Rätten till mitt språk, Förstärkt minoritetsskydd, del 3

kirjallisesti

Suullisesti

Kommittédirektiv

Finska språket i Stockholms- och	Dir.
Mälardalsregionen	2004:6

Beslut vid regeringssammanträde den 22 januari 2004.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ges i uppdrag att analysera om det finns förut- sättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett om- råde inom Stockholms- och Mälardalsregionen.

Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för finska skall utredaren

lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,

redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering.

Bakgrund

Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till infly- tande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Sveriges nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.

Minoritetspolitiken bildades som politikområde 2000 och grun- das på riksdagens beslut hösten 1999 om åtgärder för de nationella minoriteterna och inriktningen av en minoritetspolitik (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69). I samband med beslutet om en minoritetspolitik ratificerade Sverige i februari 2000 två Europarådskonventioner: ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels-

375

Bilaga 1

SOU 2005:40

eller minoritetsspråk. Bestämmelserna i dessa konventioner har ut- gjort en grund för den svenska politiken på området.

Från och med den 1 april 2000 gäller i Sverige två språklagar, la- gen (1999:1175)om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyn- digheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagarna innebär att enskilda har laglig rätt att använda minoritets- språken samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvalt- ningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där språken har lång tradition (förvaltningsområden). Lagstiftningen gäller för kommunala samt statliga lokala och regionala förvalt- ningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska respek- tive förvaltningsområdet för finska och meänkieli. Med statliga för- valtningsmyndigheter avses här polismyndighet, skattemyndighet, försäkringskassa, åklagarmyndighet, kronofogdemyndighet, ar- betsförmedling, tullmyndighet, länsstyrelse, lantmäterimyndighet, Vägverkets region, skogsvårdsstyrelse m.fl. Lagstiftningen innebär också att den enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområ- dena har rätt att få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på respektive språk. Lagstiftningen för finska och meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i uppdrag att följa tillämpningen av lagstiftningen och årligen redovisa erfarenheterna till regeringen.

Behovet av en utredning

Av de finsktalande i Sverige bor endast ca 5 procent inom det nuva- rande förvaltningsområdet för finska. En särskilt stor andel finsk- talande bor i Stockholms- och Mälardalsregionen. Med Mälardalen avses området runt sjön Mälaren, dvs. delar av Uppland, Västman- land och Södermanland.

Sedan juni 2001 finns en finsk-svensk arbetsgrupp för minori- tets- och minoritetsspråksfrågor som utgör ett forum för dialog och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Finland. I en rapport som överlämnades till regeringen den 4 november 2002 konstaterar ar- betsgruppen att det är en brist att minoritetsspråkslagstiftningen endast omfattar ett område där en liten del av sverigefinnarna lever, medan den största delen av sverigefinnarna lever i sådana delar av

376

SOU 2005:40

Bilaga 1

Sverige som inte omfattas av den särskilda minoritetsspråkslag- stiftningen. Arbetsgruppen pekar på ett tilltagande intresse för finska och finsk kultur. Vid Mälardalens högskola har genom regi- onalt och lokalt initiativ ett finskt språk- och kulturcentrum inrät- tats. Arbetsgruppen anser att det finns skäl att överväga förutsätt- ningarna för och konsekvenserna av att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till vissa områden utanför det nuvarande förvaltningsområdet.

Europarådet har i sin uppföljning av hur Sverige genomfört sina konventionsåtaganden på området rekommenderat Sverige att för- bättra situationen för finska språket utanför det nuvarande finska förvaltningsområdet. I uppföljningen pekas också på vissa brister i den nuvarande lagstiftningen vad gäller tillhandahållande av skrift- liga dokument på minoritetsspråk.

Det finns mot denna bakgrund nu skäl att utreda om det finns förutsättningar för en utvidgning av förvaltningsområdet för det finska språket till att täcka även andra geografiska områden än vad den nuvarande lagstiftningen gör. Utredningen bör begränsas till Stockholms- och Mälardalsregionen.

Uppdraget

Utredaren skall analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndig- heter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stock- holms- och Mälardalsregionen.

Analysen skall omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder. I denna bedömning skall unga och äldre sverigefin- nars intresse, behov och förutsättningar beaktas och redovisas sär- skilt. Även jämställdhetsaspekter skall belysas i sammanhanget, vil- ket bl. a. innebär att bedöma huruvida det föreligger skillnader i intresse, behov och förutsättningar mellan kvinnor och män samt flickor och pojkar.

Analysen skall även omfatta en bedömning av kommunala och statliga myndigheters samt domstolars möjligheter och beredskap, på kort och lång sikt, att hantera en utvidgad lagstiftning om rätt att använda finska vid enskildas kontakter med myndigheten eller domstolen.

377

Bilaga 1

SOU 2005:40

Analysen skall också omfatta en bedömning av hur ett utvidgat förvaltningsområde bör avgränsas. I vissa kommuner finns en sär- skilt stor andel finsktalande. Detta bör beaktas vid avgränsningen. Ett utvidgat förvaltningsområde bör dock så långt möjligt vara sammanhängande.

Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgär- der.

Utredaren skall även lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs. I detta sammanhang bör övervägas om den nuvarande lagstiftningen direkt kan göras tillämplig på ett utvidgat förvaltningsområde eller om det behövs en ny motsvarande lagstiftning.

Utredaren skall även överväga behovet av ändringar i den nuva- rande lagstiftningen mot bakgrund av den uppföljning som gjorts inom Europarådet och av Länsstyrelsen i Norrbottens län. Om det behövs skall utredaren lämna förslag till ändringar.

Utredaren skall i enlighet med bestämmelserna i kommittéför- ordningen (1998:1474) redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av de förslag som lämnas. Till detta kommer att även konsekvenserna för barn och unga skall redovisas där det är relevant. Kostnaderna för olika slags myndigheter skall särskilt uppmärksammas. Förslag till finansiering skall lämnas.

Utredaren skall i arbetet ha kontakt med berörda kommuner, landsting, domstolar och statliga myndigheter. Utredaren skall även bereda företrädare för den sverigefinska minoriteten möjlighet att framföra sina synpunkter.

Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005.

(Justitiedepartementet)

378

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen om finska	Dir.
språket i Stockholms- och Mälardalsregionen	2005:23
(Ju 2004:01)

Beslut vid regeringssammanträde den 24 februari 2005

Sammanfattning av tilläggsuppdraget

Den särskilda utredare som har i uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen, skall också analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även inom det sydsamiska området.

Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för samiska skall utredaren

lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,

redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering.

Bakgrund

Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 januari 2004 tillkal- lade statsrådet Sahlin en särskild utredare med uppdrag att analy- sera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar till att även gälla i Stockholms- och Mälardalsregionen (dir. 2004:6). Enligt direktiven skall utredaren redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005.

379

Bilaga 2

SOU 2005:40

Behovet av tilläggsuppdrag

Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltnings- myndigheter och domstolar (språklagen) tillämpas hos kommuner samt statliga, regionala och lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar för- valtningsområdet för samiska. Med förvaltningsområdet för sa- miska avses Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommu- ner.

Frågan om en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska har behandlats i olika sammanhang. Bland annat har Europarådets ex- pertkommitté om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, i sin uppföljning av hur Sverige har genomfört sina konventionsåtaganden på området, noterat att syd- samiskan har sin traditionella hemvist huvudsakligen utanför det nuvarande samiska förvaltningsområdet. I uppföljningen konstate- ras också att sydsamiskan är mycket hotad och att särskilda åtgär- der krävs för att skydda och främja detta språk.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har på regeringens uppdrag re- dovisat konsekvenserna av en utvidgning av det samiska förvalt- ningsområdet till det sydsamiska området. Med det sydsamiska området avses de södra delarna av det traditionella samiska språk- området som omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämt- lands och Dalarnas län. Länsstyrelsens rapport visar att ett utökat förvaltningsområde skulle öka den geografiska basen för den sa- miska språkdomänen och ha stor betydelse i de områden där det finns ett starkt lokalt engagemang för den sydsamiska språkvarie- teten och kulturen. Med utgångspunkt i länsstyrelsens rapport fin- ner regeringen att det finns behov av att utreda om det finns förut- sättningar för en utvidgning av förvaltningsområdet för det samiska språket till att täcka även det sydsamiska området. Dessutom fram- går av sametingets antagna handlingsprogram för det samiska språ- ket att språklagen bör omfatta även det sydsamiska området.

380

SOU 2005:40

Bilaga 2

Uppdraget

Utredaren skall analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyn- digheter och domstolar till att gälla även inom det sydsamiska om- rådet.

Analysen skall omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda samer av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åt- gärder. I denna bedömning skall unga och äldre samers intresse, behov och förutsättningar beaktas och redovisas särskilt. Även jämställdhetsaspekter skall belysas i sammanhanget, vilket bland annat innebär att bedöma om det finns skillnader i intresse, behov och förutsättningar mellan kvinnor och män samt mellan flickor och pojkar.

Analysen skall även omfatta en bedömning av kommunala och statliga förvaltningsmyndigheters samt domstolars möjligheter och beredskap, på kort och lång sikt, att hantera en utvidgad lagstift- ning om rätt för enskilda att använda samiska vid kontakter med myndigheten eller domstolen, samt kommunernas möjligheter och beredskap att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska.

Analysen skall också omfatta en bedömning av hur ett utvidgat förvaltningsområde för samiska bör avgränsas. Ett utvidgat förvalt- ningsområde bör så långt som möjligt vara sammanhängande.

Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgär- der.

Utredaren skall även lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs. I detta sammanhang bör det övervägas om den nuvarande lagstiftningen direkt kan göras tillämplig på ett utvidgat förvaltningsområde för samiska eller om det behövs en ny motsvarande lagstiftning.

Utredaren skall i arbetet ha kontakt med berörda kommuner, landsting, domstolar och statliga myndigheter. Utredaren skall även ge företrädare för den samiska minoriteten möjlighet att framföra sina synpunkter.

För arbetet gäller i övrigt de krav på kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar som har angetts i de ursprungliga direkti- ven (dir. 2004:6).

381

Bilaga 2

SOU 2005:40

Förlängd tid för uppdraget

Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2005. Ett delbetänkande i de delar som gäller finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen skall redovisas senast den 1 juni 2005.

(Justitiedepartementet)

382

Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk

European Charter for Regional or Minority Languages

Alueelisia kieliä tai vähemmistökieliä koskeva Euroopalainen peruskirja

Strasbourg, 5.XI.1992

I det följande återges konventionstexten på engelska, svenska och finska. Den finska översättningen härrör från Europarådets hemsida.

383

Bilaga 3

SOU 2005:40

Sverige har ratificerat följande artiklar i del III av den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk för respektive språk

Samiska Finska Meänkieli

8.1.a.iii)	8.1.a.iii)	8.1.a.iii)	utbildning
8.1.b.iv)	8.1.b.iv)	8.1.b.iv)
8.1.c.iv)	8.1.c.iv)	8.1.c.iv)
8.1.d.iv)	8.1.d.iv)	8.1.d.iv)
8.1.e.iii)	8.1.e.iii)	8.1.e.iii)
8.1.f.iii)	8.1.f.iii)	8.1.f.iii)
8.1.g	8.1.g	8.1.g
8.1.h	8.1.h	8.1.h
8.1.i	8.1.i	8.1.i
8.2	8.2	8.2
9.1.a.ii)	9.1.a.ii)	9.1.a.ii)	rättsväsendet
9.1a.iii)	9.1.a.iii)	9.1.a.iii)
9.1.a.iv)	9.1.a.iv)	9.1.a.iv)
9.1.b.ii)	9.1.b.ii)	9.1.b.ii)
9.1.b.iii)	9.1.b.iii)	9.1.b.iii)
9.1.c.ii)	9.1.c.ii)	9.1.c.ii)
9.1.c.iii)	9.1.c.iii)	9.1.c.iii)
9.1.d	9.1.d	9.1.d
9.2	9.2	9.2
9.3	9.3	9.3
10.1.a.iii)	10.1.a.iii)	10.1.a.iii)	förvaltningsmyndigheter och
10.1.a.v	10.1.a.v)	10.1.a.v)	samhällsservice
10.1.c	10.1.c	10.1.c
10.2.b	10.2.b	10.2.b
10.2.c	10.2.c	10.2.c
10.2.d	10.2.d	10.2.b
10.2.g	10.2.g	10.2.g
10.4.a	10.4.a	10.4.a

10.510.5 10.5

11.1.a.iii)	11.1.a.iii)	1.1.a.iii)	massmedia
	11.1.c.i)
11.1.d	11.1.d	11.1.d
11.1.e.i)	11.1.e.i)	11.1.e.i)
11.1.f.ii)	11.1.f.ii)	11.1.f.ii)
11.2	11.2	11.2

384

SOU 2005:40 Bilaga 3

12.1.a	12.1.a	12.1.a	kulturell verksamhet och kulturella
12.1.b	12.1.b	12.1.b	inrättningar
12.1.c	12.1.c
12.1.d	12.1.d	12.1.d
12.1.e
12.1.f	12.1.f	12.1.f
12.1.g	12.1.g	12.1.g
12.1.h	12.1.h
12.2	12.2	12.2
13.1.a	13.1.a	13.1.a	ekonomiska och sociala förhållanden
14.a	14.a	14.a	utbyte över gränserna
14.b	14.b	14.b

385

Bilaga 3 SOU 2005:40

Preamble Inledning Johdanto

The member States of the Council of Europe signa- tory hereto,

Considering that the aim of the Council of Europe is to achieve a greater unity between its mem- bers, particularly for the purpose of safeguarding and realising the ideals and principles which are their common heritage;

De medlemsstater i Euro- parådet som har under- tecknat denna stadga,

beaktar att Europarådets mål är att uppnå en ökad sammanhållning mellan dess medlemmar, särskilt för att värna om och för- verkliga de ideal och prin- ciper som utgör deras ge- mensamma arv,

Considering that the pro-				anser att värnandet		om
tection		of the historical		historiska	landsdels-	och
regional or minority langu-				minoritetsspråk i Europa,
ages of Europe, some of				av vilka somliga hotar att
which are in danger of				småningom utslocka, bidrar
eventual extinction, contri-				till att	upprätthålla	och
butes	to	the	maintenance	utveckla Europas kulturella
and development of Euro-				rikedom och traditioner,
pe's	cultural		wealth and
traditions;

Considering that the right to use a regional or mino- rity language in private and public life is an inalienable right conforming to the principles embodied in the United Nations Interna- tional Covenant on Civil and Political Rights, and according to the spirit of the Council of Europe Convention for the Pro- tection of Human Rights and Fundamental Free- doms;

Having regard to the work carried out within the CSCE and in particular to

anser att rätten att använda landsdels- eller minoritets- språk i det privata och of- fentliga livet är en omistlig rättighet som stämmer överens med principerna i Förenta nationernas inter- nationella konvention om medborgerliga och poli- tiska rättigheter och med andan i Europarådets kon- vention angående skydd för de mänskliga rättighe- terna och grundläggande friheterna,

beaktar det arbete som utförs av Konferensen om säkerhet och samarbete i

Euroopan neuvoston jä- senvaltiot, jotka ovat alle- kirjoittaneet tämän peru- skirjan ja jotka

katsovat, että Euroopan neuvoston pyrkimyksenä on luoda kiinteämmät yhteydet jäsenvaltioidensa välille erityisesti turvatak- seen ja toteuttaakseen yhteisen perintönsä mu- kaiset ihanteet ja periaat- teet,

katsovat, että perinteisten eurooppalaisten alueellis- ten kielten tai vähemmis- tökielten, joista eräät ovat vaarassa hävitä, suojelemi- nen auttaa ylläpitämään ja kehittämään Euroopan kulttuurien monimuotoi- suutta sekä perinteitä,

katsovat, että oikeus kä- yttää alueellista kieltä tai vähemmistökieltä yksityi- sessä ja julkisessa elämässä on Yhdistyneiden Kansa- kuntien kansalaisoikeuksia ja poliittisia oikeuksia ko- skevaan kansainväliseen yleissopimukseen sisälty- vien periaatteiden mukai- nen luovuttamaton oikeus ja ihmisoikeuksien ja pe- rusvapauksien suojaamista koskevan Euroopan neu- voston yleissopimuksen hengen mukaista,

ottavat huomioon ETYKin puitteissa tehdyn työn sekä erityisesti vuoden

386

SOU 2005:40 Bilaga 3

the Helsinki Final Act of

Europa och särskilt slut-

1975 Helsingin päätösasia-

1975 and the document of

akten

från

Helsingfors

kirjan ja vuoden 1990 Kö-

the Copenhagen

Meeting

1975 och dokumentet från

öpenhaminan

kokouksen

of 1990;

Köpenhamnsmötet 1990,

asiakirjan,

Stressing the value of in-

betonar värdet av mellan-

painottavat

kulttuurien

terculturalism

and multi-

kulturell miljö och fler-

välisen

vuorovaikutuksen

lingualism and considering

språkighet och

anser

att

sekä

monikielisyyden

that

the

protection

and

skydd

och

främjande

merkitystä ja katsovat, että

encouragement of regional

landsdels- eller minoritets-

alueellisten kielten tai vä-

minority

languages

språk inte skall gå ut över

hemmistökielten

suojele-

should not be to the de-

de officiella

språken

och

minen

niiden

käytön

triment

the

official

behovet att lära dessa,

rohkaiseminen ei saa vai-

languages and the need to

kuttaa

kielteisesti

viralli-

learn them;

siin kieliin

tai

tarpeeseen

opiskella niitä,

Realising that the protec-

är medvetna om att skydd

tiedostavat,

että alueellis-

tion

and

promotion

och främjande av lands-

ten kielten tai vähemmis-

regional or minority lang-

dels- eller minoritetsspråk

tökielten

suojeleminen

uages

the

different

i olika länder och regioner

edistäminen

Euroopan

eri

countries

and

regions

i Europa utgör ett viktigt

maissa ja alueilla on omi-

Europe represent an im-

bidrag

till

uppbyggandet

aan tukemaan

demokraat-

portant

contribution

av ett Europa som vilar på

tisiin

periaatteisiin

the building of a Europe

demokratiska

principer

kulttuurien

monimuotoi-

based on the principles of

och

kulturell

mångfald

suuteen

perustuvan

Eu-

democracy

and

cultural

inom

ramen

för

nationell

roopan

rakentamista

kan-

diversity within the fra-

suveränitet och territoriell

sallisen

itsenäisyyden

mework of national sove-

integritet,

alueellisen

koskematto-

reignty and territorial in-

muuden puitteissa,

tegrity;

Taking

into

consideration

beaktar de särskilda för-

ottavat

huomioon

Euroo-

the specific conditions and

hållandena och

historiska

pan valtioiden eri alueiden

historical traditions in the

traditionerna i olika regio-

erityisolosuhteet ja histo-

different

regions

the

ner av de europeiska sta-

rialliset perinteet,

European States,

terna,

Have agreed as follows:

har kommit

överens

ovat sopineet seuraavasta:

följande:

Part I - General provi-

Del I Allmänna bestäm-

I OSA

sions

melser

Yleiset määräykset

Article 1 – Definitions

Artikel 1 Definitioner

1 artikla

Määritelmät

For the purposes of this

I denna stadga avses med

Tässä peruskirjassa

Charter: a “regional or

387

Bilaga 3 SOU 2005:40

minority languages” means	a) "landsdels- eller mino-	a) "alueellinen	kieli tai
languages that are:	ritetsspråk"	vähemmistökieli"	tarkoit-
		taa kieltä,

i traditionally used within a given territory of a State by nationals of that State who form a group numeri- cally smaller than the rest of the State's population; and

ii different from the offi- cial language(s) of that State;

it does not include either dialects of the official lang- uage(s) of the State or the languages of migrants;

b “territory in which the regional or minority langu- age is used” means the geo- graphical area in which the said language is the mode of expression of a number of people justifying the adoption of the various protective and promotional measures provided for in this Charter;

c ”non-territorial langua- ges” means languages used by nationals of the State which differ from the lang- uage or languages used by the rest of the State's po- pulation but which, altho- ugh traditionally used within the territory of the State, cannot be identified with a particular area the- reof.

i)språk som av hävd an- vänds i ett visst territo- rium inom en stat av med- borgare i den staten, som utgör en grupp, som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den sta- ten, och

ii)som är annorlunda än det eller de officiella språ- ken i den staten;

det innefattar inte vare sig dialekter av det eller de officiella språkten i staten, eller språk som talas av invandrare,

b)"territorium där lands- dels- eller minoritetssprå- ket används" det geogra- fiska område inom vilket detta språk är uttrycksme- del för ett så stort antal personer att det motiverar de olika åtgärder för skydd och främjande som avses i denna stadga,

c)"territoriellt obundna språk" språk som används av medborgare i en stat som avviker från det eller de språk som används av resten av befolkningen i den staten, men som, trots att de av hävd används inom den statens territo- rium, inte kan identifieras med en bestämd del av den.

i)jota perinteisesti käyte- tään jonkin valtion tietyllä alueella ja jota käyttävät kyseisen valtion kansalai- set ovat lukumäärältään pienempi väestöryhmä kuin valtion muu väestö, ja

ii)joka poikkeaa valtion virallisesta kielestä tai kie- listä;

sellaisena ei pidetä valtion virallisen kielen tai kielten murteita eikä maahanmu- uttajien kieliä;

b)"vähemmistökielialue" tarkoittaa maantieteellistä aluetta, jolla alueellinen kieli tai vähemmistökieli on niin suuren henkilö- ryhmän ilmaisuväline, että tämän peruskirjan mukai- set suojelu- ja edistämis- toimenpiteet katsotaan aiheellisiksi;

c)"ei-alueellinen kieli" tarkoittaa valtion muun väestön käyttämästä kie- lestä tai käyttämistä kie- listä poikkeavaa kieltä, jota perinteisesti puhutaan tietyssä valtiossa, mutta ei millään sen erityisellä alue- ella.

388

SOU 2005:40 Bilaga 3

Article 2 – Undertakings	Artikel 2 Åtaganden	2 artikla
		Sitoumukset

1 Each Party undertakes to apply the provisions of Part II to all the regional or minority languages spoken within its territory and which comply with the definition in Article 1.

2 In respect of each langu- age specified at the time of ratification, acceptance or approval, in accordance with Article 3, each Party undertakes to apply a mi- nimum of thirty-five para- graphs or sub-paragraphs chosen from among the provisions of Part III of the Charter, including at least three chosen from each of the Articles 8 and 12 and one from each of the Ar- ticles 9, 10, 11 and 13.

1.Varje part förbinder sig att tillämpa bestämmel- serna i del II på alla lands- dels- eller minoritetsspråk som talas inom dess territo- rium och som motsvarar definitionen i artikel 1.

2.Vad avser vart och ett av de språk som anges vid ratificeringen, godtagandet eller godkännandet i enlig- het med artikel 3, förbinder sig parterna att tillämpa minst 35 punkter eller stycken utvalda bland be- stämmelserna i del III i stadgan, däribland minst tre från vardera artikel 8 och

12och en från vardera arti- kel 9, 10, 11 och 13.

1.Kukin sopimuspuoli sitoutuu soveltamaan II osan määräyksiä kaikkiin sen alueella puhuttuihin 1 artiklan määritelmän mu- kaisiin alueellisiin kieliin tai vähemmistökieliin.

2.Kunkin kielen osalta, joka 3 artiklan mukaisesti määritellään ratifioinnin tai hyväksymisen yhteydessä, sopimuspuoli sitoutuu soveltamaan vähintään 35 tämän peruskirjan III osan määräyksistä valitsemaansa kappaletta tai kohtaa, joi- hin kuuluu vähintään kolme 8 artiklan ja 12 ar- tiklan sekä yksi 9 artiklan,

10artiklan, 11 artiklan ja

13artiklan kappaleista tai kohdista.

Article 3 - Practical arran-	Artikel 3 Praktiska åtgär-	3 artikla
gements	der	Käytännön järjestelyt

1 Each contracting State shall specify in its instru- ment of ratification, ac- ceptance or approval, each regional or minority langu- age, or official language which is less widely used on the whole or part of its territory, to which the pa- ragraphs chosen in accor- dance with Article 2, para- graph 2, shall apply.

2 Any Party may, at any subsequent time, notify the Secretary General that it accepts the obligations

1.Varje stat som under- tecknar denna stadga skall i sitt ratifikations-, godta- gande- eller godkännande- instrument ange varje landsdels- eller minoritets- språk, eller officiellt språk som används mindre all- mänt inom hela eller en del av dess territorium och på vilket de enligt artikel 2 punkt 2 utvalda punkterna skall tillämpas.

2.En part får när som helst meddela generalsekretera- ren att den åtar sig de för- pliktelser som följer av

1.Kukin sopimuspuoli määrittelee ratifioimis- tai hyväksymiskirjassaan jo- kaisen alueellisen kielen tai vähemmistökielen taikka alueellaan tai sen osassa vähemmän käytetyn viral- lisen kielen, johon 2 artik- lan 2 kappaleen mukaisesti valittuja kappaleita sovel- letaan.

2.Sopimuspuoli voi mil- loin tahansa myöhemmin ilmoittaa pääsihteerille hyväksyvänsä peruskirjan

389

Bilaga 3

SOU 2005:40

arising out of the provi- sions of any other para- graph of the Charter not already specified in its in- strument of ratification, acceptance or approval, or that it will apply paragraph 1 of the present article to other regional or minority languages, or to other offi- cial languages which are less widely used on the whole or part of its terri- tory.

3 The undertakings refer- red to in the foregoing paragraph shall be deemed to form an integral part of the ratification, acceptance or approval and will have the same effect as from their date of notification.

Article 4 - Existing regi- mes of protection

bestämmelserna i varje annan punkt i stadgan som inte redan har angetts i dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstru- ment eller att den avser tillämpa punkt 1 i denna artikel på andra landsdels- eller minoritetsspråk eller på andra officiella språk som används mindre all- mänt inom hela eller en del av dess territorium.

3. De åtaganden som avses i föregående punkt skall anses utgöra en integre- rande del av ratificeringen, godtagandet eller godkän- nandet och skall ha samma verkan från den dag då meddelandet lämnades.

sellaisen muun kappaleen määräyksistä johtuvat vel- voitteet, jota ei ole määri- telty sen ratifioimis- tai hyväksymiskirjassa, tai että se aikoo soveltaa tämän artiklan 1 kappaleen mää- räyksiä myös muihin alue- ellisiin kieliin tai vähem- mistökieliin taikka alueel- laan tai sen osassa vähem- män käytettyihin virallisiin kieliin.

3. Edellisessä kappaleessa mainitut sitoumukset kat- sotaan osaksi ratifiointia tai hyväksymistä ja niillä on sama vaikutus ilmoi- tuspäivästä alkaen.

Artikel 4 Gällande	4 artikla
skyddssystem	Olemassa olevat
	suojelujärjestelmät

1 Nothing in this Charter shall be construed as limi- ting or derogating from any of the rights guaranteed by the European Convention on Human Rights.

2 The provisions of this Charter shall not affect any more favourable provisions concerning the status of regional or minority langu- ages, or the legal regime of persons belonging to mino- rities which may exist in a Party or are provided for by relevant bilateral or multilateral international agreements.

1.Ingenting i denna stadga skall tolkas som en in- skränkning eller försämring av någon av de rättigheter som garanteras i den Euro- peiska konventionen om mänskliga rättigheter.

2.Bestämmelserna i denna stadga skall inte inverka på de gynnsammare bestäm- melser om status för lands- dels- eller minoritetsspråk eller det regelverk för per- soner som tillhör minori- teter som kan finnas i en part eller som tillgodoses av bestämmelser hänförliga till bilaterala eller multilaterala internationella överens-

1.Minkään tämän peru- skirjan määräyksen ei saa tulkita rajoittavan tai poikkeavan mistään Eu- roopan ihmissoikeussopi- muksen takaamasta oikeu- desta.

2.Tämän peruskirjan mää- räykset eivät estä sovelta- masta sellaisia alueellisten kielten tai vähemmistöki- elten asemaa taikka vä- hemmistöihin kuuluvien henkilöiden oikeusasemaa koskevia suosiollisempia määräyksiä, jotka jonkin sopimuspuolen alueella saattavat olla voimassa tai jotka perustuvat asiano-

390

SOU 2005:40
	kommelser.
Article 5 - Existing obli-	Artikel 5 Gällande för-
gations	pliktelser

Nothing in this Charter may be interpreted as im- plying any right to engage in any activity or perform any action in contravention of the purposes of the Charter of the United Na- tions or other obligations under international law, including the principle of the sovereignty and territo- rial integrity of States.

Ingenting i denna stadga skall tolkas ha innebörden att berättiga till någon verksamhet eller några åt- gärder som strider mot FN-stadgans syften eller andra folkrättsliga åtagan- den, inbegripet principen om staters suveränitet och territoriella integritet.

Article 6 – Information

Artikel 6 Information

Bilaga 3

maisiin kahdenvälisiin tai monenvälisiin kansainväli- siin sopimuksiin.

5 artikla Voimassaolevat velvoitteet

Minkään tämän peruskir- jan määräyksen ei saa tul- kita oikeuttavan toimintaa, joka on ristiriidassa Yh- distyneiden Kansakuntien peruskirjan tarkoitusperien tai muiden kansainvälisen oikeuden velvoitteiden kanssa mukaan lukien val- tioiden itsenäisyyden loukkaamattomuuden ja alueellisen koskematto- muuden periaatteet.

6 artikla Tiedottaminen

The Parties undertake to see to it that the authori- ties, organisations and per- sons concerned are infor- med of the rights and du- ties established by this Charter.

Parterna	förbinder sig	att	Sopimuspuolet		sitoutuvat
tillse att berörda myndig-			huolehtimaan,		että asia-
heter, organisationer		och	nomaisille	viranomaisille,
personer	informeras	om	järjestöille	ja	henkilöille
rättigheter och skyldigheter			tiedotetaan tästä peruskir-
enligt denna stadga.			jasta johtuvista olkeuksista
			ja velvoitteista.

Part II - Objectives and	Del II Mål och principer	II osa 2 Artiklan 1
principles pursued in ac-	enligt artikel 2 punkt 1	kappaleen mukaiset ta-
cordance with Article 2,		voitteet ja periaatteet
paragraph 1
Article 7 - Objectives and	Artikel 7 Mål och princi-	7 artikla
principles	per	Tavoitteet ja periaatteet

1 In respect of regional or minority languages, within the territories in which such languages are used and according to the situation of each language, the Par-

1. I fråga om landsdels- eller minoritetsspråk inom de territorier där sådana språk används, och i enlig- het med situationen för varje språk, skall parterna

1. Sopimuspuolten alueel- lisia kieliä tai vähemmistö- kieliä koskevan politiikan, lainsäädännön ja käytän- nön tulee vähemmistökie- lialueilla kunkin kielen

391

Bilaga 3

SOU 2005:40

ties shall base their policies, legislation and practice on the following objectives and principles:

a the recognition of the regional or minority langu- ages as an expression of cultural wealth;

b the respect of the geo- graphical area of each regi- onal or minority language in order to ensure that existing or new administ- rative divisions do not constitute an obstacle to the promotion of the regi- onal or minority language in question;

c the need for resolute ac- tion to promote regional or minority languages in order to safeguard them;

d the facilitation and/or encouragement of the use of regional or minority languages, in speech and writing, in public and pri- vate life;

e the maintenance and de- velopment of links, in the fields covered by this Charter, between groups using a regional or minority language and other groups in the State employing a language used in identical or similar form, as well as the establishment of cultu- ral relations with other groups in the State using different languages;

bygga sin politik, lagstift- ning och praxis på följande mål och principer:

a)erkännande av landsdels- eller minoritetsspråk som uttryck för kulturell rike- dom,

b)respekt för det geogra- fiska området för varje landsdels- eller minoritets- språk för att trygga att gällande eller ny administ- rativ indelning inte utgör hinder mot främjande av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,

c)behov av beslutsamma åtgärder för att främja landsdels- eller minoritets- språk i syfte att skydda dem,

d)underlättande och/eller uppmuntran av användning av landsdels- eller minori- tetsspråk i tal och skrift i det offentliga och privata livet,

e)upprätthållande och utveckling av förbindelser inom de områden som omfattas av denna stadga mellan grupper som använ- der ett landsdels- eller mi- noritetsspråk och andra grupper i samma stat som använder ett språk som brukas i identiskt samma eller liknande form, samt upprättande av kulturella förbindelser med andra

tilanne huomioon otteen perustua seuraaviin tavo- itteisiin ja periaatteisiin:

a)alueelliset kielet tai vä- hemmistökielet tunnuste- taan kulttuuririkkaudeksi;

b)alueellisen kielen tai vähemmistökielen maanti- eteellistä aluetta kunnioi- tetaan sen varmistamiseksi, että olemassaolevat tai uudet hallinnolliset rajat eivät muodosta estettä kyseisen alueellisen kielen tai vähemmistökielen edistämiselle;

c)alueellisia kielin tai vä- hemmistökieliä on tarpeen edistää määrätietoisesti niiden aseman turvaami- seksi;

d)helpotetaan ja/tai roh- kaistaan sekä julkisessa että yksityisessä elämässä alueellisten kielten tai vä- hemmistökielten käyttä- mistä puhetilanteissa ja kirjallisesti;

e)tuetaan ja kehitetään alueellisia kieliä tai vä- hemmistökieliä käyttävien ryhmien yhteyksiä saman valtion muiden sellaisten ryhmien kanssa, jotka kä- yttävät samaa tai samanta- paista kieltä, sekä kulttuu- riyhteyksien luomista val- tion muiden kieliryhmien kanssa tämän peruskirjan piiriin kuuluvilla alueilla;

392

SOU 2005:40 Bilaga 3

grupper i staten som an- vänder andra språk,

f the provision of appropri-

tillhandahållande

f) alueellisten

kielten tai

ate forms and means for

lämpliga former och medel

vähemmistökielten

asian-

the teaching and study of

för undervisning i och stu-

mukainen opetus ja opis-

regional or minority langu-

dier av landsdels- eller mi-

kelu

kaikilla

asianmukai-

ages at all appropriate sta-

noritetsspråk på alla veder-

silla

tasoilla

järjestetään

ges;

börliga nivåer,

sopivalla tavalla;

g the provision of facilities

tillhandahållande

g) järjestetään

vähemmis-

enabling non-speakers of a

möjligheter

för

dem

som

tökielialueilla

muillekin

regional or minority langu-

inte talar ett landsdels- eller

kuin

alueellista

kieltä tai

age living in the area where

minoritetsspråk som bor i

vähemmistökieltä

käyttä-

it is used to learn it if they

det område där ifrågava-

ville

mahdollisuus

oppia

so desire;

rande landsdels- eller mino-

halutessaan kyseistä kieltä;

ritetsspråk används, att lära

sig detta om de så önskar,

h the promotion of study

h) främjande av studier och

h) alueellisten

kielten tai

and research on regional or

forskning

landsdels-

vähemmistökielten

opis-

minority languages at uni-

eller minoritetsspråk

vid

kelua ja tutkimusta korke-

versities or equivalent in-

universitet

eller motsva-

akouluissa ja muissa vasta-

stitutions;

rande läroanstalter,

avissa

laitoksissa

ediste-

tään;

i the promotion of appro-

i) främjande av transnatio-

i) soveltuvaa maiden vä-

priate types of transnatio-

nellt utbyte i lämpliga for-

listä

vaihtoa

edistetään

nal exchanges, in the fields

mer inom de områden som

samaa

tai

samantapaista

covered by

this

Charter,

omfattas

av denna stadga

alueellista kieltä tai vä-

for

regional

minority

för de landsdels- eller mi-

hemmistökieltä

kahdessa

languages used in identical

noritetsspråk, som används

tai useammassa eri val-

or similar form in two or

identiskt

samma

eller

tiossa

käyttävien

ryhmien

more States.

liknande form i två eller

välillä

tämän

peruskirjan

flera stater.

piiriin kuuluvilla aloilla.

2 The Parties undertake to

Parterna

förbinder

sig

2. Sopimuspuolet

sitoutu-

eliminate, if they have not

att, om så inte redan har

vat poistamaan, mikäli tätä

yet done so, any unjustified

skett, avskaffa alla oberätti-

ei ole vielä tehty, kaiken

distinction,

exclusion, re-

gade åtskillnader, undantag,

aiheettoman

alueellisiin

striction or preference re-

restriktioner eller preferen-

kieliin tai vähemmistökie-

lating to the use of a regio-

ser

som

gäller

användning

liin

liittyvän

erottelun,

nal

or minority

language

av ett landsdels- eller mino-

poissulkemisen,

suositu-

and intended to discourage

ritetsspråk och som syftar

immuuden

sekä

kaikki

or endanger the mainte-

till

att

motverka

eller

sellaiset rajoitukset, joiden

nance or development of it.

