5 Övriga frågor

Det har framförts synpunkter till oss på behov av ändringar av miljöbalken i en rad avseenden. De synpunkter som haft anknytning till sådana delutredningar vi genomfört, har beaktats i anslutning till dem. I detta kapitel lämnar vi förslag till ändring i en återstående fråga av begränsad omfattning som är av betydelse för den praktiska tillämpningen av miljöbalken. Det är en fråga som gäller möjligheterna till särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder vid prövning av vattenverksamheter. Den behandlas i avsnitt 5.1.

Vi har under vårt arbete med översyn av miljöbalken och genomförande av olika delutredningar också identifierat några omfattande frågor som vi anser bör utredas vidare. De frågor vi särskilt vill lyfta fram gäller miljöbalkens prövningsorganisation samt behovet av samordnade regler om miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensbedömningar. I avsnitt 5.2 beskriver vi dessa frågor närmare.

5.1Återinförande av bestämmelse om särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder

Förslag

I vattenlagen fanns en bestämmelse som gjorde det möjligt för domstolen att medge särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder i vattenmål. Vi föreslår att den bestämmelsen införs i miljöbalken och att den då får ersätta en regel i balken som möjliggör tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder beträffande olika slag av verksamheter.

243

Övriga frågor SOU 2005:59

Vid tillståndsprövning av vattenverksamhet har sedan länge funnits möjlighet för domstol att medge så kallad särskild tvångsrätt. Sådan tvångsrätt innebär att verksamhetsutövaren tillåts att utföra anläggningar och åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan eller att använda anläggningar i vatten som tillhör annan. Regler om tvångsrätt för vattenverksamhet fanns tidigare i vattenlagen och sådana regler finns nu i miljöbalken. Den särskilda regeln i vattenlagen om tvångsrätt för utförande av skadeförebyggande åtgärder kom dock att endast delvis införas i balken. I vattenlagen angavs tydligt att särskild tvångsrätt för att utföra åtgärder på annans fastighet kunde beviljas av vattendomstolen. I balken finns en bestämmelse som ger möjlighet för länsstyrelsen att ge tillträde under viss tid för att utföra åtgärder, men av lagtexten framgår inte att även permanenta anordningar och andra skadeförebyggande åtgärder som inte är tidsbegränsade kan tillåtas, se 28 kap. 4 § miljöbalken.

Ingenting tyder på att någon förändring av rättsläget var avsedd när miljöbalken infördes. Visserligen kan hävdas att nuvarande bestämmelser i balken skulle kunna tolkas så att tvångsrätt kan meddelas även för åtgärder på annans fastighet som inte är tidsbegränsade. Det råder dock osäkerhet om detta. För att göra tydligt att det i vattenmål alltjämt är möjligt att bevilja tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder på annans fastighet utan begränsning i tid föreslår vi att en regel motsvarande den tidigare bestämmelsen i vattenlagen införs i tvångsrättsstadgandet i miljöbalken.

Om särskild tvångsrätt meddelas kan den som tar annans mark i anspråk åläggas ersättningsskyldighet för intrånget enligt bestämmelserna i 31 kap. 16 § miljöbalken. Någon ny bestämmelse om ersättning till fastighetsägare för de fall tvångsrätt meddelas behövs därför inte.

När en särskild regel om tvångsrätt för skyddsåtgärder i vattenmål återinförs måste frågan ställas om det då finns anledning att behålla den regel om tvångsrätt för tidsbegränsade skyddsåtgärder som i dag finns i miljöbalken.

En tvångsrätt innehåller ett mått av expropriation; den gör det möjligt att mot ägarens vilja ta dennes egendom i anspråk. Innan miljöbalken infördes fanns i de lagar som sedan överfördes till balken endast sådana inslag i vattenlagen. Enligt t.ex. miljöskyddslagen fanns visserligen möjligheten att tillfälligt få tillträde till annans mark för att utföra undersökningar och kontroller men inte för att genomföra skyddsåtgärder. I miljöbalken infördes dock en bestämmelse i 28 kap. 4 § som gör det möjligt att besluta om

244

SOU 2005:59 Övriga frågor

tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder även i andra fall. Denna bestämmelse utgör således en principiell nyhet i miljöbalken men motiven för den behandlades mycket knapphändigt i propositionen till miljöbalken. Det infördes inte heller något fullständigt paket av sådana regler som brukar finnas för processer om expropriation, t.ex. saknas för andra mål än vattenmål möjlighet att besluta om ersättning för rättegångskostnader för den vars mark tas i anspråk. Avgöranden i vattenmål har ofta stora expropriativa inslag. Bl. a. medför själva tillståndet i sig en slags generell tvångsrätt att skada andra fastigheter. Processen är utformad med tanke på att sådana frågor kan prövas, t.ex. finns samma typ av regler om rättegångskostnader i vattenmål som i expropriationsmål. Det finns därför inga hinder att föreslå att en bestämmelse om särskild tvångsrätt skall återinföras för vattenmål. När det däremot gäller andra typer av beslut enligt balken förefaller det tveksamt om beslut av expropriativ natur skall kunna fattas. Möjligheten att besluta om undersökningar och kontroller på annan fastighet finns genom bestämmelsen i 28 kap. 3 §. Denna bestämmelse finns ingen anledning att ta bort. Däremot föreslår vi att bestämmelsen i 28 kap. 4 § upphävs. Skulle det visa sig finnas behov av att i andra typer av vattenmål meddela beslut av expropriativ karaktär, bör frågan om vilka regler som då behövs övervägas på nytt.

5.2Behov av fortsatta utredningar

Slutsatser

När det gäller de delar av miljöbalken som vi behandlat i våra betänkanden, anser vi att det finns behov av fortsatta utredningar i främst två avseenden. Vi anser således att det finns behov av att fullfölja påbörjade utredningar om miljöbalkens prövningsorganisation med syfte att avlasta miljödomstolarna prövning som första instans av tillstånd till vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter. Vi anser också att det finns behov av att skapa ett samordnat system för miljökonsekvensbedömning; dvs. framtagande av miljökonsekvensbeskrivningar och efterföljande miljöprövning.

En bärande princip bakom införandet av miljöbalken var att man genom en gemensam balk med delvis nya regler skulle få en skärpt och samordnad miljölagstiftning. (prop. 1997/98:45, del 1, s. 1).

245

Övriga frågor SOU 2005:59

Balkens samlade form och många av de enskilda förändringar som miljöbalken inneburit har utgjort betydande steg i den riktningen. Det finns dock förutsättningar för att ytterligare effektivisera lagstiftningen genom en ännu högre grad av samordning. Behovet av nya former av reglering på miljöområdet, exempelvis genom utvecklingen av EG-rätten, ställer också krav på ett fortsatt samordningsarbete.

I vårt ursprungliga direktiv gavs vi i uppdrag att utreda om tillståndsprövning i framtiden borde ligga direkt hos miljödomstol eller prövas av domstol först efter överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut.

I delbetänkandet Miljöbalken under utveckling. Ett principbetänkande, SOU 2002:50, gav vi uttryck för en vision beträffande miljöbalken. Den omfattade dels så långt möjligt gemensamma materiella och processuella regler för de olika slag av verksamheter och åtgärder på vilka miljöbalken är tillämplig, dels en prövningsorganisation där all miljöprövning sker i förvaltningsmyndighet som första instans.

Vår vision fick ett gott gensvar vid remissbehandlingen av betänkandet och i ett tilläggsdirektiv där vi gavs i uppdrag att se över möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen var en del av uppdraget att vidareutveckla visionen om den framtida prövningsorganisationen. Förslagen skulle syfta till en renodling av domstolarnas roll till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. Denna del av uppdraget redovisades i delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38.

I uppdraget enligt tilläggsdirektivet ingick också att lämna förslag på olika möjligheter att effektivisera miljöprövningen med nuvarande miljöorganisation, exempelvis genom att förenkla förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar. Sådana förslag lämnades i delbetänkandet En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124. Där konstaterade vi att det fanns behov av ytterligare utredningsarbete för att förbättra samordningen mellan de olika reglerna om miljökonsekvensbedömningar för projekt samt för planer och program enligt olika lagar. En sådan utredning skulle syfta till att minska risken för onödigt dubbelarbete och även i andra avseenden öka förutsättningarna för en effektivisering av miljökonsekvensbedömningarna på ett sätt som stämmer med gällande EG-rätt.

246

SOU 2005:59 Övriga frågor

5.2.1En ändamålsenlig prövningsorganisation

I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38, övervägde vi tre alternativ för prövningsorganisationen som alla byggde på att miljöprövningen av vattenverksamheter och av alla miljöfarliga verksamheter skulle ske i förvaltningsmyndighet i första instans. Ett led i en sådan förändring skulle vara att ändra prövningen av vattenverksamheter så att miljöprövningen skiljs från prövningen av de civilrättsliga frågorna om markåtkomst och skadeersättning.

Samtidigt lämnade PBL-kommittén i delbetänkandet Kortare instanskedja och ökad samordning. Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation, SOU 2004:40, två alternativ för överprövningen av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen – främst bygglov. Enligt det ena alternativet skulle överprövning även fortsättningsvis ske vid förvaltningsdomstolarna. Enligt det andra skulle överprövningen flyttas till miljödomstolarna för att man därigenom skulle öka förutsättningarna för samordning mellan plan- och bygglagen och miljöbalken. PBL-kommittén ansåg att det andra alternativet var något mer fördelaktigt än det förstnämnda.

De båda delbetänkandena har gemensamt remissbehandlats. En klar majoritet av remissinstanserna visade sig stödja förslaget i vårt betänkande att all tillståndsprövning i första instans skall ske i förvaltningsmyndighet, vilket innebär att prövningen av vattenverksamheter och de största miljöfarliga verksamheterna (A-verk- samheter) skulle flyttas från miljödomstol till förvaltningsmyndighet. När det gäller överprövningen av ärenden enligt plan- och bygglagen förordade en majoritet av remissinstanserna alternativet med miljödomstolar före alternativet med förvaltningsdomstolar.

Vi anser att miljöprövning principiellt är en uppgift av förvaltningsrättslig karaktär. Prövningen fordrar ett brett kunskapsunderlag från många områden, där bland annat de tekniska och naturvetenskapliga frågorna har stor betydelse och där inslaget av samhällsplanering ofta är stort. Förvaltningsmyndigheter är väl lämpade för att så effektivt och flexibelt som möjligt hämta in ett brett beslutsunderlag till grund för bästa möjliga beslut. De allmänna domstolarna bör avlastas uppgifter av detta slag. Domstolarnas roll bör renodlas till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna.

247

Övriga frågor SOU 2005:59

Skulle en överföring av överklagade ärenden enligt plan- och bygglagen till miljödomstolarna bli aktuell, finns det också ett särskilt intresse av att bereda plats för dessa genom att reservera domstolarna för överprövning och tvistelösning mellan parter.

Vi anser att det finns behov av att utarbeta sådana förslag till ändringar i miljöbalken och i angränsande lagstiftning att vattenverksamheter, alla typer av miljöfarliga verksamheter och täkter skall kunna miljökonsekvensbedömas – tillståndsprövas vid en förvaltningsmyndighet som första instans. Även prövning av ärenden som anknyter till tillståndsprövning – exempelvis omprövning av villkor och tillstånd – skall då kunna ske hos förvaltningsmyndighet. I utredningen bör ingå om prövningen av civilrättsliga frågor om tvångsrätt till mark samt om skadeersättning för vattenverksamheter skall ske vid miljödomstol eller om den bör ske hos tillståndsmyndigheten.

En utgångspunkt bör vara att nå en utjämning av de nuvarande skillnaderna mellan prövning av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Utredningen bör utgå från att överprövningen av miljöbalksärenden även fortsättningsvis skall ske hos miljödomstolar.

5.2.2Samordnade regler för miljökonsekvensbedömningar

Dagens regler för miljökonsekvensbedömning av projekt (dvs. förfarandet med att ta fram miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning) bygger på en indelning av projekten i olika slag av verksamhetstyper som bedöms enligt olika regler. Inom miljöbalken finns sinsemellan olika regler för miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter och täkter. I många andra lagar, t.ex. väglagen, strålskyddslagen och ellagen, finns regler för andra slag av projekt.

Det finns också regler för miljökonsekvensbedömning av planer och program. Dels finns i miljöbalken en reglering som gäller många olika slag av planer och program, dels finns i plan- och bygglagen särskilda regler för miljökonsekvensbedömning av detaljplaner.

Det svenska systemet för miljökonsekvensbedömningar skiljer sig från EG-rättens uppläggning, där man bara gör åtskillnad mellan projekt å ena sidan och planer och program å den andra

248

SOU 2005:59 Övriga frågor

(MKB-direktivet och direktivet om miljöbedömning av planer och program).

Det svenska systemet med indelning av projekt i olika kategorier med olika reglering ger upphov till problem i flera avseenden. Det är otympligt och svårt att överblicka. Det gör det också svårt att införa EG:s direktiv på ett enkelt och tydligt sätt och kan försvåra önskvärda effektiviseringar av miljöprövningen. Det är exempelvis av lagtekniska skäl svårt att ersätta tillståndsplikt för vissa projekt med obetydlig miljöpåverkan med anmälningsplikt på ett sätt som stämmer med EG-rätten. Projekt som faller utanför den svenska indelningen i verksamhetstyper saknar också regler för miljökonsekvensbedömning. Det innebär att det inte finns några former för frivillig miljökonsekvensbedömning av sådana projekt och att flexibiliteten i systemet blir otillräcklig när det till följd av ändringar i samhället eller i internationell reglering finns behov av att miljökonsekvensbedöma nya slag av projekt. Den viktigaste invändningen mot systemet är att det blir oklart vilka regler som skall gälla för verksamheter som kan prövas i flera hänseenden och att detta kan leda till att exempelvis förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar måste upprepas utan att det leder till några miljömässiga vinster.

Enligt vår mening behöver dagens regler för miljökonsekvensbedömningar samordnas på ett på ett sätt som anknyter närmare till EG-rätten.

Vi anser att det finns behov av att utarbeta förslag till en enhetlig form för miljökonsekvensbedömning av projekt enligt miljöbalken. Inriktningen bör vara att miljökonsekvensbedömningar dvs. förfarandet med att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning av projekt enligt miljöbalken skall ske enligt huvudsakligen gemensamma regler som inte bygger på en indelning av projekten i kategorier som vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Möjligen kan 6 kap. miljöbalken vara en lämplig gemensam utgångspunkt. Begreppet ”miljöfarlig verksamhet” bör därmed så långt som möjligt utmönstras.

I en sådan utredning bör också ingå att belysa förutsättningarna för att låta projekt som prövas enligt lagar utanför balken omfattas av den gemensamma formen för miljökonsekvensbedömningar. Vidare bör det framgå hur miljökonsekvensbedömning av planer och program enligt reglerna i miljöbalken och enligt regler i plan- och bygglagen skall förhålla sig till miljökonsekvensbedömning av projekt.

249

6 Författningskommentar

Miljöbalken

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

7 a §

Bestämmelsen är enbart tillämplig när det gäller gränsvärdesnormer; för normer som är av målsättningskaraktär är det inte möjligt att vid avvägningen av vilka krav som skall gälla gå längre än vad som anges i 7 § i dess nya lydelse. Den är tillämplig i alla slags prövningssituationer; både när det gäller tillstånd m.m. och tillsyn.

Längre gående krav än vad som följer av den nya 7 § skall bara få ställas om det behövs för att klara en gränsvärdesnorm. Det är inte möjligt för en enskild verksamhetsutövare att ha den överblick som fordras för att kunna avgöra vad som behövs för att klara en norm. Det innebär att även om 1 § lägger bevisbördan för reglerna i 2 kap. på verksamhetsutövaren, kan kravet inte sträcka sig så långt som till att i ett större sammanhang som inbegriper många olika källor ge en helhetsbild av vilka åtgärder som behövs. Det är i stället myndigheterna som enligt denna bestämmelse måste visa vad som behövs för att klara normen.

Formuleringen ”om det behövs” ger anledning att pröva om den aktuella verksamheten är av ett sådant slag att strängare krav än enligt 7 § skall ställas. Om så är fallet, är bestämmelsen också styrande för hur stränga kraven kan vara. Om det finns ett åtgärdsprogram kan det ge vägledning i båda dessa avseenden.

Det kan finnas anledning att tillämpa bestämmelsen både före den tidpunkt då miljökvalitetsnormen inte får överskridas som därefter. Utrymmet för att tillämpa normen innan ett åtgärdsprogram tagits fram bedömer vi dock som litet. Det beror på att det oftast krävs den typ av kartläggning av problemet och inventering av möjliga åtgärder som ett åtgärdsprogram skall innehålla för att det skall kunna konstateras att det finns behov av att ställa

251

Författningskommentar SOU 2005:59

längre gående krav mot den prövade verksamheten än vad som följer av 7 §. I vissa situationer, t.ex. om det är klart att överskridande av en miljökvalitetsnorm beror till övervägande del på en enda verksamhet kan det dock bli aktuellt att ställa längre gående krav även utan ett åtgärdsprogram.

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 används begreppet ”klaras” i stället för ”uppfyllas”.

7 b §

Denna bestämmelse är enbart tillämplig vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och alltså inte vid tillsyn. Huvudregeln är att tillstånd m.m. inte får lämnas till en verksamhet som innebär utökad störning i det avseende som en gränsvärdesnorm avser när normen överträds eller riskerar att överträdas. Det spelar inte någon roll om det är fråga om en ny eller befintlig verksamhet. Vad som är avgörande är om störningarna ökar i förhållande till vad som anges i tidigare tillstånd eller motsvarande.

Det finns i fyra punkter möjligheter till undantag från huvudregeln.

Om ett projekt förutsetts i ett åtgärdsprogram och åtgärdsprogrammet syftar till att även kompensera för de utökade störningarna från detta kan den sökta verksamheten godtas.

Om störningarna från projektet är av försumbar betydelse för möjligheterna att klara normen kan projektet också godtas. Ett exempel kan vara trafikalstringen från den sökta verksamheten. Om det är fråga om en försumbar trafikökning i förhållande till förutsättningarna att klara normen kan verksamheten godtas. Är trafiken i allmänhet ett problem för förutsättningarna att klara normen, är det i ett sådant fall oftast mer generaliserade styrmedel som bör tillämpas. Det finns naturligtvis också fall där bidraget till trafiken från en enskild verksamhet inte är försumbart.

