Del II
Interaktiva tjänster i radio och TV
9Interaktiva tjänster – en bakgrund
9.1Inledning
Den successiva övergången till digitala ljudradio- och
Kännetecknande för de tilläggstjänster som kan erbjudas i digitala rundradiosändningar (dvs. ljudradio- och
Radio- och
9.2Uppdraget
Utredningen har fått i uppdrag att överväga behovet av särskilda regler för elektroniska programguider och andra interaktiva tjänster som ingår i digitala radio- och
155
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
skilja sig från de allmänna reglerna som gränsdragningen mellan interaktiva tjänster och de sändningar för vilka allmänna regler skall gälla. Med hänsyn till den utveckling mot konvergens mellan olika slag av nät och tjänster som pågår inom området för elektronisk kommunikation bör utredaren göra jämförelser med vad som gäller för likartade interaktiva tjänster inom andra områden.
Det skall redan inledningsvis klargöras att vårt uppdrag inte omfattar frågan om tillträde till elektroniska programguider eller om utveckling av en gemensam standard för tillämpningsprogram (API). Radio- och
Interaktiv annonsering kan betraktas som en interaktiv tjänst i digitala radio- och
När vi i det följande talar om mottagare avser vi alla typer av mottagare. I begreppet omfattas således digitala ljudradio- och TV- mottagare (dvs. mottagarapparater med inbyggd digital mottagningsutrustning), analoga
9.3Olika sätt att ta emot TV- och ljudradiosändningar
9.3.1
1 Regeringsbeslut
156
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
via bredband, s.k.
För att kunna ta emot digitala
Särskilt om
För att kunna titta på
2Radio och TV i allmänhetens tjänst – Finansiering och skatter SOU 2005:2 s. 188.
3Medieutveckling 2005, Radio- och
4A. rapport s. 54.
157
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
Särskilt om webbsändningar
Som nämndes inledningsvis kan
9.3.2Ljudradiosändningar
På samma sätt som
I Sverige finns ett markbundet sändarnät för DAB (Digital Audio Broadcasting). I dagsläget är det endast Sveriges Radio AB (SR) och UR som har tillstånd att bedriva sändningar i
5Se vidare Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet SOU 2001:28 s. 155.
6Digital Radio SOU 2004:16 s. 75.
7Medieutveckling 2005, Radio- och
8Jfr a. bet. s. 161.
158
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
att SR måste dra ner på kostnaderna för de digitala sändningarna i avvaktan på att framtiden för digitalradion utreds.
SR sänder digitalradio i
I vissa
Det krävs en särskild mottagare för att ta emot sändningarna i
Det finns andra sändningsstandarder än DAB för sändning av digital ljudradio i markbundna nät. Som exempel kan nämnas DRM (Digital Radio Mondiale), som är en plattform som utvecklats av ett konsortium av aktörer i radiobranschen.11
9www.sr.se, Senaste nytt och arkiv, 10 dec 2004, och Om digitalradion – DAB
10Se vidare om ”Mobile TV” på www.nokia.com.
11Digital Radio SOU 2004:16 s. 73 f. och 137 f. samt www.drm.org.
159
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
Som nämndes inledningsvis kan radio sändas via Internet, s.k. webbradio. I dag vidaresänder samtliga lokalradionätverk, SR och UR sina ordinarie analoga program samtidigt på detta sätt. Därutöver sänder även andra än de traditionella medieföretagen nationell webbradio.12 En ny digital sändningsform är radio via mobilt Internet, som ger konsumenter tillgång till radio via mobiltelefonen.13
9.4Om interaktiva rundradiotjänster
9.4.1Vad är interaktivitet?
I radio- och
Man brukar skilja mellan å ena sidan lokal eller skenbar interaktivitet och å andra sidan central eller verklig interaktivitet. Vid lokal interaktivitet sänds informationen ut kontinuerligt och sparas i digi-
12Medieutveckling 2005, Radio- och
13a. rapport s. 22.
160
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
För verklig interaktivitet krävs att det finns en returkanal från konsumentens
Enligt Mediegrundlagsutredningen är skillnaden mellan skenbar/lokal interaktivitet respektive verklig/central interaktivitet endast hur mycket information som skickas ut till mottagaren och var dennes val sker. Vid lokal interaktivitet skickas hela ”informationsutbudet” till mottagaren som sedan väljer ”på plats” medan vid central interaktivitet tillhandahålls ”informationsutbudet” i avsändarens utrustning eller på annan central utrustning i nätet.14
9.4.2Interaktiva tjänster i
Sökbar
Sökbar
14 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet SOU 2001:28 s. 164.
161
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
sändningen från början. Det krävs en speciellt utrustad mottagare med minnesenhet och avkodare för att kunna ta emot sökbar text- TV. Minnesenheten lagrar den sida som den mottagande har valt att titta på. Vissa
Vid digitala sändningar uppstår inte något sådant bildsläckningsintervall som vid analoga sändningar. Sändningen består av bitströmmar oavsett om det är fråga om överföring av bild, ljud eller text och därmed finns inte något outnyttjat sändningsutrymme som inte kan användas till sändning av annat innehåll såsom
När sökbar
Elektronisk programguide
En elektronisk programguide (EPG) är en tjänst med information om pågående och kommande
162
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
tillgängliga. En EPG kan också beskrivas som ett
Tekniskt fungerar en EPG på samma sätt som sökbar
Operatörsstyrda EPG:er är mer avancerade och oftast utrustade med olika funktioner, t.ex. sök- och valfunktioner som kopplats till EPG:n. Med en sådan utbyggd EPG är det möjligt att sortera programutbudet efter önskad genre och att få mer information om de program som pågår eller som skall börja samt att använda EPG:n som kanalväljare. Dessutom är det oftast möjligt att få information om programutbudet flera dagar framåt. För att kunna utnyttja operatörsknutna EPG:er måste
Övriga tjänster
I
15 En guide till
163
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
Det är också möjligt att erbjuda
De interaktiva tjänsterna kan delas in i dels sådana som är helt fristående från programmen, s.k.
Programanknutna tjänster kan vara helt beroende av att samexistera med ett program. Detta gäller t.ex. för programtextning och särskilda anpassningar för funktionshindrade, såsom syntetiskt tal. Till de programanknutna tjänsterna hör dock även tjänster som ger tittaren möjlighet att interagera med utgångspunkt från programmen och på så sätt få tillgång till ytterligare information om något som behandlas i ett program. En sådan tjänst kan ge tittaren en möjlighet att med fjärrkontrollens hjälp klicka på olika ikoner i
Uppdelningen i fristående respektive programanknutna programtjänster är inte helt strikt. Sålunda kan en fristående tjänst, t.ex. en resebokningstjänst vara tillgänglig såväl via EPG:n eller en handelsportal som direkt från ett reseprogram. Omvänt kan sådana fördjupningar som kan erbjudas i anslutning till program också vara tillgängliga från EPG:n som extra information om ett kommande eller pågående program eller på annat sätt.
16
164
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
Den framtida utvecklingen för interaktiva tjänster i
De närmaste åren kommer det troligen att lanseras nya programtjänster som är uppbyggda kring interaktiva tjänster, exempelvis för sport och spel. Framför allt kan man anta att denna utveckling kommer att ske på
Ett hinder för utvecklingen av marknaden för interaktiva tjänster i
Den svenska
I Radio- och
17MMS Mediamätning rapport
18Jfr Radio- och
165
| Interaktiva tjänster – en bakgrund | SOU 2005:62 |
9.4.3Interaktiva tjänster i digital radio
RDS (Radio Data System) och TMC (Traffic Message Control) kan betraktas som tilläggstjänster i analog radio. Dessa tjänster erbjuder dock inte någon möjlighet till interaktivitet, annat än att det genom en inställning på radiomottagaren är möjligt att välja om man vill få de meddelanden som sänds ut eller inte. På samma sätt som när det gäller
Den digitala radiotekniken kan förmedla alla slags tjänster, dvs. förutom ljud även text, bild och data. Tekniken öppnar således möjligheter att komplettera de traditionella ljudradioprogrammen med text och bilder. Med dessa nya utgångspunkter kan programföretagen därmed skapa nya tjänster för ljudradion. Eftersom den digitala tekniken medger sändning av både ljud, bild och text öppnar den möjligheter för personer som är döva eller hörselskadade m.fl. att i viss utsträckning ta del av radiosändningar.
Tilläggstjänster i DAB kan sändas som PAD (Programme Associated Data) som är information som hör till det program som pågår. Rent tekniskt ligger informationen i den ljudande strömmen. Det kan vara textinformation om vilket program och vilken kanal man lyssnar på, namn på artist och låt som spelas för tillfället eller adress och telefonnummer till programmet. Det är tekniskt möjligt att även visa bilder i anslutning till det pågående programmet, men det är resurskrävande. I framtiden kan det dock komma att sändas bilder på medverkande i programmet eller nyhets- och sportbilder i anslutning till nyhets- och sportprogram, liksom associerade ljudklipp som hör till ett program, exempelvis det tidigare avsnittet av ett program e.d. Annonsörer kan komplettera radioreklamen med bilder på produkter, logotyper etc.19
Tilläggstjänster kan också sändas fristående från programmen, t.ex. en EPG. Ett exempel på en fristående tjänst som SR sänder i
19 Uppgift från Svenskt
166
| SOU 2005:62 | Interaktiva tjänster – en bakgrund |
bläddra bland sidorna i SR+, men det är inte fråga om någon
På liknande sätt som i digitala
Fristående tjänster kan också komma från oberoende leverantörer och innehålla information om trafik, transporter eller miljö. En annan typ av tjänst med en fristående leverantör är taltidningar.
Vid digitala sändningar är det möjligt att ha en separat meddelandekanal som bara får användas för vissa typer av viktiga meddelanden. I sådant fall går en sändning om larm, vägtrafikinformation, extranyheter, extra väderrapporter etc. in och avbryter ett pågående program endast om en lyssnare har valt detta på förhand.
För att kunna tillgodogöra sig centralt interaktiva tjänster krävs att det finns en returkanal kopplad till radion. En lösning på frågan om returkanal är mobiltelefonnätet. Med en digitalradiomottagare inbyggd i mobiltelefonen skulle det vara möjligt att lyssna till radio och ta emot vissa tilläggstjänster som sänds ut till alla via det markbundna digitala ljudradionätet och använda mobiltelefonnätet för beställning och mottagning av innehåll på begäran.
167
10 Den rättsliga regleringen
10.1Inledning
I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns regler som gäller alla typer av elektroniska kommunikationer. Lagen innehåller allmänna överföringsregler som är tillämpliga oavsett med vilken teknik elektroniska kommunikationstjänster överförs. I lagen regleras endast själva överföringen och således inte innehållet i det som överförs.
Angående innehållet i elektroniska kommunikationstjänster finns allmänna regler om bl.a. konsumentskydd (t.ex. marknadsföringslagen, konsumentkreditlagen, distansavtalslagen, prisinformationslagen), om skydd för personlig integritet (personuppgiftslagen) och om upphovsrätt. Därutöver finns det särskilda regler som gäller för vissa sektorer eller typer av elektronisk kommunikation, t.ex. lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Massmedial kommunikation, dvs. kommunikation från en till många, har ett grundlagsrättsligt skydd genom yttrandefrihetsgrundlagen. Kommunikation i form av sändning av ljudradio- och
För tjänster som erbjuds på Internet krävs inte tillstånd men däremot måste under vissa förutsättningar bestämmelserna i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster följas, liksom naturligtvis andra tillämpliga regler såsom de allmänna regler till skydd för bl.a. konsumenter, upphovsrätten och den personliga integriteten som nämnts ovan.
169
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.2Yttrandefrihetsgrundlagen
10.2.1Grundläggande principer
Genom yttrandefrihetsgrundlagen ges friheten att yttra sig i radio, television och vissa överföringar via datornät samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar ett särskilt grundlagsskydd. Yttrandefrihetsgrundlagen bygger på samma grundläggande principer som tryckfrihetsförordningen, nämligen om etableringsfrihet, förbud mot censur och liknande åtgärder, ensamansvar med meddelarskydd, särskild brottskatalog och särskild rättegångsordning med juryprövning. Det är inte tillåtet att göra andra inskränkningar i yttrandefriheten enligt grundlagen än de som anges i denna.
10.2.2Tillämpningsområdet
Yttrandefrihetsgrundlagen gäller, såvitt nu är av intresse, för sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Med sådana sändningar av radioprogram avses även tillhandahållande av direktsända och inspelade program ur en databas (1 kap. 6 § YGL). Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller enligt 1 kap. 1 § YGL förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Tryck- och yttrandefrihetsberedningen har föreslagit att 1 kap. 6 § YGL ändras så att det klargörs dels att det som faller in under regeln är tillhandahållande till allmänheten på särskild begäran av webbsändningar som består i direktsändningar eller uppspelningar av tidigare inspelningar som startar på tider som sändaren bestämmer, dels att omodererade chatsidor faller utanför regeln.1 Förslaget innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad som anses gälla i dag.2
Grundlagens regler om radioprogram gäller enligt 1 kap. 9 § YGL även när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor
1Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor SOU 2004:114 s. 321 ff.
2a. bet. s. 336
170
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
1.på särskild begäran tillhandahåller allmänheten information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten, direkt genom överföring eller indirekt genom framställning av en teknisk upptagning, en skrift eller en bild, eller
2.annars, enligt överenskommelser i förväg, tillhandahåller allmänheten information som överförs direkt ur en sådan databas som anges i 1.
Skyddet enligt denna s.k. databasregel gäller enligt lagrummets andra stycke även för annan än dem som nämns i första stycket, om denne har utgivningsbevis för sådan verksamhet. I denna del är grundlagsskyddet sålunda frivilligt i den bemärkelsen att även annat än sådant företag som avses i första stycket kan uppnå grundlagsskydd för sin verksamhet genom att ansöka om utgivningsbevis. Tryck- och yttrandefrihetsberedningen har föreslagit att en ändring skall göras i databasregeln så att webbsändningar som faller in under 1 kap. 6 § första stycket andra meningen YGL undantas från databasregelns tillämpningsområde (a. bet. s. 321 ff.).
För att yttrandefrihetsgrundlagens regler om radioprogram skall vara tillämpliga krävs att sändningen sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Vilken teknik som används för själva överföringen saknar betydelse. Den s.k. huvudregeln om radioprogram (1 kap. 6 § YGL) och databasregeln (1 kap. 9 § YGL) täcker in samtliga möjliga tekniska former av kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor, såväl sändningar som startas av avsändaren (huvudregeln) som sändningar som startas av mottagaren (databasregeln). För fullständighets skull skall nämnas att den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF i vissa fall kan innebära att ett radioprogram skall betraktas som en bilaga till en periodisk skrift och att tryckfrihetsförordningens regler blir tillämpliga. Det gäller om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av – såvitt nu är av intresse – ett radioprogram, om det återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2003 s. 31 konstaterat att ett tillhandahållande enligt databasregeln inte faller in under bilageregeln, dvs. att en databas inte kan utgöra en sådan bilaga som avses där.
Som angetts ovan gäller huvudregeln om radioprogram endast för sändningar som är riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Med att sändningarna skall vara riktade till allmänheten menas att vem som helst som önskar ta emot dem skall kunna göra det utan särskild begäran. Typexempel
171
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
på sådana sändningar är sändningar av ljudradio och television, såväl trådlöst (radiosändning) som genom tråd. Den mottagandes aktivitet inskränker sig i dessa fall till att slå på mottagarapparaten och välja kanal.
Det kan ifrågasättas hur många mottagare som krävs för att en sändning skall anses riktad till allmänheten. Mediegrundlagsutredningen ansåg, liksom Mediekommittén, att det inte var möjligt att närmare ange hur många mottagare som krävs, men att man torde kunna fastslå att begreppet allmänheten i detta sammanhang avser en vid krets av mottagare som i princip är öppen för envar. Att en sändning endast tillhandahålls mot abonnemang e.d. innebär inte att sändningarna inte är riktade till allmänheten, förutsatt att vem som helst kan teckna abonnemang (prop. 2001/02:74 s. 41 och SOU 2001:28 s. 197).
I rekvisitet ”riktad till allmänheten” ligger vidare att sändningen måste startas av avsändaren, dvs. den som tillhandahåller innehållet till allmänheten. När en sändning sker på särskild begäran innebär det att den mottagande själv tar kontakt med den som sänder och startar sändningen. Den stora skiljelinjen mellan regeln om radioprogram och databasregeln består sålunda i vem som startar sändningen; är det avsändaren som startar sändningen är regeln om radioprogram tillämplig medan om det är den mottagande som startar överföringen databasregeln är tillämplig (a. bet. s. 198). Detta gäller naturligtvis endast om övriga förutsättningar för tillämpning av respektive regel är uppfyllda.
Huvudregeln om radioprogram omfattar även tillhandahållande av direktsända och inspelade program ur en databas. Hit räknas direktsändningar via Internet, liksom uppspelningar via Internet av tidigare inspelningar som startar på tider som sändaren bestämmer (a. prop. s. 97). Om en webbsändning däremot blir tillgänglig först efter begäran från den mottagande är huvudregeln om radioprogram inte tillämplig. Sändningen kan dock omfattas av grundlagen under förutsättning att den faller in under databasregeln. Som framgått ovan ges grundlagsskydd enligt denna bestämmelse inte åt envar utan enbart till vissa aktörer, bl.a. massmedieföretag (t.ex. tidningsföretag och
Sammanfattningsvis kan konstateras att yttrandefrihetsgrundlagens regler om radioprogram omfattar även andra sändningar än traditionell ljudradio och TV. Sålunda kan, om meddelandet riktas till
172
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
en vid och obestämd krets av mottagare, huvudregeln om radioprogram vara tillämplig exempelvis vid sändning av elektronisk post, även webbaserad sådan (SOU 2001:28 s. 201). Den inskränkning i grundlagens tillämpningsområde som finns i databasregeln genom föreskriften att det inte får vara möjligt för den mottagande att ändra innehållet i databasen motiveras av att det inte är rimligt att ålägga någon ensamansvar för yttranden som denne inte har kontroll över. De andra begränsningar som finns är föranledda av att grundlagen endast tar sikte på massmedial kommunikation. Sändningar till ett fåtal personer (t.ex. traditionell telefoni) respektive sändningar till många personer där innehållet skiljer sig åt omfattas därför inte av yttrandefrihetsgrundlagen (a. bet. s. 218).
10.2.3Tillåtna begränsningar i friheten att yttra sig i radioprogram
Det råder i princip full etableringsfrihet för att sända radioprogram genom tråd (3 kap. 1 § YGL). Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får däremot enligt 3 kap. 2 § YGL regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Begränsningar i rätten att sända radioprogram på detta sätt måste dock stå i överensstämmelse med 2 kap. 12 § andra till femte styckena och 13 § RF. Regler om tillstånd och villkor för sådana sändningar finns i radio- och
I 1 kap. 12 § första stycket YGL ges möjlighet att i lag begränsa yttrandefriheten i radioprogram och tekniska upptagningar. Således skall t.ex. regler i lag till skydd för upphovsrätten och närstående rättigheter gälla utan hinder av grundlagen och det skall vara tillåtet att i lag föreskriva förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Lagrummets andra stycke innebär att det inte finns hinder mot att i lag meddela föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten. Det sistnämnda syftar på sponsrade program.
173
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.3
10.3.1Tillämpningsområdet m.m.
Direktivet innehåller bestämmelser som gäller hur programföretag får agera vid sändning av evenemang som anses vara av särskild vikt för samhället, om främjande av distribution och produktion av TV- program med europeiskt ursprung, om reklam, sponsring och
Kommissionen har i ett meddelande till europaparlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om framtiden för europeisk lagstiftning på det audiovisuella området3 förutskickat att det kommer att genomföras en studie av regleringarna av interaktiv television. I dagsläget finns emellertid inte någon reglering på europeisk nivå av interaktiva tjänster i allmänhet. Kommissionen har dock i sitt tolkningsmeddelande om vissa aspekter på bestämmelserna om
10.3.2Kommissionens syn på frågan om interaktiv annonsering är förenlig med
I det ovannämnda tolkningsmeddelandet uttalas att eftersom interaktiv reklam tillhandahålls på individens begäran är det en tjänst inom ramen för informationssamhället som inte omfattas av TV- direktivet. Utgångspunkten är att
3Bryssel den 15.12.2003, KOM(2003) 784 slutlig.
4Tolkningsmeddelande från kommissionen om vissa aspekter på bestämmelserna om TV- reklam i direktivet ”Television utan gränser”, EGT C 102, 28.4.2004, s 2.
174
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
hämtas fram. Detta innebär för det första – i enlighet med separationsprincipen – att den interaktiva ikon som tittaren skall klicka på för att hämta fram det interaktiva programmet måste vara integrerad i ett reklamprogram som är åtskilt från det redaktionella innehållet och lätt kan kännas igen som sådant. Denna ikon kan visas under ett vanligt reklaminslag eller under ett reklaminslag där tekniken med delad skärm används.
För det andra, när tittaren klickar på den interaktiva ikonen får han eller hon inte ledas direkt till reklaminslag som är oförenliga med artiklarna
För det tredje, eftersom det föreskrivs i artikel 16 att reklam inte skall ”direkt uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet”, får reklaminslag som visas under eller mellan barnprogram inte innehålla ikoner som ger direkt tillgång till interaktiv reklam av det slag som är förbjuden enligt artikel 16. I artikel 15 i direktivet fastställs vissa inskränkningar för
Kommissionen framhåller att tittarna måste få veta att de genom att klicka på en interaktiv ikon lämnar de program som sänds enligt programtablån och som på
Om tittaren inte har hämtat fram det interaktiva programmet visas de program som sänds enligt programtablån och som omfattas av
175
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
dock inte av bestämmelserna i TV- direktivet (särskilt när det gäller bestämmelserna om infogande av reklam i artikel 11 och reklamens längd i artikel 18), utan av bestämmelserna i direktivet om elektronisk handel. Oavsett sändningsmetod (dvs. program som sänds enligt programtablån eller interaktiva program) bör rekommendationen om skydd för den mänskliga värdigheten och skydd för minderåriga dock följas.
10.4Radio- och
10.4.1Tillämpningsområdet
Huruvida radio- och
176
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
personer samtidigt kan ta emot i en ljudradiomottagare respektive televisionsmottagare. För att kunna ta del av innehållet i en sändning i samma ögonblick som den äger rum behöver den mottagande bara slå på mottagarapparaten. Den mottagandes valmöjligheter begränsas till att med hjälp av mottagarens frekvensinställning eller kanalväljare ta in någon av de olika sändningar som är tillgängliga på den plats där mottagaren befinner sig.
Med uttrycket allmänheten menas detsamma som i normalt språkbruk och som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. Kommunikation mellan enskilda liksom sändningar som sker på den mottagandes begäran faller sålunda utanför radio- och
När det däremot gäller near video on demand (NVOD), som innebär att samma program sänds ut parallellt med t.ex. tio minuters tidsförskjutning, är förhållandena annorlunda. I detta fall sänds samma program ut till alla med tiominutersintervaller, varför beställaren aldrig behöver vänta mer än tio minuter tills programmet skall börja. Det är inte så att tittaren bestämmer när programmet skall börja och någon verklig interaktivitet är det därför inte fråga om.
10.4.2Tillståndsplikt och registreringsplikt
Enligt 2 kap. 1 § RTVL krävs det tillstånd enligt nämnda lag för att sända ljudradio- eller
Inte heller krävs tillstånd för sändningar av sökbar
177
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
Den sistnämnda bestämmelsen tar främst sikte på sändning av radiotidningar (prop. 1995/96:160 s. 158).
Enligt 2 kap. 2 § RTVL är det regeringen som meddelar tillstånd att sända
Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd och den som för annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall enligt 2 kap. 3 § första stycket RTVL anmäla sig för registrering hos Radio- och
10.4.3Bestämmelser som rör sändningarnas innehåll
Innehållet i sändningarna regleras på två sätt, dels genom bestämmelser direkt i radio- och
178
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
I 6 kap. 1 § RTVL föreskrivs att den som sänder
Enligt 3 § samma kapitel skall uppgifter som förekommit i ett
Att program som inte är reklam inte på ett otillbörligt sätt får gynna kommersiella intressen föreskrivs i 4 §. I 5 § finns en bestämmelse som riktar sig till de programföretag som sänder under tillstånd i vilket det finns villkor om opartiskhet. Den innebär ett förbud mot s.k. åsiktsannonsering, dvs. meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Bestämmelserna i 6 kap. 6 och 7 §§ RTVL innehåller föreskrifter om programutbudet i närradio. I 6 kap. 7 a § RTVL anges att det måste förekomma minst tre timmar egenproducerat material per dygn under tiden
Det föreskrivs i 6 kap. 8 § RTVL att den som sänder
179
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
ningsprogram. Inte heller sändningar av enbart text räknas in i sändningstiden.
I tredje stycket nämnda lagrum stadgas att sådana
Enligt 6 kap. 9 § RTVL måste den som sänder program enligt radio- och
Slutligen finns i 10 § samma kapitel bestämmelser om sändning av evenemang som är av särskild vikt för det svenska samhället.
Som nämndes inledningsvis kan sändningarnas innehåll i vissa fall även regleras genom tillståndsvillkor. I radio- och
180
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
10.4.4Särskilt om sökbar
Enligt 2 kap. 1 § andra stycket RTVL krävs inte tillstånd för sändningar av sökbar
Reglerna om sändningars innehåll och annonser gäller, med vissa undantag, även för sökbar
Eftersom det inte krävs tillstånd för att sända
10.4.5Sanktioner vid överträdelser
I 10 kap. radio- och
181
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
RTVL. Den särskilda avgiften skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor, men bör inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.
Vid brott mot villkor i sändningstillstånd om bl.a. opartiskhet och saklighet får Granskningsnämnden besluta att den sändande på lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut i ärendet. Ett sådant beslut får förenas med vite (10 kap. 8 § RTVL). Enligt 10 kap. 9 § RTVL kan den som åsidosätter vissa särskilt uppräknade bestämmelser föreläggas vid vite att följa bestämmelserna i fråga. Det gäller t.ex. bestämmelser om närradio- och lokalradiosändningars innehåll, beteckningar (6 kap. 9 § RTVL), skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 § RTVL) och skyldighet att lämna vissa uppgifter till Radio- och
Därutöver finns möjlighet att i vissa andra situationer utfärda föreläggande för den som sänder, bl.a. får Justitiekanslern enligt 10 kap. 11 § RTVL vitesförelägga den som vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller pornografiska bilder i TV på tider och sätt som avses i 6 kap. 2 § RTVL att inte på nytt sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen.
Slutligen får allmän domstol – på talan av Justitiekanslern – eller Radio- och
Det skall nämnas att vi i delbetänkandet Nytt regelverk för marksänd
10.5Granskningsnämndens praxis i frågan om radio- och
Praxis på detta område är mycket sparsam. Granskningsnämnden för radio och TV har i ett fall granskat
5Granskningsnämndens för radio och TV beslut den 17 oktober 2001, SB 398/01.
6Granskningsnämndens för radio och TV beslut den 2 februari 1998, SB 46/98.
182
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
I det förstnämnda fallet var den inledande frågan om radio- och
Av programföretagets uppgifter framgick att informationen om innehållet i de interaktiva tjänsterna sändes ut samtidigt över det digitala marknätet till samtliga mottagare. I detta avseende menade nämnden att sändningarna kunde anses riktade till allmänheten. Detsamma gällde de skyltar som visades i bildrutan under det att tjänsterna laddades ner. När tittaren i samband med beställning kommunicerade med den sändande via returkanalen etablerades däremot en individuell kommunikation som faller utanför radio- och
Nästa fråga för Granskningsnämnden att ta ställning till var om programföretagets sändningar i den del de var riktade till allmänheten också var att uppfatta som television enligt allmänt språkbruk. Mot bakgrund av att tjänsterna förmedlades via en traditionell
Programföretaget gjorde gällande att dess sändningar var att beteckna som ett försäljningsprogram för vilka särskilda annonsregler gäller. Granskningsnämnden fann dock att programtjänsten eTV inte kunde anses uteslutande avsedd för försäljningsprogram.
När det gällde frågan om annonsreglerna i 7 kap. var att tillämpa på programföretagets sändningar i den del de omfattades av radio- och
183
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
reglerna borde dessa enligt nämndens uppfattning därför inte anses vara tillämpliga på interaktiva handelstjänster. Däremot ansåg nämnden att det förhöll sig annorlunda med andra interaktiva tjänster än handelstjänster. De skäl som anförts för regleringen av annonser i traditionella
I ett beslut från 1998 prövade Granskningsnämnden frågan om radio- och
10.6Lagen om elektronisk kommunikation
10.6.1Tillämpningsområdet m.m.
Lagen om elektronisk kommunikation (LEK) gäller enligt 4 § elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagens bestämmelser ersätter inte föreskrifter om prövning enligt annan lag.
Med elektroniska kommunikationsnät menas ett system för överföring och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller
184
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende av vilken typ av information som överförs. Såväl telenät som nät som används för utsändning av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL, oavsett om trådlöst eller trådbundet, omfattas av lagen (jfr prop. 2002/03:110 s. 357).
En elektronisk kommunikationstjänst är en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Rena innehållstjänster, såsom programverksamheten hos programföretag för ljudradio och TV och innehållstjänster som tillhandahålls via webben, såsom webbsidor där musik eller spel tillhandahålls eller webbsidor för elektronisk handel omfattas inte av begreppet (a. prop. s. 358).
Ett allmänt kommunikationsnät är ett elektroniskt kommunikationsnät som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.
10.6.2Anmälningsplikt
Allmänna kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster får enligt 2 kap. 1 § LEK endast tillhandahållas efter anmälan till tillsynsmyndigheten, som är Post- och telestyrelsen (2 § förordningen [2003:396] om elektronisk kommunikation). PTS får meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs bl.a. för frågor om anmälan, ansökan och tillstånd enligt lagen om elektronisk kommunikation (4 § nämnda förordning). I 2 kap. 2 § LEK klargörs att det inte behövs någon sådan anmälan för tillhandahållande av
Av 2 kap. 4 § LEK framgår att den som bedriver verksamhet enligt lagen även har en skyldighet att anmäla till tillsynsmyndigheten när en anmälningspliktig verksamhet upphör.
185
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.6.3Tillståndsplikt
För att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en radiosändare krävs enligt 3 kap. 1 § LEK tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 3 kap. 4 § LEK meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten enligt 1 §.
