatten som helhet är på väg att avskaffas. Vi vill därför att reklamskatten för ideella föreningar helt slopas redan den 1 januari 2007.

Lotteriskatten höjdes från 35 till 36 % den 1 juli 1997. Vid denna tidpunkt var utvecklingen för ATG god. Under senare år har förutsättningarna för trav- och galoppsporten dock försämrats. Hästnäringen är en växande näring. Den finns i hela landet och ger viktiga arbetstillfällen inte minst i glesbygd. Därför ska skatten sänkas tillbaka till 35 %. Det kommer att ge en god stimulans till företagandet inom hästnäringen och får därmed positiva effekter i hela landet. Den tidigare socialdemokratiska regeringen gav i maj 2006 en utredare i uppdrag att se över beskattningen av ATG:s vadhållningsverksamhet. Socialdemokraterna kommer noggrant att studera utredarens slutsatser och arbeta för att trav- och galoppsporten ska kunna arbeta under goda förutsättningar.

Legitimiteten för den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla gör rätt för sig och att förmåner och bidrag betalas ut till dem de är avsedda för. För den enskilde måste det vara lätt att göra rätt samtidigt som myndigheternas arbete ska bygga på en rättssäker och enhetlig tillämpning av regler. Detta förutsätter att rättigheter och skyldigheter är tydliga. Den socialdemokratiska regeringen presenterade under 2005 en strategi för att få mer välfärd för varje inbetald skattekrona. Strategin har utvecklats sedan dess. Det handlar om att bekämpa fusk i skatte- och förmånssystem och att öka produktiviteten i den offentliga sektorn.

De förslag som den borgerliga regeringen lägger fram i budgetpropositionen för 2007 är ett resultat av det arbete som den tidigare socialdemokratiska regeringen bedrivit. Exempelvis rör det sig om reformeringen av den straffrättsliga regleringen, översynen av återkravsbestämmelserna, utökat informationsutbyte, ökade resurser till kontrollverksamhet och skärpta krav på kommittéer. Samtidigt skjuter regeringen åtgärderna mot skattefusk på framtiden. Att skjuta åtgärder på framtiden ger felaktiga signaler och riskerar att leda till att staten går miste om betydande skatteintäkter. Trovärdigheten i att bekämpa fusk i förmånssystemen kräver att man parallellt bekämpar skattefusk.

Det krävs ett brett åtgärdsprogram för att komma åt skattefusket. Stärkt skattekontroll på Skatteverket, personalliggare och oannonserade kontroller i vissa branscher, omvänd momsskyldighet i byggbranschen och effektivisering av skattebrottsenheternas utredningar är några exempel. Nu krävs ytterligare steg.

Det förekommer omfattande manipulationer av kassaregister i syfte att undandra skatt. Det gör att skattebördan vältras över på andra och att konkurrensen på marknaden snedvrids. Seriösa näringsidkare riskerar att slås ut av oseriösa. Vi vill att ett krav på typgodkända kassaregister införs i kontantbranscherna. För att underlätta för de allra minsta företagen att köpa in kassaregister ska ett särskilt stöd införas.

Det är uppenbart att de förslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen inte är genomarbetade. Regeringen har inte låtit remissinstanser yttra sig över förslagen och något yttrande från Lagrådet har inte inhämtats. Givet förslagens omfattning och principiella karaktär är detta olämpligt. Finansutskottet har inhämtat yttranden från Lagrådet och Skatteverket, men ett förslag från finansutskottets s-ledamöter om en utvidgad remiss har avslagits med hänvisning till bestämmelsen i 4 kap. 11 § riksdagsordningen om att en sådan begäran får avslås om åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Lagrådet har i sitt yttrande underkänt regeringens beredning på flera punkter.

Skatteverket anför i sitt yttrande att den korta beredningstiden inte har gjort det möjligt att överblicka samtliga detaljer. Det har inte heller funnits tid att överväga andra lösningar, varken författningstekniska eller systemtekniska, som möjligen skulle ha kunnat förenkla såväl utformningen av lagförslagen som den administrativa hanteringen. Den korta tid som stått till buds har Skatteverket till övervägande del ägnat åt att utreda om förslagen över huvud taget går att administrera. Skatteverket pekar också på att vissa förslag kommer att medföra omfattande och resurskrävande informationsinsatser. Verkets allmänna strävan att varje möte med medborgarna ska ses som en möjlighet att skapa förtroende för verksamheten försvåras av svårtillgängliga regler. Kravet på snabba förändringar försvårar arbetet med framtagandet av tydlig och förklarande information till allmänheten såväl i broschyrer som i beslutshandlingar.

Våra invändningar om brister i regeringens beredning av dessa förslag har således bekräftats i Lagrådets och Skatteverkets yttranden. Bristerna är allvarliga eftersom det rör sig om förslag som i många stycken innebär kraftiga förändringar för stora grupper i samhället.

Skattereformen 1990/91 byggde på en blocköverskridande överenskommelse och gav stabila spelregler. Vår utgångspunkt är att skattesystemet ska bygga på breda skattebaser och låga skattesatser samt enkla och tydliga regler. Vi kan dock konstatera att regeringens politik går i rakt motsatt riktning. Kortsiktighet går före långsiktighet. Särreglerna blir fler och krånglet ökar. Gränsdragningsproblem byggs in. Mot den här bakgrunden ser vi i dag inga förutsättningar för en blocköverskridande skattereform under mandatperioden, och därmed finns heller inga förutsättningar för en brett sammansatt parlamentarisk översyn av hela skattesystemet.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Socialdemokraternas förslag.

Vi tillstyrker motionerna Fi244 yrkandena 3–6, 22, 63–80, 82–86, 88–91, 94, 95 och 104 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. (s), Fi249 av Hans Stenberg m.fl. (s), Sk304 av Lars Mejern Larsson m.fl. (s) och A271 y. 10 av Veronica Palm m.fl. (s).

Vi står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi244 yrkandena 3 och 89.

Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution

Skattefusket är ett stort problem i vårt samhälle och innebär också att staten går miste om betydande belopp som rätteligen skulle ha inbetalats och kommit det allmänna till del. Som ett led i kampen mot skattefusket vill vi utöka Skatteverkets anslag med 5 miljoner kronor för att ge myndigheten möjlighet att öka informationsverksamheten om konsekvenserna av skattefusk. Vi anser att sammanlagt 175 miljoner kronor bör anslås till myndigheterna inom utgiftsområde 3 utöver vad regeringen föreslår i budgetpropositionen.

2.	Skattefrågor i budgetpropositionen för 2007 (v)
	Marie Engström (v) anför:

Skattefrågor och inkomstberäkning

Målsättningen för Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden. Vänsterpartiet vill bygga vidare på den modell som Sverige hittills använt för att organisera och finansiera den generella välfärden och samtidigt ta hänsyn till kvinnors och mäns olika ekonomiska förutsättningar.

Kvinnors lägre inkomst av arbete får betydelse för nivån på sjukförsäkring, a-kassa och pensioner, och skillnaden mellan kvinnor och män minskar när skattepliktiga ersättningar (transfereringar), familjestöd och skatt beaktas. En viktig slutsats är att kvinnor som kollektiv är mer känsliga för förändringar i skatte- och transfereringssystemen. Insikten om dessa samband är viktig inför den översyn av skattesystemet som vi förordar.

Den av regeringen aviserade skattereduktionen för hushållstjänster leder knappast till fler jobb eller påtagligt minskat skatteundandragande och utgör också den ett rejält bakslag i strävandet att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen bör förmås att tänka om när det gäller detta. Vänsterpartiet avvisar också regeringens jobbskatteavdrag. Det finns inte något uppenbart samband mellan sänkta skatter och fler jobb.

När det gäller skatterna i den närmaste framtiden föreslår Vänsterpartiet att uppräkningen av skiktgränserna för den statliga skatten på nästa års förvärvsinkomster begränsas till att spegla förändringen i konsumentprisindex med tillägg av 1 procentenhet. Grundavdraget trappas ned från 11 900 kr till 0 kr, först vid taxeringen till statlig inkomstskatt och sedan vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, allt i skiktet 360 000 kr–600 000 kr. Vårt förslag innebär en viss skärpning av beskattningen av högre inkomster, vilket vi anser är fördelningspolitiskt motiverat. Vi vill också begränsa avdragsrätten för pensionssparande till ett halvt prisbasbelopp oavsett inkomst. Det betyder att den extra avdragsmöjligheten med ytterligare ett halvt basbelopp för inkomster mellan 403 000 kr och 806 000 kr försvinner.

Det regionala grundavdraget infördes i syfte att gynna personer bosatta i stödområde A och som en del av den hittills genomförda skatteväxlingen. Vänsterpartiet vill behålla avdraget. Vi vill också behålla beloppsgränserna för avdrag för arbetsresor och övriga utgifter. De försämringar som regeringen föreslår drabbar människor som av olika skäl måste använda bil för resor till och från arbetet, inte minst människor i glesbygd. Däremot tycker vi att skattelättnaden för utländska nyckelpersoner kan tas bort. För att öka rörligheten på den svenska arbetsmarknaden ser vi det som angeläget att möjligheterna att göra avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning utvidgas. Vi också att vill att hem-pc-reformen ska leva vidare. Därför avvisar vi regeringens förslag att införa en förmånsbeskattning av lånedatorer.

Vänsterpartiet är en stark motståndare till förslagen om att slopa skattereduktionen för avgifter till fackförening och a-kassa. Detta kommer att slå mycket hårt mot människor som av olika skäl blir arbetslösa. Sammantaget med regeringens andra förslag om ökad avgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen och obligatoriskt medlemskap i arbetslöshetskassan, kommer avgifterna för medlemskap i fackförening och a-kassa att mångdubblas. Följden kan bli att många löntagare kommer att lämna sin fackförening av ekonomiska skäl. En sådan utveckling kommer att försvaga fackföreningarna och många löntagare. På sikt riskerar vi att maktbalansen på arbetsmarknaden förskjuts till arbetsgivarnas fördel och att den svenska modellen med relativt jämnstarka parter undermineras.

Regeringens förslag om slopad särskild löneskatt för personer över 65 år ska enligt det uppgivna syftet göra det mer attraktivt för arbetsgivare att behålla och anställa äldre arbetskraft. Människor med låga löner, förslitande arbetsuppgifter och stor andel dubbelarbete orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder. Regeringens förslag bidrar till att ytterligare förstärka klasskillnaderna.

Sveriges ekonomi påverkas alltmer av att de ekonomiska aktiviteterna över gränserna ökar. Det handlar bl.a. om företagsinvesteringar, företags och privatpersoners finansiella transaktioner och en alltmer rörlig arbetsmarknad. Dessa faktorer påverkar underlaget för de enskilda skatterna – skattebaserna. Dessa delvis nya förutsättningar måste också beaktas i den översyn av skattesystemet som vi förespråkar.

Fastigheter är tillgångar som ska beskattas. De är en viktig och stabil skattebas. Samtidigt får boendeskatterna inte ge upphov till orimliga effekter. Om hus i attraktiva områden säljs till höga priser till kapitalstarka människor bidrar det till högre taxeringsvärden för de kringboende. Detta är ett besvärligt problem med dagens fastighetsskatt. Permanentboende med låga inkomster kan råka ut för att de får svårt att bo kvar eftersom ett högt taxeringsvärde kan leda till höjd fastighetsskatt och även till att de får betala förmögenhetsskatt. Människor ska inte tvingas från sina hem bara för att de bor i ett område där välbeställda köper hus. Inte heller ska man behöva låna pengar för att betala sina boendeskatter. En översyn av regelverket för uttag av fastighetsskatt bör genomföras snarast. I avvaktan på en sådan översyn föreslår Vänsterpartiet att uttaget av fastighetsskatt under år 2007 beräknas utifrån de taxeringsvärden som gällde vid år 2005. Från och med 2008 beräknas fastighetsskatten utifrån 2006 års taxeringsvärden. I avvaktan på översynen ska den i våras reviderade begränsningsregeln samt dämpningsregeln gälla. Beträffande bostadsrättsföreningar vill vi att schablonintäkten tas bort 2008. Beskattning av bostadsrättsföreningar ska ingå i fastighetsskatteöversynen. Vänsterpartiet ställer sig bakom att uttag av fastighetsskatt på flerbostadshus sänks från 0,5 % till 0,4 %.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till ändringar i förmögenhetsskatten. Föreställningen om att en sänkning av förmögenhetsskatten ska leda till fler jobb genom att tillgången på riskkapital ökar är tveksam. Sambandet är i vart fall kraftigt överdrivet. Däremot kommer en sänkning av förmögenhetsskatten att öka på de ekonomiska klyftorna ytterligare. Vi kan heller inte låta bli att tycka att det är förvånande att regeringen nu väljer att sänka förmögenhetsskatten på allt annat än fastigheter. Kombinationen av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt på vanligt folks boende har från borgerligt håll ofta framhållits som ett viktigt argument mot dagens fastighets- och förmögenhetsbeskattning.

Vänsterpartiet har tidigare tagit upp problemen med tillämpningen av förmögenhetsskattelagen när det gäller överskottslikviditet i onoterade aktiebolag. Det måste finnas regler som förhindrar att privata förmögenheter läggs in i bolag för att undgå förmögenhetsskatt. Dagens regelsystem är emellertid en aning stelt, vilket kan leda till att enskilda företags investeringsplaner kan komma att ifrågasättas av Skatteverket. Reglerna måste utvärderas. I avvaktan på utvärderingen bör reglerna ändras så snart som möjligt så att hänsyn tas till den latenta skatteskulden vid förmögenhetsvärderingen av ägares aktier i onoterade bolag.

Vänsterpartiet välkomnar en ytterligare översyn av regelsystemet som gäller aktiva delägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Vi anser att långsiktiga regelsystem är viktiga för näringslivet och noterar att de i propositionen föreslagna förändringarna trots allt inte ligger så långt ifrån nuvarande regler. I avvaktan på en övergripande översyn anser vi att det nuvarande regelsystemet bör ligga fast och avvisar därför de förändringar som regeringen vill genomföra redan i samband med 2007 års budget.