Den hittills gällande bestämmelsen i 16 kap. 5 § har givit möjlighet till undantag om verksamhetsutövaren vidtar åtgärder som minskar störningarna från någon annan verksamhet så att möjligheterna att klara normen ökar i inte obetydlig utsträckning. I den nya bestämmelsen utsträcks undantaget till att även gälla i fall verksamhetsutövaren finansierar sådana minskade störningar. Bestämmelsen förtydligas också så att det framgår att åtgärderna får vidtas vid en annan än den prövade verksamheten; ägarför-

252

SOU 2005:59 Författningskommentar

hållandena spelar inte någon roll. Exempel finns redovisade i avsnitt 2.6.3.

Slutligen finns också möjligheter till undantag från huvudregeln för verksamheter som i ett mindre avseende ger ökade störningar, om samtidigt förutsättningarna för att klara normen i ett större sammanhang ökar.

5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

3 §

Bestämmelsen anger myndigheters och kommuners ansvar att i sin myndighetsroll verka för att miljökvalitetsnormer klaras. Ansvaret enligt bestämmelsen omfattar inte myndigheter och kommuner i egenskap av verksamhetsutövare. Att miljökvalitetsnormerna i sådana situationer måste beaktas följer i stället av andra bestämmelser, t.ex. 2 kap. miljöbalken.

3 a §

Den nya bestämmelsen gör det möjligt att utfärda generella föreskrifter i situationer när det vid arbetet med ett åtgärdsprogram har visat sig nödvändigt för att klara miljökvalitetsnormer. Det krävs således för att regeringen skall kunna utnyttja bemyndigandet för egen del eller för att subdelegera rätten att utfärda föreskrifter att ett åtgärdsprogram har fastställts. Dessutom skall fastställandet ha gjorts av regeringen.

4 §

Ändringen av bestämmelsen gör det möjligt att införa regler om åtgärdsprogram också i andra situationer än då en miljökvalitetsnorm överträds. Det skall vara möjligt att föreskriva om åtgärdsprogram till skydd för människors hälsa och miljön även när inte normer är överträdda om det följer av EG-rätten. Det kan t.ex. uppstå ett sådant behov om det införs obligatoriska åtgärdsprogram för kommande miljökvalitetsnormer som Sverige klarar.

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

253

Författningskommentar SOU 2005:59

5 §

Bestämmelsen är behandlad i avsnitt 2.6.2.

6 §

Bestämmelsen är behandlad i avsnitt 2.6.2. Denna bestämmelse innehåller de krav som skall ställas på alla typer av åtgärdsprogram, oavsett om det rör gränsvärden eller normer av målsättningskaraktär. Ett centralt krav på åtgärdsprogram är att de skall ange hur krav skall fördelas mellan olika aktörer som bidrar till ett överskridande av en miljökvalitetsnorm. Den nya punkten 3 gör detta tydligt. Åtgärdsprogram skall ange både vilka styrmedel som bör komma till användning och vilka grupper av aktörer som kraven skall riktas mot. Dessutom måste det i alla åtgärdsprogram göras en analys av hur åtgärderna skall finansieras, vilket följer av tredje stycket. Sedan tidigare gäller att konsekvenser ur allmän och enskild synpunkt bör analyseras. I detta ingår att belysa vilka kostnadsmässiga konsekvenser olika åtgärder kan få för enskilda. Kravet på att analysera hur åtgärder skall finansieras rör främst det allmännas kostnader.

6 a §

Bestämmelsen är ny och innehåller krav som skall ställas på vissa typer av åtgärdsprogram. Den gäller åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer av gränsvärdeskaraktär. För sådana normer som måste klaras vid viss tidpunkt finns skäl att ställa högre krav än vad som gäller enligt 6 §. Om ett gränsvärde måste klaras är det nödvändigt att hela den förändring som behöver ske motsvaras av vad åtgärdsprogrammet bedöms kunna ge. Om t.ex. utsläpp av ett ämne måste minska med 100 enheter för att ett gränsvärde skall klaras måste åtgärdsprogrammet innehålla förslag som totalt bedöms minska utsläppen med 100 enheter. Detta kommer till uttryck i sista meningen i förslaget. För att åtgärdsprogrammet skall fungera som ett fördelningsinstrument måste det dessutom anges vilken minskning varje åtgärd förväntas ge. Det uttrycks i första meningen.

254

SOU 2005:59 Författningskommentar

7 a §

Vad som är ett överklagbart beslut följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer (se t.ex. RÅ 2004 ref. 8). Av 20 kap. 9 § miljöbalken framgår att överklagade åtgärdsprogram prövas av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först prövat programmet är belägen.

8 §

Det är inte lämpligt att regeringen är bunden av åtgärdsprogram som antagits av förvaltningsmyndighet eller kommun. Det är alltså endast förvaltningsmyndigheter och kommuner som binds av fastställda åtgärdsprogram.

9 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

21 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

7 kap. Skydd av områden

19 §

Möjligheten att besluta om miljöskyddsområde avskaffas för de fall att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls. Skälen för detta behandlas i avsnitt 2.6.4.

16 kap. Allmänt om prövningen

8 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet klaras.

255

Författningskommentar SOU 2005:59

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

1 §

På samma sätt som gäller för föreskrifter meddelade för miljöskyddsområde, skall föreskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 3 a §, bryta igenom tillstånd. Frågan behandlas i avsnitt 2.5.4.

28 kap. Tillträde m.m.

10 §

Ändringen, ett nytt andra stycke, återställer rättsläget till vad som gällde enligt 8 kap. 1 § andra stycket vattenlagen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.1.

Plan- och bygglagen

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

1 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.5.5. Den innebär ingen förändring i sak. De materiella krav som kan ställas i samband med planering och planläggning enligt plan- och bygglagen skall framgå av den lagen och inte av miljöbalken. Genom att ändra så att plan- och bygglagen inte längre hänvisar till 5 kap. 3 § kan den bestämmelsen ges en lämpligare lydelse än vad som gäller för närvarande (frågan om problem med dagen lydelse av 5 kap. 3 § behandlas i avsnitt 2.5).

Lagförslaget kan komma att behöva ändras till följd av kommande förslag från PBL-kommittén.

Luftfartslagen

6 kap.

5 §

Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 § miljöbalken införs i 2 kap. 7 b § skall hänvisningen i luftfartslagen ske till den nya bestämmelsen i stället.

256

SOU 2005:59 Författningskommentar

Lagen om kontinentalsockeln

3 a §

Ändringen innebär att de nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Väglagen

3 a §

I väglagen föreskrivs att upprättande av arbetsplaner skall jämställas med meddelande av tillstånd enligt balken. Det betyder att om hänvisningen till 2 kap. miljöbalken kvarstår i dessa lagar kommer de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken att tillämpas på vägplaner. Av propositionen 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken framgår att avsikten är att 2 kap. skall vara tillämpligt för all verksamhet inom tillämpningsområdet för väglagen. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer är således tillämpliga även vid annat beslutsfattande än sådant som gäller arbetsplaner. Detta framgår också genom hänvisningen till 5 kap. 3 § miljöbalken som kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen.

Lagen om vissa rörledningar

4 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

1 a §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

257

Författningskommentar SOU 2005:59

Lagen om kärnteknisk verksamhet

5 b §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Lagen om vissa torvfyndigheter

7 §

I lagen om vissa torvfyndigheter görs i dag ingen hänvisning till 16 kap. 5 § miljöbalken för prövning av undersökningskoncession. Däremot hänvisas i dessa fall till 2 kap. miljöbalken. Förflyttningen av huvuddelen av innehållet i 16 kap. 5 § till 2 kap. 7 b § miljöbalken medför att denna bestämmelse blir tillämplig vid undersökningskoncession. Det innebär en förändring jämfört med rättsläget i dag men utgör med det modifierade innehåll som regeln fått inte någon olägenhet utan är enligt vår uppfattning rimligt.

Strålskyddslagen

6 kap.

22 a §

Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 § miljöbalken införs i 2 kap. 7 b § bör hänvisningen i strålskyddslagen ske till den nya bestämmelsen i stället.

Lagen om Sveriges ekonomiska zon

6 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

258

SOU 2005:59 Författningskommentar

Lagen om byggande av järnväg

3 §

I lagen om byggande av järnväg föreskrivs att vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall bl.a. 2 kap, 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas. Det betyder att de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken kommer att tillämpas vid olika järnvägsärenden. Hänvisningen till 5 kap. 3 § kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen.

Ellagen

2 kap.

8 a §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Naturgaslagen

2 kap.

6 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

259

Reservationer och särskilda yttranden

Kapitel 2, Miljökvalitetsnormer

Reservation av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Miljökvalitetsnormerna har betydelse för miljöarbetet och normernas tillämpningsområde bör utökas. En koppling mellan miljökvalitetsnormerna och de nationella miljömålen och delmålen är önskvärd. Miljömålen skall ses som miljökvalitetsnormer av målsättningskaraktär. Därför bör ett tillägg göras till 5 kap. 1 §, första stycket med följande text: eller i övrigt av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål och delmål.

Naturvårdsverket föreslog i ”Utveckling av miljökvalitetsnormer som rättsligt instrument” denna lagändring, med en av motiveringarna att en koppling då sker till de nationella miljömålen i enlighet med Miljömålskommitténs överväganden. Naturvårdsverket framförde också andra ändringar i miljöbalken samt föreslog ytterligare utredningar om hur miljömålen och delmålen även kan tjäna som vägledning till tillämpning av annan relevant lagstiftning.

Reservation av Eva Hallström (mp)

Betänkandet föreslår en ändring i 5 kap. 3 § där orden ”skall säkerställas” byts till ”verka för”. Min reservation mot denna ändring grundar sig i att ”verka för” inte nog förtydligar det ansvar myndigheter har vad gäller uppfyllande av miljökvalitetsnormer, vilket undergräver dessa normers syfte. Jag föreslår att bestämmelsen ges följande lydelse.

Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer som meddelats enligt 1 § uppfylls. Myndigheter och kommuner skall tillämpa bestämmelserna i detta kapitel när de utövar tillsyn. Enligt 2 kap. 1 § plan- och bygglagen skall kommuner och myndig-

261

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

heter vid planering och planläggning iaktta och säkerställa miljökvalitetsnormer.

En koppling skall finnas från miljöbalken till plan- och bygglagen i denna fråga. Det räcker inte med att det står enbart i plan- och bygglagen. Det bör också göras ett tillägg till 2 kap. 1 § sista stycket plan- och bygglagen med lydelsen …iakttas och säkerställas.

Erfarenheten har visat att det tar lång tid innan ett åtgärdsprogram fastställs. Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer måste kunna agera tidigare till skydd för människors hälsa och miljö utan att behöva invänta att ett åtgärdsprogram skall fastställas. I stället för kommitténs förslag, bör sista meningen i paragrafen ha följande lydelse. Föreskrifter får meddelas och om det finns ett åtgärdsprogram så skall det vara vägledande.

Det är mycket olyckligt att ta bort skrivningen om miljöskyddsområde. Den bör i större utsträckning användas som möjlighet för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Inrättande av ett miljöskyddsområde kan vara en åtgärd som går att genomföra tämligen snabbt och därför vara ett alternativ till den ordning som förslaget förordar, att ett åtgärdsprogram först skall upprättas och att föreskrifter sedan kan utfärdas. Detta kan ta upp till fem år att realisera och under tiden så stiger halterna i luft, mark, vatten eller miljö i övrigt, där människor får betala med sin hälsa när åtgärder dröjer.

Reservation av Willy Söderdahl (v)

Kommittén föreslår en ändring av 5 kap. 3 § med ordalydelsen ”Myndigheter och kommuner skall verka för att miljökvalitetsnormerna klaras.” Jag anser att paragrafen istället skulle formulerats: Myndigheter och kommuner har ansvar för och skall bidra till att miljökvalitetsnormerna klaras.

Detta hade på ett bättre sätt klarlagt att myndigheter och kommuner skall vara aktiva i arbetet för att miljökvalitetsnormerna klaras. Med ett tydligt ansvar tror jag också att man är mer benägen att påbörja arbetet redan i förebyggande syfte.

262

SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

I utredningen läggs ett antal viktiga förslag om förstärkningar av åtgärdsprogram fram, exempelvis att förslagen till åtgärder tydligt ska visa att normen nås, hur åtgärderna ska finansieras och hur olika uppgifter ska fördelas mellan berörda parter.

Förändringarna ger förbättrade möjligheter att klara miljökvalitetsnormer vilket är mycket viktigt. Överskridande av miljökvalitetsnormer kan innebära betydande hälsorisker. I de fall miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta att ”betalas” av de människor som bor inom dessa regioner med försämrad hälsa. Redan idag överskrids luftkvalitetsnormen för partiklar i exempelvis Stockholm på vissa gator.

För att inte förtroendet för åtgärdsprogrammens styrka ska urgröpas redan innan de hunnit verka är det av största vikt att redan antagna åtgärdsprogram, fattade med stöd av äldre lagstiftning, stärks i sådan mån att normer klaras. Om det i det något längre perspektivet visar sig att de nu lagda förslagen till förstärkningar av lagstiftningen runt åtgärdsprogrammen inte är tillräckliga, bör det bland annat övervägas att införa överklaganderätt för enskilda som bor i miljöer där miljökvalitetsnormer inte klaras.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp)

Miljökvalitetsnormer infördes genom miljöbalken för att uttrycka den lägsta godtagbara miljökvaliteten i och på olika områden. Syftet med normerna är att utifrån befintlig kunskap skydda människors hälsa och miljön. Överskridande av miljökvalitetsnormer innebär betydande hälsorisker. I de fall där miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta ”betalas” med försämrad hälsa av de människor som bor inom berörda områden. Detta är ett perspektiv som inte framkommer i betänkandet och dess resonemang kring finansieringen av åtgärder för att klara miljökvalitetsnormer.

Det finns uträkningar på vad det kostar att inte göra något och dessa kostnader för skador på människor och gröda har visat sig vara mycket högre än kostnaderna för att åtgärda problemen. Detta finns bland annat att läsa i Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier, prop. 2000/01:130.

263

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

Miljökvalitetsnormerna bör även gälla i inneslutna eller halvinneslutna trafikanordningar där människor vistas. Exempel på sådana anordningar är vägtrafiktunnlar, parkeringsgarage och tunnelbanor.

Miljökvalitetsnormer som styrmedel har hittills inte använts i stor utsträckning till skydd för människors hälsa och miljö. Miljöpartiet vill utöka dessa möjligheter både på regional och lokal nivå.

Det fanns enligt tidigare skrivning i 5 kap. 2 § en beskrivning av vad miljökvalitetsnormer skall ange i olika punkter. I en av dessa punkter fanns nivåer av kemiska ämnen, i en annan fanns högsta nivåer för buller, skakning, ljus, strålning och annat. Genom att tidigare ha angett vissa störningar så var bestämmelsen begränsad till enbart dessa, men genom ändringar som genomförts omfattas nu alla störningstyper.

En utökad möjlighet att använda miljökvalitetsnormer för olika ändamål vore önskvärd.

Försiktighetsprincipen skall vara vägledande, vilket innebär att man i större utsträckning än hittills beaktar att vi inte idag vet vilka risker olika system medför. Att införa miljökvalitetsnormer för begränsade områden av olika slag för att kunna studera effekterna av detta och med utgångspunkt härifrån dels kunna göra generella rekommendationer och dels kunna erbjuda särskilt känsliga personer ett livsutrymme är ett handlingsalternativ som idag inte beaktas.

Jag vill skapa en möjlighet för kommuner att ansöka hos regeringen om att införa en miljökvalitetsnorm till skydd för människor och miljö inom ett geografiskt begränsat område. Detta kan exempelvis gälla strålmiljö, bl.a. avgränsade lågstrålande zoner. Dessutom bör generella föreskrifter för ett miljöskyddsområde med kravnivåer på strålning tas fram. Idag har vi många människor som är känsliga och oroliga inför den ökade strålning som utbyggnaden av infrastrukturen för kommunikationsteknologin medför och detta vore ett sätt för dem att kunna vara garanterade ett område där det finns en norm att följa. Även människors oro för olägenhet ska beaktas som en olägenhet.

Trots betänkandets förtydliganden vad gäller hur åtgärdsprogram ska genomföras för att uppfylla miljökvalitetsnormer är det fortfarande otydligt vad som sker när ett åtgärdsprogram inte uppfylls. Det är bra att överskridande av försiktighetsmått är straffbara. Det finns fortfarande problem med att berörda parter inte

264

SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden

inser situationens allvar då miljökvalitetsnormer överskrids. Man vill gärna förminska och relativisera problemen och har svårt att acceptera miljökvalitetsnormernas absoluta karaktär. Det finns därför ett behov av ekonomiska sanktioner för att driva på utvecklingen så att miljökvalitetsnormerna blir ett effektivt styrmedel för att säkra människors hälsa och en bättre miljö. Därför bör möjlighet till miljösanktionsavgift när ett åtgärdsprogram inte följs övervägas.

Kapitel 3, Miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser

Reservation av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Vi anser att våra utredningar visar så goda erfarenheter av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser och av deras utnyttjande av rätten att överklaga miljöbeslut, att överklagningsrätten bör utvidgas.

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd)

I direktivet som Miljöbalkskommittén fick när det gäller miljöorganisationers rätt att enligt kap. 16 § 13 överklaga tillstånd, godkännande och dispenser, ingick att granska hur denna talerätt nyttjats och vilka erfarenheter som miljöorganisationer, myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare har av denna s.k. talerätt. Det ingick inte att lämna förslag på området men kommittén har inte varit förhindrad att göra detta.

De slutsatser som kunnat dras av genomgången är att talerätten enligt kap. 16 § 13 inte missbrukats. Erfarenheterna är i stort sett goda både hos myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare. Vidare har konstaterats att rätten för miljöorganisationer att överklaga nyttjats endast i få ärenden.