äventyra

dess

fortbestånd

tarkoituksena on

jarruttaa

The

adoption of special

eller utveckling. Vidtagande

tai vaarantaa

vähemmistö-

393

Bilaga 3

SOU 2005:40

measures in favour of regi- onal or minority languages aimed at promoting equa- lity between the users of these languages and the rest of the population or which take due account of their specific conditions is not considered to be an act of discrimination against the users of more widely-used languages.

3 The Parties undertake to promote, by appropriate measures, mutual unders- tanding between all the linguistic groups of the country and in particular the inclusion of respect, understanding and tole- rance in relation to regional or minority languages among the objectives of education and training provided within their countries and encourage- ment of the mass media to pursue the same objective.

av särskilda åtgärder till förmån för landsdels- eller minoritetsspråk som syftar till att främja likhet mellan användarna av dessa språk och resten av befolkningen, eller som tar behörig hän- syn till deras särskilda för- hållanden, skall inte be- traktas som diskriminering mot dem som brukar mera allmänt använda språk.

3. Parterna förbinder sig att med lämpliga åtgärder främja ömsesidig förståelse mellan alla språkliga grup- per i landet och särskilt verka för att respekt, för- ståelse och tolerans med avseende på landsdels- eller minoritetsspråk inkluderas bland målen för olika slag av undervisning och ut- bildning i sina länder samt att uppmuntra massmedia att sträva mot samma mål.

kielen säilymistä tai ke- hittymistä. Alueellisia kie- liä tai vähemmistökieliä koskevia erityistoimia ei katsota laajemmin käytet- tyjä kieliä puhuvan väestön syrjinnäksi, jos näiden toimien tavoitteena on edistää tasa-arvoa kyseistä kieltä käyttävien ja muun väestön välillä tai asianmu- kaisesti huomioida näiden kielien erityisasema.

3. Sopimuspuolet sitoutu- vat tarvittavin toimenpi- tein edistämään maansa kieliryhmien keskinäistä yhteisymmärrystä ja erityi- sesti sisällyttämään ope- tus- ja kasvatustavoitteisi- insa kunnioituksen, ym- märryksen ja suvaitsevai- suuden alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä kohtaan sekä rohkaisemaan myös joukkoviestimiä pyrki- mään samaan päämäärään.

4 In determining their po- licy with regard to regional or minority languages, the Parties shall take into con- sideration the needs and wishes expressed by the groups which use such languages. They are encou- raged to establish bodies, if necessary, for the purpose of advising the authorities on all matters pertaining to regional or minority langu- ages.

5 The Parties undertake to apply, mutatis mutandis, the

4.Vid fastläggande av sin politik i fråga om landsdels- eller minoritetsspråk skall parterna ta hänsyn till de behov och önskemål som uttrycks av de grupper som använder sådana språk. De uppmuntras att i mån av behov upprätta organ för att ge råd till myndighe- terna i alla frågor som sammanhänger med lands- dels- eller minoritetsspråk.

5.Parterna förbinder sig att i vederbörliga delar tillämpa

4.Määrittäessään alueelli- sia kieliä tai vähemmistö- kieliä koskevaa politiikka- ansa sopimuspuolten tulee ottaa huomioon asiano- maisten kieliryhmien il- maisemat tarpeet ja toivo- mukset. Niitä rohkaistaan tarvittaessa perustamaan elimiä, jotka voivat antaa viranomaisille neuvoja kaikissa alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä koske- vissa asioissa.

5.Sopimuspuolet sitoutu- vat soveltuvin osin nou-

394

SOU 2005:40

Bilaga 3

principles listed in para- graphs 1 to 4 above to non- territorial languages. Ho- wever, as far as these langu- ages are concerned, the nature and scope of the measures to be taken to give effect to this Charter shall be determined in a flexible manner, bearing in mind the needs and wishes, and respecting the tradi- tions and characteristics, of the groups which use the languages concerned.

principerna i punkt 1 - 4 ovan på territoriellt obundna språk. I fråga om dessa språk skall emellertid arten och omfattningen av de åtgärder som skall vidtas för att verkställa denna stadga bestämmas på ett flexibelt sätt, med beak- tande av behoven och öns- kemålen hos de grupper som använder ifrågavarande språk och med respekt för deras traditioner och egen- art.

Part III - Measures to promote the use of regio- nal or minority languages in public life in accor- dance with the underta- kings entered into under Article 2, paragraph 2

Article 8 – Education

Del III Åtgärder för att främja användning av landsdels- eller minori- tetsspråk i samhällslivet i enlighet med åtagandena i artikel 2 punkt 2

Artikel 8 Utbildning

dattamaan 1-4 kappaleessa annettuja periaatteita myös ei- alueellisiin kieliin. Näi- den kielten osalta tämän peruskirjan toteuttamiseen tähtäävät toimenpiteet määritetään kuitenkin joustavasti ja asianomais- ten kieliryhmien tarpeet ja toivomukset huomioon ottaen sekä niiden perin- teitä ja ominaispiirteitä kunnioittaen.

III osa Vähemmistökielten käytön edistämiseen julkisessa elämässä tähtä- ävät, 2 artiklan 2 kappale- essa annettujen sitou- musten mukaiset toi- menpiteet

8 artikla Koulutus

1 With regard to education, the Parties undertake, within the territory in which such languages are used, according to the situ- ation of each of these lang- uages, and without preju- dice to the teaching of the official language(s) of the State:

a i to make available pre- school education in the relevant regional or mino- rity languages; or

ii to make available a sub- stantial part of pre-school education in the relevant regional or minority langu-

1. Parterna förbinder sig till följande i fråga om utbild- ning inom det territorium där sådana språk används, i enlighet med situationen för vart och ett av dessa språk, och utan att för- sämra undervisningen i statens officiella språk:

a) i) att tillhandahålla för- skoleundervisning på ifrå- gavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

1. Koulutuksen osalta so- pimuspuolet sitoutuvat vähemmistökielialueilla kunkin kielen tilanne hu- omioon otteen ja heiken- tämättä asianomaisen val- tion virallisen kielen tai kielten opetusta

a) i) järjestämään esikoulu- asteen opetusta asianomai- silla alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä, tai

ii) att tillhandahålla en vä-	ii) järjestämään huomatta-
sentlig del av förskoleun-	van osan	esikouluasteen
dervisningen på ifrågava-	opetuksesta	asianomaisilla
rande landsdels- eller mino-	alueellisilla	kielillä tai vä-

395

Bilaga 3 SOU 2005:40

ages; or ritetsspråk, eller hemmistökielillä; tai

iiito apply one of the mea- sures provided for under i and ii above at least to those pupils whose families so request and whose num- ber is considered sufficient; or

ivif the public authorities have no direct competence in the field of pre-school education, to favour and/or encourage the application of the measures referred to under i to iii above;

b i to make available pri- mary education in the rele- vant regional or minority languages; or

iito make available a sub- stantial part of primary education in the relevant regional or minority langu- ages; or

iiito provide, within pri- mary education, for the teaching of the relevant regional or minority langu- ages as an integral part of the curriculum; or

ivto apply one of the mea- sures provided for under i to iii above at least to those pupils whose families so request and whose number is considered sufficient;

c i to make available secon-

iii)att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) och

ii)ovan, åtminstone för de elever vars anhöriga så be- gär och vars antal bedöms vara tillräckligt, eller,

iv)om myndigheterna sak- nar direkt behörighet be- träffande förskoleundervis- ning, att gynna och/eller uppmuntra tillämpning av de åtgärder som avses i i)

iii)ovan,

b) i) att tillhandahålla un- dervisning i de lägre årskur- serna i grundskolan på ifrå- gavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii)att tillhandahålla en vä- sentlig del av undervis- ningen i de lägre årskur- serna i grundskolan på ifrå- gavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iii)att tillse att i undervis- ningen i de lägre årskur- serna i grundskolan som en integrerande del av läropla- nen ingår undervisning i ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iv)att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) - iii) ovan, åtminstone för de elever vars anhöriga så be- gär och vars antal bedöms vara tillräckligt,

c)i) att tillhandahålla un-

iii)soveltamaan joko i tai ii kohdassa tarkoitettuja toimenpiteitä ainakin nii- hin oppilaisiin, joiden per- heet ovat sitä pyytäneet ja joiden lukumäärä katso- taan riittäväksi; tai

iv)rohkaisemaan ja/tai suosimaan edellä i-iii koh- dassa tarkoitettuja toi- menpiteitä, mikäli virano- maisilla ei ole varsinaista toimivaltaa esikouluasteen opetuksessa;

b) i) järjestämään peru- skouluopetusta asianomai- silla alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä, tai

ii)järjestämään huomatta- van osan peruskouluope- tuksesta asianomaisilla alueellisilla kielillä tai vä- hemmistökielillä; tai

iii)järjestämään asiano- maisten alueellisten kielten tai vähemmistökielten opetusta erottamattomana osana peruskoulun opetu- sohjelmaa, tai

iv)soveltamaan i-iii koh- dassa tarkoitettuja toi- menpiteitä ainakin niihin oppilaisiin, joiden perheet ovat sitä pyytäneet ja joi- den lukumäärä katsotaan riittäväksi;

c)i) järjestämään keskias-

396

SOU 2005:40

Bilaga 3

dary education in the rele- vant regional or minority languages; or

dervisning i de högre års- kurserna i grundskolan och i gymnasieskolan på ifråga- varande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

teen opetusta asianomai- silla alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä, tai

ii to make available a sub- stantial part of secondary education in the relevant regional or minority langu- ages; or

ii) att tillhandahålla en vä- sentlig del av undervis- ningen i de högre årskur- serna i grundskolan och i gymnasieskolan på ifråga- varande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

ii) järjestämään huomatta- van osan keskiasteen ope- tuksesta asianomaisilla alueellisilla kielillä tai vä- hemmistökielillä; tai

iii to provide, within se- condary education, for the teaching of the relevant regional or minority langu- ages as an integral part of the curriculum; or

iii) att tillse att i undervis-			iii) järjestämään	asiano-
ningen i de högre årskur-			maisten alueellisten kielten
serna i grundskolan och i			vähemmistökielten
gymnasieskolan	som	en	opetusta erottamattomana
integrerande del av läropla-			osana keskiasteen	opetu-
nen ingår undervisning		i	sohjelmaa, tai
ifrågavarande	landsdels-

eller minoritetsspråk, eller

iv to apply one of the mea- sures provided for under i to iii above at least to those pupils who, or where ap- propriate whose families, so wish in a number consi- dered sufficient;

d i to make available tech- nical and vocational educa- tion in the relevant regional or minority languages; or

iito make available a sub- stantial part of technical and vocational education in the relevant regional or minority languages; or

iiito provide, within tech- nical and vocational educa- tion, for the teaching of the

iv) att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) - iii) ovan, åtminstone för de elever som så önskar, eller, i förekommande fall, för dem vars anhöriga så öns- kar och vars antal bedöms vara tillräckligt,

d) i) att tillhandahålla tek- nisk utbildning och yrkes- utbildning på ifrågavarande landsdels- eller minoritets- språk, eller

ii)att tillhandahålla en vä- sentlig del av den tekniska utbildningen och yrkesut- bildningen på ifrågavarande landsdels- eller minoritets- språk, eller

iii)att tillse att i den tek- niska utbildningen och yrkesutbildningen som en

iv) soveltamaan i-iii koh- dassa tarkoitettuja toi- menpiteitä ainakin niihin oppilaisiin, joiden perheet ovat sitä pyytäneet ja joi- den lukumäärä katsotaan riittäväksi;

d) i) järjestämään ammat- tiopetusta asianomaisilla alueellisilla kielillä tai vä- hemmistökielillä, tai

ii)järjestämään huomatta- van osan ammattiopetuk- sesta asianomaisilla alueel- lisilla kielillä tai vähem- mistökielillä; tai

iii)järjestämään asiano- maisten alueellisten kielten tai vähemmistökielten

397

Bilaga 3

SOU 2005:40

relevant regional or mino- rity languages as an integral part of the curriculum; or

iv to apply one of the mea- sures provided for under i to iii above at least to those pupils who, or where ap- propriate whose families, so wish in a number consi- dered sufficient;

e i to make available univer- sity and other higher edu- cation in regional or mino- rity languages; or

iito provide facilities for the study of these langua- ges as university and higher education subjects; or

iiiif, by reason of the role of the State in relation to higher education institu- tions, sub-paragraphs i and

iicannot be applied, to encourage and/or allow the provision of university or other forms of higher edu- cation in regional or mino- rity languages or of facili- ties for the study of these languages as university or higher education subjects;

integrerande del av läropla-		opetusta	erottamattomana
nen ingår undervisning i		osana	ammattiopetusoh-
ifrågavarande	landsdels-	jelmaa, tai

eller minoritetsspråk, eller

iv) soveltamaan i-iii koh- dassa tarkoitettuja toi- menpiteitä ainakin niihin oppilaisiin, joiden perheet ovat sitä pyytäneet ja joi- den lukumäärä katsotaan riittäväksi;


e) i) att tillhandahålla uni-			e) i) järjestämään korkea-
versitetsutbildning		och	kouluopetusta	asianomai-
annan högre	utbildning på		silla alueellisilla	kielillä tai
ifrågavarande	landsdels-		vähemmistökielillä, tai

eller minoritetsspråk, eller

ii)att tillhandahålla resurser för studier av dessa språk som ämnen i universitets- utbildningen och den högre utbildningen, eller

iii)att, om till följd av sta- tens roll i förhållande till institutioner för högre utbildning, stycke i) och ii) ovan inte kan tillämpas, uppmuntra och/eller tillåta tillhandahållande av univer- sitetsutbildning eller andra former av högre utbildning på landsdels- eller minori- tetsspråk eller av resurser för studier av dessa språk som studieämnen vid uni- versitet eller högre utbild- ningsanstalter,

ii)järjestämään mahdolli- suus opiskella näitä kieliä korkeakoulujen opetusai- neena, tai

iii)rohkaisemaan ja/tai sallimaan korkeakouluo- petusta alueellisella kielellä tai vähemmistökielellä tai mahdollisuuksia näiden kielten opiskeluun korke- akoulujen opetusaineena, jos valtion suhde korkea- kouluihin on sellainen, että tämän kappaleen i ja ii kohtaa ei voida soveltaa,

f i to arrange for the provi- sion of adult and continu- ing education courses which are taught mainly or wholly in the regional or minority languages; or

f) i) att tillse tillhandahål- lande av kurser för vuxen och vidareutbildning där undervisningen helt eller delvis sker på landsdels- eller minoritetsspråk, eller

f) i) järjestämään sellaisten aikuiskasvatus- ja täyden- nyskoulutuskurssien tar- jontaa, joissa opetus ta- pahtuu kokonaan tai osaksi alueellisilla kielillä

398

SOU 2005:40 Bilaga 3

tai vähemmistökielillä; tai

ii to offer such languages as

ii) att erbjuda dessa språk

ii) tarjoamaan näitä kieliä

subjects of adult and conti-

som ämnen inom vuxen-

oppiaineina

aikuiskasva-

nuing education; or

och

vidareutbildningen,

tuksessa

täydennysko-

eller

ulutuksessa; tai

iii if the public authorities

iii) att, om de statliga myn-

iii) suosimaan ja/tai roh-

have no direct competence

digheterna

saknar

direkt

kaisemaan näiden

kielten

in the field of adult educa-

behörighet i fråga om vux-

tarjontaa aikuiskasvatus- ja

tion, to favour and/or en-

enutbildningen,

gynna

täydennyskoulutuksessa,

courage

the

offering

och/eller

uppmuntra

att

mikäli viranomaisilla ei ole

such languages

subjects

sådana

språk

erbjuds

som

varsinaista

toimivaltaa

adult

and

continuing

ämnen inom vuxen- och

aikuiskasvatuksen alalla;

education;

vidareutbildning,

g to make arrangements to

g) att vidta åtgärder för att

g) varmistamaan alueellis-

ensure the teaching of the

tillgodose

undervisning

ten kielten tai vähemmis-

history

and

the

culture

historia

och

kultur

som

tökielten

taustalla

olevan

which is reflected by the

hänför sig till ifrågavarande

historian

kulttuurin

regional or minority langu-

landsdels- eller minoritets-

opetuksen;

age;

språk,

h to provide the basic and

h) att tillhandahålla grund-

h) järjestämään

perustut-

further training of the tea-

utbildning och fortbildning

kintoon

tähtäävää

koulu-

chers required to imple-

av lärare som behövs för att

tusta

jatkokoulutusta

ment those of paragraphs a

genomföra de av punkterna

opettajille,

joita

tarvitaan

to g accepted by the Party;

a till g som har accepterats

niiden määräysten to-te-

av en part,

uttamiseksi,

jotka

kukin

sopimuspuoli on edellä a-

g-kohdasta hyväksynyt;

i to set up a supervisory

i) att inrätta ett eller flera

i) asettamaan valvontaeli-

body or bodies responsible

övervakningsorgan

för

att

men tai -elimiä, jotka seu-

for monitoring the measu-

följa vidtagna åtgärder och

raavat

toimenpiteitä

res

taken

and

progress

uppnådda

framsteg

i fråga

edistystä

alueellisten kiel-

achieved in establishing or

om upprättande eller ut-

ten tai vähemmistökielten

developing the teaching of

veckling

av undervisning

opetuksen

vakiinnuttami-

regional or minority langu-

landsdels- eller minoritets-

sessa tai

kehittämisessä

ages and for drawing up

språk, och för att perio-

jotka laativat julkistettavia

periodic

reports

of their

diskt avge rapport om sina

kausikertomuksia

huomi-

findings,

which

will

resultat, som skall offent-

oistaan.

made public.

liggöras.

2 With regard to education

2. I fråga om utbildning

2. Koulutuksen osalta sekä

and in respect of territories

och avseende andra territo-

muilla

kuin

niillä

alueilla,

other than those in which

rier än de där landsdels-

joilla

alueellisia

kieliä

tai

the

regional

minority

eller

minoritetsspråk

vähemmistökieliä perintei-

399

Bilaga 3

SOU 2005:40

languages are traditionally	hävd används, förbinder sig
used, the Parties undertake,	parterna, om antalet använ-
if the number of users of a	dare av ett landsdels- eller
regional or minority langu-	minoritetsspråk		motiverar
age justifies it, to allow,	det,	att tillåta,	uppmuntra
encourage or provide tea-	eller	tillhandahålla under-
ching in or of the regional	visning på eller i ifrågava-
or minority language at all	rande landsdels- eller mino-
the appropriate stages of	ritetsspråk på alla veder-
education.	börliga utbildningsnivåer.

sesti käytetään, sopimus- puolet sitoutuvat salli- maan, rohkaisemaan tai järjestämään soveltuvan asteista opetusta näillä kielillä tai näissä kielissä, mikäli asianomaisen kieli- ryhmän koko on riittävä.

Article 9 - Judicial autho-

Artikel 9 Rättsväsendet

9 artikla

rities

Oikeusviranomaiset

1 The Parties undertake, in

1. Parterna förbinder sig till

Tuomiopiireissä,

joissa

respect

of those judicial

följande i de domsagor där

alueellisten kieltä tai vä-

districts in which the num-

antalet

bosatta

personer

hemmistökieltä

käyttävien

ber of residents using the

som

använder

sådana

asukkaiden

lukumäärä on

regional or minority langu-

landsdels- eller minoritets-

riittävä

oikeuttaakseen

ages

justifies

the measures

språk som berättigar till de

seuraavat

toimenpiteet,

specified below,

according

åtgärder

som

anges

här

sopimuspuolet

sitoutuvat

to the situation of each of

nedan, i enlighet med situ-

kunkin kielen tilanne hu-

these

languages

and

ationen för vart och ett av

omioon otteen

sillä

condition that the use of

dessa språk, och på villkor

edellytyksellä,

etteivät

the

facilities

afforded

att utnyttjandet av de möj-

tämän kappaleen mukaiset

the

present

paragraph

ligheter

som

tillhandahålls

helpotukset

tuomarin mi-

not

considered

the

enligt denna punkt av dom-

elestä

vaikeuta

oikeuden

judge to hamper the proper

stolen bedöms inte hindra

toteutumista

administration of justice

en rättsenlig handläggning:

a in criminal proceedings:

a) i brottmål:

a) rikosoikeudellisissa

oikeudenkäynneissä

i to provide that the courts,

i) att tillse att domstolarna,

i) määräämään, että tuo-

at the request of one of the

på begäran av någon av

mioistuimet

käyttävät

parties,

shall

conduct

the

parterna, håller rättegången

oikeudenkäynnissä

asiano-

proceedings in the regional

på landsdels- eller minori-

saisen

pyynnöstä

alueel-

minority

languages;

tetsspråk, och/eller

lista kieltä tai vähemmis-

and/or

tökieltä; ja/tai

ii to guarantee the accused

ii) att ge en anklagad rätt

ii)

takaamaan

syytetylle

the right to use his/her

att använda sitt eget lands-

oikeuden

käyttää

omaa

regional or minority langu-

dels- eller minoritetsspråk,

alueellista kieltään tai vä-

age; and/or

och/eller

hemmistökieltään; ja/tai

iii to provide that requests

iii) att tillse att inlagor och

iii) määräämään, ettei kir-

and

evidence,

whether

bevisning, i skriftlig

eller

jallisia tai suullisia todiste-

written or oral, shall not be

muntlig

form,

inte

skall

ita

vaateita

saa

jättää

400

SOU 2005:40

Bilaga 3

considered inadmissible solely because they are formulated in a regional or minority language; and/or

iv to produce, on request, documents connected with legal proceedings in the relevant regional or mino- rity language, if necessary by the use of interpreters and translations involving no extra expense for the persons concerned;

b in civil proceedings:

i to provide that the courts, at the request of one of the parties, shall conduct the proceedings in the regional or minority languages; and/or

ii to allow, whenever a liti- gant has to appear in per- son before a court, that he or she may use his or her regional or minority langu- age without thereby incur- ring additional expense; and/or

avvisas endast av den an- ledningen att de är upprät- tade på ett landsdels- eller minoritetsspråk, och/eller

iv) att på begäran tillhanda- hålla handlingar hänförliga till ett rättsligt förfarande på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, vid behov med hjälp av tolkar och översättningar, utan att detta medför någon extra kostnad för de berörda,

b)i tvistemål:

i)att tillse att domstolarna, på begäran av någon av parterna, håller rättegången på landsdels- eller minori- tetsspråk, och/eller

ii)att när en part i en tvist måste inställa sig personli- gen i rätten, han eller hon får använda sitt eget lands- dels- eller minoritetsspråk utan att detta medför extra kostnader, och/ eller

tutkimatta yksinomaan sillä perusteella, että ne esitetään alueellisella kie- lellä tai vähemmistökie- lellä; ja/tai

iv)toimittamaan pyyn- nöstä oikeudenkäyntiin liittyvät asiakirjat alueelli- sella kielellä tai vähem- mistökielellä, tarvittaessa tulkin ja käännösten avulla siten, ettei asianosaiselle aiheudu lisäkustannuksia;

b)riita-asiain oikeudenkä- ynnissä

i)määräämään, että tuo- mioistuimet käyttävät oikeudenkäynnissä alueel- lista kieltä tai vähemmis- tökieltä asianosaisen tätä pyytäessä; ja/tai

ii)sallimaan sen, että asia- nosainen voi käyttää omaa alueellista kieltään tai vä- hemmistökieltään oikeu- dessa esiintyessään, silloin kun hänen on esiinnyttävä oikeudessa henkilökohtai- sesti, ilman, että tästä ai- heutuu hänelle lisäkustan- nuksia; ja/tai

iii to allow documents and evidence to be produced in the regional or minority languages, if necessary by the use of interpreters and translations;

c in proceedings before courts concerning admi- nistrative matters:

iii) att tillåta att handlingar och bevisning läggs fram på ett landsdels- eller minori- tetsspråk, om nödvändigt med hjälp av tolkar och översättningar;

c) i förvaltningsmål inför domstol,

iii) sallimaan, että asiakirjat ja todisteet esitetään alue- ellisella kielellä tai vähem- mistökielellä,

tarvittaessa tulkin ja kään- nösten avulla;

c) hallinto-oikeuksissa käytävissä oikeudenkäyn- neissä:

401

Bilaga 3

SOU 2005:40

i to provide that the courts, at the request of one of the parties, shall conduct the proceedings in the regional or minority languages; and/or

ii to allow, whenever a liti- gant has to appear in per- son before a court, that he or she may use his or her regional or minority langu- age without thereby incur- ring additional expense; and/or

i)att tillse att domstolarna på begäran av någon av parterna håller rättegången på landsdels- eller minori- tetsspråk, och/eller

ii)att när en part måste inställa sig personligen i rätten, han eller hon får använda sitt eget landsdels- eller minoritetsspråk utan att detta medför extra kostnader, och/eller

i)määräämään, että tuo- mioistuimet käyttävät olkeudenkäynnissä alueel- lista kieltä tai vähemmis- tökieltä asianosaisen tätä pyytäessä; ja/tai

iii to allow documents and evidence to be produced in the regional or minority languages, if necessary by the use of interpreters and translations;

d to take steps to ensure that the application of sub- paragraphs i and iii of para- graphs b and c above and any necessary use of inter- preters and translations does not involve extra ex- pense for the persons con- cerned.

2 The Parties undertake:

a not to deny the validity of legal documents drawn up within the State solely be- cause they are drafted in a regional or minority langu- age; or

b not to deny the validity, as between the parties, of

iii) att tillåta att handlingar och bevisning läggs fram på ett landsdels- eller minori- tetsspråk, om nödvändigt med anlitande av tolkar och översättningar;

d) att vidta åtgärder för att tillse att tillämpningen av styckena i) och iii) i punk- terna b och c ovan och allt behövligt bruk av tolkar och översättningar inte medför någon extra kost- nad för de berörda perso- nerna.

2. Parterna förbinder sig

a)att inte vägra att god- känna giltigheten av juri- diska dokument som upp- rättats inom staten endast av den anledningen att de är avfattade på ett landsdels- eller minoritetsspråk, eller

b)att inte vägra att god- känna giltigheten av juri-

iii) sallimaan, että asiakirjat ja todisteet esitetään alue- ellisella kielellä tai vähem- mistökielellä, tarvittaessa tulkin ja käännösten avulla;

d) ryhtymään toimenpitei- siin varmistaakseen, että edellä b ja c kohdan i) ja iii) alakohdan soveltami- nen ja tarvittavat tulkit ja käännökset eivät aiheuta asianosaisille lisäkustan- nuksia.

2. Sopimuspuolet sitoutu- vat siihen, että ne

a)eivät kiellä kotimaassa laadittujen oikeudellisten asiakirjojen pätevyyttä vain sillä perusteella, että ne on laadittu alueellisella kielellä tai vähemmistökielellä; tai

b)eivät kiellä kotimaassa laadittujen oikeudellisten

402

SOU 2005:40 Bilaga 3

legal documents drawn up

diska dokument upprättade

asiakirjojen

pätevyyttä

within

the

country

solely

parterna

emellan i landet

osapuolten välillä vain sillä

because they are drafted in

endast av den anledningen

perusteella,

että

regional

minority

att de är avfattade på ett

laadittu alueellisella kielellä

language, and to provide

landsdels- eller minoritets-

tai

vähemmistökielellä, ja

that they can be invoked

språk, och tillåta att de

määräävät,

että

tällaisia

against

interested

third

åberopas gentemot berörda

asiakirjoja voidaan käyttää

parties who are not users of

tredje personer

som inte

kolmansia

osapuolia

vas-

these languages on condi-

använder detta språk, under

taan,

vaikka nämä

eivät

tion that the contents of

förutsättning att innehållet

käytä

kyseistä

kieltä,

sillä

the

document

are

made

i handlingarna görs till-

edellytyksellä,

että

asia-

known to them by the per-

gängligt för dem av den

kirjoihin

vetoava

osapuoli

son(s) who invoke(s) it; or

eller de personer som åbe-

antaa tiedon näiden sisäl-

ropar dem, eller

löstä kyseisille kolmansille

osapuolille; tai

c not to deny the validity,

c) att inte vägra att god-

eivät

kiellä

kotimaassa

as between the parties, of

känna giltigheten av juri-

laadittujen

oikeudellisten

legal documents drawn up

diska dokument upprättade

asiakirjojen

pätevyyttä

within

the

country

solely

parterna

emellan i landet

osapuolten välisissä suhte-

because they are drafted in

endast av den anledningen

issa vain

sillä

perusteella,

regional

minority

att de är avfattade på ett

että ne on laadittu alueelli-

language.

landsdels- eller minoritets-

sella kielellä tai vähem-

språk.

mistökielellä.

3 The Parties undertake to

3. Parterna förbinder sig att

Sopimuspuolet

sitoutu-

make available in the regio-

på landsdels- eller minori-

vat

pitämään

saatavilla

nal

minority

languages

tetsspråken

tillhandahålla

alueellisilla kielillä tai vä-

the most important natio-

viktigaste

lagtexterna

hemmistökielillä

tärkeim-

nal

statutory

texts

and

och de texter som särskilt

mät lakitekstit ja erityisesti

those

relating particularly

hänför sig till de personer

näiden

kielten

käyttäjiä

to users of these languages,

som använder dessa språk,

koskevat tekstit, ellei tästä

unless

they

are

otherwise

såvida dessa inte tillhanda-

ole

huolehdittu

muulla

provided.

hålls på annat sätt.

tavalla.

Article 10 - Administra-

Artikel 10 Förvaltnings-

10 artikla

tive authorities and public

myndigheter och sam-

Hallintoviranomaiset ja

services

hällsservice

julkiset palvelut

1 Within the administrative

Inom

administrativa

Hallintopiireissä, joissa

districts of the State in

områden i en stat där anta-

alueellista kieltä tai vä-

which the number of resi-

let invånare som använder

hemmistökieltä

käyttävien

dents who are users of re-

landsdels- eller minoritets-

asukkaiden

lukumäärä on

gional or minority langua-

språk motiverar de åtgärder

riittävä

oikeuttaakseen

ges

justifies

the measures

som anges nedan, och i

seuraavat

toimenpiteet,

specified below and accor-

enlighet

med

situationen

sopimuspuolet

sitoutuvat

ding to the situation of

för

varje

språk, förbinder

varmistamaan,

kunkin

each language, the Parties

sig

parterna

rimlig ut-

kielen

tilanne

huomioon

403

Bilaga 3

SOU 2005:40

undertake, as far as this is sträckning reasonably possible:

ottaen ja sikäli kuin voi- daan kohtuudella katsoa mahdolliseksi, että

a i to ensure that the admi-

a) i) att tillse att de admi-

a) i) hallinnolliset virano-

nistrative

authorities

use

nistrativa

myndigheterna

maiset käyttävät alueellista

the

regional or

minority

använder

landsdels-

eller

kieltä

tai

vähemmistöki-

languages; or

minoritetsspråken, eller

eltä, tai

ii to ensure that such of

ii) att tillse att de stats-

ii) yleisön kanssa yhtey-

their officers as are in con-

tjänstemän som är i kon-

dessä olevat

viranomaiset

tact with the public use the

takt med allmänheten an-

käyttävät

alueellista kieltä

regional or minority langu-

vänder landsdels- eller mi-

tai vähemmistökieltä asioi-

ages in their relations with

noritetsspråken i sitt um-

dessaan

henkilöiden

persons applying

them

gänge

med

personer

som

kanssa, jotka ottavat hei-

in these languages; or

kontaktar dem på ett så-

hin yhteyttä näillä kielillä,

dant språk, eller

tai

iii to ensure that users of

iii) att tillse att personer

iii)

alueellista

kieltä

tai

regional or minority langu-

som

använder

landsdels-

vähemmistökieltä

käyttä-

ages may submit oral or

eller

minoritetsspråk

får

vät

henkilöt

voivat jättää

written

applications

and

göra

framställningar

kirjallisia ja suullisia hake-

receive a reply in these

muntlig eller skriftlig form

muksia

viranomaisille

languages; or

och få svar på dessa språk,

saada

niihin

vastauksia

eller

näillä kielillä, tai

iv to ensure that users of

iv) att tillse att personer

iv)

alueellista

kieltä

tai

regional or minority langu-

som

använder

landsdels-

vähemmistökieltä

käyttä-

ages may submit oral or

eller

minoritetsspråk

får

vät

henkilöt

voivat jättää

written

applications

göra

framställningar

kirjallisia ja suullisia hake-

these languages; or

muntlig eller skriftlig form

muksia

viranomaisille

nä-

på dessa språk, eller

illa kielillä, tai

v to ensure that users of

v) att tillse att handlingar

v) alueellista kieltä tai vä-

regional or minority langu-

som inges av personer som

hemmistökieltä

käyttävät

ages may validly submit a

använder

landsdels-

eller

henkilöt

voivat

pätevästi

document in these langua-

minoritetsspråk och som är

toimittaa

asiakirjoja näillä

ges;

upprättade

på dessa språk

kielillä;

anses giltiga,

b to make available widely

b) att

tillhandahålla

ofta

yleisölle

tarkoitetut

used

administrative

texts

förekommande

förvalt-

laajalti käytetyt hallinnolli-

and forms for the popula-

ningstexter

och

formulär

set

tekstit

lomakkeet

tion in the regional or mi-

avsedda

för

befolkningen

ovat

saatavissa

aluellisilla

nority languages or in bi-

på landsdels- eller minori-

kielillä tai vähemmistökie-

lingual versions;

tetsspråken eller i tvåsprå-

lillä tai kaksikielisinä;

kig version,

404

SOU 2005:40

Bilaga 3

c to allow the administra- tive authorities to draft documents in a regional or minority language.

2 In respect of the local and regional authorities on whose territory the number of residents who are users of regional or minority languages is such as to jus- tify the measures specified below, the Parties under- take to allow and/or encou- rage:

a the use of regional or minority languages within the framework of the regi- onal or local authority;

b the possibility for users of regional or minority languages to submit oral or written applications in these languages;

c the publication by regio- nal authorities of their offi- cial documents also in the relevant regional or mino- rity languages;

d the publication by local authorities of their official documents also in the rele- vant regional or minority languages;

e the use by regional autho- rities of regional or mino- rity languages in debates in their assemblies, without excluding, however, the use of the official language(s) of the State;

c) att tillåta förvaltnings- myndigheterna att upprätta handlingar på ett landsdels- eller minoritetsspråk.

2. I fråga om lokala och regionala myndigheter, inom vilkas territorier de invånare som använder landsdels- eller minoritets- språk är tillräckligt många för att motivera de nedan angivna åtgärderna, förbin- der sig parterna att tillåta och/eller uppmuntra

a)användning av landsdels- eller minoritetsspråk inom den regionala eller lokala myndigheten,

b)möjlighet för användare av landsdels- eller minori- tetsspråk att göra fram- ställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk,

c)att regionala myndighe- ter ger ut sina officiella dokument jämväl på ifråga- varande landsdels- eller minoritetsspråk,

d)att lokala myndigheter ger ut sina officiella doku- ment jämväl på ifrågava- rande landsdels- eller mino- ritetsspråk,

e)att regionala myndighe- ter i sina sammanträden använder landsdels- eller minoritetsspråk utan att för den skull det eller de i sta- ten använda officiella språ- ken utesluts,

c) hallintoviranomaisten sallitaan laatia asiakirjoja alueellisilla kielellä tai vä- hemmistökielillä.

2. Niissä alue- tai paikallis- viranomaisissa, joiden toiminta-alueella alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyttävien asukkaiden lukumäärä on riittävä oi- keuttaakseen seuraavat toimenpiteet, sopimuspu- olet sitoutuvat sallimaan ja/tai rohkaisemaan

a)alueellisten kielten tai vähemmistökielen käyttöä alue- ja paikallisviranomai- sissa;

b)alueellista kieltä tai vä- hemmistökieltä käyttävien mahdollisuutta jättää suul- lisia ja kirjallisia hakemuk- sia näillä kielillä;

c)alueviranomaisten viral- listen asiakirjojen julkai- semista myös asianomai- silla alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä;

d)paikallisviranomaisten virallisten asiakirjojen jul- kaisemista myös asiano- maisilla alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä;

e)sitä, että alueviranomai- set käyttäisivät alueellista kieltä tai vähemmistökieltä valtuustojen kokouksissa, sulkematta kuitenkaan pois valtion virallisen kie- len tai virallisten kielten käyttöä;

405

Bilaga 3

SOU 2005:40

f the use by local authori- ties of regional or minority languages in debates in their assemblies, without excluding, however, the use of the official language(s) of the State;

g the use or adoption, if necessary in conjunction with the name in the offi- cial language(s), of tradi- tional and correct forms of place-names in regional or minority languages.