Vi anser att det finns utrymme för en höjning av bolagsskatten och föreslår en höjning med 2 procentenheter till 30 %. Sverige kommer inte i och med detta att påtagligt försämra sin konkurrenskraft. Höjningen ska kombineras med en rad åtgärder inom andra områden för att underlätta för framför allt mindre företag. Det gäller t.ex. borttagande av sjuklöneperioden för företag med upp till tio anställda, borttagande av medfinansieringen och åtgärder för att stimulera forskningsinsatser i mindre företag. I stället för regeringens planerade s.k. nystartsjobb föreslår vi också en särskild jobbsatsning som utformas som ett riktat sysselsättningsstöd med full kompensation till kommuner och landsting. Detta stöd ges som en skattekreditering. Vänsterpartiet föreslår också att investeringsstimulansen till mindre hyres- och studentbostäder förlängs till utgången av år 2008.

Vänsterpartiet anser att det ska ske en översyn av näringslivets energiskatter. Speciellt bör uppmärksammas om eventuellt ytterligare miljöstyrande åtgärder kan vidtas för den del av industrisektorn som inte omfattas av EU:s handelssystem. Målet ska vara att förbättra miljöstyrningen och effektivisera energianvändningen samtidigt som hänsyn tas till den energiintensiva industrins konkurrenskraft. I det arbetet är det viktigt att andra styrmedel såsom elcertifikat och handel med utsläppsrätter och möjligheten att ingå långsiktiga avtal beaktas. Vi vill också att den under 2004 inledda avtrappningen av energiskatteavdraget för vindkraft ska fortsätta.

Vänsterpartiet avvisar förslaget att fordonsägarna ska ta en större del av kostnaderna för trafikskador eftersom detta skulle innebära kraftigt höjda premier för bilägarna. Samhället bör i första hand satsa på andra åtgärder, t.ex. för ökad trafiksäkerhet, för att minska dessa kostnader. Vi avvisar också regeringens förslag om sänkt mervärdesskattesats för transport i skidliftar eftersom det inte är säkert att förändringen verkligen kommer konsumenterna till del. Branschen har hittills haft en ganska god utveckling redan med gällande regler.

Vi anser det vara angeläget att riksdagen ser till att regeringen lägger fram förslag om tilläggsskatt på alkoholhaltiga drycker. Vi ställer oss bakom de ändringar i lagen om tobaksskatt samt lagen om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror som regeringen föreslår.

Halterna av bekämpningsmedel ökar i svenska bäckar och åar och är så höga att de kan skada vattenlevande djur och växter. Provresultatet för fler än 20 bekämpningsmedel överskred vid ett eller flera prov den gräns när djur eller växter i vattnet kan skadas. Ökade åtgärder för att minska halterna av bekämpningsmedel kommer att bli nödvändiga. Vänsterpartiet föreslår inom ramen för nu föreliggande budgetförslag höjda skatter på bekämpningsmedel och handelsgödsel med 20 %. Utsläppen från deponi och förbränning av avfall har stor negativ påverkan på miljömålen giftfri miljö, ren luft, levande hav och kust samt det nationella klimatmålet. Vi föreslår att också skatten på avfall som förbränns höjs med 20 %.

Stöden till konvertering från direktverkande elvärme och oljeuppvärmning till hållbar energiförsörjning ska enligt Vänsterpartiets budgetförslag för 2007 fortgå.

Biobränslen ska var befriade från koldioxid- eller energiskatt. Dieselskatten bör höjas samtidigt som fordonsskatten på dieselbilar sänks med samma belopp. Fordonsskatten på nya bilar ska bli mer koldioxidrelaterad. Kilometerskatt för tunga fordon bör införas och kilometerskatt för fartyg på Östersjön utredas. Vi vill införa en nedsättning av fordonsskatten med 5 000 kr för bilar av årsmodell 1985–1999 som under 2007 och 2008 konverteras från bensindrift till etanoldrift. En lägre momssats på biodrivmedel skulle gynna utvecklingen mot en mer miljövänlig vägtrafik. Som närmare redovisas i Vänsterpartiets motion Sk246 – som kommer att behandlas av riksdagen i ett annat sammanhang – har vi undersökt om detta skulle vara möjligt, men tyvärr har det visat sig att EU:s mervärdesskattedirektiv inte tillåter en sådan lösning. Det är emellertid viktigt att få fram åtgärder som inte missgynnar försäljningen av förnybara drivmedel. Därför föreslår vi i motion Sk246 att regeringen skyndsamt låter utreda om det är möjligt att med hjälp av ekonomiska styrmedel gynna försäljningen av förnybara drivmedel.

Vänsterpartiet anser att de elprishöjningar som utsläppshandeln orsakat har bidragit till stora intäktsökningar för kärnkrafts- och vattenkraftsproducenterna. Vi föreslår en höjning av effektskatten på kärnkraft med 300 miljoner kronor och en höjning av fastighetsskatten på vattenkraft med 300 miljoner kronor. Intäkterna ska finansiera åtgärder för energiomställning.

Som ett ytterligare steg för att avskaffa reklamskatten föreslår Vänsterpartiet att tidningar med annonsintäkt understigande 100 miljoner kronor per år befrias från att betala reklamskatt fr.o.m. den 1 januari 2007.

Som utvecklats i våra motioner finns det mycket starka skäl för att beslut snarast bör fattas om återstart av trängselskatten i Stockholm. Vissa brister som visat sig under försöket med trängselskatt i Stockholm behöver dock åtgärdas. Det gäller bl.a. förlängd tid för inbetalning av trängselskatt och en avdragsmöjlighet för näringsidkare för trängselskatt som betalas i tjänsten.

Skatteundandragande medför på sikt att välfärdssystem kan komma att undergrävas eftersom pengar som rättmätigt skulle användas för t.ex. höjda bostadstillägg eller för vård inte finns tillgängliga. Även konkurrensen blir snedvriden och riskerar att slå ut seriösa och effektiva företag samtidigt som t.ex. svartarbete innebär en tillvaro i otrygghet och utan rättigheter. Vänsterpartiet vill öka insatserna mot skattefusk och skatteundandragande.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Vänsterpartiets förslag. Följaktligen tillstyrks motionerna Fi220 yrkandena 1–11 av Marie Engström m.fl. (v), Fi221 av Marie Engström m.fl. (v), Fi225 yrkandena 1–3 av Marie Engström m.fl. (v), Fi227 yrkandena 1–13 av Marie Engström m.fl. (v), Fi228 yrkandena 1–8 av Marie Engström m.fl. (v), Fi229 yrkandena 1 och 2 av Marie Engström m.fl. (v), Fi245 yrkandena 1, 3–6, 8, 14–26 och 29 av Lars Ohly m.fl. (v), Fi247 yrkandena 1–3, 7 och 8 av Lars Ohly m.fl. (v), Fi269 yrkandena 1–4 av Peter Pedersen m.fl. (v), Sk244 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. (v), Sk246 yrkande 26 av Lars Ohly m.fl. (v), MJ266 yrkande 27 av Lars Ohly m.fl. (v) och Mj390 yrkandena 45, 46 och 51 av Lars Ohly m.fl. (v).

Jag står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi245 av Lars Ohly m.fl. (v).

Ramarna för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution

Skatteverket spelar en central roll när det gäller att säkerställa att fastställda skatter och avgifter betalas och att det görs inom utsatt tid. Att bekämpa skatteundandragande och skattefusk är också en viktig uppgift för Skatteverket. Även om uppbördsförlusterna räknade i procent är låga och haft en gynnsam utveckling de senaste åren, handlar det om mycket stora belopp i kronor räknat.

Medborgares och företags förtroende för skattesystemet och Skatteverket bygger även på att regelverk och handläggningsprocedurer är rationella, tydliga och förståeliga. Många fel i exempelvis deklarationer måste fortfarande rättas till. Till viss del kan dessa fel bero på komplicerad lagstiftning, alltför krångliga regler, svåra blanketter eller information som är svår för den enskilde att förstå. Regelförenklingar är därför av största vikt för såväl enskilda som företag och för det interna arbetet inom Skatteverket.

Mot denna bakgrund anser Vänsterpartiet i enlighet med motion Fi245 av Lars Ohly m.fl. (v) att Skatteverkets anslag bör tillföras medel som säkerställer att myndigheten även fortsättningsvis kan erbjuda en bra service till allmänhet och företag. Det är också viktigt att få medborgarna att känna förtroende för rättssäkerhet och rättstrygghet i systemet. Vårt förslag är därför att anslaget till Skatteverkets verksamhet höjs med 75 miljoner kronor.

3.	Skattefrågor i budgetpropositionen för 2007 (mp)
	Helena Leander (mp) anför:

Skattefrågor och inkomstberäkning

Jag delar uppfattningen i Miljöpartiets motioner Fi223 och Fi246 att regeringens förslag på skatteområdet i nästan alla väsentliga delar har en tydlig inriktning som gynnar redan välbeställda grupper i samhället, en inriktning som ytterligare förstärks av att finansieringen till stor del bärs av arbetslösa, förtidspensionärer och andra utsatta grupper. Den uppgivna effekten på sysselsättningen är mycket tveksam och miljöprofil på skatteförslagen saknas helt. Förslaget om ett s.k. jobbskatteavdrag ger de största skattesänkningarna till personer med inkomster över 330 000 kr om året, medan arbetande med lägre inkomster får betydligt mindre skattesänkning och pensionärer, sjuka och arbetslösa inte någon sänkning alls. Däremot får alla vara med och betala skattesänkningarna för de mest välbärgade.

Begränsningen av markvärdet på småhus ger stora fastighetsskattesänkningar i exempelvis rika förortskommuner, och borttagande av schablonintäktsskatten på bostadsrättsföreningar gynnar framför allt äldre föreningar i innerstäderna med låga lån. Även regeringens förslag om skattereduktion för hushållsnära tjänster och sänkta arbetsgivaravgifter i vissa branscher har en tydlig inriktning på att gynna redan välbeställda gruppers konsumtionsmönster. Samtidigt missgynnas de flesta småföretag utanför dessa branscher av den borttagna generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter.

Miljöpartiets förslag om sänkt inkomstskatt och fastighetsskatt är enligt min mening överlägset regeringens förslag från fördelnings- och rättvisesynpunkt. Förslaget går ut på att sänka inkomstskatten med ca 1 800 kr per år, lika för alla låg- och medelinkomsttagare, på årsinkomster upp till ungefär 320 000 kr om året. Därefter trappas sänkningen av till noll vid en taxerad inkomst på ca 374 000 kr. Skiktgränsen för statlig skatt räknas endast upp med en procentenhet utöver inflationen, vilket innebär att fler får betala statlig skatt. Fastighetsskatten sänks generellt till 0,8 % för småhus och 0,4 % för hyreshus.

Klimathoten är vårt samhälles största utmaning. Att göra de omställningar som krävs för att klara miljömålen är en mycket prioriterad fråga. Den gröna skatteväxlingen bör fortsätta med förändringar av de miljö- och trafikrelaterade skatterna, bl.a. för att gynna en fortsatt omställning mot bränslesnålare fordon och alternativa drivmedel. För att nå upp till den av riksdagen angivna inriktningen på 30 miljarder kronor fram till år 2010 återstår drygt 12 miljarder kronor under åren 2007–2010. Huvuddelen av denna skatteväxling bör inriktas mot trafiksektorn där de största problemen med ökade utsläpp av växthusgaser finns. Det handlar bl.a. om årliga höjningar av bensin- och dieselskatterna med 25 öre per liter, fullföljande av beslutet att införa en flygskatt samt införande av en koldioxidrelaterad registreringsskatt, fördubblad koldioxidskatt för lätt industri, höjning av effektskatten på kärnkraft och skatt på förbränning av industriavfall.

Skattesänkningarna inom ramen för den gröna skatteväxlingen ska enligt de antagna riktlinjerna främst avse skatt på arbete. Den beloppsmässigt största sänkningen avser den föreslagna sänkningen av inkomstskatten för hushållen, medan resterande del avser arbetsgivaravgifterna.

En miljöbilspremie för privatpersoner bör, som Miljöpartiet föreslår, temporärt införas under perioden 2007–2009. Miljöbilspremien differentieras för att i viss mån återspegla de merkostnader som en miljöbil för närvarande betingar. Premien för bilar som kan drivas med etanol bör vara 5 000 kr och för bilar som kan drivas med gas samt för el- och elhybridbilar 20 000 kr. Vidare bör Sverige fatta beslut om att temporärt sänka momsen för E85 till 12 % under perioden 2007–2009.

En särskild skattestimulans bör införas till stöd för en konvertering av bilparken till drift med alternativa bränslen. Som Miljöpartiet är inne på skulle stödet kunna utformas som en skattereduktion på inkomstskatten på 30 % av konverteringskostnaden inklusive kostnaden för besiktning för kostnader upp till 30 000 kr vid konvertering till etanol- eller gasdrift. Reduktionen bör gälla under åren 2007–2009. Skattebortfallet beror på utnyttjandet.

Trängselskatterna i Stockholm bör återinföras så snart som möjligt. Dessutom bör trängselskatt införas i andra större städer, förutsatt att det – som i Stockholm – finns en majoritet i fullmäktige bakom förslaget. En lagändring bör också genomföras som gör det möjligt för kommuner att införa trängselavgifter utan riksdagsbeslut.

Jag accepterar regeringens förslag om bl.a. höjda skatter på snus och tobak, minskade avdrag för resor och övriga utgifter, förmånsskatt på lånedatorer (dock bara för nya avtal), skatt på trafikförsäkringspremier samt avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa.

Jag övergår härefter till att något kommentera några detaljer rörande skatteförslagen i budgetpropositionen och de motioner som väckts med anledning av denna proposition.

Regeringens förslag till skattereduktion för förvärvsinkomster – s.k. jobbskatteavdrag – innebär störst skattelättnader för dem som tjänar mest och betydligt mindre skattelättnader för personer med låga inkomster. Skattelättnaderna finansieras genom lägre ersättningar till arbetslösa, lägre pensionsavsättningar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, fyrdubblade avgifter till arbetslöshetskassorna och på flera andra sätt som fördelningspolitiskt inte är acceptabelt. Den jobbskapande effekten får bedömas som mycket tveksam. Liksom Miljöpartiet finner jag att regeringens förslag bör avslås och att grundavdraget i stället bör höjas med ca 5 600 kr i alla inkomstlägen upp till en taxerad inkomst på ca 320 000 kr om året. Därefter bör höjningen trappas av till noll vid en taxerad inkomst på ca 374 000 kr och uppräkningen av skiktgränserna minskas inför 2007 till konsumentprisindex plus 1 procentenhet.