Av denna anledning borde det varit möjligt för kommittén att lämna förslag om förstärkningar av talerätten, exempelvis mildringar i kravet på antal medlemmar och verksamhetsår. Vidare borde kommittén undersökt möjligheterna att vidga talerätten så att det gått att överklaga tillståndsfrågor i mer vid mening. Be-

265

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

stämmelserna i kap. 16 § 13 har enligt miljöorganisationerna kommit att tolkas snävt i praxis.

Andra viktiga frågor gäller förbättrad tillgång till miljöinformation, exempelvis rätt att överklaga statsråds beslut att inte lämna ut information och att begära rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut när dessa uppenbart gäller miljöärenden, möjligheter till förbättrad rättshjälp i domstolsärenden och utökad information på myndigheternas hemsidor.

Utökad talerätt innebär viss risk för att enstaka ärenden kan ta längre tid. Detta måste vägas mot ”förstärkt granskning” så att ”fler stenar lyfts och vänds på” samt stärkt engagemang och delaktighet. Mycket vinns naturligtvis om verksamhetsutövare redan från början i en tillståndsprocess vinnlägger sig om informera de miljöorganisationer som finns företrädda lokalt.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Omprövningsbeslut eller beslut om uppdatering av villkor ska kunna överklagas av en miljöorganisation. Möjligheten för miljöorganisationer att initiera omprövning eller uppdatering av villkor bör också finnas.

Miljöbalkskommittén har i uppdrag att utvärdera miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser. Det framkom då, att de farhågor som fanns vid införandet av den vidgade talerätten i 16 kap. 13 § miljöbalken inte infriades. Många varnade för att det skulle bli en kraftig ökning av antalet överklaganden och förlängda handläggningstider. Kommitténs utvärdering visade att så inte blivit fallet. Antalet överklagande har varit få. Sjutton ärenden överklagades under åren 2002 och 2003 av miljöorganisationer. Detta skall ställas mot att de fem miljödomstolarna avgjorde sammanlagt cirka 1 100 överklagade mål under enbart 2003.

Utvärderingen visar också att alla inblandade parter till mycket stor del upplever miljöorganisationernas deltagande som positiv – speciellt om de kommer in tidigt i processen.

Den grundläggande frågan är om man ser miljöorganisationerna som ett hot eller som en möjlighet. Vi ser miljöorganisationernas deltagande i processen som en möjlighet och där finns stöd för denna uppfattning i utvärderingen. Ökade möjligheter för miljöorganisationerna att överklaga är positivt för såväl miljön som den demokratiska processen. Det skulle också öka incitamenten för

266

SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden

verksamhetsutövare att få in miljöorganisationerna tidigt i processen för att undvika ett senare överklagande från sakägare. Utvärderingen visar också att besluten blir bättre när miljöorganisationerna deltar i processen.

Inget hade hindrat kommittén att komma med förslag om en utökad rätt att överklaga för miljöorganisationerna, något som majoriteten tyvärr avvisade. Regeringen har tydligt uttalat av vissa delar av regleringen kring miljöorganisationernas talerätt behöver förtydligas, kommittén har valt att inte lägga fram några förslag på sådana förändringar. Vi saknar vidare diskussion om, och slutsatser kring, miljöorganisationers rätt att överklaga beslut om tillstånd som prövas av regeringen samt hur finansieringsaspekten avgör olika organisationers möjlighet att använda sig av de rättsliga verktyg som lagen tillhandahåller. Det framkommer i den utvärdering som gjorts att finansieringen är ett hinder och möjligheten att söka finansiellt stöd för miljöjuridiskt arbete bör utökas.

Kommittén har tidigare lämnat förslag på att göra en del tillståndsärenden till anmälningsärenden. Det är en effektivisering, men gör det samtidigt omöjligt för miljöorganisationerna att överklaga. Genom att ge dem den möjligheten hade man garanterat att gränsdragningen mellan tillståndsärenden och anmälningsärenden inte hamnat fel.

Vi skulle helst se att miljöorganisationerna fick en utökad rätt att överklaga ärenden som behandlas enligt miljöbalken. Vi anser också att kriteriet två tusen medlemmar är för högt satt. Det medför att ett stort engagemang i ett miljöärende i en liten ort inte ges möjligheten att överklaga.

Termen ”miljöorganisationer” blir en alltför snäv avgränsning. Vi anser att flera organisationer bör ges möjlighet att utnyttja talerätten, t.ex. friluftsorganisationer. Deras ändamål och intressen sammanfaller ofta med miljöorganisationernas, men från en annan infallsvinkel. Detta bör man ta tillvara, genom att de får vara med i hela processen.

Organisationernas deltagande i miljöprocesser är inte ett hot det är en tillgång. Låt oss ta vara på den.

267

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

Särskilt yttrande av Sören Norrby (fp)

Vår grundliga genomgång av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser visar att detta har fungerat överraskande bra. Det finns därför anledning att utöka möjligheterna. Det är samtidigt angeläget att Miljöbalkskommitténs tidigare förslag om effektivisering och förenkling av processerna genomförs.

Jag anser att fler stora organisationer som i praktiken arbetar med miljöfrågor av stort allmänintresse ska kunna omfattas av talerätten enligt miljöbalken. Därmed breddas basen för ideella organisationers tidiga medverkan i miljöprocesser, deras kompetens och kontaktytor kan tas till vara. Samma formella trösklar som nu bör gälla. Exempel på sådana organisationer är hembygdsrörelsen, Friluftsfrämjandet, Sportfiskarna och båtlivsorganisationer. De har bl.a. till ändamål och intresse att värna och bevara kulturmiljöer, biotoper, rekreationsmiljöer och biologisk mångfald och kan behöva ytterligare tydliggöra detta i sina stadgar. Deras medverkan tidigt i miljöprocesser kan bidra till en långsiktigt hållbar utveckling och förebygga konflikter sent i processerna. Ett syfte är naturligtvis att deras intressen ska kunna beaktas så att överklaganden kan undvikas.

Detta resonemang om vidgad medverkan stämmer bra med Århuskonventionen och EG-direktiv och bör därför avspeglas i det fortsatta arbetet med utveckling och genomförande av dessa. Det gäller givetvis också planprocesser enligt plan- och bygglagen där regelverket redan nu är betydligt öppnare men kan utvecklas.

Kapitel 4, Avgifter för prövning och tillsyn

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Det konstateras i utredningen att det idag inte finns anledning till förändringar i systemet för statliga myndigheters prövningsavgifter med undantag för prövning av vattenverksamheter. Förändringar på detta område är emellertid något komplicerade och underlättas sannolikt när vattenmyndigheterna varit i arbete en tid. De förändringar som ägt rum och som får betydelse framöver gäller att prövningsnivån ”tryckts ner” till lägre instanser. I redogörelsen skattas att kommunernas kostnader för ett större antal anmälningsärenden ökar ca 25 procent i denna del. Även länsstyrelserna får

268

SOU 2005:59 Reservationer och särskilda yttranden

ökade kostnader och arbetsbördor. Det är här viktigt att poängtera att finansieringsprincipen måste gälla, dvs. om arbete läggs till en lägre nivå, i detta fall till kommunerna, måste kostnadskompensation ske.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp)

Undersökningen har visat att avgifterna täcker till viss mån de kostnader som staten har. Jag anser att en höjning av avgifterna bör ske och en ökad differentiering, vilket kan jämföras med tidigare avgifter som för vissa verksamheter var på en högre nivå än nuvarande.

Jag har fått flera uppgifter om att prövningsinstanserna behöver förstärkt kapacitet för att miljöbalken skall få avsett genomslag. Det gäller både ökade resurser och utbildning om miljörelaterade frågor. Jag anser att regeringen vid behov bör åtgärda denna brist.

Kapitel 5, Övriga frågor

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp), Lars Lindblad (m), Sören Norrby (fp), Willy Söderdahl (v) och Roger Tiefensee (c)

Det finns anledning att rikta kritik mot att de utstående frågor om prövningsordning och systemet för miljökonsekvensbedömningar, som pekas ut i avsnitt 5.2.1 5.2.2, inte nu skyndsamt får utredas klart.

I tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén 2003:61 gav regeringen ett uppdrag att vidareutveckla den vision om den framtida prövningsorganisationen som presenterades i delbetänkandet Miljöbalken under utveckling – ett principbetänkande, SOU 2002:50. I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation SOU 2004:38 presenterades i samarbete med PBL-kommittén (SOU 2004:40) ett antal förslag till alternativa prövningsmodeller. Syftet var både att få till en mer ändamålsenlig organisation för miljöprövningar och att i samråd med PBL-kommittén titta på möjligheter att få in framförallt bygglovprövning i denna prövningsorganisation. Det sistnämnda då det finns uttalat önskemål om att få till stånd dels ökad samordning mellan plan- och bygglagstiftningen och miljöbalken, dels att få en ökad effektivitet i

269

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

denna prövning genom ett minskat antal överprövningsinstanser för bygglovärenden. Det hade varit naturligt om Miljöbalkskommittén och PBL-kommittén kunnat fullfölja denna utredning och lämna mer färdiga förslag i denna del. Att regeringen inte ger uppdrag att lämna mer färdiga lösningar, riskerar att fördröja viktiga och önskade lagändringar.

I tilläggsdirektivet ovan ges Miljöbalkskommittén också i uppdrag att se över också förfarande med miljökonsekvensbedömningar. I En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124, läggs flera förslag till effektiviseringar i MKB-förfarandet, men det påtalas också ett starkt behov av att utreda systemet med miljökonsekvensbedömningar i sin helhet för att om möjligt hitta en gemensam lösning för all typer av miljökonsekvensbedömningar som skall göras, oberoende av sektorslagstiftning eller vilka projekt eller planer det handlar om. För att möjliggöra överskådlighet, ökad effektivitet och överensstämmelse med EG-rättens utformning skulle det varit värdefullt om Miljöbalkskommittén fått möjlighet att lämna förslag till genomgripande förändring.

270

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Miljöbalken uppföljning och reformbehov Dir.
  1999:109
   

Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 1999.

Sammanfattning av uppdraget

Regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer.

Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor:

–tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar och myndigheter,

–frågan om hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i balken,

–miljökvalitetsnormernas betydelse för miljöarbetet samt normernas tillämpningsområden,

–miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på konsekvensbeskrivningarna,

–prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken,

–kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande och andra inblandade,

–tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001,

–avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör ett kollektiv,

–miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra myndighetsingripanden,

–utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap. miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

271

Bilaga 1 SOU 2005:59

Kommittén skall redovisa kostnader och andra konsekvenser och förslag till finansiering av sina förslag samt hur förslagen förhåller sig till gällande EG-rätt.

Bakgrund

Miljöbalken utgör en sammanhållen och övergripande lagstiftning för hela miljöområdet. Genom sin utformning med övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya övergripande instrument, som t.ex. miljökvalitetsnormer, skapar den större förutsättningar för att lagstiftningen används som ett verktyg som styr miljöarbetet mot uppsatta miljömål. Miljöbalken innebär således en anpassning av lagstiftningen till den miljöpolitiska utvecklingen och skall användas bl.a. för att genomföra de miljökvalitets mål som bygger på propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU:6, rskr. 1998/99:183).

En omfattande inledande utbildning om miljömålen och den nya miljölagstiftningen genomförs för närvarande (dir. 1997:110) av Kommittén för Miljöbalksutbildningen (M 1997:03). Även efter denna första utbildning kommer anställda hos myndigheter, kommuner och företag att få återkommande utbildning och information.

Utbildningarna skall inte bara ge kunskap utan också skapa ett brett forum för diskussion om miljöbalkens tillämpning och effektivitet. I propositionen om Miljöbalk (prop. 1997/98:45) betonar regeringen att det finns ett behov av att både utvärdera tillämpningen av miljöbalken och överväga vilka reformbehov tillämpningen kan leda till.

En fortsatt reformering av miljölagstiftningen

Miljöbalken kan tillämpas på alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för människors hälsa och miljön. Genom sitt breda tillämpningsområde skall balken bidra till att de beslut som fattas både av myndigheter och enskilda främjar en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Det är naturligt att ett nytt lagverk av miljöbalkens omfattning med ett tillämpningsområde som rör alla samhällets sektorer ger upphov till nya frågor. Den snabba samhällsutvecklingen liksom erfarenheterna av miljöbalkens

272

SOU 2005:59 Bilaga 1

tillämpning kommer att medföra att bestämmelser som nu ingår i miljöbalken måste följas upp och vid behov ändras eller kompletteras. Ytterligare ett starkt motiv för det är de förändringar som följer av vårt medlemskap i EU.

I propositionen Miljöbalk (prop. 1997/98:45) aviserade regeringen därför att en parlamentariskt sammansatt utredning skulle tillsättas för att följa tillämpningen av miljöbalken och vid behov föreslå en reformerad lagstiftning som ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås (Del 1, s. 654–655). Det finns också anledning att i ett större sammanhang nu närmare överväga de mer övergripande synpunkter som kom fram vid beredningen av miljöbalken och som då inte kunde färdigbehandlas.

Härtill kommer att Tunnelkommissionen i sitt betänkande Miljö i grund och botten – erfarenheter från Hallandsåsen (SOU 1998:137) har pekat på några möjliga förändringar av miljöbalken.

Uppdraget

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

Tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler kommer att ha stor betydelse för vilket genomslag som balken får och för möjligheterna att uppnå miljöbalkens mål. De hänger nära samman med de övergripande målen för miljöpolitiken, nämligen att skydda människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att främja en långsiktigt hållbar utveckling med naturresurser och att skydda natur och kulturlandskap. Hur de allmänna hänsynsreglerna tillämpas när det gäller ärenden om tillstånd eller motsvarande prövning som följer av miljöbalken liksom i frågor som rör den operativa tillsynen och tillsynsvägledningen enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken skall vara en grundläggande utgångspunkt för kommitténs arbete.

Bestämmelserna för hushållning med mark och vatten i 3 och 4 kap. miljöbalken bör materiellt och lagtekniskt bringas närmare hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i balken.

Vad vattenlagstiftningens infogande i miljöbalken har inneburit för miljöskyddet skall med utgångspunkt i de allmänna hänsynsreglerna ägnas särskilt intresse i sammanhanget. Även förhållandet mellan de allmänna hänsynsreglerna och de särskilda hänsynsregler

273

Bilaga 1 SOU 2005:59

i fråga om vattenverksamhet som finns i 11 kap. miljöbalken skall ägnas uppmärksamhet

I fråga om små och medelstora företag skall kommittén utöver vad som anges i kommittéförordningen (1998:1474) belysa hur dessa företag påverkas av hänsynsreglerna och vid behov föreslå åtgärder för att underlätta för företagen att leva upp till miljöbalkens mål.

Kommittén skall vid behov lämna förslag till de ändringar eller kompletteringar av lagstiftningen som behövs.

Tillsynen

Kommittén skall hämta in myndigheters, organisationers och enskildas erfarenheter av hur tillsynen fungerar och de allmänna hänsynsreglernas roll i sammanhanget.

Verksamheter som är registrerade enligt EU:s system för miljöstyrning och miljörevision (Eco Management and Audit System, EMAS) bedriver en aktiv och offentlig intern miljöstyrning och miljörevision.

Kommittén skall närmare följa upp hur tillsynsarbetet enligt miljöbalken över miljöfarlig verksamhet kommer att påverkas av att verksamheter är anslutna till EMAS eller Internationella Standardiseringsorganisationens system ISO 14001. Förhållanden som skall undersökas är vilken långsiktig inverkan på tillsynsbehovet och tillsynsavgiften som detta kan medföra och vilka samordningsmöjligheter mellan å ena sidan tillsyn och å andra sidan miljöledningssystemen EMAS och ISO 14000 som föreligger. I detta ingår även en redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för tillsynsarbetet av ett förändrat tillsynsbehov.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller ett utvecklat system med miljökvalitetsnormer. I förordningen (1998:897) om miljökvalitetsnormer finns normer utfärdade för kvävedioxid, svaveldioxid och bly. Naturvårdsverket har lämnat förslag om ytterligare miljökvalitetsnormer. Systemet med miljökvalitetsnormer skall följas upp av kommittén som skall analysera normernas genomslagskraft och vid behov lämna förslag till de förändringar av systemet som kan bidra till att

274

SOU 2005:59 Bilaga 1

föreskrifterna enligt 5 kap. miljöbalken fungerar som instrument för att minska miljöbelastningen till nivåer som naturen långsiktigt tål. Det är därvid viktigt att kommittén beaktar syftet med de nationella miljökvalitetsmålen och de regionala mål som länsstyrelser och andra myndigheter fått i uppdrag att utveckla. Kommittén skall vidare analysera hur balkens styrmedel är relaterade till det nya systemet med miljökvalitetsnormer. Dessutom skall kommittén analysera vilka effekter reglerna har för svenska företags nationella och internationella konkurrenskraft.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljökonsekvensbeskrivningarna har mot bakgrund av den EG- rättsliga regleringen utvecklats och fått nya formkrav i miljöbalken. Bland annat skall länsstyrelserna avgöra om en verksamhet har betydande miljöpåverkan. Om länsstyrelsen finner att miljöpåverkan är betydande, krävs det bl.a. ett omfattande samrådsförfarande. Kommitténs arbete skall därför särskilt inriktas på att utvärdera om det utvecklade förfarandet att sammanställa miljökonsekvensbeskrivningar är effektivt och samtidigt ger miljökonsekvensbeskrivningarna en tillräckligt hög kvalitet. Kommittén skall även analysera förslaget att det bästa alternativet ur miljösynpunkt alltid skall ingå i en miljökonsekvensbeskrivning och vad som skall innefattas i detta begrepp (SOU 1998:137). Kommittén skall också utreda om regelverket tillgodoser rimliga anspråk hos myndigheter, organisationer, sakägare och enskilda på att kunna utöva inflytande över projekten när det gäller att begränsa skadeverkningarna av planerade anläggningar. Vidare bör kommittén analysera om det nu beslutade förfarandet i alla delar står i proportion till syftet med kravet. Kommittén skall lämna förslag till de ändringar som kan behövas.