3 With regard to public services provided by the administrative authorities or other persons acting on their behalf, the Parties undertake, within the ter- ritory in which regional or minority languages are used, in accordance with the situation of each langu- age and as far as this is rea- sonably possible:

a to ensure that the regio- nal or minority languages are used in the provision of the service; or

b to allow users of regional or minority languages to submit a request and rece- ive a reply in these langua- ges; or

c to allow users of regional or minority languages to submit a request in these languages.

f)att lokala myndigheter i sina sammanträden använ- der landsdels- eller mino- ritetsspråk utan att för den skull det eller de i staten använda officiella språken utesluts,

g)att traditionella och kor- rekta former av ortsnamn på landsdels- eller minori- tetsspråk används eller införs, vid behov jämsides med namnen på det eller de officiella språken.

3. I fråga om samhällsser- vice från förvaltningsmyn- digheterna eller av andra personer som handlar på deras uppdrag, förbinder sig parterna inom det ter- ritorium där landsdels- eller minoritetsspråk används, i enlighet med varje språks situation, och i rimlig ut- sträckning,

a) att tillse att landsdels- eller minoritetsspråk an- vänds vid tillhandahållande av ifrågavarande tjänster, eller

f)sitä, että paikallisvira- nomaiset käyttäisivät alue- ellista kieltä tai vähem- mistökieltä valtuustojen kokouksissa, sulkematta kuitenkaan pois valtion virallisen kielen tai viral- listen kielten käyttöä;

g)perinteisten ja oikeiden paikannimien käyttöä tai käyttöönottoa alueellisella kielellä tai vähemmistöki- elellä, tarvittaessa rinnak- kain virallisen kielen tai virallisten kielten kanssa.

3. Sopimuspuolet sitoutu- vat vähemmistökielialueilla hallintoviranomaisten ja niiden puolesta toimivien henkilöiden tarjoamien julkisten palvelujen osalta, kunkin kielen tilanne hu- omioon otteen ja sikäli kuin voidaan kohtuudella katsoa mahdolliseksi, var- mistamaan

a) että alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyte- tään palveluja tarjottaessa,

b)att tillåta användarna av landsdels- eller minoritets- språk att göra framställ- ningar och få svar på dessa språk, eller

c)att tillåta användarna av landsdels- eller minoritets- språk att göra framställ- ningar på dessa språk.

b)että vähemmistökieltä käyttävät henkilöt voivat jättää hakemuksia ja saada niihin vastauksia näillä kielillä, tai

c)että alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyttä- vät henkilöt voivat jättää hakemuksia näillä kielillä.

406

SOU 2005:40

Bilaga 3

4 With a view to putting into effect those provisions of paragraphs 1, 2 and 3 accepted by them, the Par- ties undertake to take one or more of the following measures:

b recruitment and, where necessary, training of the officials and other public service employees required;

4. Parterna förbinder sig att vidta en eller flera av föl- jande åtgärder för att upp- fylla de åtaganden i punk- terna 1, 2 och 3 som de har antagit:

4. Saattaakseen voimaan hyväksymänsä 1, 2 ja 3 kappaleen määräykset, sopimuspuoli sitoutuu ryhtymään vähintään yh- teen seuraavista toimen- piteistä:

b) anställning och vid be-	b) virkamiesten ja muiden
hov utbildning av erforder-	julkisella sektorilla työs-
ligt antal tjänstemän och	kentelevien	henkilöiden
andra offentligt anställda,	palkkaaminen	ja tarvitta-
	essa tarvittava kouluttami-
	nen;

c compliance as far as pos- sible with requests from public service employees having a knowledge of a regional or minority langu- age to be appointed in the territory in which that language is used.

5 The Parties undertake to allow the use or adoption of family names in the re- gional or minority langua- ges, at the request of those concerned.

c) att så långt möjligt till- mötesgå begäran från statstjänsteman med kun- skaper i ett landsdels- eller minoritetsspråk att bli för- ordnade i det territorium där det språket används.

5. Parterna förbinder sig att tillåta att släktnamn an- vänds eller antas på lands- dels- eller minoritetsspråk på begäran av de berörda.

c) alueellista kieltä tai vä- hemmistökieltä osaavien julkisella sektorilla työs- kentelevien toivoessa sijo- itusta alueelle, jossa asia- nomaista kieltä puhutaan, tätä toivomusta on nou- datettava mahdollisuuksien mukaan.

5. Sopimuspuolet sitoutu- vat sallimaan sukunimien käytön tai käyttöönoton alueellisilla kielillä tai vä- hemmistökielillä asianosa- isten pyynnöstä.

Article 11 - Media	Artikel 11 Massmedia	11 artikla
		Joukkoviestimet

1 The Parties undertake, for the users of the regional or minority languages within the territories in which those languages are spoken, according to the situation of each language, to the extent that the pub- lic authorities, directly or indirectly, are competent, have power or play a role in this field, and respecting the principle of the inde-

1. Parterna förbinder sig till följande för dem som an- vänder landsdels- eller mi- noritetsspråk inom de ter- ritorier där dessa språk brukas, i enlighet med situ- ationen för varje språk, i den utsträckning som de offentliga myndigheterna är direkt eller indirekt behö- riga, har befogenhet eller inflytande härvidlag och under respekterande av

1. Sopimuspuolet sitoutu- vat alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyttä- vien osalta alueilla, joilla näitä kieliä puhutaan, kun- kin kielen tilanne huomi- oon otteen ja sikäli kuin julkisilla viranomaisilla on välillisesti tai välittömästi toimivaltaa, valtuudet tai muutoin mahdollisuus vaikuttaa tällä alalla, ja kunnioittaen joukkovies-

407

Bilaga 3 SOU 2005:40

pendence and autonomy of	principen	om massmedias	timien itsenäisyyden ja
the media:	oberoende	och självstän-	itsehallinnon periaatetta
	dighet,

a to the extent that radio and television carry out a public service mission:

i to ensure the creation of at least one radio station and one television channel in the regional or minority languages; or

iito encourage and/or faci- litate the creation of at least one radio station and one television channel in the regional or minority langu- ages; or

iiito make adequate provi- sion so that broadcasters offer programmes in the regional or minority langu- ages;

b i to encourage and/or facilitate the creation of at least one radio station in the regional or minority languages; or

ii to encourage and/or faci- litate the broadcasting of radio programmes in the regional or minority langu- ages on a regular basis;

c i to encourage and/or facilitate the creation of at least one television channel in the regional or minority languages; or

a) i den mån radio och TV står i det offentligas tjänst:

i) att tillse att minst en radiostation och en TV- kanal inrättas på landsdels- eller minoritetsspråk, eller

a) sikäli kuin radiolla ja televisiolla on julkinen palvelutehtävä

i) varmistamaan ainakin yhden radioaseman ja yh- den televisiokanavan pe- rustamisen alueellisilla kielillä tai vähemmistökie- lillä, tai

ii)att uppmuntra och/eller underlätta inrättande av minst en radiostation och en TV-kanal på landsdels- eller minoritetsspråk, eller

iii)att vidta lämpliga åtgär- der för att radiostationer och TV-kanaler skall till- handahålla program på landsdels- eller minoritets- språk,

b) i) att uppmuntra och/eller underlätta inrät- tande av minst en radiosta- tion på landsdels- eller mi- noritetsspråk, eller

ii) att uppmuntra och/eller underlätta regelbunden sändning av radioprogram på landsdels- eller minori- tetsspråk,

c) i) att uppmuntra och/eller underlätta inrät- tande av minst en TV-kanal på landsdels- eller minori- tetsspråk, eller

ii)rohkaisemaan ja/tai helpottamaan ainakin yh- den radioaseman ja yhden televisiokanavan perusta- mista alueellisella kielellä tai vähemmistökielellä; tai

iii)huolehtimaan riittävästi siitä, että radio ja televisio lähettävät ohjelmaa alueel- lisilla kielillä tai vähem- mistökielillä;

b)i) rohkaisemaan ja/tai helpottamaan ainakin yh- den alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä toimi- van radioaseman perusta- mista; tai

ii) rohkaisemaan ja/tai helpottamaan radio-ohjel- mien lähettämistä säännöl- lisesti alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä;

c) i) rohkaisemaan ja/tai helpottamaan ainakin yh- den alueellisilla kielillä tai vähemmistökielillä toimi- van televisiokanavan pe- rustamista; tai

408

SOU 2005:40 Bilaga 3

ii to encourage and/or faci-

ii) att uppmuntra och/eller

ii)

rohkaisemaan

ja/tai

litate

the

broadcasting

underlätta

regelbunden

helpottamaan

televisio-

television

programmes

sändning av TV-program

ohjelmien

lähettämistä

the

regional

minority

på landsdels- eller minori-

sään- nöllisesti alueellisilla

languages on a regular ba-

tetsspråk,

kielillä tai vähemmistökie-

sis;

lillä;

d to encourage and/or faci-

d) att uppmuntra och/eller

rohkaisemaan

ja/tai

litate

the

production

and

underlätta

produktion

och

helpottamaan

auditiivisten

distribution

of audio

and

distribution av radio- och

audiovisuaalisten

teos-

audiovisual

works in

the

TV-program på landsdels-

ten

luomista

alueellisilla

regional or minority langu-

eller minoritetsspråk,

kielillä tai vähemmistökie-

ages;

lillä;

e i to encourage and/or

att

uppmuntra

rohkaisemaan

ja/tai

facilitate

the

creation

och/eller

underlätta

att

helpottamaan

ainakin

yh-

and/or maintenance of at

minst

tidning

grundas

den

alueellisilla kielillä

tai

least one newspaper in the

och/eller

upprätthålls

på

vähemmistökielillä

ilmes-

regional or minority langu-

landsdels- eller minoritets-

tyvän

sanomalehden

pe-

ages; or

språk, eller

rustamista ja/tai

ylläpitä-

mistä; tai

ii to encourage and/or faci-

ii) att uppmuntra och/eller

ii)

rohkaisemaan

ja/tai

litate

the

publication

underlätta

regelbunden

helpottamaan

sanomaleh-

newspaper

articles in

the

publicering

tidningsar-

tiartikkelien julkaisemista

regional or minority langu-

tiklar på landsdels- eller

säännöllisesti

alueellisilla

ages on a regular basis;

minoritetsspråk,

kielillä tai vähemmistökie-

lillä;

f i to cover the additional

f) i) att täcka extrakostna-

f) i) kattamaan alueellisilla

costs of those media which

derna

för

massmedia

kielillä tai vähemmistökie-

use

regional

minority

som

använder

landsdels-

lillä

toimivien

joukkovies-

languages, wherever the law

eller

minoritetsspråk,

där

timien

lisäkustannukset,

provides for financial as-

enligt lag statligt stöd ges

milloin laissa yleensä salli-

sistance in general for the

till massmedia, eller

taan

joukkoviestimien

media; or

taloudellinen avustaminen;

tai

ii to apply existing measu-

ii)

att tillämpa

gällande

ii)

soveltamaan

olemassa

res for financial

assistance

bestämmelser för finansiellt

olevia

avustuksia

koskevia

also to audiovisual produc-

stöd även till TV-program

toimenpiteitä myös alueel-

tions in the regional or

på landsdels- eller minori-

lisilla kielillä tai vähem-

minority languages;

tetsspråk,

mistökielillä

tuotettuja

audiovisuaalisiin ohjelmiin.

g to support the training of

g) att stödja utbildning av

tukemaan

alueellisia

journalists

and other staff

journalister och annan per-

kieliä tai vähemmistökieliä

for media using regional or

sonal

massmedia

som

käyttävien lehtimiesten ja

409

Bilaga 3 SOU 2005:40

minority languages.

använder

landsdels-

eller

muun

joukkoviestimien

minoritetsspråk.

palveluksessa

työskentele-

vien

henkilökunnan

kou-

lutusta.

2 The Parties undertake to

2. Parterna förbinder sig att

2. Sopimuspuolet

sitoutu-

guarantee freedom of direct

garantera

friheten att från

vat

takaamaan

vapauden

reception of radio and tele-

grannländer direkt ta emot

vastaanottaa

suoraan

naa-

vision

broadcasts

from

radio- och TV-sändningar

purimaiden radio- ja televi-

neighbouring countries in a

på språk som brukas i

sio-ohjelmia, jos ohjelmat

language

used in identical

samma eller liknande form

tuotettu

samalla

tai

or similar form to a regio-

som ett landsdels- eller

samantapaisella

kielellä

nal or

minority language,

minoritetsspråk och att inte

kuin

alueellinen

kieli

tai

and not to oppose the re-

motsätta sig återutsändning

vähemmistökieli,

sekä

transmission

of radio

and

av radio- och TV-sänd-

olemaan

estämättä

näillä

television

broadcasts

from

ningar från grannländer på

kielillä

naapurimaista

lä-

neighbouring countries

ett sådant språk. De för-

hetettyjen radio- ja televi-

such

language.

They

binder sig även att tillse att

sio-ohjelmien jälleenlähe-

further undertake to ensure

inga inskränkningar görs i

tyksiä. Lisäksi sopimuspu-

that no restrictions will be

fråga

yttrandefriheten

olet

sitoutuvat

takamaan,

placed on the freedom of

och den fria informations-

ettei

lehdistön

sananvapa-

expression and free circu-

spridningen i

den tryckta

utta ja vapaata tiedonkul-

lation of information in the

pressen på ett språk som

kua millään tavoin rajoiteta

written press in a language

brukas i samma eller lik-

samalla tai samantapaisella

used in identical or similar

nande form som ett lands-

kielellä

kuin

alueellinen

form to a regional or mino-

dels-

eller minoritetsspråk.

kieli

tai

vähemmistökieli

rity language. The exercise

Eftersom

utövandet

ilmestyvissä

lehdissä.

of the above-mentioned

ovannämnda

friheterna

Koska

näiden

vapauksien

freedoms,

since it

carries

innebär

förpliktelser

och

käyttöön liittyy velvollisu-

with it duties and responsi-

ansvar, kan det underkastas

uksia ja vastuuta, se voi-

bilities, may be subject to

sådana formaliteter, villkor,

daan asettaa sellaisten mu-

such

formalities,

condi-

inskränkningar

eller

straff

odollisuuksien,

ehtojen,

tions, restrictions or penal-

som

lagen föreskriver och

rajoitusten ja rangaistusten

ties as are prescribed by law

som är nödvändiga i ett

alaiseksi, joista on säädetty

and are necessary in a de-

demokratiskt

samhälle,

laissa ja jotka ovat välttä-

mocratic

society,

the

den nationella säkerhetens,

mättömiä

demokraatti-

interests of national secu-

den

territoriella integrite-

sessa yhteiskunnassa

kan-

rity, territorial integrity or

tens och den allmänna sä-

sallisen ja yleisen turvalli-

public safety, for the pre-

kerhetens

intresse för

att

suuden tai alueellisen ko-

vention

disorder

förebygga

oordning

och

skemattomuuden

vuoksi,

crime, for the protection of

brott, skydda

hälsa

eller

epäjärjestyksen

tai rikolli-

health or morals, for the

moral, skydda annans goda

suuden

estämiseksi,

ter-

protection of the reputa-

namn och rykte och rättig-

veyden tai moraalin suoja-

tion or rights of others, for

heter, förebygga avslöjande

amiseksi,

muiden

henki-

preventing

disclosure

av uppgifter som har mot-

löiden maineen tai oikeuk-

information

received

tagits

förtroende,

samt

sien

turvaamiseksi,

luot-

confidence, or for maintai-

upprätthålla rättsväsendets

tamuksellisten

tietojen

ning the authority and im-

auktoritet och opartiskhet.

paljastumisen

estämiseksi

410

SOU 2005:40 Bilaga 3

partiality of the judiciary.	tai tuomioistuinten arvo-
	vallan ja puolueettomuu-
	den varmistamiseksi.

3 The Parties undertake to ensure that the interests of the users of regional or minority languages are represented or taken into account within such bodies as may be established in accordance with the law with responsibility for gua- ranteeing the freedom and pluralism of the media.

3. Parterna förbinder sig att tillse att de personers in- tressen som använder landsdels- eller minoritets- språk företräds eller beak- tas i sådana organ som med stöd av lag kan komma att inrättas med ansvar att garantera frihet och plura- lism för massmedia.

3. Sopimuspuolet sitoutu- vat varmistamaan, että alu- eellista kieltä tai vähem- mistökieltä käyttävien edut ovat edustettuna tai otetaan huomioon sellai- sissa elimissä, joita lain nojalla saatetaan perustaa valvomaan joukkoviesti- mien vapautta ja tasapuoli- suutta.

Article 12 - Cultural acti-	Artikel 12 Kulturell verk-	12 artikla
vities and facilities	samhet och kulturella	Kulttuuritoiminta ja -
	inrättningar	palvelut

1 With regard to cultural activities and facilities - especially libraries, video libraries, cultural centres, museums, archives, acade- mies, theatres and cinemas, as well as literary work and film production, vernacular forms of cultural expres- sion, festivals and the cul- ture industries, including inter alia the use of new technologies - the Parties undertake, within the ter- ritory in which such langu- ages are used and to the extent that the public authorities are competent, have power or play a role in this field:

a to encourage types of expression and initiative specific to regional or mi- nority languages and foster the different means of ac- cess to works produced in these languages;

1. I fråga om kulturell verk- samhet och kulturella in- rättningar - särskilt biblio- tek, videobibliotek, kultur- centra, muséer, arkiv, aka- demier, teatrar och biogra- fer, ävensom litterära verk och filmproduktion, ut- trycksformer för folklig kultur, festivaler och kultu- rell företagsamhet, inne- fattande bl.a. användning av ny teknologi - förbinder sig parterna till följande inom det territorium där sådana språk används och i den utsträckning som de of- fentliga myndigheterna är behöriga, har befogenhet eller inflytande:

a) att uppmuntra ut- trycksformer och initiativ som utmärker landsdels- eller minoritetsspråk och främja olika sätt att få till- gång till verk framställda på dessa språk,

1. Kulttuuritoiminnan ja palvelujen osalta - erityi- sesti kirjastojen, videolai- naamojen, kulttuurikes- kusten, museoiden, arkis- tojen, akatemioiden, teat- tereiden ja elokuvateatte- reiden, samoin kuin kirjal- lisuus- ja elokuvatuotan- non ja populaarikulttuurin, festivaalien ja kulttuuritu- otannon osalta, mukaan lukien muun muassa uusin teknologia - sopimuspuo- let sitoutuvat vähemmis- tökielialueilla ja sikäli kuin viranomaisilla on toimi- valtaa, valtuudet tai mah- dollisuus vaikuttaa tällä alalla,

a) rohkaisemaan alueelli- sille kielille tai vähemmis- tökielille ominaista ilmai- sua ja aloitteellisuutta sekä huolehtimaan näillä kielillä tuotettujen teosten saata- vuudesta eri tavoin;

411

Bilaga 3

SOU 2005:40

b to foster the different means of access in other languages to works produ- ced in regional or minority languages by aiding and developing translation, dubbing, post-synchronisa- ion and subtitling activities;

c to foster access in regio- nal or minority languages to works produced in other languages by aiding and developing translation, dubbing, post-synchroni- sation and subtitling activi- ties;

d to ensure that the bodies responsible for organising or supporting cultural acti- vities of various kinds make appropriate allowance for incorporating the know- ledge and use of regional or minority languages and cultures in the underta- kings which they initiate or for which they provide backing;

e to promote measures to ensure that the bodies re- sponsible for organising or supporting cultural activi- ties have at their disposal staff who have a full com- mand of the regional or minority language concer- ned, as well as of the langu- age(s) of the rest of the population;

f to encourage direct parti- cipation by representatives of the users of a given regi- onal or minority language

b)att främja olika sätt att på andra språk få tillgång till verk framställda på ett landsdels- eller minoritets- språk genom att stödja och utveckla översättning, dubbning, eftersynkronise- ring och framställning av undertexter,

c)att främja tillgång på landsdels- eller minoritets- språk till verk framställda på andra språk genom att stödja och utveckla över- sättning, dubbning, efter- synkronisering och fram- ställning av undertexter,

d)att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna eller stödja olika slags kulturell verksamhet avsätter tillräckliga medel för att inkludera kunskaper i och användning av lands- dels- eller minoritetsspråk och deras kultur i produk- tioner som de initierar eller stöder,

e)att främja åtgärder för att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna eller stödja kulturell verk- samhet förfogar över per- sonal som helt behärskar ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk lik- som den övriga befolkning- ens språk,

f)att uppmuntra direkt deltagande av företrädare för dem som använder ett visst landsdels- eller mino-

b)huolehtimaan alueelli- silla kielillä tai vähemmis- tökielillä tuotettujen te- osten saatavuudesta eri muodoissa muilla kielillä avustamalla ja kehittämällä käännös-, jälkiäänitys-, päälleäänitys-, ja teksti- tystoimintaa;

c)huolehtimaan muilla kielillä tuotettujen teosten saatavuudesta alueellisilla kielillä tai vähemmistökie- lillä avustamalla ja kehit- tämällä käännös-, jälkiää- nitys-, päälleäänitys- ja tekstitystoimintaa;

d)varmistamaan, että eri- laiset kulttuuritoimintojen järjestämisestä vastaavat elimet soveltuvalla tavalla sisällyttävät alueellisten kielten tai vähemmistöki- elten ja kulttuurin tunte- muksen ja osaamisen alo- ittamiinsa tai tukemiinsa hankkeisiin;

e)edistämään toimenpite- itä, joiden avulla voidaan varmistaa, että kulttuuri- toiminnasta vastuussa ole- villa elimillä on palveluk- sessaan henkilöstöä, joka hallitsee sekä asianomaisen alueellisen kielen tai vä- hemmistökielen että muun väestön käyttämän kielen tai kielet;

f)rohkaisemaan alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyttävien henkilöiden edustajien välitöntä osal-

412

SOU 2005:40

Bilaga 3

in providing facilities and	ritetsspråk vid anskaffande
planning cultural activities;	av resurser för och plane-
	ring av kulturell verksam-
	het,

g to encourage and/or faci- litate the creation of a body or bodies responsible for collecting, keeping a copy of and presenting or publi- shing works produced in the regional or minority languages;

h if necessary, to create and/or promote and fi- nance translation and ter- minological research servi- ces, particularly with a view to maintaining and develo- ping appropriate administ- rative, commercial, econo- mic, social, technical or legal terminology in each regional or minority langu- age.

2 In respect of territories other than those in which the regional or minority languages are traditionally used, the Parties undertake, if the number of users of a regional or minority langu- age justifies it, to allow, encourage and/or provide appropriate cultural activi- ties and facilities in accor- dance with the preceding paragraph.

3 The Parties undertake to make appropriate provi- sion, in pursuing their cul- tural policy abroad, for

g)att uppmuntra och/eller underlätta upprättande av organ med uppgift att in- samla samt förvara, pre- sentera eller offentliggöra verk framställda på lands- dels- eller minoritetsspråk,

h)att vid behov skapa och/eller främja och be- kosta tjänster som avser översättning och termino- logisk forskning, särskilt i syfte att bevara eller ut- veckla lämplig administra- tiv, kommersiell, ekono- misk, samhällelig, teknisk eller rättslig terminologi på vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken.

2.I fråga om territorier där landsdels- eller minoritets- språk inte används av hävd, förbinder sig parterna, om antalet användare av ett landsdels- eller minoritets- språk motiverar detta, att tillåta, uppmuntra och/eller tillhandahålla lämplig kul- turell verksamhet och kul- turella inrättningar i enlig- het med föregående punkt.

3.Parterna förbinder sig att ta vederbörlig hänsyn till landsdels- eller minoritets- språk och den kultur dessa

listumista kulttuuripalve- lujen tarjontaan ja kulttuu- ritoiminnan suunnitteluun;

g)rohkaisemaan ja/tai helpottamaan sellaisen elimen tai sellaisten elinten perustamista, joiden tehtä- vänä olisi kerätä, tallentaa ja esitellä tai julkaista alue- ellisilla kielillä tai vähem- mistökielillä tuotettuja teoksia;

h)tarvittaessa perusta- maan ja/tai edistämään ja rahoittamaan käännöksiä ja terminologista tutkimus- palvelua erityisesti silmällä pitäen asianmukaisen hal- linnollisen, kaupallisen, taloudellisen, yhteiskun- nallisen, teknisen ja oikeu- dellisen sanaston ylläpitä- mistä ja kehittämistä kul- lakin alueellisella kielellä tai vähemmistökielellä.

2.Jos alueellista kieltä tai vähemmistökieltä käyttä- vien henkilöiden lukumä- ärä on riittävä muilla kuin sellaisilla alueilla, joilla asianomaista alueellista kieltä tai vähemmistökieltä perinteisesti käytetään, sopimuspuolet sitoutuvat sallimaan, rohkaisemaan ja/tai järjestämään asian- mukaista kulttuuritoimin- taa ja -palveluja edellisen kappaleen mukaisesti.

3.Sopimuspuolet sitoutu- vat ulkomailla harjoitetun kulttuuripolitiikkansa osalta kiinnittämään asi-

413

Bilaga 3 SOU 2005:40

regional or minority langu-

ger uttryck för när de spri-

anmukaista

huomiota

ages and the cultures they

der sin kultur utomlands.

myös alueellisiin kieliin tai

reflect.

vähemmistökieliin

sekä

kulttuureihin,

joita

heijastavat.

Article 13 - Economic and

Artikel 13 Ekonomiska

13 artikla Talous- ja

social life

och sociala förhållanden

yhteiskuntaelämä

1 With regard to economic

1. I fråga om ekonomisk

1. Talous- ja yhteiskunta-

and

social

activities,

the

och social verksamhet för-

toiminnan osalta sopimus-

Parties

undertake,

within

binder sig parterna till föl-

puolet

sitoutuvat

koko

the whole country:

jande med avseende på hela

maassa

landet:

a to eliminate from their

a) att från sina lagar ta bort

poistamaan

lainsäädän-

legislation

any

provision

varje

bestämmelse

som

nöstään kaikki määräykset,

prohibiting

limiting

oberättigat

förbjuder

eller

jotka

perusteettomasti

without

justifiable

reasons

begränsar

användning

kieltävät

tai

rajoittavat

the use of regional or mi-

landsdels- eller minoritets-

alueellisten kielten tai vä-

nority languages in docu-

språk i handlingar som har

hemmistökielten

käyttöä

ments relating to economic

avseende

på

ekonomiska

talous- ja yhteiskuntaelä-

or social

life,

particularly

och

sociala

förhållanden,

mään

liittyvissä

asiakirjo-

contracts

employment,

särskilt i

anställningskon-

issa,

erityisesti

työsopi-

and in technical documents

trakt och i tekniska doku-

muksissa ja teknisissä asia-

such as instructions for the

ment som t.ex. bruksanvis-

kirjoissa

kuten

tuotteiden

use of products or installa-

ningar för varor och ut-

tai

laitteiden käyttöohje-

tions;

rustning,

issa;

b to prohibit the insertion

b) att i företags interna

kieltämään

yritysten

in internal

regulations

regler och privata hand-

sisäisissä

säännöissä

sekä

companies and private do-

lingar förbjuda införande av

yksityisoikeudellisissa

cuments

any

clauses

klausuler

som

utesluter

asiakirjoissa kaikki lausek-

excluding or restricting the

eller

inskränker

använd-

keet, jotka poissulkevat tai

use of regional or minority

ningen av landsdels- eller

rajoittavat

alueellisten

languages, at least between

minoritetsspråk,

åtmin-

kielten tai

vähemmistöki-

users of the same language;

stone mellan personer som

elten käyttöä ainakin niiltä

använder samma språk,

osin,

kuin

samaa

kieltä

käyttävät

henkilöt

sitä

käyttävät keskenään;

c to oppose practices de-

c) att motsätta sig praxis

vastustamaan

käytän-

signed

discourage

the

som syftar till att motverka

töjä, joiden tavoitteena on

use of regional or minority

användning

landsdels-

alueellisten kielten tai vä-

languages

connection

eller minoritetsspråk i eko-

hemmistökielten

käytön

with

economic

or social

nomisk och social verk-

rajoittaminen

talous- ja

activities;

samhet,

yhteiskuntaelämässä;

414

SOU 2005:40

Bilaga 3

d to facilitate and/or en- courage the use of regional or minority languages by means other than those specified in the above sub- paragraphs.

2 With regard to economic and social activities, the Parties undertake, in so far as the public authorities are competent, within the ter- ritory in which the regional or minority languages are used, and as far as this is reasonably possible:

a to include in their finan- cial and banking regula- tions provisions which allow, by means of proce- dures compatible with commercial practice, the use of regional or minority languages in drawing up payment orders (cheques, drafts, etc.) or other finan- cial documents, or, where appropriate, to ensure the implementation of such provisions;

b in the economic and so- cial sectors directly under their control (public sec- tor), to organise activities to promote the use of regi- onal or minority languages;

d) att underlätta och/eller uppmuntra användning av landsdels- eller minoritets- språk med andra medel än vad som anges i föregående stycken.

2. I fråga om ekonomisk och social verksamhet för- binder sig parterna i den utsträckning de offentliga myndigheterna är behöriga inom territorier där lands- dels- eller minoritetsspråk används, och inom rimliga gränser, till följande:

a)att i sina regler för fi- nans- och bankinstitut ta in bestämmelser som, genom förfaringssätt som är för- enliga med god affärsman- nased, medger användning av landsdels eller minori- tetsspråk vid utfärdande av skuldebrev (checker, växlar, osv.), eller andra betal- ningsförbindelser, eller, när så är lämpligt, att tillse att sådana bestämmelser in- förs,

b)i de ekonomiska och sociala sektorer som står under deras direkta kon- troll (den offentliga sek- torn) att vidta åtgärder för att främja användning av landsdels eller minoritets- språk,

c to ensure that social care facilities such as hospitals, retirement homes and hostels offer the possibility of receiving and treating in their own language persons using a regional or minority

c) att tillse att i social om- sorg vid institutioner såsom sjukhus, pensionärshem och vårdhem möjlighet erbjuds att på deras eget språk ta emot och behandla personer, som använder ett

d) helpottamaan ja/tai rohkaisemaan alueellisten kielten tai vähemmistöki- elten käyttöä muillakin kuin edellä olevissa koh- dissa mainituilla keinoilla.

2. Talous- ja yhteiskunta- toiminnan osalta sopimus- puolet sitoutuvat vähem- mistökielialueilla sikäli kuin julkiset viranomaiset ovat alalla toimivaltaisia ja siinä määrin kuin kohtuu- della voidaan katsoa mah- dolliseksi,

a)sisällyttämään rahoitus- ja pankkisääntöihinsä mää- räykset, joilla sallitaan kaupallisen käytännön edellyttämällä tavalla laatia maksumääräyksiä (shek- kejä, maksuosoituksia jne.) ja muita rahatalouteen liittyviä asiakirjoja alueelli- silla kielillä tai vähemmis- tökielillä tai tarvittaessa varmistamaan tällaisten määräysten toteutumisen;

b)järjestämään välittö- mästi alaisuudessaan ole- villa talous- ja yhteiskunta- sektoreilla (julkisella sek- torilla) toimintoja, joiden tarkoituksena on edistää alueellisten kielten tai vä- hemmistökielten käyttöä;

c)varmistamaan, että sosi- aalialan hoitolaitoksissa kuten sairaaloissa, vanha- inkodeissa ja hoitoloissa on mahdollisuudet vastaa- nottaa ja hoitaa sairauden tai vanhuuden johdosta tai

415

Bilaga 3 SOU 2005:40

language who are in need of

landsdels- eller minoritets-

muusta syystä hoitoa tar-

care on grounds of ill-

språk och som är i behov av

vitsevia alueellista kieltä tai

health, old age or for other

vård på grund av ohälsa,

vähemmistökieltä

käyttä-

reasons;

hög ålder eller av annan

viä

henkilöitä

heidän

orsak,

omalla kielellään;

d to ensure by appropriate

d) att på lämpligt sätt tillse

varmistamaan

soveltu-

means that safety instruc-

att

säkerhetsanvisningar

vin keinoin, että turvalli-

tions are also drawn up in

även avfattas på landsdels-

suusohjeita

saatavana

regional or minority langu-

eller minoritetsspråk,

myös alueellisilla kielillä tai

ages;

vähemmistökielillä;

e to arrange for informa-

e) att tillse att den infor-

järjestämään

kuluttaja-

tion provided by the com-

mation om konsumenters

suojasta

vastuussa

olevien

petent

public authorities

rättigheter som ges ut av de

viranomaisten

antamat

concerning

the

rights

behöriga

myndigheterna

tiedot saataville myös alu-

consumers

made

tillhandahålls på

landsdels-

eellisilla kielillä tai vä-

available in regional or mi-

eller minoritetsspråk.

hemmistökielillä.

nority languages.

Article 14 - Transfrontier

Artikel 14 Utbyte över

14 artikla

exchanges

gränserna

Yhteydet valtakunnan

rajojen yli

The Parties undertake:

Parterna förbinder sig

Sopimuspuolet sitoutuvat

a to apply existing bilateral

att

tillämpa

gällande

soveltamaan

voimassa-

and multilateral agreements

bilaterala och

multilaterala

olevia kahden- ja monen-

which bind them with the

avtal som binder dem till

välisiä

sopimuksia,

jotka

States in which the same

stater

där

samma

språk

ovat niitä sitovia sellaisiin

language is used in identical

används i samma eller lik-

muihin

valtioihin

nähden,

or similar form, or if neces-

nande form eller att, vid

joissa

käytetään samaa

tai

sary to seek to conclude

behov,

söka

ingå sådana

samankaltaista

kieltä,

tai

such agreements, in such a

avtal för att främja kon-

tarvittaessa

pyrkiä

teke-

way as to foster contacts

takter

mellan

dem

som

mään

mainitunlaisia

sopi-

between the users of the

använder samma språk i de

muksia siten, että asiano-

same language in the States

berörda staterna i fråga om

maisten

valtioiden

samaa

concerned in the fields of

kultur,

utbildning,

infor-

kieltä

käyttävän

väestön

culture,

education,

infor-

mation,

yrkesutbildning

yhteyksiä kulttuurin,

ko-

mation, vocational training

och vidareutbildning,

ulutuksen,

tiedotustoi-

and permanent education;

minnan, ammattikoulutuk-

sen ja jatkuvan koulutuk-

sen alalla edistetään;

b for the benefit of regional

att

underlätta

och/eller

helpottamaan

ja/tai

or minority

languages,

främja

samarbete

över

edistämään

alueellisten

facilitate

and/or

promote

gränserna

till

förmån för

kielten

tai

vähemmistöki-

co-operation across bor-

landsdels- eller minoritets-

elten

eduksi

yhteistyötä

416

SOU 2005:40

Bilaga 3

ders, in particular between regional or local authorities in whose territory the same language is used in identical or similar form.

språk, särskilt mellan regi- onala och lokala myndig- heter på vilkas territorium samma språk används i samma eller liknande form.

valtakunnan rajojen yli erityisesti niiden alueellis- ten tai paikallisten virano- maisten välillä, joiden alue- ella käytetään samaa tai samankaltaista kieltä.

Part IV - Application of	Del IV Tillämpning av	IV osa
the Charter	stadgan	Peruskirjan soveltaminen
Article 15 - Periodical	Artikel 15 Periodisk rap-	15 artikla
reports	portering	Määräaikaiset selonteot

1 The Parties shall present periodically to the Secre- tary General of the Council of Europe, in a form to be prescribed by the Com- mittee of Ministers, a rep- ort on their policy pursued in accordance with Part II of this Charter and on the measures taken in applica- tion of those provisions of Part III which they have accepted. The first report shall be presented within the year following the en- try into force of the Char- ter with respect to the Party concerned, the other reports at three-yearly in- tervals after the first report.

2 The Parties shall make their reports public.

1.Parterna skall periodiskt, i en form som skall be- stämmas av ministerkom- mittén, till Europarådets generalsekreterare avge rapport om den politik de har följt i enlighet med del II av denna stadga och om de åtgärder som de har vidtagit för att tillämpa de bestämmelser i del III som de har antagit. Den första rapporten skall avges inom ett år efter stadgans ikraft- trädande med avseende på den berörda parten. De följande rapporterna avges med tre års mellanrum efter den första rapporten.

2.Parterna skall offentlig- göra sina rapporter.