I fråga om slopat förhöjt grundavdrag i stödområde A håller jag med Miljöpartiet om att det regionalt förhöjda grundavdraget i stödområde A bör ses som en kompensation för ökade levnadskostnader i detta område till följd av långa avstånd och kallt klimat. Regeringens förslag att ta bort det bör avslås.

När det gäller beskattning av lånedatorer kan jag i och för sig ha en viss förståelse för regeringens förslag att i fortsättningen ta upp sådana lånedatorer som arbetsgivaren tillhandahåller inom ramen för ett s.k. lånedatorprogram till beskattning då det inte längre kan anses motiverat att samhället ska subventionera just datorer. För att undvika att skatten får en retroaktiv karaktär bör förslaget dock modifieras som Miljöpartiet föreslagit. Förmånsskatten för lånedatorer bör således inte tillämpas under återstående avtalstid för avtal som slutits före den 17 oktober 2006. För att förekomma en alltför låg värdering av mycket dyra s.k. multimediepaket bör regeringen återkomma med förslag om regler för förmånsvärdering av mycket dyra datorer.

En skattereduktion för hushållstjänster, eller rättare sagt hushållsnära tjänster, kommer enligt alla realistiska bedömningar främst att utnyttjas av personer med goda inkomster som bör ha råd att betala för dessa tjänster själva. Hushållsnära tjänster är inga framtidsjobb. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att någon skattereduktion för hushållsnära tjänster inte ska införas.

Liksom Miljöpartiet finner jag att förslaget om slopad särskild löneskatt för personer äldre än 65 år bör avslås. Den särskilda löneskatten för äldre kan motiveras med att en del av arbetsgivaravgifterna har skattekaraktär då de inte är direkt förknippade med några förmåner och att de därför bör betalas lika för alla anställda. En anställds ålder är inte en effektiv grund för differentiering. Många äldre kan vara lika eller mer eftertraktade på arbetsmarknaden än många yngre. Det hänger mera på person än på ålder.

När det gäller frågan om fryst underlag för fastighetsskatt bör ansträngningarna inriktas på att ge fastighetsskatten en rimligare utformning än den har för närvarande. Jag ställer mig därför bakom Miljöpartiets förslag att sänka fastighetsskattesatsen för småhus från 1,0 % till 0,8 % fr.o.m. den 1 januari 2006 och att inte tillämpa dämpningsregeln under åren 2006–2008. Det är också viktigt att fullfölja det arbete med en bättre miljöanpassning av fastighetsskatten som inleddes under förra mandatperioden. En rabatt på fastighetsskatten bör kunna ges till fastigheter som vid energibesiktning har visats ha särskilt effektiv och miljövänlig energiförsörjning. Vidare anser jag liksom Miljöpartiet att det är viktigt att regeringen klargör för riksdagen hur den har tänkt sig att lokaler och industrifastigheter ska beskattas. Propositionen i nu aktuell del bör avslås.

Jag finner i likhet med Miljöpartiet att förslaget om en begränsning av fastighetsskatten på markvärdet m.m. är dåligt från fördelningspolitisk synpunkt och att det kan komma att leda till ökade fastighetspriser i de områden som får stora skattesänkningar. Jag föreslår avslag på regeringens förslag i här aktuell del.

Jag håller med Miljöpartiet om att förslaget om slopad schablonintäktsbeskattning för bostadsrättsföreningar i kombination med slopade ränteavdrag kommer att gynna endast nuvarande ägare av lågt belånade bostadsrätter i äldre fastigheter. Förslaget bör därför avslås och i stället bör effekterna av förestående taxering av hyreshus motverkas genom att nivån på schablonintäkten sänks från 3 % till 2,4 % fr.o.m. den 1 januari 2007.

Som anförs av Miljöpartiet finns det åtskilliga problem förknippade med förmögenhetsskattens avveckling, och en eventuell sänkning eller borttagande måste ske på ett ekonomiskt ansvarsfullt och ett fördelningspolitiskt rättvist sätt. Regeringens förslag motsvarar inte dessa krav. Att beskatta banktillgodohavanden och aktieinnehav med 0,75 % och villor och bostadsrätter med 1,5 % brister i logik, krånglar till en redan tillkrånglad skatt och öppnar för skatteplanering och skatteundandragande. Att dessutom låta sjuka och arbetslösa med små inkomster bära bördan av finansieringen till en avveckling, som mest gynnar de bättre bemedlade i samhället, är både stötande och från fördelningspolitisk synpunkt djupt orättvist. En avveckling av förmögenhetsskatten kan endast accepteras om den ingår i en politik som sammantaget är fördelningspolitiskt acceptabel. Mot denna bakgrund avvisar jag de ändringar i förmögenhetsskatten som regeringen har aviserat, liksom förslaget att dämpningsregeln ska påverka förmögenhetsskatten.

De s.k. 3:12-reglerna fyller en viktig funktion för en rättvis beskattning av rörelseidkare. Det är viktigt att villkoren för fåmansföretagare är generösa, samtidigt som möjligheterna till skatteundandragande bör begränsas. När det gäller frågan om en fortsatt reformering av 3:12-reglerna accepterar jag delvis, i likhet med Miljöpartiet, regeringens förslag till förändringar och finner således att förändringarna i schablonregeln och löneunderlagsregeln är rimliga. När det gäller det temporära återinförandet av den upphävda regeln om hälftendelning av kapitalvinster mellan tjänst och kapital befarar jag, liksom Miljöpartiet, att det öppnar för skatteplanering bl.a. i form av interna aktieöverlåtelser. Regeringens förslag i denna del avvisas därför.

I fråga om etableringskonto vill jag hänvisa till Miljöpartiets påpekande att det i Danmark finns ett system med skattegynnat sparande i s.k. etableringskonton för dem som har planer på att starta företag. Jag biträder Miljöpartiets förslag om en utredning av förutsättningarna att även i Sverige införa ett sådant sparandesystem, som skulle kunna användas som startkapital för nya företag.

I fråga om energiskatt på el i norra Sverige är jag i likhet med Miljöpartiet emot tanken på en sänkning av energiskatt på el i vissa kommuner. En sådan skattefavör gynnar ensidigt elkonsumtion och eluppvärmning, vilket blir både godtyckligt och utan stimulans att välja de miljömässigt bästa alternativen. Jag förordar därför i stället, i likhet med Miljöpartiet, att det regionalt förhöjda grundavdraget ska kvarstå eftersom detta stöd är ett bättre, neutralt och miljöstimulerande sätt att kompensera boende i norra Sverige för lägesnackdelar.

Då det gäller frågan om koldioxidskatt, utsläppshandel m.m. är det viktigt att alla delar av samhället tar sitt ansvar för att minska koldioxidutsläppen. För närvarande betalar industrin bara 21 % av hushållsnivån i koldioxidskatt. Detta ger enligt min uppfattning en alltför svag styrning av industrins koldioxidutsläpp. Yrkandena av Miljöpartiet om en fördubbling av koldioxidskatten för all industri som inte ingår i systemet med handel med utsläppsrätter är enligt min mening väl motiverade. Den föreslagna skattehöjningen för den lätta industrin får ses som ett led i den gröna skatteväxlingen och skulle kunna kompenseras av bl.a. en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Miljöpartiets förslag om höjd effektskatt på kärnkraft bör bedömas mot bakgrund av det förhållandet att kärnkraften inte är långsiktigt hållbar och att den inte betalar sina miljökostnader, trots att den under senare år kunnat lyfta stora vinster. Av bl.a. det skälet är det rimligt att höja effektskatten på kärnkraft för att ge en tydlig signal till kraftindustrin att planera för en fortsatt kärnkraftsavveckling i ordnade former. Jag ställer mig därför bakom Miljöpartiets förslag att höja effektskatten på kärnkraft med 15 % från den 1 januari 2007.

Angående frågan om fortsatta skattelättnader för alternativa drivmedel är det viktigt att framhålla att användningen av miljöbilar och alternativa bränslen bör främjas. Eftersom etanol som fordonsbränsle redan är befriat från punktskatter bör, åtminstone temporärt, en lägre momssats tas ut på E85-bränsle. Jag biträder därför kravet av Miljöpartiet att mervärdesskatten på etanol bör sänkas till 12 % i syfte att uppnå balans mellan priset på E85 och bensin. Den lägre skattesatsen bör gälla under en treårsperiod med början den 1 januari 2007. Beslutet bör anmälas till EG-kommissionen tillsammans med en begäran om att ändra momsdirektivet så att det blir möjligt att beskatta etanol med en reducerad skattesats. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag om sänkt mervärdesskatt för E85-bränsle i enlighet med vad som nu anförts.

Beträffande miljöbilar m.m. anser jag, liksom Miljöpartiet, att det är viktigt att främja en grön omställning av transportsektorn. Det är dock bättre att främja användningen av alternativa drivmedel än att subventionera inköp av nya bilar, vilket kan bli väl dyrt för skattebetalarna i längden. En miljöbilspremie kan emellertid försvaras som en temporär åtgärd i ett paket med andra åtgärder för att snabbt komma upp i en ökad andel miljöbilar i bilparken. Jag ställer mig därför bakom Miljöpartiets förslag om att införa en temporär skattereduktion för inköp av miljöbilar under perioden den 1 januari 2007–31 december 2009. Premien bör vara 5 000 kr för bilar som kan drivas med etanol och 20 000 kr för bilar som kan drivas med gas samt för el- och hybridbilar.

I syfte att stödja konvertering av bensinfordon till etanol- eller gasdrift bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag om ett konverteringsstöd. Stödet bör utformas som en skattereduktion på inkomstskatten och uppgå till 30 % av konverteringskostnaden, inklusive besiktning, för kostnader upp till 30 000 kr. Reduktionen bör omfatta konverteringar som görs under tiden den 1 januari 2007–31 december 2009. Vidare bör, som ett led i den gröna skatteväxlingen, regeringen återkomma med ett lagförslag som gör det möjligt att fr.o.m. den 1 juli 2007 ta ut en koldioxidrelaterad registreringsskatt för lätta fordon upp till 3,5 ton.

För att fasa ut användningen av fossilt fordonsbränsle bör skatten på bensin och diesel höjas. Riksdagen bör redan nu besluta om framtida höjningar av skatten för den 1 januari 2007, 2008 och 2009 så att konsumenterna vet vad som väntar framöver och kan planera därefter. Jag tillstyrker Miljöpartiets förslag att skatten på bensin och diesel vid varje årsskifte höjs med 25 öre utöver indexuppräkningarna.

När det gäller flygskatt bör det framhållas att flygets negativa klimateffekter är betydligt värre än alla andra trafikslag i förhållande till utfört transportarbete. Jag finner det därför rimligt att flyget med en lämpligt utformad skatt får bidra till att betala för de kostnader som det förorsakar miljön, framför allt klimateffekterna. Den av riksdagen antagna skatten på flygresor bör därför enligt min mening vara kvar och inte upphävas redan innan den börjat tillämpas. Vidare bör regeringen tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag till en skatt på flygbränsle.

Beträffande beskattning av avfall som förbränns hör det till saken att det infördes en skatt på hushållsavfall som förbränns den 1 juli 2006 efter förslag från den s.k. BRAS-utredningen (SOU 2005:23). Utredningen föreslog att skatten även skulle omfatta industriavfall. Detta krävde dock ytterligare beredning och EU-notifiering, vilket gjorde att denna del av skatten inte kunde införas till den 1 juli 2006. Miljöpartiet föreslår nu att arbetet snabbt drivs vidare enligt utredningens förslag och att regeringen återkommer med förslag om en skatt även på industriavfall som förbränns från den 1 juli 2007. Jag ansluter mig härtill.

Jag biträder Miljöpartiets krav att trängselskatt återinförs i Stockholm den 1 april 2007. Vägverket har räknat med att skatteinkomsterna kommer att uppgå till ca 770 miljoner kronor under ett helår. Av influtna medel beräknas ca 250 miljoner kronor åtgå till driftskostnaderna för systemet. Återstoden, ca 520 miljoner kronor per år, bör återföras till regionen för främst kollektivtrafik. Efter nödvändiga lagstiftningsåtgärder bör regeringen ge Vägverket i uppdrag att snarast starta systemet i Stockholm. Vidare bör riksdagen besluta om de lagändringar som behövs för att förlänga inbetalningstiden till 30 dagar och ge möjlighet till fem skattefria passager per år. En utredning om effekterna av att ge näringsidkare rätt att göra avdrag i deklarationen för trängselskatt som tas ut för resor i tjänsten är önskvärd, och möjligheten att införa fakturering av trängselskatt en gång per månad bör också utredas. Regeringen bör dessutom uppdra åt Vägverket att företa en översyn av systemet med trängselskatt och föreslå de förbättringar som kan göras i systemet.

När det gäller frågan om moms på ekologisk mat bör det framhållas, som Miljöpartiet gör, att man kan undvika de höga priserna i konsumentledet på ekologisk mat på grund av bl.a. små volymer och dyr separathanteringskostnad genom att sänka momsen på sådana livsmedelsprodukter. En sådan åtgärd kommer att stimulera till ökad konsumtion av livsmedel från certifierad produktion, vilket kommer att stärka tillväxten i branschen samtidigt som förutsättningarna för de av riksdagen fastställda miljömålen ökar. Regeringen bör återkomma med förslag om att mervärdesskatten på ekologiskt producerad mat ska sänkas till 6 % från den 1 januari 2008. Jag tillstyrker detta yrkande.

Jag vill slutligen också något beröra frågan om en båtskatt. I syfte att minska båtstölder, identifiera båtar vid smitning och hastighetsöverträdelser samt klargöra ägarförhållandena vid försäljningar förordar jag i likhet med Miljöpartiet införandet av ett fritidsbåtsregister. Ett sådant register skulle även ge bättre möjligheter att kontrollera att dyra båtar tas upp i deklarationen för förmögenhetsskatt. Båtregistret bör finansieras av en båtskatt, som även bör finansiera den service för båtlivet som staten i dag bekostar på annat sätt. Jag tillstyrker följaktligen Miljöpartiets förslag att införa en skatt på fritidsbåtar den 1 januari 2008.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen fattar beslut om en inriktning av skattepolitiken som överensstämmer med Miljöpartiets förslag.