Avgifter

Regeringen anser att utformningen av systemet för prövning av tillsynsavgifter bör övervägas ytterligare. Bland annat bör kommittén närmare studera i vilken utsträckning fasta avgifter snedvrider konkurrensen. Det är också viktigt att upprätthålla skillnaden mellan skatt och avgift. Arbetets inriktning skall vara att sådan

275

Bilaga 1 SOU 2005:59

myndighetsverksamhet som avser prövning och tillsyn endast skall avgiftsfinansieras om den klart faller inom de ramar som regeringsformen ger.

Miljöbalksutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande Miljöbalken (SOU 1996:103) att dispensavgifter skulle betalas för att utjämna ekonomiska konkurrensfördelar till följd av dispensen (Del 2, s. 323). Regeringen ansåg dock i propositionen om Miljöbalk att grunderna för avgiftsuttaget borde lagregleras på ett tydligare sätt (Del 1, s. 516–517). Regeringen anförde vidare att underlag för att göra detta saknades men att regeringen hade för avsikt att låta utreda frågan. I sitt slutbetänkande (SOU 1998:35) Förordningar till miljöbalken pekade utredningen på andra avgiftsfrågor exempelvis om vattenverksamhet som förtjänade ytterligare uppmärksamhet. En annan fråga som utredningen tog upp var den om gränsdragningen mellan skatt och avgift i regeringsformens mening när det gäller myndigheternas tjänster till ett kollektiv (SOU 1996:103, Del 2, s. 321 f.). Denna gränsdragning har bl.a. betydelse för riksdagens möjlighet att delegera beslutanderätt.

I kommitténs arbete skall också ingå att överväga de nyss nämnda frågor som väckts av Miljöbalksutredningen och lämna förslag till de ändringar som behövs.

Tillståndsprövning

Miljöbalken innebär att en ny och sammanhållen prövningsordning införs. Miljödomstolar inrättas. Nya processuella och administrativa regler har tillkommit. Som framgår av avsnittet om en fortsatt reformering av miljölagstiftningen, har regeringen aviserat en översyn av frågan om tillståndsprövningen i framtiden bör ligga direkt hos miljödomstol eller skall prövas av domstol först efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut. Kommittén skall utreda denna fråga med beaktande av bl.a. tidigare utredningar och förslag om administrativ prövningsordning för vattenmål (SOU 1977:27, prop. 1981/82:130, bet. 1982/83:JoU30 s. 40, rskr. 1997/98:278). Kommittén skall vidare beakta den utveckling som skett genom att renodlingen av domstolarnas roll att avgöra tvister mellan enskilda och det allmänna, alltmer kommit i förgrunden (SOU 1991:106, prop. 1994/95:100, s. 4 f. och 48, prop. 1996/97:1, s. 33 f. och prop. 1997/98:1, s. 42 f). Kommittén skall vid bedömningen av för- och nackdelar med en administrativ

276

SOU 2005:59 Bilaga 1

prövning i första instans belysa frågan hur anspråk på ersättning eller skadestånd enligt miljöbalken skall lösas samt redovisa konsekvenserna av olika alternativ i förhållande till den föreslagna prövningsordningen. Kommittén skall även närmare utreda Tunnelkommissionens förslag att anläggandet av järnvägar, vägar och allmänna farleder skall prövas av miljödomstol i stället för av de verk som är ansvariga för sakområdet i samband med den prövning som sker enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnvägar, väglagen (1971:948) och lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (SOU 1998:137). Även prövningspliktens omfattning liksom frågor av processuell och administrativ art som faller inom ramen för miljödomstolarnas tillämpning skall vid behov belysas av kommittén som skall lägga fram förslag i dessa och andra tillståndsfrågor i den utsträckning det behövs.

Härutöver skall kommittén redovisa sådana kostnadsmässiga konsekvenser för tillståndsökande och andra parter som myndigheter och miljöorganisationer som miljöbalken har föranlett. I fråga om miljöorganisationerna skall kommittén även redovisa erfarenheterna av den vidgade talerätten enligt 16 kap. miljöbalken och hur denna rätt har utnyttjats eller på annat sätt berört organisationerna när det gäller tillståndsbeslut som har meddelats på central, regional eller kommunal nivå.

Miljösanktionsavgifter

Tillsynsmyndigheterna får genom miljöbalken ytterligare ett sanktionsmedel, nämligen miljösanktionsavgifter. I förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter föreskriver regeringen att avgifter skall betalas för de överträdelser som anges i en bilaga till förordningen. Kommittén skall utvärdera effektiviteten hos det nya sanktionssystemet och samspelet mellan tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar av regelverket som kan behövas.

277

Bilaga 1 SOU 2005:59

Straff

Den straffrättsliga regleringen i miljöbalken bör uppmärksammas av kommittén. Riksåklagaren har i december 1998 genom rapporten Effektivare miljöbrottsbekämpning lämnat förslag till åtgärder. På uppdrag av riksdagen (bet. 1997/98:JuU1) har en nationell miljöbrottsstrategi utarbetats. Dessa frågor skall kommittén beakta i sitt arbete. Vidare framförs det ofta i den allmänna debatten att alltför få brott med miljörättslig anknytning beivras. Riksåklagaren har under beredningen av miljöbalken framfört att det bör göras en översyn av brotten miljöbrott och vållande till miljöstörning. Kommittén skall utreda förutsättningarna för att ändra brottsbeskrivningen av främst miljöbrott och även i övrigt följa den straffrättsliga tillämpningen av miljöbalken samt lämna de förslag som kan behövas för att åstadkomma ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

Kostnader

Om kommitténs förslag påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. Om förslagen innebär kostnadskonsekvenser för staten, kommuner eller landsting, skall även förslag till finansiering anges.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Kommittén skall utöver vad som tidigare anförts samråda med den parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken (M 1998:07). Kommittén skall dessutom genom utfrågningar, enkäter och på andra lämpliga sätt hämta in erfarenheter av miljöbalkens tillämpning. Om det under utredningens gång kommer fram ytterligare frågor av lagstiftningskaraktär som rör uppdraget, är kommittén fri att behandla dessa frågor. Större frågor skall först anmälas till regeringen.

Genom de övergångsregler som ges genom lagen (1998:811) om införande av miljöbalken gäller att äldre lag skall tillämpas i fråga om mål och ärenden som inkommit till domstolar och myndigheter före den 1 januari 1999. Detta innebär att de erfarenheter kom-

278

SOU 2005:59 Bilaga 1

mittén kan inhämta om miljöbalken och dess genomslag blir begränsade under en inledande period särskilt som Koncessionsnämnden för miljöskydd överlämnat en stor mängd mål till domstolarna som skall handläggas enligt äldre ordning. Trots att utvärderingen av balken därför kommer att dröja finns det frågor av mer begränsad natur som kommittén kan inleda sitt arbete med. Kommittén skall därför i ett delbetänkande senast den 31 december 2000 redovisa förslag av mer begränsad, lagteknisk natur som uppdraget leder till. Kommittén skall i ett mer samlat betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och samtidigt redovisa de dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler. Kommittén skall i ett slutbetänkande senast den 31 december 2003 redovisa en fullständigare bild av hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som rör uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.

279

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén Dir.
(M 1999:03) 2001:25
   

Beslut vid regeringssammanträde den 29 mars 2001.

Sammanfattning av uppdraget

Miljöbalkskommittén (1999:03) skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet med genomgången skall vara att ta fram ett relevant underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd för vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén skall analysera bestämmelserna om omprövning samt vid behov föreslå ändringar i lagstiftningen.

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060), det så kallade ramdirektivet för vatten. Kommittén får i särskilt uppdrag att lämna förslag till hur direktivets bestämmelser om miljömål, åtgärdsprogram och utsläpp till vatten skall genomföras i svensk lagstiftning. Uppdraget omfattar även vissa andra bestämmelser i direktivet som rör miljöbalken och närliggande lagstiftning.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén.

281

Bilaga 2 SOU 2005:59

Möjligheten att ompröva äldre tillstånd till vattenverksamhet

Kommittén skall enligt sina direktiv ägna särskilt intresse åt bl.a. prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken.

Vidare har regeringen till kommittén överlämnat en framställning från Svenska Kraftverksföreningen om lagändringar i syfte att åstadkomma en mer ändamålsenlig och snabb hantering av mål om säkerhetshöjande åtgärder vid dammanläggningar. Det kan i sammanhanget också noteras att Affärsverket svenska kraftnät i regleringsbrevet för år 2000 fick i uppdrag att genomföra en översyn av finansieringsmöjligheterna för utredning och planering av åtgärder för att begränsa risken för skador vid höga vattenflöden samt för genomförande av förebyggande åtgärder. Uppdraget har redovisats till regeringen.

Översvämningarna i norra Svealand och södra Norrland samt västra Sverige under sommaren respektive hösten 2000 har väckt frågan om särskilt äldre vattendomar behöver omprövas. Detta aktualiserar i sin tur frågan om nu gällande föreskrifter om omprövning av tillstånd till vattenverksamhet, är tillräckliga för att förbättra möjligheterna att förebygga och begränsa riskerna för översvämningar.

Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291, VL) och äldre vattenlagen (1918:523, ÄVL) eller motsvarande äldre bestämmelser skall anses meddelade enligt miljöbalken (MB) enligt 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP). Ett sådant tillstånd och villkoren för detta skall alltså kunna omprövas enligt 24 kap. 5 § MB på ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen, enligt vad som framgår av 24 kap. 7 § MB. Det är då att lägga märke till nyheten i MB att det inte bara är villkoren utan också själva tillståndet till vattenverksamhet som kan omprövas, såvitt avser verksamhetens omfattning. I fråga om tillstånd enligt VL och ÄVL gäller alltså inte den begränsning i fråga om möjligheterna till omprövning såvitt avser verksamhetens omfattning som i 31 § MP stadgats beträffande ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387). Däremot gäller för vattenverksamhet enligt 32 och 33 §§ MP, särskilda bestämmelser som innebär en avvikelse från huvudregeln i 24 kap. 5 § första stycket 1, att en verksamhet alltid kan omprövas efter tio år. De fall som avses i 32 § MP avser tillstånd enligt VL, där omprövningstiden enligt 15 kap. 3 § av vattendomstol fastställts vara längre än 10 år. Av 33 § första

282

SOU 2005:59 Bilaga 2

och andra styckena MP följer att längre omprövningstider också gäller i fråga om vissa tillstånd enligt ÄVL.

Det bör dock observeras att det nyss nämnda undantaget gäller tidsfristen enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 MB. De grunder för omprövning före utgången av denna tidsfrist som anges i punkterna 2–11 i stadgandet gäller alltså även tillstånd enligt VL och ÄVL. För punkt 6 gäller dock den inskränkningen som stadgas i 33 § tredje stycket MP och som förutsätter att förändringen i omgivningen har skett efter den 31 december 1983.

För den materiella bedömningen vid omprövningen gäller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. samt de särskilda tillåtlighetsreglerna i 11 och 16 kap. MB. Dessutom gäller det extra skyddet för tillståndshavaren i 24 kap. 5 § sista stycket MB, som innebär att det vid omprövning inte får meddelas så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

Det bör dock påpekas att bestämmelserna om tillståndshavarens rätt till ersättning vid omprövning kan innebära begränsningar i det allmännas möjligheter att åstadkomma förbättringar för t.ex. miljön eller fisket. Till skillnad från vad som gäller vid omprövning av miljöfarlig verksamhet finns nämligen en sådan ersättningsrätt. Reglerna innebär i korthet följande (31 kap. 20 och 22 §§ MB samt 39 § MP).

Om en omprövning medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i en regleringsrätt har tillståndshavaren i princip rätt till ersättning av staten. Någon rätt till ersättning finns däremot inte till den del omprövningen avser förbättring av en vattenanläggnings säkerhet och inte heller för tillståndshavarens kostnader för skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder som han blir skyldig att utföra enligt omprövningen.

En annan begränsning av möjligheterna att begära omprövning kan vara att den myndighet som begärt omprövning i vissa fall blir skyldig att betala sakägarnas rättegångskostnader. Ansvaret för att betala rättegångskostnaderna kan också verka avhållande på en tillståndshavares vilja att själv begära omprövning, t.ex. för att förbättra säkerheten hos en vattenanläggning.

283

Bilaga 2 SOU 2005:59

Ramdirektivet för vatten

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060), det så kallade ramdirektivet för vatten. Senast den 22 december 2003 skall de nationella författningar som är nödvändiga för att följa direktivet träda i kraft.

•Syftet med direktivet är att upprätta en ram för skyddet av såväl ytvatten som grundvatten, vilket i sin tur sammanfattningsvis syftar till att

•hindra ytterligare försämringar av statusen hos bl.a. marina ekosystem och ekosystem i sjöar och vattendrag samt att sådana system skall skyddas och förbättras,

•främja en hållbar vattenanvändning,

•eftersträva ett ökat skydd för och en förbättring av vattenmiljön bl.a. genom att utsläpp och spill av vissa ämnen minskar eller upphör,

•säkerställa att föroreningen av grundvatten gradvis minskar och att ytterligare förorening förhindras samt

•bidra till att mildra effekterna av översvämning och torka.

Medlemsstaterna skall identifiera de avrinningsområden som ligger inom deras territorium och hänföra dem till avrinningsdistrikt. Myndigheter skall utses för tillämpningen av direktivet inom varje distrikt. I direktivet finns särskilda regler för hur frågor som rör avrinningsområden som sträcker sig över flera medlemsstater eller som sträcker sig utanför Europeiska unionen skall hanteras.

Regeringen avser att utse en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag till ett administrativt system för förvaltning av avrinningsdistrikten. I det uppdraget ingår att utarbeta förslag till bl.a. avgränsning av avrinningsdistrikten samt myndighetsorganisation och former för dess beslutsfattande. Materiella frågor som har anknytning till miljöbalken och närliggande lagstiftning är det dock lämpligare att Miljöbalkskommittén får i uppdrag att utreda.

284

SOU 2005:59 Bilaga 2

Uppdraget

Omprövning av tillstånd till vattenverksamhet

Kommittén skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet med genomgången skall vara att ta fram ett relevant underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd och villkor för vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén skall bedöma om förutsättningarna för omprövning är tillräckliga för att förbättra möjligheterna att förebygga och begränsa riskerna för översvämningar. Kommittén skall också bedöma om de processuella reglerna är ändamålsenliga. Vidare skall kommittén analysera om ersättningsreglerna och bestämmelserna om rättegångskostnader lägger hinder i vägen för angelägna omprövningar som syftar till att förbättra t.ex. dammsäkerhet och minska riskerna för och skadeverkningarna av översvämningar.

Om kommittén vid sin analys kommer fram till att det finns behov av lagstiftning, skall kommittén föreslå sådan.

Ramdirektivet för vatten

De miljömål som anges i artikel 4 i ramdirektivet för vatten innebär främst att åtgärder skall vidtas för att uppnå en viss vattenkvalitet. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet i svensk lagstiftning är det nödvändigt att analysera om direktivets miljömål som sådana helt eller delvis bör författningsregleras. Kommittén skall göra en sådan analys. Om det bedöms vara nödvändigt att författningsreglera direktivets miljömål skall förslag lämnas till författningsändringar. Direktivets miljömål kan även få betydelse för hur direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram skall genomföras.

Artikel 4 innehåller även bestämmelser som inte direkt anger miljömål men som har anknytning till målen. Som exempel kan nämnas att det finns regler för klassificering av vissa vattenförekomster och om villkoren för att tidsfristerna för att uppnå målen skall få förlängas. Beträffande de delar av artikel 4 som inte direkt anger miljömål skall författningsförslag lämnas i den omfattning som är lämplig med hänsyn till kommitténs förslag beträffande målen och även i övrigt.

285

Bilaga 2 SOU 2005:59

Kommittén skall ta ställning till hur direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram, som finns i artikel 11, lämpligen kan genomföras i svensk lagstiftning. I första hand skall analyseras om detta kan göras genom ändringar av de nuvarande svenska reglerna om åtgärdsprogram, som finns i 5 kap. miljöbalken. Om så är fallet skall förslag till nödvändiga författningsändringar lämnas. Om det inte är lämpligt att genomföra bestämmelserna på detta sätt skall kommittén föreslå en annan ordning. Förslagen kan begränsas på det sätt kommittén finner lämpligt med hänsyn till att artikel 11 i vissa delar innehåller detaljerade regler.

Ett åtgärdsprogram enligt direktivet kan, enligt artikel 11.1, hänvisa till åtgärder till följd av nationell lagstiftning. I artikel 11.3 anges de grundläggande åtgärder som åtgärdsprogrammen skall inbegripa. Flera av dessa är sådana att kraven på innehållet i åtgärdsprogrammen kan bli helt eller delvis uppfyllda genom hänvisningar till befintliga svenska författningar, bl.a. reglerna om tillståndsplikt för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet enligt 9 respektive 11 kap. miljöbalken. Kommittén skall redovisa i vilka avseenden kraven i artikel 11.3 är uppfyllda befintlig svensk lagstiftning. I de avseenden så inte är fallet skall kommittén lämna förslag till författningsändringar. I de delar som kommittén anser att artikel 11.3 lämpligare genomförs genom de enskilda åtgärdsprogrammen, skall kommittén emellertid i stället lämna förslag som innebär att kraven kan genomföras på detta sätt. Kommittén behöver inte lämna förslag till genomförande av artikel 11.3 b.

Det är särskilt viltigt att kommittén analyserar vilka rättsverkningar ett åtgärdsprogram bör ha för att uppfylla direktivets krav. Det gäller rättsverkningarna för såväl enskilda som kommuner och myndigheter, bl.a. vid prövningar av ansökningar om tillstånd till vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet, vid omprövningar av sådana tillstånd samt för pågående markanvändning i övrigt. Direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram kan också innebära att programmen skall innefatta åtgärder av betydelse för den kommunala planeringen. Även frågan hur åtgärdsprogrammen skall beaktas vid den kommunala planeringen skall därför analyseras. Kommitténs författningsförslag för genomförande av artikel 11 skall utformas så att åtgärdsprogrammen får de rättsverkningar som behövs för ett korrekt genomförande av direktivet.

Enligt artikel 10 skall alla utsläpp till ytvatten regleras enligt regler som anges i direktivet samt enligt andra särskilt angivna EG- direktiv och annan relevant EG-lagstiftning. Kommittén skall

286

SOU 2005:59 Bilaga 2

granska om svenska regler för utsläpp till vatten står i överensstämmelse med de krav som ställs i artikeln. Om det behövs skall förslag till nödvändiga författningsändringar lämnas.