Förutsättningarna för att bevilja tillstånd att använda radiosändare anges i 3 kap. 6 § LEK. Där sägs bl.a. att ett tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver tillstånd enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag endast får meddelas om sådant tillstånd föreligger.
Ett tillstånd att använda radiosändare skall enligt 3 kap. 9 § LEK avse en viss radioanvändning. Det är enligt 10 § i samma kapitel tillåtet att förena ett tillstånd som avser digital utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL med en rätt att använda radiosändaren för annan användning, motsvarande högst tjugo procent av den digitala kapaciteten i frekvensutrymmet. Detta gäller dock endast om villkor enligt 3 kap. 2 § 8 RTVL, dvs. om att använda vissa radiosändare, inte uppställts för motsvarande sändningstillstånd och det i övrigt inte inverkar menligt på konkurrensen. Gränsen 20 procent avser inte användningen vid varje tidpunkt utan över viss skälig tid. Ett
10.7Lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster
10.7.1Tillämpningsområdet m.m.
Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (nedan
186
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
har direktivet om elektronisk handel7 genomförts i svensk rätt. Direktivet har till syfte att undanröja de hinder som särskilt medför problem och att säkerställa fri rörlighet för informationssamhällets tjänster på den inre marknaden.
Med informationssamhällets tjänster avses tjänster som normalt utförs mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Samtliga kriterier måste vara uppfyllda. Däremot kan delar av en transaktion falla under begreppet även om inte hela transaktionen gör det (prop. 2001/02:150 s. 56). I begreppet ingår förutom elektronisk handel även övriga tjänster som är kopplade till handeln med varor och tjänster över Internet eller andra nät. Förutom själva handeln ingår därför bl.a. informationstjänster, finansiella tjänster, fastighetsmäklartjänster, webhotell och söktjänster. En förutsättning för att en tjänst skall omfattas av begreppet är att den tillhandahålls online, dvs. via en förbindelse som möjliggör direkt interaktiv kommunikation (a. prop. s. 19).
Uttryckligen undantagna från lagens tillämpningsområde är frågor om beskattning, behandling av personuppgifter, konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, notariatverksamhet eller liknande verksamhet i den mån den har direkt samband med myndighetsutövning, verksamhet som innebär att försvara eller som ombud företräda en klient inför domstol eller hasardspel där penningvärden satsas. I begreppet hasardspel inbegrips lotterier och vadslagningar (jfr artikel 1.5 d i
Radiosändningar och sändningsverksamhet för television enligt
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), EGT L 178, 17.7.2000, s. 1, (Celex 32000L0031).
187
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.7.2Fri rörlighet för tjänster
Tjänster som har sitt ursprung i andra
10.7.3Tillämplig lag, tillsyn m.m.
För de informationssamhällets tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer med etableringsort i Sverige skall svensk rätt gälla, även om tjänsterna riktar sig mot andra stater inom EES (5 §). Bestämmelsen innebär att alla i Sverige etablerade tjänsteleverantörer skall följa svenska regler inom det samordnade regelområdet när de tillhandahåller informationssamhällets tjänster, även när tjänsterna enbart riktar sig till mottagare i något annat
Regleringen innebär att ursprungslandets myndigheter inom det samordnade regelområdet skall sköta kontrollen av tjänsteleverantörerna och deras tjänster, oberoende av till vilken marknad tjänsterna riktas. De myndigheter som avses är de som redan p.g.a. annan lagstiftning har en skyldighet att på något sätt kontrollera att svenska lagar efterlevs. Som exempel kan nämnas Konsumentombudsmannens och Konsumentverkets kontroll av marknadsföringslagstiftningens efterlevnad, Finansinspektionens kontroll av de finansiella företagen och Läkemedelsverkets kontroll enligt läkemedelslagen (1992:858).
I lagens 6 § undantas vissa tjänster och annat från
188
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
inte betjänas av någon enskild, bara om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand.
10.7.4Informationskrav
Lagen ställer upp krav på att tjänsteleverantörer måste lämna viss allmän information om sig själv och sin verksamhet. En tjänsteleverantör skall ge information om sitt namn, sin adress i etableringsstaten och sin
Lagen anger även krav som gäller i samband med beställning
189
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.7.5Sanktioner
Om en tjänsteleverantör inte ger information enligt reglerna om allmän information eller i samband med beställning eller inte tillhandahåller tekniska hjälpmedel enligt 10 § skall marknadsföringslagen tillämpas (15 §
I vissa fall som närmare anges i
10.8Marknadsföringslagen
10.8.1Tillämpningsområdet
Marknadsföringslagen (1995:450) gäller då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. Den gäller uttryckligen även sådana
10.8.2Allmänna krav på marknadsföringen
I 4 § anges de allmänna krav som ställs på marknadsföringen. Den skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Dessutom skall näringsidkaren vid marknadsföringen lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. God marknadsföringssed är enligt 3 § god affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter. Sådana normer är, förutom föreskrifter, t.ex. riktlinjer som Konsumentverket har utfärdat efter överenskommelser med olika branschorganisationer. Vidare kan nämnas de normer som Marknadsdomstolen har skapat genom sin praxis. Även internationellt vedertagna normer kan vara av vikt (prop. 1994/95:123 s. 42 och 164). Av stor betydelse för vad som anses vara god marknadsföringssed, både i Sverige och inom
190
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
övriga
10.8.3Särskilda krav på marknadsföringen
Utöver de allmänna kraven ställs även särskilda krav på marknadsföringen i
10.8.4Sanktioner
Enligt 14 § MFL får en näringsidkare, vars marknadsföring strider mot god marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare, förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller att vidta någon annan liknande åtgärd.
En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt får enligt 15 § MFL åläggas att lämna sådan information.
En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är avsedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får enligt 17 § MFL förbjudas att fortsätta med det.
Det föreskrivs i 19 § MFL att ett förbud enligt 14 eller 17 § eller ett åläggande enligt 15 eller 16 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Enligt 22 § MFL får en näringsidkare åläggas att betala en marknadsstörningsavgift om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit
191
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
mot någon av de materiella bestämmelserna i lagen (med ett fåtal undantag). Detsamma gäller bl.a. i fråga om överträdelser av förbuden mot att använda kommersiella annonser i ljudradio- eller
Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor, men får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning (24 § MFL).
Enligt 29 § MFL kan en konsument eller näringsidkare i vissa fall få skadestånd från en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot förbud eller ålägganden eller som brutit mot föreskrifterna i lagen.
10.9Distansavtalslagen
10.9.1Tillämpningsområdet
Lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument om avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande sker på distans (distansavtal) eller avtalet ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe (hemförsäljningsavtal). Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som nu nämnts.
I lagens 3 § finns en uppräkning av distansavtal som inte omfattas av lagen. Det gäller bl.a. avtal som avser försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst. I lagens
192
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
avtal avseende vissa varor och tjänster från lagens bestämmelser om ångerrätt och vissa av bestämmelserna om informationsskyldighet.
10.9.2Näringsidkarens skyldigheter m.m.
Vid marknadsföring som syftar till distansavtal åläggs näringsidkaren en skyldighet att ge information om bl.a. sitt namn och sin adress, varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, priset, leveranskostnader, betalnings- och leveranssätt, ångerrätt och under vilken tid erbjudandet gäller (9 §). När ett distansavtal har ingåtts skall konsumenten få en bekräftelse med viss information och näringsidkaren skall även skriftligen informera konsumenten om bl.a. den ångerrätt som följer av lagen (10 §).
Ångerrätten innebär att konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal genom att meddela näringsidkaren detta inom ångerfristen, vilken är 14 dagar räknat från, om det gäller en vara, den dag konsumenten tog emot denna, eller, om det gäller en tjänst, den dag avtalet ingås
Bestämmelserna i lagen är tvingande till konsumenternas förmån (8 §).
10.10Prisinformationslagen (2004:347)
En ny prisinformationslag trädde i kraft den 1 oktober 2004. I förhållande till den tidigare gällande prisinformationslagen från 1991 (1991:601) har den nya lagen ett vidare tillämpningsområde, såtillvida att den förutom varor och tjänster även omfattar andra nyttigheter såsom elektrisk kraft, fjärrvärme och andra energiformer, alla typer av finansiella tjänster samt telekommunikationstjänster och andra typer av elektroniska kommunikationstjänster (prop. 2003/04:38 s. 27). Lagen gäller för näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller produkter till konsumenter (3 §). Om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om prisinformation till konsumenter, skall de bestämmelserna gälla i stället för bestämmelserna i prisinformationslagen (4 §). Sådana bestämmelser finns i bl.a. konsumentkreditlagen (1992:83), konsumentförsäkringslagen (1980:38) och lagen om elektronisk kommunikation. I den mån bestämmelser i andra lagar inte ställer lika höga krav på prisinformationen som enligt prisinformations-
193
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
lagen, t.ex. genom att det inte krävs att jämförpris anges, skall sistnämnda lag gälla i de delar den är strängare.
Enligt 7 § prisinformationslagen skall prisinformation för varor lämnas genom uppgift om varans pris och jämförpris. För andra produkter än varor skall prisinformation lämnas genom uppgift om produktens pris. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att även jämförpris skall anges för sådana produkter. Om det inte är möjligt att ange priset för en produkt, skall näringsidkaren i stället lämna prisinformation genom att ange grunderna för hur priset bestäms. Pris och jämförpris skall enligt lagens 2 § inkludera mervärdesskatt och andra skatter.
Prisinformationen skall enligt 10 § vara korrekt och tydlig. Om det kan tillkomma avgifter och andra kostnader, skall detta anges särskilt. Det som avses är tillkommande
I propositionen med förslag till den nya prisinformationslagen (prop. 2003/04:38 s. 23) övervägde regeringen behovet av en särreglering av prisinformation vid marknadsföring på Internet eller i radio och TV. Regeringen fann dock att eventuella problem i fråga om marknadsföring i radio och TV kan lösas inom ramen för den gällande rättsordningen samt att det inte konstaterats några beaktansvärda problem med att de allmänna reglerna för marknadsföring av bestämda varor och tjänster även gäller för sådan marknadsföring på Internet. Regeringen bedömde därför att det inte fanns något behov av att införa särskilda bestämmelser om prisinformation vid marknadsföring på Internet eller i radio och TV.
Om en näringsidkare inte lämnar prisinformation enligt lagen eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen, skall marknadsföringslagen tillämpas. Prisinformation skall därvid anses vara sådan information av särskild betydelse ur konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket MFL.
194
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
10.11Särskilda bestämmelser om reklam för vissa produkter
10.11.1 Tobaksvaror
Enligt 14 § tobakslagen (1993:581) får en näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter inte använda kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter som faller under tryckfrihetsförordningen. Det är inte heller tillåtet att vid sådan marknadsföring använda kommersiella annonser i ljudradio- eller
När det gäller sändningar som faller utanför radio- och
En näringsidkare som marknadsför antingen en annan vara än en tobaksvara eller en tjänst till konsumenter får enligt 14 a § första stycket 2 tobakslagen inte använda ett varukännetecken som helt eller delvis används för en tobaksvara eller enligt gällande bestämmelser om varumärken är registrerat eller inarbetat för en sådan vara, om marknadsföringen sker i kommersiella annonser i ljudradio- eller
En marknadsföringsåtgärd som strider mot dessa bestämmelser skall vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ MFL anses vara otillbörlig mot konsumenter (15 § tobakslagen). Den som bryter mot 14 § första stycket andra eller tredje meningen eller 14 a § första stycket 2 tobakslagen kan påföras marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen.
195
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
10.11.2 Alkoholdrycker
I alkohollagen (1994:1738) finns bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. Vid sådan marknadsföring skall enligt 4 kap. 8 § nämnda lag särskild måttfullhet iakttas. Reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol får inte företas. Inte heller får marknadsföring rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar. Enligt 4 kap. 10 § alkohollagen får vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter inte användas kommersiella annonser i ljudradio- eller
10.11.3 Läkemedel
För närvarande föreskrivs i 7 kap. 10 § RTVL att reklam för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter ordination inte får sändas i televisionen. För övriga medier finns inte något sådant förbud (jfr Ds 2004:13, s. 83).
Inom socialdepartementet har lagts fram förslag till ändrad reglering av läkemedelsreklam för att uppfylla ett
10.12Regleringen i Storbritannien
Såvitt utredningen känner till är Storbritannien än så länge det enda landet inom EU som har infört särskilda regler om interaktiva tjänster i
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel.
196
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
Den tidigare gransknings- och tillståndsmyndigheten ITC (Independent Television Commission), numera Ofcom, har lämnat vissa vägledande riktlinjer till tillståndshavarna för användningen av interaktiva tjänster. Tre grundläggande principer har varit avgörande för ITC:s tillvägagångssätt. För det första har man utgått från att tittarna har ett betydande intresse av att det utvecklas en dynamisk och innovativ marknad för interaktiva tjänster. För det andra har man utgått ifrån nuvarande förväntningar hos tittarna, vilket innebär att förväntningar kan vara annorlunda när tittarna kan få innehåll på begäran jämfört med när de tittar på linjära program. Slutligen har man slagit fast att den nuvarande skiljelinjen mellan program och annonser är viktig för tittarna och att den skall upprätthållas. Sammantagna har dessa principer inneburit att man inte ansett att det funnits behov av att införa nya regler för interaktiva tjänster. I stället har man ansett att det varit tillräckligt att identifiera vilka delar av den existerande innehållsregleringen som skall bibehållas i den interaktiva miljön och vilka som inte behöver tillämpas där.
De interaktiva tjänsterna har delats in i kategorier, dels ”dedicated interactive services” (ung. reserverade interaktiva tjänster), dels ”enhanced interactive services” (ung. fördjupade eller förhöjda interaktiva tjänster). Karaktäristiskt för ”dedicated interactive services” är att de nås direkt, vanligtvis genom en EPG. Deras innehåll är normalt inte kopplat till specifika program. Typiskt sett består de av elektroniska varuhus och underhållningstjänster som vadslagning och spel. Vissa av tjänsterna finns helt och hållet inom en ”walled garden” som kontrolleras av programföretaget (the broadcaster), andra kan vara kopplade till en form av fullständig Inter-
”Enhanced interactive services” är tjänster som erbjuder interaktion med ett linjärt program och kan indelas i tre typer, nämligen redaktionella fördjupningar till program, reklamfördjupningar som nås direkt eller indirekt från ett program och reklamfördjupningar
197
| Den rättsliga regleringen | SOU 2005:62 |
som nås genom en annons eller ett sponsringsmeddelande för att ge mer information om en viss produkt eller tjänst eller om var den kan köpas. För dessa typer av interaktiva tjänster, som således har det gemensamt att de utgår från programtjänster, finns det mer detaljerade regler.
Det slås till en början fast att den som innehar sändningstillståndet har ansvar för att även alla fördjupningar som den sändande har kontroll över uppfyller de krav som ställs upp i ITC:s regler. Detta gäller även alla interaktiva ikoner i program eller annonser. Reglerna innebär bl.a. att det som visas på ”första
Det förutsätts inte att tillståndshavarna skall ta ansvar för material som de inte har något redaktionellt ansvar för, men skillnaderna i status mellan olika typer av material måste vara tydliga (transparenta) för
Särskilda regler om interaktiv annonsering gäller för programanknutna interaktiva tjänster. Reglerna grundar sig på motsvarande krav som ställs på linjära program och är ägnade att skydda programmens integritet.
Annonser som visas i samband med programfördjupningar måste vara klart urskiljbara som annonser och vara skilda från allt redaktionellt innehåll på ett sätt som känns igen. Om en tittare kommer att dra på sig en kostnad genom att välja att interagera (t.ex. för ett telefonsamtal) måste denna kostnad tydligt anges.
Interaktiva ikoner (varmed menas alla sätt att visa att det finns möjlighet att interagera) får inte innehålla varumärken och skall inte användas på ett sätt som uppmuntrar otillbörligt gynnande av en produkt som förekommer i ett linjärt program. Motivet för denna regel är att förhindra att interaktiva valmöjligheter visas på ett sätt som inverkar menligt på programmens integritet, t.ex. genom att uppmuntra produktion av program som utformats enbart som verktyg för att sälja produkter. Den allmänna regeln om
198
| SOU 2005:62 | Den rättsliga regleringen |
förbud mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen under programmen gäller allt redaktionellt material som programföretaget svarar för. Det gäller dock inte sådana ikoner som placerats på skärmen av t.ex. tillverkare av utrustning.
För att upprätthålla principen om att annonser skall hållas åtskilda från redaktionellt material även i den interaktiva miljön är det inte tillåtet att låta tittarna gå rakt från ett program till en sida som enbart innehåller annonsmaterial. En mellanliggande ”första
Under en programfördjupning får annonser som inte särskilt har valts av tittaren inte dominera över programinnehåll. En tumregel är att högst en tredjedel av
ITC har även ställt upp särskilda krav för interaktiva fördjupningar för vissa särskilt känsliga programkategorier, nämligen för nyheter och nyhetskommenterande program, för program med konsumentrådgivning och för barnprogram.
199
11 Gränsdragningsfrågor
11.1Några utgångspunkter
Som angetts i avsnitt 9.4.1 kan man skilja mellan tjänster som är centralt interaktiva och sådana som är lokalt interaktiva. De sistnämnda överförs på samma sätt som de egentliga programmen, dvs. genom en sändning som är riktad till allmänheten. Sändningen av dessa tjänster är dock sådan att det är möjligt för den mottagande att tillgodogöra sig materialet i stort sett när och i vilken ordning denne önskar. De kan därför kallas
När det gäller centralt interaktiva tjänster tillhandahålls de endast på begäran av den mottagande. En centralt interaktiv tjänst kräver en kommunikation mellan konsumenten och den sändande via en returkanal. Eftersom sändningen av den centralt interaktiva tjänsten sker på begäran av den mottagande är radio- och
Begreppet interaktiva tjänster kan beteckna både centralt interaktiva tjänster, dvs. tjänster som bygger på en tvåvägskommunikation mellan den sändande och den mottagande, och lokalt interaktiva tjänster. Gemensamt för centralt och lokalt interaktiva tjänster är att de i allmänhet är
201
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
11.2Radio- och
11.2.1Teknikutvecklingen skapar juridiska gränsdragningsproblem
Digitaliseringen av sändningstekniken innebär bl.a. att radio- och
11.2.2Begreppen ljudradio- och
Vår bedömning: Enbart den omständigheten att TV- eller radiosändningen tas emot i en annan apparat än den traditionella TV- eller radiomottagaren bör inte medföra att en sändning som i övrigt uppfyller kraven för att omfattas av lagen inte anses utgöra ett ljudradio- eller
Radio- och
202
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
får göras andra inskränkningar i yttrandefriheten än sådana som anges i yttrandefrihetsgrundlagen. När det gäller sådant som faller utanför den grundlagens tillämpningsområde finns det dock inget motsvarande skydd.
Med “radioprogram” avses i yttrandefrihetsgrundlagen sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. I begreppet innefattas också program i television och innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Innehållet i varje sändning utgör ett radioprogram i grundlagens mening (prop. 1990/91:64 s. 108). Yttrandefrihetsgrundlagens begrepp är vidare än radio- och
Innebörden av begreppen ljudradio och television bör enligt motiven till radio- och
Konvergensutredningen påpekade i sitt betänkande Konvergens och förändring – Samordning av lagstiftningen för medie- och telesektorerna (SOU 1999:55 s. 163) att det i förarbetena till radio- och
Även om det kan finnas fog för en sådan tolkning anser utredningen att betydande vikt bör läggas vid att motiven till radio- och
203
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
därför inte medföra att en sändning som i övrigt uppfyller kraven för att omfattas av lagen inte anses utgöra ett ljudradio- eller TV- program. Således torde program som tas emot i en dator, mobiltelefon e.d. omfattas av lagen om även övriga förutsättningar, särskilt att sändningen skall vara riktad till allmänheten, är för handen.
11.2.3Sändningarna skall vara riktade till allmänheten
Vår bedömning: Vid avgörande av vad som skall anses utgöra en sändning till allmänheten enligt radio- och
En förutsättning för att en sändning av ljudradio- och
Vi har i delbetänkandet Must carry (SOU 2003:109 s. 82 f.), när det gäller gränsen för vilka tilläggstjänster som skall omfattas av vidaresändningsplikten enligt nuvarande 8 kap. 1 § RTVL, ansett att vägledning kan hämtas från skillnaden i tillämpningsområde mellan å ena sidan 1 kap. 6 § YGL och å andra sidan 1 kap. 9 § YGL och föreslagit att vidaresändningsplikten endast skall omfatta tilläggstjänster som riktas samtidigt till samtliga mottagare och som startas
204
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
av den som sänder. (Vi återkommer till frågan om vidaresändningsplikten för tilläggstjänster i avsnitt 12.3.2.)
Frågan om en sändning är riktad till allmänheten får stor betydelse vid bedömningen om
11.2.4Gränsdragningen mellan ljudradio- och
Vår bedömning: Till följd av digitaliseringen kan skiljelinjen mellan TV- och ljudradio komma att bli alltmer otydlig. Om gränsfall uppkommer angående en sändnings rättsliga status får avgörande vikt tillmätas vad som är det väsentliga innehållet för den mottagande.
Gränsdragningen mellan ljudradio och TV kan komma att bli alltmer otydligt i takt med att digitala radiosändningar förutom ljud även kommer att innehålla text och bilder. I framtiden kan det också bli en ökad integration mellan de olika distributionssätten för radio och TV. Vid analoga sändningar sänds radio från vissa radiosändare och TV från andra sändare på olika frekvenser och med olika teknisk standard. De digitala marknäten för radio- och TV- sändningar skiljer sig också åt på så sätt att olika sändare används för respektive typ av sändning och sändningarna sker i olika standarder (t.ex. DAB resp.
Däremot kan det i andra hänseenden uppstå oklarhet angående vilken karaktär en sändning har. Sålunda kan en följd av att radiosändningar i framtiden även kommer att innehålla text och bilder bli att digitala ljudradiomottagare i ökad utsträckning kommer att utrustas med en liten bildskärm och därmed få vissa likheter med en
205
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
likna
11.2.5Är radio- och
Vår bedömning: Webbsändningar, sändningar i bredbandsnät med
Huvudregeln om radioprogram i yttrandefrihetsgrundlagen omfattar uttryckligen även tillhandahållande av direktsända och inspelade program ur en databas. Hit räknas direktsändningar via Internet, liksom uppspelningar via Internet av tidigare inspelningar som startar på tider som sändaren bestämmer (prop. 2001/02:74 s. 97). Om en webbsändning däremot blir tillgänglig först efter begäran från den mottagande är huvudregeln om radioprogram inte tillämplig.
Regeringen anförde följande angående webbsändningar vid ändringar i 1 kap. 6 § YGL (prop. 2001/02:74 s. 41). “Det är sändaren som svarar för den huvudsakliga aktiviteten. Det är sändaren som – liksom när det gäller traditionella radio- och
206
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
sändningarna. Eftersom det är sändaren, är sändningarna att anse som riktade till allmänheten.”
Enligt motiven till radio- och
Mot denna bakgrund gör utredningen bedömningen att radio- och
Sändning av
207
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
mot bakgrund av det anförda att även
Vid
Sammanfattningsvis gör vi alltså den bedömningen att radio- och
208
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
11.3Centralt interaktiva tjänster
11.3.1Nuvarande reglering
Som konstaterats i tidigare avsnitt är radio- och
Att radio- och
Marknadsföringslagen gäller all marknadsföring och är sålunda tillämplig på reklam i såväl radio- och
209
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
lagen eller om det är en sändning som sker på begäran av den mottagande på tid som denne bestämmer.
När det gäller kommersiella annonser för tobak och alkoholdrycker är sådana inte förbjudna annat än – såvitt nu är av intresse – i ljudradio- och
Förbuden i radio- och
I den mån de centralt interaktiva tjänsterna utförs mot ersättning torde de omfattas av lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster. Denna lag är nämligen tillämplig på tjänster som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare, om det är en tjänst som normalt utförs mot ersättning. Enligt nämnda lag är en tjänsteleverantör skyldig att ge viss information i samband med tillhandahållandet av tjänsten respektive i samband med beställning. Därutöver ställs bl.a. krav på tjänsteleverantören att utan onödigt dröjsmål bekräfta en beställning och att på visst sätt tillhandahålla avtalsvillkor.
210
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
11.3.2Bör radio- och
Vår bedömning: Radio- och
Vårt förslag: Det skall införas en regel om att en interaktiv ikon som leder till en tjänst som tillhandahålls genom en sändning på särskild begäran skall förenas med ett meddelande om att radio- och
I vårt uppdrag ingår att göra en gränsdragning mellan interaktiva tjänster och de sändningar för vilka allmänna regler skall gälla. Vi har ovan konstaterat att gränsen för radio- och
Det som framför allt talar för att utsträcka radio- och
De främsta motiven för innehållsreglerna i radio- och
211
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
hetens tjänst. När det gäller interaktiva tjänster äger dock dessa motiv inte samma bärkraft som i fråga om linjära
Mångfaldsmotivet är inte aktuellt på samma sätt när det gäller centralt interaktiva tjänster som när det gäller rundradiosändningar. De centralt interaktiva tjänsterna kommer inte att uppta någon kapacitet i det begränsade frekvensutrymmet för marksändningar. Överföringarna av de centralt interaktiva tjänsterna kommer i allmänhet att ske via trådbundna nät eller via satellit.
När det gäller
Den viktigaste och enligt utredningen avgörande omständigheten i detta sammanhang är emellertid att det är konsumenten själv som har valt att lämna den linjära programmiljön för en miljö som bygger på direkt kommunikation mellan tittare och tjänsteleverantör. Detta medför, menar vi, att inte samma skyddsnivå som gäller för de linjära programmen behöver upprätthållas gentemot tittarna och lyssnarna.
Vidare kan anföras konkurrensskäl mot att utvidga tillämpningsområdet för radio- och
Som anförts finns det dock en konsumentskyddsaspekt som måste uppmärksammas.
212
| SOU 2005:62 | Gränsdragningsfrågor |
och radiosändningar uppfyller samma stränga regler. Vi anser därför att det måste införas en regel om att tjänsteleverantören alltid skall lämna information till
Utredningen anser vidare att det inte skall vara tillåtet att gå från det som utgör en radio- och
11.3.3Bör tillämpningsområdet för radio- och
Vid slutsatsen att en utvidgning av radio- och
213
| Gränsdragningsfrågor | SOU 2005:62 |
på en sådan tjänst som för konsumenten kan framstå som en tjänst på begäran är
214
12 Tillståndsfrågor
12.1Utgångspunkten bör vara en så teknikneutral reglering som möjligt
Vår bedömning: Utgångspunkten bör vara en reglering som inte gör skillnad på vilket distributionssätt som används vid överföringen av tilläggstjänsterna till konsumenterna. Mot bakgrund dels av att grundlagsskyddet är olika starkt beroende på om distributionen av radio- och
De tilläggstjänster som skall bli föremål för en reglering är – i enlighet med vad vi ovan konstaterat – de som tillhandahålls användarna genom en sändning av elektromagnetiska vågor som är riktad till allmänheten (och ägnad att tas emot med tekniska hjälpmedel). Centralt interaktiva tjänster skall således inte omfattas av den reglering vi föreslår.
En utgångspunkt för en reglering av interaktiva tjänster i digitala radio- och
Att åstadkomma en i alla avseenden teknikneutral reglering försvåras emellertid av att sändningar av radio- och
215
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
som används för överföringen. För sändning av radioprogram (vilket inbegriper såväl ljudradio- och
När det gäller rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får däremot i lag ges föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 2 § YGL). Det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Vid ställningstagandet till om tillstånd eller villkor skall åläggas en viss verksamhet måste det göras en avvägning mellan å ena sidan intresset av att så långt möjligt upprätthålla en etableringsfrihet och å andra sidan nödvändigheten att planera frekvensanvändningen med hänsyn till internationella åtaganden och till att ett begränsat frekvensutrymme skall användas på ett från yttrandefrihets- och informationsfrihetsperspektiv så effektivt sätt som möjligt. En sådan avvägning har lett till att det krävs tillstånd endast för sändningar på de frekvenser där frekvensutrymmet är som mest begränsat, dvs. för yttäckande marksändningar av radio- och
I radio- och
Att det finns olika grader av regleringsnivå för olika distributionssätt beror som nyss beskrivits på rent fysiska skillnader mellan de olika näten. Satellit- och kabelnäten har i princip obegränsad kapacitet medan frekvensutrymmet för radiosändningar i marknät är en
216
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
begränsad resurs som kräver noggrann planering för att kunna utnyttjas på det mest effektiva sättet. Eftersom interaktiva tjänster tar i anspråk frekvensutrymme i en omfattning som kan inverka på ett effektivt frekvensutnyttjande, måste skillnaden i nu nämnt hänseende mellan distributionssätten återverka på regleringen avseende tilläggstjänster. Det är alltså inte möjligt att uppnå en helt teknikneutral lagstiftning, utan vissa skillnader i regleringen mellan de olika distributionssätten måste accepteras.
12.2Det skall inte krävas tillstånd för att erbjuda tilläggstjänster i tråd- och satellitsändningar
Vår bedömning: Det är inte förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen att införa tillståndsplikt för att erbjuda tilläggstjänster i trådnät. Beträffande satellitsändningar finns det inget lagligt hinder mot att införa tillståndsplikt för tilläggstjänster, men med hänsyn till att det inte krävs tillstånd för att sända TV- och ljudradioprogram via satellit saknas anledning att ställa upp ett sådant krav i fråga om tilläggstjänster. Den som tillhandahåller tilläggstjänster via kabel eller satellit skall dock i enlighet med 2 kap. 3 § RTVL anmäla sig till Radio- och
När det gäller trådsändningar av program och tjänster som är att betrakta som radioprogram i yttrandefrihetsgrundlagens mening finns det ingen möjlighet att i lag lämna föreskrifter om tillstånd för sändningarna. Vidare kan endast begränsade villkor för sändningarna ställas upp. Det är därför inte tillåtet att reglera exempelvis kabeloperatörers möjligheter att erbjuda konsumenter andra tjänster än TV- eller radioprogram via kabelnätet. Med kabeloperatörer menas operatörer i alla trådbundna nät (således även t.ex. bredbandsnät och kopplade telenät) som distribuerar TV- eller – i förekommande fall – ljudradioprogram till konsumenter.