Jag tillstyrker motionerna Fi223 yrkandena 1–7, 13 och 17–45 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp), Fi246 yrkandena 1, 4 och 7 av Peter Eriksson m.fl. (mp), C360 yrkande 15 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp), MJ391 yrkandena 13, 26 och 38 av Peter Eriksson m.fl. (mp) och Fi224 yrkandena 1–5 av Per Bolund m.fl. (mp).

Vi står bakom den inkomstberäkning som redovisas i motion Fi246 yrkande 4.

Bilaga 4

Justitieutskottets protokollsutdrag 2006/07:3.3

Bilaga 5

Civilutskottets protokollsutdrag 2006/07:3.2

Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande 2006/07:SfU1y

Bilaga 7

Socialutskottets protokollsutdrag 2006/07:3.5

Bilaga 8

Kulturutskottets yttrande 2006/07:KrU1y

Bilaga 9

Trafikutskottets protokollsutdrag 2006/07:5.4

Bilaga 10

Miljö- och Jordbruksutskottets protokollsutdrag 2006/07:6.3

Bilaga 11

Näringsutskottets yttrande 2006/07:NU1y

Bilaga 12

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2006/07:AU1y

Bilaga 13

Finansutskottets offentliga utfrågning

Den aktuella penningpolitiken

Tid: Torsdagen den 26 oktober kl. 9.00–11.00

Lokal: Skandiasalen i Neptunus

Inbjuden

Riksbankschef Stefan Ingves

Medverkande

Pär Nuder (s) vice ordförande

Ulf Sjösten (m)

Anna Lilliehöök (m)

Lars Elinderson (m)

Monica Green (s)

Christer Nylander (fp)

Hans Hoff (s)

Peder Wachtmeister (m)

Göran Pettersson (m)

Ulla Andersson (v)

Emma Henriksson (kd)

Per Åsling (c)

Mats Pertoft (mp)

Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken

Vice ordföranden: God morgon. Välkomna! Jag är inte Stefan Attefall – han är hemma och kurerar sig. Vi sänder en hälsning till vår ordförande. Jag ska i hans ställe försöka leda detta offentliga sammanträde.

Jag hälsar särskilt riksbankschefen Stefan Ingves med medarbetare välkomna.

Vi gör på sedvanligt sätt. Vi inbjuder först riksbankschefen att presentera den inflationsrapport som Riksbanken i dag har publicerat. Därefter gör vi ett avbrott för en nödvändig fikapaus. Sedan vidtar en möjlighet för utskottets ledamöter att ställa frågor till riksbankschefen.

Riksbankschef Stefan Ingves: Tack så mycket för inbjudan att komma hit och prata. Det är andra gången som jag är i finansutskottet för att diskutera penningpolitiken, och därför kan jag inte påstå att jag har speciellt stor erfarenhet av dessa utfrågningar. Men det gäller ju också en del av er som är här för första gången, och jag är helt övertygad om att det inte kommer att lägga något hinder i vägen för en intressant och givande diskussion längre fram.

Det brukar alltid vara bra att börja med en tillbakablick för att få lite perspektiv på dagsläget, och den här gången, med så många nya ledamöter, är det kanske särskilt motiverat. Efter tillbakablicken ska jag titta framåt och redogöra för Riksbankens syn på de ekonomiska utsikterna och penningpolitiken framöver.

I den tillbakablick som jag ska göra kommer jag att hävda att den nya regim som infördes för ungefär ett och ett halvt decennium sedan har fungerat väl. Vi har haft en helt annan stabilitet i den ekonomiska utvecklingen än tidigare, samtidigt som tillväxten har varit förhållandevis hög. Mitt viktigaste budskap i framåtblicken är att utsikterna för svensk ekonomi också är ljusa. Vi ser framför oss att tillväxten i ekonomin blir god också de närmaste åren och att läget på arbetsmarknaden fortsätter att ljusna. Uppgången i inflationen som vi ser väntas samtidigt bli måttlig, men det kräver att räntan höjs gradvis.

Som jag sade är det nu nästan ett och ett halvt decennium sedan vi i Sverige tvingades överge den fasta växelkursen. Det blev startpunkten för den omläggning av den ekonomiska politiken som innebar att både penningpolitiken och finanspolitiken fick andra roller än de hade haft under 1970- och 1980-talen. Finanspolitiken hade tidigare ofta varit alltför expansiv och bidragit till att inflationen blev alltför hög. Den fick nu som huvuduppgift att se till att de offentliga finanserna utvecklades på ett sätt som var långsiktigt hållbart. Penningpolitiken å sin sida var inte längre låst till att försvara växelkursen i och med att kronan fick fortsätta att flyta. Huvuduppgiften blev i stället att mer direkt verka för att inflationen skulle hållas på en låg och stabil nivå, genom att med ränteförändringar påverka efterfrågeläget i ekonomin.

1. Inflation och tillväxt

Årlig procentuell förändring

Källa: SCB.

Den nya regimen har väl levt upp till förväntningarna (diagram 1). Efter den inledande djupa krisen har inflationen varit betydligt lägre och varierat mindre än under 1970- och 1980-talen. Detta syns på bilden av inflation och tillväxt. Samtidigt har tillväxten i ekonomin varit högre och mer stabil än tidigare. Reallönerna har också utvecklats gynnsamt. I många avseenden får man nog hävda att den svenska utvecklingen framstår som god också i ett internationellt perspektiv, och det var långtifrån fallet under 1970- och 1980-talen.

Det finns naturligtvis också områden där utvecklingen inte har varit särskilt bra. Det gäller kanske framför allt sysselsättningen. Insikten att sysselsättningen i längden beror på hur väl arbetsmarknaden fungerar har fått allt större genomslag. Det är alltså där man bör inrikta ansträngningarna om man vill få en varaktig lösning på sysselsättningsproblemen. Det avgörande är inte hur Riksbanken sätter räntan eller hur expansiv finanspolitiken är. Tanken att det inte finns någon konflikt på lång sikt mellan målen om god sysselsättning och låg inflation är för övrigt ett av skälen till att Edmund Phelps i år tilldelades Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Nu vill jag naturligtvis inte påstå att allt positivt som har hänt beror på uppläggningen av den ekonomiska politiken. Det har ju också skett betydelsefulla förändringar inom andra områden som har bidragit till den gynnsamma utvecklingen. Men man kan i alla fall konstatera att omläggningen av penningpolitiken har givit en stadga och en stabilitet åt den ekonomiska politiken som tidigare saknades. Det bör rimligtvis ha betytt en hel del för utvecklingen.

Låt mig så något mer i detalj beskriva utvecklingen under de senaste tre fyra åren, eftersom den i en del avseenden har varit lite speciell. Åtminstone vid en första anblick har under den här perioden tillväxten, inflationen och sysselsättningen sinsemellan utvecklats på ett lite motsägelsefullt sätt.

2. Inflationen: mål och utfall

Årlig procentuell förändring

Anm.: Inflation mätt som KPI.

Källa: SCB och Riksbanken.

Sedan mitten av 2003 har inflationen legat under målet på 2 %, och periodvis också betydligt under målet (diagram 2). Det är egentligen bara under det senaste halvåret som inflationen igen har börjat närma sig nivåer som är någorlunda i linje med målet.

Samtidigt har tillväxten varit hög. Sedan 2004 har BNP ökat med i snitt en bit över 3 % per år. Det är en ganska anmärkningsvärd siffra, både i ett historiskt perspektiv och i jämförelse med många andra länder, särskilt i Europa. Sammantaget har alltså inflationen varit påfallande låg medan tillväxten, om något, har varit högre än vanligt.

Trots den goda tillväxten har sysselsättningen utvecklats svagt. Den höga efterfrågan på varor och tjänster verkar inte ha resulterat i någon större efterfrågan på arbetskraft. Men under den allra senaste tiden har läget börjat ljusna också på arbetsmarknaden.

Hur kommer det sig då att inflationen har blivit anmärkningsvärt låg och sysselsättningen utvecklats så svagt som den gjort, trots att konjunkturen uppenbarligen har tuffat på i god fart? Ekonomin förefaller ha påverkats av krafter som har hållit tillbaka både inflation och sysselsättning. Vilka kan då dessa krafter vara?

3. Inflation i Sverige, Norge och Finland

Årlig procentuell förändring

Anm.: Inflation mätt som HICP.

Källa: SCB, Statistics Finland och Statistics Norway.

Till att börja med är det värt att notera att det inte bara är här i Sverige som inflationen har varit ovanligt låg de senaste åren (diagram 3). Som syns på bilden sjönk till exempel i Norge inflationen för några år sedan kraftigt på liknande sätt som i Sverige. I Finland har inflationen varit ännu lite lägre än i Sverige. De krafter som har hållit nere inflationen verkar alltså i någon mån ha varit gemensamma för andra små, öppna ekonomier i vår närhet.

En sådan gemensam faktor är förmodligen att priserna på importerade varor har utvecklats svagt. En anledning är den pågående globaliseringen. Lågkostnadsländer, särskilt Kina, har fått en allt större roll i världsekonomin, och vi har börjat importera alltmer varor från dessa länder. Om man ser till prisutvecklingen på konsumtionsvaror – en varukategori som utgörs av många importerade varor – har priserna på dessa varor till och med fallit de senaste åren både i Sverige och i våra nordiska grannländer (diagram 4). Det ser man tydligt på bilden, där vi beskriver konsumentprisutvecklingen på varor och alla dessa kurvor ligger under noll.

4. Konsumentpriser för varor – exklusive energi och livsmedel

Årlig procentuell förändring

Anm.: Detta avser HICP – non-energy industrial goods.

Källa: Eurostat.

En annan faktor som hållit tillbaka inflationen i Sverige, och som förmodligen varit än viktigare, är att produktivitetstillväxten har varit oväntat stark. Det har hållit nere produktionskostnaderna i företagen och dämpat prisökningarna på inhemskt producerade varor och tjänster. Eftersom importerade varor bearbetas och distribueras inom landet innan de säljs till konsumenter har produktivitetstillväxten också hållit tillbaka prisökningarna på importerade produkter (diagram 5). Här ser vi också att arbetskraftskostnadens ökning har varit låg och produktiviteten har legat på en högre nivå.

Det är inte helt klart varför produktivitetsförbättringarna har varit så snabba de senaste åren. En möjlighet är att de stora investeringar i informationsteknik som gjordes under slutet av 1990-talet nu har börjat ge resultat. Det är också fullt tänkbart att den höga produktivitetstillväxten är en följd av att företag i många sektorer upplever ökad konkurrens, inte minst som en följd av globaliseringen. Som en konsekvens har de sett sig tvingade att rationalisera och effektivisera sin verksamhet. Det skulle i så fall kunna förklara varför sysselsättningen utvecklats så pass svagt. Med effektivare produktionsprocesser har företagen kunnat tillgodose en stigande efterfrågan utan att behöva nyanställa i samma omfattning som i tidigare konjunkturuppgångar.

5. Enhetsarbetskostnad och produktivitet i näringslivet

Årlig procentuell förändring

Anm.: Ljusgrå stapel och streckad linje avser prognos (IR06:3).

Källor: SCB och Riksbanken.

Det faktum att inflationen under drygt tre år legat under målet tyder på att det här var en utveckling som Riksbanken inte lyckades förutse, även om vi räknade med att inflationen skulle falla när den tidigare snabba energiprisuppgången i början på 2000-talet slog tillbaka. Om vi hade förutsett att inflationen skulle bli så låg som den blev hade vi möjligen hållit en lägre ränta än vad vi faktiskt gjorde. Men när man funderar kring den utvecklingen var vi knappast ensamma om att missa i prognosen (diagram 6).

6. Prognoser för inflationen 2005 vid olika tidpunkter, Riksbanken samt ett genomsnitt av andra prognosmakare

Källor: Consensus Inc., Finansdepartementet, LO och SCB.

Den här bilden visar vad prognosmakare tyckte i genomsnitt om inflationstakten 2005 tillbaka i tiden, med början i april 2004. Man ser då att överlag tycks svenska konjunkturbedömare under senare år ha överraskats av både den starka tillväxten och den låga inflationen.

Det var till exempel först en bit in på 2005, vilket syns i figuren med staplarna för april 2005, som de flesta började räkna med att inflationen det året skulle hamna under Riksbankens toleransintervall. Alla bedömare kände naturligtvis till att ekonomin påverkades av till exempel globaliseringen och den snabba utvecklingen av informationsteknologin. Men därifrån är steget ganska långt till att kunna förutsäga exakt hur stort genomslag dessa krafter får på exempelvis produktivitet och prisutveckling. Det gäller särskilt att bedöma detta under ett enskilt år.

Precis som alla andra centralbanker slipar vi hela tiden våra prognosverktyg för att bli bättre på att förutsäga framtiden. Förhoppningsvis kommer vi gradvis att öka precisionen i våra prognoser. Men att tro att vi helt och hållet skulle kunna förutsäga den här typen av skeenden är nog när allt kommer omkring inte realistiskt.

När det gäller utvecklingen de senaste åren är det också en viktig insikt att inflationen har hållits nere av krafter som i grunden är gynnsamma för ekonomin. Annorlunda uttryckt kan man säga att utvecklingen har dominerats av positiva förändringar på ekonomins så kallade utbudssida. Att priserna pressas av ökad konkurrens och ökad handel med fjärran länder är till exempel något som vi alla – som konsumenter – har glädje av. Och att produktivitetstillväxten är hög i ekonomin bör på sikt komma alla till del i form av ökat välstånd.

Innan jag ska blicka framåt kan det vara på sin plats att jag berättar lite om hur vi på ett mer allmänt plan resonerar när vi fattar våra beslut om räntan.

Målet för penningpolitiken är ett stabilt penningvärde – låg inflation, med andra ord. Vi har konkretiserat detta som att konsumentpriserna, mätt med konsumentprisindex, ska öka med 2 % i årstakt.