I artikel 7 finns bestämmelser om vatten som används för uttag av dricksvatten. Artikeln gäller även för vatten som är avsedda att i framtiden användas för detta ändamål. I artikel 7.3 föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa erforderligt skydd för sådana vattenförekomster och att säkerhetszoner får upprättas för dessa. Kommittén skall bedöma om det behövs författningsändringar för att genomföra artikel 7.3, utöver de ändringar som föreslås för genomförandet av artiklarna 4, 10 och 11. Om författningsändringar behövs skall kommittén lämna förslag till sådana.

I artikel 8 finns bestämmelser om att program för övervakning av vattenstatusen skall upprättas. Enligt artikel 8.2 skall övervakningen stämma överens med kraven i bilaga V till direktivet. Av avsnitt 1.3.2 i bilagan följer att övervakningen av ytvatten skall utföras så att omfattningen och effekten av påverkan från både punkt- och diffusa källor kan bedömas. Enligt 26 kap. 22 § miljöbalken finns för närvarande en skyldighet för verksamhetsutövare eller den som vidtar en åtgärd att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. En tillsynsmyndighet kan utse någon annan att göra sådana undersökningar. Verksamhetsutövaren eller den som vidtagit en åtgärd är då skyldig att ersätta kostnaderna för undersökningen.

De myndigheter som kommer att ansvara för förvaltningen av avrinningsdistrikten bör även ansvara för att övervakningsprogram enligt artikel 8 upprättas. För detta ändamål bör det finnas möjligheter att på bekostnad av verksamhetsutövare låta utföra samordnade undersökningar av olika verksamheters påverkan på vattenmiljön i hela avrinningsområden. Kommittén skall analysera om en ordning motsvarande 26 kap. 22 § miljöbalken gör detta möjligt och lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.

Syftet med direktivet, att upprätta en ram för skyddet av vatten, anges i artikel 1. Kommittén skall ta ställning till om det för ett korrekt genomförande av direktivet är nödvändigt att i Sverige författningsreglera syftet. Om så bedöms vara fallet skall författningsförslag lämnas.

I artikel 2 ges definitioner på olika begrepp som används i direktivet. Om kommittén, mot bakgrund av sina förslag i övrigt, finner att definitionerna bör författningsregleras, skall förslag till sådan reglering lämnas.

287

Bilaga 2 SOU 2005:59

I artikel 23 sägs att medlemsstaterna skall ange vilka påföljder som skall tillämpas i fall av överträdelse av nationella bestämmelser som antas till följd av direktivet. I den utsträckning det behövs skall kommitténs förslag innehålla förslag till påföljder.

Kommittén skall inte behandla de särskilda frågor som gäller samarbete med Finland och Norge i gemensamma avrinningsområden.

Kostnader och andra konsekvenser

Vad som sägs om kostnader i kommitténs huvuddirektiv (dir. 1999:109) gäller också detta särskilda uppdrag.

Om förslagen beträffande ramdirektivet för vatten har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet belysas i betänkandet.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Kommittén skall i frågor som rör ramdirektivet för vatten samråda med den särskilde utredare som skall lämna förslag till ett administrativt system för direktivets genomförande. Syftet skall vara att åstadkomma en sådan samordning av utredarens och kommitténs förslag att det praktiska genomförandet av direktivet säkerställs.

Beträffande tilläggsuppdraget om omprövning av tillstånd till vattenverksamhet skall ett principförslag redovisas senast den 1 juli 2002. Det slutliga förslaget i denna del skall redovisas senast den 31 december 2003. Tilläggsuppdraget som avser ramdirektivet för vatten skall redovisas senast den 1 juli 2002.

288

Bilaga 3

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén Dir.
(M 1999:03) 2002:37
   

Beslut vid regeringssammanträde den 28 februari 2002.

Sammanfattning av uppdraget

Sista dag att redovisa den del av uppdraget som rör ramdirektivet för vatten flyttas fram till den 30 november 2002.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentarisk sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén.

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, det så kallade ramdirektivet för vatten. I tilläggsdirektiv beslutade den 29 mars 2001 utvidgades därför Miljöbalkskommitténs uppdrag bl.a. till att lämna förslag till hur ramdirektivets bestämmelser om miljömål, åtgärdsprogram och utsläpp till vatten skall genomföras (dir. 2001:25). Enligt tilläggsdirektiven skall den delen av uppdraget redovisas senast den 1 juli 2002.

Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén när det gäller frågor som rör ramdirektivet samråda med den särskilde utredare som skall lämna förslag till ett administrativt system för förvaltning av avrinningsdistrikt (M 2001:01, dir. 2001:78). Den utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2002.

Miljöbalkskommitténs uppdrag rörande ramdirektivet för vatten kräver ett nära samarbete med den särskilde utredaren. Kommittén

289

Bilaga 3 SOU 2005:59

har därför begärt att tiden för redovisning av den delen av uppdraget förlängs till den 30 november 2002.

Uppdraget

Med ändring av den i tilläggsdirektiven (dir. 2001:25) angivna tidpunkten skall kommittén redovisa tilläggsuppdraget som rör ramdirektivet för vatten senast den 30 november 2002.

290

Bilaga 4

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén Dir.
(M 1999:03) 2003:61
   

Beslut vid regeringssammanträde den 8 maj 2003.

Sammanfattning av uppdraget

Miljöbalkskommittén skall se över möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och miljöskyddskraven åsidosätts. Därvid skall bl.a. en utgångspunkt vara intresset av att handläggningstiderna hålls så korta som möjligt utan att möjligheten att uppnå miljömålen försvåras eller allmänhetens rätt till insyn och deltagande åsidosätts.

Kommittén skall även vidareutveckla den vision om den framtida prövningsorganisationen som presenterades i delbetänkandet ”Miljöbalken under utveckling Ett principbetänkande” (SOU 2002:50), principbetänkandet. Förslag till ändringar i prövningsorganisationen skall syfta till en renodling av domstolarnas roll till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna.

I utredningsarbetet skall kommittén beakta miljöprövningens betydelse för näringslivet och angelägna samhällsintressen samt särskilt beakta konsekvenser för små och medelstora företag.

Miljöbalkskommittén skall samråda med Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen (M 2002:05), PBL-kommittén.

Miljöbalkskommittén skall bistå utredningen om ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N 2001:08), FlexMex2-utredningen, med det underlag som behövs för den utredningens undersökning av hur en handel med utsläppsrätter kan komma att påverka och samverka med miljölagstiftningen. Resultatet av FlexMex2-utredningens undersökning och de eventuella ändringar i miljöbalken som den utredningen föreslår skall beaktas i kommitténs fortsatta arbete.

291

Bilaga 4 SOU 2005:59

Kommittén skall i ett delbetänkande presentera de effektiviseringsförslag som kan genomföras med nuvarande prövningsorganisation. Övriga förslag som täcks av detta och tidigare uppdrag får presenteras i delbetänkanden eller i slutbetänkandet.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén (M 1999:03).

Effektivisering av miljöprövningen

För att försäkra att skyddet för människors hälsa och miljön upprätthålls och för att leva upp till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt är det nödvändigt med en miljöprövning av nya eller ändrade verksamheter som påverkar miljön. Miljöprövningen skall ske på ett sådant sätt att allmänheten ges möjligheter till demokratisk insyn och inflytande. Med hänsyn till angelägna samhällsintressen och berörda enskilda intressen är det samtidigt viktigt att hålla handläggningstiderna så korta som möjligt.

I kommitténs principbetänkande presenterades en vision av hur miljöbalken i framtiden skulle kunna göras mer effektiv och tydlig samt hur bestämmelser för olika typer av verksamheter skulle kunna samordnas bättre än i dag. En del i denna vision är att all tillståndsprövning i första instans i framtiden sker hos ett mindre antal förvaltningsmyndigheter. Visionen om den framtida prövningsordningen förutsätter en annan myndighetsorganisation än den nuvarande. En sådan organisationsutredning ligger utanför det nuvarande uppdraget till kommittén.

Det skall vara enkelt att starta och driva företag i Sverige och ge företag bästa möjliga förutsättningar att etableras och utvecklas. Därför måste också de regler som gäller för företag vara ändamålsenliga, rättvisa och enkla att hantera samtidigt som samhällets nödvändiga krav på verksamheterna måste uppfyllas.

292

SOU 2005:59 Bilaga 4

Samordningen mellan bestämmelserna i PBL och miljöbalken m.fl. lagar

PBL-kommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de lagändringar som behövs. I uppgiften ingår att överväga och redovisa vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att uppnå en så effektiv och smidig samordning som möjligt mellan PBL och miljöbalken m.fl. lagar. Miljöbalkskommittén saknar ett motsvarande uppdrag.

Miljöbalken och handel med utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet

FlexMex2-utredningen har regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till ett svenskt system och ett regelverk för handel med utsläppsrätter i enlighet med Kyotoprotokollets flexibla mekanismer och förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26, Celex 31996L0061).

I FlexMex2-utredningens uppdrag ingår att undersöka hur användningen av flexibla mekanismer skall samverka med befintlig lagstiftning. Arbetet har betydelse för miljölagstiftningen och Miljöbalkskommittén kan bidra med underlag.

Uppdraget

Effektivisering av miljöprövningen

Det är många olika faktorer som har betydelse för den tid det tar att genomföra miljöprövningen av en verksamhet. Handläggningstiderna måste hållas så korta som möjligt utan att möjligheten att uppnå miljömålen försvåras och allmänhetens rätt till insyn och deltagande åsidosätts. Det är därför angeläget att se över om prövningsinsatserna är rätt anpassade till miljöfrågornas betydelse för att säkerställa att prövningen uppfyller miljökraven och inte blir mer långtgående än vad som behövs från miljösynpunkt. Det finns även skäl att utreda om tiden från första myndighetskontakt till ett lagakraftvunnet avgörande kan förkortas. Såväl de miljömässiga

293

Bilaga 4 SOU 2005:59

som de ekonomiska och sociala dimensionerna i hållbar utveckling kan därigenom tillgodoses. En fråga av betydelse i sammanhanget är att många verksamhetsutövare upplever att de krav som ställs på underlagen för miljöprövningen är alltför omfattande och krångliga. Möjligheterna att förenkla miljöprövningen utan att möjligheten att uppnå miljöbalkens mål försvåras och utan att EG-lagstift- ningens krav åsidosätts bör därför ses över.

En bredare genomgång av frågan om samordningen mellan miljöbalken och plan- och bygglagstiftningen görs nu av PBL-kommittén. En särskild samordningsfråga rör det förhållandet att olika verksamheter som kan innebära miljöstörningar prövas såväl enligt miljöbalken som enligt angränsande lagstiftning, däribland PBL. Miljöbalkskommittén skall i sådana slag av frågor samråda med PBL-kommittén.

Effektivisering av miljöprövningen med nuvarande prövningsorganisation

Kommittén skall presentera förslag på olika möjligheter att effektivisera miljöprövningen med nuvarande prövningsorganisation, t.ex. att göra vissa vattenverksamheter anmälningspliktiga, att förenkla prövningsförfarandet vid mindre omfattande ändringar eller utökningar av miljöfarliga verksamheter samt att förenkla förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar.

Effektivisering av miljöprövningen genom ändrad prövningsorganisation

Som ett led i effektiviseringen av miljöprövningen ingår att se över prövningsorganisationen enligt miljöbalken och de miljöbalksanknutna lagarna. Remissvaren över principbetänkandet visar att det finns ett brett intresse av att kommitténs vision om den framtida prövningsorganisationen utreds vidare. Uppdraget till kommittén preciseras och utvidgas därför avseende prövningsorganisationen.

Kommittén skall vidareutveckla den vision om den framtida prövningsordningen som presenterades i principbetänkandet, men även alternativa prövningsordningar skall övervägas. Om kommittén föreslår organisationsförändringar skall en utgångspunkt vara att domstolarna huvudsakligen bör ägna sig åt överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det

294

SOU 2005:59 Bilaga 4

allmänna. Förslagen skall alltså bidra till en effektivisering och renodling av domstolarnas roll.

För vattenverksamheternas del skall kommittén utreda förutsättningarna för prövningen av de civilrättsliga frågorna, såsom hur frågor om markåtkomst och ersättning för skada och intrång kan skiljas från miljöprövningen. Ett syfte bör vara att utjämna de nuvarande skillnaderna i regelsystemet mellan i första hand miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter och täkter.

Kommittén skall överväga olika alternativa prövningssystem som utgår från att tillståndsprövningen i första instans sker i administrativa tillståndsmyndigheter. En framtida instansordning bör utformas med så få instanser som möjligt och med inriktningen att skapa en både effektiv och rättssäker prövning. Antalet nivåer i instanskedjan bör vara högst tre vid prövning av tillstånd och villkor. Av förslagen skall framgå möjligheterna att utjämna de skillnader som för närvarande finns i mål om tillstånd till olika verksamheter i fråga om sakägarnas rättsställning och deras möjligheter att få ersättning för rättegångskostnader.

En fråga som särskilt skall övervägas är om en framtida samordning av instansordningen i ärenden enligt miljöbalken och ärenden enligt angränsande lagstiftning, t.ex. PBL, bör eftersträvas. För- och nackdelar med en sådan samordning bör analyseras. Kommittén skall i denna del samråda med PBL-kommittén.

Kommittén är oförhindrad att lämna förslag som rör prövningen enligt 17 kap. miljöbalken både vad avser omfattningen av prövningen och formerna för denna. Kommittén kan således, som en del av sin analys av prövningsordningen, analysera hur syftet med prövningen enligt 17 kap. miljöbalken bättre kan uppnås och i förekommande fall lämna förslag till hur t.ex. beredningsprocessen mellan myndigheter, miljödomstolar och regeringen kan förbättras.

Vid arbetet med prövningsordningen bör studeras hur regelsystemet vid prövningen av miljöfrågor ser ut i några andra EU- länder med förhållanden som är jämförbara med Sveriges, särskilt i fråga om prövningsorganisationen. Det bör utredas vilka likheter och olikheter som finns mellan det svenska prövningssystemet och de i andra länder, och om de organisatoriska lösningarna i andra länder har fördelar som kan utnyttjas för att skapa en effektivare prövning i Sverige.

Eftersom prövningsmyndigheterna prövar både tillstånds- och tillsynsfrågor skall förslagen redovisa hur de tillsynsbeslut enligt

295

Bilaga 4 SOU 2005:59

miljöbalken som fattas av kommuner, länsstyrelser och centrala verk skall överprövas.

Kommittén skall dessutom analysera det nuvarande förfarandet i anmälningsärenden med utgångspunkten att prövningssystemet skall vara tydligt och på ett effektivt sätt tillgodose såväl olika verksamhetsutövares behov av en snabb prövning som intresset av att miljöfrågorna tillräckligt beaktas och att enskilda sakägares rättssäkerhet garanteras.

Konsekvenser för små och medelstora företag

Miljölagstiftningen bör vara väl anpassad även till de minsta företagen. Kommittén skall i det fortsatta utredningsarbetet genomgående beakta konsekvenser för små och medelstora företag samt redovisa förslag som kan förenkla miljöprövningen för dessa företag.

Miljöbalken och handel med utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet

Miljöbalkskommittén skall bistå FlexMex2-utredningen med det underlag som den utredningen behöver för att lämna författningsförslag till hur direktivet om handel med utsläppsrätter lämpligen kan genomföras i svensk lagstiftning.

Kostnader och andra konsekvenser

Vad som sägs om kostnader i kommitténs direktiv (dir. 1999:109) gäller även fortsättningsvis.

Kommittén skall, när det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Kommittén skall samråda med PBL-kommittén och FlexMex2- utredningen. Kommittén skall dessutom på lämpliga sätt hämta in erfarenheter av miljöbalkens tillämpning.

296

SOU 2005:59 Bilaga 4

Kommittén skall presentera förslag på de effektiviseringsåtgärder som går att genomföra med nuvarande prövningsorganisation senast den 31 december 2003.

Senast den 31 mars 2004 skall kommittén redovisa tänkbara alternativ för hur en framtida prövningsorganisation kan se ut i stort. Regeringen avser att efter remissbehandling av kommitténs överväganden återkomma med tilläggsdirektiv för kommitténs slutliga behandling av denna fråga. Förslag i övriga frågor som kommittén enligt detta eller tidigare direktiv skall behandla skall redovisas senast den 30 juni 2005.