1.Sopimuspuolet antavat määräajoin ministeriko- mitean määräämässä muo- dossa Euroopan neuvoston pääsihteerille selonteon noudattamastaan tämän peruskirjan II osaa koske- vasta politiikasta sekä toi- menpiteistä, joihin asia- nomaisen sopimuspuolen hyväksymien III osan mä- äräysten toteuttamiseksi on ryhdytty. Ensimmäinen selonteko annetaan vuo- den kuluessa peruskirjan voimaantulosta asianomai- sen sopimuspuolen osalta, ja muut selonteot kolmen vuoden väliajoin ensim- mäisestä selonteosta lu- kien.

2.Sopimuspuolet julkista- vat selontekonsa.

Article 16 - Examination	Artikel 16 Granskning av	16 artikla
of the reports	rapporterna	Selontekojen tutkinta

1 The reports presented to the Secretary General of the Council of Europe under Article 15 shall be examined by a committee of experts constituted in accordance with Article 17.

1. De rapporter som avges till Europarådets general- sekreterare enligt artikel 15 skall granskas av en expert- kommitté inrättad i enlig- het med artikel 17.

1. Euroopan neuvoston pääsihteerille 15 artiklan mukaisesti annetut selon- teot tutkii 17 artiklan mu- kaisesti asetettu asiantun- tijakomitea.

417

Bilaga 3 SOU 2005:40

Bodies

associations

2. Organ eller sammanslut-

Laillisesti

sopimuspuo-

legally

established

ningar

lagligt upprättade i

len

alueelle

perustetut

Party may draw the atten-

en part får fästa expert-

yhteisöt

tai

yhdistykset

tion of the committee of

kommitténs

uppmärksam-

voivat kiinnittää asiantun-

experts to matters relating

het på frågor som hänför

tijakomitean

huomion

to the undertakings entered

sig till de åtaganden som

seikkoihin,

jotka liittyvät

into by that Party under

ifrågavarande part har gjort

sopimuspuolen

hyväksy-

Part III of this Charter.

enligt del III i denna

miin tämän peruskirjan III

After consulting the Party

stadga. Efter

samråd

med

osaa koskeviin

sitoumuk-

concerned, the

committee

den berörda parten får ex-

siin. Neuvoteltuaan asiasta

of experts may take ac-

pertkommittén ta i beak-

asianomaisen

sopimuspu-

count of

this

information

tande

dessa

uppgifter

när

olen kanssa,

asiantuntija-

in the preparation of the

den

sammanställer

den

komitea

voi

ottaa

nämä

report specified in para-

rapport som avses i punkt 3

tiedot

huomioon

laaties-

graph 3

below. These

bo-

nedan.

Dessa organ

eller

saan jäljempänä 3 kappale-

dies

associations

can

sammanslutningar får även

essa tarkoitettua selvitystä.

furthermore submit state-

avge

yttranden

den

Mainitut yhteisöt tai yh-

ments concerning the po-

politik som följs av en part

distykset

voivat

lisäksi

licy pursued by a Party in

i enlighet med del II.

antaa

lausuntoja sopimus-

accordance with Part II.

puolen

noudattamasta II

osaa

koskevasta

politii-

kasta.

3 On the basis of the rep-

3. På grundval av de rap-

Edellä

kappaleessa

orts specified in para-

porter som avses i punkt 1

tarkoitettujen

selonteko-

graph 1

and the

informa-

och de uppgifter som avses

jen

sekä

kappaleessa

tion mentioned in para-

i punkt 2 ovan skall expert-

mainittujen

tietojen

pe-

graph 2,

the committee of

kommittén

sammanställa

rusteella

asiantuntijako-

experts shall prepare a rep-

en rapport till minister-

mitea

laatii

selvityksen

ort for the Committee of

kommittén. Denna rapport

ministerikomiteaa

varten.

Ministers. This report shall

skall åtföljas av de kom-

Tähän

selvitykseen

liite-

accompanied

the

mentarer som parterna har

tään sopimuspuolilta pyy-

comments which the Par-

ombetts att göra och får

detyt

vastineet;

ministeri-

ties have been requested to

offentliggöras av

minister-

komitea voi julkistaa se-

make and may be made

kommittén.

lonteon.

public by

the

Committee

of Ministers.

4 The report specified in

4. Den rapport som avses i

Edellä

kappaleessa

paragraph 3 shall contain in

punkt 3 skall särskilt inne-

tarkoitetussa

selvityksessä

particular the proposals of

hålla

expertkommitténs

on oltava erityisesti asian-

the

committee

experts

förslag

till

ministerkom-

tuntijakomitean

esitys

to the Committee of Mi-

mittén

för

beredning av

ministerikomitealle

yh-

nisters for the preparation

dennas

eventuella rekom-

delle tai useammalle sopi-

such

recommendations

mendationer

till

eller

muspuolelle

annettavien

of the latter body to one or

flera av parterna.

suositusten

valmistelemi-

more of the Parties as may

seksi.

be required.

418

SOU 2005:40

Bilaga 3

5 The Secretary General of the Council of Europe shall make a two-yearly detailed report to the Parliamentary Assembly on the applica- tion of the Charter.

5. Europarådets generalsek- reterare skall vartannat år avge en detaljerad rapport till parlamentarikerförsam- lingen om tillämpningen av stadgan.

Article 17 - Committee of	Artikel 17 Expertkom-
experts	mittén

1 The committee of experts shall be composed of one member per Party, appo- inted by the Committee of Ministers from a list of individuals of the highest integrity and recognised competence in the matters dealt with in the Charter, who shall be nominated by the Party concerned.

1. Expertkommittén skall bestå av en medlem från varje part som förordnas av ministerkommittén från en av den berörda parten upp- rättad lista över personer med högsta integritet och erkänd sakkunskap i de frågor som stadgan avser.

2 Members of the com- mittee shall be appointed for a period of six years and shall be eligible for reap- pointment. A member who is unable to complete a term of office shall be re- placed in accordance with the procedure laid down in paragraph 1, and the repla- cing member shall comp- lete his predecessor's term of office.

2. Medlemmarna av kom- mittén skall utses för en tid av sex år och skall kunna omväljas. En medlem som inte kan fullgöra en man- datperiod, skall ersättas i enlighet med förfarandet i punkt i och ersättaren skall fullfölja sin företrädares mandatperiod.

3 The committee of experts shall adopt rules of proce- dure. Its secretarial services shall be provided by the Secretary General of the Council of Europe.

3. Expertkommittén skall anta en arbetsordning. Sek- retariatsfunktionen skall tillhandahållas av Europa- rådets generalsekreterare.

5. Euroopan neuvoston pääsihteeri laatii kahden vuoden väliajoin yksityis- kohtaisen selvityksen pe- ruskirjan soveltamisesta parlamentaariselle yleisko- koukselle.

17 artikla Asiantuntijakomitea

1.Asiantuntijakomiteassa on yksi jäsen kutakin so- pimuspuolta kohti; jäsenet nimittää ministerikomitea ehdokaslistalta, johon sopimuspuolet ovat ni- menneet henkilöitä, joilla on korkea moraali ja tun- nustettu pätevyys peru- skirjan käsittelemissä asioissa.

2.Komitean jäsenet nimi- tetään kuudeksi vuodeksi kerrallaan, ja heidät voi- daan valita uudelleen. Jos jäsen ei voi suorittaa toi- mikauttaan loppuun, hä- nelle valitaan seuraaja l kappaleessa annetun me- nettelyn mukaisesti, ja seuraajan toimikausi jat- kuu edeltäjän toimikauden päättymiseen.

3.Asiantuntijakomitea hyväksyy menettelytapasä- äntönsä. Euroopan neu- voston pääsihteeri järjestää sille sihteeristöpalvelut.

Part V - Final provisions	Del V Slutbestämmelser	V osa
		Loppumääräykset
Article 18	Artikel 18	18 artikla

419

Bilaga 3

SOU 2005:40

This Charter shall be open for signature by the mem- ber States of the Council of Europe. It is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.

Denna stadga skall vara öppen för undertecknande av Europarådets medlems- stater. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande eller godkännandeinstru- ment skall deponeras hos Europarådets generalsek- reterare.

Tämä peruskirja on avo- inna allekirjoittamista varten Euroopan neuvos- ton jäsenvaltioille. Se on ratifioitava tai hyväksyt- tävä. Ratifioimis- ja hyväk- symiskirjat talletetaan Euroopan neuvoston pää- sihteerin huostaan.

Article 19

Artikel 19

19 artikla

1 This Charter shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which five member States of the Council of Europe have expressed their consent to be bound by the Charter in accor- dance with the provisions of Article 18.

2 In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it, the Charter shall enter into force on the first day of the month fol- lowing the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ratifi- cation, acceptance or ap- proval.

1.Denna stadga skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid på tre månader räknat från dagen då fem medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av stadgan i enlig- het med bestämmelserna i artikel 18.

2.För en medlemsstat som senare uttrycker sitt sam- tycke till att bli bunden av stadgan, skall den träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid på tre månader efter dagen för deponering av ratifikations- , godtagande- eller godkän- nandeinstrumentet.

1.Tämä peruskirja tulee voimaan seuraavan kuuka- uden ensimmäisenä päi- vänä sen jälkeen, kun on kulunut kolme kuukautta päivästä, jona viisi Euroo- pan neuvoston jäsenval- tiota on 18 artiklan mukai- sesti ilmoittanut sitoutu- vansa noudattamaan peru- skirjaa.

2.Jäsenvaltion osalta, joka myöhemmin ilmoittaa sitoutuvansa noudatta- maan peruskirjan määräyk- siä, peruskirja tulee voi- maan seuraavan kuukau- den ensimmäisenä päivänä sen jälkeen, kun on kulu- nut kolme kuukautta päi- västä, jona ratifioimis- tai hyväksymiskirja on talle- tettu.

Article 20

Artikel 20

20 artikla

1 After the entry into force of this Charter, the Com- mittee of Ministers of the Council of Europe may invite any State not a mem- ber of the Council of Eu- rope to accede to this

1. Sedan denna stadga har trätt i kraft får Europarå- dets ministerkommitté inbjuda stater som inte är medlemmar av Europarådet att ansluta sig till den.

1. Tämän peruskirjan tul- tua voimaan, Euroopan neuvoston ministerikomi- tea voi kutsua minkä ta- hansa Euroopan neuvos- ton ulkopuolisen valtion liittymään tähän peruskir-

420

SOU 2005:40 Bilaga 3

Charter.

jaan.

2 In respect of any acceding

2. För varje stat som an-

Liittyjävaltion

osalta

State,

the

Charter

shall

sluter

sig

skall

stadgan

peruskirja

tulee

voimaan

enter into force on the first

träda i kraft den första da-

seuraavan kuukauden

en-

day of the month following

gen i den månad som följer

simmäisenä

päivänä

sen

the expiration of a period

efter utgången av en tid av

jälkeen, kun on

kulunut

of three months after the

tre månader efter dagen för

kolme kuukautta

päivästä,

date of deposit of the in-

deponering

anslut-

jona liittymiskirja on tal-

strument of accession with

ningsinstrumentet

hos

letettu Euroopan

neuvos-

the Secretary General of

Europarådets

generalsek-

ton pääsihteerin huostaan.

the Council of Europe.

reterare.

Article 21

Artikel 21

21 artikla

1 Any State may, at the

1. En stat får när den un-

1. Kukin valtio voi tämän

time of signature or when

dertecknar

stadgan

eller

peruskirjan

allekirjoittaes-

depositing

its

instrument

deponerar sitt ratifikations-

saan tai ratifioimis-, hy-

of ratification,

acceptance,

, godtagande-, godkän-

väksymis- tai liittymiskir-

approval or accession, make

nande- eller anslutningsin-

jan

tallettaessaan

tehdä

one or more reservations to

strument avge en eller flera

yhden tai useamman va-

paragraphs 2 to

5 of

Ar-

reservationer till punkterna

rauman tämän peruskirjan

ticle 7 of this Charter. No

2 - 5 i artikel 7 i stadgan.

7 artiklan 2-5 kohtaan.

other

reservation may be

Inga andra reservationer får

Muita varaumia ei sallita.

made.

göras.

2 Any

Contracting

State

2. En fördragsslutande stat

Sopimuspuoli,

joka

which has made a reserva-

som har gjort en reserva-

edellisen kappaleen mukai-

tion

under

the

preceding

tion

enligt

föregående

sesti on tehnyt varauman,

paragraph may

wholly or

punkt får helt eller delvis

voi

kokonaan

tai

osaksi

partly withdraw it by me-

återta

denna genom

ett

peruuttaa

sen

Euroopan

ans of a notification add-

meddelande

till Europarå-

neuvoston

pääsihteerille

ressed

the

Secretary

dets

generalsekreterare.

osoitettavalla

ilmoituk-

General of the Council of

Återtagandet

skall

träda i

sella. Peruutus tulee voi-

Europe.

The

withdrawal

kraft den dag då general-

maan päivänä, jona pää-

shall take effect on the date

sekreteraren

mottar

ett

sihteeri on

vastaanottanut

of receipt of such notifica-

sådant meddelande.

ilmoituksen.

tion by the Secretary Gene-

ral.

Article 22

Artikel 22

22 artikla

1 Any Party may at any

1. En part får när som helst

1. Sopimuspuoli voi mil-

time denounce this Charter

säga upp denna stadga ge-

loin tahansa irtisanoa tä-

by means of a notification

nom

ett

meddelande

till

män peruskirjan Euroopan

addressed to the Secretary

Europarådets

generalsek-

neuvoston

pääsihteerille

General of the Council of

reterare.

osoitettavalla

ilmoituk-

Europe.

sella.

421

Bilaga 3 SOU 2005:40

2 Such

denunciation

shall

2. Uppsägningen skall träda

Irtisanominen

tulee

become

effective on

the

i kraft den första dagen i

voimaan seuraavan kuuka-

first day of the month fol-

den månad som följer efter

uden

ensimmäisenä

päi-

lowing the expiration of a

utgången av en tid av sex

vänä sen jälkeen, kun on

period of six months after

månader efter den dag då

kulunut

kuusi

kuukautta

the date of receipt of the

generalsekreteraren mottog

päivästä,

jona

pääsihteeri

notification by the Secre-

meddelandet.

vastaanottanut

ilmoi-

tary General.

tuksen.

Article 23

Artikel 23

23 artikla

The

Secretary General of

Europarådets

generalsek-

Euroopan

neuvoston

pää-

the Council of Europe shall

reterare skall meddela rå-

sihteeri

ilmoittaa

kaikille

notify

the

member

States

dets medlemsstater och alla

Euroopan

neuvoston

jä-

of the Council and any

andra stater som har anslu-

senvaltioille

sekä

kaikille

State which has acceded to

tit sig till denna stadga om

tähän

peruskirjaan

liitty-

this Charter of:

neille valtioille

a any signature;

a) varje undertecknande,

a) kaikista allekirjoituk-

sista,

b the deposit of any in-

b) deponering av varje rati-

b) kaikista ratifioimis-,

strument

ratification,

fikations-,

godtagande-,

hyväksymis- ja liittymis-

acceptance,

approval

godkännande- eller anslut-

kirjojen tallettamisista,

accession;

ningsinstrument,

c any date of entry into

c) varje datum för denna

c) kaikista tämän peru-

force of this Charter in

stadgas

ikraftträdande

en-

skirjan 19 ja 20 artiklan

accordance with Articles 19

ligt artikel 19 och 20,

mukaisista

voimaantulo-

and 20;

päivistä

d any notification received

varje

meddelande som

d) kaikista 3 artiklan 2

in application of the provi-

mottas

om tillämpning

kappaleen

mukaisista

il-

sions

Article 3,

para-

bestämmelserna

artikel 3

moituksista,

graph 2;

punkt 2, samt

e any other act, notification

varje

annan

rättsakt,

kaikista

muista

tähän

or communication relating

notifikation

eller

medde-

peruskirjaan

liittyvistä

to this Charter.

lande

som

rör

denna

toimenpiteistä,

ilmoituk-

stadga.

sista ja tiedonannoista.

witness

whereof

the

Till

bekräftelse

härpå

har

Tämän

vakuudeksi

alle-

undersigned,

being

duly

undertecknade,

därtill

ve-

kirjoittaneet

ovat

asian-

authorised

thereto,

have

derbörligen

bemyndigade,

mukaisesti

siihen

valtuu-

signed this Charter.

undertecknat denna stadga.

tettuina

allekirjoittaneet

tämän peruskirjan.

Done

Strasbourg,

this

Upprättad i Strasbourg den

Tehty

Strasbourgissa 5

422

SOU 2005:40

Bilaga 3

5th day of November 1992, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit cer- tified copies to each mem- ber State of the Council of Europe and to any State invited to accede to this Charter.

5 november 1992 på eng- elska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Eu- roparådets arkiv. Europarå- dets generalsekreterare skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje med- lemsstat i Europarådet och till varje annan stat som har inbjudits att ansluta sig till denna stadga.

päivänä marraskuuta 1992 yhtenä englannin ja rans- kankielisenä kappaleena, jonka kummatkin tekstit ovat yhtä todistusvoimai- sia ja joka talletetaan Eu- roopan neuvoston arkis- toon. Euroopan neuvoston pääsihteeri toimittaa oike- aksi todistetut jäljennökset Euroopan neuvoston jä- senvaltioille ja valtioille, jotka on kutsuttu liitty- mään tähän peruskirjaan.

423

Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter

Framework Convention for the Protection of National Minorities

Kansallisten vähemmistöjen suojelua koskeva puiteyleissopimus

Strasbourg, 1.II. 1995

I det följande återges konventionstexten på engelska, svenska och finska. Den finska översättningen härrör från www.finlex.fi.

425

Bilaga 4 SOU 2005:40

The member States of the

De medlemsstater i Eu-

Euroopan

neuvoston

Council

Europe

and

roparådet

och

övriga

jäsenvaltiot ja muut tä-

the other States, signato-

stater som

undertecknat

män

puiteyleissopimuk-

ries to the present fra-

denna ramkonvention,

sen

allekirjoittaneet val-

mework Convention,

tiot

Considering that the aim

som beaktar att Europa-

katsovat,

että

Euroopan

of the Council of Europe

rådets syfte är att uppnå

neuvoston

pyrkimyksenä

is to achieve greater unity

en fastare

enhet

mellan

luoda

kiinteämmät

between its members for

sina

medlemmar

för

att

yhteydet

jäsenvaltioi-

the purpose of safeguar-

skydda och förverkliga de

densa välille turvatakseen

ding

and

realising

the

ideal

och

principer som

ja toteuttaakseen yhteisen

ideals

and

principles

utgör deras gemensamma

perintönsä

mukaiset

which are their common

arv,

ihanteet ja periaatteet,

heritage;

Considering that

one of

som beaktar att ett av

katsovat,

että

yhtenä

the

methods

which

medlen

att

förverkliga

keinona

tähän

pääsemi-

that aim is to be pursued

detta syfte är att upprätt-

seksi on ihmisoikeuksien

is the

maintenance

and

hålla

och

utveckla

ja perusvapauksien

yllä-

further

realisation

mänskliga

rättigheterna

pitäminen ja edistäminen,

human rights and funda-

och

grundläggande

mental freedoms;

friheterna,

Wishing to follow-up the

som önskar följa upp den

haluavat

noudattaa

Wie-

Declaration of the Heads

deklaration av stats- och

nissä 9 päivänä lokakuuta

of State and Govemment

regeringscheferna i Euro-

1993 hyväksyttyä Euroo-

of the member States of

parådets

medlemsstater

pan

neuvoston

jäsenval-

the

Council

Europe

som antogs i Wien den 9

tioiden valtionpäämiesten

adopted in Vienna on 9

oktober 1993,

ja hallitusten päämiesten

October 1993;

julistusta,

Being resolved to protect

som är beslutna att inom

ovat

päättäneet

kukin

within

their

respective

sina respektive territorier

omalla alueellaan suojella

territories

the existence

skydda de nationella mi-

kansallisten

vähemmis-

of national minorities;

noriteternas fortlevnad,

töjen olemassaoloa,

Considering

that

the

som anser att omvälning-

katsovat Euroopan histo-

upheavals

European

arna

Europas

historia

riassa

tapahtuneiden

history

have

shown

that

har visat att skydd av

mullistusten osoittaneen,

the protection of national

nationella

minoriteter

är

että

kansallisten vähem-

426

SOU 2005:40 Bilaga 4

minorities

essential

nödvändigt

för

stabilitet,

mistöjen suojelu on olen-

stability,

democratic

se-

demokratisk säkerhet och

naista tämän

maanosan

curity and peace in this

fred på denna kontinent,

vakaudelle,

demokraatti-

continent;

selle

turvallisuudelle

rauhalle,

Considering that a plura-

som anser att ett plura-

katsovat, että moniarvoi-

list and genuinely democ-

listiskt och i sann mening

sen ja aidosti demokraat-

ratic

society

should

not

demokratiskt

samhälle

tisen yhteiskunnan ei tule

only

respect

the

ethnic,

inte endast bör respektera

ainoastaan

kunnioittaa

cultural,

linguistic

and

den

etniska,

kulturella,

kansalliseen

vähemmis-

religious identity of each

språkliga

och

religiösa

töön

kuuluvien henkilöi-

person

belonging

identiteten för varje per-

den

etnistä,

sivistyksel-

national

minority,

but

son som tillhör en natio-

listä, kielellistä ja uskon-

also

create

appropriate

nell

minoritet

utan även

nollista identiteettiä, vaan

conditions enabling them

skapa

lämpliga

förutsätt-

myös

luoda

tarkoituk-

to express, preserve

and

ningar för att göra det

senmukaiset

olosuhteet,

develop this identity;

möjligt att uttrycka, be-

joissa

he voivat ilmaista,

vara

och

utveckla

denna

säilyttää

kehittää

tätä

identitet,

identiteettiä,

Considering

that

the

som anser att upprättan-

katsovat, että suvaitsevu-

creation of a climate of

det av ett klimat präglat

uden

vuoropuhelun

tolerance and dialogue is

av tolerans och av öppen

ilmapiirin

luominen

necessary to enable cultu-

dialog

är

nödvändigt för

välttämätöntä,

jotta

ral diversity to be a

att

kulturell

mångfald

kulttuurisesta

moninai-

source and a factor, not

skall kunna bli en källa

suudesta

tulisi jokaiselle

of division, but of en-

och en faktor - inte till

yhteiskunnalle

rikastut-

richment for each soci-

söndring - utan till beri-

tamisen

eikä erottamisen

ety;

kande för varje samhälle,

lähde ja tekijä,

Considering that the reali-

som anser att förverkli-

katsovat, että suvaitsevan

sation of a tolerant and

gandet av ett tolerant och

ja hyvinvoivan Euroopan

prosperous Europe

does

välmående

Europa

inte

toteuttaminen

riipu

not depend solely on co-

endast beror på samarbete

ainoastaan

valtioiden

operation

between

States

mellan staterna utan även

välisestä

yhteistyöstä,

but also requires trans-

kräver

samarbete

över

vaan

vaatii

myös

kunkin

frontier

co-operation

gränserna

mellan

lokala

valtion

perustuslakia

between local and regional

och

regionala

myn-

alueellista

koskematto-

authorities without preju-

digheter

utan

att

detta

muutta

kunnioittavaa

dice

the

constitution

inverkar

på varje

stats

rajat ylittävää yhteistyötä

427

Bilaga 4 SOU 2005:40

and territorial integrity of

författning

och

territo-

paikallisten ja alueellisten

each State;

riella integritet,

viranomaisten välillä,

Having

regard

the

som

beaktar

konven-

ottavat

huomioon

yleis-

Convention for the Pro-

tionen om skydd för de

sopimuksen ihmisoikeuk-

tection of Human Rights

mänskliga

rättigheterna

sien

perusvapauksien

and

Fundamental

Free-

och

grundläggande

suojaamiseksi ja sen lisä-

doms

and

the

Protocols

frihetema och dess proto-

pöytäkirjat,

thereto;

koll,

Having

regard

the

som

beaktar

åtagandena

ottavat

huomioon

Yh-

commitments concerning

skydd

för

nationella

distyneiden Kansakuntien

the protection of national

minoriteter i Förenta na-

yleissopimuksiin

julis-

minorities in United Na-

tionernas

konventioner

tuksiin

sekä

Euroopan

tions

conventions

and

och

förklaringar

samt i

turvallisuus- ja yhteistyö-

declarations

and in

the

akterna från Konferensen

konferenssin

asiakirjoi-

documents of the Confer-

om säkerhet och samar-

hin,

erityisesti

Kööpen-

ence on Security and Co-

bete

Europa,

särskilt

haminan

kokouksen

operation in Europe, par-

Köpenhamnsdokumentet

päivänä

kesäkuuta

1990

ticularly

the

Copenhagen

från den 29 juni 1990,

tehtyyn

asiakirjaan

sisäl-

Document

June

tyvät

kansallisten

vä-

1990;

hemmistöjen

suojelua

koskevat sitoumukset,

Being

resolved

define

som är beslutna att de-

ovat päättäneet määrittää

the principles to be re-

finiera de

principer som

periaatteet,

joita

tulee

spected and the obliga-

skall

respekteras

och de

kunnioittaa,

sekä

niistä

tions

which

flow

from

skyldigheter som följer av

johtuvat

velvoitteet

var-

them in order to ensure,

dem i syfte att i medlem-

mistaakseen

jäsenvaltio-

in the member States and

sstaterna

och

sådana

issa

tämän asiakirjan

such other States as may

andra stater som kan bli

sopimuspuoliksi

mahdol-

become

Parties

the

parter i

detta

instrument

lisesti

tulevissa

muissa

present

instrument,

the

tillförsäkra

ett

effektivt

valtioissa

kansallisten

effective

protection

skydd för nationella mi-

vähemmistöjen sekä

näi-

national minorities and of

noriteter och de rät-

hin

vähemmistöihin

the rights and freedoms of

tigheter och friheter som

kuuluvien

henkilöiden

persons

belonging

tillkommer personer som

oikeuksien ja

vapauksien

those

minorities,

within

tillhör dessa minoriteter, i

tehokkaan suojelun oike-

the rule of law, respecting

enlighet

med rättsstatens

usvaltioperiaatetta,

val-

the

territorial

integrity

principer,

varvid

hänsyn

tioiden

alueellista koske-

and national

sovereignty

skall tas till staternas ter-

mattomuutta

kansal-

428

SOU 2005:40 Bilaga 4

of states;

ritoriella

integritet

och

lista

suvereenisuutta

nationella suveränitet,

kunnioittaen,

Being detertnined to im-

som är fast beslutna att

ovat

vakaasti

päättäneet

plement the principles set

förverkliga

principer

panna

täytäntöön

tässä

out

this framework

som kommer till uttryck i

puiteyleissopimuksessa

Convention

through

na-

denna

ramkonvention

esitetyt

periaatteet

kan-

tional legislation and ap-

genom nationell

lagstift-

sallisessa

lainsäädännös-

propriate

governmental

ning och lämplig reger-

sään

sekä

noudattamalla

policies,

ingspolitik,

tarkoituksenmukaisia

valtionhallinnollisia

me-

nettelytapoja, ja

Have agreed as follows:

har kommit

överens

ovat sopineet seuraavasta:

följande:

Section I

Del I

I OSA

Article 1

Artikel 1

1 artikla

The protection of national

Skyddet

nationella

Kansallisten

vähemmis-

minorities

and

the

minoriteter

och

töjen sekä näihin vähem-

rights

and

freedoms

rättigheter

och

friheter

mistöihin kuuluvien hen-

persons

belonging

som tillkommer personer

kilöiden

oikeuksien ja

those minorities forms an

som tillhör dessa mi-

vapauksien

suojelu

integral part of the inter-

noriteter utgör en integre-

kiinteä osa

ihmisoikeuk-

national

protection

rad del av det interna-

sien kansainvälistä suoja-

human rights, and as such

tionella

skyddet

amista, joka

sellaisenaan

falls within the scope of

mänskliga

rättigheter

och

kuuluu

kansainvälisen

international

co-opera-

faller

som

sådant

inom

yhteistyön piiriin.

tion.

ramen

för

internationellt

samarbete.

Article 2

Artikel 2

2 artikla

The

provisions

this

Bestämmelserna

denna

Tämän

puiteyleissopi-

framework

Convention

ramkonvention

skall

muksen määräyksiä tulee

shall be applied in good

tillämpas i god tro, i en

soveltaa

vilpittömässä

faith, in a spirit of under-

anda

förståelse

och

mielessä,

ymmärtämyk-

standing

and

tolerance

tolerans samt

enlighet

sen

suvaitsevuuden

and

conformity with

med principerna om gott

hengessä

sekä valtioiden

429

Bilaga 4 SOU 2005:40

the

principles

good

grannförhållande,

vän-

välisten hyvän naapuruu-

neighbourliness,

friendly

skapliga

relationer

och

den, ystävällisten

suhtei-

relations and co-operation

samarbete mellan stater.

den ja yhteistyön peria-

between States.

atteiden mukaisesti.

Article 3

Artikel 3

3 artikla

1. Every person belonging

1. Var och en som tillhör

Jokaisella

kansalliseen

a national

minority

nationell

minoritet

vähemmistöön kuuluvalla

shall have the right freely

skall ha rätt att fritt välja

henkilöllä on oikeus va-

to choose to be treated or

att

behandlas

eller

inte

paasti

valita,

kohdella-

not to be treated as such

behandlas som sådan och

anko häntä sellaisena

vai

and no disadvantage shall

ingen nackdel skall följa av

ei, eikä tästä valinnasta tai

result from this choice or

detta val eller av utövandet

siihen

liittyvien

oikeuk-

from the exercise of the

av de rättigheter som är

sien

käyttämisestä

saa

rights which are con-

förbundna med detta val.

seurata mitään haittaa.

nected to that choice.

2. Persons

belonging

2. De som tillhör na-

Kansallisiin

vähem-

national

minorities

may

tionella

minoriteter

får

mistöihin

kuuluvat hen-

exercise

the

rights

and

utöva de rättigheter

och

kilöt voivat yksin samoin

enjoy the freedoms flow-

åtnjuta

friheter

som

kuin

yhdessä

toisten

ing

from

the

principles

följer av de principer som

kanssa käyttää tähän pu-

enshrined in

the present

anges i denna ramkon-

iteyleissopimukseen

si-

framework

Convention

vention enskilt och i ge-

sältyvistä

periaatteista

individually

well

menskap med andra.

johtuvia

oikeuksia

community with others.

nauttia niistä

johtuvista

vapauksista

Section II

Del II

II OSA

Article 4

Artikel 4

4 artikla

1. The

Parties

undertake

1. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet sitou-

guarantee

to persons

tillförsäkra

personer

som

tuvat takaamaan kansalli-

belonging

national

tillhör en nationell mi-

siin

vähemmistöihin

minorities

the

rights

noritet rätt till likhet inför

kuuluville

henkilöille

equality

before

the

law

lagen och till lika skydd av

oikeuden

yhdenvertaisu-

and of equal protection of

lagen. I

detta

hänseende

uteen lain edessä ja tasa-

the law. In this respect,

skall all diskriminering på

vertaiseen

lain

suojaan.

any

discrimination

based

grundval av tillhörighet till

Tässä

suhteessa

kaikki

430

SOU 2005:40 Bilaga 4

on belonging to a national

en nationell minoritet vara

syrjintä

kansalliseen

vä-

minority shall be prohib-

förbjuden.

hemmistöön kuulumiseen

ited.

perusteella on kielletty.

2. The

Parties undertake

2. Parterna åtar sig att där

Sopimuspuolet

sitou-

to adopt where necessary,

så är

nödvändigt

vidta

tuvat

tarvittaessa

ryhty-

adequate measures in or-

lämpliga

åtgärder för

att

mään

riittävien

toimen-

der to promote, in all

inom alla områden av det

piteisiin täyden ja tehok-

areas of economic, social,

ekonomiska, sociala, poli-

kaan

yhdenvertaisuuden

political

and cultural

life,

tiska

och kulturella

livet

edistämiseksi

kaikilla

full and effective equality

främja

fullständig

och

talous- ja yhteiskuntae-

between

persons

belong-

effektiv

jämlikhet mellan

lämän

sekä

poliittisen

ing to a national minority

personer

som

tillhör

elämän ja kulttuurielämän

and

those

belonging

nationell

minoritet

och

aloilla

kansalliseen

vä-

the majority. In this re-

personer som tillhör ma-

hemmistöön

valtavä-

spect, they shall take due

joritetsbefolkningen.

estöön

kuuluvien

välillä.

account

the

specific

detta

hänseende

skall

Tässä suhteessa sopimus-

conditions of the persons

parterna

vederbörlig

puolten tulee asianmukai-

belonging

national

hänsyn

till

särskilda

sesti

ottaa

huomioon

minorities.

omständigheterna för

kansallisiin

vähemmistöi-

personer som tillhör na-

hin

kuuluvien

henkilöi-

tionella minoriteter.

den erityisolosuhteet.

3. The measures adopted

3. De åtgärder som vidtas i

Edellä

kappaleen

in accordance with para-

enlighet med punkt 2 skall

mukaisesti

toteutettuja

graph 2 shall not be con-

inte

betraktas

som

toimenpiteitä

pidetä

sidered to be an act of

diskriminerande handling.

syrjintänä.

discrimination.

Article 5

Artikel 5

5 artikla

1. The

Parties undertake

1. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet

sitou-

to promote the conditions

främja

de förutsättningar

tuvat

edistämään

olo-

necessary

for

persons

som är nödvändiga för att

suhteita, jotka ovat tarpe-

belonging

national

personer som tillhör na-

ellisia,

jotta

kansallisiin

minorities to maintain and

tionella

minoriteter

skall

vähemmistöihin

kuuluvat

develop their culture, and

kunna bibehålla och ut-

henkilöt voivat

ylläpitää

preserve

the

essential

veckla

sin

kultur

och

kehittää

kulttuuriaan

elements of their identity,

bevara

väsentliga

sekä

säilyttää

identiteet-

namely

their

religion,

beståndsdelarna

sin

tinsä

oleelliset perusteki-

language, traditions

and

identitet,

nämligen

relig-

jät

nimittäin

heidän

431

Bilaga 4 SOU 2005:40

cultural heritage.

ion, språk, traditioner och

uskontonsa,

kielensä,

kulturarv.

perinnäistapansa

kult-

tuuriperintönsä.

2. Without

prejudice

2. Utan att inverka på de

2. Sopimuspuolet

pidät-

measures taken in pursu-

åtgärder

som

vidtas i

täytyvät

kansallisiin

vä-

ance of their general inte-

enlighet med sin allmänna

hemmistöihin kuuluvien

gration policy, the Parties

integrationspolitik

skall

henkilöiden vastentahtoi-

shall refrain from policies

parterna

avhålla

sig

från

seen

sulauttamiseen

täh-

or practices aimed at as-

åtgärder

eller

metoder

täävistä

toimintaperiaat-

similation of persons be-

som syftar till assimilering

teista

tai

käytännöistä ja

longing to national mi-

av personer

som tillhör

suojelevat näitä henkilöitä

norities against

their

will

nationella minoriteter mot

kaikelta

toiminnalla,

and

shall

protect

these

dessa personers

vilja

och

jonka

tarkoituksena

persons from any

action

skall skydda dem mot alla

tällainen

sulauttaminen,

aimed at such assimilation.

åtgärder

som syftar

till

sanotun

kuitenkaan

vai-

sådan assimilering.

kuttamatta

sopimuspu-

olten

yleisen

integraatio-

politiikkansa

mukaisesti

toteuttamiin toimenpitei-

siin.

Article 6

Artikel 6

6 artikla

1. The Parties shall en-

1. Parterna skall uppmun-

1. Sopimuspuolet rohkai-

courage a spirit of toler-

tra en anda av tolerans och

sevat

suvaitsevuuden

ance

and

intercultural

mellankulturell dialog och

henkeä

kulttuurien

dialogue and take effective

vidta effektiva åtgärder för

välistä vuoropuhelua sekä

measures

promote

att främja ömsesidig re-

ryhtyvät

tehokkaisiin

mutual respect and under-

spekt och förståelse samt

toimenpiteisiin

edistääk-

standing and co-operation

samarbete mellan alla per-

seen

keskinäistä

kunnio-

among

all

persons

living

soner som bor inom deras

itusta, ymmärtämystä ja

on their territory, irre-

territorium,

oavsett

dessa

yhteistyötä

erityisesti

spective of those persons'

personers

etniska,

kul-

koulutuksen,

kulttuurin

ethnic,

cultural,

linguistic

turella,

språkliga

eller

ja viestinnän alalla kaik-

religious

identity,

religiösa identitet, särskilt

kien

alueellaan

asuvien

particular in the fields of

på utbildnings- och kul-

henkilöiden

kesken

riip-

education, culture and the

turområdet

samt

inom

pumatta heidän etnisestä,

media.

massmedia.

sivistyksellisestä,

kielelli-

sestä

tai

uskonnollisesta

identiteetistään.