När det gäller tilläggstjänster i satellitsändningar finns det visserligen en möjlighet enligt yttrandefrihetsgrundlagen att föreskriva tillståndsplikt för sändande av sådana tjänster. Det krävs emellertid inte tillstånd för att sända TV- eller ljudradioprogram över satellit. Enligt utredningens mening saknas anledning att behandla tilläggstjänster på ett annat sätt. Redan mot bakgrund av att det inte råder kapacitetsbrist vid satellitsändningar finns det – på samma sätt som
217
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
när det gäller de egentliga programmen – inte något behov av att reglera vem som får erbjuda tilläggstjänster till programmen eller i vilken omfattning detta skall få ske.
Den som vill tillhandahålla tilläggstjänster via kabel eller över satellit är att jämställa med den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd respektive den som för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet och skall därmed i enlighet med regeln i 2 kap. 3 § RTVL anmäla sig för registrering hos Radio- och
12.3Tillstånd skall krävas för att erbjuda tilläggstjänster i marksändningar av
12.3.1Det finns behov av en tillståndsplikt
Vårt förslag: Den som vill tillhandahålla tilläggstjänster i marksändningar av
Kapacitetsbegränsningen i marknätet innebär att detta nät intar en särställning i förhållande till programdistribution via kabel och satellit. Enligt yttrandefrihetsgrundlagen skall det allmänna eftersträva en användning av de tillgängliga radiofrekvenserna som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Därjämte finns ett allmänt intresse av att frekvensutrymmet utnyttjas på ett sätt som uppfyller de mediepolitiska målen om bl.a. mångfald, tillgänglighet och massmediernas oberoende (se prop. 2000/01:1 utg.omr. 17, s. 98). Med hänsyn härtill finns det i marknätet ett behov av att reglera användningen av det begränsade frekvensutrymme som finns tillgängligt där.
För sändning av program råder redan tillståndsplikt. Däremot krävs det inte tillstånd för att sända sökbar
218
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
ningarna av bitströmmar oavsett om de innehåller ljud, bild eller text. Det uppstår därmed inte något outnyttjat utrymme i TV- signalen, vilket innebär att vid sändning med digital teknik, även sökbar
I ett lagstiftningsärende som rörde vidaresändningsplikten när det gällde digitala sändningar (prop. 1997/98:184 s. 64) uttalade regeringen att tilläggstjänster som erbjuds i samband med digitala
Mot att införa en tillståndsplikt för sändning av tilläggstjänster talar att etableringsfrihet för ljudradio och television är en viktig princip för främjande av yttrandefriheten (se prop. 1995/96:160 s. 70). Det bör därför ställas krav på tillstånd för att sända sådana tjänster endast om det är nödvändigt för att reglera frekvensanvändningen.
I betänkandet Den framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14, s. 188) föreslog Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion att det inte skulle krävas tillstånd att sända tilläggstjänster i radio, under förutsättning att sändningarna skedde från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt radio- och
219
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
kunde sägas vara lika angeläget att styra frekvensanvändningen som beträffande sändningar i övrigt.
Även om de tilläggstjänster som nu är aktuella inte tar lika stor kapacitet i anspråk som sändning av program kräver de frekvensutrymme som annars hade kunnat användas för sändning av egentliga program. Om sådana tjänster innehåller mer än text, t.ex. rörliga bilder, är det fråga om ett inte oväsentligt frekvensutrymme som tas i anspråk. Också mindre frekvensslukande tjänster kan inverka menligt på ett optimalt frekvensutnyttjande, om det är fråga om ett stort antal sådana tjänster. Detta talar för att en tillståndsplikt också för tilläggstjänster är nödvändig för att uppfylla målsättningen om att utnyttja det tillgängliga frekvensutrymmet på ett så effektivt sätt som möjligt utifrån ett yttrandefrihets- och informationsfrihetsperspektiv.
I detta sammanhang skall också beaktas regleringen i lagen om elektronisk kommunikation. Enligt 3 kap. 9 § LEK skall tillstånd att använda radiosändare avse en viss radioanvändning. Exempel på sådan radioanvändning är digital utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL. Eftersom även lokalt interaktiva tilläggstjänster utgör sådan radioanvändning, finns en risk att det i praktiken blir innehavaren av radiosändaren som bestämmer hur stor del av frekvensutrymmet som tilläggstjänster får ta i anspråk. Visserligen kan man tänka sig att denna fråga skulle kunna regleras i tillståndet, t.ex. genom ett villkor om att radiosändaren till minst en viss angiven omfattning måste användas för sändningar som är underkastade tillståndsplikt enligt radio- och
Frånvaron av en tillståndsplikt för sökbar
220
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
digitala sändningar av sökbar
Utredningen föreslår med hänsyn till vad som nu anförts att det införs krav på tillstånd för att sända tilläggstjänster såväl i radio som TV. Detta gäller även för sökbar
När det gäller tillståndskravets närmare utformning är det enligt utredningen lämpligt att knyta detta till det regelsystem som vi tidigare föreslagit skall införas för marksänd TV respektive det system som kommer att gälla för digital marksänd radio.
12.3.2Närmare om tillståndsprövningen och tillståndets innebörd
Vårt förslag: Det skall införas en möjlighet för tillståndsmyndigheten att i ett tillstånd att sända radioprogram eller i ett tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag föreskriva villkor om att högst en viss kapacitet får användas för sökbar
221
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
Tillstånden till operatörsföretag och innehållsleverantörer inom betal-
I utredningens senaste delbetänkande Nytt regelverk för marksänd
Den valda modellen innefattar att en operatör kan använda en viss del av överföringskapaciteten till att tillhandahålla fristående tjänster i stället för att distribuera egentliga
Vid tillståndsprövningen av operatörsfrågan skall vägas in också vilka typer av tilläggstjänster som kommer att erbjudas och inte minst i vilken omfattning det är tänkt att ske. En sökande skall därför i sin ansökan även ange i vilken utsträckning denne önskar använda överföringskapacitet för att sända sökbar
Vad nu sagts om att Radio- och
222
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
gram föranleder inte någon ändring i det förslag till lagtext som vi tidigare presenterat. Vi använder oss där av begreppet
Att tillståndskravet skall omfatta också tilläggstjänster innebär att programföretag som förutom att sända
För att en operatör inte skall kunna missbruka sin ställning föreslår vi att det införs en garanti för programföretag att få sända vissa basala tilläggstjänster. Ett avtal med ett operatörsföretag om sändning av
Operatören skall för överföring av tilläggstjänster avsedda för personer med funktionshinder endast kunna kräva kostnadsorienterad ersättning. Detta kan utgöra ett värdefullt incitament för utvecklingen av tilläggstjänster som ökar tillgängligheten till programutbudet för personer med funktionshinder. Vi menar därför att det är motiverat med en föreskrift om kostnadsbaserad prissättning. För distribution av sökbar
223
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
begära marknadsmässig ersättning. Ledning för vad som är marknadsmässigt får naturligt nog i första hand sökas i vad som fastställs av marknadens aktörer. Radio- och
Tillstånden till innehållsleverantörer utanför
I fråga om tilläggstjänster utanför
Också när det gäller
Det är redan i dag möjligt att med stöd av 3 kap. 2 § 3 RTVL föreskriva skyldighet för en tillståndshavare att sända ett visst minsta antal program i varje område. Vi anser att det med stöd av denna
224
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
bestämmelse kan ställas villkor om att ett visst minsta antal programtjänster, i vilket begrepp vi inte inkluderar sökbar
Vidaresändningsplikt för sökbar
Enligt den lagändring som trätt i kraft den 1 juli 2005 (SFS 2005:364) omfattar sändningsplikten enligt 8 kap. 1 § första stycket RTVL inte fler än fyra programtjänster som sänds samtidigt av public serviceföretag och en programtjänst som sänds av en annan tillståndshavare (dvs. TV4 AB, enligt vad som framgår av övergångsbestämmelserna p. 3). Vi lade i vårt delbetänkande Must carry (SOU 2003:109) fram ett förslag om att det i 8 kap. 1 § fjärde stycket RTVL skulle införas en bestämmelse om att sändningsplikten – förutom det antal samtidiga programtjänster som angetts tidigare i stycket – även omfattar
Vi har i detta betänkande ansett att begreppet program omfattar såväl egentliga program som andra tjänster. Begreppet programtjänst betecknar dock enbart de egentliga program som sänds under en och samma sändningsbeteckning. Sökbar
Tilläggstjänster i ljudradio
I fråga om tillstånd till sändningar av tilläggstjänster i ljudradio bör tills vidare – dvs. tills frågan om digitalradions framtid avgjorts – gälla motsvarande regler som för sändning av ljudradioprogram. Således
225
| Tillståndsfrågor | SOU 2005:62 |
bör gälla att tillstånd att till hela landet eller till utlandet sända tilläggstjänster i ljudradio skall meddelas av regeringen. Tillstånd att sända tilläggstjänster i närradio respektive lokalradio skall meddelas av Radio- och
När det gäller möjligheten att ställa villkor i tillstånden för programföretag gäller, om inte annat anges, beträffande ljudradiosändningar för vilka regeringen beviljar tillstånd, motsvarande regler som för
12.4Konkurrens mellan innehållsleverantörer och operatörer
Vår bedömning: Vi anser inte att det i nuläget är nödvändigt att införa någon särskild reglering för att förhindra att en operatör i marknätet utnyttjar sin ställning genom att agera på ett sätt som hindrar effektiv konkurrens från andra.
Det faktum att en operatör i marknätet själv kan tillhandahålla innehållstjänster innebär att det kan uppstå en konkurrenssituation i förhållande till programföretag och andra som vill erbjuda tilläggstjänster. Egentliga program är det bara programföretagen som kan leverera, men fristående tilläggstjänster kan en operatör tillhandahålla i eget namn. I vårt förslag till reglering av operatörers verksamhet i marknätet (se SOU 2004:39) finns visserligen en regel som föreskriver att den som erhållit tillstånd att bedriva verksamhet som operatörsföretag skall tillämpa
226
| SOU 2005:62 | Tillståndsfrågor |
håller vissa fristående tjänster att inte tillåta distribution av konkurrerande tjänster i nätet eller att ge konkurrerande tjänster en diskriminerande prissättning eller paketering.
Det bör enligt vår mening i första hand vara kunderna som skall avgöra vem som har de bästa och mest prisvärda tjänsterna. Det talar för att det bör införas en särskild reglering som hindrar operatören från att främja den egna verksamheten framför programföretagens. Risken för denna typ av konkurrenshindrande agerande finns emellertid på samtliga plattformar. Även om frekvensutrymmet i kabelnäten och på satellitplattformen inte innebär något hinder för hur många tjänster som kan erbjudas utgör marknadens storlek och konsumtionsviljan en begränsning för hur många tjänster som kan vara ekonomiskt bärkraftiga. Möjligen kan risken sägas vara något större i marknätet. Vi anser dock inte att det är nödvändigt att på nuvarande stadium föreslå någon särskild reglering i detta avseende, bortsett från det förslag vi lämnat i föregående avsnitt om en regel som ger ett programföretag, med vilket ett operatörsföretag slutit avtal om distribution av en eller flera programtjänster, rätt att på begäran även få distribution för sökbar
227
13 Innehållet i interaktiva tjänster
13.1Interaktiv annonsering
13.1.1Inledning
Vi använder begreppet interaktiv annonsering som beteckning för all annonsering som förekommer i den
Vad nu sagts innebär emellertid inte att interaktiv annonsering i egentlig mening saknar intresse i sammanhanget. Den interaktiva miljön kan vara nära länkad till och i många fall ingå i de linjära programmen. Exempel på detta är att det visas ikoner i program med hjälp av vilka tittarna kan ta sig vidare till såväl lokalt som centralt interaktiva tjänster. Vidare kan de interaktiva tjänsterna med t.ex. textinformation visas i en ruta ovanpå bilden i det linjära programmet. På det viset integreras den interaktiva tjänsten i den linjära programmiljön. Det kan också finnas linjära inslag i den
229
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
13.1.2Allmänna principer för en reglering av interaktiv annonsering
Vår bedömning: Radio- och
Vårt förslag: Samma reglering skall gälla för samtliga
Som konstaterats ovan i avsnitt 11.1 faller alla radio- och
Radio- och
När det gäller interaktiv annonsering finns inte samma behov av att reglera annonstiden eftersom tittaren själv kan ”bläddra” vidare när hon eller han önskar. Inte heller finns det skäl att reglera placeringen eftersom annonserna inte orsakar några programavbrott som inte tittaren själv väljer. I den mån den interaktiva annonseringen förekommer i program i egentlig mening eller i anslutning till annat redaktionellt innehåll kan dock programintegriteten kränkas. Det finns mot bakgrund av bl.a. detta skäl att upprätthålla principerna om separation och identifikation, som såväl radio- och
230
| SOU 2005:62 | Innehållet i interaktiva tjänster |
Separationsprincipen innebär att redaktionellt material skall hållas avskilt från annonsmeddelanden. Programmen bör vara befriade från kommersiella meddelanden och det bör finnas en tydlig skiljelinje mellan redaktionellt innehåll och interaktiva annonser. Det bör dock
– på samma sätt som när det gäller reklam med delad skärm (se avsnitt 3.6.2) vara tillräckligt med en separation i rummet. Annonsmaterial skall vidare identifieras som sådant så att det alltid står klart för den mottagande vad som är redaktionellt innehåll och vad som är annonser.
Redan i dag finns särskilda regler för sökbar
I nuvarande 7 kap. 12 § andra stycket RTVL anges att 7 kap. 5 och
Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion föreslog i betänkandet Den framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14) att i huvudsak borde samma regler gälla för tilläggstjänster i lokalradio som för annan ljudradio. Därutöver ansåg utredningen att bestämmelserna om sökbar
231
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
Regeringen ansåg bl.a. med hänsyn härtill att det inte var möjligt att genomföra utredningens förslag.
Karaktäristiskt för området interaktiva rundradiotjänster är att utvecklingen på området inte kommit särskilt långt i Sverige och att det i dagsläget är svårt att bilda sig en uppfattning om vart utvecklingen kommer att leda. Detta gäller i än högre grad för radioområdet. De kommersiella radioföretagen har ännu inte påbörjat digitala sändningar och det finns därmed inte några svenska erfarenheter av interaktiv annonsering i radio att dra lärdom av. Mot denna bakgrund är det påkallat att vara försiktig vid utarbetandet av en reglering för interaktiva tjänster i radio. Utredningen anser därför att tilläggstjänster i radio i huvudsak, på samma sätt som Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion förslog, bör följa reglerna för sökbar
Med hänsyn till vad som nu sagts föreslår utredningen att reglerna för sökbar
13.1.3Interaktiva ikoner
Vårt förslag: Interaktiva ikoner skall vara neutrala och får inte utformas eller placeras på ett sådant sätt att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Ett programföretag skall dock inte ansvara för interaktiva ikoner som visas i bild på grund av en funktion hos
Vår bedömning: Det är med hänsyn till yttrandefrihetsgrundlagen inte möjligt att föreskriva att ikoner för redaktionella fördjupningar endast skall få visas i bild om tittaren har valt detta.
Vissa interaktiva tjänster kommer att kunna aktiveras av tittarna genom att de med hjälp av fjärrkontrollen eller knappar på mottagaren trycker på symboler som visas i linjära
232
| SOU 2005:62 | Innehållet i interaktiva tjänster |
slutning till linjära radioprogram. I andra fall kan det vara ett textmeddelande, ibland ett blinkande sådant, som visar att interaktivitet är möjlig. Vi använder i det följande begreppet interaktiva ikoner som beteckning på samtliga sätt att visa att det finns möjlighet att interagera. En definition av begreppet interaktiva ikoner bör föras in i radio- och
De interaktiva ikonerna kan uppträda i det redaktionella materialet. Man måste då ställa särskilt höga krav på hur sådana ikoner får utformas och placeras. Ikoner kan användas för såväl redaktionella som kommersiella ändamål. Gemensamt för alla typer av ikoner bör gälla att de inte får placeras eller utformas på ett sådant sätt att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Det innebär bl.a. att ikonerna inte får störa tittarnas upplevelse av själva programmet. Också för att upprätthålla separationsprincipen i 7 kap. 1 § RTVL är det nödvändigt att införa en regel som föreskriver att ikoner skall vara neutrala och inte innehålla något kommersiellt budskap. Sålunda skall det inte vara tillåtet att använda en logotyp för ett företag eller en produkt e.d. som symbol på en ikon. Detta bör naturligtvis inte gälla om ikonen förekommer i en annons. Inte heller finns det anledning att ställa upp allmänna krav på ikonens utformning i sökbar
En reglering bör ha till syfte att så långt möjligt minimera eventuella störningar som de interaktiva tjänsterna kan orsaka tittarna. Det hade därför varit lämpligt och önskvärt att föreskriva att ikoner inte får visas i bild annat än om tittaren själv valt detta. En föreskrift om att ikoner för redaktionella fördjupningar endast skall få visas efter ett aktivt val av tittaren skulle dock enligt utredningens bedömning strida mot 3 kap. 4 § YGL. Programföretagen skall enligt denna bestämmelse självständigt avgöra vad som skall förekomma i programmen. Därmed är det inte möjligt att föreskriva restriktioner beträffande ikoner för redaktionella fördjupningar e.d. eftersom sådana ikoner är att betrakta som en del av det redaktionella innehållet. Visserligen finns möjlighet att med stöd av 1 kap. 12 § andra stycket YGL begränsa förekomsten av ikoner som rör annonsering. Enligt utredningen framstår det emellertid som en mindre lämplig lösning att i detta hänseende skilja mellan olika typer av ikoner, särskilt som samtliga ikoner skall vara neutralt utformade och inte får placeras eller utformas så att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks.
233
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
Det är tekniskt möjligt att införa interaktiva ikoner i bild utan programföretagets godkännande, nämligen genom att det i programvaran i
13.1.4Ett begränsat förbud mot ikoner som leder till annonsmaterial
Vårt förslag: En interaktiv ikon i ett
Ikoner som leder till annonsmaterial skall vara utformade på ett sådant sätt att tittaren förstår att det är annonsmaterial som kommer att visas.
Vi har i det föregående argumenterat för att det förhållandet att konsumenten själv har gjort ett val att lämna den linjära programmiljön motiverar en något lägre konsumentskyddsnivå i vissa avseenden. För en tittare som valt att interagera från ett linjärt program för att få fördjupad information om något som avhandlas i programmet kan det visserligen upplevas som påträngande om det omedelbart efter interaktionen enbart eller till övervägande del visas annonser.
Det är enligt utredningens bedömning dock inte möjligt att utesluta reklam i interaktiva tjänster, inte ens på den första sida som visas efter det att tittaren valt att interagera. De interaktiva tjänsterna kommer att vara kostnadskrävande att utveckla och skulle reklam helt förbjudas i anslutning till tjänsterna skulle möjligheterna för de kommersiella programföretagen att utveckla sådana tjänster sannolikt komma att minska drastiskt. Vi föreslår därför att det skall vara tillåtet att visa annonsering på den första sida som visas efter det att tittaren valt att interagera. För att värna programintegriteten bör emellertid föreskrivas att en interaktiv ikon i ett
234
| SOU 2005:62 | Innehållet i interaktiva tjänster |
får leda direkt till annonser för produkter som har anknytning till det pågående programmet.
Från vad som nu sagts bör undantag gälla vid annonssändningar samt i sökbar
Det är ytterst viktigt att även när det gäller interaktiv annonsering upprätthålla principen om att det för tittaren skall vara tydligt vad som utgör redaktionellt innehåll och vad som är annonsinnehåll. Vi föreslår därför att det alltid klart skall anges för tittaren att han eller hon kommer att lämna ett redaktionellt innehåll och gå vidare till annonsmaterial. Detta skall ske genom att ikonen i fråga skall vara utformad på ett sådant sätt att det framgår att interaktion leder till kommersiella budskap.
Ikoner kan komma att finnas även i sändningar av ljudradio. På digitalradiomottagarens bildskärm kan det förekomma ikoner och även annonsering. I en ljudradiosändning förmedlas det redaktionella innehållet till övervägande del enbart genom ljud. Ikoner och annonsering som visas på en eventuell bildskärm hålls därmed på ett naturligt sätt avskilt från det redaktionella innehållet. De regler för interaktiva ikoner som vi föreslagit i det föregående bör dock enligt utredningen gälla även ikoner i radiosändning. Regeringen har enligt 3 kap. 4 § RTVL möjlighet att förena ett sändningstillstånd med villkor om förbud mot att sända reklam eller andra annonser och även andra sådana sponsrade program än sådana som är generellt förbjudna enligt radio- och
13.1.5Annonsernas innehåll
Vårt förslag: Det saknas behov av att införa särskilda regler för innehållet i interaktiv annonsering. Istället skall de allmänna reglerna om annonsers innehåll tillämpas även på interaktiva annonser.
235
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
De annonser som förekommer på sidor som är tillgängliga efter lokal interaktivitet måste enligt de förslag vi redogjort för i det föregående uppfylla radio- och
Utredningen anser inte att det finns behov av att vid sidan av vad som nu sagts införa särskilda regler för innehållet i interaktiv annonsering generellt sett. Däremot finns anledning att se närmare på förhållandet mellan sådana annonser och vissa typer av program.
13.1.6Restriktioner för interaktiva ikoner i barnprogram och gudstjänster
Vårt förslag: I gudstjänster och egentliga program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år skall inte få visas interaktiva ikoner som leder direkt till annonser.
I den linjära miljön gäller mer restriktiva regler för annonsavbrott i vissa typer av program. Enligt 7 kap. 7 b § RTVL gäller således att annonser inte får avbryta gudstjänster eller program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. Det är inte heller tillåtet att sända reklam omedelbart före eller efter ett program eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
Vi anser att det finns anledning att anta ett restriktivt förhållningssätt när det gäller interaktiv annonsering i anslutning till och under program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år. Motivet bakom det svenska förbudet mot reklam som syftar till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år och mot att sända reklam under och i anslutning till program som vänder sig till barn i denna ålder är att det skulle strida klart mot barnens intressen om televisionen användes för kommersiell påverkan på yngre barn.
236
| SOU 2005:62 | Innehållet i interaktiva tjänster |
Regeringen framhöll i förarbetena att yngre barn inte alltid kan skilja mellan reklaminslag och vanliga
Utredningen kan konstatera att de skäl som motiverar förbudet mot att placera annonser i anslutning till barnprogram är för handen även när det gäller frågan om interaktiv annonsering. Mot denna bakgrund föreslår vi att det skall införas en regel som innebär att det i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år inte får visas interaktiva ikoner som leder direkt till annonser.
Som nämndes inledningsvis är det inte tillåtet att avbryta gudstjänster för att sända annonser (jfr 7 kap. 7 b § första stycket RTVL). Bestämmelsen infördes för att genomföra artikel 11.5 i
I enlighet med gällande rätt skall nu angivna förbud inte gälla sökbar
13.1.7Behövs särskilda restriktioner för ytterligare programkategorier?
Vår bedömning: Det är inte nödvändigt att införa några särskilda begränsningar för interaktiv annonsering i anslutning till nyhetsprogram, nyhetskommenterande program, dokumentärprogram eller program om livsåskådningsfrågor.
Reglerna för placering av annonser i anslutning till nyhetsprogram m.m. i TV är mer restriktiva än beträffande de flesta andra program. Således får
237
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
Det finns ett starkt behov av att värna programidentiteten och den redaktionella självständigheten, kanske särskilt när det gäller de programtyper som nu är i fråga. Regeln om att en interaktiv ikon i ett
13.1.8Sammanfattning
När det gäller reklam i den
13.1.9Prisinformation i samband med erbjudanden att interagera
Vår bedömning: Enligt prisinformationslagen (2004:347) är en tjänsteleverantör skyldig att ange priset på en tjänst även när den erbjuds i digitala radio- och
238
| SOU 2005:62 | Innehållet i interaktiva tjänster |
bestämmelse om prisinformation vid tillhandahållande av tjänster i digitala radio- och
Prisinformationslagen (2004:347) är tillämplig på, förutom varor och tjänster, även andra nyttigheter såsom alla typer av finansiella tjänster, telekommunikationstjänster och andra typer av elektroniska kommunikationstjänster. Lagen gäller även vid marknadsföring på Internet och i radio och TV. Detta innebär att det är nödvändigt att en tjänsteleverantör klart och tydligt anger priset för en tjänst så att det står klart för tjänstemottagaren (dvs. radiolyssnaren eller
Med hänsyn till att prisinformationslagen gäller även marknadsföring i radio och TV anser vi att det inte är nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om prisinformation vid tillhandahållande av tjänster i digitala radio- och
13.2Reglering av annat innehåll än annonser i tilläggstjänster
Vår bedömning: Radio- och
Som sagts ovan omfattas de tilläggstjänster som tillhandahålls genom en sändning till allmänheten av radio- och
239
| Innehållet i interaktiva tjänster | SOU 2005:62 |
program som inte är reklam inte får gynna kommersiella intressen gäller alltså även de lokalt interaktiva tjänsterna i tillämpliga delar. På samma sätt som när det gäller de traditionella programmen gäller dock vissa skillnader beroende på om det är fråga om sändningar genom tråd eller om det är fråga om trådlösa sändningar, se vidare avsnitt 12.1 och 12.2.
Det bör också observeras att i den mån det rör sig om en sändning för vilken det krävs tillstånd – dvs. marksändningar av radio och TV – denna måste uppfylla eventuella villkor som har ställts upp i sändningstillståndet, om inte något annat har föreskrivits i tillståndet.
Sammanfattningsvis kan således sägas att radio- och
240
Del III
Konkurrens och abonnentinflytande i
14 Bakgrund
14.1Uppdraget m.m.
Utredningen har fått i uppdrag att överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
I detta kapitel redogör vi i korthet för
14.2
14.2.1
Det finns omkring 70
Nätuppbyggnaden är i stort sett densamma oavsett om det är fråga om ett litet eller ett stort nät. En huvudcentral tar emot signaler från marknät och satelliter. Från huvudcentralen vidaresänds signalerna i stadsnät, basnät, områdesnät och fastighetsnät till de enskilda abonnenterna.
1 Beskrivningen bygger huvudsakligen på information från Svenska
243
| Bakgrund | SOU 2005:62 |
Nätet i en fastighet kan vara uppbyggt på två olika sätt, antingen som ett stjärnnät eller som ett kaskadnät. I ett stjärnnät går det en kabel till varje lägenhet från en central punkt i fastigheten, medan i ett kaskadnät kabeln går runt i fastigheten i en slinga och från denna finns en liten avstickare till varje lägenhet. I Sverige är kaskadnät vanligast.
14.2.2Canal Digital Sverige AB
Canal Digital Sverige AB bedriver kabelverksamhet under varumärket Canal Digital Kabel TV (Canal Digital). Bolaget har ca 222 000 anslutna hushåll.2
Canal Digital har inte någon central
Canal Digital verkar dels som operatör, då företaget står för allt inklusive tillhandahållande av nät, dels som agent, då bolaget utgör en mellanhand mellan innehållsleverantörer och nätägare.
Företaget inledde digitala sändningar i kabelnäten under hösten 2000. Då erbjöds ett mindre digitalt tilläggsutbud som kunde väljas som komplement till det analoga utbudet.
2 Medieutveckling 2005, Radio- och
244
| SOU 2005:62 | Bakgrund |
14.2.3Com Hem AB
Com Hem AB (Com Hem) levererar TV till ca 1 431 0003 svenska hushåll. Det är omkring en tredjedel av alla svenska hushåll.
Com Hem har en central
En huvudcentral täcker i regel in en större tätort. Vid huvudcentralerna tas både analoga och digitala mark- och satellitsignaler emot och där sätts det analoga grundutbudet ihop. Signalerna distribueras sedan ut till en stor mängd noder. Undernäten från noderna fram till de enskilda fastigheter som är anslutna till Com Hems nät
Fastighetsnäten
Com Hem startade digitala sändningar redan 1997. Av de anslutna hushållen kan ca 1,2 miljoner ta emot
14.2.4Tele2Vision AB
Tele2Vision AB (tidigare Kabelvision Sverige AB, nedan Tele2Vision) har ca 300 000 anslutna hushåll.5 Företaget finns på 77 orter i Sverige. På varje ort finns en huvudcentral som tar emot marksignaler och
3Medieutveckling 2005, s. 51.
4per första kvartalet 2005 enligt www.comhem.se
5Medieutveckling 2005, s. 51.
245
| Bakgrund | SOU 2005:62 |
satellitsignaler. Från varje huvudcentral sänds sedan signalerna vidare i näten i analog form. Tele2Vision äger alltid huvudcentralerna.
Genom avtal ges Tele2Vision exklusiv rätt att nyttja fastighetsnäten under avtalstiden. Tele2Vision har i många fall investerat även i fastighetsnäten. I de fall Tele2Vision har uppgraderat eller byggt fastighetsnätet vill bolaget ha en exklusiv rätt att sända TV i nätet under avtalsperioden. Normalt löper avtalen på tre år. Om operatören har lagt ned stora summor på investeringar i fastighetsägarens nät kan dock längre avtalsperioder komma i fråga.
Tele2Vision hyr ibland fiberförbindelser ut till överlämningspunkterna till D2- eller
Tele2Vision erbjuder även bredband och hyr då fiberkapacitet av en mängd uthyrare. Bolaget bedriver inga digitala sändningar, men har för avsikt att erbjuda
14.2.5UPC Sverige AB
UPC Sverige AB (UPC) har ca 294 000 anslutna hushåll.7 Bolaget har sin verksamhet i Stockholmsregionen. Företaget hyr i betydande utsträckning sin nätkapacitet av Stokab (ett bolag som ägs av Stockholms stad och som bl.a. bygger ut och underhåller fiberoptiska kommunikationsnät i Stockholmsområdet och hyr ut fiberförbindelser8). Resterande del är egna basnät. Fastighetsnäten, inklusive fastighetscentralen, är fastighetsägarens egendom som denne upplåter till UPC genom avtal. De senaste fem åren har avtalstiderna förkortats och avtalen löper numera på mellan två och fem år. Det finns dock fortfarande äldre avtal med längre bindningstider.
UPC sänder analog och digital TV och erbjuder
6www.tele2.se
7per
8www.stokab.se
246
| SOU 2005:62 | Bakgrund |
näten. De fastighetsnät till vilka UPC har nyttjanderätt genom avtal är till allra största delen stjärnnät.
Företaget håller åtminstone en gång per år möten med representanter för större fastighetsägare och Hyresgästföreningen för att diskutera synpunkter kring programutbudet.