297

Bilaga 5

Deltagare i Miljöbalkskommitténs arbete

  Från och med Till och med
Ordförande    
Ulf Bjällås 1999-12-22
Övriga ledamöter    
Carina Adolfsson-Elgestam (s) 2000-03-07
Catharina Elmsäter-Svärd (m) 2000-08-29 2001-11-30
Marithe Eriksson (kd) 2000-03-07  
Eva Hallström (mp) 2002-11-18  
Göte Jonsson (m) 2000-03-07 2000-08-27
Lars Lindblad (m) 2001-12-01  
Maggi Mikaelsson (v) 2000-05-02 2002-01-31
Stig Nilson (s) 2000-03-07 2004-11-23
Sören Norrby (fp) 2000-03-07  
Carina Ohlsson (s) 2000-03-07  
Roy Resare (mp) 2000-03-07 2001-11-30
Birgitta Sellén (c) 2000-03-07 2002-11-25
Hans Stenberg (s) 2000-03-07  
Willy Söderdahl (v) 2002-02-01  
Roger Tiefensee (c) 2002-11-26  
Maria Wetterstrand (mp) 2001-12-01 2002-11-17
Sakkunniga    
Egon Abresparr 2002-04-02
Kathrin Flossing 2000-03-07 2003-04-30
Stefan Rubenson 2000-03-07 2002-04-01
Experter    
Karolina Ardesjö-Lundén 2000-05-29
Mårten Bengtsson 2000-05-29  
Catharina Bergqvist Levin 2000-05-29 2001-12-01

299

Bilaga 5 SOU 2005:59
  Från och med Till och med
Karin Björkman 2001-02-20 2004-09-15
Fredrik Bonde 2000-05-29  
Kerstin Cederlöf 2000-05-29  
Monica Daoson 2002-10-15  
Gunnar Edenman 2000-05-29  
Ann-Sofie Eriksson 2000-05-29  
Gustaf Eriksson 2003-02-15 2004-09-15
Martin Eriksson 2000-05-29 2002-08-01
Tobias Eriksson 2002-10-15  
Agneta Gardar 2001-02-13 2004-09-15
Anders Hedberg 2002-05-13 2004-10-17
Anders Holmgren 2000-05-29  
Lars Holmgård 2000-05-29 2004-09-15
Tore Jansson 2000-05-29 2004-09-15
Stefan Johansson 2003-01-01 2003-08-31
Ulrik Johansson 2000-05-29  
Stefan Karlmark 2001-02-20 2004-09-15
Anders Klahr 2002-08-02 2004-09-15
Kerstin Kvarnström 2000-05-29  
Anders Lindh 2001-05-10  
Gabriel Michanek 2000-05-29  
Lars-Olof Mikaelsson 2001-09-15 2002-05-12
Joakim Munter 2000-03-07 2002-01-31
Åsa Nord 2002-03-01 2002-10-13
Håkan Nordling 2000-05-29  
Elin Olaisson 2004-10-18  
Thomas Rahmn 2001-02-13 2003-04-07
Cecilia Renfors 2000-05-29 2002-02-28
Solveig Riberdahl 2002-01-01 2004-09-15
Björn Risinger 2000-05-29 2004-09-15
Stefan Rubenson 2002-04-02  
Magnus Sandström 2000-05-29  
Rolf Strömberg 2000-05-29  
Lars Wallinder 2003-09-01 2004-09-15
Gia Wickbom 2000-05-29 2001-09-14
Henrik Wingfors 2001-02-20 2004-09-15

300

SOU 2005:59 Bilaga 5

  Från och med Till och med
Sekreterare    
Anders Lillienau 2001-11-01 2004-12-31
Erik Nyström 2003-08-01 2003-12-31
Camilla Olsson 2002-09-01 2002-12-15
  2003-02-15 2004-04-30
Johan Svensson 2000-04-03 2003-01-31
    (tjl. hösten 2002)
Anna Tiberg 2001-03-01  
Huvudsekreterare    
Anna-Lena Rosengardten 2000-03-01

301

Beteckningar av normer på engelska och svenska och reglering i svensk rätt

Beteckning på Direktiv Beteckning i svensk översättning av Beteckning i svensk rätt med Punkt i 5 kap.
engelska   direktivet angivande var definition finns eller 2 § första
      termen annars förekommer stycket
        miljöbalken
         
”limit value” 96/62/EG, ramdirektivet för luft, a. ”gränsvärde” = en nivå, fastställd ingen motsvarande beteckning punkt 1
  art. 2.5 på vetenskaplig grund i syfte att und-    
    vika, förebygga eller minska de skad-    
    liga effekterna på människors hälsa    
    och/eller miljön i dess helhet och som    
    inte får överskridas sedan den nåtts    
  1999/30/EG första dotterdirektivet om som ovan ingen motsvarande beteckning, 4, 6, 7, punkt 1
  svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och   8 och 9 §§ förordningen om  
  bly i luften (art 2.5, 3.1, 4.1, 5.1 och   miljökvalitetsnormer  
  6.1)   i utomhusluft  
  2000/69/EG andra dotterdirektivet om som ovan ingen motsvarande beteckning, 7a och punkt 1
  bensen och koloxid i luften (art. 3.1   8a §§ förordningen om miljökvalitets-  
  och 4.1)   normer i utomhusluft  
  76/160/EEG om kvaliteten på b. ”gränsvärde”, skall säkerställas att ”hösta tillåtna värde”, bilaga 2 till punkt 1
  badvatten (art. 3 och 4) kvaliteten på badvatten Naturvårdsverkets föreskrift SNFS  
    överensstämmer med gränsvärdena, 1996:6 om strandbadvatten  
  i bilaga indelade i ”guide” och i bilaga indelade i ”riktvärde” och    
  ”mandatory” ”obligatoriskt”    
         
Beteckning på Direktiv Beteckning i svensk översättning av Beteckning i svensk rätt med Punkt i 5 kap.
engelska   direktivet angivande var definition finns eller 2 § första
      termen annars förekommer stycket
        miljöbalken
         
”value”, 78/659/EEG om kvaliteten på sådant a. ”gränsvärden”, medlemsstaterna ”miljökvalitetsnorm” punkt 1
i bilaga sötvatten som behöver skyddas eller skall säkerställa att utvalda och ”riktvärde” punkt 2
indelade i förbättras för att upprätthålla vattendrag uppfyller gränsvärdena 6 § förordningen om  
”guide” och fiskbestånden (art. 5)    
i bilaga indelade i ”riktvärde” och miljökvalitetnormer för fisk och  
”imperative”    
  ”obligatoriskt” musselvatten  
     
  79/923/EEG om kvalitetskrav för b. ”värden”, medlemsstaterna skall ”miljökvalitetsnorm” punkt 1
  skaldjursvatten (art. 5 säkerställa att utvalda vattendrag och ”riktvärde” punkt 2
    uppfyller kraven  
    8 § förordningen om  
       
    i bilaga indelade i ”riktvärde” och miljökvalitetnormer för fisk och  
    ”obligatoriskt” musselvatten  
         
”environmental 2000/60/EG ramdirektivet för vatten ”miljömål” = de mål som fastställs ”kvalitetskrav för vattendistrikt” punkt 1
objektives” (artikel 4) enligt direktivet och som (indelas i kvalitetskrav för ytvatten,  
    medlemsländerna skall genomföra alla grundvatten respektive skyddade  
    nödvändiga åtgärder för att nå, områden) 4 kap. 1 § förordningen om  
    alternativt i syfte att nå förvaltning av kvaliteten på  
      vattenmiljön  
         
”target value” 96/62/EG, ramdirektivet för luft (art. ”målvärde” = nivå fastställd för att på ingen motsvarande beteckning punkt 2
  2.6) lång sikt kunna undvika skadliga    
    effekter, skall i största möjliga mån    
    uppnås inom viss tid    
  2002/3/EG tredje dotterdirektivet om   ingen motsvarande beteckning, 9 a § punkt 2
  ozon i luften (art 2.9 och bilaga I) dels   förordningen om miljökvalitetsnormer i  
  till skydd för människors hälsa,   utomhusluft  
  dels till skydd för växtligheten      
         
Beteckning på Direktiv Beteckning i svensk översättning av Beteckning i svensk rätt med Punkt i 5 kap.
engelska   direktivet angivande var definition finns eller 2 § första
      termen annars förekommer stycket
        miljöbalken
         
”environmen- 19996/61/EG IPPC (art 2.7) a. ”miljökvalitetsnorm” = ett antal ingen motsvarande beteckning punkt 1
 
tal quality   krav som skall vara uppfyllda vid en    
standard”   viss tidpunkt för en given miljö    
  2000/60/EG ramdirektivet för vatten b. ”miljökvalitetsnorm” = ingen motsvarande beteckning punkt 2
   
  (art. 2.35) koncentration av ett viss förorenande    
    ämne eller en grupp av ämnen som    
    inte bör överskridas    
         
”long term 2002/3/EG tredje dotterdirektivet om ”långsiktigt mål”, koncentration under ingen beteckning i svensk rätt, 9 b § punkt 2
objective” ozon i luften (art. 2.10) vilken direkt skadliga verkningar på förordningen om miljökvalitetsnormer i  
    människors hälsa och/eller miljön som utomhusluft  
    helhet enligt aktuella vetenskapliga    
    rön är osannolika, skall uppnås på    
    lång sikt utom i de fall det inte kan ske    
    genom rimliga åtgärder    
         
”alert 96/62/EG, ramdirektivet för luft a. ”tröskelvärde” = en nivå över vilken ingen direkt motsvarande definition punkt 4
threshold” (art. 2.7) en kortvarig exponering över värdet    
    utgör risker, omedelbara åtgärder    
    krävs av medlemsstaterna    
  1999/30/EG första dotterdirektivet om som ovan ”tröskelvärde för information”, 18 § punkt 4
  svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och   förordningen om miljökvalitetsnormer  
  bly i luften (art. 2.6)   för utomhusluft och bilaga 3  
         
Beteckning på Direktiv Beteckning i svensk översättning av Beteckning i svensk rätt med Punkt i 5 kap.
engelska   direktivet angivande var definition finns eller 2 § första
      termen annars förekommer stycket
        miljöbalken
         
  2002/3/EG tredje dotterdirektivet om b. ”tröskelvärde för larm” = en nivå ”tröskelvärde för larm”, 3 § förordning punkt 4
  ozon i luften (art. 2.11) över vilken en kortvarig exponering om miljökvalitetsnormer för utomhus-  
    utgör en risk för människors hälsa hos luft  
    befolkningen i allmänhet och vid vilken    
    medlemsstaterna omedelbart skall    
    informera allmänheten och anta    
    kortsiktiga handlingsplaner i vissa fall    
         
”information 2002/3/EG tredje dotterdirektivet om ”informerande tröskelvärde” = en nivå ”tröskelvärde för information” 3 § punkt 4
threshold” ozon i luften (art.2.12) över vilken en kortvarig exponering förordning om miljökvalitetsnormer för  
    utgör en risk för människors hälsa i utomhusluft  
    särskilt känsliga befolkningsgrupper    
    och då information skall ges    
         
”margin of 96/62/EG, ramdirektivet för luft (art. ”toleransmarginal” = det procenttal ”toleransmarginal”, 3 § förordning om punkt 4
tolerance” 2.8) som gränsvärdet får överskridas med miljökvalitetsnormer för utomhusluft  
    på vissa villkor (vilket specificeras i    
    olika artiklar)    
  1999/30/EG första dotterdirektivet om som ovan som ovan punkt 4
  svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och      
  bly i luften (art 2.7)      
  2000/69/EG andra dotterdirektivet om som ovan som ovan punkt 4
  bensen och koloxid i luften (art. 3.1      
  och 4.1)      
         

Bilaga 7

Miljöbalkens olika avgiftssystem

Typ av mål eller ärende Reglering i Systemets huvuddrag
  FAPT*  
tillåtlighetsprövning enligt 1 kap. 3 § regeringen kan i ett enskilt ärende besluta att sökanden skall
17 kap. MB 7 kap. 11 12 §§ stå för statliga myndigheters kostnader
    myndigheternas arbete timdebiteras med 800 kr/h
tillsyn över försvarets 1 kap. 4 § ingen avgift för tillsyn som utövas av generalläkaren
verksamheter    
prövning och tillsyn av miljö- 2 kap. samt länsstyrelsen tillsynsmyndighet
farliga verksamheter på A och bilaga en årlig avgift enligt schablon baserad på bransch (se bilaga
B-listorna, samt övriga miljö-   till FAPT); avgiften avser både prövning och tillsyn och
farliga verksamheter med   inkluderar tillsyn enligt 14 kap.
tillstånd enligt kap. 6 § MB    
    kommunens miljönämnd tillsynsmyndighet
    en årlig avgift enligt schablon baserad på bransch (se bilaga
    till FAPT); avgiften avser enbart prövning
    avgift till kommunen för tillsyn tillkommer enligt kommunens
    taxa
prövning och tillsyn av 3 kap. prövningsavgift
vattenverksamhet   engångsavgift vid ansökan baserad på främst
    projektkostnaden eller projektets omfattning
    tillsynsavgift
    länsstyrelsens tillsyn timdebiteras med 800 kr/h
prövning och tillsyn av 4 kap. länsstyrelsen tillsynsmyndighet
täktverksamhet   en årlig avgift för tillståndspliktiga täkter enligt schablon;
    avgiften avser både prövning och tillsyn
    länsstyrelsens tillsyn i andra fall debiteras med 800 kr/h
    (400kr/h vid icke tillståndspliktig husbehovstäkt) enligt
    bestämmelser i SNV:s föreskrifter (1999:5) om avgifter för
    tillsyn av täkter
    kommunens miljönämnd tillsynsmyndighet
    en årlig avgift enligt schablon, 30 % lägre än om lst är
    tillsynsmyndighet; avgiften avser prövning
    avgift för tillsyn till kommunen tillkommer enligt kommunens
    taxa
    307

Bilaga 7 SOU 2005:59

Typ av mål eller ärende Reglering i Systemets huvuddrag
  FAPT*  
prövning och tillsyn enligt 5 kap. rätten att föreskriva om avgifter har delegerats vidare till
13 kap. MB   ansvariga myndigheter
prövning och tillsyn enligt 6 kap. avgift för tillstånd till import och överlåtelse
14 kap. MB   engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,
    klassning i FAPT
    övriga prövnings- och tillsynsavgifter
    rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har
    delegerats till angivna centrala verk
prövning av vissa dispenser 7 kap. vissa slag av dispenser och tillstånd (t.ex. strandskydds-
och tillstånd enligt 7 och 12   dispens, vilthägn)
kap. MB   engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,
    klassning i FAPT
prövning och tillsyn enligt 7 kap. rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har
8 kap. MB   delegerats till angivna centrala verk
tillsyn och ärendehand- 7 kap. länsstyrelsens arbete timdebiteras med 800 kr/h
läggning enligt 10 kap.    
viss prövning enligt 15 kap. 7 kap. avgift för tillstånd till transport av farligt avfall, av avfall
    kontroll av transporter m.m.
    engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,
    klassning i FAPT
    dispens enligt avfallsförordningen
    länsstyrelsens arbete timdebiteras med 800 kr/h
prövning av tillträdesrätt 7 kap. 13 § avgift enligt schablonbelopp i FAPT
28 kap.    
övrig tillsyn av central 7 kap. 14 § rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har
tillsynsmyndighet   delegerats till angivna centrala verk; arbetet skall
    timdebiteras med belopp verket bestämt

* FAPT = förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

308

Bilaga 8

Beräkning av statens kostnader och intäkter för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet och täkter

I denna bilaga redovisas data och beräkningar som ligger bakom uppgifterna i de tabeller som presenteras i kapitel 4 i betänkandets huvudtext.

Bilagans innehåll

1.Sammanställning av totala kostnader och intäkter detaljerade tabeller

1.1Totala kostnader och intäkter 2002

1.2Totala kostnader och intäkter 2003

2.Sammanställning av totala kostnader och intäkter diagram

2.1Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter samt tillsyn av vattenverksamheter

2.2Kostnader och avgiftsintäkter för prövning av vattenverksamheter

2.3Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av täkter

3.Allmänt om underlaget och om beräkningsmetoderna

3.1Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter och täkter samt tillsyn av vattenverksamheter

3.2Länsstyrelsernas kontoplan

4.Grunddata

4.1Miljödomstolarna intäkter och lönekostnader

4.2Länsstyrelserna intäkter och lönekostnader

4.3Centrala verk lönekostnader

309

1 Sammanställning av totala kostnader och intäkter detaljerade tabeller

1.1Totala kostnader och intäkter år 2002, miljoner kronor

            Statens kostnader, Mkr       Statens intäkter via
                  avgifter, Mkr
                           
                               
                  Tillsyn     Summa    
    Prövning                   kostnader per Prövning Tillsyn
        Operativ tillsyn       Tillsynsvägledning
                  m.m. (anmälan) verksamhetsslag    
                         
                               
Miljöfarlig MD 14,5     MD         MD          
verksamhet lst 62,4   81,4 lst 19,5   19,5   lst 33,2   141,4    
      40,5    
(9 kap. MB) verk 4,5     verk         verk 7,3       94,0
               
Vattenverk- MD 21,8     MD         MD          
sam het lst 8,2*   35,4 lst 4,7   4,7   lst 5,4 6,0 46,1 7,9  
(11 kap. MB) verk 5,4     verk         verk 0,6        
Täkter MD       MD         MD          
(12 kap. MB) lst 18,3   18,6 lst 2,8   2,8   lst 1,6 2,2 23,6   11,4
  verk 0,3     verk         verk 0,6        
Summa       135,4       27,0       48,7     113,3
                               
Summa       135,4               75,7     113,3
                               
Summa                       211,1     113,3
                               

*varav markavvattning 1,9 Mkr.

1.2Totala kostnader och intäkter år 2003, miljoner kronor

            Statens kostnader, Mkr       Statens intäkter via
                  avgifter, Mrk
                           
                               
                  Tillsyn     Summa    
    Prövning                   kostnader per Prövning Tillsyn
        Operativ tillsyn       Tillsynsvägledning
                  m.m. (anmälan) verksamhetsslag    
                         
                               
Miljöfarlig MD 14,9     MD         MD          
verksamhet lst 61,6   82,0 lst 24,2   24,2   lst 25,4   138,7    
      32,5    
(9 kap. MB) verk 5,5     verk         verk 7,1       94,8
               
Vattenverk- MD 20,6     MD         MD          
sam het lst 7,8*   33,3 lst 5,8   5,8   lst 7,4 8,1 47,2 6,5  
(11 kap. MB) verk 4,9     verk         verk 0,7        
Täkter MD       MD         MD          
(12 kap. MB) lst 19,0   19,2 lst 3,4   3,4   lst 1,7 2,4 25,0   12,9
  verk 0,2     verk         verk 0,7        
                   
Summa       134,5       33,4       43,0     114,2
                               
Summa       134,5               76,4     114,2
                               
Summa                       210,9     114,2
                               

*varav markavvattning 1,2 Mkr.

Bilaga 8 SOU 2005:59

2Sammanställning av kostnader och intäkter diagram

I diagrammen nedan anges kostnader och intäkter som medelvärden för åren 2002 och 2003. Avgifterna för miljöfarlig verksamhet, prövning och tillsyn, samredovisas med avgifterna för vattenverksamhet, tillsyn (samt prövning markavvattning) och de avgifter och kostnader som gäller dessa områden redovisas alltså gemensamt. Avgifterna för vattenverksamhet som prövas av miljödomstolarna redovisas separat och har ett eget diagram. Täktavgifterna avser prövning och tillsyn av täkter.

I kostnadsstaplarna har i varje diagram med ett streck redovisats ett intervall som anger hur totalkostnaden skulle påverkas om faktorn för overheadkostnaderna skulle vara 1,4 eller 1,6 istället för 1,5 som vi antagits.