432

SOU 2005:40

Bilaga 4

2. The Parties undertake to take appropriate meas- ures to protect persons who may be subject to threats or acts of dis- crimination, hostility or violence as a result of their ethnic, cultural, linguistic or religious identity.

2. Parterna åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att skydda personer som kan utsättas för hot om eller utförande av diskriminerande handlin- gar, fientlighet eller våld till följd av deras etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet.

2. Sopimuspuolet sitou- tuvat toteuttamaan so- veltuvia toimenpiteitä sellaisten henkilöiden suojelemiseksi, jotka voivat joutua syrjinnän, vihamielisyyden tai väki- vallan tai niiden uhan kohteeksi etnisen, sivis- tyksellisen, kielellisen tai uskonnollisen identiteet- tinsä johdosta.

Article 7

Artikel 7

7 artikla

The Parties shall ensure respect for the right of every person belonging to a national minority to freedom of peaceful as- sembly, freedom of asso- ciation, freedom of ex- pression, and freedom of thought, conscience and religion.

Parterna skall säkerställa respekt för rätten för den som tillhör en nationell minoritet till frihet att delta i fredliga sam- mankomster, till fören- ingsfrihet, yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Sopimuspuolet takaavat, että jokaisen kansalliseen vähemmistöön kuuluvan henkilön oikeutta rauha- nomaiseen kokoontumis- vapauteen, yhdistymisva- pauteen, sananvapauteen sekä ajatuksen-, oman- tunnon- ja uskonnonva- pauteen kunnioitetaan.

Article 8

Artikel 8

8 artikla

The Parties undertake to recognise that every per- son belonging to a na- tional minority has the right to manifest his or her religion or belief and to establish religious in- stitutions, organisations and associations.

Parterna åtar sig att erkänna att den som till- hör en nationell minoritet har rätt att utöva sin re- ligion eller tro och att upprätta religiösa institu- tioner, organisationer och sammanslutningar.

Sopimuspuolet sitoutuvat tunnustamaan, että jokai- sella kansalliseen vähem- mistöön kuuluvalla hen- kilöllä on oikeus tunnus- taa uskontoaan tai usko- aan sekä perustaa uskon- nollisia laitoksia, järjes- töjä ja yhdistyksiä.

Article 9

Artikel 9

9 artikla

1. The Parties undertake 1. Parterna åtar sig att . Sopimuspuolet sitoutu-

433

Bilaga 4 SOU 2005:40

to recognise that the right

erkänna att rätten till yt-

vat

tunnustamaan,

että

to freedom of expression

trandefrihet

för

den

som

jokaisen

kansalliseen

of every person belonging

tillhör en nationell mi-

vähemmistöön kuuluvan

national

minority

noritet

innefattar

henkilön oikeus sananva-

includes freedom to hold

åsiktsfrihet

och

frihet att

pauteen sisältää vapauden

opinions

and

to receive

emot

och

sprida

pitää

mielipiteitä

sekä

and

impart

information

uppgifter

och

tankar

på

vastaanottaa

levittää

and ideas in the minority

minoritetsspråket

utan

tietoja ja ajatuksia vä-

language,

without

inter-

ingripande

offentliga

hemmistökielellä

virano-

ference by public authori-

myndigheter

och

obero-

maisten

siihen

puuttu-

ties

and

regardless

ende av territoriella grän-

matta

sekä

alueellisista

frontiers. The Parties shall

ser.

Parterna

skall

inom

rajoista

riippumatta.

So-

ensure, within the frame-

ramen för sina rättssystem

pimuspuolten tulee oike-

work of their legal sys-

säkerställa

att

personer

usjärjestelmänsä

puitte-

terns, that persons be-

som

tillhör

nationell

issa varmistaa, että kan-

longing to a national mi-

minoritet inte utsätts

för

salliseen

vähemmistöön

nority are not discrimi-

diskriminering

när

det

kuuluvia

henkilöitä

nated against in their ac-

gäller

deras

tillträde

till

syrjitä

viestintävälineiden

cess to the media.

massmedia.

käytössä.

2. Paragraph 1 shall not

2. Bestämmelserna i punkt

2. Edellä oleva 1 kappale

prevent Parties from re-

1 skall inte hindra parterna

estä

sopimuspuolia

quiring

the

licensing,

från att utan diskriminer-

ilman syrjintää ja puolue-

without

discrimination

ing och på grundval av

ettoman

perustein teke-

and

based

objective

objektiva

kriterier

kräva

mästä radio-, televisio- ja

criteria,

sound

radio

tillstånd för radio-, televi-

elokuvayhtiöitä

luvanva-

and

television

broadcast-

sions- eller biografföretag.

raisiksi.

ing, or cinema enterprises.

3. The Parties shall not

3. Parterna skall inte hin-

Sopimuspuolet

eivät

hinder

the

creation

and

dra dem som tillhör na-

estä

kansallisiin

vähem-

the use of printed media

tionella

minoriteter

från

mistöihin kuuluvia

hen-

persons

belonging to

att framställa och använda

kilöitä

perustamasta

national minorities. In the

tryckta

media. Inom

den

käyttämästä

painettuja

legal framework of sound

rättsliga ramen för radio-

viestintävälineitä.

Radio-

radio

and

television

och

televisionssändningar

ja televisiolähetyksiä

ko-

broadcasting,

they

shall

skall de, så långt möjligt

skevassa

lainsäädännössä

ensure, as far as possible,

och

med

beaktande

ne mahdollisuuksien mu-

and

taking

into account

bestämmelserna i punkt 1,

kaan ja 1 kappaleen mää-

the provisions of para-

säkerställa

att

som

räykset huomioon ottaen

graph 1, that persons be-

tillhör

nationella

mi-

takaavat,

että

kansallisiin

434

SOU 2005:40 Bilaga 4

longing to national mi-

noriteter

medges

vähemmistöihin

kuulu-

norities

are

granted

the

möjlighet

att

framställa

ville

henkilöille

suodaan

possibility of creating and

och

använda

sina

egna

mahdollisuus omien vies-

using their own media.

media.

tintävälineiden

perusta-

miseen ja käyttöön.

4. In the framework of

4. Parterna skall

inom

Sopimuspuolet

ryhty-

their

legal

systems,

the

ramen för sina rättssystem

vät

oikeusjärjestelmiensä

Parties shall adopt ade-

vidta lämpliga åtgärder för

puitteissa

riittäviin

toi-

quate measures in order to

att underlätta tillträde till

menpiteisiin

helpottaak-

facilitate

access

the

massmedia

för

personer

seen

kansallisiin

vähem-

media for persons be-

som

tillhör

nationella

mistöihin kuuluvien hen-

longing to national mi-

minoriteter och i syfte att

kilöiden

pääsyä

käyttä-

norities and in order to

främja tolerans och tillåta

mään

viestintävälineitä

promote

tolerance

and

kulturell mångfald.

sekä

edistääkseen

suvait-

permit cultural pluralism.

sevuutta

salliakseen

kulttuurisen

moniarvoi-

suuden.

Article 10

Artikel 10

10 artikla

1. Parties

undertake

1. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet

sitou-

recognise that every per-

erkänna att den som till-

tuvat

tunnustamaan,

että

son belonging to a na-

hör en nationell minoritet

jokaisella

kansalliseen

tional

minority has

the

har rätt att fritt och utan

vähemmistöön kuuluvalla

right to use freely and

ingripande

använda

sitt

henkilöllä on oikeus va-

without

interference

his

minoritetsspråk privat och

paasti ja ilman ulkopuo-

or her minority language,

offentligt,

och

såväl

lista

puuttumista

käyttää

in private and in public,

muntligt som skriftligt.

vähemmistökieltään

yk-

orally and in writing.

sityisesti

julkisesti,

suullisesti ja kirjallisesti.

2. In areas inhabited by

2. I områden som av hävd

Alueilla,

joilla

asuu

persons belonging to na-

eller

betydande

antal

perinteisesti

tai

huomat-

tional

minorities

tradi-

bebos

personer

som

tava

määrä

kansallisiin

tionally

in substantial

tillhör

nationella

mi-

vähemmistöihin

kuuluvia

numbers, if those persons

noriteter

skall

parterna,

henkilöitä, sopimuspuolet

so request and where such

dessa

personer

begär

pyrkivät

mahdollisuuk-

a request corresponds to a

detta och om en sådan

sien

mukaan

varmista-

real need, the Parties shall

begäran

motsvarar

ett

maan

olosuhteet,

joissa

endeavour to ensure, as far

verkligt behov, sträva efter

vähemmistökieltä

voitai-

435

Bilaga 4 SOU 2005:40

as possible the conditions

att så långt möjligt säker-

siin

käyttää

heidän

which would make it pos-

ställa att de förutsättnin-

hallintoviranomaisten

sible to use the minority

gar finns som skulle göra

välisissä

suhteissa,

mikäli

language in relations be-

det möjligt

att

använda

he sitä vaativat ja tällainen

tween

those

persons

and

minoritetsspråket

um-

vaatimus vastaa todellista

the

administrative

au-

gänget mellan dessa per-

tarvetta.

thorities.

soner

och

förvalt-

ningsmyndigheterna.

3. The Parties

undertake

3. Parterna åtar sig att

3. Sopimuspuolet

sitou-

to guarantee the right of

tillförsäkra

varje

person

tuvat takaamaan jokaiselle

every

person

belonging

som

tillhör

nationell

kansalliseen

vähemmis-

to a national minority to

minoritet rätt att oförd-

töön

kuuluvalle

henki-

be informed promptly, in

röjligen, på ett språk som

lölle oikeuden saada vii-

a language which he or

han eller hon förstår, bli

pymättä

hänen

ymmär-

she

understands,

the

underrättad

skälen

tämällään

kielellä

tieto

reasons for his or her

för

hans

eller

hennes

vapaudenriiston

syistä ja

arrest, and of the nature

frihetsberövande och om

häneen

kohdistetun

sy-

and cause of any accusa-

beskaffenheten

och

ytteen sisällöstä ja pe-

tion against him or her,

orsaken till

anklagelser

rusteesta

sekä

oikeuden

and to defend himself or

mot

honom

eller henne

puolustaa

itseään

tällä

herself in this language, if

samt rätt att försvara sig

kielellä,

tarvittaessa mak-

necessary with

the

free

på detta språk, om nöd-

sutta tulkin avustamana.

assistance of an interpre-

vändigt med gratis bi-

ter.

träde av en tolk.

Article 11

Artikel 11

11 artikla

1. The

Parties

undertake

1. Parterna åtar sig att

1. Sopimuspuolet

sitou-

recognise

that

every

erkänna att den som till-

tuvat

tunnustamaan,

että

person

belonging

hör en nationell minoritet

jokaisella

kansalliseen

national minority has the

har rätt att använda sitt

vähemmistöön kuuluvalla

right to use his or her

efternamn (faders namn)

henkilöllä on oikeus kä-

surname (patronym)

and

och förnamn på mi-

yttää

vähemmistökielistä

first names in the minor-

noritetsspråket

och

rätt

sukunimeään

(patronyy-

ity language and the right

till officiellt erkännande av

miä)

vähemmistökieli-

official recognition

dessa namn i enlighet med

siä etunimiään sekä oi-

them, according to mo-

bestämmelserna

respek-

keus

saada ne

virallisesti

dalities

provided

for

tive parts rättssystem.

tunnustetuksi

sopimus-

their legal system.

puolen

oikeusjärjestel-

mässä

määrättyjen

me-

436

SOU 2005:40 Bilaga 4

nettelytapojen

mukai-

sesti.

2. The

Parties

undertake

2. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet

sitou-

recognise

that

every

erkänna att den som till-

tuvat

tunnustamaan,

että

person

belonging

hör en nationell minoritet

jokaisella

kansalliseen

national minority has the

har rätt att på sitt mi-

vähemmistöön kuuluvalla

right to display in his or

noritetsspråk

sätta

upp

henkilöllä

oikeus

her

minority

language

skyltar, anslag och annan

asettaa

julkisesti

nähtä-

signs,

inscriptions

and

information

privat

ville omalla

vähemmistö-

other

information

natur, som kan ses av

kielellään laadittuja nimi-

private

nature

visible

allmänheten.

kilpiä,

opasteita ja

muita

the public.

yksityisluontoisia tietoja.

areas

traditionally

3. I områden som av hävd

Alueilla,

joilla

asuu

inhabited

substantial

och i

betydande

antal

perinteisesti

huomattava

numbers of persons be-

bebos

personer

som

määrä

kansalliseen

vä-

longing to a national mi-

tillhör en nationell mi-

hemmistöön

kuuluvia

nority,

the Parties

shall

noritet

skall

parterna

henkilöitä, sopimuspuolet

endeavour, in the frame-

sträva

efter

att,

inom

pyrkivät

oikeusjärjestel-

work of their legal system,

ramen för sina respektive

mänsä puitteissa, tarvitta-

including,

where

appro-

rättssystem,

innefattande,

essa

toisten

valtioiden

priate,

agreements

with

där det är lämpligt, över-

kanssa tehdyin sopimuk-

other States,

and

taking

enskommelser med andra

sin, ja mainittujen aluei-

into account their specific

stater, och med beaktande

den

erityisolosuhteet

conditions,

display

av sina speciella förutsätt-

huomioon

ottaen

asetta-

traditional

local

names,

ningar,

visa

traditionella

maan

nähtäville

perintei-

street

names

and

other

ortnamn,

gatunamn

och

siä paikallisia nimiä, ka-

topographical

indications

andra

topografiska

an-

dunnimiä ja muita ylei-

intended

for

the

public

visningar

avsedda

för

sölle

tarkoitettuja

topo-

also in the minority lan-

allmänheten även på mi-

grafisia

merkkejä

myös

guage when there is a

noritetsspråket,

när

det

vähemmistökielisinä,

kun

sufficient

demand

for

finns tillräcklig efterfrågan

tällaisilla

merkeillä

such indications.

på sådana anvisningar.

riittävästi kysyntää.

Article 12

Artikel 12

12 artikla

1. The Parties shall, where

1. Parterna skall, där det är

Sopimuspuolet

ryhty-

appropriate, take measures

lämpligt vidta åtgärder på

vät opetuksen ja tutki-

in the fields of education

utbildnings-

och

muksen

alalla

tarpeen

and

research

foster

forskningsområdet för att

mukaan

toimenpiteisiin

437

Bilaga 4 SOU 2005:40

knowledge of the culture,

främja kunskapen om sina

kansallisten

vähemmis-

history,

language

and

nationella

minoriteters

töjensä

yhtä

lailla

kuin

religion

their

national

liksom

majoritetens

valtaväestönkin

kulttuu-

minorities and of the ma-

kultur, historia, språk och

ria,

historiaa,

kieltä ja

jority.

religion.

uskontoa

koskevan

tie-

don vaalimiseksi.

2. In this context the Par-

detta

sammanhang

2. Tässä yhteydessä so-

ties shall inter alia provide

skall parterna bland annat

pimuspuolet

järjestävät

adequate opportunities for

bereda

lämpliga

muun

muassa

riittävät

teacher training and access

möjligheter

till

lärarut-

mahdollisuudet

opetta-

to textbooks, and facili-

bildning

och

tillgång till

jankoulutukseen

oppi-

tate contacts among stu-

läroböcker

samt

under-

kirjojen

hankintaan

sekä

dents and teachers of dif-

lätta

kontakter

mellan

helpottavat eri yhteisöjen

ferent communities.

studerande

och

lärare i

opiskelijoiden

opetta-

olika befolkningsgrupper.

jien välisiä yhteyksiä.

3. The

Parties

undertake

3. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet sitou-

to promote equal oppor-

främja lika möjligheter till

tuvat edistämään kansalli-

tunities for access to edu-

tillträde

till

utbildning på

siin

vähemmistöihin

cation at all levels for per-

alla

nivåer

för

personer

kuuluvien

henkilöiden

sons belonging to national

som

tillhör

nationella

yhtäläistä

mahdollisuuk-

minorities.

minoriteter.

sia saada koulutusta kai-

killa tasoilla.

Article 13

Artikel 13

13 artikla

1. Within the framework

Parterna

skall

inom

Sopimuspuolet

tun-

of their education sys-

ramen för sina ut-

nustavat

opetusjärjestel-

tems,

the

Parties

shall

bildningssystem

miensä

puitteissa

kansal-

recognise

that

persons

tillerkänna dem som till-

liseen

vähemmistöön

belonging

national

hör en nationell minoritet

kuuluvien

henkilöiden

minority have the right to

rätt att inrätta och driva

oikeuden perustaa ja hal-

set up and to manage their

sina egna enskilda ut-

linnoida

omia

yksityisiä

own

private

educational

bildningsinstitutioner.

opetus- ja koulutuslaitok-

and

training

establish-

siaan.

ments.

2. The exercise of this

2. Utövandet av denna rätt

2. Tämän oikeuden käyt-

right shall not entail any

skall

inte medföra

något

tämisestä ei aiheudu ta-

financial obligation for the

ekonomiskt

åtagande för

loudellisia

velvoitteita

438

SOU 2005:40 Bilaga 4

Parties.

parterna.

sopimuspuolille.

Article 14

Artikel 14

14 artikla

1. The

Parties

undertake

1. Parterna åtar sig att

Sopimuspuolet

sitou-

recognise

that

every

erkänna att den som till-

tuvat tunnustamaan,

että

person

belonging

hör en nationell minoritet

jokaisella

kansalliseen

national minority has the

har rätt att lära sig sitt

vähemmistöön kuuluvalla

right to learn his or her

minoritetsspråk.

henkilöllä on oikeus op-

minority language.

pia vähemmistökieltään.

2. In areas inhabited by

2. I områden som av hävd

Mikäli

alueilla,

joilla

persons belonging to na-

eller

betydande

antal

asuu perinteisesti tai hu-

tional

minorities

tradi-

bebos

av personer

som

omattava

määrä kansalli-

tionally

substantial

tillhör

nationella

mi-

siin

vähemmistöihin

numbers, if there is suffi-

noriteter

skall

parterna,

kuuluvia

henkilöitä,

cient demand, the Parties

det

finns

tillräcklig

riittävää

kysyntää,

sopi-

shall endeavour to ensure,

efterfrågan, sträva efter att

muspuolet pyrkivät mah-

as far as possible and

så långt möjligt och inom

dollisuuksien mukaan ja

within

the framework

ramen för sina respektive

opetusjärjestelmiensä

their education

systems,

utbildningssystem

säker-

puitteissa

varmistamaan,

that persons belonging to

ställa att den som tillhör

että näihin

vähemmistöi-

those

minorities

have

dessa minoriteter har till-

hin

kuuluvilla henkilöillä

adequate opportunities for

fredsställande möjligheter

riittävät

mahdollisuu-

being taught the minority

till undervisning i mi-

det

saada

vähemmistöki-

language or

for

receiving

noritetsspråket

eller

till

elen opetusta tai opetusta

instruction in this lan-

undervisning

på

detta

tällä kielellä.

guage.

språk.

3. Paragraph 2 of this

3. Punkt 2 i denna artikel

3. Tämän artiklan 2 kap-

article shall be imple-

skall genomföras utan att

paletta

sovelletaan

siten,

mented without prejudice

göra intrång på inlärnin-

ettei se

vaikuta virallisen

to the learning of the offi-

gen

det

officiella

kielen oppimiseen tai tällä

cial

language

the

språket

eller undervisnin-

kielellä

tapahtuvaan

ope-

teaching in this language.

gen på detta språk.

tukseen.

Article 15

Artikel 15

15 artikla

The

Parties

shall

create

Parterna skall skapa nöd-

Sopimuspuolet

luovat

the

conditions

necessary

vändiga

förutsättningar

tarpeelliset

olosuhteet

for the effective participa-

för

att

den som

tillhör

kansallisiin

vähemmistöi-

439

Bilaga 4 SOU 2005:40

tion of persons belonging

nationella

minoriteter

hin

kuuluvien

henkilöi-

to national

minorities

effektivt skall kunna delta

den

tehokkaalle

osallis-

cultural, social and eco-

i det kulturella, sociala och

tumiselle kulttuuri-, yh-

nomic life and in public

ekonomiska

livet

samt i

teiskunta- ja talouselä-

affairs, in particular those

offentliga

angelägenheter,

mään sekä erityisesti heitä

affecting them.

särskilt sådana som berör

koskeviin

julkisiin

asioi-

dem.

hin.

Article 16

Artikel 16

16 artikla

The

Parties

shall refrain

Parterna

skall avhålla

sig

Sopimuspuolet pidättyvät

from measures which alter

från åtgärder

som

ändrar

toimenpiteistä,

jotka

the

proportions

the

befolkningsproportion-

muuttavat

väestöraken-

population in areas inhab-

erna i områden som bebos

netta

kansallisiin

vähem-

ited by persons belonging

av personer

som

tillhör

mistöihin kuuluvien hen-

to national minorities and

nationella minoriteter och

kilöiden asuttamilla alue-

are aimed at restricting the

syftar till att inskränka de

illa ja joiden tarkoituk-

rights

and

freedoms

rättigheter och

friheter

sena

rajoittaa

tähän

flowing from the princi-

som följer av principerna i

puiteyleissopimukseen

ples enshrined in the pre-

denna ramkonvention.

sisältyvistä periaatteista

sent

framework

Conven-

johtuvia oikeuksia ja va-

tion.

pauksia.

Article 17

Artikel 17

17 artikla

1. The

Parties undertake

1. Parterna åtar sig att inte

Sopimuspuolet

sitou-

not to interfere with the

göra intrång på rätten för

tuvat

olemaan

puuttu-

right of persons belonging

personer som tillhör na-

matta

kansallisiin

vä-

to national

minorities

tionella

minoriteter

att

hemmistöihin

kuuluvien

establish and maintain free

upprätta

och

upprätthålla

henkilöiden

oikeuteen

and

peaceful

contacts

fria och fredliga kontakter

solmia ja ylläpitää vapaita

across frontiers with per-

över gränserna med per-

ja rauhanomaisia yhteyk-

sons

lawfully

staying

soner som lagligen vistas i

siä

yli

rajojen

toisissa

others States, in particular

andra

stater,

särskilt med

valtioissa

laillisesti

oles-

those

with

whom they

sådana personer med vilka

keleviin henkilöihin, var-

ethnic,

cultural,

de delar en etnisk, kul-

sinkin henkilöihin, joiden

linguistic

religious

turell, språklig eller re-

kanssa

heillä

sama

identity,

common

ligiös

identitet eller

ett

etninen,

sivistyksellinen,

cultural heritage.

gemensamt kulturarv.

kielellinen tai uskonnolli-

nen identiteetti tai yhtei-

nen kulttuuriperintö.

440

SOU 2005:40 Bilaga 4

2. The

Parties

undertake

2. Parterna åtar sig att inte

Sopimuspuolet

sitou-

not to interfere with the

göra intrång på rätten för

tuvat

olemaan

puuttu-

right of persons belonging

personer som tillhör na-

matta

kansallisiin

vä-

to national

minorities

tionella

minoriteter

att

hemmistöihin

kuuluvien

participate in the activities

delta

verksamheter

henkilöiden

oikeuteen

nongovernmental

or-

frivilligorganisationer

på

osallistua

kansalaisjärjes-

ganisations,

both

the

det nationella och inter-

töjen

toimintaan

sekä

national and international

nationella planet.

kansallisella että kansain-

levels.

välisellä tasolla.

Article 18

Artikel 18

18 artikla

1. The Parties shall en-

Parterna

skall

sträva

Sopimuspuolet

pyrki-

deavour

conclude,

efter att där så är nöd-

vät

tarvittaessa

tekemään

where

necessary, bilateral

vändigt ingå bilaterala och

kahden-

monenvälisiä

and

multilateral

agree-

multilaterala

avtal

med

sopimuksia

toisten

val-

ments

with

other

States,

andra stater, särskilt med

tioiden, varsinkin

naapu-

in particular neighbouring

grannstater,

syfte

att

rivaltioiden

kanssa

var-

States, in order to ensure

säkerställa skydd för per-

mistaakseen

asianomai-

the protection of persons

soner som tillhör berörda

siin kansallisiin

vähem-

belonging to the national

nationella minoriteter.

mistöihin kuuluvien hen-

minorities concerned.

kilöiden suojelun.

Where

relevant,

the

Parterna

skall

Sopimuspuolet

ryhty-

Parties shall take measures

tillämpliga fall vidta åt-

vät tarpeen mukaan toi-

to encourage transfrontier

gärder

för

att

främja

menpiteisiin

rohkaistak-

co-operation.

samarbete över gränserna.

seen yhteistyötä yli rajo-

jen.

Article 19

Artikel 19

19 artikla

The

Parties

undertake

Parterna åtar sig att re-

Sopimuspuolet sitoutuvat

respect and implement the

spektera

och

genomföra

kunnioittamaan

tote-

principles enshrined in the

principerna

denna

uttamaan

tähän

puiteyle-

present

framework

Con-

ramkonvention och där så

issopimukseen

sisältyviä

vention

making,

where

är nödvändigt göra endast

periaatteita tekemällä vain

necessary,

only

those

begränsningar,

sellaisia

välttämättömiä

limitations, restrictions or

inskränkningar

eller

un-

rajoituksia tai

poikkeuk-

derogations

which

are

dantag

som

föreskrivs

sia, joista määrätään kan-

provided for in interna-

internationella

rättsakter,

sainvälisissä

oikeudelli-

tional legal instruments, in

särskilt

konventionen om

sissa

asiakirjoissa,

erityi-

441

Bilaga 4 SOU 2005:40

particular the Convention

skydd

för

mänskliga

sesti

yleissopimuksessa

for

the

Protection

rättigheterna

och

ihmisoikeuksien ja perus-

Human Rights and Fun-

grundläggande

friheterna,

vapauksien suojaamiseksi,

damental Freedoms, in so

i den mån de är tillämpliga

sikäli kuin niillä on mer-

far as they are relevant to

på de rättigheter och fri-

kitystä mainituista

peria-

the

rights

and

freedoms

heter som följer av de

atteista johtuville oikeuk-

flowing

from

the

said

nämnda principerna.

sille ja vapauksille.

principles.

Section III

Del III

III OSA

Article 20

Artikel 20

20 artikla

In the exercise of the

Vid utövandet av de rät-

Käyttäessään

tähän

pui-

rights

and

freedoms

tigheter

och

åtnjutandet

teyleissopimukseen

si-

flowing from the princi-

av de friheter som följer av

sältyvistä

periaatteista

ples enshrined in the pre-

principerna

denna

johtuvia oikeuksia ja va-

sent

framework

Conven-

ramkonvention

skall

den

pauksia jokaisen kansalli-

tion, any person belong-

som tillhör

nationell

seen

vähemmistöön

ing to a national minority

minoritet följa den na-

kuuluvan

henkilön

tulee

shall

respect

the

national

tionella

lagen

och

andras

kunnioittaa

kansallista

legislation

and the rights

rättigheter, särskilt de som

lainsäädäntöä

muiden,

of others,

particular

tillkommer

personer

som

erityisesti

valtaväestöön

those of persons belong-

tillhör

majoriteten

eller

tai

muihin

kansallisiin

ing to the majority or to

ingår

andra

nationella

vähemmistöihin

kuulu-

other national minorities.

minoriteter.

vien

henkilöiden

oikeuk-

sia.

Article 21

Artikel 21

21 artikla

Nodiing

the

present

Ingen

bestämmelse

Minkään tässä puiteyleis-

framework

Convention

denna

ramkonvention

sopimuksessa ei saa tul-

shall

interpreted

skall tolkas som att ge

kita

oikeuttavan

ryhty-

implying

any

right

rättighet att bedriva någon

mään toimintaan tai suo-

engage in any activity or

verksamhet

eller

utföra

rittamaan

tekoa,

joka on

perform any act contrary

någon

handling

som

kansainvälisen

oikeuden

to the fundamental prin-

strider mot grundläggande

perusperiaatteiden

ciples of international law

folkrättsliga

principer,

varsinkin valtioiden täysi-

and in particular of the

särskilt

staters

suveräna

valtaisen tasa-arvoisuu-

sovereign equality, territo-

jämlikhet,

territoriella

den,

alueellisen

koske-

rial integrity and political

integritet och

politiska

mattomuuden

poliitti-

442

SOU 2005:40 Bilaga 4

independence of States.

oberoende.

sen

itsenäisyyden

vastai-

nen.

Article 22

Artikel 22

22 artikla

Nothing

the

present

Ingen

bestämmelse

Minkään tässä puiteyleis-

framework

Convention

denna

ramkonvention

sopimuksessa

voida

shall be construed as lim-

skall tolkas som att inne-

tulkita

rajoittavan

iting or

derogating from

bära

en begränsning

sopimuspuolen

lainsää-

any of the human rights

eller en avvikelse från de

dännössä

tai jossain sen

and

fimdamental

free-

mänskliga

rättigheter

och

allekirjoittamassa

sopi-

doms which may be en-

grundläggande

friheter

muksessa

tunnustettuja

sured under the laws of

som kan vara garanterade i

ihmisoikeuksia

perus-

any Contracting Party or

en fördragsslutande

parts

vapauksia taikka poikkea-

under any other agree-

lagar eller i ett annat avtal

van niistä.

ment to which it is a

som den är bunden av.

Party.

Article 23

Artikel 23

23 artikla

The

rights and freedoms

De rättigheter och friheter

Tähän

puiteyleissopi-

flowing from the princi-

som följer av principerna i

mukseen sisältyvistä peri-

ples enshrined in the pre-

denna

ramkonvention

aatteista

johtuvat

oikeu-

sent

framework Conven-

skall, i den mån de om-

det

ja vapaudet, sikäli

tion, shall in so far as they

fattas

motsvarande

kuin niistä on vastaavasti

are the subject of a corre-

bestämmelser i

konven-

määrätty

yleissopimuk-

sponding provisions in the

tionen om skydd för de

sessa ihmisoikeuksien ja

Convention for the Pro-

mänskliga

rättigheterna

perusvapauksien

suojaa-

tection of Human Rights

och

grundläggande

fri-

miseksi tai sen lisäpöytä-

and

Fundamental

Free-

heterna och dess tillägg-

kirjoissa,

tulee

käsittää

doms or in the Protocols

sprotokoll, tolkas som att

yhdenmukaiseksi

näiden

thereto, be understood so

stämma

överens

med

määräysten kanssa.

as to conform to the latter

dessa bestämmelser.

provisions.

Section IV

Del IV

IV OSA

Article 24

Artikel 24

24 artikla

The

Committee of

1. Europarådets minister-

Euroopan

neuvoston

Ministers

the Council

kommitté

skall

övervaka

ministerikomitea

valvoo,

443

Bilaga 4

SOU 2005:40

of Europe shall monitor the implementation of this framework Conven- tion by the Contracting Parties.

de fördragsslutande	par-	miten	sopimuspuolet
ternas genomförande	av	toteuttavat	tätä puiteyle-
denna ramkonvention.		issopimusta.

2. The Parties which are not members of the Council of Europe shall participate in the imple- mentation mechanism, according to modalities to be determined.

2. Parter som inte är medlemmar av Eu- roparådet skall delta i genomförandemekanis- men enligt bestämmelser som senare skall faststäl- las.

2. Sopimuspuolet, jotka eivät ole Euroopan neu- voston jäseniä, osallistu- vat täytäntöönpanojär- jestelmään myöhemmin päätettävien menettelyta- pojen mukaisesti.

Article 25

Artikel 25

25 artikla

1.Within a period of one year following the entry into force of this frame- work Convention in re- spect of a Contracting Party, the latter shall transmit to the Secretary General of the Council of Europe full information on the legislative and other measures taken to give effect to the princi- ples set out in this frame- work Convention.

2.Thereafter, each Party shall transmit to the Sec- retary General on a peri- odical basis and whenever the Committee of Minis- ters so requests any fur- ther information of rele- vance to the implementa- tion of this framework Convention.

1.Inom en period om ett år efter denna ramkon- ventions ikraftträdande för en fördragsslutande part skall parten till Eu- roparådets generalsekret- erare meddela fullständig information om de lag- stiftningsåtgärder och andra åtgärder som den har vidtagit för att ge- nomföra de principer som anges i denna ramkon- vention.

2.Därefter skall varje part, periodiskt och när minis- terkommittén begär detta, meddela ytterligare in- formation till generalsek- reteraren med avseende på genomförandet av denna ramkonvention.

1.Yhden vuoden kulu- essa siitä, kun tämä pui- teyleissopimus on tullut sopimuspuolen osalta voimaan, sopimuspuoli toimittaa Euroopan neu- voston pääsihteerille täy- delliset tiedot lainsäädän- nöllisistä ja muista toi- menpiteistä, jotka se on toteuttanut tässä puitey- leissopimuksessa esitet- tyjen periaatteiden täy- täntöönpanemiseksi.

2.Tämän jälkeen kukin sopimuspuoli toimittaa pääsihteerille määräajoin, ja aina kun ministeriko- mitea niin vaatii, tämän puiteyleissopimuksen täytäntöönpanon kan- nalta merkittäviä lisätie- toja.

444

SOU 2005:40

Bilaga 4

3. The Secretary General shall forward to the Committee of Ministers the information trans- mitted under the terms of this Article.

3. Generalsekreteraren skall till ministerkommit- tén överlämna den infor- mation som meddelats i enlighet med bestämmel- serna i denna artikel.

3. Pääsihteeri toimittaa tämän artiklan määräys- ten nojalla toimitetut tiedot edelleen ministeri- komitealle.

Article 26

Artikel 26

26 artikla

1.In evaluating the ade- quacy of the measures taken by the Parties to give effect to the princi- ples set out in this frame- work Convention the Committee of Ministers shall be assisted by an advisory committee, the members of which shall have recognised expertise in the field of the protec- tion of national minori- ties.

2.The composition of this advisory committee and its procedure shall be de- termined by the Com- mittee of Ministers within a period of one year fol- lowing the entry into force of this framework Convention.

1.Vid prövningen av 1. Arvioidessaan niiden

lämpligheten av de åt-						toimenpiteiden			riittävy-
gärder		som vidtagits			av	yttä, joihin		sopimuspuo-
parterna för att genomföra						let ovat	ryhtyneet			tässä
de principer som anges i						puiteyleissopimuksessa
denna			ramkonvention			esitettyjen		periaatteiden
skall		ministerkommittén				täytäntöönpanemiseksi,
biträdas av en rådgivande						ministerikomiteaa avustaa
kommitté			vars	medlem-		neuvoa-antava			komitea,
mar skall ha erkänd sak-						jonka jäsenten			tulee olla
kunskap i fråga om skydd						päteväksi		tunnustettuja
för nationella minoriteter.						asiantuntijoita			kansallis-
						ten vähemmistöjen suo-
						jelun alalla.
2.	Sammansättningen				av	2. Tämän neuvoa-antavan
den	rådgivande			kommit-		komitean kokoonpanosta
tén och dess arbet-						ja menettelytavoista pä-
sordning			skall	fastställas		ättää	ministerikomitea
av		ministerkommittén				vuoden	kuluessa			tämän
inom ett år efter denna						puiteyleissopimuksen
ramkonventions				ikraft-		voimaantulosta.
trädande.

Section V	Del V	V OSA
Article 27	Artikel 27	27 artikla

This framework Conven- tion shall be open for signature by the member

Denna	ramkonvention	Tämä puiteyleissopimus
skall vara öppen för un-		on avoinna Euroopan
dertecknande av Eu-		neuvoston jäsenvaltioiden

445

Bilaga 4 SOU 2005:40

States of the Council of

roparådets medlemsstater.

allekirjoittamista

varten.

Europe. Up until the date

Fram till den dag då kon-

Voimaantulopäiväänsä

when

the

Convention

ventionen

träder

kraft

saakka

yleissopimus

enters into force, it shall

skall den även vara öppen

avoinna allekirjoittamista

also be open for signature

för

undertecknande av

varten myös muulle mi-

by any other State so in-

varje

annan

stat

som

nisterikomitean tätä

var-

vited by the Conimittee of

inbjudits därtill av minis-

ten

kutsumalle

valtiolle.

Ministers. It is subject to

terkommittén.