Eftersom det tar tid innan ränteförändringar får effekt måste penningpolitiken baseras på prognoser för inflation ett par år framåt i tiden. Den typen av prognoser är förstås osäkra, och inte minst utvecklingen under senare år har ju, som sagt, visat att det från och till inträffar olika händelser som är svåra att förutsäga. Det betyder att man måste räkna med att inflationen periodvis kommer att avvika från målet, och ibland kan det till och med hända att den avviker ganska mycket.

Det väsentliga i det långa loppet är inte tillfälliga svängningar i inflationen, utan det är att förväntningarna i ekonomin är förankrade vid inflationsmålet. Då kan inflationsmålet fylla sin viktiga funktion som nominellt riktmärke när priser och löner sätts och investeringsbeslut fattas. Och i det avseendet, om man tar ett lite längre tidsperspektiv, har vi av allt att döma lyckats väl (diagram 7).

7. Inflation och inflationsförväntningar

Årlig procentuell förändring

Källor: Prospera Research AB och SCB.

Här ser vi hur inflationsförväntningarna, om man går tillbaka till 1990-talet, var ganska spridda mellan alla möjliga olika inflationstakter och hur vi i dag har ett knippe förväntningar som är stadigt parkerade kring 2 %.

Låt mig i det här sammanhanget också kort beröra hur vi gör våra prognoser. Tidigare gjorde vi prognoser utifrån förutsättningen att reporäntan – vår styrränta – var konstant under hela prognosperioden. Om inflationen bedömdes bli lägre än 2 % var det en signal om att räntan behövde sänkas, och vice versa. Men att reporäntan skulle vara helt oförändrad under lång tid är ett ganska orealistiskt antagande. Många gånger – till exempel när alla väntar sig en längre period med räntehöjningar eller räntesänkningar – innebär ett sådant antagande om konstant ränta att det blir svårt att göra rimliga prognoser.

För att ändra på det här baseras numera våra prognoser i stället på ett antagande att reporäntan utvecklas på det sätt som de finansiella marknaderna förväntar sig. Vår aktuella prognos i inflationsrapporten utgår till exempel från att räntan fortsätter att höjas gradvis framöver. Det här nya antagandet har i sig ingen betydelse för den förda politiken. Men det gör det lättare att utvärdera våra prognoser eftersom de blir mer realistiska och det blir lättare att jämföra dem med andra prognosmakares arbete. Det är också viktigt att känna till för att förstå hur vi kommunicerar. Om inflationen enligt prognosen ser ut att bli lägre än 2 % på ett par års sikt behöver det inte längre vara ett skäl att sänka räntan. Det kan i stället tyda på att det finns anledning att höja räntan lite långsammare än vad marknaden förväntar sig.

Ett ytterligare steg i vårt sätt att göra prognoser skulle vara att göra vår egen prognos för ränteutvecklingen, i stället för att utgå från marknadens förväntningar. Detta kräver en hel del förändringar i det sätt som vi arbetar på, både för dem som gör prognoserna och för oss i direktionen som fattar beslut. För min del tycker jag att detta vore en ganska naturlig utveckling, och det är också något som vi för närvarande överväger.

Det är inte bara prognoserna för inflationen vi tittar på när vi utformar penningpolitiken och funderar på hur vi ska sätta räntan framöver. Politiken är flexibel i den meningen att vi också tittar på hur ekonomin i stort utvecklas. Vår ambition är att, inom ramen för vår uppgift att stabilisera penningvärdet, också bidra till en stabil utveckling av produktion och sysselsättning. Då inställer sig frågan: Hur gör vi då det?

Jo, det gör vi genom att avväga hur snabbt vi ska sikta på att föra inflationen till målet. Om till exempel inflationen är lägre än målet samtidigt som tillväxten i ekonomin är hög, som har varit fallet i Sverige under senare år, kan en penningpolitik som siktar på att snabbt driva upp inflationen genom mycket låga räntor leda till att efterfrågan längre fram blir starkare än vad ekonomin klarar. Vi riskerar då att gå in i en överhettning där priser och löner börjar öka snabbt och där kanske också inflationsförväntningarna justeras upp. Riksbanken kan då tvingas strama åt penningpolitiken kraftigt. Å andra sidan: Om vi i stället gradvis börjar höja räntan tidigare är chansen större att en sådan överhettning kan undvikas. Därigenom kan vi också undvika de recessioner som ofta följer efter överhettningar. En sådan politik kan alltså över tiden göra att svängningarna i ekonomin blir mindre. Det är här den tvåårshorisont som vi arbetar med kommer in. Den innebär att vi i normala fall kan låta det ta upp till två år innan inflationen når målet.

Det jag har redogjort för så här långt när det gäller principerna för penningpolitiken är i dag en vedertagen syn på hur penningpolitik med inflationsmål bör bedrivas. Centralbanker runtom i världen har valt lite olika varianter, där detaljerna i penningpolitikens uppläggning kan skilja sig en del. Men den övergripande strategin är ändå i stort sett densamma.

En annan fråga när det gäller penningpolitikens utformning som varit aktuell under senare tid och som är knivigare rör de snabba prisökningarna på bostadsmarknaden. Priserna på bostäder har under senare år stigit med runt 10 % i årstakt (diagram 8). I ungefär lika snabb takt har hushållen tagit nya lån. Vi ser att det här är någonting som skiljer sig markant från konsumentprisutvecklingen.

8. Konsumentpriser (KPI) och småhuspriser

Årlig procentuell förändring

Källa: SCB.

Det finns flera rimliga förklaringar till att bostadspriserna under en tid har stigit mycket. Det har bland annat byggts jämförelsevis få nya bostäder det senaste decenniet. Den höga produktivitetstillväxten kan också ha gjort att hushållen väntar sig en mer gynnsam inkomstutveckling på sikt jämfört med tidigare och av den anledningen tar på sig mer skulder och köper bostäder. Kreditmarknaderna är i dag heller inte lika reglerade som förr. Tillsammans med den expansiva penningpolitiken har det här bidragit till höga kreditvolymer i ekonomin.

Men man kan inte utesluta att det dessutom finns överdrivna inslag i den här utvecklingen och att förväntningarna blivit orealistiska om hur bostadspriserna ska utvecklas framöver. En bidragande orsak kan vara att räntan i den här konjunkturcykeln har sänkts till en historiskt låg nivå och att det har lett till en överdriven ränteoptimism. Också obligationsräntorna har sjunkit till historiskt låga nivåer både i Sverige och i flera andra länder. Det här kan möjligen ha spätt på ränteoptimismen ytterligare. Det är naturligtvis inte lätt att veta om det här är viktiga mekanismer eller vad som är en rimlig räntenivå på sikt. Men ju längre tiden går utan att ökningstakten i bostadspriserna dämpas, desto större blir nog ändå oron för att det byggs upp obalanser på bostadsmarknaden och i hushållens skuldsättningsgrad.

Hur ska då egentligen penningpolitiken beakta den här typen av risker? Det är en fråga som har diskuterats en hel del under senare år både mellan centralbanker och inom den akademiska världen, eftersom priserna på bostäder har stigit snabbt också i många andra länder. Tyvärr finns det ännu ingen samsyn som vi kan luta oss emot. Förmodligen kommer vi att ha skäl att återkomma i de här frågorna när våra och andras erfarenheter av svängningarna i tillgångspriser har ökat och när framsteg görs inom den nationalekonomiska forskningen. Det ska också i det här sammanhanget bli intressant att ta del av den oberoende utvärdering av penningpolitiken som finansutskottet har beställt och som snart beräknas vara klar.

Nu är det ju tyvärr så att man som beslutsfattare inte kan sätta sig och vänta på att bli klokare och få mer erfarenhet. På Riksbanken menar vi att det inte är rimligt att helt ignorera de risker som den snabba upplåningsökningen och prisstegringarna på bostadsmarknaden kan medföra, även om de här riskerna inte går att ta hänsyn till på ett enkelt sätt i våra vanliga prognoser för ekonomin ett par år framåt i tiden. Om det skulle visa sig att ekonomiska obalanser är på väg att byggas upp kommer de förr eller senare att behöva korrigeras. När korrigeringarna inträffar kan följden bli att ekonomin utvecklas svagt under lång tid.

Vi har därför agerat för att i någon mån minska risken för ett sådant scenario och bidra till ett lugnare anpassningsförlopp för huspriserna. Det har vi gjort dels genom att lyfta fram de risker som den snabba kreditexpansionen bär med sig, dels genom att påbörja den räntehöjningsfas som ändå låg i korten något tidigare än vad som kanske annars hade varit motiverat. Jag vill samtidigt betona att det här inte betyder att vi har nedgraderat vårt inflationsmål. Tvärtom! Vi tror att en penningpolitik som är framåtblickande och aktiv, men samtidigt försiktig, är det bästa sättet att långsiktigt värna låg inflation och en stabil ekonomi.

9. Reporäntan antas höjas – implicit terminsränta

Procent

Anm.: Den implicita terminsräntan är beräknad som ett 15 dagars genomsnitt.

Källa: Riksbanken.

Låt mig fortsätta och beskriva det aktuella läget och utsikterna framöver. Hur ser vi då på den utvecklingen? Innan jag besvarar denna fråga kan det vara värt att påminna om att de prognoser vi gjort baseras på antagandet att reporäntan kommer att utvecklas i linje med förväntningarna (diagram 9). Det betyder, om man ser på kurvan på bilden, att reporäntan antas stiga ytterligare något framöver.

Den internationella konjunkturen har varit god de senaste åren. Mycket talar för att tillväxten i omvärlden kommer att bli relativt stark också framöver, även om den väntas avta något efterhand. Detta syns längst ut till höger i figuren (diagram 10). Trots den goda internationella konjunkturen väntas priserna i omvärlden stiga i ganska måttlig takt. Det beror bland annat på att den internationella prispressen ser ut att fortsätta.

10. God tillväxt i omvärlden

Årlig procentuell förändring

Källor: IMF och Riksbanken.

Den goda internationella konjunkturen är ett av skälen till att konjunkturutsikterna i Sverige ser fortsatt gynnsamma ut (diagram 11). Men det beror också på att tillväxten i den inhemska efterfrågan väntas bli stark. Det beror i sin tur på fortsatt god produktivitetstillväxt och på att läget på arbetsmarknaden fortsätter att ljusna. Hushållens konsumtion stimuleras också av att räntorna fortfarande är förhållandevis låga. Efterhand, är vår bedömning, kommer den svenska konjunkturen att gå in i en lugnare fas. En orsak är att den internationella tillväxten avtar och en annan att penningpolitiken blir mindre expansiv. Vi räknar också med att tillväxten i produktiviteten framöver mattas något, vilket gör att ekonomin på sikt närmar sig mer normala tillväxttal.

11. God tillväxt även i Sverige

Årlig procentuell förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

Med den utveckling som förutses är det rimligt att förvänta sig att inflationen kommer att stiga (diagram 12). De inhemska produktionskostnaderna väntas öka snabbare i takt med att konjunkturuppgången i allt större utsträckning börjar märkas också på arbetsmarknaden och därmed i löneökningstakten.

12. Inflationen stiger gradvis

Årlig procentuell förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

Att produktivitetstillväxten så småningom mattas av gör också att högre löner på ett annat sätt än under senare år slår igenom i företagens produktionskostnader.

Men inflationen väntas ändå bli relativt låg under större delen av prognosperioden. Flera faktorer bidrar till detta. Den fortsatta internationella prispressen i kombination med en förväntad förstärkning av kronan gör att importprisökningarna förblir låga under hela prognosperioden. Den höga produktivitetstillväxten bidrar också till att hålla ned företagens arbetskraftskostnader och därmed inflationen (diagram 13). Men dessa inflationsdämpande krafter väntas bli mindre starka längre fram.

13. Hög produktivitet

Årlig procentuell förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

Sammantaget kan man säga att det är en gynnsam och inte alltför dramatisk utveckling vi ser framför oss. I grunden ser vi en ekonomi där hjulen snurrar i god fart och det allmänt sett går bra. I en sådan ekonomi är det naturligt att penningpolitiken gradvis görs mindre expansiv för att den goda utvecklingen ska fortsätta under en längre tid.

Hur snabbt man ska gå fram med räntehöjningarna är en svår fråga. Den inflationsprognos vi publicerar i dag visar att inflationen bedöms ligga något under målet på två års sikt. Det beror delvis på att energipriserna väntas falla tillbaka en del och därmed hålla nere inflationen. Men när den återhållande effekten av energipriserna klingar av stiger inflationen. Samtidigt väntas, som sagt, ekonomin utvecklas starkt under prognosperioden. För att säkerställa en inflation nära målet och bidra till att ekonomin utvecklas på ett balanserat sätt beslutade vi i går att höja reporäntan med 0,25 procentenheter.

Det kan slutligen vara värt att understryka att prognoserna som alltid är osäkra och att mycket kan hända som ändrar bilden. Den internationella utvecklingen kan till exempel bli svagare än väntat om den amerikanska ekonomin bromsar in överraskande snabbt. När det gäller den inhemska konjunkturen ser vi i stället snarare en risk att vi underskattar den inhemska efterfrågan. Hur energipriserna utvecklas framöver är en annan genuint osäker faktor i våra prognoser, därför att både elpriser och oljepriser fluktuerar ganska kraftigt.

Låt mig till sist, innan jag sammanfattar, säga något om hur vi ser på finanspolitiken.

Som jag inledningsvis var inne på har den ekonomisk-politiska regim vi haft i Sverige det senaste dryga decenniet fungerat väl. Den har skapat en stabilitet i ekonomin som vi inte har upplevt på decennier. En absolut förutsättning för den här regimen har varit att finanspolitiken har bedrivits på ett sätt som varit förenligt med långsiktigt hållbara offentliga finanser. Den förutsättningen verkar av allt att döma fortfarande vara på plats.

När detta väl är sagt kan man konstatera att utformningen av finanspolitiken på kort sikt påverkar utbuds- och efterfrågeläget, sysselsättningen och inflationen.

14. Finanspolitiken

Den blir därmed en faktor att ta hänsyn till i utformningen av penningpolitiken. Den nya budgeten medför en något mer expansiv finanspolitik och därmed en något starkare konsumtionsefterfrågan än vad vi tidigare har utgått från. Men framför allt innehöll budgeten åtgärder riktade till arbetsmarknaden.