2.1Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter samt tillsyn av vattenverksamheter

  180    
  160    
    8  
  140 6  
  6  
     
    10  
  120 13 tillsynsvägledning
   
    anm., info, rådg., m.m. vv
     
år   5 avgiftsadm. mfv
per    
100   info, rådgivn., mfv
kronor  
  22
   
     
      anmälan, mfv
miljoner 80 2 tillsyn enl TU:s def. vv
   
     
      tillsyn enl TU:s def., mfv
      prövning vv (markavv.)
  60   prövning mfv
     
      94
  40 82  
  20    
  0    
    kostnader avgifter
    1 2

312

SOU 2005:59 Bilaga 8

2.2Kostnader och avgiftsintäkter för prövning av vattenverksamheter

miljoner kronor per år

35

30

25

20

15

10

5

0

33

7

kostnader avgiftsintäkter
1 2

2.3Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av täkter

miljoner kronor

35

30

25

20

15

10

5

0

tillsyn prövning

5

19

12

kostnader avgifter
1 2

313

Bilaga 8 SOU 2005:59

3Allmänt om underlaget och om beräkningsmetoderna

I tabellsammanställningarna i avsnitt 1 ovan har de totala kostnaderna beräknats på samma sätt som i den prognos som Naturvårdsverket redovisade inför miljöbalkens ikraftträdande (SOU 1998:35, del 2). Det innebär att de grunddata om lönekostnader som erhållits från länsstyrelser och centrala verk (uppgifterna i avsnitten 3.2 och 3.3 nedan) har multiplicerats med följande faktorer:

Faktorns storlek Faktorn avser att täcka
1,1 en förväntad underredovisning av tid för kompetensuppbyggnad,
  interna möten m.m.
1,4 LKP, dvs. lönekostnadspåslag på grund av sociala avgifter m.m.
1,5 övergripande kostnader för lokaler, myndighetsgemensam personal,
  administration m.m.

För att få den totala kostnaden vid länsstyrelser och centrala verk har lönekostnaderna alltså sammantaget multiplicerats med faktorn 2,31. När det gäller miljödomstolarna har Domstolsverket lämnat uppgifter om domstolarnas totala lönekostnader uppgifterna bygger alltså inte på tidsredovisningar och faktorn 1,1 har därför inte tillämpats. De kostnader Kammarkollegiet redovisat som icke ersatta rättegångskostnader har överhuvudtaget inte multiplicerats med någon faktor.

3.1Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter och täkter samt tillsyn av vattenverksamheter

Den schematiska tabellen nedan visar hur grunddata från avsnitt 4 har sammanställts till tabellerna i avsnitt 1. Exempelvis utgörs kostnaden för prövning av miljöfarlig verksamhet av kostnader för centrala verk (verk), miljödomstolar (MD) och länsstyrelser (lst). Länsstyrelsernas kostnader motsvarar då posterna 5510, 5511, 5512 och 5513 enligt länsstyrelsernas kontoplan. Kontoplanen redovisas i avsnitt 3.2. I tabellen anges också under vilken inkomsttitel avgifterna redovisas i statsbudgeten. De intäkter som länsstyrelserna tar in för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet samt tillsyn av vattenverksamhet redovisas gemensamt som miljöskyddsavgift.

314

SOU 2005:59 Bilaga 8

    Statens kostnader   Statens intäkter via avgifter
      Tillsyn    
  Prövning   Operativ   Tillsyns- Prövning Tillsyn
      tillsyn   vägledning    
  verl       verk    
  MD            
miljöfarlig lst:   lst:   lst: lst (miljöskyddsavgift)
verksamhet 5510   5553   5550    
(9 kap. MB) 5511   5554   5551    
  5512   5555   5552    
  5513   5556        
  verk       verk    
vattenverksamhet MD         MD  
lst:   lst:   lst:  
    (miljöskydds-  
(11 kap. MB) 5310   5351   5350  
    avgift)  
  5311          
             
  5312*            
  verk       verk    
täkter MD            
lst:   lst:   lst: lst (täktavgift)  
(12 kap. MB)      
5410   5451        
           
  5411   5452   5450    

*redovisas även separat.

3.2Länsstyrelsernas kontoplan

53 Vattenverksamhet

531 Prövning av vattenverksamhet

5310 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5311 Tillståndsprövning i miljödomstolen

5312 Markavvattning

535 Tillsyn av vattenverksamhet

5350 Främjande och förebyggande operativ tillsyn

prövning av anmälan

information och rådgivning

avgift för tillsyn

5351 Inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

kontroll av tillstånd

granskning av rapporter

förelägganden

miljösanktionsavgift

åtalsanmälan

539 Övriga ärenden inom vattenverksamhet

315

Bilaga 8 SOU 2005:59

54 Täkter, mineral- och torvfyndigheter

541 Prövning av täkter*

5410 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5411 Tillståndsprövning

545 Tillsyn av täkter

5450 Främjande och förebyggande operativ tillsyn

prövning av anmälan

information och rådgivning

årlig avgift

5451 Inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

kontroll av tillstånd

granskning av rapporter

föreläggande

miljösanktionsavgift

åtalsanmälan

5452 Förordnande om tillståndsplikt (avser husbehovstäkt)

549 Övriga ärenden inom täkter, mineral och torvfyndigheter

*Endast prövning enligt miljöbalken; prövning enligt minerallagen och lagen om vissa torvfyndigheter redovisas inte här.

55 Miljöfarlig verksamhet

551 Prövning av miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken (inkl. tidigt samråd)

5510 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5511 Prövning vid miljöprövningsdelegationen

5512 Övrig prövning

5513 Talan i miljödomstol

555 Tillsyn av miljöfarlig verksamhet

5550 Anmälningsärenden (främjande och förebyggande operativ tillsyn)

5551 Avgifter för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet (främjande och förebyggande operativ tillsyn)

5552 Övrig främjande och förebyggande operativ tillsyn

information, rådgivning m.m., exklusive 5550 och 5551 5553 Egeninitierad tillsyn (inspektion och kontroll)

5554 Miljörapporter (inspektion och kontroll)

granskning

dataläggning av emissioner

5555 Miljösanktionsavgifter, åtalsanmälan (inspektion och kontroll)handläggning och uppföljning

5556 Övrig inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

externt initierad inspektion och kontroll m.m. exklusive 5553, 5554 och 5555

559 Övriga ärenden inom miljöfarlig verksamhet

316

SOU 2005:59 Bilaga 8

4 Grunddata

4.1Miljödomstolarna intäkter och lönekostnader

Domstolsverket har redovisat följande uppgifter om ansökningsavgifter för de fem miljödomstolarna. Avgifterna benämns som ansökningsavgifter i miljömål. Det motsvarar vad vi kallat prövningsavgifter för vattenmål, som är det enda slag av avgifter som administreras av miljödomstolarna.

Intäkter via avgifter för prövning av vattenverksamheter

  År 2002 År 2003
Miljödomstolen i Stockholm 2 156 445 kr 1 282 897 kr
Miljödomstolen i Växjö 3 407 380 kr 1 645 450 kr
Miljödomstolen i Vänersborg 609 501 kr 1 341 358 kr
Miljödomstolen i Östersund 632 065 kr 832 919 kr
Miljödomstolen i Umeå 1 092 745 kr 1 424 648 kr
Summa 7 898 136 kr 6 527 272 kr

Domstolsverket har också redovisat uppgifter om lönekostnader vid miljödomstolarna. De redovisas som lönekostnaderna för miljödomstolarnas personal. I uppgiften ingår därmed inte lönekostnader för gemensam administrativ personal vid tingsrätterna.

I miljödomstolarnas arbete ingår både prövning av miljömål som första instans (vattenverksamhet, A-verksamheter av miljöfarlig verksamhet samt så kallade övriga mål) och överprövning av överklagade miljöbeslut från förvaltningsmyndigheter. För vår undersökning är vi enbart intresserade av den del av kostnaderna som kan hänföras till prövningen i första instans. Vi är då inte heller intresserade av ”övriga mål”; mål om skadeersättning och om utdömande av viten.

I Domstolsverkets rapport Erfarenheter av miljöbalksreformen, DV-rapport 2002:7, har arbetsfördelningen mellan förstainstansprövningar och överprövningar kartlagts. I rapporten konstateras att förstainstansmålen under den period som rapporten avser (år 1999 2001) utgjort ca en tredjedel av antalet inkomna mål och ärenden. Överklagningsmålen utgör i stort sett resterande två tredjedelar. Handläggningen av förstainstansmål kräver dock betydligt större arbetsinsatser. Baserat på en genomgång av inkomna mål och med en analys av deras komplexitet, har medelvärden för styckkostnaderna för förstainstansmål respektive överprövningsmål beräknats. Styckkostnaden för avgöranden i förstainstansmål

317

Bilaga 8 SOU 2005:59

beräknades då uppgå till 80 000 kr, medan styckkostnaden för överklagningsavgöranden beräknades till 35 000 kr. I dessa styckkostnader ingår förutom lönekostnader även kostnader för lokaler, förvaltning, Domstolsverkets arbete m.m.

Enligt Domstolsverkets statistik var förhållandet mellan antalet överklagningsmål och antalet förstainstansmål följande under 2002 och 2003.

    År 2002 År 2003
Miljödomstol Avgöranden som Avgöranden av Avgöranden som Avgöranden av
  första instans   överklaganden första instans överklaganden
Stockholm 114   281 115 411
Växjö 246   330 118 391
Vänersborg 132   201 186 246
Östersund 51   111 50 95
Umeå 48   72 96 89
Summa 591   995 565 1 232
Avgöranden totalt   1 586 1 797
Andel av årets 37 %   63 % 31 % 69 %
avgöranden  
         

Med samma förhållande mellan styckkostnaderna för överklagningsmål och förstainstansmål som enligt Domstolsverkets rapport, skulle 57 % av kostnaderna för år 2002 och 51 % av kostnaderna för år 2003 hänföras till förstainstansprövningarna.

De uppgifter vi fått om lönekostnader samt beräknade kostnader för förstainstansprövningen framgår av följande tabell.

  År 2002 År 2003
Lönekostnader för miljödomstolarna totalt 40 622 713 kr 43 661 094 kr
Kostnader för förstainstansprövningar 21 530 037 kr 23 140 379 kr

Det skulle också vara av intresse att veta hur stor andel av kostnaderna för förstainstansprövningen som hänför sig till mål om miljöfarligverksamhet respektive vattenverksamhet. De förstainstansmål som gäller ersättning för skador m.m. eller utdömande av viten, dvs. ”övriga mål” är inte av intresse för denna utredning och deras del av kostnaderna skall räknas bort. Antalet avgöranden av olika slag vid de fem miljödomstolarna var under åren 2002 och 2003 följande.

318

SOU 2005:59 Bilaga 8

    År 2002     År 2003  
  mfv vv övriga mfv vv övriga
Miljödomstolen i Stockholm 19 73 22 16 70 29
Miljödomstolen i Växjö 31 180 35 23 49 46
Miljödomstolen i Vänersborg 29 71 32 26 111 49
Miljödomstolen i Östersund 4 41 6 6 35 9
Miljödomstolen i Umeå 6 37 5 12 76 8
Summa 89 402 100 83 341 141

Miljödomstolarna har sammantaget uppskattat att målen om miljöfarlig verksamhet i genomsnitt är tre gånger så resurskrävande som målen om vattenverksamhet. När det gäller gruppen ”övriga mål” utgörs den enligt uppgifter från en domstol till drygt hälften av vitesmål och till knappt hälften av mål om skadeersättning m.m. Ett vitesmål motsvarar resursmässigt ett överklagningsmål, medan ett mål om ersättning nästan motsvarar ett mål om miljöfarlig verksamhet.

Sammantaget kan kostnaderna för förstainstansprövningen uppskattas fördela sig på de tre måltyperna på följande sätt.

  År 2002 År 2003
Miljöfarlig verksamhet 6,9 7,1
Vattenverksamhet 10,4 9,8
Övriga mål 4,2 6,2
Summa 21,5 23,1

319

Bilaga 8 SOU 2005:59

4.2Länsstyrelserna intäkter och lönekostnader

Flera länsstyrelser har kommenterat avgiftsintäkterna som gäller tillsyn för vattenverksamheter. De tas inte ut eller tas ut i liten omfattning. Vid vissa länsstyrelser tas intäkterna från tillståndsprövning av markavvattning upp under annan inkomsttitel rutinerna kan vara olika mellan olika länsstyrelser.

För någon länsstyrelse ingår arbetet med yttranden i ärenden som överklagats till miljödomstolar och Miljööverdomstolen i kostnadsuppgifterna. Detta har i tabellerna nedan kompenserats genom ett avdrag på 5 %. Någon annan länsstyrelse har redovisat uppgifter som inkluderat myndighetsövergripande kostnader med ca 24 %. I tabellerna har dessa kostnader tagits bort.

Intäkter via avgifter

  År 2002   År 2003  
  Miljöskyddsavgift   Täktavgift Miljöskyddsavgift   Täktavgift
  2537   2439 2537   2539
Blekinge län 2 597 000   262 000 2 627 000   289 000
Dalarnas län 3 459 395   616 385 3 448 937   511 656
Gotlands län 465 100   155 725 617 400   168 000
Gävleborgs län 4 376 631   809 530 4 153 875   534 159
Hallands län 2 863 400   326 112 2 682 136   303 960
Jämtlands län 1 668 770   362 186 1 666 720   629 497
Jönköpings län 5 620 097   724 953 5 310 550   812 182
Kalmar län 3 911 200   363 824 3 846 588   401 025
Kronobergs län 2 737 000   464 900 2 755 820   400 467
Norrbottens län 3 176 000   758 000 3 248 000   962 000
Skåne län 13 090 000   911 000 13 037 000   1 222 000
Stockholms län 5 514 256   639 934 5 861 420   725 315
Södermanlands län 2 743 000   268 000 2 571 000   196 000
Uppsala län 2 118 200   405 000 1 983 500   334 200
Värmlands län 4 761 277   341 313 4 754 350   470 904
Västerbottens län 3 184 733   796 019 4 367 158   1 315 348
Västernorrlands län 4 209 575   703 290 4 127 031   932 342
Västmanlands län 2 586 790   335 851 2 585 523   267 154
Västra Götalands län 16 213 248   933 401 16 421 761   890 030
Örebro län 3 610 200   475 100 3 722 300   823 500
Östergötlands län 5 138 000   791 000 5 033 000   712 000
Summa 94 038 000   11 436 000 94 813 000   12 896 00

320

SOU 2005:59 Bilaga 8

Lönekostnader år 2002, vattenverksamhet

    Prövning   Tillsyn Övriga
      ärenden
    531   535  
        539
             
  5310 5311 5312 5350   5351  
               
Blekinge län 6 450 28 000 5 400 30 300      
Dalarnas län 38 985   14 437 31 109   5 271 13 354
Gotlands län 5 517 5 561 9 532 265   16 062 1 663
Gävleborgs län 87 948 51 590 16 110 277 944   15 531 7 300
Hallands län 6 494 24 571 36 564 146 399   26 816 20 739
Jämtlands län 49 031 86 424 30 180 69 538   44 183 17 556
Jönköpings län 55 000 110 000 115 000 59 000   275 000 1 000
Kalmar län 22 026 21 039 3 491 65 774   23 937 9 415
Kronobergs län 4 667 4 803 96 269 14 033   107 074  
Norrbottens län 204 000 179 000 42 000 156 000   265 000  
Skåne län 300 000 63 000 30 000 248 000   113 000 9 000
Stockholms län   288 000        
Södermanlands län           27 633  
Uppsala län 32 100 276 400 23 600 46 500   40 200 72 200
Värmlands län 50 400 42 700 40 950 10 850   449 050  
Västerbottens län 104 378 85 213 25 136 66 818   58 680 9 139
Västernorrlands län 82 580 61 518 13 844 63 711   33 299 5 434
Västmanlands län 7 114 0 690 6 831   4 537 22 852
Västra Götalands län 70 000 113 500 139 200 552 600   42 600 67 900
Örebro län 3 600 1 600 27 500 314 300   249 300 22 500
Östergötlands län 27 000 36 000 20 000 34 000   103 000 1 000
               
Summa 1 157 000 1 192 000 690 000 2 194 000   1 900 000 281 000
(exkl. Stockholm)  
             
Summa   3 327 000   2 194 000   1 900 000 281 000
(inkl. Stockholm)      
             
Med ”övriga ärenden”     3 555 000 2 344 000   2 030 000  
fördelade proportionellt        
             
*varav 779 000 för markavvattning.            