UPC inledde digitala sändningar under hösten 20019. Omkring 98 procent av de anslutna hushållen har möjlighet att abonnera på det digitala utbudet. Detta utbud består av mer än 80
14.3De fyra största
14.3.1Canal Digital Kabel TV
Canal Digital erbjuder inte ett standardpaket utan använder en modell där varje nätägare/fastighetsägare har möjlighet att sätta ihop ett utbud av de tillgängliga kanalerna. Eftersom varje nät har en egen huvudcentral varierar utbudet mellan näten och det finns möjligheter att göra lokala anpassningar. En fastighetsägare kan välja ett basutbud med ca
Förutom det analoga utbudet finns det i många nät ett digitalt tilläggsutbud. Här finns möjlighet att välja mellan följande paket
•
•Family
•Specialutbudet för 89 kr/månad (finns endast på två orter och innehåller ett flerspråkigt kanalutbud).
9Medieutveckling 2005, s. 52.
10per
247
| Bakgrund | SOU 2005:62 |
Därutöver finns möjlighet att abonnera på Säsongskortet (under förutsättning att man har abonnemang på
14.3.2Com Hem
I det analoga grundutbudet ingår SVT1, SVT2, TV3, TV4, Kanal 5, MTV, Eurosport, ZTV, Discovery Mix och en lokal kanal. För de flesta abonnenter ingår detta utbud i hyran. Om fastighetsägaren slutit ett avtal om förmedling av enbart de programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikt (must carry) kan de enskilda hyresgästerna abonnera på resterande delar av grundutbudet för 99 kr/månad.
Kunder som vill ha fler kanaler får gå över till digital mottagning eftersom tilläggsutbudet endast sänds digitalt.
Com Hem erbjuder färdiga paket, paket som abonnenten själv sätter ihop och möjlighet att abonnera på enstaka kanaler.
Det finns tre olika programpaket att välja på:
•Small för 29 kr/månad ger digitala versioner av vissa kanaler i grundutbudet samt SVT 24 digitalt
•Medium för 159 kr/månad innehåller 15 digitala kanaler
•Large för 299 kr/månad innehåller 38
Därutöver kan en kund för 159 kr/månad själv sätta ihop ett paket med åtta valfria programtjänster (”8 favoriter”).
Som komplement till dessa paket kan man köpa till enskilda kanaler à la carte. Det finns ett
14.3.3Tele2Vision
Tele2Vision är än så länge en analog operatör och kan erbjuda högst 30 kanaler. Bolaget har ett standardpaket som består av must
•Pluspaketet, som är ett baspaket och består av ca
248
| SOU 2005:62 | Bakgrund |
•Silverpaketet, som innehåller ytterligare fem kanaler och kostar 60 kr/månad.
•Guldpaketet, som – utöver kanalerna i Plus- och Silverpaketen
– innehåller ytterligare fyra kanaler och kostar 210 kr/månad.
Silver- och Guldpaketet är ”buy
Tele2Vision erbjuder även två premiumpaket med filmkanaler: Filmpaket I består av TV1000 och TV1000 Action för 199 kr/månad, Filmpaket II består av CANAL+ och CANAL+Film1 och kostar 229 kr/månad.
Fastighetsägare kan i vissa fall påverka att enstaka kanaler läggs in i ett programpaket om det finns önskemål om det.
14.3.4UPC
Analogt sänder företaget 13 kanaler jämte must
För privatkunder finns det tre digitala startpaket att välja bland. I alla dessa ingår UPC:s 41 mest populära kanaler:
•Mixpaketet för 299 kr/månad innehåller endast de ovannämnda 41 kanalerna.
•I
•I
Som tillägg till dessa paket är det möjligt att välja mellan ett tiotal film- och specialkanaler.
Den som abonnerar på ett av startpaketen kan också välja mellan tre paket med 2, 5 eller 10 valfria kanaler för 29, 49 respektive 89 kr/månad.
11 Uppgifter från UPC:s kundtjänst
249
| Bakgrund | SOU 2005:62 |
14.4
14.4.1Behovet av ökad konkurrens i
Flera
Från flera håll, bl.a. från representanter för fastighetsägare och boende, har dock påpekats att avtalen med
Det är många som anser att förhållandena för
Vissa anser att det i stället är avsaknaden av en öppen plattform som orsakar de konkurrensproblem som finns och att en gemensam standard för
250
| SOU 2005:62 | Bakgrund |
som finns. Andra menar dock att operatörerna tar ett stort ansvar för abonnentens situation när det gäller den s.k. boxproblematiken. Detta sker genom att det hos de flesta operatörer är möjligt att hyra eller låna en
Digitaliseringen förutspås av många ge en positiv effekt för abonnenterna i fråga om såväl utbud som valfrihet. Den tekniska utvecklingen tros därmed lösa vissa av de problem som
Från många håll har också anförts att införande av en hårdare reglering av marknaden kommer att inverka hämmande på dess utveckling. De som intar denna ståndpunkt anser att en självreglering är betydligt mer effektiv och att den inte får de negativa effekter som en lagreglering för med sig.
14.4.2Inställningen till olika sätt att öka abonnentinflytandet
Vissa programföretag har för utredningen förordat införande av abonnentundersökningar som ett alternativ för att uppnå bättre inflytande över programutbudet. Kritik mot införande av sådana undersökningar har dock framförts såväl till utredningen som i remissvaren på departementspromemorian Abonnentinflytande i
(Ds 2001:52, se avsnitt 15.9.4). Dels har det framhållits att kabel-
Konkurrensverket har vidare ansett att ett övervägande om en reglering i fråga om abonnentinflytande över programvalet inte bör begränsas till
Representanter för fastighetsägare och boende har till utredningen framfört att
251
| Bakgrund | SOU 2005:62 |
operatörernas programpaketering och prissättning. Såväl fastighetsägare som hyresgäster anser det önskvärt med en möjlighet att köpa kanaler à la carte vid sidan av programpaketen. När det gäller programpaketering kontra à la
Fördelarna med à la
252
15 Nuvarande reglering m.m.
15.1Regeringsformen
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt (1 kap. 1 § RF). Fri åsiktsbildning förutsätter bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihet. Genom 2 kap. 1 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a. dessa friheter. Yttrandefriheten definieras som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Den närmare regleringen av yttrandefriheten finns i tryckfrihetsförordningen såvitt avser tryckta skrifter och yttrandefrihetsgrundlagen såvitt avser friheten att yttra sig genom ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar.
Enligt 2 kap. 12 § första stycket RF får yttrandefriheten begränsas genom lag i viss närmare angiven utsträckning. En sådan begränsning får enligt andra stycket samma lagrum göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.
Yttrandefriheten och informationsfriheten får enligt 2 kap. 13 § första stycket RF begränsas med hänsyn till bl.a. rikets säkerhet och förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får sådana begränsningar ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Enligt tredje stycket samma lagrum anses meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden inte som en begränsning av yttrandefriheten eller informationsfriheten.
I 2 kap. 18 § RF föreskrivs att varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant
253
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får enligt 2 kap. 20 § RF införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Utgångspunkten för grundlagsbestämmelsen är den s.k. likhetsprincipen som innebär att alla skall ha möjlighet att konkurrera på lika villkor under förutsättning att de i övrigt uppfyller de krav som kan ställas på t.ex. kompetens (prop. 1993/94:117 s. 19 ff.).
15.2Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) gäller sedan den 1 januari 1995 som lag här i landet.
I artikel 10 i konventionen slås fast att var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Artikeln hindrar inte en stat från att kräva tillstånd för
Det första tilläggsprotokollet (d. 20 mars 1952) till konventionen innehåller en artikel som föreskriver skydd för enskilds egendom (artikel 1). Varje fysisk eller juridisk person skall enligt bestämmelsen ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Andra stycket medger dock en stat rätt att genomföra sådan lagstiftning
254
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.
15.3Yttrandefrihetsgrundlagen
Enligt yttrandefrihetsgrundlagen råder etableringsfrihet för sändning av radioprogram genom tråd (3 kap. 1 § första stycket YGL). Med radioprogram avses förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor (1 kap. 1 § tredje stycket YGL). Såvitt avser sändningar av radioprogram är det endast sådana sändningar som är riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel som omfattas av grundlagens tillämpningsområde (1 kap. 6 § första stycket YGL). I fråga om radioprogram som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet finns det möjlighet att i lag föreskriva undantag från grundlagen (1 kap. 6 § tredje stycket YGL). Genom en föreskrift i 1 kap. 3 § andra stycket RTVL har föreskrivits att inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§ YGL gäller för sändningar genom tråd som når 100 hushåll eller färre.
Etableringsfriheten enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL får enligt lagrummets andra stycke inskränkas genom föreskrifter i lag. Sådana föreskrifter får lämnas i fråga om
1.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,
2.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar,
3.skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet, eller
4.ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.
Punkterna 2 och 3 kom till efter en grundlagsändring 2002. Punkten 2 tillåter lagstiftning om skyldighet för nätinnehavare att upplåta utrymme i sitt nät för annans överföringar, oavsett om överföringarna förmedlar ett privat innehåll eller ett sådant innehåll som avses i
255
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
YGL, i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar.
Genom punkt 3 är det tillåtet att införa lagstiftning som tillförsäkrar mottagarkretsen inflytande över programvalet. En sådan lagstiftning kan innehålla bestämmelser om såväl abonnentundersökningar som abonnemang på enskilda kanaler (prop. 2001/02:74 s. 91). Medgivandet till lagstiftning innefattar en möjlighet att föreskriva om ingripande mot åsidosättande av sådan skyldighet (a. prop. s. 101).
Frågan om monopolisering av näten var uppe till diskussion redan i samband med yttrandefrihetsgrundlagens tillkomst. Då diskuterades konsekvenserna av en övergång från ett koncessionssystem till etableringsfrihet för trådsändningar. Regeringen uppmärksammade att det fanns en risk för att en nätinnehavare får ett faktiskt monopol som utesluter andra från inflytande över programsättningen (prop. 1990/91:64 s. 87 f.). Möjligheten att etablera konkurrerande nät ansågs inte vara tillräcklig för att motverka en sådan monopolisering. Att föreskriva en skyldighet för nätinnehavare att upplåta sändningsutrymme till den som önskar begagna trådnätet skulle emellertid strida mot den civilrättsliga principen om avtalsfrihet och skulle också innebära åtskilliga problem. Bland dem som nämndes i propositionen var till vilket pris en nätinnehavare skulle vara skyldig att upplåta en kanal och vem som skulle skilja mellan flera som har konkurrerande önskemål om tillgång till trådnätet när inte alla kan tillgodoses. Någon skyldighet att upplåta utrymme i nätet åt var och en infördes inte.
Det var alltså först år 2002 som det skapades en möjlighet att i lag införa regler dels om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till konkurrensintresset eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar, dels för att tillförsäkra mottagarkollektivet inflytande över programvalet. Konvergensutvecklingen medför att ett nät kan användas både för grundlagsskyddad kommunikation, t.ex. sändningar av radio- och
256
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
Regeringen anförde i propositionen till de nu aktuella grundlagsändringarna att
Vid införande av sådana begränsningar i sändningsrätten som får göras enligt 3 kap. 1 § YGL måste bestämmelserna i 2 kap. 12 §
I 3 kap. 5 § YGL föreskrivs att frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas av domstol eller av en särskild nämnd. Lagrådet uttalade i sitt yttrande över lagrådsremissen med förslaget till ny yttrandefrihetsgrundlag att även frågor enligt 3 kap. 1 § andra stycket YGL om skyldighet för en nätinnehavare att ge utrymme för vissa program, s.k. must
15.4Radio- och
I radio- och
257
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
skyldighet att i varje kommun, där han eller hon vidaresänder TV- program till allmänheten och varifrån sändningarna når fler än 100 bostäder, kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av
Med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket 4 YGL har i 6 kap. 2 § RTVL föreskrivits vissa restriktioner som ett programföretag måste iaktta vid sändning av program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder.
15.5EG:s regelverk för elektronisk kommunikation
15.5.1Bakgrund
Inom EU antogs år 2002 ett moderniserat regelverk på området för elektroniska kommunikationer. Regelverket omfattar fem harmoniseringsdirektiv, bestående av ett ramdirektiv och fyra särdirektiv (auktorisationsdirektivet, tillträdesdirektivet, direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation), samt ett beslut om radiospektrumpolitik inom gemenskapen. Därtill har kommissionen beslutat ett direktiv om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Regelverket har i stora delar genomförts i svensk rätt genom lagen om elektronisk kommunikation.
I anslutning till regelverket har kommissionen tagit fram riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande samt en rekommendation över de relevanta produkt- och tjänstemarknader på vilka det kan vara motiverat att införa särskilda regleringsskyldigheter.
Nedan ges en mycket kortfattad beskrivning av de delar av regelverket som är av intresse för frågan om konkurrens i
258
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
15.5.2Ramdirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)1 innehåller grundläggande formella bestämmelser för tillämpningen av de övriga direktiven. I direktivet (artikel 8) anges att de övergripande målen med regelverket är att främja dels konkurrens, dels den inre europeiska marknaden, dels slutanvändarnas intressen.
I ramdirektivets ingress (stycke 5) anges att regelverket inte omfattar innehållet i tjänster som tillhandahålls via elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster, t.ex. sändningsinnehåll, finansiella tjänster och vissa tjänster som hör till informationssamhället. Direktivet och särdirektiven påverkar enligt artikel 1.3 inte de åtgärder som i enlighet med gemenskapslagstiftningen vidtagits på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller reglering av innehåll och audiovisuell politik. Det anges i ingressen (stycke 6) att regleringen av den audiovisuella politiken och innehållet genomförs för att nå mål som avser allmänintresset, som yttrandefrihet, mediemångfald, opartiskhet, kulturell och språklig mångfald, social delaktighet, konsumentskydd och skydd av minderåriga.
Ramdirektivet innehåller bl.a. regler för förfarandet vid genomförande av marknadsanalyser. De nationella regleringsmyndigheterna skall identifiera de marknader på vilka det anses berättigat att införa sektorsspecifika skyldigheter samt analysera dessa för att avgöra om det råder effektiv konkurrens på marknaden eller inte. Om ett företag bedöms ha betydande marknadsinflytande
1 EGT L 108, 24.4.2002, s. 33 (Celex 32002L0021).
259
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
15.5.3Rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader
Rekommendationen2 har till syfte att fastställa på vilka produkt- och tjänstemarknader förhandsreglering kan komma i fråga. Med stöd av artikel 15.1 i ramdirektivet har kommissionen definierat marknader i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer. Det finns två huvudtyper av relevanta marknader: slutkundsmarknader, som är marknader för tjänster eller produkter som tillhandahålls slutanvändare, och grossistmarknader, som är marknader för de resurser som är nödvändiga för att operatörer skall kunna erbjuda slutanvändare tjänster och produkter.
I rekommendationen slås fast att vid fastställande av marknader i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer, tre kriterier bör beaktas:
1.Närvaron av stora och varaktiga hinder för marknadstillträde (Strukturella hinder, rättsliga hinder eller regleringshinder. Med strukturella hinder avses att det råder obalans mellan de förhållanden som å ena sidan råder för aktörer med dominerande ställning på marknaden i kraft av tidigare monopol, och å andra sidan förhållandena för nytillkomna aktörer).
2.Möjligheterna att övervinna hindren inom rimlig tid.
3.Tillämpning enbart av konkurrenslagstiftning skulle inte i tillräcklig grad avhjälpa de aktuella bristerna på marknaden.
Kriterierna bör tillämpas kumulativt, vilket innebär att marknaden inte skall definieras som en sådan marknad som kan bli föremål för förhandsreglering om inte samtliga kriterier är uppfyllda (stycke 16 i ingressen).
Kommissionen har rekommenderat att sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll till slutanvändare utgör en relevant grossistmarknad (punkt 18).
2 Kommissionens rekommendation av den 11 februari 2003 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2003/311/EG), EGT L 114, 8.5.2003, s. 45.
260
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
15.5.4Riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande
För att så långt möjligt åstadkomma en enhetlig tillämpning av vissa bestämmelser i regelverket har kommissionen fastställt riktlinjer3 som beskriver de principer som nationella regleringsmyndigheter skall tillämpa när de definierar marknader, gör bedömningar av betydande marknadsinflytande och fastställer om företag har ett betydande inflytande på marknaden. Riktlinjerna innehåller dessutom procedurregler som skall iakttas av de nationella regleringsmyndigheterna.
Definitionen av relevanta marknader och kriterierna för bedömning av betydande marknadsinflytande bygger på
15.6Lagen om elektronisk kommunikation
15.6.1Tillämpningsområdet, definitioner m.m.
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) gäller enligt 4 § elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagens bestämmelser ersätter inte föreskrifter om prövning enligt annan lag.
Med elektroniska kommunikationsnät menas ett system för överföring och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende av vilken typ av information som överförs. Såväl telenät som nät som används för utsändning av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL, oavsett om trådlöst eller trådbundet, omfattas av lagen (jfr prop. 2002/03:110 s. 357).
En elektronisk kommunikationstjänst är en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Rena innehållstjänster, såsom programverksamheten hos program-
3 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, EGT C 165, 11.7.2002, s. 6.
261
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
företag för ljudradio och TV och innehållstjänster som tillhandahålls via webben, såsom webbsidor där musik eller spel tillhandahålls eller webbsidor för elektronisk handel omfattas inte av begreppet (a. prop. s. 358).
Ett allmänt kommunikationsnät är ett elektroniskt kommunikationsnät som helt eller huvudsakligen används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. I propositionen till lagen om elektronisk kommunikation framförde regeringen i fråga om detta begrepp att uttalanden i förarbetena till telelagen (1993:597) kan tjäna till vägledning också för det nya regelverket. Där uttalas att ett kännetecken på att ett telenät är allmänt tillgängligt bör vara att det står öppet för en vid krets av användare att ansluta sig till nätet. Att en operatör aktivt värvar kunder på marknaden och därvid erbjuder anslutning på bestämda villkor bör leda till att det nät som skapas blir att anse som allmänt tillgängligt (prop. 1992/93:200, särskilt s. 88, 91 och 99).
Regeringen ansåg att det inte torde vara en elektronisk kommunikationstjänst att sända programkanaler till en slutanvändare för mottagning via en radio- eller
Operatör i lagens mening är den som innehar eller på annat sätt råder över ett allmänt kommunikationsnät eller tillhörande installation. En fastighetsägare som hyr ut utrymme åt en operatör är dock inte enbart därigenom att anse som operatör (a. prop. s. 360).
15.6.2Marknadsanalyser
Enligt 8 kap. 5 § LEK skall den myndighet som regeringen bestämmer – dvs. Post- och telestyrelsen enligt 2 § förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation – fortlöpande fastställa vilka produkt-
262
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
och tjänstemarknader som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt lagen. Även marknadernas geografiska omfattning skall definieras. Vid fastställandet skall kommissionens ovannämnda rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader samt riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden beaktas.
PTS skall vidare enligt 8 kap. 6 § LEK fortlöpande analysera de relevanta marknader som har fastställts enligt 5 §. Kommissionens riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden skall därvid beaktas. För varje marknad skall det fastställas om det råder effektiv konkurrens.
Om PTS kommer till slutsatsen att det inte råder effektiv konkurrens på en fastställd marknad skall företag med betydande inflytande på den marknaden identifieras och beslut meddelas om skyldigheter enligt 4 kap. 4 § (samtrafik och andra former av tillträde) och 5 kap. 13 och 14 §§ (regleringsmöjligheter beträffande tjänster till slutanvändare). Om det däremot konstateras att det råder effektiv konkurrens på en marknad skall PTS i stället i förekommande fall upphäva skyldigheter i enlighet med de nu nämnda bestämmelserna. Det finns inga uttalanden i EG:s regelverk som klargör vad som menas med effektiv konkurrens utan vägledning torde i stället få hämtas i konkurrensrätten (a. prop. s. 274).
Enligt 8 kap. 7 § LEK skall ett företag anses ha ett betydande inflytande på en fastställd marknad om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna.
I 8 kap.
263
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
fastställande av marknad enligt 5 §, får beslut inte meddelas (8 kap. 12 § tredje stycket LEK).
15.7Post- och telestyrelsens ställningstaganden
Post- och telestyrelsen (PTS) har med stöd av 8 kap. LEK genomfört en analys av den marknad som i kommissionens rekommendation 2003/311/EG benämns som ”sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll till slutanvändare”. Efter samråd enligt 8 kap. 10 och 11 §§ LEK har PTS i beslut den 22 juni 20054 med stöd av 8 kap. 5 § LEK fastställt den nationella grossistmarknaden för programutsändningstjänster, vad avser digitala
I beslutet har PTS ansett att det finns övervägande skäl att med utgångspunkt i kommissionens rekommendation avseende sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll till slutanvändare, göra ytterligare indelningar. Således har PTS ansett att den av kommissionen rekommenderade marknaden utifrån svenska förhållanden kan indelas i flera grossistmarknader som utgör separata produktmarknader. Dessa marknader är digitala TV- sändningar via marknät, analoga och digitala TV- och ljudradiosändningar via kabelnät, analoga och digitala TV- och ljudradiosändningar via satellit, analoga
PTS har vidare bedömt att samtliga kabelnät i Sverige ingår i en och samma grossistmarknad och att denna marknad är nationell (a. beslut s. 36 och 39).
I enlighet med 8 kap. 5 § LEK har PTS prövat huruvida produktmarknaden för radio- och
4 Post- och telestyrelsen, beslut den 22 juni 2005, diarienr
264
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
skall anses ha sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunikation.
Såvitt gäller det första kriteriet, etableringshinder, har PTS gjort följande bedömning av marknaden för analoga och digitala sändningar via kabelnät. Den omständigheten att det finns ett
Vid bedömning av det andra kriteriet, marknadsdynamik, skall ställning tas till om marknaden har egenskaper som gör att den med tiden tenderar att utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens. PTS konstaterar att kabelnätoperatörer otvivelaktigt har en stark position gentemot de anslutna hushållen. De kortare bindningstider för avtalen mellan operatörerna och fastighetsägare som börjat tillämpas under senare år har dock medfört att denna position försvagats. Fastighetsägarna, och därmed indirekt hushållen, har därför större möjligheter att byta operatör. I framtiden kan dessutom
PTS har vidare framhållit att kabeloperatörernas förhandlingsposition gentemot programföretagen vanligtvis är ganska svag. Denna slutsats baseras dels på att kabelföretagen är skyldiga att vidaresända programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikten enligt 8 kap. 1 § RTVL, dels på att kabeloperatörerna vanligtvis måste betala övriga programföretag för det innehåll de tillhandahåller. PTS har ansett att detta sammantaget innebär att kabelnätoperatörerna inte i dagsläget har möjlighet att i grossistledet agera oberoende av sina konkurrenter, kunder, och i sista hand konsumenterna.
PTS har vidare förutsett en ökad konkurrens från leverantörer av
265
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
digitala sändningar i kabelnät har dynamiska egenskaper som gör att den med tiden kan förväntas gå mot effektiv konkurrens, trots de etableringshinder som är för handen. Förutsättningar för införande av förhandsreglering föreligger därför inte enligt PTS bedömning (a. beslut s. 44).
15.8Konkurrensverkets ställningstaganden
Konkurrensverket kan ta upp ärenden efter anmälan eller på eget initiativ. Verket har inte genomfört någon systematisk utredning vad beträffar konkurrensen på
Anmälaren gjorde gällande att
Konkurrensverket prövade frågan om
266
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
och indirekt hushållens efterfrågan, vilket skulle kunna tala för att paketering av programkanaler inte är ett villkor som
Konkurrensverket konstaterade vidare att utredningen i ärendet inte gav stöd för att det förelåg något avtal eller samordnat förfarande
I rapporten ”Konkurrens och samarbete inom medierna” (2003) har Konkurrensverket förklarat att verkets uppfattning är att konkurrenslagen skall anses vara generellt tillämplig på medieområdet (a. rapport s. 211). Förbuden i nämnda lag mot bl.a. konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerade ställning skall därför enligt verkets mening gälla för hela medieområdet. Konkurrensverket bedömde i rapporten att grundlagarna inte utgör hinder mot att tillämpa konkurrenslagen på det grundlagsskyddade medieområdet när en sådan tillämpning står i överensstämmelse med grundlagarnas syfte och ändamål och de rättigheter som tillförsäkras genom grundlagarna inte blir illusoriska. Verket ansåg vidare att det oklara rättsläget beträffande frågan om konkurrenslagstiftningens tillämplighet på medieområdet borde klargöras genom lagstiftning.
15.9Tidigare utredningar
15.9.1
I betänkandet
267
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
kostnad distribuera SVT1, SVT2 och TV4 samt en lokal kanal skulle kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public
Utredaren menade att den gällande lagstiftningen gav svenska
15.9.2Mediekoncentrationskommittén
Mediekoncentrationskommittén fann i sitt betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30) att kabeloperatörer i många fall har en monopolliknande ställning. Utredningen definierade fem problemområden beträffande
Mediekoncentrationskommittén ansåg att möjligheterna att på frivillighetens väg komma till rätta med problemen på
268
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
att införa en lagstiftning som skulle kunna ge abonnenterna inflytande över programutbudet i kabelnät. Enligt kommitténs uppfattning borde det ges möjlighet till regler av olika ingripande karaktär, alltifrån ett visst inflytande för mottagarkollektivet över programvalet till en rätt för den enskilde abonnenten att göra individuella val, beroende på bedömningar t.ex. av den tekniska utvecklingen, konkurrenssituationen och ekonomiska förutsättningar (a. bet. s. 390).
När det gällde förslag till ändrade bestämmelser i t.ex. radio- och
15.9.3Mediegrundlagsutredningen
I sitt betänkande Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (SOU 2001:28) behandlade Mediegrundlagsutredningen bl.a. frågan om risken för monopolisering av bestämmanderätten beträffande innehåll i nät. Med innehåll avsågs massmedialt innehåll som faller under yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. överföring från databaser som faller under grundlagen eller förmedling av radio- och
269
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
dvs. tillgång till innehåll från olika aktörer, kan minska betydelsen av mottagarkretsens möjlighet att påverka programutbudet hos en enskild aktör (a. bet. s. 232).
Mediegrundlagsutredningen tog inte ställning till om regler för att motverka monopolisering av innehållet i nät eller för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet borde införas. I stället behandlade utredningen frågan om sådana lagregler krävde en ändring i yttrandefrihetsgrundlagen och hur den i så fall skulle utformas (a. bet. s. 245).
15.9.4Abonnentinflytande i
Regeringen gav år 2001 dåvarande direktören för Granskningsnämnden för radio och TV, Greger Lindberg, i uppdrag att göra en analys av behovet av lagregler, främst i radio- och
När det gäller den sistnämnda frågan ansåg utredaren att det med hänsyn till yttrandefrihetsgrundlagens dåvarande lydelse inte var möjligt att föreskriva skyldighet för en nätinnehavare att ge utrymme i nätet för var och en för överföringar av
I fråga om regler för ökat abonnentinflytande konstaterade utredaren att det i andra länder används olika modeller för detta. För svenska förhållanden ansåg utredaren att abonnentundersökningar skulle vara lämpligast. Modeller med bindande abonnentundersökningar skulle dock leda till högre priser för konsumenterna och utredaren ansåg inte det sannolikt att dessa kostnadsökningar skulle leda till motsvarande nytta för abonnenterna. Rådgivande undersökningar bedömdes som mindre effektiva som instrument för konsumentintressena, men inte lika kostsamma för konsumenterna. Utredaren fann mot denna bakgrund att det inte låg i konsumenternas intresse att införa regler om vare sig tvingande eller rådgivande abonnentundersökningar (a. promemoria s. 51 f.).
Trots detta lämnade utredaren ett alternativt förslag om att
270
| SOU 2005:62 | Nuvarande reglering m.m. |
nätet, hos hushåll anslutna till nätet. Undersökningen skulle lämnas till Radio- och
Utredaren ansåg inte heller att det borde införas bestämmelser som förpliktar
Utredaren lämnade trots allt ett alternativt förslag innebärande att kabeloperatörer som når fler än 1 000 bostäder skulle åläggas att, när de erbjuder abonnemang mot betalning, göra det utan krav på samtidigt abonnemang av en eller flera andra kanaler.
När det slutligen gällde programpaketering ansåg utredaren att det fanns anledning att införa ett förbud mot s.k.
271
| Nuvarande reglering m.m. | SOU 2005:62 |
att kanalerna inte i någon förnuftig mening kompletterar varandra menade utredaren att paketeringen bara är ett sätt att dölja produktens verkliga pris, vilket blir särskilt tydligt i fallet med de etniska kanalerna som sänds i paket (a. promemoria s. 65). Kabelföretagen hävdar att de behöver ha möjlighet att sända en viss minsta mängd kanaler i paket för att få täckning för kostnader för bl.a. administration och selekteringsutrustning. Utredaren ansåg dock att de skulle kunna få erforderlig kostnadstäckning från vilket paket som helst, varför en abonnent åtminstone skulle kunna få välja vilket paket denne skulle abonnera på som ”grundpaket”. Han föreslog därför att det i radio- och
Utredaren påpekade att en lagstiftning mot buy through i praktiken sannolikt skulle rikta sig endast mot två av de största operatörerna, UPC och Kabelvision. Han menade därför att ett alternativ till lagstiftning som var mer tilltalande skulle vara om de berörda företagen åtog sig att, lämpligen i samråd med Konsumentverket, se över sina principer för programpaketeringen, i syfte att göra erbjudandena och prispolitiken tydligare gentemot konsumenterna (a. promemoria s. 66 f.).
I sina avslutande synpunkter framförde utredaren att en övergång till digital distribution sannolikt skulle öka möjligheterna att tillgodose abonnenternas önskemål, framför allt p.g.a. att den ökade kapaciteten tillåter distribution av fler kanaler. Trots digitaliseringen fanns det dock skäl att stärka
272
16 Konkurrens i
16.1Inledning
Utredningen har enligt direktiven att överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
Det primära syftet med regeringens målsättning att öppna för ökad konkurrens i
I detta kapitel redovisar vi våra överväganden i den del som rör tillträde till näten för andra än nätägaren och i nästa kapitel behandlar vi frågor om abonnentinflytande i
16.2Problembeskrivning
Som beskrivits i kapitel 14 är det främst flerfamiljshus som är anslutna till
273
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
Det är framför allt vid anläggandet av ett nytt
Även om det finns flera verksamma operatörer på en ort utgör näten ofta en begränsning i sammanhanget. I de flesta fall krävs nämligen att en operatör anlägger ett konkurrerande nät för att kunna överta ett befintligt kontrakt från en annan operatör. Detta inverkar naturligtvis hämmande på konkurrensen eftersom det många gånger är mycket kostsamt att anlägga ett
Vanligast är att det finns endast ett
Traditionellt har avtalen mellan
274
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
det aktuella fastighetsnätet. Dessutom finns fortfarande äldre avtal i kraft som löper med långa bindningstider.