Rent kvalitativt verkar det rimligt att utgå från att de här åtgärderna kommer att öka arbetsutbudet och efterhand också sysselsättningen. Hur snabbt den här typen av åtgärder kan få effekt är svårt att veta, likaså hur stora effekter man bör räkna med. Osäkerheten i bedömningar av det här slaget är därför stor.

Den samlade bedömning vi gör i dag är att den nya regeringens ekonomiska politik kommer att få effekter på både utbuds- och efterfrågeförhållandena i ekonomin, men att effekterna på inflationen sammantaget blir små. Men vi måste naturligtvis följa utvecklingen noga och löpande utvärdera våra prognoser – kort och gott, precis på samma sätt som vi alltid arbetar.

Låt mig så avslutningsvis sammanfatta det viktigaste som jag har försökt förmedla här i dag. Mitt huvudbudskap från tillbakablicken är följande:

Den omläggning av den ekonomiska politiken som inleddes för nästan ett och ett halvt decennium sedan har gett gott resultat.

I en väl fungerande regim kommer inflationen periodvis att avvika en del från målet. Ett skäl är att det från och till, som till exempel under de senaste åren, inträffar olika förändringar i ekonomin vars effekter är svåra att förutsäga.

När det gäller den framtida utvecklingen kan mina viktigaste punkter sammanfattas på följande sätt:

15. Reporäntan höjs till 2,75 %

Utsikterna för svensk ekonomi ser gynnsamma ut. Vi räknar med att tillväxten blir god under prognosperioden och att läget på arbetsmarknaden fortsätter att ljusna. Inflationen väntas samtidigt stiga gradvis under antagandet att reporäntan höjs ungefär i linje med marknadens förväntningar.

Fallande energipriser bidrar till att inflationen väntas hamna något under målet på två års sikt. Men därefter stiger inflationen.

Penningpolitiken är expansiv. För att säkerställa en inflation nära målet och bidra till en balanserad utveckling av ekonomin beslutade vi i går att höja reporäntan med 0,25 procentenheter till 2,75 %.

Vice ordföranden: Riksbankschefen har nu gjort sig förtjänt av kaffe, och vi gör honom sällskap. Vi återsamlas 9.55 för en utfrågning av riksbankschefen.

Vice ordföranden: Välkomna tillbaka. Jag föreslår att vi gör på brukligt sätt, det vill säga att vi har två frågeomgångar med partierna i storleksordning.

Monica Green (s): Tack för en bra genomgång. Det var bra att få den här tillbakablicken så att vi kan göra en analys framåt.

Ni har dessutom en väldigt bra hemsida. Jag vill passa på att säga det. Jag gillar datorer och IT-teknik. Den är väldigt pedagogiskt uppbyggd.

På hemsidan har ni en termometer som visar inflationsutfallet och målet med inflationen mätt i KPI med intervallen 1–3 %, som du tydligt har redogjort för.

Vi kan nu notera alla månader med socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vi kan ju göra ett sådant bokslut nu. Om man tittar på en annan hemsida, nämligen Statistiska centralbyråns, ser man att inflationen översteg 3 % i februari 2003. Det är den enda månad under de 12 åren som den var så pass hög. Under samma tid har inflationen stigit med mindre än 1 % i 70 månader.

Min fråga till Riksbanken är: Vad visar denna obalans – en gång över och 70 gånger under?

Riksbankschef Stefan Ingves: Den visar att det finns strukturella förändringar i ekonomin som har lett till detta. Det är också det jag har pratat om när det gäller mycket god produktivitetsutveckling, under vissa perioder till och med fallande importpriser, det vill säga det som jag valde att beskriva som händelser på utbudssidan. Det är i och för sig händelser som är väldigt gynnsamma och bra i ekonomin men som har gjort det svårt att göra prognoser. Det har lett till att man under den här perioden har hamnat under.

Monica Green (s): Jag har en följdfråga när det gäller sysselsättningen.

Vi ser ju nu att man når det här målet i slutet på gnetandet, eller får alla att nå målet. Det är ju först i slutet som man har lyckats med det. Det är också i slutet som sysselsättningen börjar komma i gång och öka.

Kan man dra några slutsatser av det?

Riksbankschef Stefan Ingves: I allmänna konjunkturmönster tar det ett tag innan de här sakerna rör sig. Det som vi har pratat om – och det gjorde man faktiskt långt före min tid i Riksbanken – är vad penningpolitiken kan och inte kan göra.

Vi har många gånger påpekat att för penningpolitiken är räntan den spak vi har att dra i. Det är inte något bra verktyg när det gäller sysselsättningsfrågor. Det är andra faktorer som på längre sikt avgör hur arbetsmarknaden fungerar och vad som händer på den fronten.

Alla är naturligtvis glada att det går bra i Sverige och att sysselsättningen ökar, men det är inte primärt något som är en fråga för Riksbanken annat än om det som sker på den sidan börjar påverka inflationstakten. Då spelar det naturligtvis roll för den verksamhet som vi bedriver.

Ulf Sjösten (m): Jag vill uppehålla mig något kring svårigheterna att förutsäga inflationsutvecklingen både för Riksbanken och för andra bedömare.

Inflationsmodellerna bygger ju både på bedömningar och på prognoser. Riksbankens indikatormodell innehåller för närvarande 88 indikatorer för inflationsutvecklingen. Det sägs också att modellernas kortsiktiga prognosförmåga är relativt god.

Riksbankschefen var själv inne på vikten av att man i ett längre perspektiv med större säkerhet kan förutse inflationsutvecklingen i framtiden och sade i det sammanhanget att man avser att slipa på prognosinstrumenten. Min fråga är: På vilket sätt avser Riksbanken att slipa på prognosinstrumenten?

Riksbankschef Stefan Ingves: Inom den nationalekonomiska forskningen har man under mycket lång tid funderat över hur man ska bygga modeller som beskriver ekonomin och den ekonomiska utvecklingen på olika sätt. Där har det hänt ganska mycket. För vår del gäller det att se till att vi har duktiga medarbetare – och det har vi – som kan hålla jämna steg med och förstå och ta till sig vad som sker i större länder där man många gånger har många fler personer som håller på med detta.

Jag vill hävda att vi, med hjälp av den lilla men naggande goda forskningsavdelning som vi har, är bland de bästa när det gäller den tekniska utformningen av sådana här modeller. Numera rör man sig mer och mer mot det som kallas för allmän jämviktsmodell.

Det oaktat kan naturligtvis inte matematiska modeller fånga allt som sker i världen. Då vore det ju bara att stoppa in siffrorna. Det vill ju till att vi gör våra egna bedömningar baserade på annan typ av information och resonemang och diskussioner som vi får från olika håll.

Ett sätt att beskriva den utveckling som sker inom det här området är att prata i termer av trattar.

Låt mig visa en sådan tratt – om jag får använda det språkbruket.

Med den här bilden försöker vi visa hur osäkerheten blir större och större över tiden, i den meningen är det här en tratt. Den här bilden visar sannolikheten – det är 90 % sannolikhet – att inflationen hamnar inom det här intervallet baserat på den kunskap vi har och vårt sätt att räkna i dag.

16. UND1X med osäkerhetsintervall

Årlig procentuell förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

Det svåra med prognoser är hur man ska föra resonemangen. Det är lätt att man fäster sig lite för mycket vid en enskild siffra några år bort i framtiden. Vi vet av erfarenhet att en sådan här tratt säger att vi kommer att ha en spridning. I det här fallet, som figuren är ritad, är det en spridning kring en mittlinje.

Olika centralbanker väljer lite olika teknik när det gäller att föra samtalen om framtiden. I vissa fall har man mycket trattar, och i andra fall har man väldigt få. I vissa fall har man tratt med mittlinje, och i andra fall har man ingen mittlinje eftersom man inte vill att folk ska fästa sig för mycket vid den där punkten i mitten.

Vad vi har framför oss när det gäller vårt interna arbete – så småningom hoppas jag att det också ska börja synas i våra publikationer – är att fundera kring pedagogiken i det här så att vi i större utsträckning än i dag kan fånga den här osäkerheten och beskriva det på ett eller annat sätt. Det stora pedagogiska dilemmat i det här är alltid att man egentligen, när man ser in i framtiden, borde prata i termer av sannolikhetsfördelningar. Men det är ju så förtvivlat svårt att prata med vanligt folk om vad de tycker om olika sannolikhetsfördelningar, så på något sätt hamnar man ändå i att beskriva det här i form av punktestimat och riskscenarier.

Det vi gör i dag i inflationsrapporten är att vi har något som kallas för huvudscenario, och sedan har vi ett riskscenario där vi har justerat prognosen något. Det är en teknik för att försöka fånga den här osäkerheten. Men om man använder den tekniken får man egentligen ingen uppfattning alls om spridningen när man tittar framåt i tiden. Min förhoppning är att vi ska bli bättre på det här så att vi också kan fånga diskussionen om spridningen, därför att då hoppas jag att vi framöver ska kunna prestera en än mer nyanserad bild av hur man ser på framtiden. Men det oaktat: Eftersom vi pratar om en osäker framtid så kommer det nog alltid att finnas prognosfel.

Per Åsling (c): Jag noterar att riksbankschefen kommenterar budgetens åtgärder riktade till arbetsmarknaden, och min frågeställning gäller då den långsiktiga prognosen för reporäntan. Kan den påverkas nedåt av en finanspolitik som är inriktad på större arbetsutbud och bättre matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare?

Riksbankschef Stefan Ingves: Ja, den som lever får se. Vad det här handlar om är ju att vid varje tidpunkt bedöma inflationsutvecklingen så gott det nu går. Jag ska inte ta ut någonting i förskott där, utan vi får se hur den utvecklingen blir. Vad vi har gjort i den här inflationsrapporten är en bedömning 2–3 år framåt i tiden, baserad på vad vi vet i dag. Sedan får vi pö om pö, när det blir nya inflationsrapporter, ta till oss hur världen ser ut då.

I den här inflationsrapporten noterar vi att när man väger ihop allt det som nu sker i ekonomin och jämför det med den utveckling som vi beskrev i inflationsrapporten i juni så ser man att det inte är några dramatiska förändringar avseende hur vi ser på inflationen. Det som har hänt är att vi har justerat ned inflationsprognosen lite på kort sikt, och jag konstaterar att ändå är utvecklingen i ekonomin god, vilket leder till att inflationstakten sakta stiger.

Christer Nylander (fp): Jag skulle vilja haka på två av de frågor som redan har ställts. Det gäller till att börja med den så kallade tratten. Den bild vi ser framför oss gäller en tre år lång tratt. Jag tänkte bara fråga: Finns det någon anledning till att man gör en treårig tratt i stället för en tvåårig? Inflationsbedömningarna är ju ofta tvååriga.

Den andra frågan gäller arbetsmarknaden. Läget på arbetsmarknaden är ju väldigt avgörande för inflationsförväntningarna framöver. Det är inte bara så att vi får en finanspolitik som förmodligen ökar utbudet, utan vi är också, under en stark konjunktur, på väg in i en väldigt stor avtalsrörelse. Jag tänkte höra hur den har vägts in i inflationsprognosen. Det finns ju ett särskilt faktaområde om detta, men jag undrar om riksbankschefen kan utveckla det något.

Riksbankschef Stefan Ingves: Jag tar först frågan om tre år. Man måste ju alltid välja någon tidshorisont. Det vi arbetar med och har gjort under lång tid är en tvåårig tidshorisont, men vi har också konstaterat – det gjorde jag tidigare också – att man kan få avvikelser från den här tidshorisonten av olika skäl när det gäller att uppnå inflationsmålen. Det är också viktigt att komma ihåg att världen inte tar slut efter exakt två år, och därför är det inte orimligt att något ändå, så gott det nu går, försöka blicka lite längre framåt i tiden. En av de faktorer som har spelat roll och som vi har försökt fånga, som jag försökte redogöra för lite här tidigare i dag, är utvecklingen på kreditmarknaden och bostadspriserna. Där pratar vi ju faktiskt om händelser som ligger bortom tvåårshorisonten. Sedan får man då försöka att, så gott det går, väga ihop detta.

Det som den här särskilda tratten beskriver är följande: Om man tittar på det arbete som har gjorts historiskt och om man tittar på hur det som kallas ”UND1X” här, den underliggande inflationstakten, har varierat över tiden så får vi på tre års sikt ett intervall som har den här bredden om man ska täcka in alla möjliga händelser.

Den andra frågan handlade om arbetsmarknaden. Ja, arbetsmarknaden spelar självfallet roll när det gäller utvecklingen av inflationstakten i den svenska ekonomin, men det är en faktor bland många som ska vägas in. Vi har också med i inflationsrapporten våra prognoser om hur arbetsmarknaden utvecklas och vad vi tror att löneutvecklingen kommer att bli framöver.

Det viktiga där när det gäller vad vi gör och vad vi bidrar med för utvecklingen i svensk ekonomi är att se till att vi klarar vårt inflationsmål, därför att det leder till att inflationsförväntningarna hålls stabila kring 2 %. Det är en viktig faktor att inkludera när arbetsmarknadens olika parter diskuterar hur de ska ha det på sin kant.

Emma Henriksson (kd): Du sade tidigare att du tror att ni kan ha underskattat den inhemska efterfrågan i era prognoser. Vad är det framför allt för faktorer där för vilka ni gör den här underskattningen?

Riksbankschef Stefan Ingves: Vi har för närvarande en stark tillväxt i omvärlden, och vi har en stark tillväxt i Sverige. Vi ser förbättringar på arbetsmarknaden, utlåningen – egentligen till både företag och hushåll – stiger snabbt, och huspriserna stiger snabbt. Det här leder till att kostnadstrycket i ekonomin ökar, och det är det som sker på uppåtsidan.

Det som pekar i den andra riktningen är att vi har en svag importprisutveckling. Vi har haft en hög produktivitetstillväxt, och vi har i varje fall under en period nu den senaste tiden haft fallande energipriser.

Det man får göra då är att väga ihop de här faktorerna och ställa sig frågan: På några års sikt framåt – vad är det som väger tyngst? Det har vi då diskuterat i direktionen och kommit fram till den här inflationsrapporten. Om man funderar kring uppåt- och nedåtrisker, så som det brukar presenteras i inflationsrapporten, så gör vi bedömningen att det finns en uppåtrisk i detta. Det är så långt vi har kommit när vi har vägt ihop alltihop.