Den

skall

Se on ratifioitava tai hy-

ratification, acceptance or

ratificeras,

godtas

eller

väksyttävä. Ratifioimis- ja

approval. Instruments of

godkännas. Ratifikations-,

hyväksymiskirjat

tallete-

ratification acceptance on

godtagande- eller godkän-

taan Euroopan neuvoston

approval shall be depos-

nandeinstrument

skall

pääsihteerin huostaan.

ited

with

the

Secretary

deponeras

hos

Eu-

General of the Council of

roparådets

generalsekret-

Europe.

erare.

Article 28

Artikel 28

28 artikla

1. This framework Con-

1. Denna

ramkonvention

1. Tämä

puiteyleissopi-

vention

shall

enter

into

träder i kraft den första

mus tulee voimaan seura-

force on the first day of

dagen i den månad som

avan

kuukauden

ensim-

the

month

following the

följer efter utgången av en

mäisenä päivänä sen jäl-

expiration of a period of

period om tre månader

keen,

kun

kulunut

three months

after

the

från den dag då tolv

kolme

kuukautta

päi-

date

which

twelve

medlemsstater

Eu-

västä,

jona kaksitoista

member

States

the

roparådet har uttryckt sitt

Euroopan

neuvoston

Council

Europe

have

samtycke

till

att

vara

jäsenvaltiota on 27 artik-

expressed their consent to

bundna av konventionen i

lan

määräysten

mukai-

be bound by the Conven-

enlighet med

bestämmel-

sesti ilmoittanut sitoutu-

tion

accordance

with

serna i artikel 27.

vansa

noudattamaan

yle-

the

provisions

Article

issopimusta.

27.

2. In respect of any mem-

2. I förhållande till en

Jäsenvaltion

osalta,

ber State which subse-

medlemsstat som

senare

joka

myöhemmin

ilmo-

quently expresses its con-

uttrycker sitt samtycke till

ittaa

sitoutuvansa

nou-

sent to be bound by it, the

att

vara

bunden

dattamaan

puiteyleisso-

framework

Convention

ramkonventionen

träder

pimusta,

puiteyleissopi-

shall enter into force on

denna i kraft den första

mus tulee voimaan seura-

the first day of the month

dagen i den månad som

avan

kuukauden

ensim-

following

the

expiration

följer efter utgången av en

mäisenä päivänä

sen

jäl-

446

SOU 2005:40 Bilaga 4

of a period of three

period

tre

månader

keen, kun

kulunut

months after the date of

från dagen för deponerin-

kolme

kuukautta

päi-

the deposit of the instru-

gen av ratifikations-,

västä, jona ratifioimis- tai

ment of ratification, ac-

godtagande- eller godkän-

hyväksymiskirja

tal-

ceptance or approval.

nandeinstrumentet.

letettu.

Article 29

Artikel 29

29 artikla

1. After the entry into

1. Efter det att denna

1. Tämän

puiteyleissopi-

force

this

framework

ramkonvention har trätt i

muksen

tultua

voimaan

Convention

and

after

kraft

och

efter

samråd

Euroopan

neuvoston

consulting

the

Contract-

med de fördragsslutande

ministerikomitea

voi,

ing States, the Conunittee

staterna kan Europarådets

neuvoteltuaan

sopimus-

of the Ministers of the

ministerkommitté, genom

valtioiden kanssa, Euroo-

Council

Europe

may

ett beslut som fattas med

pan

neuvoston

perussä-

invite to accede to the

den majoritet som före-

ännön 20 artiklan d koh-

Convention, by a decision

skrivs i artikel 20 d i Eu-

dan

mukaisella

enem-

taken

the

majority

roparådets stadga, inbjuda

mistöpäätöksellä

kutsua

provided

for

Article

varje stat att ansluta sig

liittymään

yleissopimuk-

20.d of the Statute of the

som inte är medlem av

seen Euroopan neuvoston

Council

Europe,

any

Europarådet

och

som

ulkopuolisen valtion, joka

non-member State of the

inbjudits att

underteckna

on 27 artiklan määräysten

Council of Europe which,

ramkonventionen

mukaisesti

kutsuttu

alle-

invited to sign in accor-

enlighet med bestämmel-

kirjoittamaan

tämä

pui-

dance with the provisions

serna i artikel 27, men

teyleissopimus,

mutta

of Article 27, has not yet

ännu inte har gjort detta,

joka ei sitä ole vielä teh-

done so, and any other

och alla andra icke-

nyt,

samoin

kuin

muun

non-member State.

medlemsstater.

Euroopan

neuvoston

ulkopuolisen valtion.

2. In respect of any ac-

2. Med avseende på en

Liittyjävaltion

osalta

ceding State, the frame-

anslutande

stat

träder

puiteyleissopimus

tulee

work

Convention

shall

ramkonventionen

kraft

voimaan

seuraavan

kuu-

enter into force on the

den första dagen i den

kauden

ensimmäisenä

first day of the month

månad

som

följer

efter

päivänä

sen jälkeen,

kun

following

the

expiration

utgången av en period om

on kulunut kolme kuu-

of a period of three

tre månader från den dag

kautta päivästä, jona liit-

months after the date of

då anslutningsinstrumen-

tymiskirja

talletettu

the deposit of the instru-

tet deponerades hos Eu-

Euroopan

neuvoston

ment

accession

with

roparådets

generalsekret-

pääsihteerin huostaan.

the Secretary

General of

erare.

447

Bilaga 4 SOU 2005:40

the Council of Europe.

Article 30

Artikel 30

30 artikla

1. Any State may, at the

1. En stat får vid un-

1. Kukin valtio voi tämän

time of signature or when

dertecknandet

eller

när

puiteyleissopimuksen

depositing

its

instrument

den deponerar sitt ratifi-

allekirjoittaessaan

tai

of ratification, acceptance,

kations-,

godtagande-,

ratifioimis-, hyväksymis-

approval

accession,

godkännande- eller ans-

tai liittymiskirjan talletta-

specify

the territory

lutningsinstrument

ange

essaan

määritellä

alueen

territories for whose in-

på vilket territorium eller

tai alueet, joiden kansain-

ternational

relations

på vilka

territorier,

för

välisistä suhteista se vas-

responsible

to which this

vars

internationella

för-

taa ja joihin tätä puitey-

framework

Convention

bindelser den är ansvarig,

leissopimusta sovelletaan.

shall apply.

denna

ramkonvention

skall vara tillämplig.

2. Any State may at any

2. En stat kan vid en

2. Valtio voi milloin ta-

later date, by a declaration

senare tidpunkt genom en

hansa

myöhemmin

Eu-

addressed to the Secretary

förklaring

till

Eu-

roopan

neuvoston

pää-

General of the Council of

roparådets

generalsekret-

sihteerille

osoitetulla

Europe, extend the appli-

erare

utsträcka

selityksellä ulottaa tämän

cation of this framework

tillämpningen

denna

puiteyleissopimuksen

Convention to any other

ramkonvention

till

ett

soveltamisen

koskemaan

territory

specified in the

annat

territorium

som

muuta

selityksessä

mää-

declaration. In

respect

anges

i förklaringen. För

riteltyä

aluetta. Tällaisen

such territory the frame-

ett

sådant

territorium

alueen

osalta

puiteyleis-

work

Convention

shall

träder ramkonventionen i

sopimus tulee

voimaan

enter into force on the

kraft den första dagen i

seuraavan

kuukauden

first day of the month

den

månad

som

följer

ensimmäisenä päivänä sen

following

the

expiration

efter utgången av en pe-

jälkeen,

kun on

kulunut

of a period of three

riod om tre månader från

kolme

kuukautta

päi-

months after the date of

den dag då generalsekret-

västä, jona pääsihteeri on

receipt of such declaration

eraren mottog

förklarin-

vastaanottanut

mainitun

by the Secretary General.

gen.

selityksen.

Any

declaration

made

3. En förklaring som av-

3. Kahden

edellä

olevan

under

the

two preceding

getts

enligt

två

kappaleen

mukaisesti

paragraphs may, in respect

föregående

punkterna

tehty selitys voidaan siinä

of any

territory specified

kan, med avseende på ett

mainitun

alueen

osalta

such

declaration,

territorium som angetts i

irtisanoa

pääsihteerille

448

SOU 2005:40 Bilaga 4

withdrawn by a notifica-

förklaringen,

återtas

ge-

osoitetulla

ilmoituksella.

tion addressed to the Sec-

nom

underrättelse

till

Irtisanominen

tulee

voi-

retary General. The with-

generalsekreteraren.

maan seuraavan kuukau-

drawal shall become ef-

Återtagandet träder i kraft

den

ensimmäisenä

päi-

fective on the first day of

den första dagen i den

vänä sen jälkeen, kun on

the month

following the

månad

som

följer

efter

kulunut kolme kuukautta

expiration of a period of

utgången av en period om

päivästä,

jona

pääsihteeri

three

months

after

the

tre månader från den dag

vastaanottanut

mai-

date of receipt of such

då

generalsekreteraren

nitun ilmoituksen.

notification by the Secre-

mottog underrättelsen.

tary General.

Article 31

Artikel 31

31 artikla

1. Any Party may at any

1. En part kan vid vilken

1. Sopimuspuoli voi mil-

time

denounce

this

tidpunkt

som

helst

säga

loin

tahansa

irtisanoa

framework

Convention

upp denna ramkonvention

tämän puiteyleissopimuk-

by means of at notifica-

genom

notifikation

till

sen Euroopan neuvoston

tion addressed to the Sec-

Europarådets

generalsek-

pääsihteerille

osoitetulla

retary

General

the

reterare.

ilmoituksella.

Council of Europe.

2. Such denunciation shall

2. Uppsägningen

träder i

Irtisanominen

tulee

become effective

the

kraft den första dagen i

voimaan

seuraavan

kuu-

first day of the month

den månad

som följer

kauden

ensimmäisenä

following the

expiration

efter utgången av en pe-

päivänä

sen

jälkeen,

kun

of a period of six months

riod om sex månader från

on kulunut kuusi kuuka-

after the date of receipt of

den dag då generalsekre-

utta päivästä, jona pää-

the

notification

the

taren

mottog

notifika-

sihteeri on vastaanottanut

Secretary General.

tionen.

ilmoituksen.

Article 32

Artikel 32

32 artikla

The Secretary General of

Europarådets

generalsek-

Euroopan

neuvoston

the

Council

Europe

reterare

skall

underrätta

pääsihteeri ilmoittaa neu-

shall

notify

the

member

Europarådets

medlem-

voston

jäsenvaltioille,

States

the

Council,

sstater,

andra

signatär-

muille

allekirjoittajaval-

other signatory States and

stater och varje annan stat

tiolle ja

jokaiselle tähän

any State which has ac-

som har anslutit sig till

puiteyleissopimukseen

ceded

to this

framework

denna ramkonvention om

liittyneelle valtiolle

Convention, of:

449

Bilaga 4 SOU 2005:40

a) any singature;

a) undertecknande,

a) allekirjoituksista;

b) the deposit of any in-

b) deponering av ratifika-

b) ratifioimis- ja hyväk-

strument

ratification,

tions-, godtagande-, god-

symiskirjojen

tallettami-

acceptance,

approval or

kännande- eller anslut-

sista;

accession;

ningsinstrument

c) any date of entry into

c) dag för denna ramkon-

c) tämän puiteyleissopi-

force

this framework

ventions

ikraftträdande

muksen 28, 29 ja 30 ar-

Convention

acccor-

enligt artiklarna 28, 29 och

tiklan

mukaisista

voima-

dance with Articles 28, 29

30,

antulopäivistä;

and 30;

d) any other act, notifica-

d) andra åtgärder, notifi-

d) muista tähän puiteyle-

tion

communication

kationer eller

meddelan-

issopimukseen

liittyvistä

relating to this framework

den

som

rör

denna

toimista, ilmoituksista tai

Convention.

ramkonvention.

tiedonannoista.

witness

whereof

the

Till

bekräftelse

härav har

Tämän

vakuudeksi

alle-

undersigned,

being

duly

undertecknade,

därtill

kirjoittaneet,

siihen

asi-

authorised thereto,

have

vederbörligen

befullmäk-

anmukaisesti

valtuutet-

signed

this

framework

tigade,

undertecknat

tuina,

ovat

allekirjoitta-

Convention.

denna ramkonvention.

neet tämän puiteyleisso-

pimuksen.

Done

Strasbourg,

this

Upprättad

Strasbourg

Tehty

Strasbourgissa 1

lst day of February 1995,

den 1 februari 1995 på

päivänä

helmikuuta

1995

English

and

French,

engelska och franska, vilka

yhtenä

englannin-

both

texts being

equally

båda texter är lika giltiga, i

ranskankielisenä

kappale-

authentic, in a single copy

ett

enda

exemplar

som

ena,

jonka

molemmat

which

shall

be deposited

skall deponeras i Eu-

tekstit ovat yhtä todis-

in the archives of the

roparådets

arkiv.

Eu-

tusvoimaiset ja joka tal-

Council

of Europe. The

roparådets

generalsekret-

letetaan

Euroopan

neu-

Secretary General

the

erare skall sända bestyrkta

voston arkistoon. Euroo-

Council

Europe

shall

kopior till varje medlem-

pan neuvoston pääsihteeri

transmit

certified

copies

sstat i Europarådet och till

toimittaa oikeaksi

todis-

to each member State of

varje annan stat som har

tetut

jäljennökset

kulle-

the

Council

Europe

inbjudits att underteckna

kin Euroopan neuvoston

and to any State invited to

eller ansluta sig till denna

jäsenvaltiolle

jokaiselle

sign or accede to this

ramkonvention.

valtiolle, joka on kutsuttu

framework Convention.

allekirjoittamaan

tämä

450

SOU 2005:40

Bilaga 4

puiteyleissopimus tai liittymään siihen.

451

Redovisning från enkätundersökning

I denna bilaga redovisas resultaten från en enkätundersökning som gjordes hösten 2004 bland sverigefinnar boende i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län. Ca 8 000 enkäter distribuerades till enskilda genom olika nätverk, såsom sverige- finska organisationer, finskspråkig församlingsverksamhet, sverige- finska skolor och förskolor etc.

Totalt 4 910 ifyllda enkäter har inkommit.

Av dessa har 4 551 enkäter registrerats och bearbetats.

359 enkäter, som inkommit från orter utanför avsedd region, har inte registrerats. Antalet lämnade svar för respektive frågan anges med n=.

453

Bilaga 5

SOU 2005:40

SVAR PÅ FRÅGOR/VASTAUS KYSYMYKSIIN: 1. Nuvarande hemkommun/Nykyinen kotikunta

Arboga	4
Botkyrka	231
Danderyd	9
Ekerö	2
Enköping	129
Eskilstuna	450
Fagersta	98
Flen	16
Gnesta	4
Hallstahammar	81
Haninge	94
Heby	5
Huddinge	157
Håbo	94
Järfälla	86
Katrineholm	87
Knivsta	2
Kungsör	4
Köping	72
Lidingö	39
Nacka	73
Norberg	71
Norrtälje	5
Nykvarn	53
Nyköping	47
Nynäshamn	30
Oxelösund	101
Sala	3
Salem	14
Sigtuna	45
Skinnskatteberg	66
Sollentuna	24
Solna	46
Stockholm	634
Strängnäs	27
Sundbyberg	60
Surahammar	137
Södertälje	274

Tierp	4
Trosa	24
Tyresö	57
Täby	52
Upplands Väsby	230
Upplands-Bro	24
Uppsala	108
Vallentuna	38
Vaxholm	1
Vingåker	1
Värmdö	13
Västerås	215
Älvkarleby	62
Österåker	48
Östhammar	65
okänd kommun	235
Totalt	4 551

454

SOU 2005:40

Bilaga 5

Nuvarande hemkommun

kommun

Arboga

Botkyrka Danderyd

Ekerö

Enköping

Eskilstuna

Fagersta Flen

Gnesta Hallstahammar

Haninge

Heby

Huddinge Håbo

Järfälla Katrineholm

Knivsta

Kungsör

Köping

Lindingö Nacka

Norberg

Norrtälje Nykvarn

Nyköping Nynäshamn Oxelösund

Sala

Salem Sigtuna

Skinnskattebe

Sollentuna

Solna Stockholm Strängnäs

Sundbyberg Surahammar

Södertälje

Tierp

Trosa Tyresö

Täby

Upplands

Upplands-Bro

Uppsala Vallentuna

Vaxholm

Vingåker Värmdö

Västerås Älvkarleby

Österåker Östhammar

okänt

100

200

300

400

500

600

700

antal svar

455

Bilaga 5

SOU 2005:40

2. Kön/Sukupuoli (n=4551)

Könsfördelning

33%

kvinnor män

inget svar

66%

3. Ålder/Ikä (n=4551)

Åldersfördelning

år

< 10

okänt

200

400

600

800

1000

1200

1400

antal personer

456

SOU 2005:40

Bilaga 5

4. Född i/Syntynyt (n=4551)

Födelseland

9% 0%

annat

Finland

Sverige inget svar

91%

5. Om Du är född i Finland, vilket år flyttade Du till Sverige?/Jos olet syntynyt Suomessa, minä vuonna muutit Ruotsiin? (n=3833)

Flyttade från Finland till Sverige

årtionde

2000

1990

1980

1970

1960

1950

1940

1930

1920

okänt

200

400

600

800

1000

1200

1400

1600

1800

antal

457

Bilaga 5

SOU 2005:40

6. Anser Du att det är viktigt att det talas finska i Sverige?/Onko mielestäsi tärkeää, että Ruotsissa puhutaan suomen kieltä? (n=4551)

Fråga 6:

nej

vet ej inget svar

94%

7. Visste Du att finska språket har särskild ställning som erkänt minoritetsspråk i Sverige?/Tiesitkö, että suomen kielellä on tunnus- tetun vähemmistökielen erityisasem Ruotsissa? (n=4551)

Fråga 7:

14% 1%

nej

inget svar

85%

458

SOU 2005:40

Bilaga 5

8. Talar du finska?/Puhutko suomea? (n=4551)

Fråga 8:

nej

inget svar

99%

9. I vilka sammanhang talar du finska?/Missä tilanteissa puhut suo- mea? (procent) (n=3906, 357, 1302, 322 samt 3811)

Fråga 9:			Född i Finland
Fråga 9:			Född i Finland
			Född i Sverige eller annat land
			Född i Sverige eller annat land

100%

90%

80%

70%

60%

50%

40%

30%

20%

10%

hemma

i skolan

på arbetet

myndigh.

på fritiden

Använder finska

459

Bilaga 5

SOU 2005:40

10. Är det viktigt för Dig att få tala finska?/Onko Sinulle tärkeää saada puhua suomea? (n=4551)

Fråga 10:

nej

inget svar

95%

11. Är Du nöjd med Dina kunskaper i finska?/Oletko tyytyväinen suomen kielen taitoosi? (n=4531)

		Fråga 11:
	100
	80
procent	60
procent	40
	20
	0
	ja	nej	inge svar
		svarsalternativ

Född i Finland

Född i Sverige eller annat land

460

SOU 2005:40

Bilaga 5

12. Om Du inte är nöjd, skulle Du vilja förbättra Dina kunskaper i finska?/Jos et ole tyytyväinen, haluaisitko parantaa suomen kielen taitoasi? (n=450)

Fråga 12:

6% 3%

nej

inget svar

91%

13. Finns det kurser i finska på din hemort eller i kommunen?/

Tarjotaanko kotipaikkakunnallasi tai kunnassasi suomen kielen kursseja? (n=4319)

Fråga 13:

24%

54%	nej

vet ej

22%

461

Bilaga 5

SOU 2005:40

14. Är det viktigt, enligt Din mening, att det finns finskspråkig offentlig service på hemorten?/Onko Sinun mielestä tärkeää, että kotipaikakunnallasi on suomenkielisiä julkisia palveluja? (n=4551)

Fråga 14:

nej

vet ej inget svar

89%

Åldersfördelning svar ja fråga 14

ålder

< 10

okänt

200

400

600

800

1000

1200

antal

462

SOU 2005:40

Bilaga 5

		Könsfördelning fråga 14:
	120
	100
procent	80			kvinnor
procent	60			män
	60			män
	40			okänt kön
	20
	0
	inget svar	ja	nej	vet ej
		svarsalternativ

	Fördelning efter födelseland fråga 14:
	100
	80
procent	60			Född i Finland
	60			Född i Sverige
	40			Född i Sverige
	40			Född i annat land
				Född i annat land
	20
	0
	inget svar	ja	nej	vet ej
		svarsalternativ

15. Om Ditt svar är ja, vilken typ av finskspråkig service borde det finnas?/Jos vastauksesi on kyllä, minkälaisia palveluja tulisi olla suomenkielellä? (n=4054)

Förskola/Esikoulu:	60 %
Skola/Koulu:	59 %
Äldreomsorg/Vanhustenhuolto:	99 %
Hälso- och sjukvård/Terveyden- ja sairaanhoito :	90 %

463

Bilaga 5

SOU 2005:40

16. Anser Du att det är viktigt att kunna tala finska i kontakter med myndigheter? Till exempel i kontakter med skattemyndigheten eller försäkringskassan?/Onko mielestäsi tärkeää, että suomen kieltä voisi käyttää asioidessa viranomaisten kanssa? Esimerkiksi verovi- rastossa tai vakuutuskassassa? (n=4551)

Fråga 16:

7% 1%

nej

vet ej inget svar

83%

Åldersfördelning svar ja fråga 16:

ålder

< 10

okänt

200

400

600

800

1000

1200

antal

464

SOU 2005:40

Bilaga 5

		Könsfördelning fråga 16
	90
	80
	70
procent	60		kvinnor
procent	50
	50
	40		män
	30
	20
	10
	0
	ja	nej	vet ej
		svaralternativ

	Fördelning efter födelseland fråga 16
	90
	80
	70
procent	60		Född i annat land
	50		Född i Finland
	40		Född i Finland
	40		Född i Sverige
	30
	30
	20
	10
	0
	ja	nej	vet ej
		svarsalternativ

465

Bilaga 5

SOU 2005:40

17. Skulle Du använda Dig av finskspråkig service om det fanns möjlighet till det?/Käyttäisitkö suomenkielisiä palveluja, jos sellaisia olisi tarjolla? (n= 4551)

Fråga 17:

	12%	2%
	12%
11%		ja
11%		nej
		nej
		vet ej
		inget svar
		75%

		Könsfördelning fråga 17
	90
	80
	70
procent	60		kvinnor
procent	50
	50
	40		män
	30
	20
	10
	0
	ja	nej	vet ej
		svarsalternativ

466

SOU 2005:40

Bilaga 5

		Födelseland fråga 17
	90
	80
	70
procent	60
	50
	40
	30
	30
	20
	10
	0
	ja	nej	vet ej
		svarsalternativ

Född i annat land

Född i Finland

Född i Sverige

18. Behöver Du hjälp på grund av språket när Du t.ex. besöker vårdcentralen eller har kontakt med myndigheter?/Tarvitsetko kielen takia apua esimerkikstai asioidessasi viranomaisten kanssa?

(n=4551)

	Fråga 18:
14%	2%
14%
		aldrig
		ibland
24%	60%	ofta
	60%	inget svar
		inget svar

467

Bilaga 5 SOU 2005:40

19. Vem brukar Du få hjälp av, om Du behöver det?/Keneltä saat tarvittaessa apua?

Anhöriga eller vänner/Omaiselta tai ystävältä:	74 %
Officiell tolk/Viralliselta tulkilta:	30%
Finskspråkig personal/Suomenkieliseltä henkilökunnalta:	14 %
Jag får inte hjälp av någon/En saa apua keneltäkään:	8 %

20. Finns det barn under 18 år i familjen?/Onko perheessäsi alle 18- vuotiaita lapsia? (n=4551)

Fråga 20:

24%

nej

inget svar

72%

21. Talar barnet/barnen finska?/Puhuuko lapsi/Puhuvatko lapset suomea? (n=1091)

ja/kyllä 87 % nej/ei 12 %

22. Om barnet/barnen går i förskola, är förskolan/Jos lapsi/lapset käy esikoulua (päivähoidossa), onko esikoulu (n=554)

helt svenskspråkig/kokonaan ruotsinkielinen:	49 %
åtminstone delvis finskspråkig/ainakin osittain suomen-	50 %
kielinen:
annat/muuta:	1 %

468

SOU 2005:40

Bilaga 5

23. Om förskolan är helt svenskspråkig: får barnet/barnen i modersmålsstöd i förskolan?/Jos esikoulu on kokonaan ruotsinkielinen: saako lapsi/lapset äidinkielentukea esikoulussa?

ja/kyllä 25%

24. Har Din familjen fått information om modersmålsstöd i för- skolan? I så fall hur?/Onko perheesi saanut tietoa esikoulun äidinki- elentuesta? Jos olette, miltä taholta?

Fått information/Saanut tietoa:	24 %
Kommunen har lämnat skriftlig information/Kunta on	10 %
antanut kirjallistä tietoa:
Kommunen har lämnat muntlig information/Kunta on	5 %
antanut suullista tietoa:
Jag har själv fått söka information aktivt/Olen itse joutu-	8 %
nut hakemaan tietoa aktiivisesti:

25. Stämmer något av följande alternativ?/Pitääkö jokin seuraavista vaihtoehdoista paikkaansa?

Kommunen har inte ordnat modersmålsstöd i förskolan trots att familjen krävt det./Kunta ei ole järjestänyt äidinkielentukea esikou- lussa, vaikka perhe on vaatinut sitä.: 7 %

Kommunen anordnar modersmålsstöd i förskolan men vårt barn kan inte delta p.g.a. praktiska skäl (t.ex. tiden eller platsen passar inte)./Kunta järjestää äidinkielentukea ikoulussa, mutta lapsemme ei voi osallistua käytännön syistä (esim. aika tai paikka ei sovi): 3 %

Jag skulle vilja att vårt barn fick modersmålsstöd om undervis- ningen anordnades på den egna förskolan/Haluaisin, että lapseni saisi äidinkielentukea jos tukea annettaisiin siinä esikoulussa mitä hän käy.: 24 %

26. Om det finns skolbarn i Din familj, är skolan/Jos perheessäsi on kouluikäisiä lapsia, onko koulu

helt svenskspråkig/kokonaan ruotsinkielinen:	62 %
åtminstone delvis finskspråkig/ainakin osittain	37 %
suomenkielinen:
annat/muuta:	0,5 %

469

Bilaga 5

SOU 2005:40

27. Om skolan är helt svenskspråkig: deltar barnet/barnen i mo- dersmålsundervisning i skolan?/Jos koulu on kokonaan ruotsinkieli- nen: saako lapsi/saavatko lapset äidinkielenopetusta koulussa?

Ja/kyllä: 50 %

28. Har Din familj fått information om skolans modersmålsunder- visning? I så fall hur?/Onko perheesi saanut tietoa koulun äidinkie- lenopetuksesta? Jos on niin miten?

Fått information/Saanut tietoa:	40 %
Kommunen har lämnat skriftlig information/Kunta on	22 %
antanut kirjallistä tietoa:
Kommunen har lämnat muntlig information/Kunta on	8 %
antanut suullista tietoa:
Jag har själv fått söka information aktivt/Olen itse joutu-	11 %
nut hakemaan tietoa aktiivisesti:

29. Stämmer något avföljande alternativ?/Pitääkö jokin seuraavista vaihtoehdoista paikkaansa?

Kommunen har inte ordnat modersmålsundervisning i skolan trots att familjen krävt det./Kunta ei ole järjestänyt äidinkielenopetusta koulussa, vaikka perhe on vaatinut sitä: 4 %

Kommunen anordnar modersmålsundervisning i skolan men vårt barn kan inte delta p.g.a. praktiska skäl (t.ex. tiden eller platsen passar inte)./Kunta järjestää äidinkielenopetusta koulussa, mutta lapsemme ei voi osallistua käytännön syistä (esim. aika tai paikka ei sovi): 8 %

Jag skulle vilja att mitt barn deltog i modersmålsundervisning om undervisningen anordnades på barnets egen skola./Haluaisin, että lapseni saisi äidinkielenopetusta jos opetus järjestettäisiin siinä kou- lussa mitä hän käy: 14 %

Jag skulle vilja att mitt barn gick i finsk grundskoleverksamhet, om sådan anordnades på hemorten./Haluaisin, että lapseni kävisi suo- menkielisessä peruskoulussa jos sellaista järjestettäisiin kotipaikka- kunnalla: 8 %

30. Deltar Du eller någon i Din familj i någon finskspråkig verk- samhet på fritiden? Vilken typ av verksamhet?/Osallistutko Sinä tai

470

SOU 2005:40

Bilaga 5

joku perheesäsi suomenkieliseen vapaa-ajan toimintaan? Mihin toi- mintaan? (n=4551)

Fråga 30:

7%
34%	ja
34%	nej
59%	inget svar

Deltar i/ Osallistuu

Finskspråkig föreningsverksamhet/Suomenkieliseen järjestötoimin- taan: 68 %

Församlingens finskspråkiga verksamhet/Seurakunnan suomenkie-

liseen toimintaan:

53 %

Det finns ingen finsk verksamhet på hemorten/

Asuinpaikkakunnallani ei järjestetä suomenkielistä toimintaa: 3 %

Jag skulle gärna delta om det fanns finsk verksamhet/Osallistuisin mielelläni, jos olisi suomenkielistä toimintaa: 10 %

31. Är Du intresserad av finskspråkig kulturaktiviteter?/Oletko ki- innostunut suomenkielisestä kulttuuritoiminnasta? (n=4551)

471

Bilaga 5

SOU 2005:40

Fråga 31:

14%

nej

inget svar

79%

32. Skulle Du vilja att det fanns mer finskspråkig kulturverksam- het? Vilken typ av verksamhet?/Haluaisitko enemmän suomenkie- listä kulttuuritoimintaa? Minkälaista toimintaa? (n=4551)

Fråga 32:

	13%
11%	ja
	ja
	nej

inget svar

76%

Teater/Teatteria:	67 %
Film/Elokuvia:	62 %
Musik/ Musiikkia:	56 %
Dans/Tanssia:	36 %
Biblioteksverksamhet/Kirjastotoimintaa:	51 %
Verksamhet för barn/Toimintaa lapsille:	43 %
472

SOU 2005:40

Bilaga 5

33. Är det viktigt för Dig att det finns finskspråkig litteratur på biblioteket?/Onko Sinulle tärkeää, että kirjastosta löytyy suomenkie- listä kirjallisuutta? (n=4551)

Fråga 33:

9% 3%

nej

inget svar

88%

34. Har Du möjligheter att se finskspråkiga program på TV?/Onko Sinulla mahdollisuuksia katsoa suomenkielisiä ohjelmia televisiosta?

(n=4551)

Fråga 34:

13% 1%

nej

inget svar

86%

473

Bilaga 5

SOU 2005:40

35. Ser Du på finskspråkiga program på TV? Vems program?/

Katsotko suomenkielisiä ohjelmia televisiosta? Kenen lähettämiä ohjelmia? (n=3908)

Ser program/Katsoo ohjelmia:	92 %
Sveriges Televisions finskspråkiga program/Ruotsin television	75 %
(SVT:n) suomenkielisiä ohjelmia:
TV Finlands program/TV Finlandin ohjelmia:	82 %

36. Kuunteletko suomenkielisiä ohjelmia radiosta? Kenen lähettä- miä?/Lyssnar Du på finskspråkiga program på radion? Vems pro- gram? (n=4551)

Fråga 36:

	3%
29%	ja
	ja
	nej

inget svar

68%

Sveriges Radios, när- eller lokalradions finskspråkiga program/

Ruotsin radion, lähi- tai paikallisradion suomenkielisiä ohjelmia: 80 %

Finska radions program/Suomen yleissradion ohjelmia:

53 %

474

SOU 2005:40

Bilaga 5

37. Läser Du finskspråkiga tidningar och i så fall vad?/Luetko suo- menkielisiä lehtiä? Jos luet, niin mitä lehtiä? (n=4551)

Fråga 37:

14%

nej

inget svar

83%

Sverigefinska tidningar/Ruosinsuomalaisia lehtiä :	66 %
Tidningar från Finland/Lehtiä Suomesta:	78 %

475

Unga sverigefinnars tankar om finsk identitet i Sverige

Lotta Weckström

Förord

För innehållet i följande bilaga står författaren.

Utgångspunkten för Weckströms forskningsarbete är att se på finnar i Sverige ur ett integrationsperspektiv. De intervjuades utta- landen och tankar om finsk identitet kan dock även läsas i ett mi- noritetspolitiskt perspektiv, även om utgångspunkten blir något annorlunda.

Lotta Weckström, f. 1973, är doktorand vid Jyväskylä universitet (Centre for Applied Language Studies) samt gästforskare vid Uni- versiteit van Amsterdam, Department for Speech Communication.

477

Bilaga 6

SOU 2005:40

Inledning

Den här artikeln baserar sig på mitt pågående avhandlingsarbete. I avhandlingen kommer jag att behandla i Sverige födda och där bo- satta andra generationens finskspråkiga invandrares förhållande till finskheten och till det finska språket.1

Undersökningen baserar sig på det material, som jag samlat un- der våren 2002 och vintern 2004, i Mälardalen, i Köping, Eskilstuna, Västerås och Stockholm. Det består dels av material från temaintervjuer dels av material från återkopplingsdiskussioner med de personer som tidigare intervjuats. De intervjuade var före- trädare för den andra och tredje generationen av de finskspråkiga invandrarna, som flyttade till Sverige under de stora inflyttningsvå- gorna på 1960- och 1970-talen. Deras ålder vid intervjutillfället var 24 till 35 år. Drygt hälften av de intervjuade var kvinnor. Två tred- jedelar av de intervjuade hade gått i finskspråkiga klasser åtmin- stone under en del av sin tid i grundskolan. Majoriteten av de inter- vjuade hade barn under skolåldern. Nästan alla de intervjuade var villiga att delta i en återkopplingsdiskussion på basis av intervjun. Härvid diskuterades de tankar som väckts vid det första intervju- tillfället. Vi gick närmare in på de frågor, som upplevts som cen- trala. I det fall det var möjligt intervjuade jag även respondenternas föräldrar. Intervjuerna och återkopplingsdiskussionerna varade mellan 1–2,5 timmar. Två tredjedelar av intervjuerna och återkopp- lingsdiskussionerna fördes på finska, de övriga på svenska.2 Största delen av intervjuerna gjordes hemma hos respondenterna, men jag bandade diskussioner även på kaféer, bibliotek och i Västerås finska församlingens lokaler.

Utgångspunkten för intervjuerna var att klargöra vilken konkret betydelse det finska språket har för respondenternas minoritets- identitet och minoritetskultur, samt hur finskhet och det finska språket syns (och hörs) i vardagen för invandrare i andra och tredje generationen. I intervjuerna behandlades också andra aspekter av sverigefinländarnas liv, som t.ex. finskhetens- och svenskhetens djupaste väsen, teman kring den nationella identiteten och immi- grationen i den svenska vardagen. Finns det något positivt med finska rötter eller upplevs immigrationsbakgrunden främst som en börda? När är man inte längre invandrare, och betraktas man efter

1Under de stora inflyttningsvågorna flyttade även svenskspråkiga finländare till Sverige. Denna grupp blev inte stämplad på grund av språkliga problemen.

2Exemplen 1, 2, 3a, 3b, 5, 5a, 5b, 5d, 5e, 5f, 6b, 7a och 8 är översatta från finska. För läsvärd- hetens skull är översättningen innehållsmässig och inte exakt.

478

SOU 2005:40

Bilaga 6

det automatiskt som svensk, eller är sverigefinskhet ett potentiellt alternativ?3

En finne igen! Finnarnas image i Sverige

Under de stora migrationsvågorna, på 1960- och 1970-talen, då de intervjuades föräldrar anlände till Sverige, förhöll sig svenskarna reserverat till de finska invandrarna. I en undersökning gjord i slu- tet av 1960-talet beskrevs finnarna som hårt arbetande men gräl- sjuka och opålitliga. De jämfördes med invandrare från Polen, Italien och dåvarande Jugoslavien. Deras livsstil ansågs vara starkt avvikande från den svenska. När undersökningen upprepades 20 år senare visade det sig att finnarnas status markant hade ändrats: på 1980-talet jämställdes de med svenskarna beträffande livsstil, värde- ringar och kultur.4 Förändringen i de finska invandrarnas image syns också klart i intervjuerna: andra generationens invandrare och deras föräldrar ger mycket olika beskrivningar av finskheten i Sverige. I följande exempel berättar en, första generations invand- rare om sina känslor om finskheten och invandrarskapet.5 Hon an- lände till Sverige 1968 med sin lilla dotter, efter det att maken hade ordnat med arbete och bostad.