Motivet till en längre löptid är oftast just att
Som beskrivits i det föregående är den huvudsakliga orsaken till den bristande konkurrensen på
16.3Tillträde till
Vår bedömning: Det saknas möjlighet att införa lagstiftning på området utöver de regler som redan finns i lagen om elektronisk kommunikation. Enligt nämnda lag har Post- och telestyrelsen ensam befogenhet att besluta om de åtgärder som lagen erbjuder. Det är således inte möjligt att lagstifta om t.ex. samtrafik eller andra former av tillträde på ett område som faller under lagen.
275
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
Programutsändningstjänster som operatörerna tillhandahåller programföretag är rena överföringstjänster. Däremot innehåller de paket av programtjänster och andra tjänster som
Lagen om elektronisk kommunikation gäller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med undantag för innehåll som överförs i sådana nät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster. Ett elektroniskt kommunikationsnät är enligt lagens definition ett system för överföring och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende av vilken typ av information som överförs. En elektronisk kommunikationstjänst definieras som en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Enligt lagens förarbeten omfattas nät som används för utsändning av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL, oavsett om trådlöst eller trådbundet, av lagen (jfr prop. 2002/03:110 s. 357). Ett
På det område som omfattas av lagen om elektronisk kommunikation saknas möjlighet att införa lagstiftning som inte är tillåten enligt det europeiska regelverket för elektronisk kommunikation. I artikel 1.3 ramdirektivet finns ett undantag från direktivet och särdirektiven för åtgärder som i enlighet med gemenskapslagstiftningen vidtagits på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller reglering av innehåll och audiovisuell politik. Det anges i ingressen (stycke 6) att regleringen av den audiovisuella politiken och innehållet genomförs för att nå mål som avser allmänintresset, som yttrandefrihet, medie-
276
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
mångfald, opartiskhet, kulturell och språklig mångfald, social delaktighet, konsumentskydd och skydd av minderåriga. Emellertid torde detta undantag inte vara möjligt att tillämpa på så sätt att en nätinnehavare kan åläggas skyldigheter avseende tillträde i vidare omfattning än vad som framgår av direktiven. Tvärtom utgör kabelnät enligt såväl kommissionen som PTS en sådan relevant marknad för vilken tillträdesskyldighet kan komma i fråga. Vår bedömning är således att det inte finns någon möjlighet att införa lagstiftning på området utöver de regler som redan finns i lagen om elektronisk kommunikation.
Nämnda lag anvisar tillvägagångssätt vid marknadsanalyser och eventuellt tillgripande av förhandsreglering. PTS har ensam befogenhet att vidta de åtgärder som lagen erbjuder. Det är alltså inte möjligt att lagstifta om t.ex. samtrafik eller andra former av tillträde på ett område som faller under lagen. I de fall sådan förhandsreglering kan vara aktuell skall den införas genom beslut av PTS i det enskilda fallet enligt en viss i lagen angiven procedur.
I beslut den 22 juni 2005 har PTS kommit till slutsatsen att det inte är motiverat att införa förhandsreglering på
16.4Flera
Vår bedömning: Det är i och för sig möjligt att konstruera system som innebär att en
Som konstaterats i föregående avsnitt faller frågor om överföringstjänster i
277
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
kommunikation. Regeringen ansåg där att det inte torde vara en elektronisk kommunikationstjänst att sända programkanaler till en slutanvändare för mottagning via en radio- eller
Det skulle vara möjligt att konstruera i vart fall ett par olika modeller för
I ett fall som det ovan skisserade torde lagen om elektronisk kommunikation inte vara tillämplig på de tjänster som
Det är sålunda i och för sig möjligt att konstruera ett system som innebär att en
Exempelvis skulle nätoperatören alltjämt ha ensamrätt att bestämma vilka programföretags programtjänster som skulle sändas ut i nätet. Det går inte heller att bortse från problemen med att en
278
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
nätinnehavare själv, på samma sätt som i dag, även skulle inneha en
Slutligen kan det ifrågasättas om det med den skisserade modellen uppstår någon egentlig vinst för konsumenterna. Eftersom nätoperatören ensam står för överföringstjänsten till programföretagen är det osäkert om det kommer att bli någon större priskonkurrens mellan
16.5Utredningens slutsats
Vår bedömning: Enligt utredningens bedömning är det inte möjligt eller lämpligt att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
För att få till stånd en verksam konkurrens i
Vi har ovan antagit att det i och för sig skulle vara möjligt att skapa ett system med
279
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
svårigheter och konsumentnyttan med systemet dessutom starkt kan ifrågasättas anser vi inte att det är lämpligt att lagstifta härom.
Sammanfattningsvis gör utredningen därför den bedömningen att det inte är möjligt eller lämpligt att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i kabel-
280
17 Abonnentinflytande
17.1Inledning
I föregående kapitel har vi konstaterat att det enligt vår mening inte finns några lämpliga och möjliga sätt att lagstiftningsvägen försöka förbättra konkurrensen i
17.2Inflytande över programutbudet
17.2.1Är regler om abonnentinflytande förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen?
Eftersom det råder etableringsfrihet för trådsändningar är det nödvändigt att först undersöka om eventuella lagregler om abonnentinflytande är förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Genom den ändring i 3 kap. 1 § andra stycket YGL som gjordes 2002 skapades en möjlighet att införa lagstiftning om skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet. I propositionen angavs som exempel lagregler om skyldighet för en nätinnehavare att efterhöra mottagarkretsens önskemål om vilka program som skall förmedlas (prop. 2001/02:74 s. 101). Utredningen konstaterar mot denna bakgrund att det med den lydelse yttrandefrihetsgrundlagen har i dag inte finns något hinder
281
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
mot att införa lagbestämmelser som ger
17.2.2Modeller för abonnentinflytande över programvalet
Hushåll anslutna till ett
Abonnentundersökningar sker i stället genom att abonnenterna ges tillfälle att rösta om vilka program de vill skall sändas i nätet. Ibland kan de även ske genom enkätundersökningar bland samtliga eller ett urval av abonnenterna. Undersökningarna kan vara bindande, dvs. att resultatet av en undersökning måste följas, eller fakultativa, vilket innebär att resultatet endast utgör en rekommendation för kabelnätinnehavaren om vilka programtjänster som bör distribueras i nätet. Möjlighet finns också att bestämma om resultaten av undersökningarna skall offentliggöras eller inte.
I Danmark fanns tidigare en lagstiftning som ålade kabelnätinnehavare att genomföra omröstningar bland abonnenterna om vilka program som skulle sändas i nätet. Alla abonnenter skulle ha möjlighet att rösta. Omröstningsresultaten offentliggjordes och var tvingande på så sätt att en nätägare var skyldig att distribuera de programtjänster som abonnenterna röstat fram, dock inte om det skulle innebära att nätägaren inte skulle få täckning för de kostnader som ändringen av programutbudet medförde.
De danska reglerna upphävdes för några år sedan främst av den anledningen att programtjänsterna blev dyrare. Eftersom omröstningarna band operatörerna till att välja vissa programtjänster kunde programföretagen prissätta dessa nästan helt som de ville. I stället råder numera allmänna marknadsförutsättningar. Den dominerande kabeloperatören vidtar emellertid själv marknadsanalyser för att ta reda på abonnenternas önskemål på samma sätt som sker i fråga om andra produkter och tjänster. I Danmark finns också många ideella
282
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
föreningsstämma ger styrelsen mandat att förhandla med programföretagen.
Norge har en reglering som förpliktar kabelnätägare att undersöka abonnenternas preferenser i fråga om vilka programtjänster som skall förmedlas i nätet. Nätinnehavaren är skyldig att förmedla de programtjänster som abonnenterna väljer ut. Före valet måste nätinnehavaren lämna abonnenterna information om vilka programtjänster som finns tillgängliga och om villkoren för mottagning och förmedling av var och en.1 Det har inte ställts upp några regler i övrigt om hur valet skall genomföras. Såväl omröstningar där samtliga abonnenter har haft möjlighet att rösta som sådana som utförts bland ett urval av abonnenterna (som vid en opinionsmätning) har accepterats. Valet har framför allt handlat om ett grundutbud om
Efter att det kommit klagomål från abonnenter i anledning av val i
17.2.3Utredningens överväganden
Vår bedömning: Eftersom det finns flera nackdelar förenade med ett system med abonnentundersökningar och då dessutom nyttan av sådana undersökningar kan ifrågasättas är det inte befogat att införa lagstiftning om sådana undersökningar. Inte heller finns det tillräcklig grund för en reglering som tvingar en kabeloperatör att leverera varje programtjänst som en abonnent önskar sig. Den pågående övergången till digitala sändningar kommer sannolikt att leda till att problemen med att abonnenter saknar vissa programtjänster i operatörens utbud kommer att minska. Även med beaktande av att det kan komma att dröja förhål-
1Se §
2Ds 2001:52 Abonnentinflytande i
3
283
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
landevis länge innan samtliga
Modellen med programråd har avvisats i departementspromemorian
Abonnentinflytande i
Ett alternativ till programråd är abonnentundersökningar. Med hjälp av abonnentundersökningar är det möjligt att ta reda på vilka programtjänster en majoritet av abonnenterna i ett
Utredningen har också fått uppfattningen att vare sig representanter för de boende eller fastighetsägarna anser att abonnentundersökningar är ett bra instrument för att öka abonnenternas inflytande över utbudet i näten, främst av den anledningen att de enbart tillgodoser majoritetens önskemål.
En annan nackdel med abonnentundersökningar är att de kostar pengar att genomföra, en kostnad som sannolikt kommer att övervältras på abonnenterna. Ett system med tvingande abonnentundersökningar kan dessutom innebära risk för ökade priser för programtjänsterna. Detta gäller i vart fall om resultaten av undersökningarna är bindande för operatören och skall offentliggöras. En programtjänst som rankas högt av abonnenterna betingar ett högre pris eftersom det är känt att kunderna vill ha den och operatören dessutom inte kan säga nej till att distribuera den. Erfarenheterna från Danmark visar enligt utredningens mening att sådana farhågor är befogade. Även i Norge har det konstaterats att
284
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
tagens förhandlingsposition gentemot programföretagen är betydligt mer bunden efter jämfört med före ett abonnentval.4
Det skall vidare påpekas att en
En modell med abonnentomröstningar kan i bästa fall säkerställa att utbudet i nätet motsvarar majoritetens preferenser. Detta förefaller dock inte vara något reellt problem. Utredningen har nämligen inte funnit några belägg för att det saknas programtjänster i kabel-
Enligt utredningen är det viktigaste målet med ökat abonnentinflytande att varje abonnent får större möjlighet att få sina önskemål om programutbudet tillgodosedda. Det idealiska vore om varje abonnent kunde känna att han eller hon inte behövde betala för andra programtjänster än de han eller hon verkligen vill ha. Vi tror emellertid inte att abonnentundersökningar är rätt medel för att uppfylla dessa mål.
Som ovan konstaterats är ett av problemen med abonnentundersökningar att de endast visar vad en majoritet av operatörens kunder önskar se. De abonnenter som inte tillhör majoriteten får dock inte någon ökad möjlighet att få sina önskemål tillgodosedda. För att komma ifrån detta problem kan ifrågasättas om det i stället skulle vara möjligt att införa en skyldighet för en kabeloperatör att leverera en programtjänst till en konsument som vill ha den. I analoga nät är detta en omöjlighet. Kapacitetsbegränsningen i ett sådant nät medför att det inte är genomförbart att införa en skyldighet för en nätinnehavare att leverera alla programtjänster som kunderna kan ha önskemål om. När det gäller digitala nät skulle det i och för sig kunna vara möjligt utifrån kapacitetssynpunkt. Å andra sidan förutsätter det dels att det finns intresse från det berörda programföretaget att leverera signalen, dels att kabeloperatören får täckning för sina kostnader för distributionen, vilket i sin tur kräver att det finns ett visst kundunderlag så att inte priset för programtjänsten blir orimligt högt. Det är enligt utredningens mening mot denna bakgrund inte realistiskt att införa en modell som medför skyldighet
4 Statens medieforvaltning, brev till UPC av den 9 juli 2004, tillgängligt via www.medietilsynet.no under “Presse og kringkasting”, nyheter för 01.01.2005.
285
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
för kabeloperatörer att leverera en programtjänst som önskas av endast en eller ett fåtal abonnenter.
Mot bakgrund av att det som ovan beskrivits finns flera nackdelar förenade med ett system med abonnentundersökningar och då dessutom nyttan av sådana undersökningar kan starkt ifrågasättas anser vi inte att det är befogat att införa lagstiftning om sådana undersökningar. Inte heller finns det tillräcklig grund för en reglering som tvingar en kabeloperatör att leverera varje programtjänst som en abonnent önskar sig.
Det skall framhållas att problemen med att abonnenter saknar programtjänster i utbudet som de skulle vilja ha tillgång till är störst i analoga nät. Digitaliseringen kommer att göra det möjligt för operatörerna att erbjuda ett betydligt utökat utbud jämfört med vad som i dag distribueras i helt analoga nät. I digitala nät finns det sådan kapacitet att det inte av utrymmesskäl finns anledning för en operatör att underlåta att distribuera en viss programtjänst. Däremot kan en operatör naturligtvis ha ekonomiska skäl för att inte distribuera en viss programtjänst i sitt nät. Den pågående övergången till digitala sändningar kan därför enligt utredningens bedömning leda till att problemen med att abonnenter saknar vissa programtjänster i operatörens utbud kommer att minska. Sannolikt kommer det att ta förhållandevis lång tid innan samtliga
17.3Inflytande över programpaketering m.m.
17.3.1Problemformulering
Kabeloperatörer kan som tidigare konstaterats sägas ha en monopolliknande ställning. Utifrån ett konsumentperspektiv förefaller det största problemet med detta inte vara sammansättningen av programutbudet i ett visst nät utan i stället hur det tillgängliga utbudet säljs till kunderna. Konsumenterna har vanligen endast möjlighet att köpa färdiga paket av olika programtjänster. Dessutom kan en kund för att få abonnera på ett visst programpaket först tvingas abonnera på ett eller flera andra paket, s.k. buy through. En abonnent kan därmed behöva betala för en mängd olika kanaler som
286
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
denne inte efterfrågar. För många
Det är framför allt de
17.3.2Utredningens överväganden
Vår bedömning: Med hänsyn till den ökande konkurrensen på området för TV över tråd, som av allt att döma kommer att hårdna än mer under den närmaste femårsperioden, och möjligheten till självreglering finns goda förutsättningar för att en jämbördigare relation mellan
Om denna bedömning skulle visa sig felaktig bör lagstiftning införas för att stärka abonnenternas ställning. En sådan reglering skulle kunna utformas på följande sätt. Mot en konsuments vilja får en operatörs grundutbud inte bestå av mer än åtta programtjänster, varav konsumenten själv skall ha rätt att välja fyra programtjänster bland de programtjänster som vidaresänds i nätet. En operatör skall erbjuda den som abonnerar på grundutbudet möjlighet att abonnera på enstaka programtjänster. Priset för grundutbudet skall vara rimligt. Den föreslagna regleringen skall, om den införs, gälla alla typer av nät för
287
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
Något om bakgrunden till att programtjänster säljs i paket
Såvitt utredningen känner till använder sig alla
Programföretagen är ofta starka förespråkare för paketförsäljning av programtjänster. För vissa programföretag är det mer eller mindre en förutsättning för överlevnad att vara del i ett paket. Det har att göra med att det är så viktigt för en programtjänst att ha en stark penetration, dvs. att nå många potentiella tittare. Penetrationen har nämligen stor betydelse både för möjligheterna att köpa sändningsrättigheter till sportevenemang och andra program och för storleken på eventuella reklamintäkter. Det kan därför förekomma att programföretag motsätter sig att en programtjänst saluförs à la carte. Det är också av nu angivna skäl som det blir dyrare för en konsument att köpa programtjänster styckevis.
Ett programföretags motvilja mot à la
Även operatörerna har naturligtvis ett intresse av att sälja program i paket. Försäljning av ett baspaket ökar möjligheterna att få en förutsebar och bred finansiering av kostnader för administration
288
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
och tekniskt underhåll m.m. Det torde i huvudsak vara av denna anledning som vissa operatörer tillämpar buy
En annan orsak till paketförsäljningen är att det krävs särskild teknisk utrustning i näten för att kunna erbjuda kunderna individanpassade utbud. I analoga nät saknas regelmässigt den selekteringsutrustning som är nödvändig för att distribuera kanaler i skilda sammansättningar till olika hushåll. Begränsningar i de tekniska förutsättningarna leder således också till ett mer standardiserat utbud.
Förhållandet med paketering av programtjänster är detsamma på andra sändningsplattformar. Även operatörerna på satellitmarknaden och operatören i marknätet säljer sålunda programtjänster i paket.
Utgångspunkter för bedömningen
Som nyss nämnts kan tekniken i framför allt de analoga näten lägga hinder i vägen för att frångå paketeringssystemet. Det pågår sedan några år tillbaka ett arbete med uppgradering av de största kabel-
Utredningen kan vidare konstatera att det är en affärsmässig förutsättning för att bedriva verksamhet som operatör på
289
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
Nuvarande lagstiftning om oskäliga avtalsvillkor och Konsumentverkets tillsyn
Lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen) gäller avtalsvillkor i standardavtal som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter. Om ett avtalsvillkor med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten får Marknadsdomstolen, på talan av i första hand Konsumentombudsmannen, förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är påkallat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse. Ett förbud skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt (3 § nämnda lag). Lagen innehåller också civilrättsliga bestämmelser för det fall att ett avtalsvillkor inte har varit föremål för individuell förhandling. Om innebörden är oklar skall villkoret, vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument, tolkas till konsumentens förmån. För sådana villkor gäller även 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) med vissa begränsningar till konsumentens fördel. Utöver nu nämnda lag finns möjligheter att bl.a. med stöd av 36 § avtalslagen förklara ett avtal ogiltigt eller jämka det om det innehåller oskäliga avtalsvillkor.
Konsumentverket har en tillsynsfunktion bl.a. över avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det är således möjligt att anmäla till Konsumentverket när en konsument anser att en
290
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
Kan den tekniska utvecklingen påverka konsumenternas situation?
Som vi berört ovan ger den digitala tekniken dels utrymme för fler programtjänster i näten, dels möjliggör den sändning av ett individualiserat utbud till varje konsument. Utvecklingen kommer sålunda att tillhandahålla de praktiska och tekniska möjligheterna för att erbjuda kunderna ökad valfrihet. Övergången till digital utsändningsteknik i kombination med utbyggnaden av bredband och andra typer av nät med hög överföringskapacitet innebär också att
Redan nu är det under vissa förutsättningar möjligt att ta emot marksänd TV med hjälp av en inomhusantenn (bordsantenn). Detta kräver att man bor i ett område med mycket god mottagning och att det är i princip fri sikt till sändaren5. Sannolikt kommer utvecklingen att leda till att mottagningsmöjligheterna med inomhusantenn i framtiden blir bättre. Detta innebär att även boende i flerfamiljsfastigheter, som nu varit helt hänvisade till
Framförallt kommer vi emellertid att få se en ökad konkurrens från
Det är svårt att ha en klar uppfattning om i vilken takt utvecklingen kommer att ske. Vissa bedömare menar att det kommer ske snabba framsteg för
5 www.teracom.se.
291
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
kommer att ske långsammare. Vi tror dock att det kan vara nödvändigt för
Vi gör mot ovanstående bakgrund den bedömningen att den tekniska utvecklingen mot digitala sändningar kommer att ge både möjligheter och drivkrafter i form av ökad konkurrens från framförallt andra typer av trådsändningar att i högre grad än i dag anpassa försäljningsvillkoren efter kundernas behov och önskemål.
En annan aspekt på frågan vilken betydelse den tekniska utvecklingen kan få för konsumenternas valfrihet är att
I takt med att digitaliseringen fortskrider kommer marknadens intresse av att tillverka och sälja
292
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
Självreglering
Hittills har både fastighetsägare och representanter för de boende varit påfallande passiva i samband med upplåtelse av fastighetsnät till kabeloperatörer när det gäller möjligheten att försöka påverka programpaketeringen. Det har dock framkommit vid våra kontakter med företrädare för fastighetsägare, hyresgäst- och bostadsrättsorganisationer att man kan förvänta sig en större aktivitet från deras sida framöver. Bakgrunden till denna ändrade attityd bland representanter för fastighetsägare och boende ligger förmodligen i en ökad medvetenhet om att det faktiskt finns möjligheter att påverka avtalens utformning i viss utsträckning. Enligt vår mening finns anledning att hysa förhoppningar om att denna ändrade inställning hos
En annan möjlighet är att aktörerna på
Slutsats
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns problem som hänger samman med kabeloperatörernas traditionella ställning som ensam leverantör av TV till hushållen i en eller flera fastigheter. Utvecklingen har dock i takt med den gradvisa övergången till digitala sändningar gått mot en anpassning av utbudet, såväl omfattningen av detta som paketeringen, till hushållens önskemål. Här finns dock i många avseenden alltjämt stort utrymme för ytterligare förändringar för att bättre möta konsumenternas önskemål om ökad valfrihet.
Vi tycker oss kunna märka en förändrad attityd hos fastighetsägare, hyresgäster och bostadsrättsföreningar att i framtiden ställa krav på
293
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
under den närmaste femårsperioden, menar utredningen att det finns goda förutsättningar för att en jämbördigare relation mellan kabel-
Det finns som sagt flera osäkerhetsmoment i de antaganden om den framtida utvecklingen som vi har gjort ovan. En sådan faktor är exempelvis hur snabbt utvecklingen av
Varken frågan om paketering eller den om buy through har enligt vår mening att göra med vilket innehåll som skall sändas i ett visst kabelnät. I stället rör det sig om frågor som gäller avtalsvillkoren i förhållandet mellan operatören och kunden. Enligt utredningens bedömning torde därför eventuella lagregler om programpaketering och andra försäljningsmetoder inte inkräkta på etableringsfriheten för trådsändningar enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Under alla omständigheter finns det en öppning i 3 kap. 1 § andra stycket 3 YGL, som ger möjlighet att lagstifta om skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet. När denna möjlighet till inskränkningar av etableringsfriheten infördes angav regeringen att en lagstiftning som ger mottagarkretsen ett inflytande över programvalet kan innehålla bestämmelser om såväl abonnentundersökningar som abonnemang på enskilda kanaler (prop. 2001/02:74 s. 91). Utredningen menar att detta ger stöd för att den angivna punkten tillåter lagstiftning med vissa riktlinjer för programpaketeringen.
I departementspromemorian Abonnentinflytande i
294
| SOU 2005:62 | Överväganden och förslag |
abonnemang, fick kravet endast avse ett valfritt erbjudande om abonnemang på flera
När det gäller marknätet finns det i utredningens förslag till nytt regelverk för
Den nu föreslagna regleringen med möjlighet att ställa upp villkor för en enskild operatör i marknätet bygger på att det krävs tillstånd för att bedriva sådan verksamhet. För
Mot en konsuments vilja får en operatörs grundutbud inte bestå av mer än åtta programtjänster, varav konsumenten själv skall ha rätt att välja fyra programtjänster bland de programtjänster som vidaresänds i nätet. En operatör skall erbjuda den som abonnerar på grundutbudet möjlighet
295
| Överväganden och förslag | SOU 2005:62 |
att abonnera på enstaka programtjänster. Priset för grundutbudet skall vara rimligt.
Regleringen skall bara gälla i helt digitala nät och nät som kan sända med både digital och analog teknik. I analoga nät är det inte möjligt att erbjuda programtjänster à la carte.
Problemen med konsumenternas bristande möjligheter att påverka programsammansättningen gäller även för andra sändningsformer än
296
Del IV
Övriga frågor
18 Genomförandefrågor
18.1Övergångsbestämmelser
Vårt förslag: Vi föreslår dels att 2 kap. 1 § andra stycket RTVL i dess äldre lydelse fortfarande skall gälla för sökbar
Vi har i det föregående föreslagit att det införs krav på tillstånd för sändning av sökbar
1 Prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33 och rskr. 2002/03:196.
299
| Genomförandefrågor | SOU 2005:62 |
avtrappning och snart kommer att upphöra helt, bör istället regleras i en övergångsbestämmelse. Mot denna bakgrund föreslår vi att det införs en övergångsbestämmelse med föreskrift om att 2 kap. 1 § andra stycket RTVL i dess äldre lydelse fortfarande skall gälla för sändningar av sökbar
Övriga lagändringar vi föreslår bör gälla oavsett vilken utsändningsteknik som används. De skall dock endast tillämpas för sändningar som sker efter det att de förslagna ändringarna har trätt i kraft.
18.2Ekonomiska konsekvenser
18.2.1Konsekvenser för staten
Radio- och
Vår bedömning: Våra förslag innebär i och för sig att Radio- och
De förslag som vi lämnat i detta betänkande innebär bl.a. att det kommer att krävas tillstånd för sändning av sökbar
Granskningsnämnden för radio och TV
Vår bedömning: Det är i dagsläget svårt att bedöma hur stora konsekvenser de föreslagna lagändringarna kommer att få för Granskningsnämnden. Om det visar sig att de kommer att inne-
300
| SOU 2005:62 | Genomförandefrågor |
bära en ökad belastning på nämnden behövs en resursförstärkning för att de nya arbetsuppgifterna skall kunna hanteras.
Vi har i föreliggande betänkande bl.a. föreslagit ändringar i reglerna om annonser och sponsringsmeddelanden. Detta är bestämmelser över vilka Granskningsnämnden för radio och TV utövar tillsyn. Hur nämndens verksamhet kommer att påverkas av förslagen är dock svårt att bedöma, främst av den anledningen att det är beroende av i vilken utsträckning de nya reklamtekniker som vi öppnar för kommer att användas i praktiken och i vilken takt utvecklingen kommer att ske. Om den här typen av teknik kommer att utnyttjas i större omfattning kommer det sannolikt också att innebära en ökad arbetsbörda för nämnden. Detta gäller särskilt i ett inledningsskede innan en praxis etablerats. För det fall att det kommer att visa sig att lagändringarna innebär en ökad belastning på Granskningsnämnden bedömer utredningen att det är nödvändigt att ge nämnden resursförstärkning för att den skall kunna hantera de nya arbetsuppgifterna.
Konsekvenser för staten i övrigt
Vår bedömning: Våra förslag torde inte få några konsekvenser för staten i övrigt som måste finansieras i särskild ordning.
Som nämnts ovan innebär vårt förslag till ny reglering för marksänd
Under en övergångsperiod kan de nya regler om annonser, sponsring och interaktiva tjänster vi föreslår komma att innebära en ökad arbetsbörda för de berörda förvaltningsdomstolarna. Det beror på att det är rimligt att anta att Granskningsnämndens beslut kommer att gå vidare till högre instans i större utsträckning än normalt till dess att en fast domstolspraxis har utbildats. Hur stor denna ökade belastning kommer att bli är mycket svårt att uppskatta, särskilt som det är vanskligt att förutse i vilken omfattning de nya reklamteknikerna och möjligheterna att erbjuda interaktiva tjänster kommer att
301
| Genomförandefrågor | SOU 2005:62 |
användas och hur snabbt utvecklingen fortskrider. Troligtvis bör enligt utredningens mening kostnaden för den ökade arbetsbördan rymmas inom domstolsväsendets befintliga resurser, men vi vill samtidigt lämna öppet för att tillskott av medel kan behövas för det fall måltillströmningen blir betydande.
18.2.2Konsekvenser för företag
Vår bedömning: Överlag innebär våra förslag till nya regler för annonser och sponsrade program lättnader för programföretagen, vilket sannolikt kan leda till något ökade intäkter för annonser och sponsring för programföretagens del.
Förslagen som lämnas i betänkandet kommer i vissa avseenden att innebära ekonomiska konsekvenser för företag.
När det gäller reglerna om sponsring innebär våra förslag i vissa delar lättnader i förhållande till vad som gäller i dag. Härigenom kommer det enligt vår bedömning att vara möjligt för programföretagen att marginellt öka sina inkomster från sponsring.
Såväl när det gäller våra förslag till regler för de nya reklamteknikerna som elektroniska företagsskyltar i sportsändningar i TV innebär dessa ökade möjligheter att sända dessa typer av annonser jämfört med vad som gäller i dag.
Förslagen att tillåta sändning av elektroniska företagsskyltar och vissa former av virtuell annonsering kommer att underlätta för programföretag under svensk jurisdiktion att konkurrera om programrättigheter med utländska programföretag. Detta kan i sin tur leda till ökade tittarsiffror och därmed ökade annonsintäkter för programföretagen.
Även förslagen avseende sändning av annonser med delad skärm och interaktiv annonsering får betraktas som lättnader jämfört med vad som gäller i dag. Möjligheterna att erbjuda annonsköparna alternativ till den traditionella
Vi bedömer att våra förslag inte får några ytterligare konsekvenser som särskilt berör små företags villkor.
302
| SOU 2005:62 | Genomförandefrågor |
18.2.3Andra konsekvenser
Vår bedömning: Våra förslag kommer inte att ge några andra konsekvenser av det slag som anges i kommittéförordningen.
Vi bedömer att våra förslag inte i övrigt får några sådana konsekvenser som anges i 15 § kommittéförordningen (1998:1474) som skall redovisas i betänkandet, dvs. konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
303
19 Författningskommentar
19.1Förslaget till lag om ändring i radio- och
I de fall vi i författningsförslaget använt de förslag till författningstext som vi lade fram i delbetänkandet Nytt regelverk för marksänd
1 kap. 1 a §
Till denna bestämmelse, som är ny, har förts definitioner som tidigare funnits på andra ställen i lagen.
Begreppet annons definierades tidigare i 7 kap. 1 § tredje stycket. Det har ändrats på så sätt att det nu ställs upp ett krav på att sändningar som inte är reklam – förutom att de skall vara sända på uppdrag av annan – måste ha ett visst syfte för att vara att betrakta som annonser.
Under begreppet reklam faller alla meddelanden och annat som är att betrakta som reklam i marknadsrättslig mening. Dit hör således meddelanden med syfte att främja avsättningen av eller tillgången till produkter. Som angetts i allmänmotiveringen innefattas i begreppet produkter inte bara varor utan även tjänster och fast egendom m.m.