Ulla Andersson (v): Det här är min första utfrågning, och det känns lite ovant.

Jag har suttit och funderat på det du har sagt. Det jag kan se är väl ett mönster i det du säger som pekar mot att arbetslösheten kommer att vara fortsatt hög, i alla fall så pass hög att löneökningarna inte kommer att stiga så kraftigt och att det inte kommer att påverka produktivitetstillväxten i så hög utsträckning inom den privata sektorn.

Är det riktig tolkning av det du säger?

Riksbankschef Stefan Ingves: Om man tittar på alla de olika tabeller och diagram som vi har i inflationsrapporten så ser man där hur utvecklingen ser ut. Sammantaget blir bilden att utvecklingen, som vi bedömer den, inte för med sig någon större dramatik när det gäller utvecklingen i svensk ekonomi. Sedan framtonar den bilden på lite olika sätt beroende på vad man tittar på.

Vi ska plocka fram en bild här av vår prognos när det gäller den öppna arbetslösheten. Vi räknar med att arbetslösheten sakta faller under den här perioden.

17. Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften, säsongsrensade data

Anm.: Streckad linje avser Riksbankens prognos.

Källor: SCB och Riksbanken.

Ulla Andersson (v): Då har jag en följdfråga. Om man då med finanspolitiken skulle gasa på så att arbetslösheten pressades nedåt, och då inte i form av en låglönemarknad: Kommer då Riksbankens bedömning att ändras? Du säger att penningpolitiken inte har så avgörande betydelse för sysselsättningen, men om man tittar tillbaka i gamla protokoll från Riksbanken så kan man ju se att när arbetslösheten börjar sjunka så går Riksbanken in och höjer räntan för att löneökningarna inte ska komma. Är det en fortsatt hållning från Riksbanken?

Riksbankschef Stefan Ingves: Jag konstaterade här tidigare i dag en sak om att titta på det här på lite längre sikt. När man driver en centralbank så sysslar man med den allmänna prisnivån, nominella faktorer. Det är det vi kan påverka. Vi kan inte påverka utvecklingen på arbetsmarknaden på lite sikt. Vi kan ha viss påverkan på kort sikt, men inte mera. Det innebär då att de frågeställningar som finns där måste skötas på annat håll.

När det gäller finanspolitiken är det snarare en fråga som ska ställas till dem som sköter finanspolitiken – inte till mig.

Mats Pertoft (mp): Jag har faktiskt inga frågor. Jag tyckte föredragningen var så utmärkt.

Hans Hoff (s): Utfrågningen av riksbankschefen ger oss ju möjlighet att ställa frågor kring den aktuella men också den tidigare förda penningpolitiken. Den ger också utskottets ledamöter möjlighet att ställa frågor kring Riksbankens verksamhet i övrigt, och det är en sådan fråga som jag avser lyfta till riksbankschefen här i dag.

Riksbankens oberoende är ju någonting som har oerhört stor legitimitet, såväl i det svenska samhället som internationellt, och jag har ingen som helst anledning att ifrågasätta Riksbankens oberoende. Jag kan dock konstatera att två ledande tjänstemän vid Riksbanken numera jobbar på Finansdepartementet, den ena som statssekreterare hos finansministern och den andra som planeringschef hos finansministern. Det är bara att gratulera Riksbanken till att man har kompetenta medarbetare som kan gå in och ta den typen av centrala arbetsuppgifter.

Det som dock oroar mig är att de har en fortsatt anställning i Riksbanken. De är alltså i praktiken anställda av regeringen och Finansdepartementet samtidigt som de är anställda av Riksbanken. Jag tänkte fråga riksbankschefen om hur han tänker agera i den uppkomna situationen.

Riksbankschef Stefan Ingves: Den frågan får jag ta med mig hem och fundera på. Jag förmodar att de är tjänstlediga, och det är så jag tror att det brukar gå till. Jag ska titta på det. Jag gissar att det är gällande avtal i staten som har tillämpats. Jag kan inte tänka mig att det är någonting annat. Jag tar till mig frågan.

Anna Lilliehöök (m): Jag tänkte fortsätta med frågorna om arbetsmarknaden. Det är ju ett ganska långt avsnitt i rapporten som handlar om just det.

Bland annat står det att det är en knapp tredjedel av den arbetsföra befolkningen som inte har arbete i dag. Det är ju väldigt stora proportioner, och det är av det skälet som jag gärna kommer tillbaka till frågorna om arbetsmarknaden.

Min fråga är då: Är det så att man ur ekonomiskt perspektiv ser detta som en neutral situation? De flesta personer i denna tredjedel, 1,9 miljoner personer, är ju i praktiken försörjda i dag på ett eller annat sätt. Om då en större andel av dessa skulle få arbete och få sin försörjning på det viset: Är det någonting som påverkar inflationen och penningpolitiken, eller ser man det helt enkelt så att så länge det är fråga om ren omfördelning – antingen är det någon som har lön som betalar pengar till mig om jag inte har arbete och jag kan använda dem, eller så får jag lön i stället – så gör det ingen skillnad? Det här kanske blev en litet komplicerad fråga. Gör det någon skillnad när fler går från försäkrings- och försörjningssystem till arbete – om detta skulle inträffa? Jag tänker då på denna mycket stora andel. Det är ju så mycket som en tredjedel. Det är ändå något som har enormt stor vidd i ekonomin.

Riksbankschef Stefan Ingves: Det här är en ekonomisk fråga i största allmänhet som inte minst har att göra med befolkningsstruktur och sådant när man ser till vad som händer i framtiden i Sverige. Men om man ser till vår uppgift, som är att värna penningvärdet, så är det här en fråga om i vad mån olika utbuds- och efterfrågefaktorer i ekonomin ändras på ett sådant sätt till följd av de flöden som vi pratar om att den allmänna efterfrågan går upp i ekonomin så pass mycket att prisökningstakten påverkas.

Det vi säger i inflationsrapporten här är att det sker en del saker på utbudssidan och en del saker på efterfrågesidan, men sammantaget är vår bedömning just nu att vi inte ser att det här påverkar den allmänna prisökningstakten i någon större utsträckning. Det här kommer också – men då är man ganska långt nere på detaljnivå i den här typen av bedömningar – att slå på olika individers realinkomst, och det i sin tur påverkar konsumtionen, hur man ser på framtiden och i vad mån man investerar i fastigheter eller gör annat. Den bedömningen får man naturligtvis då göra också beroende på hur stora omfördelningar som det blir. Men det här är ju ingenting som händer över några månader, utan det här är ju sådant som tar ganska lång tid. Det är då någonting som vi naturligtvis har att ta med oss och fundera på när det gäller att göra framtida inflationsbedömningar, beroende på vad som över tiden pö om pö händer när det gäller fördelningen och sysselsättning på det ena eller andra sättet.

Per Åsling (c): Om vi gör en tillbakablick kan vi konstatera att Riksbanken inte har varit tillräckligt snabb med att sänka räntan 2002, 2003 och 2004. Låt mig spetsa till det lite grann och ställa frågan: Anser riksbankschefen att vi ligger i fas nu?

Riksbankschef Stefan Ingves: Ja, det gör vi! Vi står för besluten!

Christer Nylander (fp): Det var ett snabbt och effektivt svar, får man säga!

En stor del av detta anförande men också tidigare anföranden har handlat om tillgångspriser, fastighetsmarknaden och så vidare. Jag förmodar att riksbanksdirektionen inte har haft möjlighet att ta del av de senaste signalerna om utvecklingen på bostadsmarknaden som kom i går, om jag minns rätt.

Skulle man kunna få ställa denna fråga: Om de signalerna skulle stärkas ytterligare och bekräftas framöver – skulle det påverka den bedömning Riksbanken gör?

Riksbankschef Stefan Ingves: Det är en hypotetisk fråga. När det är dags för oss att göra våra bedömningar längre fram kommer vi att meddela det.

Ulla Andersson (v): Det vi ser nu är ju åtgärder som vidtas som kommer att sänka ersättningsnivåerna i våra försäkringssystem. Fackföreningsrörelsen befarar att detta kommer att leda till att en låglönemarknad på sikt kommer att etableras i Sverige. Är det någonting som Riksbanken har med i sina bedömningar inför framtida inflationsprognoser?

Riksbankschef Stefan Ingves: Ja, vi har ju med arbetsmarknaden i inflationsrapporten med våra bedömningar såsom de finns där i dag. Som jag sade tidigare: Det som sker på arbetsmarknaden är en faktor, men det är ingalunda den enda. Det är en faktor bland ganska många som vi har att väga in när det gäller att fundera kring den framtida inflationstakten.

Ulla Andersson (v): Ni räknar alltså med att det kommer att etableras en låglönemarknad, om jag förstår dig rätt.

Riksbankschef Stefan Ingves: Jag säger ingenting om vilka marknader som kommer att etablera sig eller inte etablera sig i framtiden. Det jag säger är att vad som sker på arbetsmarknaden är en faktor som styr den här utvecklingen, men den är ingalunda den enda. Sedan gör vi så gott vi kan när det gäller att bedöma vad som sker när vi bedömer den framtida inflationstakten.

Mats Pertoft (mp): Jag funderade lite på en sak. Du visade en väldigt intressant bild om produktivitetsutvecklingen i näringslivet och enhetsarbetskostnaden. Penningpolitiken har ju varit väldigt framgångsrik genom att hålla sig inom ramen och på det sättet möjliggöra en framtida utveckling. Samtidigt kan man väl säga att det är just den här produktivitetsutvecklingen som har stått för väldigt mycket av tillväxtmöjligheterna och tillväxten i sig om man jämför internationellt, bland annat med resten av EU-länderna.

Hur ser riksbankschefen på möjligheterna att upprätthålla det här i framtiden? Rent mänskligt kan man ju fundera på hur mycket produktiviteten kan fortsätta att öka. Det lär knappast gå i det oändliga. IT-revolutionen har ju trots allt kommit till en viss punkt. Har penningpolitiken en roll i denna utveckling?

Riksbankschef Stefan Ingves: Frågan är om penningpolitiken har en roll i produktivitetsutvecklingen. Vad vi sysslar med är att värna penningvärdet. Sedan finns det en lång rad andra faktorer – teknisk utveckling, utbildning, hur olika marknader fungerar och sådant, inte minst också utvecklingen utomlands – som spelar roll när det gäller produktivitetsutvecklingen. Penningpolitiken ligger utanför detta.

18. Hög produktivitet

Årlig procentuell förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

Vad vi säger i inflationsrapporten kan illustreras av den kurva som visas nu. Den ljusgrå linjen beskriver ett medelvärde av de ganska tvära kasten över tiden. Beskriven på detta sätt synes produktivitetsutvecklingen under 90-talet och särskilt den sista biten här på 2000-talet ha legat högre än den har gjort på bra länge tidigare. Det vi då har inkluderat i vår bedömning är att mot slutet av vår prognosperiod så räknar vi med att det här sjunker tillbaka något.

Sedan är det en helt annan sak om man börjar fundera omkring produktivitetsutveckling på fem, tio, 50 eller 100 års sikt, för då är det helt andra faktorer som spelar in. Där vet vi att produktivitetsutvecklingen varit enorm om man tittar på det här i låt oss säga ett 100-årsperspektiv.

Vice ordföranden: Tack för det! Därmed har vi klarat av de två frågeomgångarna, och jag lämnar ordet fritt.

Monica Green (s): Jag tänkte på två av de bilder som du har visat här i dag. Den ena rörde den öppna arbetslösheten, den som var 9 % 1991. Nu är den öppna arbetslösheten 5 %. Det visade du här, och du vet inte riktigt hur det blir i framtiden beroende på vilka typer av jobb som kommer och så. Det var det ena som jag ville ha med mig.

Men egentligen ville jag ställa en fråga om det du kallar en tratt, alltså den underliggande inflationen. Jag roade mig med att titta bakåt i tiden på SCB:s statistik liksom i min förra fråga, och tittade då på hur många gånger som inflationen har varit över 3 %. Det är lite fler gånger under den här perioden. Fem gånger har inflationen legat över 3 %. 41 gånger har den legat under 1 %. Det är alltså åtta gånger vanligare att inflationen understiger målet än att den överstiger det.

Tycker riksbankschefen att det är en rimlig avvägning?

Riksbankschef Stefan Ingves: Det beror på vilket tidsperspektiv man väljer. Om man väljer att gå längre tillbaka i tiden så vet vi att vi har en historia där vi också har haft långa perioder med mycket hög inflation. Det jag försökte fånga tidigare i dag när jag pratade är hur pass svårt det är att göra den fine tuning som ibland efterfrågas när det sker strukturella förändringar i ekonomin. Det har vi att leva med. Vi får göra våra prognoser så gott vi kan. Det vi har haft den senare tiden är de stora strukturella förändringarna, både när det gäller den globala utvecklingen – det har överraskat många – och en mycket god produktivitetsutveckling som har lett till det här resultatet.

Det är inte så att Riksbanken – det här är då före min tid i Riksbanken – inte har reagerat över huvud taget. Det är ju ett faktum att vi på senare år har haft unikt låga räntenivåer ur ett historiskt perspektiv.

Lars Elinderson (m): Jag har först en systemfråga som gäller det Monica var inne på, nämligen osäkerheten i inflationsbedömningar. Ni nämner i rapporten att ni, precis som också påpekades av Monica, i bedömningarna har underskattat inflationen de senaste tio åren. Det har ni ju inte varit ensamma om.

Då har jag en fråga. Om jag uppfattar det rätt är det vanligare att man underskattar inflationen i sina bedömningar än motsatsen. Frågan är då: Finns det tendenser i forskningen och i ert arbetssätt nu som gör att man kommer att kunna öka säkerheten i bedömningarna, eller innebär den ökade globaliseringen och andra faktorer tvärtom att osäkerheten när det gäller specifikt inflationsbedömningen kommer att öka ytterligare framöver?