Exempel 1

Man får en tanke att jaha, man hör till den där gruppen. Jag skulle ut- trycka det så att om man tar en ljung från skogen och planterar den i rabatten, så slår den ju inte rot där. När man har kommit till landet som en invandrare, så är man en invandrare så länge man är i det nya landet. (Kvinna, född 1938)

Första generationens invandrare, de som fysiskt flyttade och bo- satte sig i Sverige, berättar ofta om svårigheter, som den nyinflytta- des vardag var full av. Vid sidan av de dystra minnena finns det också roliga anekdoter och historier om hjälpsamma svenska gran- nar, som tog emot nykomlingarna med öppna armar. De, som flyttade med sin familj, fick ett varmare mottagande än ungkar- larna, som bosatte sig i fabrikernas baracker. Första generationens berättelser om invandrarskapet färgas dock starkt av känslor av att

3Det är skäl att uppmärksamma, att en del av intervjuerna kom närmast att behandla in- vandringsfrågan och inte frågan om invandrarens identitetskänsla. Detta är ett faktum, som kan verka marginalt, men som ändå starkt påverkar svaren och tonen i intervjun.

4Westin 1984:335–336

5För att skydda de intervjuades anonymitet, anges i fortsättningen enbart ett begynnelse- bokstav, deras kön och födelseår. Intervjuaren betecknas med L.

479

Bilaga 6

SOU 2005:40

vara avvikande och av marginalisering. Dessa känslor tycks bestå trots att en lång tid förflutit. Det, som präglade de finska invand- rarna var bristen på kunskaper i svenska. De flesta var lågutbildade, och hade möjligen aldrig vare sig hört eller talat svenska. Också flyttningen från landet till staden vållade problem. Detta händer ju lätt också om man flyttar inom det egna landet. Problemen blir mera tillspetsade när man flyttar från ett land till ett annat.6

Andra generationen, det vill säga de, som är födda i Sverige i en finsk familj, talar om sin finskhet i mycket mera positiv ton än sina föräldrar. Några nämnde att de led av sin finskhet på lågstadiet, men tillade att barn kan mobba vem som helst och utan orsak. De ansåg inte att finskheten var den egentliga orsaken till mobbningen. Största delen tyckte inte alls att finskheten var en börda, utan att den utgjorde en del av personligheten, något, som man inte be- hövde göra till ett problem eller fundera över. En släkting till kvin- nan i det förra exemplet, sammanfattade sin finskhet i en träffande duk-metafor:

Exempel 2

För mig är finskheten en helt vardaglig sak. Det är som vaxduken här på bordet: den bara är där, och man kan torka av den utan att den tar skada. Den är ingen spetsduk som tas fram bara på helgdagar. (Kvinna, född 1974)

Ett tema, som upprepade gånger kom fram, var den yngre och äldre generationens olika upplevelser av hur det är att vara finne och in- vandrare i Sverige. Den äldre generationens erfarenheter placerades utan undantag i en dyster kontext. Den yngre generationens re- spondenter försökte ofta på olika vis bortförklara sina föräldrars erfarenheter. I nästa exempel funderar två, andra generations kvin- nor, på sina föräldrars tråkiga minnen från flyttningen till Sverige, och på finskhetens stigma.

Exempel 3a

Jag har en sådan känsla att finländarnas tro att de är mycket avvikande beror delvis på deras antagande att de inte blivit accepterade. Om vi hade 10 svenskar och 10 finländare bredvid varandra, skulle ingen kunna skilja dem från varandra. Inte nu, och inte för 50 år sedan. Finländarna bara kände sig annorlunda för att de inte kunde svenska och för att omgivningen var ny och främmande. (Kvinna, född 1974)

6 Se. t.ex. Snellman, H. 2003.

480

SOU 2005:40

Bilaga 6

Exempel 3b

Jag tror att försvaret för det egna landet sitter djupare i dem. Men min generation ser det som en rikedom att ha ett annat land och ett annat språk. För mig ter det sig mycket ljusare, det är en rikedom. Jag har ju inte genomlevt kriget och hela den delen, som de äldre människorna har. Speciellt för oss som aldrig har bott i Finland, vi har fått en annan identitet som bonus. (Kvinna, född 1975)

Andra generationens invandrare ansåg sig likna svenskarna till utse- ende och uppträdande. De ansåg sig också ha assimilerats väl i det svenska samhället. Många påpekade till och med det svåra i att leva som en finne eftersom det finns inte några yttre skillnader, och man ansåg inte heller att kulturerna avviker från varandra i någon högre grad. Det skämtades ändå om finnarnas skrattretande sätt att klä sig i vindtygsjackor och byxor och om att de talar högljutt på tunnelbanan. Det var ändå i allmänhet svårt att nämna några ty- piska drag, som kunde vara utmärkande för finskheten och som man kunde identifiera sig med.

I motsats till andra generationens åsikter var första generatio- nens respondenter övertygade om det att finskheten syns på ett sätt som inte går att dölja. Fast det var relativt klart att första gene- rationens invandrare inte kommer att återvända till Finland, kallade man de invandrare som hade bytt till svensk nationalitet och, på så vis, tydligt markerat att de tänker stanna i Sverige för paperi- svensson (pappers-svensson) och käännytyshurri (omvändelse- svenskar). Öknamnen användes främst med en humoristisk glimt i ögat, men ibland också kryddat med bitterhet som påminner om det ogillande, som uttrycks av det finska ordspråket raukat menkööt merten taa (Må de ynkliga söka skydd på andra sidan av havet) som en del av första generationens invandrare fått höra, då de lämnade Finland.

Nationalitet

Frågan om nationalitet berörde inte den andra och tredje genera- tionen på samma sätt som deras föräldrar. För dem avgjordes det eventuella bytet av nationalitet7 främst av praktiska angelägenheter som t.ex. möjligheten att få studielån, banklån eller att undvika mi- litärtjänst. Då det gällde att definiera identiteten verkade den

7 När jag gjorde intervjuer under våren och sommaren 2002 var det inte ännu möjligt att ha dubbelt medborgarskap.

481

Bilaga 6

SOU 2005:40

nationella tillhörigheten ändå vara ett tyngre argument än färgen på passets pärm.

Exempel 4

E: …… när jag började gymnasiet och skulle söka t.ex. studiebidrag, skrev man upp att jag hade en annan nationalitet eftersom jag då hade finskt medborgarskap.

L: Har du ännu?

E: Nej, det har jag inte L: När har du bytt?

E: När jag skulle fylla 18 år pratade jag med pappa om det här, och han sade att det för hans del inte spelade någon roll om man var svensk el- ler finsk medborgare. Då bytte vi till svenskt medborgarskap.

Jag fick en massa obehag när jag hade ansökt om studiebidrag. Jag fick tillbaka ett brev, med en massa frågor om hur länge jag hade tänkt stanna i Sverige, och vad jag gjorde här.

Jag kände att det kommer och bli mera problem för mej i framtiden och därför tyckte jag att det var bättre att byta till svenskt medborgar- skap.

L: Det är ju otroligt om du är född här och sedan kommer de och fråga hur länge du skall stanna här.

E: De frågade vad jag gör här och, det var massor med sådana konstiga frågor. Jag fick senare ett brev till och där meddelade de att jag kan få studiemedel. Allt det här med att bli utpekade bara för att jag kryssade i en ruta att jag inte är en svensk medborgare.

L: Det kan jag tänka mej. E: att bli utpekad.

L: Och nu är det lättare när du är svensk? E: Mm.

L: Och du har ett helt svensk namn egentligen, att ingen kan säga att du är finsk, om du inte vill det.

E: Nej, nej.

L: Tycker du att det är bra så?

E: Jaa, för mig spelar det ingen stor roll, jag har ju min finska del utan att visa det på papper. (Kvinna, född 1972)

Exemplets kvinna beskriver, på ett för andra generationen typiskt sätt, hur bytet av nationalitet främst var en praktisk angelägenhet. Som svensk medborgare var det lättare att sköta olika praktiska ärenden. Många, som har bytt nationalitet har upplevt myndighe- ternas ”utpekande” som obehagliga och orättvisa. De, som fortfa- rande hade finsk medborgarskap, var stolta över det, men ändå röstade de inte i finska val trots att de hade rösträtt. Många re- spondenter sade att de anser påverkningsmöjligheterna vara så

482

SOU 2005:40

Bilaga 6

marginella att de låter bli att rösta både i svenska och finska val.8 Ingen av de intervjuade hade gjort militär- eller civiltjänst i Finland, men nästan alla sade sig känna någon, som gjorde militärtjänst inom försvarsmakten i Finland.

Exempel 5

Jag bytte bort [det finska medborgarskapet] när jag var kring sjutton och borde ha ryckt in i armén. Här är man inte tvungen att gå i armén. (Man, född 1974)

Vem är finsk?

Det bor många finländare i Mälardalen, men trots detta visade det sig vara svårt klargöra deras exakta antal. Statistiska Centralbyrån för statistik enbart utgående från nationalitet och födelseland. Det finns inga uppgifter om, till exempel modersmål eller etnisk bak- grund. Från statens sida anses att detta förfarande skyddar med- borgarna: finns det inga anteckningar om etnisk bakgrund kan ingen råka ut för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet el- ler modersmål. Verkligheten är tyvärr den helt motsatta. Diskrimi- neringen sker genom ”osynliggörande” – det vill säga när det inte finns någon statistik om etniska minoriteter är det omöjligt att driva invandrarnas sak eller kräva till exempel minoritetsspråkssta- tus. Uppskattningsvis bor det cirka en halv miljon finska invand- rare och deras barn, de så kallade andra generationens invandrare, i Sverige.9

Men vem är finsk? Vilka egenskaper förknippas med en person, som definierar sig själv som finne? På vilket sätt definieras finsk- heten? Vid valet av respondenter hade jag som kriterium att åtmin- stone den ena föräldern skulle vara en finskspråkig finne. Således var det redan vid min första kontakt med respondenterna, som de- finitionen, vem som räknas som finne, gjordes för min undersök- nings del. Alla som tackade ja till att deltaga i min undersökning gav mig kontaktuppgifterna till ytterligare en person. På detta sätt tog respondenterna själva ställning till finskheten, dels genom att själva delta och även genom att namnge en annan finsk person, som

8Även ur etnolog Marja Ågrens intervjumaterial, samlat i Göteborg bland de efterkom- mande till invandrare från Finland, framgår att den andra generationens invandrare från Finland är passiva då det gäller röstning eller annan samhällelig påverkan, oberoende av med- borgarskap.

9Korkiasaari & Tarkiainen 2000; Lainio 1996

483

Bilaga 6

SOU 2005:40

de rekommenderade som respondent. En del av de intervjuade de- finierade sig som mera svensk än finsk, eller till och med som helt svensk. Detta var intressant med tanke på definitionen av finskhet. Dessa personer deltog på grund av sina föräldrars finska identitet och även sin egen potentiella finska identitet.

Kontaktuppgifterna jag fick av mina förstahandsrespondenter var utan undantag till goda vänner till respondenterna. Många hade varit vänner sedan barndomen och bott nära varandra i hela sitt liv. Drygt hälften av respondenterna hade gått i en finskspråkig klass. På vissa orter utgjorde eleverna, som gått i dessa finskspråkiga klas- ser, fortfarande tätt sammanslutna grupper som hade goda kunska- per i finska och en stark finsk identitet. Språket tycks ändå inte vara avgörande för respondenterna och deras vänners känsla för nationell tillhörighet. Många pratade svenska även med sina ”finska” vänner. Även om den finskspråkiga klassens positiva in- verkan på ”finskheten” och formandet av en finsk identitet var på- fallande stark, tycks ändå familjen vara en ännu mera avgörande garanti för det finska språket och finskheten.

”Finskhet är lika med finskspråkighet”

När respondenterna definierade sin finskhet, ansåg en del, att det finska medborgarskapet var avgörande. För andra var det det finska språket, känslan av finskhet eller medvetenheten om de finska röt- terna som var avgörande. Det finska språket, som en del av den finska identiteten lyftes ändå fram som en av de viktigaste aspek- terna, vilket delade respondenterna i två olika läger: för och emot. För en del var det självklart att man, om man inte talar finska inte kan vara en ”riktig finne”. För dem var identiteten sammankopplad med språket och språket med identiteten: dör språket, försvinner finskheten. Dessa tankegångar har sina rötter djupt i nationalro- mantiken: det var då språket kom att bli definitionen för en nations existens.

Exempel 6a

L: Tycker du att det är viktigt att han kan finska?

H: Väldigt viktigt. Vi har så många släktingar i Finland att det är vik- tigt att han kan språket. Och han besöker också våra vänner vars barn kan finska.

L: Alla brukar säga att det vore viktigt.

484

SOU 2005:40

Bilaga 6

H: Tänk fast på X och Y, de kunde ju ha lärt sina döttrar finska, som P och jag har gjort. Det är kanske X som är misstänksam, han är egentli- gen mera svensk. Men Y är finländare.

L: Så du ser en klar skillnad mellan svenskar och finnar?

H: Ja. Men det kan ju vara annorlunda som för min bror och syster. Min syster kan helt bra finska, vi har alltid haft som vana att tala finska med varandra. Men hennes barn kan inte språket, inte heller min brors barn. Det är ju svårare om man är gift med en svensk, då pratar man ju svenska hemma. (Kvinna, född 1975)

Exempel 6b

L: Är din finskhet lika med att kunna finska, eller hör det ihop med något annat? Vad är den där finskheten?

A: Jo jag tror nog att det där språket är, nog är det där språket liksom där, jag tycker att de hör ihop. Jag känner sådana som, mmm, finnar som gick i samma klass, gifte sig med svenskar, hennes barn kan inte finska, de förstår inte finska, jag tror inte att hon heller kan liksom, hon förstår inte finska. Hon talar inte alls finska. Det bara som för- svinner. När hon har inte talat finska med sina barn, så inte kan de det sedan. Att efter henne kommer det inga fler, att finskheten kommer inte att gå vidare. (Kvinna, född 1974)

Respondenterna underströk hemmets och familjens ansvar i att föra vidare det finska språket. Ingen nämnde statens lagstadgade plikt att erbjuda finska i grundskolan eller på andra sätt stödja fa- miljer i tvåspråkigheten. I de intervjuades åsikter kan man skymta tecken på den svenska invandrardiskursen som tenderar att vara mera assimilerande än inriktad på en fredlig samexistens mellan olika kulturer och språk. Man har effektivt lyckats övertyga in- vandrarna om, att från majoriteten avvikande sätt att uppföra sig, som t.ex. att prata ett främmande språk eller att producera annor- lunda kultur, hör till det privata och inte till det offentliga livet. Det finska språket placerades utan undantag i den privata sfären och det gavs känslovärde som bevarare av identiteten, men i ”det riktiga livet” eller på arbetsmarknaden upplevde man inte att språ- ket skulle ha konkurrensmöjligheter gentemot det svenska språket. Majoriteten av respondenterna, som själva berättade att de kan finska, använde svenska som hemspråk och talade finska praktiskt taget enbart med sina föräldrar.

Nästan alla upplevde det som värdefullt och viktigt för den finska identiteten att bevara det finska språket. Men upplevdes motsättningen mellan ideal och verklighet som oöverkomlig? Te- mat väckte livlig diskussion.

485

Bilaga 6

SOU 2005:40

Exempel 6c

Jag är ledsen... jag är men, ahhh, eller jag är ju finsk, de säger ju att vi är finska, fast jag känner mig svensk, eftersom jag bor i Sverige och pratar svenska och det blir ju så och sedan när Sverige och Finland spelar hockey då är man helt finne. (Kvinna, född 1976)

Exempel 6d

Jag orkar bara inte tala finska med mina döttrar när de bara har svensk- språkiga lekkamrater och pratar svenska med sin mamma. Antagligen borde jag, men det blir bara inte av. (Man, född 1973)

En viss nedstämdhet, till och med skuldkänsla för att låta finskan tyna bort, kom tydligt fram i intervjuerna. I vissa familjer hade far- eller morföräldrarna och barnen inget gemensamt språk, men trots detta beskrev alla respondenter barnbarnens och far- och morför- äldrarnas förhållanden som mycket varma och nära. Vid intervju- erna med första generationens invandrare kom det dock fram, att uppskattningsvis endast 10 % kommunicerade med sina barnbarn på finska. Språkfrågan blev aktuell på ett nytt sätt i samband med att familjerna fick barn. Behovet av det finska språket tycktes gå hand i hand med det att barnen växte upp. Vissa respondenter be- rättade hur de kände en direkt plikt att tala finska med sina barn, även om de huvudsakligen hade talat svenska innan barnen föddes. Dessa aktiva föräldrar var uteslutande mödrar. ”Aktivmammorna” sökte sig till exempel till församlingarnas finskspråkiga familjemö- ten för att få stöd i bevarandet av språkkunskaperna, och de arbe- tade medvetet för att barnen skall lära sig finska. Många konstate- rade att barnen behöver finskspråkiga lekkamrater för att finskan inte enbart skall kännas som jobbig, utan skall utvecklas till ett verkligt alternativ vid sidan om svenskan. Nästan alla berättade att de svenskspråkiga far- eller morföräldrarna till en början hade varit öppet negativt inställda till finska språkets närvaro, men att de hade vant sig med tiden.

Exempel 6e

Svärfadern och svärmodern var till en början nästan arga när jag talade finska med barnen och de kunde inte förstå vad vi pratade om. Jag tycker att det är en konstig tanke att vi inte skulle få tala finska bara för att de inte kan förstå vad vi säger. (Kvinna, född 1980)

Exempel 6f

Vi besökte en specialist för att diskutera tvåspråkighet. Även min man var med då dottern var litet över ett år och pratade redan litet. Specia- listen tittade i en björnbok med vår dotter och de pratade om boken.

486

SOU 2005:40

Bilaga 6

Hon sade att hennes språk var bra utvecklat och att tvåspråkigheten skulle vara en positiv sak. Då blev min man övertygad om att det är en bra sak att jag pratar finska med våra barn. Han hade tidigare varit tveksam. (Kvinna, född 1975)

”Finskheten är även andra saker än finskspråkighet!”

Där finskspråkigheten, för den ena är måttet på finskhet, är den för en annan inte ens en betydande del av den finska identiteten. I föl- jande avsnitt funderar en kvinna, som definierar sig som mycket finsk, över språkets betydelse för den etniska identiteten.

Exempel 7a

L: Vad tycker du, är det okej att kalla sig finne eller finsk invandrare om man inte behärskar finska språket?

R: Joo-o, det tycker jag nog, absolut. Jag har kompisar som är finnar utan att prata finska. Dom känns finska för mig, dom har det i blodet. Dom beter sig på något sätt finskt, dom tänker finskt. Dom är nog finnar! Det ät ju sant att mycket beror nog på språket men jag har verkligen träffat så många människor som inte pratar finska men jag ser att där är det ändå, finskheten.[...] Ja, jag tänker inte kanske ord på finska men det är nog ett annat sätt att tänka på saker, jag har finsk mentalitet och gör finska saker. Och jag är ju också finsk medborgare. (Kvinna, född 1976)

Exempel 7b

Finskheten betyder inte automatiskt det att man borde behärska det finska språket. En arbetskamrat på Volvo var stolt över sin finskhet och hejade alltid på Finland fast han var svensk. Han kunde inte tala finska, men jag tycker att han borde räknas som en finländare. Och se- dan de som är barn till finländare. Fast de inte talade finska så anser många av dem sig vara finländare. (Man, född 1940)

Exempel 7c

Nu när jag ät lite äldre så är jag nog riktigt stolt över att mamma är finsk och att jag då också är finsk. Vi pratade aldrig finska hemma så jag förstår just ingenting. Det vore nog snyggt om jag pratade finska (skratt). Jag tror att min finskhet är sådär mera materialistiskt: jag samlar Iittala saker och tycker väldigt mycket om Marimekko kläder (skratt). (Kvinna, född 1980)

Exempel 7d

Jag tror att min finskhet har gjort mig tapper (skratt) jag var alltid li- ten och har fått kämpa mot större killar (skratt) så blev det bara att jag

487

Bilaga 6

SOU 2005:40

kallades finn jävel eftersom jag slog tillbaka (skratt). På allvar är jag nog stolt att vara finne. Det ger nog kraft, tror jag. (Man, född 1970)

I exemplen uttrycker respondenterna att det finns många olika element av vilka man kan bygga finskheten. De konstaterar att finskhet, mera än det finska språket, utgörs av en samling attityder, blodsband och det att man gör finska saker. Många av dem, som inte kunde tala finska tyckte att det skulle nog vara trevligt att kunna språket, men de underströk att deras finskhet, trots att de inte kunde finska, är levande och starkt. Det fanns, intressant nog, inget klart samband mellan respondentens språkkunskaper och de- ras val av sida. Många, som talade finska upplevde att språket var av sekundär betydelse för identiteten, och några som pratade i huvud- sak svenska kunde uppleva finska språket som en mycket viktig faktor i deras identitet som tvåspråkig.

Exempel 8a

H: Finländarna är liksom mera rara. L: Rara?

H: Ja, svenskarna är, de ser på en med svartsj… med avund, inte vet jag på något vis, svensk avundsjuka, brukar man säga. De är nog nyfikna, verkligen, men finländarna är, om man går till något nytt ställe så är det klart att man blir bjuden på kaffe, men om man går någonstans här, ingenting, de är inte likadana. Hos oss har det alltid kommit och gått mycket folk, svenskar och finskar, och alltid, om vi har mat så är det klart att de får äta med oss om det bara räcker och så. Många av dem är inte alls på samma sätt. (Kvinna, född 1974)

Exempel 8b

B: Finländarna är hårt arbetande. En finsk kvinna jobbar mycket mera i hemmet än en svensk. Svenskarna är latare, så är det! Finska män är ar- betskarlar, de jobbar mera och är inte alls lata. Svenskarna är mera slöa. Så är det nog, åtminstone på min arbetsplats. När en finländare kom- mer till jobbet så jobbar han, man ser en klar skillnad till svenskarna, de får inte så mycket gjort. Finländarna är arbetskarlar och de får mera ansvar.

L: Ja, ansvar.

B: Åtminstone på min arbetsplats frågar svenskarna alltid hur de skall gå till väga. Vi finländare bestämmer själva och sedan gör vi som vi har bestämt. Svenskarna vill ha mera stöd av andra i sina beslut. Finlän- darna bestämmer självständigare på jobbet. (Man, född 1973)

Finskheten förknippades starkt med ansvarstagande, hårt arbetande människor och många av respondenterna berättade att de fick ta

488

SOU 2005:40

Bilaga 6

mera ansvar på arbetet jämfört med de svenska arbetskamraterna, och att de också fick mera ansvar för beslutsfattandet.

Etnologen Susanne Österlund-Pötzsch konstaterar i sin under- sökning om de efterkommande till finlandssvenska invandrare i Nord-Amerika, och deras finskhet, att finskheten var starkt bun- den till familjens vanor och levnadssätt. Familjen tycktes vara finskhetens sista fästning, och innanför dess murar tycktes finsk- heten vara livskraftig. Familjens sätt att leva överfördes till barnen, och så detta sätt överfördes finskheten till nästa generations vardag. Maträtter, att bada bastu och attityder hänfördes i mångas ögon ändå mera till familjens traditioner, inte i första hand till finländar- nas vanor. På detta sätt ”gömdes” finskheten i familjens traditioner. Mina respondenter i Mälardalen bekräftade denna observation: sa- ker som många av dem ansåg vara främst familjens vanor var, i själva verket, ”purfinska”.

I återkopplingsdiskussionerna diskuterades det mycket om fa- milje-finskheten. Många av de intervjuade berättade att de, under tiden mellan den första intervjun och återkopplingsdiskussionen hade funderat på finskheten och kommit i underfund med att de var ”riktigt bra ruosu.”10

Var slutar invandrarskapet?

Var slutar invandrarskapet? I motsats till min uppfattning var sva- ret för mina respondenter entydigt: invandrarskapet slutar i och med första generationen, den andra generationen bär inte på in- vandrarskapet i någon som helst form. Invandrarskap syns inte i deras liv och är inte en del av deras identitet. Några kände sig, på något sätt, som finnar vid sidan om sin svenska identitet, men in- vandrarskapets negativa känslor saknades. Ingen av de intervjuade kände sig, på något som helst sätt, som invandrare. Alla var födda i en familj med finsk invandrarbakgrund, men majoriteten sade sig, i socialt avseende, helt ha införlivats med det svenska samhället. In- vandrarskapet tycks ha försvunnit ur andra generationens liv i och med socialiseringsprocessen. Finskhet och invandrarskap tycks vara synonymer för första generationen. Den kopplingen finns inte längre för andra- och tredje generationen. Fast man ytligt sett kunde konstatera att andra- och tredje generationens finska in- vandrare har assimilerats väl i det svenska samhället, framkommer

10 Ruosu är en finsk förkortning för ruotsinsuomalainen, det vill säga sverigefinne.

489

Bilaga 6

SOU 2005:40

också en annan tolkning i intervjuerna. Att vara ”sverigefinne” är för många av de intervjuade en kraftresurs och en tydlig identifika- tionsram. Ibland uttryckte andra och tredje generationens respon- denter en klar irritation över det att det finns vissa förutfattade meningar om hurudan finskhet eller svenskhet de antas producera och vilja ha. Gång på gång underströk de att det finns otaliga sätt att vara ”sverigefinne” på: för en kan till exempel dansmusiken11 vara finskhet, för en annan kan det handla om bärplockning eller boboll. De intervjuade önskade helt tydligt mera utrymme att själva skapa sina sätt att leva ut sin finskhet. I början av artikeln ställde jag frågan, om sverigefinskhet är en potentiell identitet, och svaret är ett tydligt ”ja”. En av respondenterna slog huvudet på spiken

Exempel 9

jag är en svensk som talar en synnerligen god finska! (Kvinna, född 1975)

Kulturella identiteter formas i en kontinuerlig dialog mellan indivi- den och omgivningen. I den dialogen reflekteras den egna och om- givningens likheter och olikheter.

11 Suutari, P. 2000.

490

SOU 2005:40

Bilaga 6

Referenser:

Korkiasaari, Jouni & Tarkiainen, Kari 2000: Suomalaiset Ruotsissa. Suomalaisen siirtolaisuuden historia 3. Siirtolaisuusinstituutti, Turku.

Lainio Jarmo (ed.) 1996: Finnarnas historia i Sverige 3. Tiden efter 1945. Finska Historiska Samfundet & Nordiska Museet: Helsingfors & Stockholm.

Snellman, Hanna 2003: Sallan suurin kylä-Göteborg. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Tammer-Paino, Tampere. Ruotsinsuomalais- ten arkisto/Sverigefinländarnas arkiv. Bromma.

Suutari, Pekka 2000: Götajoen jenkka- tanssimusiikki ruotsinsuo- malaisten identiteetin rakentajana. Suomen Etnomusikologisen Seu- ran julkaisuja 7, Suomen etnomusikologinen seura, Helsinki. Ruot- sinsuomalaisten arkiston julkaisuja 4, Ruotsinsuomalainen arkisto, Tukholma.

Westin, Charles 1984: Majoritet om minoritet. En studie i etnisk to- lerans i 80-talets Sverige. En rapport från Diskrimineringsutred- ningen. Publica/LiberFörlag, Stockholm.

Ågren, Marja (painossa): På kryss- en färd mellan identiteter. Teoksessa Junila, Marianne & Westin, Charles (toim.). Mellan ma- joriteter och minoriteter. Om migration, makt och mening. Volym 2. Forskningsprogrammet svenskt i Finland, finskt i Sverige.

Ågren, Marja (2002): Vad sägs om finskhet? Stereotypa skildringar av finnar i Sverige. Teoksessa Berg, Magnus, Reinvelt, Riina & Ytrehus, Line Alice (toim.). Etnisk komplexitet. Nordiga länder kulturvetenskapliga perspektiv. Göteborg: Etnologiska föreningen i Västsverige.

Österlund-Pötzsch, Susanne (2003): American Plus. Etnisk identitet hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika. Svenska litteratursäll- skapet i Finland, Helsingfors.

491

Sverigefinnars tankar om finskans möjligheter och rättigheter i Stockholm och Mälardalen – En intervjustudie

Rapport till

Utredningen om finska och sydsamiska språken (Ju 2004:01)

Jarmo Lainio & Annaliina Leppänen

Finskt språk- och kulturcentrum

Mälardalens högskola

493

Bilaga 7

SOU 2005:40

Förord

För innehållet i denna bilaga svarar författarna.

Jarmo Lainio, f. 1955, är sedan 2003 professor vid Finskt språk- och kulturcentrum vid Mälardalens högskola. Han har som forskare riktat in sig på talspråksforskning, men även (främst finsk- ättade) minoriteters språksociologiska, sociolingvistiska, utbild- ningspolitiska och tvåspråkighetsfrågor. Han har också intresserat sig för tvåspråkiga elevers båda språk och tvåspråkighet i skolans värld samt språkpolitik generellt som forskningsfält.

Annaliina Leppänen, f. 1980, är sedan 2005 forskningsassistent vid Finskt språk- och kulturcentrum vid Mälardalens högskola. Innehar kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning mot organisation samt magisterexamen i interkulturell kommunikation. Hon har intresserat sig för kommunikation och språkbruk i mång- kulturella organisationer samt tvåspråkighet.

494

SOU 2005:40		Bilaga 7
Innehållsförteckning.........................................................		Sida
Förord.............................................................................		500
1.	Introduktion.............................................................	501
2.	Utredningsuppdraget och dess bakgrund ....................	504
2.1	Bakgrunden till vårt uppdrag.................................................	504
2.2	Detaljerat syfte och upplägget av denna studie....................	506
3.	Studiens praktiska genomförande ..............................	508
3.1	Val av kommuner i Mälardalen till denna studie..................	508

3.2Kontakterna med och valet av informanter till denna

	studie.......................................................................................	512
3.3	Utfallet av kontakterna..........................................................	513
4.	Metod .....................................................................	514
4.1	Introduktion...........................................................................	514
4.2	Enkäten och intervjun ...........................................................	516
4.3	Tillvägagångssätt ....................................................................	516
4.4	Kodning av informanterna ....................................................	518
5.	Beskrivning av informanternas bakgrund.....................	520
5.1	Inledning.................................................................................	520
5.2	Födelseland och inflyttningsålder.........................................	520
5.3	Utbildningsbakgrund.............................................................	524
5.4	Yrke, verksamhet ...................................................................	528
5.5	Språklig kompetens................................................................	530

5.6Vad vill man förändra eller förbättra i sina språkliga fär-

digheter? .................................................................................	534
5.7 Identitet..................................................................................	540
	495

Bilaga 7		SOU 2005:40
6.	Resultat från innehållsfrågorna	..................................546
6.1.	Inledning.................................................................................	546

6.2Kunskap och inställning till en minoritetsposition för

finska.......................................................................................

547

6.3Informanternas användning av finska i olika samman-

hang.........................................................................................	553
6.4 Hjälp vid myndighetskontakter på grund av språket...........	560
6.5 Behovet av finskspråkig service på hemorten.......................	562
6.5.1 Introduktion................................................................	562
6.5.2 Frågan om huruvida finskspråkig offentlig service
på hemorten är viktig..................................................	563
6.5.3 Vilken typ av service borde finnas på finska?............	565
6.5.4 Skulle informanterna själva använda finska med
myndigheter?...............................................................	568
6.5.5 Frågan om vikten av användning av finskan inom
åldringsvården och i sjukvården.................................	572
6.5.6 Diskussion kring frågorna om vikten att erhålla
finskspråkig service inom äldreomsorg och
sjukvård........................................................................	575

6.6Mediekonsumtion – finskt, sverigefinskt, eller inget-

dera?	........................................................................................	577
6.7 Finska ....................................................i förskola och skola		586
6.7.1 ................................................................	Introduktion	586
6.7.2	De äldre informanterna om barn och barnbarn,
........................................	samt språkbruket med dem	587
6.7.3 ..................	De äldre om modersmålsstöd i förskolan	590
6.7.4 ........	De äldre om modersmålsundervisning i skolan	595
6.7.5	Informanternas syn på hur myndigheterna
.....................	behandlat finskan i den svenska skolan	601
6.7.6 ..........................	De äldre om barnens syn på finskan	605
6.7.7	De yngre informanternas språkbruk med
...............................	föräldrar resp. mor - / farföräldrar	609
6.7.8 ................	De yngre om modersmålsstöd i förskolan	611
6.7.9 ...	De yngre om modersmålsundervisningen i skolan	613
6.7.10 De yngre om kommunernas roll för finskan i
...........................................................................	skolan	615
6.7.11 ............De yngre om finskan i det svenska samhället		617
496

SOU 2005:40

Bilaga 7

6.8 Om sverigefinnarnas integration i det svenska samhället ... 620

7.Sammanfattning av resultaten och tankarna hos

	informanterna ..........................................................	630
7.1.	Informanterna och deras bakgrund ......................................	630
7.2	Informanternas språkliga kompetenser................................	631
7.3	Informanternas syn på sig själva – identiteterna..................	633
7.4	Om finskans minoritetsposition...........................................	635
7.5	Användningen av finska i olika sammanhang.......................	636

7.6Om användningen av finska och hjälp med svenskan vid

myndighetskontakter.............................................................

637

7.7Mediekonsumtion på finska om finskt, sverigefinskt och

svenskt ....................................................................................

639

7.8Bruket av finska bland de äldres familjer och de yngres,

samt om finskan i förskola och skola ...................................

640

7.9Ett försök till generalisering på gruppnivå av språkliga

kompetenser och deras betydelse för språkstöd..................	644
7.10 Ett försök till generalisering på gruppnivå av önskemå-
len angående service på finska i tre typiska kontexter,
vård, myndighet och skola.....................................................	648

7.11Ett försök till generalisering om identitetens roll för önskemålen angående service på finska i tre typiska

kontexter, vård, myndighet och skola	.................................. 654
8. Diskussion...............................................................	657
Referenser ......................................................................	664
Dir. 2004:6 ....................................................................	667
Syvähaastattelun pohjakaavake/
Underlag för djupintervjuerna............................................	671

497

Bilaga 7

SOU 2005:40

Tabellförteckning

Tabell 1. Ideal fördelning av informanterna enligt ålder och kön

Tabell 2. Ideal geografisk fördelning av informanterna i Mälardalen

Tabell 3. Deltagande informanter i denna studie Tabell 4. Kodningsmatris för informanterna i studien

Tabell 5. Informanterna i denna studie enligt ålder och kön Tabell 6. Regional fördelning av informanterna i denna studie Tabell 7. Informanternas födelseorter, de äldre

Tabell 8. Informanternas födelseorter, de yngre

Tabell 9. Informanternas utbildningsbakgrund, de äldre Tabell 10. Informanternas utbildningsbakgrund, de yngre

Tabell 11. Informanternas yrken och sysselsättning, äldre och yngre

Tabell 12. Språkkunskaper, äldre, självbedömning, genom- snittliga värden

Tabell 13. Språkkunskaper, yngre, självbedömning, genom- snittliga värden

Tabell 14. Identifikationer, äldre Tabell 15. Identifikationer, yngre

Tabell 16. Situationer där finska används av informanterna Tabell 17. Personer som informanterna använder finska med

Tabell 18. Skulle man använda finska själv med myndigheter, fördelning enligt region

Tabell 19. Utbudet av finsk TV i Sverige, en historisk översikt Tabell 20. Mediekonsumtion på finska, TV och filmer

498

SOU 2005:40

Bilaga 7

Tabell 21. Mediekonsumtion på finska, radioprogram och tidningar

Tabell 22. Inställning till hur lyckad man anser den svenska integrationspolitiken vara, äldre och yngre

Figurförteckning

Figur 1. Domänförluster och ett alltmer privat språkbruk leder till språkbyte

Figur 2. Språkkunskaper enligt ålder och kön

Figur 3. Språkkompetens fördelad på de fyra typerna av kommuner/bostadsorter bland informanterna

Figur 4. Informanternas önskemål om finskspråkig service, uppdelning enligt ålders- och könsgrupper.

Figur 5. Informanternas önskemål om finskspråkig service, uppdelning enligt regionala grupper.