Under annonsbegreppet faller vidare meddelanden som utan att vara reklam har till syfte att främja en sak eller idé. Med det avses sådana meddelanden som brukar betraktas som åsiktsannonsering, dvs. annonsering som är inriktad på att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka människors beteende i viss riktning (jfr prop. 1990/91:64 s. 114). Annonsbegreppet omfattar dock även meddelanden som har till syfte att ge mottagarna information utan att egentligen styra deras beteende i någon viss riktning. Hit
305
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
hör exempelvis information inför allmänna val eller folkomröstningar liksom information från Premiepensionsmyndigheten om att det är möjligt att välja premiepensionsfonder.
För att en sändning som inte är reklam skall vara att betrakta som en annons krävs att den skall sändas på någon annans uppdrag. Normalt är ett sådant uppdrag förenat med att programföretaget erhåller ekonomisk kompensation för sändandet. Det är dock inte nödvändigt att ersättning utgår för att rekvisitet skall vara uppfyllt. Om ett program är att anse som sänt på uppdrag av annan får avgöras utifrån en helhetsbedömning av de föreliggande omständigheterna. Vi har i allmänmotiveringen (avsnitt 2.2.3) närmare angett hur denna bedömning skall gå till.
Ett meddelande som uppfyller rekvisiten är att anse som en annons om inte annat framgår av lagen. Det finns tre undantag från annonsbegreppet, för virtuell annonsering i 7 kap. 12 § första stycket, för s.k. elektroniska företagsskyltar i 7 kap. 13 § andra stycket och för sponsringsmeddelanden i 7 kap. 25 § tredje stycket. Såväl virtuell annonsering och elektroniska företagsskyltar som sponsringsmeddelanden är att betrakta som annonser enligt lagens definition och uttryckliga undantag är därför nödvändiga om inte annonsbestämmelserna skall vara tillämpliga även på sådana meddelanden. Se vidare i kommentaren till 7 kap. 12, 13 respektive 25 §.
Annonsering med delad skärm är ett nytt begrepp i lagen. Att annonser sänds samtidigt med annan sändning innebär att
Även interaktiv ikon är ett nytt begrepp och definieras som bilder eller text som visar att den mottagande genom att påverka det som återges i ljudradio- eller
306
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
Genom den nya definitionen införs även begreppet tilläggstjänst i lagen. Med sådana tjänster menas
I definitionen av operatörsföretag har orden ”och andra tjänster” tagits bort eftersom dessa omfattas av begreppet
Begreppet programtjänst definierades tidigare i 5 § fjärde stycket andra meningen. Definitionen har endast ändrats redaktionellt. Med programtjänst menas alltså alltjämt det programutbud som sänds under en gemensam beteckning, t.ex. SVT1, SVT2, TV3, TV4 och Kanal 5.
Definitionen av sponsrat program har hämtats från 7 kap. 8 §. Nå- gon ändring i sak är inte avsedd.
2 kap. 1 §
Ändringarna i andra stycket innebär att det krävs tillstånd för sändning av sökbar
Tredje stycket har ändrats så att orden ”inneha eller” tagits bort ur lagtexten eftersom lagen om elektronisk kommunikation inte innehåller några regler om innehav av radiosändare.
3 kap. 13 §
I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att ett avtal mellan ett programföretag och ett operatörsföretag på programföretagets begäran alltid skall ge programföretaget rätt att sända dels sökbar
307
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
att en eller flera programtjänster skall ingå i operatörsföretagets utbud, att få sända de nämnda tilläggstjänsterna.
Den digitala tekniken gör det möjligt att utforma
När det gäller distribution av tilläggstjänster för att underlätta för personer med funktionshinder att ta del av programutbudet har föreskrivits en skyldighet för operatörsföretaget att tillämpa kostnadsorienterad prissättning. Med detta avses att företaget bara får begära ersättning så att det täcker de kostnader som är hänförliga till distributionen av tjänsterna i fråga. Företaget skall dock ha rätt att få täckning för såväl de särkostnader som är hänförliga till tjänsten som en proportionell andel av de samkostnader som delas med andra tjänster eller produkter.
Om operatörsföretaget för överföring av sådana tilläggstjänster som här är i fråga tillämpar villkor som strider mot ändamålet mot denna bestämmelse eller om det uppstår tvist om priset för överföringen av sådana tjänster kan programföretaget påtala detta för Radio- och
Av lagtexten framgår att avtalet skall innehålla en rätt att sända de aktuella tjänsterna endast om programföretaget begär det.
3 kap. 17 §
I tredje stycket har införts en punkt som innebär att Radio- och TV- verket vid tillståndsgivningen kan införa ett villkor som begränsar den andel av den totala överföringskapacitet som operatörsföretaget har till sitt förfogande som får användas för sökbar
308
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
6 kap. 5 §
Andra stycket har ändrats till följd av att definitionen av annonser har flyttats från 7 kap. 1 § tredje stycket till 1 kap. 1 a §.
6 kap. 9 §
Genom ett tillägg i sista meningen föreskrivs att de regler som gäller för angivande av sändningsbeteckning i sökbar
7 kap. 1 §
I första stycket tredje meningen har tillagts att vid sändning av annonser med delad skärm skall det under annonssändningen löpande sändas en signatur i bild. Att angivelsen skall vara löpande innebär i likhet med vad som redan tidigare gällt för sökbar
I samma mening har vidare införts ett tillägg som innebär att de principer för sändande av annonssignatur som gäller för sökbar text- TV också skall tillämpas vid sändning av annonser i andra tilläggstjänster. Detta gäller för tilläggstjänster i såväl TV som ljudradio. Att annonsering i sökbar
Paragrafens tidigare tredje stycke har utgått som en följd av att en definition av annonsbegreppet införts i 1 kap. 1 a §.
7 kap. 5 §
Definitionen av programtjänst i andra meningen i fjärde stycket har utgått och i stället flyttats till den nya 1 kap. 1 a §.
309
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
7 kap. 7 §
Ordet ”avbryta” har ändrats till ”sändas under” med hänsyn till att det blivit möjligt att i vissa fall sända annonser med delad skärm, se vidare kommentaren till 7 a §.
7 kap. 7 a §
I det tredje stycket har en språklig ändring gjorts för att tydligare ange att det måste ske ett avbrott i programmet vid sändning av annonser. Det är således inte, vilket framgår närmare av fjärde stycket, tillåtet att sända annonser med delad skärm under den typ av filmer som avses i förevarande stycke.
Genom det nya fjärde stycket blir det tillåtet att sända annonser med delad skärm. Vad som avses härmed framgår av 1 kap. 1 a §. Förevarande bestämmelse innebär att det är tillåtet att använda tekniken med delad skärm för annonssändningar i vissa typer av program. En förutsättning för att annonser med delad skärm skall få sändas är att programmet avser ett direktsänt evenemang som fortgår oavsett om programföretaget väljer att göra annonsavbrott eller inte. Exempel på sådana evenemang är maratonlopp, cykeltävlingar och Formel
I de fall det är tillåtet att sända reklam med delad skärm enligt denna bestämmelse är det också tillåtet att reprisera programmet i samma skick, trots att det då inte längre är direktsänt. Detta gäller dock endast i de fall evenemanget i fråga först har visats i direktsändning och programmet därefter repriseras i sin helhet. Om det däremot är ett sammandrag av den tidigare direktsändningen får annonser inte sändas med delad skärm. Annonsavbrott får då i stället läggas in i enlighet med de allmänna reglerna för annonsplacering.
310
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
Annonsering med delad skärm får i enlighet med det som föreskrivs i 7 § sändas endast om det kan ske utan att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks.
Programföretaget kan själv bestämma om annonssändningen på delad skärm skall förenas med ljud eller inte och hur stor del av skärmbilden som annonserna skall uppta. Sådana överväganden måste dock ske utifrån de nyssnämnda kraven på att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter inte får kränkas. Publiken skall ha möjlighet att ta del av programmet så ostört som möjligt. Det kan därför vara mer acceptabelt att visa en sekvens med annonser på delad skärm och låta annonssändningen ta upp mera plats under delar av t.ex. en sändning från en idrottstävling då det inte händer så mycket. Under sådana delar av tävlingen då tittarna har större intresse av att se vad som inträffar bör eventuella annonssändningar endast få uppta en mindre del av bilden. Vidare kan nämnas att vid målgång i lopp e.d. det över huvud taget inte bör vara tillåtet att sända annonser med delad skärm.
En annan fråga som måste avgöras utifrån de nämnda kriterierna är hur annonsmaterialet placeras på
Övriga annonsbestämmelser, dvs. om högsta tillåtna annonstid, annonssignatur, förbud mot viss reklam och mot visst innehåll samt om annonsplacering i 7 b §, gäller även annonser som sänds med delad skärm. Detsamma gäller kravet på att det skall vara minst 20 minuter mellan annonssändningarna, vilket numera framgår av femte stycket. Detta innebär att en annonssändning med delad skärm endast kan ske i stället för ett avbrott i sändningen.
311
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
7 kap. 7 b §
En ändring har gjorts i lagrummets tredje stycke genom att undantaget för sponsringsmeddelanden har tagits bort. Sponsringsmeddelanden är enligt det uttryckliga undantaget i 25 § tredje stycket inte annonser i lagens bemärkelse. Något särskilt undantag för sponsringsmeddelanden i förevarande paragraf är därför inte längre nödvändigt.
7 kap. 8 §
Denna bestämmelse fanns tidigare i 9 § och har ändrats på så sätt att andra meningen har flyttats till en egen paragraf (23 §). Den tidigare 8 § har flyttats till 1 kap. 1 a § samt 7 kap. 22 och 25 §§.
7 kap. 9 §
Bestämmelsen återfanns tidigare i 10 § men har flyttats till följd av uppdelningen av kapitlet i en del om annonser och en del om sponsrade program. I konsekvens med denna uppdelning har lagrummets tidigare andra stycke flyttats till 24 § och den del av kapitlet som innehåller bestämmelser om sponsrade program. I första stycket har undantaget för sponsringsmeddelanden, som till följd av 25 § tredje stycket blivit överflödigt, tagits bort. I övrigt har inte några ändringar gjorts.
7 kap. 10 §
Den tidigare 11 § återfinns nu i denna paragraf. Förutom att undantaget för sponsringsmeddelanden tagits bort har det inte skett några ändringar i sak.
7 kap. 11 §
Bestämmelsen, som tidigare fanns i 12 §, har fått en ny beteckning. Första stycket har ändrats på så sätt att reklam som den sändande gör för sin programverksamhet inte längre undantas från samtliga bestämmelser i kapitlet. I stället anges särskilt vilka bestämmelser som inte behöver tillämpas i fråga om egenreklam. Övriga bestämmelser i kapitlet gäller således även för egenreklamen. Med den sändande
312
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
avses programföretaget. Ändringen har motiverats i allmänmotiveringen, avsnitt 8.3.
I andra stycket har införts två tillägg. För det första har föreskrivits att förutom sökbar
I ett nytt tredje stycke anges att bestämmelserna om annonssignatur i 1 §, om annonsmängd i 5 § och om kortast tillåtna annonstid vid ett givet tillfälle i 6 § inte gäller för sådana meddelanden som ett programföretag kan ha skyldighet att sända p.g.a. villkor i sändningstillståndet. Det som avses är sådana kostnadsfria myndighetsmeddelanden som är av vikt för allmänheten och som regeringen kan föreskriva som villkor för ett sändningstillstånd med stöd av 3 kap. 2 § 15.
7 kap. 12 §
Bestämmelsen är ny. Den innebär att virtuell annonsering är tillåten, om programföretaget inte får ersättning för att sända den och den infogas på fasta föremål där annonsmeddelanden kan placeras ut fysiskt och som normalt används för sådana meddelanden. Virtuell annonsering som uppfyller dessa krav är inte att betrakta som annons i lagens mening, vilket betyder att reglerna om annonssignatur, annonsplacering och annonstid inte behöver följas. Som anges i andra stycket punkten 1, till vilken vi återkommer nedan, måste den virtuella annonseringen dock vara i överensstämmelse med övriga annonsbestämmelser. Vad som menas med fasta föremål där annonsmeddelanden kan placeras ut fysiskt och som normalt används för sådana meddelanden har vi förklarat närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 4.7.2). Med ordet ”annonsmeddelanden” avses meddelanden vars innehåll faller under lagens annonsbegrepp. Även s.k. åsiktsannonsering omfattas således av bestämmelsen. Exempel på sådan annonsering som kan förekomma på arenor är valaffischer o.d.
I andra stycket ställs vissa regler upp med avseende på den virtuella annonseringens utformning och innehåll.
Punkten 1 innehåller en bestämmelse som har till syfte att säkerställa att tittarens upplevelse av programmet inte påverkas menligt av den omständigheten att virtuell annonsering används. Således får
313
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
sådan annonsering inte vara mer framträdande än den som normalt förekommer på platsen. Det betyder att det inte är tillåtet att exempelvis göra de virtuella annonsskyltarna större eller ge dem en mer iögonfallande färgsättning än skyltar som normalt förekommer på platsen. Ett annat exempel som kan inverka störande på tittarnas upplevelse av programmet är att den virtuella annonseringen använder sig av rörliga bilder i större utsträckning än den verkliga. Förekomsten av virtuell annonsering får inte heller på något annat sätt inverka störande på tittarnas möjligheter att uppfatta programmet. Det innebär bl.a. att bildkvaliteten inte får bli sämre jämfört med om virtuell annonsering inte skulle förekomma i sändningen. Ut- gångspunkten för användandet av virtuell annonsering bör alltså vara att detta inte skall medföra någon skillnad för tittarens möjligheter att uppfatta programmet jämfört med om det är verkliga annonser som används.
I punkten 2 slås den principen fast att virtuell annonsering inte får användas på ett sätt som innebär att programmens integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Regleringen är i viss mån överlappande den i punkten 1. Angående dess tillämplighet i övrigt kan hänvisas till 7 §.
Slutligen anges i punkten 3 att annonsmeddelanden som infogas elektroniskt inte får strida mot
Enligt tredje stycket måste programföretaget se till att publiken före och efter en sändning informeras om att denna kommer att innehålla eller har innehållit virtuell annonsering. Publiken skall upplysas på lämpligt sätt. I detta ligger att informationen inte får visas alltför hastigt, med för liten text eller tillsammans med så mycket annan information att det blir svårt för tittarna att ta till sig upplysningen.
314
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
7 kap. 13 §
Genom denna nya bestämmelse föreskrivs att s.k. elektroniska företagsskyltar i
I första stycket anges att det är tillåtet att elektroniskt i bilden infoga namnet på eller logotypen för ett företag som har tillhandahållit den tekniska utrustning eller de tjänster som varit nödvändiga för att producera information om resultat, matchställning, tid eller dylikt vid ett sportevenemang. Detta gäller i sportprogram i fråga om skyltar som inte finns naturligt i bilden utan som infogas på elektronisk väg av produktionsbolaget i samband med sändningen. Det är en förutsättning att det företag vars namn visas i bild också är det företag som har tillhandahållit den utrustning eller de tjänster som används vid t.ex. tidtagning eller resultatsammanställning. Namnet eller logotypen får bara infogas i samband med att den information som företaget bidragit med visas i bild. Att infoga ett namn på ett företag som kanske visserligen sponsrar tävlingen som sådan men utan att tillhandahålla sådan teknisk utrustning eller tjänst som avses är därmed inte tillåtet.
Det är vidare endast företagets namn eller logotyp som får visas. Således får det inte förekomma produktnamn, slogans, bilder eller dylikt. Inte heller får infogandet av ett företagsnamn eller en logotyp i bild förenas med ljud av något slag.
En grundläggande förutsättning för att skyltarna inte skall vara att betrakta som annonser är att programföretaget inte får någon särskild ersättning för att visa dessa. Med ersättning menas betalning eller annan typ av ekonomisk kompensation.
Företagsskyltar får endast uppta en mindre del av bilden. Normalt utgör företagsnamnet endast en liten del av en ruta med tid- och resultatinformation som i sin tur endast upptar en mindre del av bilden. Företagsskyltar får vidare bara visas i rimlig omfattning. Däri ligger att de får visas endast en kort stund åt gången, såsom några till ett tiotal sekunder. Det kan dock vara acceptabelt med något längre exponeringar om skyltarna t.ex. förekommer mera sällan. Vad som i övrigt är rimlig omfattning får överlämnas åt de rättstillämpande organen att avgöra. Det måste i stor utsträckning bli fråga om en prövning i det enskilda fallet. Om EBU medverkat vid besluten om placering och omfattning av företagsskyltar i en viss sändning bör vad som därvid överenskommits normalt kunna accepte-
315
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
ras. I andra fall kan de rekommendationer som EBU utfärdar tjäna till ledning för bedömningen av vad som är rimligt.
Av andra stycket framgår att elektroniska företagsskyltar inte är att betrakta som annonsering i lagens mening. Det är därmed möjligt att sända sportprogram där det förekommer sådana skyltar utan att iaktta bestämmelserna om annonsplacering, annonstid och annonssignatur.
7 kap. 14 §
Bestämmelsen är ny och innehåller grundläggande regler om utformningen och placeringen av interaktiva ikoner. Med begreppet interaktiva ikoner avses samtliga sätt att visa för en tittare eller lyssnare att interaktivitet är möjlig (se vidare kommentaren till 1 kap. 1 a §).
Interaktiva ikoner skall vara neutrala till sin utformning. Det innebär framförallt att de inte får innehålla något kommersiellt budskap. En interaktiv ikon får alltså inte utgöras av t.ex. en logotyp, ett varumärke eller en bild av en produkt.
När det gäller utformningen i övrigt och placeringen av ikoner skall denna ske så att inte programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Ikonernas utseende får därför inte vara alltför iögonfallande eftersom de då kan störa tittarnas upplevelse av programmet. Inte heller får ikonerna placeras t.ex. i en central del av bilden eller på något annat sätt som inverkar störande för tittaren. Interaktiva ikoner i bild tillhörande ett ljudradioprogram torde mera sällan störa lyssnarnas upplevelse av programmet eller kränka programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter, men det kan inte uteslutas att sådana situationer kan uppstå även när det gäller ljudradioprogram.
7 kap. 15 §
Av bestämmelsen, som är ny, framgår att interaktiva ikoner som länkar till annonser skall utformas på ett sådant sätt att det står klart för tittaren eller lyssnaren att de leder till annonsmaterial. Det kan ske exempelvis genom att ordet ”reklam” eller ”annons” finns angivet på ikonen eller att denna på annat sätt markerats på ett sådant sätt att det framgår att annonsmaterial kommer att visas. Redan innan konsumenten ”trycker på” ikonen skall det således stå klart för honom eller henne att det kommer att finnas annonsmaterial på den sida som väljs.
316
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
7 kap. 16 §
I denna bestämmelse föreskrivs att det i sändningar som faller under lagens tillämpningsområde inte får förekomma ikoner som leder direkt till innehåll som strider mot bestämmelser i radio- och
7 kap. 17 §
Bestämmelsen innebär att en ikon inte får leda direkt till annonser för en produkt, ett företag, en organisation, en idé eller en sak som har anknytning till det pågående programmet. Med produkt avses detsamma som i marknadsföringslagen, dvs. vara, tjänst, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. När det gäller betydelsen av ordet ”direkt” se kommentaren till 16 §.
7 kap. 18 §
Enligt denna bestämmelse är det inte tillåtet att i gudstjänster eller program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år visa interaktiva ikoner som leder direkt till annonser. Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 13.1.6.
317
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
7 kap. 19 §
Bestämmelsen innebär att en interaktiv ikon som leder till en tjänst som tillhandahålls genom sändning på särskild begäran, dvs. en centralt interaktiv tjänst, skall förenas med ett meddelande om att radio- och
– och alltså måste innehålla uppgift om eventuella kostnader för tittaren att interagera – är det ofta mest lämpligt att sända meddelandet på en mellanliggande sida.
7 kap. 20 §
Genom denna bestämmelse undantas annonser samt sökbar
7 kap. 21 §
Bestämmelsen innebär att programföretag inte ansvarar för ikoner som placerats i bild utan företagets försorg. Så kan ske genom en funktion i själva
318
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
7 kap. 22 §
Bestämmelsen fanns tidigare i 8 § andra stycket. För att få en tydligare systematik i kapitlet har den flyttats till den del som innehåller bestämmelser om sponsrade program.
7 kap. 23 §
Bestämmelsen fanns tidigare i 9 § andra meningen.
7 kap. 24 §
Denna bestämmelse fanns tidigare i 10 § andra stycket. Ändringen är endast redaktionell.
7 kap. 25 §
Delar av innehållet i denna bestämmelse fanns tidigare i 8 §, men till övervägande del är lydelsen ny. Definitionen av vad som är ett sponsrat program återfinns numera i 1 kap. 1 a §. Paragrafen är även tillämplig på sändningar av ljudradio.
I bestämmelsens första stycke föreskrivs liksom tidigare att ett sponsrat program skall föregås eller efterföljas av ett sponsringsmeddelande, dvs. ett informationsmeddelande om att programmet är sponsrat och om vem eller vilka som har bidragit till programföretagets kostnader för programmet. Angivandet av bidragsgivaren skall ske i omedelbar anslutning till det sponsrade programmets början eller slut. Som framgår av lagtexten är det inte tillräckligt att enbart visa en skylt med företagets namn eller logotyp utan det måste även framgå att detta företag har bidragit till kostnaderna för programmet. Regeln överensstämmer med vad som gällt tidigare. Det bör observeras att ett programföretag kan ha strängare regler för utformningen av sponsringsmeddelanden i sitt sändningstillstånd. Vidare har begreppet sponsringsmeddelande förts in i lagtexten. Den tidigare föreskriften om att angivandet av bidragsgivarna skulle ske på lämpligt sätt har tagits bort. Regler om utformningen av sponsringsmeddelanden finns i stället i 27 §.
Bestämmelsen i andra stycket är ny. För det fall att det endast är en klart avgränsad del av ett program som är sponsrad skall sponsringsmeddelande visas i direkt anslutning till den sponsrade delen. Detta gäller såväl när endast den avgränsade delen är sponsrad som när
319
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
sponsorerna i denna del inte sponsrar övriga delar av programmet. Om sålunda sändningarna från ett visst evenemang eller en viss tävling under ett sportprogram är sponsrade, skall sponsringsmeddelandet sändas före eller efter detta inslag i programmet. Ett exempel är att det i ett och samma program visas dels en handbollsmatch som är sponsrad av vissa företag, dels en ridsporttävling som har andra sponsorer. Handbollsmatchen och ridtävlingen utgör i detta fall klart avgränsade delar av programmet.
I uttrycket ”klart avgränsad del” ligger att programdelen visas i ett sammanhang. Det är således inte meningen att programföretaget med stöd av denna regel skall kunna växla mellan de olika sponsrade evenemangen i ett och samma program och visa sponsringsmeddelande vid varje växling. Här skall dock även erinras om bestämmelsen i 26 § första stycket 5, som medger sändning av sponsringsmeddelande vid växlingar mellan sändning från sponsrade evenemang och studiosändningar. Vid sändning av sådana fakultativa sponsringsmeddelanden finns emellertid en begränsning i 26 § andra stycket till att sådant meddelande får lämnas endast om den programlagda sändningstiden överstiger 45 minuter och vid högst ett tillfälle för varje påbörjad sådan period.
En förutsättning för att sponsringsmeddelande skall få sändas efter en del av programmet, vilket i praktiken innebär att det sänds under programmet, är att detta kan ske på ett sådant sätt att inte programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Noteras skall att det i 26 § första stycket 1 därutöver ges möjlighet att i ett fall som det förevarande sända sponsringsmeddelande före eller efter programmet som helhet.
Enligt tredje stycket skall sponsringsmeddelanden inte betraktas som annonser enligt lagen. Det innebär att sponsringsmeddelanden, även om de skulle vara att bedöma som reklam i marknadsrättslig bemärkelse, inte behöver följa annonsreglerna. Som en följd härav har den tidigare sista meningen i första stycket, som innebar att sponsringsmeddelanden skulle undantas från vissa av lagens annonsbestämmelser, fått utgå.
7 kap. 26 §
Bestämmelsen, som är ny, reglerar uttömmande när, utöver vad som föreskrivs i 25 §, det är tillåtet att sända sponsringsmeddelanden. De nya reglerna, som till vissa delar utgör en kodifiering av gällande praxis, innebär att det är möjligt att sända ett sponsringsmeddelande
320
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
under ett program. En grundläggande förutsättning för detta är dock, vilket framgår av första stycket, att det kan ske utan att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks.
I punkten 1 anges att i de fall sponsringsmeddelanden skall lämnas enligt 25 § andra stycket, dvs. i anslutning till en klart avgränsad del av ett program som är sponsrad, det också är möjligt att sända sådant meddelande i omedelbar anslutning till programmets början eller slut. När ett sådant meddelande lämnas före eller efter programmet kan det inte sägas hamna i konflikt med rättighetshavarnas rättigheter eller inverka på programmets integritet eller värde.
Enligt punkten 2 får sponsringsmeddelande lämnas före eller efter pauserna i dels sportprogram där det förekommer längre pauser, dels program som är föreställningar eller evenemang med pauser för publiken. Med stöd av denna punkt är det tillåtet att visa sponsringsmeddelanden i samband med halvlekspauser i fotbolls- och handbollsmatcher eller i periodpauser i ishockey, liksom i pauser i direktsända teaterföreställningar o.d. En förutsättning är dock att det inte är fråga om ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. I anslutning till sådana program får endast obligatoriska sponsringsmeddelanden enligt 25 § sändas.
I punkten 3 medges sändande av sponsringsmeddelanden i samband med reklampauser som görs i enlighet med bestämmelserna i
Punkten 4 innehåller en bestämmelse som gör det möjligt att sända sponsringsmeddelanden i samband med kanalbyten. Det är fråga om situationer då ett program som sänds i en programtjänst övergår till att sändas i en annan programtjänst hos samma programföretag. Om däremot en sändning övergår från ett programföretag till ett annat blir det normalt fråga om olika program, för vilka reglerna om sponsringsmeddelanden i 25 § skall tillämpas. I allmänmotiveringen (avsnitt 6.2) har vi närmare utvecklat varför vi anser att en sändning som övergår från en kanal till en annan är att bedöma som ett program.
Enligt punkten 5 är det slutligen tillåtet att sända sponsringsmeddelande vid växlingar mellan sändning från evenemang och studiosändningar. Bestämmelsen tar sikte på s.k. blocksändningar som innehåller sändningar från olika evenemang varvat med studiosändningar.
321
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
Sändningen av ett sponsringsmeddelande enligt denna bestämmelse skall ske i omedelbar anslutning till början eller slutet av den paus som äger rum eller i omedelbar anslutning till den aktuella övergången eller växlingen.
Sponsringsmeddelanden som sänds i enlighet med dessa bestämmelser får enligt andra stycket lämnas endast om den programlagda sändningstiden för det sponsrade programmet eller den sponsrade programdelen överstiger 45 minuter. Sådant meddelande får då sändas högst en gång per påbörjad sådan period. Det skall dock vara minst 20 minuter mellan sponsringsmeddelandena.
Att endast meddelanden sända enligt detta lagrum anges innebär att sådana obligatoriska meddelanden som föreskrivs i 25 § inte skall räknas med. En följd av att antalet tillåtna sponsringsmeddelanden är kopplat till den programlagda sändningstiden är att det på förhand kan planeras när sponsringsmeddelandena skall sändas. Eventuella förskjutningar i sändningstiden eller i pauser i programmet påverkar således inte sändningen av sponsringsmeddelanden.
7 kap. 27 §
Bestämmelsen är ny och innehåller föreskrifter om hur ett sponsringsmeddelande skall vara utformat. Att ett sådant meddelande måste ge publiken information dels om att programmet är sponsrat, dels om vem eller vilka som bidragit till finansieringen av programmet framgår redan av 25 §. I förevarande lagrum anges att ett sponsringsmeddelande inte får innehålla säljfrämjande inslag eller annat som gör att det kan förväxlas med ett reklaminslag. Ett sådant meddelande får t.ex. inte innehålla information om erbjudanden eller produkter. Inte heller är det godtagbart att meddelandet ges en reklamliknande karaktär med hjälp av bilder eller ljud. Att ett sponsringsmeddelande inte får innehålla säljfrämjande inslag innebär vidare att det inte får visas interaktiva ikoner som leder till annonser eller till exempelvis sponsorföretagets hemsida på Internet. Också det förhållandet att sponsringsmeddelandet utgör mer än en kortvarig exponering av ett företagsnamn kan medföra att det får anses innehålla ett säljfrämjande inslag. Andra exempel på sådant som är otillåtet ger vi i allmänmotiveringen (avsnitt 6.3).
322
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
7 kap. 28 §
I denna bestämmelse, som är ny, öppnas en möjlighet att sända sponsringsmeddelanden med delad skärm. I de fall ett sponsringsmeddelande skall eller får sändas enligt 25 eller 26 §§ får, i stället för ett sponsringsmeddelande som visas på hela skärmen, ett sponsringsmeddelande sändas med delad skärm. Detta innebär att det är möjligt att sända sponsringsmeddelande med delad skärm dels enligt huvudregeln, dvs. i omedelbar anslutning till programmets eller den sponsrade programdelens början och slut, dels i de fall den fakultativa möjligheten att sända sponsringsmeddelanden enligt 26 § utnyttjas. I de fall meddelande sänds med stöd av 26 § måste det sändas i omedelbar anslutning till den aktuella pausen eller övergången.
En nödvändig förutsättning för att ett sponsringsmeddelande skall få sändas med delad skärm är att detta kan ske utan att programmets integritet och värde eller rättighetshavarnas rättigheter kränks. Detta får avgöras från fall till fall. Rent allmänt kan dock sägas att sändandet av ett sponsringsmeddelande med delad skärm inte får innebära att
7 kap. 29 §
Denna bestämmelse är ny. Tidigare gällde 7 § andra stycket även sponsringsmeddelanden. Eftersom sponsringsmeddelanden inte längre är att betrakta som annonser i lagens mening behövs en regel som gäller specifikt för sponsringsmeddelanden. Någon ändring i sak är inte avsedd. Som anges i allmänmotiveringen är en s.k. trailer inte att anse som ett särskilt program vid tillämpning av reglerna om placering av sponsringsmeddelanden.