Fråga nummer två, som anknyter till detta, är denna: Nu har vi haft en världsekonomi som har varit relativt väl i balans med god tillväxt i olika delar av världen under senare år, men vi ser tendenser till förändringar i USA, där ekonomin har en tendens att avmattas, samtidigt som – vilket ni också påpekar – framför allt Kina och Sydostasien fortfarande har en mycket expansiv och tillväxtinriktad ekonomi. Vilka delar i den bilden påverkar oss i Europa mest? Är det den fortsatta expansionen i Asien, eller är det tendensen till avmattning i USA?

Riksbankschef Stefan Ingves: Om osäkerheten har ökat eller inte när man ska titta in i framtiden, det är ett större forskningsprojekt i sig. Världen har alltid varit osäker på ett eller annat sätt. Det har alltid hänt alla möjliga saker. Framför allt sker det kontinuerligt strukturella förändringar. Det gör att det naturligtvis är svårt att jämföra över tiden. Om man tittar på exempelvis svensk ekonomi i dag och hur den ekonomin ser ut så är det naturligtvis en helt annan ekonomi med helt andra fenomen än vi hade till exempel när jag började i den här branschen och började ta del av vad som sker i svensk ekonomi i början och mitten av 70-talet, eftersom själva den struktur som rådde då var helt annorlunda. Det var nog osäkert då också, och det kommer också att finnas osäkerhet i framtiden. Vad det handlar om är att alltid göra så gott vi kan när det gäller att anpassa sig och klara den strukturella förändringen.

Den andra frågan rörde omvärlden och vad som sker. Jag tycker att det där beskrivs rätt väl i Internationella valutafondens halvårspublikation, World Economic Outlook, där man beskriver utvecklingen i världen. Där säger man ungefär så här: I dag har vi tre stora obalanser i världen att fundera omkring. Eftersom världen numera i denna globaliseringens tid är ett allmänt jämviktssystem där man kan säga att allting beror på allting annat så är det svårt att plocka ut ett enda land och säga att det gäller USA, Kina eller någonting sådant.

Vad som nu har rått under en ganska lång tid, till mångas stora förvåning, är det faktum att man sparar för lite i USA, vilket man kan se i form av ett stort bytesbalansunderskott och underskott i statsbudgeten. Den slutsats som Valutafonden drar – och det tycker jag är en rimlig slutsats – är att man, för att hantera den obalansen, behöver spara mer i USA. Sedan är det naturligtvis ytterst svårt att säga när det ska inträffa för det har många sagt många gånger.

Den andra komponenten i det här handlar om vad som vore bra för världsekonomin för att allting ska ställa in sig på ett lite bättre sätt än i dag. Asien, främst Kina men också andra länder i Asien, har på senare år ackumulerat mycket stora valutareserver. Därför vore det bra om de kunde öka den inhemska efterfrågan på ett sådant sätt att man därigenom inte enbart exporterar utan också importerar lite mer. Då jämnar bytesbalansproblematiken ut sig, och då får man också mindre bekymmer när det gäller funderingar kring valutorna.

Sedan har vi då den tredje faktorn. Den handlar om vad som sker i Europa. Där konstaterar man att det är viktigt att man i Europa, för att Europa ska hänga med i den här omvandlingen, vidtar strukturreformer på ett sådant sätt att tillväxten blir lite högre än vad den har varit historiskt.

Om de här tre sakerna sker någorlunda samtidigt ökar sannolikheten att de här frågorna rättar till sig utan alltför stora påfrestningar. Om de inte gör det har man å andra sidan någon framtida tidpunkt när det kan bli bekymmersamt.

Hans Hoff (s): Herr ordförande! Riksbankschefen nämnde att det finns olika åsikter om hur Riksbanken ska behandla bostadspriserna i sina penningpolitiska beslut. Jag undrar om riksbankschefen kan redogöra för dessa olika åsikter.

Riksbankschef Stefan Ingves: När det gäller åsikterna i Riksbanken framgår det i direktionens protokoll hur resonemangen har förts. Jag ska inte här föregripa det, men det finns ju en lång räcka av gamla protokoll där man kan följa hur det har varit historiskt.

Men i centralbanksvärlden har det under en ganska lång tid funnits en diskussion om hur man ska se på tillgångspriser över huvud taget. En svårighet är att det har visat sig vara ganska svårt tekniskt att stoppa in eller inkludera tillgångspriser på ett bra sätt i olika typer av ekonomiska modeller. Det innebär att det finns skäl att jobba mycket med det och fundera på hur man ska fånga det.

Sedan har det funnits en diskussion om man, ifall man får bekymmer av olika slag när det gäller tillgångspriser, ska fundera på dem i förväg eller om man bara ska låta det vara och sedan, så att säga, ta hand om problemen efteråt. Den diskussionen fortgår, och där har det varit lite olika diskussioner i olika länder. Jag kan konstatera att det i de länder där fastighetspriserna har stigit kraftigt, Australien och England, har varit en mycket livlig och intensiv diskussion. Man har oroat sig för detta och ställt sig ungefär samma frågor som vi har gjort i Sverige. Och den åsikt jag har är att det nog är rimligt att man oroar sig för den här typen av frågeställningar före och inte enbart efter.

Nu har jag naturligtvis en alldeles speciell egen historia – och Sverige har en historia när det gäller detta – och vet hur bekymmersamt det är efteråt. Därför tycker jag för min del att det är rimligt att fundera kring detta före. Förhoppningsvis undviker man därigenom problem.

Göran Pettersson (m): Vi står inför en stor avtalsrörelse, och Konjunkturinstitutet har i sin rapport, lönebildningsrapporten, redovisat två olika scenarier. Det är ett där parterna tar ett större samhällsansvar och ett där de tar ett mindre. Jag konstaterar, om jag har läst siffrorna rätt i er rapport i dag, att ni har hamnat i stort sett mittemellan de här två scenarierna. Det är väl kanske en trygg och konservativ syn. Men ni skriver vidare, när det gäller löneökningstakten, en intressant sak. Och jag skulle vilja citera ur rapporten:

”Ökad grad av egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen kan också verka dämpande på lönekraven liksom sänkningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen då den alternativa ersättningen till arbete sänks.”

Jag som är ny här i finansutskottet försöker tyda innebörden av orden ”kan också”. Vad skulle kunna motverka en sådan utveckling?

Riksbankschef Stefan Ingves: Det handlar hela tiden om att fundera kring både utbud och efterfrågan. Och så har vi att göra en sammanvägning av de här faktorerna, av vad som sker. Sker det mycket på utbudssidan påverkar det måhända den allmänna prisutvecklingen på ett eller annat sätt. Och samtidigt som det sker mycket annat på efterfrågesidan kan det peka i andra riktningen. Sedan gäller det för oss att göra en sammanvägning av detta, vilket vi också har gjort när vi lägger fram vår inflationsprognos.

Göran Pettersson (m): Är det rätt tolkning av ”kan också” att det här, i en ekonomiskt rationell värld utan andra aspekter, skulle vara det rationella agerandet när det gäller den här åtgärden?

Riksbankschef Stefan Ingves: Det ankommer inte på mig att ange vad som är rationellt agerande när det gäller arbetsmarknadens parter, utan det är de som håller på med detta. Vad jag sysselsätter mig med är att fundera i allmänna termer kring hur det här påverkar inflationstakten.

Peder Wachtmeister (m): Reporäntan ger ju ett signalsystem, och det är väl tanken, antar jag. Riksbankschefen nämnde att det fanns ränteoptimister vad gäller boendet. Men det kan ju också finnas räntepessimister. Jag tänker på små och medelstora företagare som, om reporäntan ständigt klättrar i små skutt, kanske skjuter på de investeringsplaner de har. De blir osäkra. Bankerna avråder och så vidare. Hur väger ni in det i ert tankearbete?

Riksbankschef Stefan Ingves: Ytterst går ju allt det här in i den inflationsbedömning som vi gör. Det som jag tycker är bättre än det som var tidigare är just detta att vi nu pratar om den räntebana som går in i prognosen jämfört med en konstant reporänta. Ett sätt att fundera kring vårt nuvarande sätt att arbeta är att se det som en form av konsumentupplysning där man ser någonting lite mer framför sig än vad man gjorde historiskt. Det bör förhoppningsvis göra det lättare för alla, både i företagssektorn och i hushållssektorn, att skapa sig sin egen bild av vart det är på väg.

Ulla Andersson (v): Jag tänkte fortsätta lite grann på den fråga som Monica var inne på tidigare, om att inflationen 43 gånger har legat under det här tvåprocentsmålet, och också koppla det till den debatt som har varit kring tidigare höjningar. Både Konjunkturinstitutet och LO har varit kritiska och menat på att de här höjningarna har lett till att ett stort antal arbetstillfällen har uteblivit. Det finns också olika rapporter som visar på att det, om man skulle höja inflationsmålet med 1–2 %, skulle leda till en lägre arbetslöshet, att den på sikt återigen skulle komma ned till 2–3 %. Vilken är riksbankschefens bedömning av ett sådant förhållningssätt? Delar du den bedömningen?

Riksbankschef Stefan Ingves: Att varaktigt höja sysselsättningen genom att över en lång tid bedriva en expansiv penningpolitik fungerar inte. Det leder till en långsiktigt eskalerande prisnivå och stadigt stigande inflation. Och det vet vi historiskt att vi har ont av.

Vad jag har försökt gå in på, förklara och resonera kring i mitt anförande i dag är att vad vi kan göra är att se till att inflationsförväntningarna styrs in på 2 %. Där är de. Det skapar stadga i ekonomin inom det här området. Då kan andra ta hand om andra frågeställningar på annat håll.

Ulla Andersson (v): Jag reagerar lite på ordvalet: eskalerande. Det är väl ingen som gör en sådan bedömning, att en treprocentig inflation ska vara eskalerande. Det var ett mycket märkligt uttryck, tycker jag.

Riksbankschef Stefan Ingves: Vi kan alltid resonera om språkbruket, men det finns inte någon långsiktig trade-off här som är sådan att det går att sköta det här på ett stabilt sätt. Det är någonting som har diskuterats mycket över årens lopp och i många olika länder. Vårt bidrag, som jag återkommer till, är inflationsförväntningar kring 2 %. Det är det bästa vi kan göra när det gäller att bidra till en god ekonomisk utveckling.

Ordföranden: Tack för det! Talarlistan är blank. Jaha, Anna vill kasta sig in här i slutet. Varsågod!

Anna Lilliehöök (m): Det här var egentligen en följdfråga till Hans Hoffs tidigare fråga om tillgångspriserna. Hur ser Riksbanken på just relationen till omvärlden när det gäller tillgångspriserna? Riksbankschefen nämnde själv till exempel vissa länder där tillgångspriserna har stigit väldigt mycket. I och med EU och globalisering flyttar nu arbetskraften i betydligt större utsträckning än tidigare. Kan man verkligen se till exempel den svenska husmarknaden isolerat från resten av omvärlden? I första hand tänker jag naturligtvis på EU, men det finns andra länder, till exempel USA, dit kanske en hel del svenskar flyttar. Kan man se det här så isolerat? Det är min fråga.

Riksbankschef Stefan Ingves: Den ekonomiska integrationen i största allmänhet ökar ju hela tiden. Då blir det en faktor som man får fundera kring: Finns det några speciella svenska faktorer, eller finns det inte det? Det finns nog fortsättningsvis en del speciella svenska faktorer, men de är klart annorlunda i dag och något mindre än för, låt oss säga, 20–25 år sedan när vi hade en mycket strikt valutareglering. Då gick det ut på att se till att Sverige var rätt så isolerat när det gällde finansiella flöden.

En av de frågor vi har framför oss att fundera kring – och det gäller många länder – är hur ekonomier förändras när de finansiella flödena blir mycket större än vad de har varit historiskt. Det är en faktor som är väl värd att fundera på.

Det är naturligtvis skillnad mellan fastighetsmarknaderna när vi tänker på kommersiella fastigheter och egnahem. När det gäller kommersiella fastigheter är det naturligtvis många bolag som köper och säljer i Sverige och i många andra delar av världen, men det är ju inte riktigt så om man tittar på egnahemsmarknaden.

Ordföranden: Har Ulf vaknat också? Varsågod!

Ulf Sjösten (m): Tack, herr ordförande! Jag har faktiskt varit vaken under hela utfrågningen, som jag för övrigt tycker har varit mycket intressant. Men jag har också läst en del av inflationsrapporten under utfrågningens gång. Jag fastnade på s. 44 – det handlar om den kraftiga nedgången i arbetskraftsdeltagandet. Där säger ni: ”En förklaring skulle kunna vara att den dramatiska uppgången i antalet arbetslösa i samband med 1990-talskrisen tillsammans med en hög varaktighet i arbetslösheten har bidragit till att en stor grupp i arbetsför ålder inte anser det lönt att stå till arbetsmarknadens förfogande.”

Något längre ned står det: ”Det finns också anledning att tro att de ekonomiska incitamenten i skatte- och bidragssystemet inverkar på detta. ”

Och något längre ned står det ”att attityden till sjukskrivning och förtidspensionering ändrats”.

Detta står som en förklaring till den kraftiga nedgången i arbetskraftsdeltagandet. Min fråga med anledning av detta är då: Vilka bedömningar och vilka resonemang har ni haft när ni har slagit fast det här?

Riksbankschef Stefan Ingves: Det gäller att fundera kring de incitamentsstrukturer som finns och har funnits och hur man har resonerat i det svenska samhället under den här tidsperioden och vad som sker i största allmänhet. Sedan får man göra en bedömning.

Man kan ta ett lite längre tidsperspektiv. Vad som hände var ju att arbetslösheten ökade i början av 90-talet i samband med den krishantering som skedde då. Sedan har det tagit ett tag innan det där liksom har kommit tillbaka. Men det är klart att det under den tidsperioden har hänt både det ena och det andra i det svenska samhället, och det har diskuterats på alla möjliga olika sätt.

Vad vi har försökt göra i vår ruta – det här är det sista avsnittet i inflationsrapporten – är att något fundera kring hur det här har utvecklats över tid.

Ordföranden: Tack för det! Är det någon ytterligare som har någonting att fråga riksbankschefen? Om inte tackar vi som företräder den första statsmakten riksbankschefen och överlämnar honom med varm hand åt tredje statsmakten. Lycka till! Därmed är sammanträdet avslutat.