321

Bilaga 8 SOU 2005:59

Lönekostnader år 2002, täkter

    Prövning   Tillsyn Övriga
      ärenden
    541   545  
        549
             
  5410 5411 5450 5451   5452  
               
Blekinge län 5 100 33 450 45 600        
Dalarnas län 85 561 152 076 49 259 56 267     24 150
Gotlands län 18 307 82 069 3 435 16 660     17 783
Gävleborgs län 48 852 224 721 11 382 48 202   0 1 745
Hallands län 63 855 327 836 31 925 38 775   0 58 641
Jämtlands län 68 917 584 434 25 701 73 518   0 60 582
Jönköpings län 61 000 247 000 12 000 90 000   1 000 106 000
Kalmar län 63 192 232 663 13 674 37 463   0 64 878
Kronobergs län 97 672 146 508 8 953 101 068   0 107 986
Norrbottens län 67 000 565 000 40 000 148 000      
Skåne län 115 000 573 000 7 000 56 000   0 7 000
Stockholms län 810 000   285 000      
Södermanlands län 268 498          
Uppsala län 21 700 36 800 8 600 8 300     15 000
Värmlands län 59 500 244 300 56 000 55 300     51 800
Västerbottens län 128 353 234 852 8 939 43 859   303 8 132
Västernorrlands län 99 519 212 376 64 395 49 400   168 51 287
Västmanlands län 24 092 266 270 52 001 27 092   0 8 249
Västra Götalands län 103 400 752 900 57 600 30 700     9 446
Örebro län 68 700 152 300 19 000 4 400   2 600 8 500
Östergötlands län 34 000 246 000 36 000 55 000     38 000
               
Summa              
(exkl. Stockholm, 1 234 000 5 102 000 551 000 940 000   4 000 639 000
Södermanland)              
Summa              
(inkl. Stockholm,   7 414 000 656 000     1 124 000 639 000
Södermanland,      
             
proportionellt fördelade)              
Med ”övriga ärenden”   7 929 000 701 000     1 202 000  
fördelade proportionellt        
             

322

Lönekostnader år 2003, miljöfarlig verksamhet

    Prövning                 Tillsyn             Övriga
                                ärenden
    551               555            
                              559
                                     
  5510 5511   5512 5513 5550   5551   5552   5553   5554   5555   5556  
Blekinge län 140 000 565 920   22 080 48 320 67 680   36 480   24 320   141 280   84 000   39 520   99 200 320
Dalarnas län 104 953 423 316   12 352 94 821 123 296   39 955   121 424   159 396   91 484   12 757   237 522 53 980
Gotlands län 32 382 345 398     11 105 10 157   6 452   2 960   6 028   6 654       7 272 7 271
Gävleborgs län 123 066 530 713   28 565 429 056 198 310   58 942   564 943   264 059   123 371   23 020   75 793 329 730
Hallands län 166 965 793 478   11 494 207 023 35 159   49 061   118 601   45 203   32 771   8 173   12 553 36 143
Jämtlands län 66 237 451 154   918 33 216 104 638   11 387   173 710   45 506   82 801   113 698   4 345 1 496
Jönköpings län 131 000 875 000   2 000 154 000 169 000   37 000   45 000   128 000   5 000   43 000   470 000 149 000
Kalmar län 258 986 893 892   25 763 21 117 151 129   73 358   318 981   71 704   53 716   13 160   64 758 69 989
Kronobergs län 98 353 449 285   2 479 57 028 56 615   22 117   0   279 572   106 288   19 638   44 119 44 631
Norrbottens län 211 000 442 000   54 000 130 000 75 000   23 428   54 000   125 000   100 000   2 000   7 000 53 000
Skåne län 325 000 3 114 000   101 000 243 000 587 000   122 000   703 000   307 000   330 000   2 000   501 000 214 000
Stockholms län   3 578 000               3 930 000             141 000
Södermanlands län   1 750 617               683 436              
            4 368        
                         
Uppsala län 80 800     12 200   40 800   22 200   43 700   46 000   48 100   15 000   51 900 190 700
229 000   43 600            
Värmlands län 103 600 750 400   5 600 257 250 148 400   53 200   707 700   73 850   79 100   23 300   68 600 70 700
Västerbottens län 131 830 297 919   21 682 111 193 158 793   164 500   76 181   104 343   40 255   16 434   88 736 105 355
Västernorrlands län 125 017 547 798   100 694 143 834 209 676   32 294   129 595   4 472   62 531   9 271   42 102 9 177
Västmanlands l än 37 266 532 780   4 420 21 694 43 607   82 468   87 559   63 680   28 570   11 260   16 515 34 519
Västra Götalands län 210 300 1 968 200   9 700 273 800 527 100   88 100   604 300   348 200   404 600   34 200   465 700 113 000
Örebro län 121 200 681 000   4 900 52 300 119 000   23 500   153 300   144 300   93 500   14 500   137 400 150 900
Östergötlands län 151 000 946 000   6 000 132 000 260 000   43 000   222 000   361 000   116 000   30 000   397 000 27 000
                                       
Summa 2 619 000 14 837 000   426 000 2 464 000 3 085 000   989 000   4 152 000   2 719 000   1 889 000   431 000   2 791 000 1 661 000
(exkl. Stockholm,              
Södermanland)                                      
Summa                                      
(inkl. Stockholm,         25 675 000       10 589 000             10 080 000 1 802 000
Södermanland,                          
                                     
proportionellt fördelade)                                      
Med ”övriga ärenden”         26 673 000       11 001 000             10 472 000  
fördelade proportionellt                            
                                     

Bilaga 8 SOU 2005:59

Lönekostnader år 2003, vattenverksamhet

      Prövning     Tillsyn Övriga
          ärenden
    531     535  
          539
                   
  5310   5311   5312 5350     5351  
                     
Blekinge län 13 280   33 760     6 560     28 960 6 880
Dalarnas län 18 285   23 609   32 326 71 016     8 903 2 235
Gotlands län 2 425   1 659   11 439 564     16 272 1 410
Gävleborgs län 56 849   58 256   3 128 317 365     25 573 26 642
Hallands län 8 841   20 404   16 771 151 298     144 552 14 405
Jämtlands län 103 981   100 164   21 496 113 087     66 522 5 686
Jönköpings län 48 000   101 000   42 000 94 000     171 000 5 000
Kalmar län 33 757   34 231   34 912 83 935     40 492 20 724
Kronobergs län 20 348   38 961   68 500 48 416     37 159 9 240
Norrbottens län 316 000   268 000   38 000 178 000     185 000 1 000
Skåne län 285 000   67 000   17 000 350 000     78 000 5 000
Stockholms län   400 000     1 219 000 21 000
Södermanlands län                 119 387  
     
Uppsala län 27 600   17 900   4 900 60 200     31 100 40 500
Värmlands län 23 450   53 900   25 550 4 200     311 150 27 300
Västerbottens län 143 553   109 973   8 336 56 068     37 648 12 084
Västernorrlands län 98 788   58 998   7 248 73 919     54 666 1 313
Västmanlands län 18 533   0   744 9 689     4 962 30 011
Västra Götalands län 51 300   127 400   79 900 689 900     166 900 37 200
Örebro län 26 700   9 400   13 700 100 400     218 000 15 000
Östergötlands län 14 000   4 000   10 000 21 000     153 000 1 000
                     
Summa 1 310 000   1 129 000   436 000 2 429 000     1 900 000 275 000
(exkl. Stockholm)        
                   
Summa   3 275 000     3 113 000     2 435 000 296 000
(inkl. Stockholm)          
                   
Med ”övriga ärenden”   3 385 000*     3 217 000     2 517 000  
fördelade proportionellt            
                   
*varav 513 000 kr för markavvattning.              

324

SOU 2005:59 Bilaga 8

Lönekostnader år 2003, täkter

  Prövning   Tillsyn   Övriga
      ärenden
  541     545  
        549
             
  5410   5411 5450 5451 5452  
               
Blekinge län 27 680   104 480 42 720 10 080    
Dalarnas län 105 243   230 856 55 510 83 306   23 839
Gotlands län 34 817   85 268 22 783 35 064   13 914
Gävleborgs län 32 024   261 231 5 489 60 239 0 28 815
Hallands län 58 073   477 667 39 654 45 659 0 59 895
Jämtlands län 115 884   573 092 2 024 45 147 0 17 310
Jönköpings län 48 000   201 000 33 000 57 000 0 30 000
Kalmar län 51 901   230 606 758 33 417 0 62 451
Kronobergs län 121 578   268 778 28 994 96 254 3 554 36 035
Norrbottens län 213 000   266 000 39 814 195 000    
Skåne län 43 000   720 000 3 000 34 000 2 000 5 000
Stockholms län 825 000   215 000   4 700
Södermanlands län 331 494   22 530    
Uppsala län 30 100   135 300 26 700 21 900   95 400
Värmlands län 63 000   164 500 49 700 42 350   80 500
Västerbottens län 72 578   288 623 5 274 158 794 0 65 749
Västernorrlands län 95 020   212 030 58 056 34 978 0 114 380
Västmanlands län 29 983   228 723 68 089 38 056 0 7 597
Västra Götalands län 56 600   359 300 55 700 123 100   4 200
Örebro län 31 900   280 700 28 200 84 300 1 400 13 400
Östergötlands län 35 000   192 000 56 000 35 000   17 000
               
Summa              
(exkl. Stockholm, 1 265 000   5 280 000 622 000 1 233 000 7 000 675 000
Södermanland)              
Summa              
(inkl. Stockholm,     7 701 000 701 000   1 398 000 680 000
Södermanland,      
             
proportionellt fördelade)              
Med ”övriga ärenden”     8 235 000 750 000   1 495 000  
fördelade proportionellt        
             

325

Lönekostnader år 2002, miljöfarlig verksamhet

    Prövning               Tillsyn           Övriga
                            ärenden
    551               555            
                              559
                                   
  5510 5511   5512 5513 5550 5551   5552 5553   5554   5555   5556  
Blekinge län 94 800 486 150   25 200 28 200 18 750 40 650   57 450     152 100   14 400   174 600  
Dalarnas län 129 791 321 634   23 651 19 596 268 538 165 352   93 594 56 610   31 695   0   264 931 74 093
Gotlands län 53 711 395 040   5 631 11 273 12 780 20 544   15 124 5 395   4 768       9 237 13 447
Gävleborgs län 162 689 477 825   27 859 177 555 440 053 224 075   401 509 94 435   37 237   10 121   62 563 43 117
Hallands län 222 380 994 738   12 808 143 324 67 807 29 081   34 909 66 078   8 455   7 285   108 860 62 202
Jämtlands län 77 351 371 251   12 315 28 692 193 450 97 536   107 844 84 651   23 450   2 096   189 754 2 109
Jönköpings län 110 000 748 000   6 000 216 000 78 000 237 000   231 000 11 000   29 000   55 000   167 000 142 000
Kalmar län 229 905 848 024   4 576 6 002 100 851 238 686   25 527 75 076   38 662   18 023   44 110 29 659
Kronobergs län 102 302 444 716   21 401 6 750 52 485 19 127   0 262 535   95 725   7 115   40 384 0
Norrbottens län 125 000 488 000   40 000 274 000 57 000         2 097 000            
Skåne län 2 321 000 2 918 000   98 000 183 000 490 000 525 000       50 000     156 000
    540 000 209 000     38 000   555 000
Stockholms län   4 300 000               3 150 000              
Södermanlands län   1 724 162               534 816              
                16 000   21 838      
Uppsala län 60 300 184 000   11 800 31 400 55 600   36 900   38 700 70 800   20 400   10 300   127 700 95 500
Värmlands län 78 750 1 007 300   5 950 227 150 602 700   221 900   163 800 239 050   40 250   44 800   187 950 80 500
Västerbottens län 76 112 244 689   44 536 87 306 101 023   89 097   33 895 146 153   18 015   15 517   91 199 161 809
Västernorrlands län 129 913 357 812   18 281 56 866 188 983   157 395   23 775 99 366   41 817   7 456   49 298 10 211
Västmanlands l än 57 828 303 653   23 831 35 757 64 280   65 125   87 287 61 516   21 626   11 527   69 666 58 317
Västra Götalands län 117 700 2 149 700   4 000 496 900 1 053 300   250 900   137 000 463 300   166 900   73 800   356 200 222 100
Örebro län 84 300 414 900   3 300 124 800 526 900   69 600   302 600 80 400   16 700   38 500   13 900 101 300
Östergötlands län 210 000 844 000   6 000 223 000 827 000   218 000   184 000 76 000   22 000   44 000   229 000 7 000
                                     
Summa                                    
(exkl. Stockholm, 4 319 000 13 511 000   355 000 2 103 000 5 143 000   2 706 000   2 478 000 2 101 000   816 000   398 000   2 741 000 1 259 000
Södermanland,            
                                   
Norrbotten)                                    
Summa                                    
(inkl. Stockholm,                                    
Södermanland,         26 312 000       14 008 000           8 214 000 1 259 000
Norrbotten,                                    
proportionellt fördelade)                                    
Med ”övriga ärenden”         26 994 000       14 371 000           8 427 000  
fördelade proportionellt                          
                                   
SOU 2005:59 Bilaga 8

4.3Centrala verk lönekostnader

År 2002

  Miljöfarlig verksamhet Vattenverksamhet Täkter
  Medverkan Tillsyns- Medverkan Tillsyns- Medverkan Tillsyns-
  vid vägledning vid vägledning vid vägledning
  prövning     prövning     prövning    
Naturvårdsverket 880 000 2 060 000   400 000   230 000   110 000   270 000  
Kammarkollegiet       2 458 000*              
Fiskeriverket 444 000     666 000              
Jordbruksverket   21 000       25 000          
Räddningsverket 634 000     15 000              
Socialstyrelsen   1 100 000                  
SGU               30 000   1 500  
Summa 1 958 000 3 181 000   3 539 000   255 000   140 000   271 000  
*varav 2 096 000 kr utgör icke ersatta rättegångskostnader (oftast konsultkostnader) i ompröv-    
ningsmål.                      
År 2003                      
       
  Miljöfarlig verksamhet Vattenverksamhet Täkter
  Medverkan Tillsyns- Medverkan Tillsyns- Medverkan Tillsyns-
  vid vägledning vid vägledning vid vägledning
  prövning     prövning     prövning    
Naturvårdsverket 1 260 000 2 080 000   440 000   280 000   90 000   320 000  
Kammarkollegiet       1 675 000*              
Fiskeriverket 505 000     757 000              
Jordbruksverket   37 000       25 000          
Räddningsverket 616 000     16 000              
Socialstyrelsen   950 000                  
SGU               15 000   750  
Summa 2 381 000 3 067 000   2 888 000   305 000   105 000   320 750  

*varav 1 317 000 kr utgör icke ersatta rättegångskostnader (oftast konsultkostnader) i omprövningsmål.

327

Statens offentliga utredningar 2005

Kronologisk förteckning

1.Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. Ku.

2.Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter.

Ku.

3.Sveriges tillträde till 1995 års Unidroitkonvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. Ku.

4.Liberalisering, regler och marknader. + Bilagor. N.

5.Postmarknad i förändring. N.

6.Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. Ju.

7.Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. Fi.

8.Behov av rörlig ledningsstödsresurs. Fö.

9.KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel. UD.

10.Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. M.

11.Välfärdsverksamhet för sjömän. N.

12.Bokpriskommissionens slutrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. U.

13.Lördagsdistribution av dagstidningar. U.

14.Effektivare handläggning av anknytningsärenden. UD.

15.Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. UD.

16.Reformerat system för insättningsgarantin. Fi.

17.Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. Jo.

18.Prospektansvar. Fi.

19.Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. Fi.

20.Konsumentskydd vid modemkapning. Ju.

21.Vinstandelar. Fi.

22.Nya upphandlingsregler. Fi.

23.en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. Fi.

24.Arbetslivsinriktad rehabilitering. Framtida organisation för Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. N.

25.Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. S.

26.Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. S.

27.Den svenska fiskerikontrollen – en utvärdering. Jo.

28.Dubbel bosättning för ökad rörlighet. Fi.

29.Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal. Ju.

30.Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. M.

31.Stödet till utbildningsvetenskaplig forskning. U.

32.Regeringens stabsmyndigheter. Fi.

33.Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. M.

34.Socialtjänsten och den fria rörligheten. S.

35.Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. Fi.

36.På väg mot ... En hållbar landsbygdsutveckling. Jo.

37.Tolkutbildning – nya former för nya krav. U.

38.Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. Ju.

39.Skog till nytta för alla? N.

40.Rätten till mitt språk Förstärkt minoritetsskydd. Ju.

41.Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt,

integration och strukturell diskriminering. Ju.

42.Säker information. Förslag till informationssäkerhetspolitik. Fö.

43.Vårdnad – Boende – Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar. Del A + B. Ju.

44.Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen. Jo.

45.Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. N.

46.Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. N.

47.Kärnavfall – barriärerna, biosfären och samhället. M.

48.Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. U.

49.Unionsmedborgares rörlighet inom EU. UD.

50.Arbetskraftsinvandring till Sverige

–befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. N.

51.Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

–smartare konsumtion. Jo.

52.Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. Jo.

53.Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. Fi.

54.Framtidens kriminalvård. Del 1+2. Ju.

55.Bättre inomhusmiljö. M.

56.Det blågula glashuset.

–strukturell diskriminering i Sverige. Ju.

57.Enhetlig eller differentierad mervärdesskatt? + Bilagedel. Fi.

58.Ny reglering av offentliga uppköpserbjudanden. Ju.

59.Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöprocessen och avgifter. M.

Statens offentliga utredningar 2005

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. [6]

Konsumentskydd vid modemkapning. [20] Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal. [29]

Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. [38]

Rätten till mitt språk

Förstärkt minoritetsskydd. [40] Bortom Vi och Dom.

Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. [41]

Vårdnad – Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar.

Del A + B. [43]

Framtidens kriminalvård. Del 1+2. [54] Det blågula glashuset.

– strukturell diskriminering i Sverige. [56] Ny reglering av offentliga uppköps-

erbjudanden. [58]

Utrikesdepartementet

KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel.[9]

Effektivare handläggning av anknytningsärenden. [14]

Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. [15]

Unionsmedborgares rörlighet inom EU. [49]

Försvarsdepartementet

Behov av rörlig ledningsstödsresurs. [8]

Säker information. Förslag till informationssäkerhetspolitik. [42]

Socialdepartementet

Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. [25]

Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. [26]

Socialtjänsten och den fria rörligheten. [34]

Finansdepartementet

Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. [7]

Reformerat system för insättningsgarantin. [16]

Prospektansvar. [18]

Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. [19]

Vinstandelar. [21]

Nya upphandlingsregler. [22]

en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. [23]

Dubbel bosättning för ökad rörlighet. [28] Regeringens stabsmyndigheter. [32]

Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. [35]

Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. [53]

Enhetlig eller differentierad mervärdesskatt? + Bilagedel. [57]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. [1]

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter. [2]

Sveriges tillträde till 1995 års Unidroitkonvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. [3]

Bokpriskommissionens slutrapport.

Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. [12]

Lördagsdistribution av dagstidningar. [13] Stödet till utbildningsvetenskaplig

forskning. [31]

Tolkutbildning – nya former för nya krav. [37]

Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. [48]

Jordbruksdepartementet

Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. [17]

Den svenska fiskerikontrollen – en utvärdering. [27]

På väg mot ... En hållbar landsbygdsutveckling. [36]

Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen. [44]

Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

– smartare konsumtion. [51]

Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. [52]

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. [10]

Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. [30]

Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. [33]

Kärnavfall – barriärerna, biosfären och samhället. [47]

Bättre inomhusmiljö. [55]

Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöprocessen och avgifter. [59]

Näringsdepartementet

Liberalisering, regler och marknader. [4] Postmarknad i förändring. [5] Välfärdsverksamhet för sjömän. [11] Arbetslivsinriktad rehabilitering.

Framtida organisation för Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. [24]

Skog till nytta för alla? [39]

Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. [45]

Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. [46]

Arbetskraftsinvandring till Sverige

– befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. [50]