7 kap. 30 §
Denna nya bestämmelse är endast föranledd av bodelningen mellan annonser och sponsringsmeddelanden. Eftersom det tidigare reklambegreppet även omfattade sponsringsmeddelanden reglerades också dessa av bestämmelserna i 3 och 4 §§. Det innebar bl.a. att sponsringsmeddelanden inte fick syfta till att fånga uppmärksamheten hos
323
| Författningskommentar | SOU 2005:62 |
barn under tolv år (jfr prop. 1995/96:160 s. 180). För att samma krav skall fortsätta att gälla för sponsringsmeddelanden krävs att det uttryckligen anges att 3 och 4 §§ skall gälla för sådana meddelanden. Någon ändring i sak mot vad som gällt tidigare innebär bestämmelsen inte.
10 kap. 5 §
I tredje punkten har tillägg gjorts för de nya bestämmelserna om annonser.
I femte punkten har de nya bestämmelserna om sponsrade program lagts till. Ordet ”sponsring” förekommer inte på annat ställe i lagen och har därför ersatts med ”sponsrade program”. Sistnämnda ändring är endast av redaktionell karaktär.
Ändringen i den sjätte punkten är endast föranledd av att den tidigare 11 § numera betecknas 10 §.
10 kap. 9 §
I första stycket har införts en ny punkt 5 som innebär att Radio- och
11 kap. 2 §
I första stycket punkten 1 har ändringar gjorts med anledning av de omflyttningar och de nya bestämmelser som föreslagits i kap. 7.
324
| SOU 2005:62 | Författningskommentar |
13 kap. 3 §
Bestämmelsen har kompletterats med en möjlighet att överklaga Radio- och
19.2Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)
22 §
Ändringarna i andra stycket är av redaktionell karaktär och endast föranledda av att den tidigare bestämmelsen i 7 kap. 10 § RTVL delats upp och flyttats till 7 kap. 9 respektive 24 § RTVL.
325
Bilaga 1
Kommittédirektiv
| Översyn av radio- och |
Dir. |
| 2000:43 | |
Beslut vid regeringssammanträde den 8 juni 2000.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall analysera och överväga behovet av ändringar i framförallt radio- och
Uppdraget omfattar följande frågor:
jurisdiktion: överväga behovet av lagstiftning som gör att TV- sändningar i det svenska marknätet med säkerhet kommer under svensk jurisdiktion,
tillämplighet av tillståndsvillkor på vissa sändningar: lägga fram förslag som gör att samma regler kan tillämpas på samtliga
skydd av barn: överväga olika sätt att förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav på att visst innehåll skall kunna blockeras eller att det skall vara möjligt att utesluta program med visst innehåll från abonnemanget,
avgiftspliktiga
program som sänds på uppdrag av andra: överväga hur lagstiftningen kan ändras så att det blir möjligt att sända program på uppdrag av någon annan utan att de räknas in i den högsta tillåtna sändningstiden för annonser,
myndighetsmeddelanden: överväga om det mot bakgrund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen bör göras någon ändring av
327
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
bestämmelserna om vilka skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som kan åläggas programföretagen,
placering av sponsringsmeddelanden: överväga ändring i radio- och
åtgärder vid underlåtelse att lämna vissa uppgifter: lägga fram förslag som ger Granskningsnämnden för radio och TV möjlighet att få fram nödvändiga uppgifter från programföretagen, t.ex. genom att använda föreläggande som kan förenas med vite,
regler om annonser och reklam: föreslå ändrade regler som leder till att konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för de
den europeiska konventionen om gränsöverskridande television: lägga fram förslag till de ändringar i lagstiftningen som behövs för att Sverige skall kunna ratificera konventionen.
Uppdraget skall vara slutfört före utgången av maj 2001.
Bakgrund
Radio- och
De materiella bestämmelserna om lokalradion infördes inte i radio- och
Lagen (1989:41) om
Andra lagar som har betydelse i radio- och
Bestämmelserna i nu nämnda lagar har stöd i den särskilda grundlagsregleringen av yttrandefriheten i bl.a. radio och TV genom yttrandefrihetsgrundlagen.
328
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
Allmänt om uppdraget
Under den tid då radio- och
En särskild utredare skall därför analysera och överväga behovet av ändringar i framför allt radio- och
Frågor om jurisdiktion
Bakgrund
EG:s
I samband med att
1Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG.
2Rapport om tillämpningen av direktiv 89/552/EG och förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG
329
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
Jurisdiktionen skall enligt direktivet i första hand bedömas utifrån var programföretagen är etablerade. Etableringen fastställs med hänsyn till var de viktigaste ledningsfunktionerna finns eller var en betydande del av personalen är verksam. Radio- och
Enligt 2 kap. 1 § radio- och
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av lagstiftning som gör att TV- sändningar i det svenska marknätet med säkerhet kommer under svensk jurisdiktion. Utredaren skall i det sammanhanget analysera vilket utrymme för nationell lagstiftning som finns inom ramen för
330
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
Tillämplighet av tillståndsvillkor på vissa sändningar
Bakgrund
Enligt radio- och
När radio- och
Det behövs inte heller tillstånd för sändningar av sökbar
Efterlevnaden av radio- och
Uppdraget
Konsekvenserna av att vissa regler om sändningars innehåll har konstruerats som tillståndsvillkor är att reglerna inte kan tillämpas när programmen sänds ut på ett sätt som inte kräver tillstånd, även om det programföretag som bedriver sändningarna har sändningstillstånd med tillståndsvillkor för det som är den huvudsakliga verksamheten. Sådana regler kan visserligen utformas som anslagsvillkor när det är frågan om företag som finansieras med
331
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
Skydd av barn
Bakgrund
Radio- och
Enligt 6 kap. 2 § radio- och
För radio- och
I samband med den senaste tidens diskussion om pornografiska filmer i televisionen har programföretag och sändarföretag framhållit att det finns tekniska möjligheter för tittaren att aktivera ett s.k. barnlås. Det är en anordning som gör det möjligt att automatiskt blockera mottagningen av vissa program. För att systemet skall fungera krävs att särskild information om programmens karaktär sänds ut tillsammans programmen.
3 Parental Control of Television Broadcasting. Study by the University of Oxford, PCMLP, 1999
332
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
Innebörden av nuvarande regler är att det är tillåtet att sända pornografiska filmer i televisionen om sändningarna är krypterade och sändningen sker på mycket sen kvällstid, normalt efter midnatt. Med hänsyn till att krypterade programkanaler kan förväntas bli vanligare kan det ifrågasättas om kryptering utgör tillräckligt skydd för barn, i varje fall på längre sikt.
Uppdraget
Utredaren skall överväga olika sätt att förbättra möjligheten att skydda barn mot olämpligt programinnehåll, t.ex. genom att det ställs upp krav på att visst innehåll skall kunna blockeras eller att det skall vara möjligt att utesluta program med visst innehåll från abonnemanget. Utredaren skall lägga fram de förslag till lagändringar som föranleds av övervägandena.
Avgiftspliktiga
Bakgrund
Enligt lagen om
I lagens förarbeten (prop. 1988/89:18 s. 43 ff) anges vad som avses med begreppet
Enligt 4 och 5 §§ lagen om
Motivet för att
333
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
uteslutande sker från marksändare. Om Sveriges Television skulle börja sända från satellit skulle man enligt propositionen få överväga att ta upp frågan till förnyad prövning.
Sedan lagen om
Regeringen medgav den 13 november 1997 att Sveriges Television får inleda sändningar över satellit för mottagning i Sverige. Det motiv som ursprungligen anfördes för undantaget för
Det är vidare möjligt att på olika sätt använda persondatorer för att ta emot
Uppdraget
Utredaren skall se över reglerna för avgiftsskyldighet i syfte att anpassa dem till den utveckling som har skett, dock utan att grunderna för
Program som sänds på uppdrag av andra
Bakgrund
Länkomedia AB, som har tillstånd för digitala
Granskningsnämnden för radio och TV har granskat sändningarna och funnit att informationsprogram från Hyresgästföreningen och LO- facken i Linköping utgör sändningar som sänds på uppdrag av
334
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
någon annan och som är annonser (beslut nr SB 125/99). De skall därför omges av särskilda signaturer och inräknas i den tillåtna annonsvolymen.
I en skrivelse till regeringen anför Länkomedia AB att följden av denna tolkning blir att den reklamtid som finns för att finansiera sändningarna upptas av informationsprogram. Inte heller utbildningsprogram som sänds på uppdrag av något utbildningsorgan skulle kunna sändas utan att betraktas som annons. Bolaget anser att lagstiftningen bör ändras så att denna typ av program kan sändas i regionala eller lokala
Uppdraget
Utredaren skall överväga hur den nuvarande lagstiftningen kan ändras så att det blir möjligt att sända program på uppdrag av någon annan utan att de räknas in i den högsta tillåtna sändningstiden för annonser. Utredaren skall lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena.
Myndighetsmeddelanden
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § första stycket 15 radio- och
En sådan skyldighet gäller för Sveriges Television och Sveriges Radio. Enligt sändningstillståndet skall programföretaget se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.
335
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
För kommersiella programföretag med sändningstillstånd, dvs. TV4 och övriga kommersiella företag med tillstånd att sända marksänd
I samband med valet till Europaparlamentet i juni 1999 ansökte Europaparlamentets kontor i Sverige om att få sända meddelanden av vikt för allmänheten i Sveriges Television. Ansökan avslogs av Sveriges Television, huvudsakligen med hänvisning till att den aktuella bestämmelsen i företagets sändningstillstånd endast avser en begäran från svenska statens myndigheter. Saken anmäldes till Granskningsnämnden för radio och TV av Europaparlamentets kontor i Sverige. Enligt anmälaren var programföretagets tolkning av begreppet ”svensk myndighet” felaktig eftersom Sveriges
Granskningsnämnden ansåg inte att Sveriges Television hade handlat i strid med sändningstillståndet (beslut nr SB 103/99). Enligt nämndens mening är Europaparlamentet inte att betrakta som myndighet.
Uppdraget
Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen skall utredaren överväga om det bör göras någon ändring av bestämmelserna om vilka skyldigheter att sända myndighetsmeddelanden som kan åläggas programföretagen.
Placering av sponsringsmeddelanden
Bakgrund
7 kap. 8 § radio- och
Det har rått en viss osäkerhet om huruvida meddelanden om att ett program är sponsrat får förekomma i samband med att en sändning övergår från en kanal till en annan i Sveriges Televisions
336
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
sändningar. Kammarrätten i Stockholm (mål nr.
Granskningsnämnden för radio och TV har uttalat att sponsringsmeddelanden som lämnas vid andra tillfällen än i början eller slutet av ett program, t.ex. i pauser i föreställningar eller evenemang, skall följa bestämmelserna om reklam och annan annonsering och därmed bl.a. omges av annonssignatur (beslut nr SB 330/97). Med anledning av nämndens uttalande har Sveriges Television och TV4 hemställt om en lagändring med innebörd att undantaget från kravet på annonssignatur skall omfatta samtliga sponsringsmeddelanden samt att sponsringsmeddelanden inte skall räknas in i den tillåtna tiden för annonser.
Uppdraget
Även om rättsläget vad gäller sponsringsmeddelanden vid kanalbyten har klarlagts genom Kammarrättens avgörande är det angeläget att det i lagen tydligt anges vad som gäller. Det är också viktigt att det klarläggs vad som skall gälla i fråga om sponsringsmeddelanden i samband med längre pauser i program. Därvid bör beaktas att ett syfte med sponsringsmeddelanden är att det för publiken skall stå klart att programmet är sponsrat. Utredaren skall från dessa utgångspunkter överväga ändring i radio- och
Åtgärder vid underlåtelse att lämna vissa uppgifter
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § första stycket 16 radio- och
När det gäller vissa andra uppgiftsskyldigheter enligt radio- och
337
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
förenas med vite. Om ett programföretag underlåter att lämna begärda uppgifter enligt 3 kap. 2 § första stycket 16 är emellertid den enda sanktionen att Granskningsnämnden kan förelägga företaget att på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut om att underlåtelsen innebär ett brott mot tillståndsvillkoren.
I ett granskningsärende som bl.a. gällde ifrågasatt otillåten sponsring har Granskningsnämnden konstaterat att det aktuella programföretaget genom att inte lämna nämnden nödvändiga upplysningar har undandragit sig den granskning som ankommer på nämnden (beslut nr SB 413/97). Nämnden har i en skrivelse underrättat regeringen om att det inte finns någon annan sanktion mot ett sådant förfarande i radio- och
Villkor om vilka programtyper som får och inte får sponsras har till syfte att motverka att programverksamhetens integritet hotas genom att möjligheten att erhålla sponsorsbidrag blir styrande för vilka program som produceras och sänds. En överträdelse av villkor om sponsring kan leda till att programföretaget åläggs att betala en särskild avgift. När Granskningsnämnden skall bedöma om ett program är sponsrat i strid med tillståndsvillkoren behöver nämnden ha tillgång till handlingar som belyser de ekonomiska relationerna mellan programföretaget och utomstående aktörer. Det är inte tillfredsställande om nämnden saknar påtryckningsmedel för att från programföretagen få fram de uppgifter som nämnden behöver för att kunna pröva om en överträdelse har skett.
Uppdraget
Utredaren skall lägga fram förslag som ger Granskningsnämnden möjlighet att få fram nödvändiga uppgifter, t.ex. genom att använda föreläggande som kan förenas med vite.
Regler om annonser och reklam
Bakgrund
I Sverige har det funnits lagstiftning om reklamsändningar i TV sedan år 1991, när TV4 inledde reklamfinansierade marksändningar. Den svenska lagstiftningen gavs från början medvetet en mer restriktiv utformning än de regler som framgår av EG:s
338
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
eller den europeiska konventionen om gränsöverskridande television4. Skälen för denna restriktiva hållning var en omsorg om publikens möjlighet att följa
De svenska reglerna är mer restriktiva än
I samband med det första förslaget om svenska regler om reklam i TV (prop. 1990/91:149 s. 100) uttalade föredragande statsrådet:
Så länge vi inte har någon reklamfinansierad television i marknätet vilar i viss mån alla antaganden om effekterna av olika regler på gissningar. Jag kan därför tänka mig att det efter en tid, då vi har fått mer erfarenhet, är lämpligt att se över vissa regler.
Under den tid som lagstiftningen har varit i kraft har det kommit fram erfarenheter av hur reglerna har fungerat. Det gäller t.ex. hur lagstiftningen påverkar programföretagens val av lokalisering, hur de syften som ligger bakom lagstiftningen uppfylls och hur de enskilda reglerna kan tillämpas.
Granskningsnämnden för radio och TV har i en skrivelse till regeringen anfört att den nuvarande regleringen motverkar syftet med förbudet mot reklamavbrott. Enligt nämnden kan en möjlig lösning vara att för sådana program där syftet att ta hänsyn till upphovsmännen och publikens upplevelse av programmen är särskilt framträdande föreskriva att programmen inte får avbrytas ens av andra program. I övriga fall skulle avbrott kunna tillåtas i ungefär den utsträckning som anges i EG:s TV- direktiv.
I sitt yttrande till Radio- och
I sin skrivelse den 20 december 1999 till regeringen med förslag till fördelning av tillstånd för digitala
4 Öppnad för undertecknande den 5 maj 1989.
339
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
och
Utgångspunkter
De svenska reglerna om sändningstid avser såväl reklam (inkl. försäljningsprogram) som andra annonser medan
Det finns därför anledning att pröva om det är motiverat att öka samstämmigheten mellan de två regelverken. Under vissa delar av dygnet utgör barn en stor del av
Enligt de svenska reglerna tillåts reklamavbrott endast i föreställningar och evenemang med pauser samt i program som består av avslutade delar, medan
De svenska reglerna medger emellertid att program, filmer etc. ofta avbryts av ett eller t.o.m. två andra program, vilka omges av annonssändningar. Avbrotten blir härigenom betydligt längre än om avbrott för annonser skulle tillåtas. Dessutom har många TV- företag som sänder via satellit till publiken i Sverige etablerat sig i Storbritannien där lagstiftningen är mindre restriktiv än den svenska när det gäller reklamavbrott i programmen.
Radio- och
340
| SOU 2005:62 | Bilaga 1 |
Reklam som direkt vänder sig till barn är förbjuden enligt de svenska reglerna. Även andra restriktioner syftar till att motverka att TV- reklam riktas till barn. Enligt
Reklam för alkoholdrycker är förbjuden i svensk TV. Enligt TV- direktivet är sådan reklam tillåten om vissa varsamhetskrav är uppfyllda. Det finns inte någon anledning att ändra reglerna om reklam för alkoholdrycker i svensk TV.
Uppdraget
Utredaren skall, med beaktande av de angivna utgångspunkterna, lägga fram förslag till ändrade regler som leder till att konkurrensvillkoren, så långt det kan ske utan att möjligheterna att uppfylla syftena med den svenska lagstiftningen eftersätts, blir mer likvärdiga för de
Utredaren skall även överväga om erfarenheterna av hur nuvarande regler tillämpas eller av användningen av ny teknik bör föranleda ändrade regler. Utredaren skall lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena.
Den europeiska konventionen om gränsöverskridande television
Bakgrund
Inom Europarådet beslutades år 1989 Konventionen om gränsöverskridande television
341
| Bilaga 1 | SOU 2005:62 |
tionen innehåller bl.a. andra bestämmelser om vem som är ansvarig för satellitsändningar än
I propositionen Satellitsändningar av
För att anpassa
Uppdraget
Mot bakgrund av det ändringsprotokoll till
Utredningsarbetet
Vid utförandet av uppdraget skall utredaren samverka med berörda företag och myndigheter. Samråd skall ske med Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01) och
Uppdraget skall redovisas före utgången av maj 2001.
(Kulturdepartementet)
342
Bilaga 2
Kommittédirektiv
| Tilläggsdirektiv till Radio- och |
Dir. |
| utredningen (Ku 2000:01) | 2003:30 |
Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 2003
Sammanfattning av uppdraget
Radio- och
De nya frågor som skall utredas är
–
–
–skyldighet att vidarebefordra vissa
–vissa interaktiva rundradiotjänster,
–elektroniska företagsskyltar i sportsändningar i TV
–den tillåtna annonstiden under en timme,
–upprepade överträdelser av innehållsvillkor samt
–vissa ytterligare
Uppdraget omfattar inte förslag till grundlagsändringar. Utredarens överväganden om den tillåtna annonstiden under en
timme skall redovisas före utgången av juni 2003. Den del av uppdraget som avser tillgång till
Bakgrund
Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera och överväga behovet av ändringar i framför allt radio-
343
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
och
Den 1 februari 2001 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredaren (dir. 2001:11).
Utredningen, som har antagit namnet Radio- och
Sedan utredarens arbete påbörjades har vissa nya frågor aktualiserats. Utredarens uppdrag utvidgas därför.
Utgångspunkter
I betänkandet föreslår kommittén att en extern aktör, ett ”operatörsföretag”, får tillstånd att förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten i det digitala marknätet. Operatörsföretagets utbud bör i princip uppfylla samma riktlinjer och villkor som i dag gäller för urval och tillståndsgivning. De programföretag som föreslås ingå i detta utbud bör godkännas och få sändningstillstånd av en myndighet.
Kommittén föreslår också att de digitala sändningstillstånden i marknätet under nästa period skall gälla i tio år.
Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget att en extern aktör skall förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten medan andra anser att frågan behöver utredas ytterligare. Radio- och
344
| SOU 2005:62 | Bilaga 2 |
De flesta remissinstanser som berör frågan instämmer i att tillståndsgivningen bör delegeras till en myndighet. Radio- och TV- verket betonar vikten av att urvalsprocessen styrs av klara, tydliga och förutsägbara regler.
Flera remissinstanser tillstyrker att tillståndstiden skall vara tio år. Post- och telestyrelsen pekar på att tillståndsvillkoren kan gälla under en kortare tid än sändningstillståndet.
Uppdraget
Utredaren skall överväga
Utgångspunkter
Enligt 3 kap. 2 § 5 radio- och
Tillståndsvillkor med innebörden att
Handikappombudsmannen har i en skrivelse till Kulturdepartementet uttryckt uppfattningen att de förbättringar som har skett inte har varit tillräckliga för att göra
345
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av lagändringar för att förbättra tillgängligheten till
Skyldighet att vidarebefordra vissa
Utgångspunkter
I 8 kap. radio- och
Till grund för de angivna föreskrifterna ligger 3 kap. 1 § 2 stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), enligt vilken det får föreskrivas skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Sedan den 1 januari 2003 är det också tillåtet att föreskriva skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar. Det kan också föreskrivas skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet.
I sitt delbetänkande Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) konstaterar Utredningen om elektronisk kommunikation att konvergensutvecklingen och digitaliseringen av
346
| SOU 2005:62 | Bilaga 2 |
nät som skyldigheten skall gälla för om en bostad är ansluten till flera olika trådnät där
I promemorian Abonnentinflytande i
Vid ett seminarium om lokal
Uppdraget
Utredaren skall överväga vilka författningsändringar som behövs för att säkerställa att de som bor i kabelanslutna fastigheter har tillgång till ett grundläggande utbud av
Utredaren skall vidare överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
Slutligen skall utredaren analysera hur de lokala
347
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
Vissa interaktiva rundradiotjänster
Utgångspunkter
Förutom för vanlig television gäller radio- och
Radio- och
Granskningsnämnden för radio och TV har granskat sändningarna i programtjänsten
Granskningsnämnden har vidare i sitt remissyttrande över delbetänkandet Lag om elektronisk kommunikation (SOU 2002:60) anfört att elektroniska programguider i vissa fall kan vara att bedöma som sökbar
348
| SOU 2005:62 | Bilaga 2 |
Uppdraget
Utredaren skall överväga behovet av särskilda regler för elektroniska programguider och andra interaktiva tjänster som ingår i digitala radio- och
Elektroniska företagsskyltar i sportsändningar i TV
Utgångspunkter
I 7 kap. radio- och
Bestämmelserna om sändning av
I flera beslut har Granskningsnämnden för radio och TV funnit att sändning av elektroniska företagsskyltar i samband med idrottsevenemang har stått i strid med lagbestämmelser eller tillståndsvillkor om
I ett ärende som avsåg sändning av elektroniska företagsskyltar i anslutning till matchuret i en sportsändning (beslut
349
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
SB 37/00) anförde nämnden följande i fråga om gränsdragningen mellan
Att programföretaget flyktigt avbildar ett reklambudskap ditsatt av någon annan, såsom en reklamskylt placerad av en annonsör eller arenaägaren i anslutning till en fotbollsmatch eller en affärsskylt i bakgrunden till en gatubild bör t.ex. inte betraktas som
Nämnden fann att sändningen stred mot det reklamförbud som gäller för programföretaget.
Granskningsnämnden för radio och TV har också granskat sändning av elektroniska företagsskyltar i en textremsa med löpande resultatrapportering vid idrottsevenemang (beslut
Nämnden har funnit att det saknar betydelse om reklammeddelandena har infogats i programmet av programföretaget, av ett annat programföretag eller av ett produktionsbolag.
Europeiska radiounionen (EBU) har utfärdat en rekommendation av hur namnen på företag som handhar tidmätning och databehandling vid idrottsevenemang som sänds ut genom Eurovisionen skall få visas i sändningen.
TV 4 AB har i skrivelse till Kulturdepartementet anfört att de svenska
Uppdraget
Utredaren skall överväga om reglerna om annonser i televisionen är lämpligt utformade i förhållande till elektroniska företagsskyltar i
Den tillåtna annonstiden under en timme
Utgångspunkter
Enligt 7 kap. 5 § första stycket radio- och
350
| SOU 2005:62 | Bilaga 2 |
klockan 19.00 och 24.00, dels i rena undantagsfall, utsträckas till högst tio minuter.
I samband med sin behandling av förslagen i proposition 2001/02:82 Ändrade regler om annonser i
Utskottet anser att bestämmelsen kan få verkningar som inte ter sig rimliga när en sändning av dagshändelser, t.ex. en idrottstävling, drar ut på tiden så att ett klockslag mellan två timmar överskrids. Den reklam som skulle ha sänts om programmet slutat innan den nya timmen inträtt kan i sådana fall behöva uteslutas och placeras senare i en programtablå, något som kan medföra nackdelar för den som bedriver sändningsverksamheten. Enligt utskottets mening bör regleringen därför skyndsamt ses över i syfte att kortare överträdelser skall kunna godtas om de varit oförutsedda eller tillfälliga.
Uppdraget
Utredaren skall lägga fram förslag till lagändringar som innebär att kortare överskridanden av den tillåtna annonstiden per timme kan godtas om de har varit oförutsedda eller tillfälliga.
Upprepade överträdelser av innehållsvillkor
Utgångspunkter
Radio- och
Föreläggandet får förenas med vite. I fråga om de flesta av de villkor som kan beslutas med stöd av lagen finns emellertid ingen annan reaktion vid överträdelser än att Granskningsnämnden för radio och TV beslutar att företaget på lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut (10 kap. 8 § radio- och
351
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
(3 kap. 2 § 9 radio- och
Granskningsnämnden har underrättat regeringen om att nämnden under de två senaste åren har fällt samma programföretag vid åtta olika tillfällen för att ha sänt program med våldsskildringar under eftermiddagstid eller tidig kvällstid. Bl.a. har nämnden vid fyra tillfällen funnit att program i samma serie som innehöll våldsinslag, har sänts i strid mot bestämmelsen.
Uppdraget
Utredaren skall föreslå mer kraftfulla åtgärder om ett programföretag vid upprepade tillfällen och på liknande sätt bryter mot villkor för innehållet i sändningarna.
Vissa ytterligare
Utgångspunkter
Enligt tidigare direktiv skall utredaren se över reglerna för avgiftspliktiga
SVT, Sveriges Radio AB (SR) och UR samt Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) har i en skrivelse till regeringen anfört att det kan finnas behov av ytterligare lagändringar för att stärka
352
| SOU 2005:62 | Bilaga 2 |
I skrivelsen föreslås även ett antal åtgärder som skall underlätta för RIKAB att få kännedom om
Uppdraget
Utredaren skall överväga de förslag som har lagts fram i den ovannämnda skrivelsen och särskilt beakta integritetsfrågor. Ingen ändring skall föreslås när det gäller avgiftsskyldigheten för
Utredningsuppdraget
Utredaren skall överväga de frågor som anges i tidigare direktiv till utredaren och de nya frågor som anges i detta tilläggsdirektiv. Ut- redaren skall föreslå de lagändringar som föranleds av övervägandena. Utredaren kan även föreslå andra ändringar med hänsyn till utvecklingen i Sverige eller internationellt, särskilt inom Europeiska unionen. Med hänsyn till det stora antalet olika frågor skall utredaren, med ändring av de tidigare direktiven, kunna lämna förslag som innebär mer omfattande ändringar i lagarnas tillämpningsområde, terminologi eller systematik. Uppdraget omfattar dock inte förslag till grundlagsändringar.
Arbetsformer och redovisning
Utredaren skall följa det fortsatta arbetet med ny lagstiftning och myndighetsorganisation inom området elektronisk kommunikation och elektroniska kommunikationstjänster och beakta de beslut som kommer att fattas. Utredaren skall också följa det fortsatta arbetet i Digitalradiokommittén (Ku 2001:03).
Utredarens överväganden avseende den tillåtna annonstiden under en timme skall redovisas före utgången av juni 2003. Den del av uppdraget som avser tillgång till
353
| Bilaga 2 | SOU 2005:62 |
november 2003. Övriga delar av uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.
354
Bilaga 3
Diskussionsunderlag vid möte den 10 maj 2005 ang. konkurrens och abonnentinflytande i
Utredningen har fått i uppdrag att överväga om det är lämpligt och möjligt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika innehållsleverantörer i
Enligt utredningens synsätt är huvudsyftet med uppdraget att undersöka om det finns behov av att stärka konsumenternas ställning gentemot
Med utgångspunkt från kabeloperatörernas dubbla roll har utredningen identifierat två huvudmodeller för att uppnå det angivna syftet. Modellerna kompletterar varandra och eventuella reformåtgärder kan innefatta båda modellerna.
Abonnentinflytande
Konsumenternas intressen kan tillvaratas genom att deras inflytande över programutbud eller programpaketering utökas. Det är här fråga om åtgärder som rör avtalsrelationen operatör – konsument. När det gäller att införa lagstiftning som ger abonnenterna inflytande över vilka program som skall förmedlas i nätet är yttrandefrihetsgrundlagen tillämplig, vilket kan begränsa utrymmet för reformer. Däremot torde liknande begränsningar inte finnas när det gäller paketering av program och liknande frågor.
Utredningen avser i denna del att se vidare på de förslag som lades fram i Ds 2001:52 Abonnentinflytande i
355
| Bilaga 3 | SOU 2005:62 |
möjligheter för abonnenterna att få tillgång till de programtjänster de önskar på rimliga villkor.
Ökad konkurrens i
De alternativ som står till buds är att
a.införa regler som ger ett programföretag tillträde till nätet även om kabeloperatören inte är villig att ingå avtal med företaget i fråga
b.införa skyldighet för en kabeloperatör att ge andra operatörer tillträde till dennes nät för att erbjuda programföretag sina överföringstjänster
eller
införa skyldighet för en kabeloperatör att ge andra operatörer tillträde till dennes nät för att agera som
Hearingen
Syftet med mötet den 10 maj 2005 är att ge kabeloperatörer och andra intressenter tillfälle att framföra sin syn på och tankar om de aktuella frågorna. Utredningen är särskilt intresserad av att höra bl.a.:
•Hur ser den tekniska och ekonomiska verkligheten ut för inblandade parter?
•Behövs åtgärder från lagstiftarens sida för att stärka konsumenternas ställning eller kan denna förbättras genom frivilliga åtgärder?
•Förslag till verkningsfulla åtgärder?
•Vilka juridiska, tekniska, ekonomiska eller praktiska fördelar respektive nackdelar finns vid olika alternativ?
•Digitaliseringens inverkan på konsumenternas möjligheter att påverka programutbud och programpaketering? Tidplan för digitalisering av kabelnäten?
Välkomna!
Roberth Nordh
/Katarina Kölfors
356
Bilaga 4
Deltagarförteckning vid hearing den 10 maj 2005
Konkurrensverket
Göran Lindeborg
Konsumentverket
Magnus Karpe
Ola Svensson
Post- och telestyrelsen
Martin Sjöberg
Mattias Viklund
Radio- och
Martin Brinnen
Sveriges Television AB
Sveriges Utbildningsradio AB
Josefin Sandstedt
Modern Times Group MTG AB
Jan Lund
Anders Nilsson
TV4 AB
Magnus Jansson
Rickard Wallentin
357
| Bilaga 4 | SOU 2005:62 |
Kanal 5 AB
Manfred Aronsson
Jan Johansson
Oskar Malmquist
Carl Fredrik Mannerberg
C More Entertainment AB
Outi Leijon
Per Tengblad
Eurosport Television AB
Dennis Andersson
Märta Rydbeck
MTV Networks
Per Sjögren
Canal Digital Sverige AB
Joachim Benno
Com Hem AB
Gunnar Asp
Christer Kinch
Kabelvision AB
Anders Ångström
UPC Sverige AB
Anders Ahlbeck
Ulf Johansson
Svenska
Lars Aronsson
Henrik Zeinow
FastTV.net AB
Stephan Guiance
TeliaSonera Sverige AB
Patrik Hiselius
Anders Wisell
358
| SOU 2005:62 | Bilaga 4 |
B2 Bredband AB (Bredbandsbolaget)
Fredrik Helgesson
Boxer
Jakob Bökman
Fastighetsägarna Sverige
Ronny Bergens
SABO
Anders Johansson
Hyresgästföreningen Riksförbundet
Sven Bergenstråhle
SBC, Sveriges BostadsrättsCentrum
Mats Lindbäck
Radio- och
Roberth Nordh, särskild utredare Katarina Kölfors, utredningssekreterare
Lars Marén, expert (ämnesråd, Utbildnings- och kulturdepartementet) Peter Schierbeck, expert (chefsjurist, Radio- och
359
Bilaga 5
European Convention on Transfrontier Television
Strasbourg, 5.V.1989
Text amended according to the provisions of the Protocol (ETS No. 171) which entered into force, on 1 March 2002.
Appendix
Protocol Explanatory Report Français
Preamble
The member States of the Council of Europe and the other States party to the European Cultural Convention, signatory hereto,
Considering that the aim of the Council of Europe is to achieve a greater unity between its members, for the purpose of safeguarding and realising the ideals and principles which are their common heritage;
Considering that the dignity and equal worth of every human being constitute fundamental elements of those principles;
Considering that the freedom of expression and information, as embodied in Article 10 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, constitutes one of the essential principles of a democratic society and one of the basic conditions for its progress and for the development of every human being;
Reaffirming their commitment to the principles of the free flow of information and ideas and the independence of broadcasters, which constitute an indispensable basis for their broadcasting policy;
Affirming the importance of broadcasting for the development of culture and the free formation of opinions in conditions
361
Bilaga 5 SOU 2005:62
safeguarding pluralism and equality of opportunity among all democratic groups and political parties;
Convinced that the continued development of information and communication technology should serve to further the right, regardless of frontiers, to express, to seek, to receive and to impart information and ideas whatever their source;
Being desirous to present an increasing range of choice of programme services for the public, thereby enhancing Europe's heritage and developing its audiovisual creation, and being determined to achieve this cultural objective through efforts to increase the production and circulation of
Recognising the need to consolidate the common broad framework of regulation;
Bearing in mind Resolution No. 2 and the Declaration of the 1st European Ministerial Conference on Mass Media Policy;
Being desirous to develop the principles embodied in the existing Council of Europe Recommendations on principles on television advertising, on equality between women and men in the media, on the use of satellite capacity for television and sound radio, and on the promotion of audiovisual production in Europe,
Have agreed as follows:
CHAPTER I – GENERAL PROVISIONS
Article 1 – Object and purpose
This Convention is concerned with programme services embodied in transmissions. The purpose is to facilitate, among the Parties, the transfrontier transmission and the retransmission of television programme services.
Article 2 – Terms employed (1)
For the purposes of this Convention:
a. "Transmission" means the initial emission by terrestrial transmitter, by cable, or by satellite of whatever nature, in encoded or unencoded form, of television programme
362
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
services for reception by the general public. It does not include communication services operating on individual demand;
b."Retransmission" signifies the fact of receiving and simultaneously transmitting, irrespective of the technical means employed, complete and unchanged television programme services, or important parts of such services, transmitted by broadcasters for reception by the general public;
c."Broadcaster" means the natural or legal person who has editorial responsibility for the composition of television programme services for reception by the general public and transmits them or has them transmitted, complete and unchanged, by a third party;
d."Programme service" means all the items within a single service provided by a given broadcaster within the meaning of the preceding paragraph;
e."European audiovisual works" means creative works, the production or
f."Advertising" means any public announcement in return for payment or similar consideration or for
g.
h."Sponsorship" means the participation of a natural or legal person, who is not engaged in broadcasting activities or in the production of audiovisual works, in the direct or indirect financing of a programme with a view to promoting the name, trademark, images or activities of that person.
363
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
Article 3 – Field of application
This Convention shall apply to any programme service transmitted or retransmitted by entities or by technical means within the jurisdiction of a Party, whether by cable, terrestrial transmitter or satellite, and which can be received, directly or indirectly, in one or more other Parties.
Article 4 – Freedom of reception and retransmission
The Parties shall ensure freedom of expression and information in accordance with Article 10 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and they shall guarantee freedom of reception and shall not restrict the retransmission on their territories of programme services which comply with the terms of this Convention.
Article 5 – Duties of the transmitting Parties (1)
1Each transmitting Party shall ensure that all programme services transmitted by broadcasters within its jurisdiction comply with the terms of this Convention.
2For the purposes of this Convention, a broadcaster within the jurisdiction of a Party is:
-a broadcaster who is deemed to be established in that Party according to paragraph 3;
-a broadcaster to whom paragraph 4 applies.
3For the purpose of this Convention, a broadcaster shall be deemed to be established in a Party, hereinafter referred to as "transmitting Party" in the following cases:
a.the broadcaster has its head office in that Party and the decisions on programme schedules are taken in that Party;
b.if a broadcaster has its head office in one Party but decisions on programme schedules are taken in another Party, it shall be deemed to be established in the Party where a significant part of the workforce involved in the pursuit of the television broadcasting activity operates; if
364
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
a significant part of the workforce involved in the pursuit of the television broadcasting activity operates in each of those Parties, the broadcaster shall be deemed to be established in the Party where it has its head office; if a significant part of the workforce involved in the pursuit of the television broadcasting activity operates in neither of those Parties, the broadcaster shall be deemed to be established in the Party where it first began broadcasting in accordance with the system of law of that Party, provided that it maintains a stable and effective link with the economy of that Party;
c.if a broadcaster has its head office in a Party but decisions on programme schedules are taken in a State which is not Party to this Convention, or
d.if, when applying the criteria of paragraph 3 of Article 2 of Directive 97/36/EC of the European Parliament and of the Council of 19 June 1997 amending Council Directive 89/552/EEC on the
4 A broadcaster to whom the provisions of paragraph 3 are not applicable is deemed to be within the jurisdiction of a Party, socalled transmitting Party, in the following cases:
a.it uses a frequency granted by that Party;
b.although it does not use a frequency granted by a Party it does use a satellite capacity appertaining to that Party;
c.although it uses neither a frequency granted by a Party nor a satellite capacity appertaining to a Party it does use a satellite
365
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
5If the transmitting Party cannot be determined according to paragraph 4, the Standing Committee shall consider this issue according to Article 21, paragraph 1a, of this Convention, in order to determine this Party.
6This Convention shall not apply to television broadcasts intended exclusively for reception in States which are not Party to this Convention, and which are not received directly or indirectly by the public in one or more Parties.
Article 6 – Provision of information
1 The responsibilities of the broadcaster shall be clearly and adequately specified in the authorisation issued by, or contract concluded with, the competent authority of each Party, or by any other legal measure.
2 Information about the broadcaster shall be made available, upon request, by the competent authority of transmitting Party. Such information shall include, as a minimum, the name or denomination, seat and status of the broadcaster, the name of the legal representative, the composition of the capital, the nature, purpose and mode of financing of the programme service the broadcaster is providing or intends providing.
CHAPTER II – PROGRAMMING MATTERS
Article 7 – Responsibilities of the broadcaster
1 All items of programme services, as concerns their presentation and content, shall respect the dignity of the human being and the fundamental rights of others.
In particular, they shall not:
a.be indecent and in particular contain pornography;
b.give undue prominence to violence or be likely to incite to racial hatred.
366
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
2All items of programme services which are likely to impair the physical, mental or moral development of children and adolescents shall not be scheduled when, because of the time of transmission and reception, they are likely to watch them.
3The broadcaster shall ensure that news fairly presents facts and events and encourages the free formation of opinions.
Article 8 – Right of reply (1)
1Each transmitting Party shall ensure that every natural or legal person, regardless of nationality or place of residence, shall have the opportunity to exercise a right of reply or to seek other comparable legal or administrative remedies relating to programmes transmitted by a broadcaster within its jurisdiction, within the meaning of Article 5. In particular, it shall ensure that timing and other arrangements for the exercise of the right of reply are such that this right can be effectively exercised. The effective exercise of this right or other comparable legal or administrative remedies shall be ensured both as regards the timing and the modalities.
2For this purpose, the name of the programme service or of the broadcaster responsible for this programme service shall be identified in the programme service itself, at regular intervals by appropriate means.
Article 9 – Access of the public to information (1)
Each Party shall examine and, where necessary, take legal measures such as introducing the right to short reporting on events of high interest for the public to avoid the right of the public to information being undermined due to the exercise by a broadcaster within its jurisdiction of exclusive rights for the transmission or retransmission, within the meaning of Article 3, of such an event.
367
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
Article 9bis – Access of the public to events of major importance (2)
1Each Party retains the right to take measures to ensure that a broadcaster within its jurisdiction does not broadcast on an exclusive basis events which are regarded by that Party as being of major importance for society in such a way as to deprive a substantial proportion of the public in that Party of the possibility of following such events by live coverage or deferred coverage on free television. If it does so, the Party concerned may have recourse to the drafting of a list of designated events which it considers to be of major importance for society.
2Parties shall ensure by appropriate means, respecting the legal guarantees granted by the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms as well as, where appropriate, the national constitution, that a broadcaster within their jurisdiction does not exercise the exclusive rights purchased by that broadcaster following the date of entry into force of the Protocol amending the European Convention on Transfrontier Television in such a way that a substantial proportion of the public in another Party is deprived of the possibility of following events which are designated by that other Party, via whole or partial live coverage or where necessary or appropriate for objective reasons in the public interest, whole or partial deferred coverage on free television as determined by that other Party under paragraph 1, respecting the following requirements:
a.the Party implementing the legal measures referred to in paragraph 1 shall draw up a list of national or nonnational events which are considered by that Party as being of major importance for society;
b.the Party shall do so in a clear and transparent manner in due and effective time;
c.the Party shall determine whether these events shall be available via whole or partial live coverage, or where necessary or appropriate for objective reasons in the public interest, whole or partial deferred coverage;
d.the measures taken by the Party drawing up the list shall be proportionate and as detailed as necessary to enable other Parties to take measures referred to in this paragraph;
e.the Party drawing up the list shall notify the list and the corresponding legal measures to the Standing Committee,
368
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
the time limit for which shall be fixed by the Standing Committee;
f. the measures taken by the Party drawing up the list shall be within the limitations of the guidelines of the Standing Committee referred to in paragraph 3 and the Standing Committee must have given a positive opinion on the measures.
Measures based on this paragraph shall apply only to those events published by the Standing Committee in the annual list referred to in paragraph 3 and to those exclusive rights purchased after the entry into force of the amending Protocol.
3Once a year the Standing Committee shall:
a.publish a consolidated list of the enlisted events and corresponding legal measures notified by Parties in accordance with paragraph 2e;
b.draw up guidelines to be adopted by a majority of three quarters of the members in addition to the requirements listed up in paragraph 2a to e in order to avoid differences between the implementation of this article and that of corresponding European Community provisions.
Article 10 – Cultural objectives (1)
1Each transmitting Party shall ensure, where practicable and by appropriate means, that a broadcaster within its jurisdiction reserves for European works a majority proportion of its transmission time, excluding the time appointed to news, sports events, games, advertising, teletext services and
2In case of disagreement between a receiving Party and a transmitting Party on the application of the preceding paragraph, recourse may be had, at the request of one of the Parties, to the Standing Committee with a view to its formulating an advisory opinion on the subject. Such a disagreement shall not be submitted to the arbitration procedure provided for in Article 26.
369
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
3The Parties undertake to look together for the most appropriate instruments and procedures to support, without discrimination between broadcasters, the activity and development of European production, particularly in countries with a low audiovisual production capacity or restricted language area.
4The Parties shall ensure that a broadcaster within their jurisdiction does not broadcast cinematographic works outside periods agreed with the rights holders.
Article 10bis – Media pluralism (2)
The Parties, in the spirit of
CHAPTER III – ADVERTISING AND
Article 11 – General standards (1)
1Advertising and
2Advertising and
3Advertising and
4
5The advertiser shall not exercise any editorial influence over the content of programmes.
370
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
Article 12 – Duration (1)
1The proportion of
2The proportion of advertising spots and
3Windows devoted to
shopping shall be of a minimum uninterrupted duration of 15 minutes. The maximum number of windows per day shall be eight. Their overall duration shall not exceed three hours per day. They must be clearly identified by optical and acoustic means.
4For the purposes of this article, advertising shall not include:
-announcements made by the broadcaster in connection with its own programmes and ancillary products directly derived from those programmes;
-announcements in the public interest and charity appeals broadcast free of charge.
Article 13 – Form and presentation (1)
1Advertising and
2Advertising and
3Surreptitious advertising and
4Advertising and
371
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
Article 14 – Insertion of advertising and
1Advertising and
2In programmes consisting of autonomous parts, or in sports programmes and similarly structured events and performances comprising intervals, advertising and
3The transmission of audiovisual works such as feature films and films made for television (excluding series, serials, light entertainment programmes and documentaries), provided their scheduled duration is more than
4Where programmes, other than those covered by paragraph 2, are interrupted by advertising or
5Advertising and
372
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
Article 15 – Advertising and
1Advertising and
2Advertising and
a.they shall not be addressed particularly to minors and no one associated with the consumption of alcoholic beverage in advertising or
b.they shall not link the consumption of alcohol to physical performance or driving;
c.they shall not claim that alcohol has therapeutic qualities or that it is a stimulant, a sedative or a means of resolving personal problems;
d.they shall not encourage immoderate consumption of alcohol or present abstinence or moderation in a negative light;
e.they shall not place undue emphasis on the alcoholic content of beverages.
3Advertising for medicines and medical treatment which are only available on medical prescription in the transmitting Party shall not be allowed.
4Advertising for all other medicines and medical treatment shall be clearly distinguishable as such, honest, truthful and subject to verification and shall comply with the requirement of protection of the individual from harm.
5
Article 16 – Advertising and
1 In order to avoid distortions in competition and endangering the television system of a Party, advertising and
373
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
single Party other than the transmitting Party shall not circumvent the television advertising and
2 The provisions of the preceding paragraph shall not apply where:
a.the rules concerned establish a discrimination between advertising and
b.the Parties concerned have concluded bilateral or multilateral agreements in this area.
CHAPTER IV – SPONSORSHIP
Article 17 – General standards
1When a programme or series of programmes is sponsored in whole or in part, it shall clearly be identified as such by appropriate credits at the beginning and/or end of the programme.
2The content and scheduling of sponsored programmes may in no circumstances be influenced by the sponsor in such a way as to affect the responsibility and editorial independence of the broadcaster in respect of programmes.
3Sponsored programmes shall not encourage the sale, purchase or rental of the products or services of the sponsor or a third party, in particular by making special promotional references to those products or services in such programmes.
Article 18 – Prohibited sponsorship (1)
1 Programmes may not be sponsored by natural or legal persons whose principal activity is the manufacture or sale of products, or the provision of services, the advertising and
374
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
2Companies whose activity includes, inter alia, the manufacture or sale of medicines and medical treatments may sponsor programmes by promoting the name, trademark, image or activities of the company, to the exclusion of any reference to medicines or specific medical treatment available only on medical prescription in the transmitting Party.
3Sponsorship of news and current affairs programmes shall not be allowed.
CHAPTER IVbis – PROGRAMME SERVICES DEVOTED EXCLUSIVELY TO
Article 18bis – Programme services devoted exclusively to selfpromotion
1The provisions of this Convention shall apply mutatis mutandis to programme services devoted exclusively to
2Other forms of advertising shall be allowed on such services within the limits established by Article 12, paragraphes 1 and 2.
Article 18ter: Programme services devoted exclusively to teleshopping
1The provisions of this Convention shall apply mutatis mutandis to programme services devoted exclusively to
2Advertising shall be allowed on such services within the limits established in Article 12, paragraph 1. Article 12, paragraph 2, shall not apply.
CHAPTER V – MUTUAL ASSISTANCE
Article 19 –
1 The Parties undertake to render each other mutual assistance in order to implement this Convention.
375
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
2For that purpose:
a.each Contracting State shall designate one or more authorities, the name and address of each of which it shall communicate to the Secretary General of the Council of Europe at the time of deposit of its instrument of ratification, acceptance, approval or accession;
b.each Contracting State which has designated more than one authority shall specify in its communication under
3An authority designated by a Party shall:
a.furnish the information foreseen under Article 6, paragraph 2, of this Convention;
b.furnish information at the request of an authority designnated by another Party on the domestic law and practices in the fields covered by this Convention;
c.
d.consider any difficulty arising from the application of this Convention which is brought to its attention by an authority designated by another Party.
CHAPTER VI – STANDING COMMITTEE
Article 20 – Standing Committee (1)
1For the purposes of this Convention, a Standing Committee shall be set up.
2Each Party may be represented on the Standing Committee by one or more delegates. Each delegation shall have one vote. Within the areas of its competence, the European Community shall exercise its right to vote with a number of votes equal to the number of its member States which are Parties to this Convention; the European Community shall not exercise its right to vote in cases where the member States concerned exercise theirs, and conversely.
376
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
3Any State referred to in Article 29, paragraph 1, which is not a Party to this Convention may be represented on the Standing Committee by an observer.
4The Standing Committee may seek the advice of experts in order to discharge its functions. It may, on its own initiative or at the request of the body concerned, invite any international or national, governmental or
5The Standing Committee shall be convened by the Secretary General of the Council of Europe. Its first meeting shall be held within six months of the date of entry into force of the Convention. It shall subsequently meet whenever
6A majority of the Parties shall constitute a quorum for holding a meeting of the Standing Committee.
7Subject to the provisions of Article 9bis, paragraph 3b, and Article 23, paragraph 3, the decisions of the Standing Committee shall be taken by a majority of
8Subject to the provisions of this Convention, the Standing Committee shall draw up its own Rules of Procedure.
Article 21 – Functions of the Standing Committee (1)
1 The Standing Committee shall be responsible for following the application of this Convention. It may:
a. make recommendations to the Parties concerning the application of the Convention;
377
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
b.suggest any necessary modifications of the Convention and examine those proposed in accordance with the provisions of Article 23;
c.examine, at the request of one or more Parties, questions concerning the interpretation of the Convention;
d.use its best endeavours to secure a friendly settlement of any difficulty referred to it in accordance with the provisions of Article 25;
e.make recommendations to the Committee of Ministers concerning States other than those referred to in Article 29, paragraph 1, to be invited to accede to this Convention.
f.give opinions on abuse of rights under Article 24bis, paragraph 2c.
2In addition, the Standing Committee shall:
a.draw up the guidelines referred to in Article 9bis, paragraph 3b, in order to avoid differences between the implementation of the rules of this Convention concerning access of the public to events of major importance for society and that of corresponding European Community provisions;
b.give an opinion on the measures taken by Parties which have drawn up a list of national or
c.publish once a year a consolidated list of the enlisted events and corresponding measures notified by Parties in accordance with Article 9bis, paragraph 2e.
Article 22 – Reports of the Standing Committee
After each meeting, the Standing Committee shall forward to the Parties and the Committee of Ministers of the Council of Europe a report on its discussions and any decisions taken.
378
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
CHAPTER VII – AMENDMENTS
Article 23 – Amendments (1)
1Any Party may propose amendments to this Convention.
2Any proposal for amendment shall be notified to the Secretary General of the Council of Europe who shall communicate it to the member States of the Council of Europe, to the other States party to the European Cultural Convention, to the European Community and to any
3The Standing Committee shall examine any amendment proposed and shall submit the text adopted by a majority of threequarters of the members of the Standing Committee to the Committee of Ministers for approval. After its approval, the text shall be forwarded to the Parties for acceptance.
4Any amendment shall enter into force on the thirtieth day after all the Parties have informed the Secretary General of their acceptance thereof.
5However, the Committee of Ministers may, after consulting the Standing Committee, decide that a particular amendment shall enter into force following the expiry of a period of two years after the date on which it has been opened to acceptance, unless a Party has notified the Secretary General of the Council of Europe of an objection to its entry into force. Should such an objection be notified, the amendment shall enter into force on the first day of the month following the date on which the Party to the Convention which has notified the objection has deposited its instrument of acceptance with the Secretary General of the Council of Europe.
6If an amendment has been approved by the Committee of Ministers, but has not yet entered into force in accordance with paragraphs 4 or 5, a State or the European Community may not
379
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
express their consent to be bound by the Convention without accepting at the same time the amendment.
CHAPTER VIII – ALLEGED VIOLATIONS OF THIS CONVENTION
Article 24 – Alleged violations of this Convention
1When a Party finds a violation of this Convention, it shall communicate to the transmitting Party the alleged violation and the two Parties shall endeavour to overcome the difficulty on the basis of the provisions of Articles 19, 25 and 26.
2If the alleged violation is of a manifest, serious and grave nature which raises important public issues and concerns Articles 7, paragraphs 1 or 2, 12, 13, paragraph 1, first sentence, 14 or 15, paragraphs 1 or 3, and if it persists within two weeks following the communication, the receiving Party may suspend provisionally the retransmission of the incriminated programme service.
3In all other cases of alleged violation, with the exception of those provided for in paragraph 4, the receiving Party may suspend provisionally the retransmission of the incriminated programme service eight months following the communication, if the alleged violation persists.
4The provisional suspension of retransmission shall not be allowed in the case of alleged violations of Articles 7, paragraph 3, 8, 9 or 10.
Article 24bis – Alleged abuses of rights conferred by this Convention (2)
1 When the programme service of a broadcaster is wholly or principally directed at the territory of a Party other than that which has jurisdiction over the broadcaster (the "receiving Party"), and the broadcaster has established itself with a view to evading the laws in the areas covered by the Convention which would have applied to it had it fallen within the jurisdiction of that other Party, this shall constitute an abuse of rights.
380
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
2Where such an abuse is alleged by a Party, the following procedure shall apply:
a.the Parties concerned shall endeavour to achieve a friendly settlement;
b.if they fail to do so within three months, the receiving Party shall refer the matter to the Standing Committee;
c.having heard the views of the Parties concerned, the Standing Committee shall, within six months of the date on which the matter was referred to it, give an opinion on whether an abuse of rights has been committed and shall inform the Parties concerned accordingly.
3If the Standing Committee has concluded that an abuse of rights has occurred, the Party whose jurisdiction the broadcaster is deemed to be within shall take appropriate measures to remedy the abuse of rights and shall inform the Standing Committee of those measures.
4If the Party whose jurisdiction the broadcaster is deemed to be within has failed to take the measures specified in paragraph 3 within six months, the arbitration procedure set out in Article 26, paragraph 2, and the appendix of the Convention shall be pursued by the Parties concerned.
5A receiving Party shall not take any measures against the programme service concerned until the arbitration procedure has been completed.
6Any measures proposed or taken under this article shall comply with Article 10 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms.
CHAPTER IX – SETTLEMENT OF DISPUTES
Article 25 – Conciliation
1 In case of difficulty arising from the application of this Convention, the parties concerned shall endeavour to achieve a friendly settlement.
381
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
2 Unless one of the parties concerned objects, the Standing Committee may examine the question, by placing itself at the disposal of the parties concerned in order to reach a satisfactory solution as rapidly as possible and, where appropriate, to formulate an advisory opinion on the subject.
3 Each party concerned undertakes to accord the Standing Committee without delay all information and facilities necessary for the discharge of its functions under the preceding paragraph.
Article 26 – Arbitration
1If the parties concerned cannot settle the dispute in accordance with the provisions of Article 25, they may, by common agreement, submit it to arbitration, the procedure of which is provided for in the appendix to this Convention. In the absence of such an agreement within six months following the first request to open the procedure of conciliation, the dispute may be submitted to arbitration at the request of one of the parties.
2Any Party may, at any time, declare that it recognises as compulsory, ipso facto and without special agreement in respect of any other Party accepting the same obligation, the application of the arbitration procedure provided for in the appendix to this Convention.
CHAPTER X – OTHER INTERNATIONAL AGREEMENTS AND THE INTERNAL LAW OF THE PARTIES
Article 27 – Other international agreements or arrangements (1)
1In their mutual relations, Parties which are members of the European Community shall apply Community rules and shall not therefore apply the rules arising from this Convention except in so far as there is no Community rule governing the particular subject concerned.
2Nothing in this Convention shall prevent the Parties from concluding international agreements completing or developing its provisions or extending their field of application.
382
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
3 In the case of bilateral agreements, this Convention shall not alter the rights and obligations of Parties which arise from such agreements and which do not affect the enjoyment of other Parties of their rights or the performance of their obligations under this Convention.
Article 28 – Relations between the Convention and the internal law of the Parties (1)
Nothing in this Convention shall prevent the Parties from applying stricter or more detailed rules than those provided for in this Convention to programme services transmitted by a broadcaster deemed to be within their jurisdiction, within the meaning of Article 5.
CHAPTER XI – FINAL PROVISIONS
Article 29 – Signature and entry into force (1)
1This Convention shall be open for signature by the member States of the Council of Europe and the other States party to the European Cultural Convention, and by the European Community. It is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.
2This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which seven States, of which at least five member States of the Council of Europe, have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of the preceding paragraph.
3A State may, at the time of signature or at any later date prior to the entry into force of this Convention in respect of that State, declare that it shall apply the Convention provisionally.
4In respect of any State referred to in paragraph 1, or the European Community, which subsequently express their consent to be bound by it, this Convention shall enter into force on the
383
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of deposit of the instrument of ratification, acceptance or approval.
Article 30 – Accession by
1After the entry into force of this Convention, the Committee of Ministers of the Council of Europe, after consulting the Contracting States may invite any other State to accede to this Convention by a decision taken by the majority provided for in Article 20d. of the Statute of the Council of Europe and by the unanimous vote of the representatives of the Contracting States entitled to sit on the Committee.
2In respect of any acceding State, this Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of deposit of the instrument of accession with the Secretary General of the Council of Europe.
Article 31 – Territorial application
1Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, specify the territory or territories to which this Convention shall apply.
2Any State may, at any later date, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Europe, extend the application of this Convention to any other territory specified in the declaration. In respect of such territory, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such declaration by the Secretary General.
3Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaration, be withdrawn by a notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall become effective on the first day of the month
384
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
following the expiration of a period of six months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.
Article 32 – Reservations (1)
1At the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession any State may declare that it reserves the right of restrict the retransmission on its territory, solely to the extent that it does not comply with its domestic legislation, of programme services containing advertising for alcoholic beverages according to the rules provided for in Article 15, paragraph 2, of this Convention.
No other reservation may be made.
2A reservation made in accordance with the preceding paragraph may not be the subject of an objection.
3Any Contracting State which has made a reservation under paragraph 1 may wholly or partly withdraw it by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe. The withdrawal shall take effect on the date of receipt of such notification by the Secretary General.
4A Party which has made a reservation under paragraph 1 may not claim the application of that provision by any other Party; it may, however, if its reservation is partial or conditional, claim the application of that provision in so far as it has itself accepted it.
Article 33 – Denunciation
1Any Party may, at any time, denounce this Convention by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe.
2Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of six months after the date of receipt of the notification by the Secretary General.
385
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
Article 34 – Notifications (1)
The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council of Europe, the other States party to the European Cultural Convention, the European Community and any State which has acceded to, or has been invited to accede to this Convention of:
a.any signature;
b.the deposit of any instrument of ratification, acceptance, approval or accession;
c.any date of entry into force of this Convention in accordance with the provisions of Articles 29, 30 and 31;
d.any report established in accordance with the provisions of Article 22;
e.any other act, declaration, notification or communication relating to this Convention.
In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Convention.
Done at Strasbourg, the 5th day of May 1989, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe, to the other States party to the European Cultural Convention, to the European Community and to any State invited to accede to this Convention.(1)
APPENDIX
Arbitration
1 A request for arbitration shall be notified to the Secretary General of the Council of Europe. It shall include the name of the other party to the dispute and the subject matter of the dispute. The Secretary General shall communicate the information so received to all the Parties to the Convention.
386
| SOU 2005:62 | Bilaga 5 |
2In the event of a dispute between two Parties one of which is a member State of the European Community, the latter itself being a Party, the request for arbitration shall be addressed both to the member State and to the Community, which jointly shall notify the Secretary General, within one month of receipt of the request, whether the member State or the Community, or the member State and the Community jointly, shall be party to the dispute. In the absence of such notification within the said
3The arbitration tribunal shall consist of three members: each of the parties to the dispute shall appoint one arbitrator; the two arbitrators so appointed shall designate by common agreement the third arbitrator who shall be the chairman of the tribunal. The latter shall not be a national of either of the parties to the dispute, nor have his usual place of residence in the territory of either of those parties, nor be employed by either of them, nor have dealt with the case in another capacity.
4If one of the parties has not appointed an arbitrator within one month following the communication of the request by the Secretary General of the Council of Europe, he shall be appointed at the request of the other party by the President of the European Court of Human Rights within a further
5The provisions of paragraphs 3 and 4 shall apply, as the case may be, in order to fill any vacancy.
387
| Bilaga 5 | SOU 2005:62 |
6Two or more parties which determine by agreement that they are in the same interest shall appoint an arbitrator jointly.
7The parties to the dispute and the Standing Committee shall provide the arbitration tribunal with all facilities necessary for the effective conduct of the proceedings.
8The arbitration tribunal shall draw up its own Rules of Procedure. Its decisions shall be taken by majority vote of its members. Its award shall be final and binding.
9The award of the arbitration tribunal shall be notified to the Secretary General of the Council of Europe who shall communicate it to all the Parties to this Convention.
10Each party to the dispute shall bear the expenses of the arbitrator appointed by it; these parties shall share equally the expenses of the other arbitrator, as well as other costs entailed by the arbitration.
Notes :
(1)Text amended according to the provisions of the Protocol (ETS No. 171).
(2)Article added according to the provisions of the Protocol (ETS No. 171).
(3)Heading amended according to the provisions of the Protocol (ETS No. 171).
(4)Chapter added according to the provisions of the Protocol (ETS No. 171).
388