Figur 6. Informanternas önskemål om finskspråkig service inom vård, med myndigheter och i skolan, samt upp- delning enligt rapporterade språkliga dominansför- hållanden

Figur 7. Informanternas önskemål om finskspråkig service inom vård, med myndigheter och i skolan, samt deras identifikationstyper

Kartor

Karta 1. Mälardalens kommuner och de aktuella kommunerna i studien

499

Bilaga 7

SOU 2005:40

Förord

Denna rapport har skrivits på uppdrag av Utredningen om finska och sydsamiska språken (Ju 2004:01). Uppdraget baserar sig på de direktiv som utredningen hade fått (Dir. 2004:06; se även Bilaga 1) och som i vårt fall har preciserats att omfatta en del av utredning- ens uppdrag. Vår uppgift har i huvudsak bestått av att utföra en serie mer djuplodande intervjuer med i förväg bestämda kategorier av informanter. Ett huvudsyfte är att försöka samla in vissa fakta om och belysa de idéer om och attityder som ”vanliga sverigefin- nar” kan tänkas ha till ett förvaltningsområde för finska i Mälarda- len. Informanterna ska vara fast boende i Mälardalsområdet och vara reellt berörda av ett förvaltningsområde för finska, dvs. vara finskspråkiga. Vårt uppdrag har både bestått av att bistå utred- ningen med själva materialet (inspelningar och partiella transkrip- tioner av dessa) och författandet av en rapport.

Vi presenterar både studiens resultat i detalj och försöker sätta dem i en vidare kontext. Den kontexten inbegriper hur svaren och informanternas tankar förhåller sig till å ena sidan minoritetspoliti- ken, och å andra sidan den pågående språkbytesprocessen. De kopplas också delvis till den rättsliga ställning finskan i Sverige har. De slutsatser som rapporten presenterar är våra och kan i den mån utredningen så önskar utgöra en grund för dess egna slutsatser.

2005-03-21
Eskilstuna	Västerås
Jarmo Lainio	Annaliina Leppänen

500

SOU 2005:40

Bilaga 7

1.Introduktion

Grunden för detta arbete och för den svenska minoritetspolitiken är att man från samhällets sida velat visa att man slutligen accepte- rat en historisk närvaro av flera etniska och språkliga grupper än den dominerande majoriteten. Man accepterar därmed de nya för- utsättningarna för en stor del av det gemensamma europeiska sam- arbetet i modern tid, nämligen att kontinenten trots sina flera år- hundraden gamla försök att dölja detta, består av en mångfald grupper och språk inom varje nationalstat. Man har också bestämt sig på ett alleuropeiskt plan att man vill bevara denna historiska mångfald som en naturlig del av det europeiska ekonomiska, kultu- rella, sociala och politiska livet. Upprinnelsen till dessa processer är mångfasetterad och går tillbaka i tiden åtminstone till 1950-talets Europa och till processer som blev globalt märkbara under 1960- talet, bl.a. olika medborgarrättsrörelser i Nord-Amerika. Det handlar både om internationell lagstiftning och frigörelseprocesser bland minoriteter i Europa och på andra håll.

Under större delen av 1990-talet diskuterade man allt intensivare även bland olika språkgrupper och minoritetsgrupper i Sverige hur man skulle kunna stärka hotade språk och kulturer. I detta skede började också en tydligare uppdelning ske i minoritetsspråk och senare invandrade gruppers språk. Minoritetsdebatten rörde både språkens position, speciellt inom undervisningsområdet men även hoten från annalkande språkbyten eller språkdöd (i de fall språken inte talas på andra håll i världen). Dessutom diskuterade man mino- riteternas juridiska, politiska, sociala och kulturella rättigheter.

De olika minoritetsgrupper som det handlar om i Sverige – judar, finnar/sverigefinnar, romer, samer och tornedalingar – har olika bakgrund och historia. De delar dock vissa saker, såsom att de un- der olika skeden i Sveriges historia som grupper och som talare av språken blivit utsatta för mer eller mindre starka assimilations-, segregations- och integrationsförsök. Medan samiska kan räknas till de s.k. ursprungsbefolkningarnas språk, har meänkieli först un- der 1990-talets revitaliseringsperiod blivit uppfattat som ett eget språk. Finskan har dels en modern särutveckling på gång, dels har språket i form av olika varieteter talats i Sverige minst sedan me- deltiden. Romerna och judarna har under de senaste decennierna internationellt blivit kategoriserade som icke-territoriella minori- teter, som talar olika språk i olika länder, så även i Sverige. (För bakgrundsbeskrivningar, se Skrivelse 1994:1, SOU 1997:192, 193, och artiklarna i Hyltenstam (red.) 1999.)

501

Bilaga 7

SOU 2005:40

När Sverige gick med i Europeiska unionen 1995 fick även pro- cesserna som berörde minoriteterna och minoritetsspråken ny fart. Parallellt med dessa processer fortskred den kulturella och etniska integrationen, som accelererade till den grad att språkbytet bland olika minoritetsgrupper inte bara fortgick utan ökade. Flera områ- den klassades bland minoriteterna själva som nyckelområden, inom vilka stärkta lagstöd och konkreta åtgärder var nödvändiga för att undvika ett slutligt språkbyte och kulturell, historisk och identi- tetsmässig förlust bland individerna och för samhället. Bland dessa kan nämnas utbildningssektorn och kulturlivet, men även media. Även andra, sociala områden, såsom omsorg och vård, fanns med i diskussionerna.

Europarådet öppnade under 1990-talet två konventioner för ratificering, till skydd för sådana europeiska minoriteter och mino- ritetsspråk som utgör en levande del av den gemensamma europe- iska kulturbasen och som man framgent även vill skydda samt utveckla. Samtidigt fördes diskussioner i de olika medlemsländerna i Europarådet om hur och var de respektive språkens regionala och historiska tyngdpunkter ligger. Insikterna om hur många språk det handlade om – ett knappt 50-tal – och hur många medborgare det rörde – sammanlagt tiotals miljoner européer – har sannolikt gett dessa två konventioner extra tyngd.1 De två konventionerna, Ram- konventionen till skydd för de nationella minoriteterna och den Europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk ratificera- des av Sverige år 2000. Riksdagen hade föregått ratificeringen genom att den 2 december 1999 erkänna de fem nationella minori- teterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, resp. de fem nationella minoritetsspråken jiddisch, romani chib (alla varieteter inkluderas i en benämning), samiska (alla varieteter inkluderas i en benämning), finska (inkluderar sverigefinska) och meänkieli (tidigare oftast benämnd tornedalsfinska). Samiska, finska och meänkieli blev betraktade som territoriella språk. Den regionala utbredningen skulle sedan ligga till grund för mer tving- ande, särskilda åtgärder från myndigheternas sida gentemot de ter- ritoriellt klassade språken och minoriteterna, samtidigt som regio- nerna skulle utgöra en kärna för bevarandet och utvecklandet av språken. Sverige fick år 2000 regionala språklagar för samiska resp. finska och meänkieli.

Norrbotten fick i Sverige ett flerfaldigt uppdrag att stödja samiska, finska/sverigefinska och meänkieli. Uppdragen överlap-

1 Se bl.a. den första Euromosaic-rapporten, Euromosaic, 1996.

502

SOU 2005:40

Bilaga 7

pade varandra i flera kommuner, så att bl.a. Kiruna blev fyrspråkigt, där svenska som ett de facto majoritetsspråk och samiska, finska och meänkieli som officiella minoritetsspråk, blev skyddade av de nya språklagarna (SFS 1999:1175 för samiska; SFS 1999:1176 för finska och meänkieli). Svenskan blev s.a.s. implicit skyddad i och med att de andra språken och de rättigheter som gäller för dem kontrasteras mot varandra och mot svenskan. Lagen om finska och meänkieli och dess effekter har hunnit utvärderas (Elenius & Ekenberg 2002; Länsstyrelsen i Norrbottens län, 2002).

Frågan om huruvida det s.k. förvaltningsområdet för finska och meänkieli i Norrbotten skulle utvidgas till andra regioner, speciellt för finska, fördes upp på den minoritetspolitiska dagordningen redan när lagen trädde i kraft. Främst riktade man blickarna mot Mälardalen. Utredningen om finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen (Dir. 2004:06) har följaktligen fått i uppdrag att utröna vad myndigheter och sverigefinnar anser om ett förvalt- ningsområde i regionen, som både proportionellt och absolut hyser det största antalet sverigefinländare i landet. Parallellt med denna utredning har Konstitutionsutskottet tillsatt en utredning om hur Sverige uppfyllt ratificeringarna av konventionerna (se bl.a. Hyltenstam & Milani 2004; Elenius 2005; Stödet till nationella mi- noriteter och landsdels- eller minoritetsspråk i fem länder, 2005).

Denna rapport utgör därmed en pusselbit till förståelsen av tidsmässigt utsträckta processer och generella klargöranden om olika lagstiftningsåtgärder och deras implementeringar. Såtillvida skiljer sig rapporten från dessa nivåer, genom att vi försökt gå in på detaljerna, tillsammans med en av grupperna, sverigefinnarna.

Rapportens innehåll fördelar sig som följer. Kapitel 1 består av en allmän kort introduktion till minoritetsställningen och utred- ningsuppdraget.

Kapitel 2 består av en närmare beskrivning av uppdraget för denna delstudie av utredningen.

Kapitel 3 består av en beskrivning av tillvägagångssättet och pla- neringen av studien.

Kapitel 4 består av en närmare metodbeskrivning och en be- skrivning av hur kontakterna med informanterna upprättades, samt av vad det slutliga materialet i studien består av.

Kapitel 5 ger en bild av vilka informanterna är och vad de karak- täriseras av beträffande allmänna bakgrundsdata, såsom födelseor- ter, utbildning och sysselsättning. Där ges också en basbeskrivning av deras självbedömda språkkompetenser i både finska och svenska. Även den identitet som de har angett som sin egen beskrivs.

503

Bilaga 7

SOU 2005:40

Kapitel 6 består av svaren på och informanternas åsikter om för utredningen väsentliga frågeställningar, bl.a. om språkkontakter med myndigheter, önskemål om språkservice och skolfrågor, me- die- och kulturkonsumtion på finska, åsikter om Sveriges integra- tionspolitik mm., samt sidoaspekter på en del av dessa frågor.

Kapitel 7 består av en sammanfattning av resultaten, med ett för- sök att lyfta fram några samband och generella drag.

I Kapitel 8 diskuterar vi hur resultaten kan tolkas och hur de förhåller sig till vad man sedan tidigare vet om sverigefinnar och sverigefinskans villkor, samt vad man kan dra för slutsatser för ut- redningen om ett eventuellt utvidgande av förvaltningsområdet i finska.

2.Utredningsuppdraget och dess bakgrund

2.1Bakgrunden till vårt uppdrag

Enmansutredaren, riksdagsman Paavo Vallius (s), och utrednings- sekreteraren, juristen Kaisa Syrjänen Schaal, har under tiden mars 2004 till preliminärt 1 mars 2005 att utreda och lämna förslag på åtgärder för en frågeställning som ser ut att bli en ödesfråga för finskan i Sverige. De ska samla in information om hur kommuner, landsting, länsstyrelser, övriga förvaltningsmyndigheter och dom- stolar ser på frågan om man ska utvidga det finskspråkiga förvalt- ningsområdet från att enbart omfatta fem kommuner i Norrbot- tens län, där ca 5 % av samtliga sverigefinnar bor, till att även om- fatta Mälardalen, där sannolikt mer än hälften av alla sverigefinnar bor. Till utredningen finns även en expertkommitté knuten, bestå- ende av åtta ledamöter (se betänkandet). Eventuella förslag på änd- ringar av den gamla lagen kan inkluderas, och de ekonomiska och praktiska förutsättningarna för en eventuell utvidgning ska diskute- ras.

Utredningen svarar dels mot de önskemål som sverigefinska or- ganisationer, minoritetsföreträdare och sverigefinska politiker har framfört. Utredningen är också ett svar på den relativt franka kritik Sverige fått från Europarådets utvärderande kommittéer för de två konventionerna, angående hur Sverige svarar mot de mål och krite- rier som man ratificerat i Europarådets två konventioner, ramkon- ventionen resp. minoritetsspråksstadgan, som Sverige underteck- nade år 2000. Man har även på annat håll konstaterat att det idag befintliga förvaltningsområdet för finska inte kommer sverigefin-

504

SOU 2005:40

Bilaga 7

nar till del mer än i en mycket begränsad utsträckning (till exempel i det minoritetspolitiska program som Sverigefinländarnas Delega- tion har tagit fram på uppdrag av sina medlemsorganisationer (Sverigefinländarnas minoritetspolitiska program, 2003; se även www.sverigefinne.nu)). Främst beror detta på att en stor majoritet av sverigefinländarna bor utanför förvaltningsområdet, men ändå relativt koncentrerat i vissa andra regioner, såsom Mälardals- och Stockholmsområdet samt även kring Göteborgs- och Boråsområ- dena. Ytterst beror önskan om ett utökat lagskydd för finska på att man är utbrett missnöjda bland finskspråkiga sverigefinnar med den utveckling sverigefinnarna som minoritet och sverigefinskan genomlevt, både före och efter ratificeringarna (se vidare rapporten från den regionala Delegationen för den sverigefinska minoriteten i Göteborg, Rapport om finska språkets ställning i Göteborg, 2004).

Direktiven till utredningen om utvidgat förvaltningsområde i finska till Mälardalen (Dir. 2004:06; direktiven återfinns även i bi- laga 1) utgick ifrån att man dels skulle samla in information om hur de förvaltningsmyndigheter som skulle kunna bli berörda ställer sig till en sådan eventuell utvidgning. Dels skulle utredningen samla in uppgifter om hur sverigefinnarna2 själva skulle ställa sig till sådana möjligheter, bl.a. om vad de skulle kunna tänka sig prioritera i form av finskspråkig service från myndigheter. Utredningen har både haft en begränsad budget och en kort utredningstid till sitt förfo- gande.

Utredningen bestämde sig för att samla in information från sve- rigefinnar på två huvudsakliga sätt. Å ena sidan ville man samla in åsikter och önskemål från sverigefinnarna genom en enkät som skulle fördelas till så många som det var rimligt att nå via olika indi- rekta kanaler och kontaktnät inom en rimlig tid. Detta skedde bl.a. genom olika media, via sverigefinska organisationer, epost-listor, utbildningsväsendets avnämare och ett förlitande på en omfattande effekt av den s.k. snöbollsmetoden, dvs. att enkäten via kedjor av kontakter skulle nå sverigefinnar genom andra sverigefinnar. An-

2 Sverige har valt att inte samla in data om språk generellt bland sina invånare. En orsak är att man inte separerat etnisk från språkregistrering, en annan, att de judiska och romska grupperna motsätter sig registrering av dem. För sverigefinländarna, dvs. både de finsk- språkiga sverigefinnarna och de finlandssvenska, svenskspråkiga bland sverigefinländarna, innebär det inom många politikområden problem. Det gäller också i de fall då man vill ha information från eller sprida information till sverigefinländarna enligt språkprincipen. För denna utredning har det inneburit att man inte med hjälp av riktade enkäter till det urvalet bland sverigefinländarna som är finskspråkigt, haft någon reell möjlighet att inom sina stipulerade ramar nå ett slumpmässigt, tillräckligt stort antal sverigefinnar. De alternativ som återstår är andra kontaktvägar till sverigefinska kollektiv av olika slag. Denna brist i den statistiska tillgängligheten har också påverkat vårt uppdrag (se avsnittet om Metod).

505

Bilaga 7

SOU 2005:40

talet enkäter insamlade denna väg har överträffat förväntningarna. En viss slagsida beträffande urvalet av respondenter tycks dock fö- religga (äldre och kvinnor är starkt företrädda). En eventuell slag- sida baserad på en sådan metod uppvägs möjligen delvis av den mångfald kanaler som inbringat enkäterna och det stora antalet be- svarade enkäter, totalt ca 4600 från Mälardalsområdet och ca 300 från personer bosatta utanför regionen.

Å andra sidan ville man förutom bredd på svaren på den nämnda enkäten också ha svar som gav utrymme att få mer djupgående in- formation från ett mindre antal sverigefinnar, som uppfyllde ett antal demografiska, sociala och geografiska kriterier. Resultatet av denna del i utredningens försök att kartlägga sverigefinnarnas syn på en utvidgning av förvaltningsområdet till Mälardalen avrappor- teras nedan.

Denna del har djupintervjuat och spelat in material med ett knappt 50-tal sverigefinnar inom det område som kan komma att beröras av utvidgningen av förvaltningsområdet till Mälardalen.

Tidsplanen och de ekonomiska förutsättningarna har varit be- gränsade,3 varför en del avgränsningar gjorts vad gäller urval av kommuner och kategorier av informanter.

Arbetet har utförts som ett samarbete mellan Jarmo Lainio och Annaliina Leppänen, där Lainio har haft huvudansvaret för plane- ringen och studiens uppläggning. Dessa har samordnats med ut- redningen. Leppänen har organiserat och genomfört samtliga inter- vjuer, vilka i de flesta fall skett i informanternas hem, i några fall på någon skola, arbetsplats eller i en samlingslokal. I analyspresenta- tionen har Lainio ansvaret för analysen av sådant material i första hand, som kan tas fram i enkäterna och de skriftligt nedtecknande svaren på de muntliga intervjuerna, som spelades in på digital band- spelare. Leppänen har i analysen koncentrerat sig på det bandin- spelade materialet som delvis transkriberats. Vi står gemensamt för den skriftliga rapporten.

2.2Detaljerat syfte och upplägget av denna studie

Vårt uppdrag bestod i att utföra en serie djupintervjuer med relativt ”vanliga” sverigefinnar. Intervjuerna kunde göras både på finska och svenska, vilket berodde på att de skulle utföras på det språk som de valda informanterna själva föredrog. Utgångspunkten var

3 Annaliina Leppänen har haft utrymme att arbeta åtta veckor inom projektet, Jarmo Lainio en vecka.

506

SOU 2005:40

Bilaga 7

ändå att informanterna skulle vara finskkunniga. Utredningens all- männa utgångspunkter utgjorde även basen för denna del av utred- ningen, men mer preciserat skulle vi intervjua:

unga och äldre,

kvinnor och män, och

få med en proportionell geografisk fördelning på dessa.

Idealt skulle antalet fördelas enligt följande:

Tabell 1 Ideal fördelning av informanterna enligt ålder och kön

Åldersgrupp

Kön	15–22	55 +
Män	12	12
Kvinnor	12	12
	N = 24	N = 24

Totalt, idealt N = 48

Det totala antalet intervjuade som man under den tid som stod till förfogande skulle hinna få med, samtidigt som man ändå skulle få med en relativt god fördelning enligt kriterierna ovan, uppskattades först till 54. Detta sänktes sedan till 48 sedan den tillgängliga tiden av praktiska skäl hade krympt.

De unga antogs kunna ha egen erfarenhet av både skolgång och kunskap om beslut som tagits om den i familjen, och om hur myn- digheter på olika sätt påverkar deras liv. De börjar också närma sig familjebildande ålder, åtminstone de som befinner sig i de senare åren av den åldersgruppen. De yngre utgör också framtidens sveri- gefinnar och de har en central funktion i övergången från den tidi- gare assimilationspolitiska perioden, till den nya, minoritetspoli- tiska inställningens tidevarv.

De äldre antogs ha barn eller barnbarn och de har konfronterats med de flesta typer av samhällsfunktioner. De antogs också i den åldern, av både hälsorelaterade och åldersskäl, ha anledning att fun- dera på samhällsservice och på vilket språk de önskar den, t.ex. olika former av äldreomsorg samt åldersrelaterade sjukvårdsfrågor. De antogs också vara i den åldern att de kommit i kontakt med frå- geställningar, genom åldriga föräldrar eller själva, som har med an- hörigomsorg att göra, där man kanske måste ta ansvar inte bara för sin egen äldreomsorg, utan även för anhörigas, vilka kan ha språk- liga barriärer att övervinna. De äldre har också en överblick över

507

Bilaga 7

SOU 2005:40

finskans situation i Sverige idag och under de senaste decennierna, som de yngre inte kan förväntas ha.

Den proportionella geografiska målsättningen baserades på Stockholmsregionens dominans, kommunernas storlek och invå- narantal, men även på antalet sverigefinländare inom dessa. Regio- nens kommuner skulle idealt representera fyra olika typer, enligt mallen i Tabell 2.

Uppdraget erhölls den 9 september 2004. Den korta tid som stod till förfogande för att utföra en serie av mer djuplodande in- tervjuer, i stort sett i hela Mälardalsområdet, har till viss del påver- kat utfallet. Vi har ansträngt oss för att fullfölja den indelning som angetts. Genom att ”förtäta” något, dvs. försöka intervjua två eller flera personer på varje vald bostadsort under samma resa, har både tidsvinster och viss större koherens erhållits.4 I stort sett har repre- sentationen beträffande de demografiska och geografiska kriteri- erna enligt uppdraget blivit den som avsetts.

Tabell 2 Ideal geografisk fördelning av informanterna i Mälardalen

Informanter

Kommuner och bostadsorter	Andel %	Antal
Stockholms län utom Stockholms stad	25	12
Stockholms stad (18 stadsdelar)	25	12
De tre stora kommunerna utanför Stockholms län5	30	14
(Eskilstuna-Uppsala-Västerås)
Övriga mindre kommuner utanför Stockholms län	20	10
Totalt, idealt	100	48

3 Studiens praktiska genomförande

3.1Val av kommuner i Mälardalen till denna studie

Enligt utredningens kartläggning av vilka kommuner som ingår i Mälardalen, finns det 53 kommuner att beakta. Genom ett enkelt, slumpmässigt lottningsförfarande valdes de olika kommunerna och bostadsorterna till denna studie. Lottningen genomfördes på föl- jande sätt: namnen på de 53 kommunerna och de 18 stadsdelarna i Stockholms stad skrevs för hand på papperslappar (storlek 4 x 6

4Varken slumpmässighet eller en god representation baserad på olika urvalskriterier – dvs. för varje geografisk ort, jämnt fördelad på de olika åldersgrupperna och kön – kan uppnås. Därtill är det totala antalet informanter för litet. Statistiska uppgifter om språk saknas i svensk statistik, vilket försvårat ett slumpmässigt urval av sverigefinnar för utredningen.

5Gränsen för en ”stor” kommun drogs vid 50 000 invånare, plus att de skulle karaktäriseras av att många av invånarna har finsk bakgrund.

508

SOU 2005:40

Bilaga 7

cm). Lapparna delades in i grupper enligt den ovannämnda fördel- ningen i tre huvudgrupper (den fjärde, den med de stora Mälardals- kommunerna, hade automatiskt alla tre kommunerna represente- rade). Dragningen av lapparna gjordes med 6 stycken för Stock- holm, 6 stycken för Stockholms län och 5 stycken för de mindre Mälardalskommunerna. En avvikelse gjordes: för att få en geogra- fisk balans mot den västra Mälardalsregionen bland de mindre, val- des Oxelösund ut för hand.

Bostadsorterna som lottades fram var dessa:

Stockholms län: Botkyrka, Solna, Sundbyberg, Södertälje, Upplands Bro, Upplands Väsby

Stockholms stad: Enskede-Årsta, Rinkeby, Hägersten, Kista, Maria-Gamla Stan, Spånga-Tensta

De tre centrala kommunerna utanför Stockholms län (”Mälar- dalen Centrala”): Eskilstuna, Uppsala, Västerås

Mindre kommuner utanför Stockholms län (”Mälardalen mindre, övriga”): Enköping, Gnesta, Hallstahammar,6 Katrineholm, Oxelösund, (Sala), Surahammar

Enligt en färsk studie av De Geer (2004),7 skulle de flesta bo- stadsorter resp. kommuner som kommit med i vårt urval repre- sentera kommuner, som i Finland är officiellt tvåspråkiga, dvs. de har antingen mer än 3 000 personer som angett det mindre talade språket som sitt modersmål, eller de utgör fler än 8 % av kommu- nens invånare. Observera, att De Geer gjort en faktisk bedömning, baserad på andra typer av demografiska data, av hur många som skulle kunna vara finsktalande (de svenskspråkiga finlandssvens- karna i hela den sverigefinländska populationen är schablonmässigt frånräknade, enligt en antagen mindre och en större andel finlands- svenskar bland sverigefinländarna).

I vårt urval skulle då följande kommuner och bostadsorter hy- potetiskt räknas som tvåspråkiga:

Stockholms län: Botkyrka, Södertälje, Upplands Väsby Stockholms stad: Samtliga, i och med att Stockholm skulle räk-

nas dit; Enskede-Årsta, Rinkeby, Hägersten, Kista, Maria-Gamla Stan, Spånga-Tensta

De tre centrala kommunerna utanför Stockholms län (”Mälar- dalen Centrala”): Samtliga; Eskilstuna, Uppsala, Västerås

6Hallstahammar kom i slutskedet att ersätta Sala, som inte gav några informanter på den till- gängliga tiden.

7De Geer tillhandahåller både kartor och statistiska data. Rapporten kommer att finnas till- gänglig i pdf-format senare under www.mdh.se/ihu/finska.

509

Bilaga 7	SOU 2005:40
	Mindre kommuner utanför Stockholms län (”Mälardalen mindre,
	övriga”): Hallstahammar,8 Surahammar
	Av de kvarvarande skulle följande kommuner vara sådana som
	inte uppfyller kraven på officiell tvåspråkig status, enligt den finska
	modellen:
	Solna, Sundbyberg, Upplands Bro; Enköping, Gnesta,
	Katrineholm, Oxelösund, (Sala).
	Inom ramen för det viktade första urvalet, och efter det slump-
	mässiga förfarandet är resultatet att många kommuner med en stor
	andel, eller med många sverigefinnar verkligen finns representerade
	i urvalet. Samtidigt är urvalet inte ensidigt sådant, utan även övriga
	kommuner finns representerade.
	Samtliga kommuner i studien finns markerade på karta 1.

8 Hallstahammar kom i slutskedet att ersätta Sala, som inte gav några informanter på den till- gängliga tiden.

510

SOU 2005:40

Bilaga 7

Karta 1. Mälardalens kommuner och de aktuella kommunerna i studien9

9 Vi vill tacka Kai Kangassalo, Eskilstuna, för viss redigering av kartan.

511

Bilaga 7

SOU 2005:40

3.2Kontakterna med och valet av informanter till denna studie

En önskan från utredningen var att man ville få kontakt med ”van- liga sverigefinnar”, som inte tillhör den mest föreningsaktiva eller minoritetsaktiva delen av den sverigefinska populationen, för att få en bredare spridning på den information som samlas in. Detta gag- nar också representativiteten mer generellt. Lika litet som det finns en personifierad medelsvensson finns det emellertid en sådan ”me- delnieminen”. Den bakomliggande hypotesen var å ena sidan att minoritetsaktiva skulle vara ensidigt för ett förvaltningsområde i finska i Stockholms- och Mälardalsområdet, och å andra sidan, att minoritetsaktiva inte är representativa för alla sverigefinländare. Man kan dock ifrågasätta vilken representativitetsgrad ett sådant eftersträvat genomsnitt av en sverigefinsk population ger. Man bör inte välja till eller bort personer enbart för att de förväntas uttala sig positivt eller negativt om utredningens frågeställningar. Frågan om förvaltningsområde är dessutom en ny frågeställning för samt- liga sverigefinnar i den region det handlar om. Frågan och begrep- pet var i stort sett okända för en stor majoritet när vi kontaktade dem för deltagande i undersökningen. Redan den fem år gamla mi- noritetsstatusen i sig tycktes vara mer eller mindre okänd, eller åt- minstone diffus för många, speciellt de yngre. För att tillmötesgå utredningens önskemål har vi ändå bemödat oss om att hitta perso- ner som inte är framträdande föreningsaktiva eller offentliga mino- ritetspersonligheter osv.

Eftersom målet var att hitta 48 personer i specifika åldersgrup- per, boende i stort sett utspridda över större delen av Mälardalsre- gionen, inom loppet av åtta möjliga materialinsamlingsveckor,10 fick vi förlita oss på nätverk av sverigefinnar, eller kontakter via enskilda personer, som vi visste bodde på någon av de valda bo- stadsorterna. Vi efterlyste också frivilliga vid de offentliga infor- mationsträffar som utredningen arrangerade under sommaren – hösten 2004 på olika håll i Mälardalen och via en efterlysning på en sverigefinsk e-postlista. Startskottet för vår del av utredningen var vid ett informationstillfälle som utredningen arrangerade i Västerås den 9 september.

10 P.g.a. en försening i leveransen av digitala band till inspelningarna, kom tiden för inspel- ningarna att begränsas till 8 veckor.

512

SOU 2005:40

Bilaga 7

Beträffande de yngre har det varit naturligt att också försöka nå frivilliga via de sverigefinska friskolorna och andra utbildningsan- knutna organisationer.11

I huvudsak har det för denna del av utredningen blivit fråga om att söka kontakt med informanterna via av oss direkt eller indirekt kända personer, som vi kunnat lokalisera som boende på en av de valda bostadsorterna. Även här har den s.k. snöbollsmetoden gett ytterligare namn att kontakta.

3.3Utfallet av kontakterna

Sammanlagt 45 personer har intervjuats och spelats in under okto- ber – december 2004. För att arrangera möten med dessa 45 perso- ner som deltagit, krävdes det ca tre förhandlingssamtal per telefon eller via e-postkontakter per person i genomsnitt, eller totalt ett 150-tal kontakter. I de fall kontakterna var förberedda av andra personer, var det oftare möjligt att komma överens om intervjutid och –plats på en gång, medan det var nödvändigt med flera kon- takter och försök till överenskommelser i de fall vi tog direktkon- takt med personerna.

Rent allmänt var det besvärligt att arrangera intervjuerna i veck- orna, och äldre och fr.a. yngre män var mer svårtillgängliga än kvinnor. De flesta var positivt inställda och mycket gästfria när man väl hade bestämt tid och man var på plats. Intervjuerna ägde typiskt rum på vardagar efter arbetstid och under helgerna. Antalet intervjuer per vecka varierade från två till nio.

Tabell 3 ger det slutliga utfallet av informanternas åldersindel- ning och –spridning, samt antalet i de olika grupperna.

11 Ett alternativ hade varit att söka genom det kommunala skolväsendet. Men nedrustningen av modersmålsundervisningen under 1990-talet och decentraliseringen samt det nya köp- systemet av tjänster som många kommuner tillämpar beträffande modersmålsundervisningen antogs leda till en för lång kontakttid för att hitta lämpliga informanter. Vid tidigare kontakter med en mångfald kommuner har det också visat sig vara svårt att hitta ansvariga med överblick över kommunernas modersmålsundervisning (se bl.a. Sverigefinska språk- nämndens arbete med ungdomars ordförråd, Ehrnebo, Lainio, m.fl. 2001).

513

Bilaga 7				SOU 2005:40
	Tabell 3	Deltagande informanter i denna studie
		Åldersgrupp
		Yngre	Äldre
	Kön	Ålderspann 15–24	Åldersspann 46–86	Totalt N
	Män	10	11	21
	Kvinnor	12	12	24
		Totalt N= 22	N = 23	45

Bland de yngre fanns två 24-åringar med, som avvek från den öns- kade åldern hos informanterna. Bland de äldre fanns det tre perso- ner som var yngre än 55 (46, 51, 52). I dessa fall rör det sig om per- soner som ville ställa upp och som geografiskt och beträffande könstillhörighet fyllde luckor. Utfallet motsvarar till ca 91 % det avsedda.

För den geografiska delen var det också nödvändigt att göra vissa kompletteringar mot slutet av tiden. I vissa fall var vi tvungna att frångå försöket att på rutinmässig väg fylla de olika ålders-/köns- grupperna, när tiden höll på att rinna ut. Den största avvikelsen från det urval som var bestämt, var att vi inte kunde få kontakterna i Sala kommun att leda till intervjuer. Istället blev det nödvändigt att komplettera, vilket blev möjligt att göra med Hallstahammar. Det var heller inte möjligt att hitta mer än en lämplig informant i Stockholms stad, Maria-Gamla stan. Detta kompletterades med en person från Östermalm. En yngre man saknades i Upplands Bro, som ersattes med en yngre man från Vallentuna.

Jämfört med det ideala antalet, 48, saknas en äldre och två yngre män, alla dessa från Stockholms stad.

4.Metod

4.1Introduktion

Syftet var att skapa en någorlunda bred bild av hur specifika demo- grafiska och geografiska grupper av sverigefinnar ser på effekterna av ett eventuellt förvaltningsområde i finska, samt vilka önskemål de skulle tänkas ha för egen och för sverigefinnarnas del i allmänhet om det. Denna breda bild skulle också vara mer djuplodande än en vanlig enkät, varför två kriterier skulle uppfyllas:

personerna skulle kontaktas personligen av oss,

514

SOU 2005:40

Bilaga 7

data ska vara möjliga att spara och använda för att förstå och exemplifiera en djupare detaljkännedom om de önskemål och tankar som sverigefinnar uttrycker om förvaltningsområdet och dess effekter.

En följd av det senare är att man också var intresserade av hur och i vilken utsträckning sverigefinnarna själva är intresserade av möjlig- heten att fungera på två språk i Sverige och vilken syn de har på finskans möjligheter och rättigheter i Sverige. I slutändan handlar det också om vilket eget ansvar man är villig att ta, för att använda och vidarebefordra det finska språket och kulturen i Sverige.

Den naturliga kombinationen av de två kriterierna var att vi be- stämde oss för att spela in djupintervjuer på band, med ett relativt stort antal informanter. Detta tillgodoser både utredningens kvan- titativa och kvalitativa kriterier.

Intervjuerna baserar sig på en i förväg kort testad, nedskriven enkät (se bilagor 2a–c; nedan), som delvis anpassades till de olika åldersgrupperna, samtidigt som de flesta frågeställningarna var ge- mensamma. Detta gjordes i huvudsak genom att ett block av frågor var anpassade till de faktiska förhållandena för äldre resp. yngre, t.ex. beträffande förskola/skolgång, där de äldre antogs ha gått i finsk skola och de yngre i svensk.

Intervjuspråket bestämdes av informanterna själva, men alla ini- tiala kontakter skedde i själva verket på finska, vilket inte ledde till några problem. I några fall bland de yngre ville de genomföra själva intervjun på svenska. Antalet intervjuer helt eller delvis på svenska var sammanlagt åtta stycken, jämnt fördelade över kön, med hälf- ten män och hälften kvinnor.

För utredningens del ville vi också ha möjlighet att ordagrant citera en del informanter, varför bandinspelning och åtminstone partiell transkribering av sådant material som är mest centralt för utredningen skulle genomföras.

Transkriberingen, som innebär att man för över tal till skrift, har inte utförts i enlighet med noggranna transkriptionsmallar för tal- språksforskning, utan en mycket grov modell närmast en nivå som påminner om relativt standardiserat tal i dialogisk litteratur, har använts. Det innebär att ingen fonetisk anpassning till talet skett, men däremot att viss morfologisk (dvs. inom formläran) anpass- ning gjorts. Ordvalet är informanternas eget. Detta innebär också att talspråks-, andraspråks- eller dialektala drag inte markeras. I vissa fall kan citat ha kortats för att kunna lyftas in i texten, eller bara vissa kärnbegrepp i svaren har använts som exemplifiering. Be-

515

Bilaga 7

SOU 2005:40

skrivningen av transkriptionsförfarandet är värd att framhäva, ef- tersom den form som en persons tal återges i, påverkar attityden till och uppfattningen om det sagda och till personen i fråga. I denna studie har alltså en ”neutraliserande” transkription tilläm- pats, för att låta innehållet tala för sig självt. Citaten återges först på finska, och återfinns sedan i svensk översättning, i kursiv form. Svenska citat anges endast på svenska.

4.2Enkäten och intervjun

Enkäten formulerades både på finska och svenska. Båda språkvari- anterna fanns samlade under samma frågenummer, och presentera- des alltså inte som separata versioner. Enkäten följer ett upplägg som används ofta i dessa sammanhang, med inledande frågor om persondata och bakgrundsfrågor. Sedan går man vidare till själva sakfrågorna. Enkätens sakfrågor innehöll såväl frågor av allmän ka- raktär (om finskans användningsmöjligheter och minoritetsställ- ningen) som frågor som rörde informanternas inställning till och eventuella vilja att utnyttja de möjligheter en laglig status för fins- kan skulle ge. Frågor om skolgång och bedömd språklig kompetens finns med, liksom enstaka frågor om identitet och kultur- och me- diekonsumtion.

Vissa frågor har formulerats som alternativfrågor med bundna, givna alternativ (strukturerad enkät), där det normalt finns möjlig- heter ändå att lägga till egna svarsalternativ. En del frågor har också ställts som önskemål där informanterna skulle gradera sin inställ- ning, t.ex. om språkliga aspekter, inställning till finska och svenska och till vissa servicefunktioner på finska.

Enkäten innehöll totalt 51 frågor, som i en del fall också hade underavdelningar. Frågeformuläret omfattade 6 sidor (Bilaga 2a–c).

Alla informanter har enligt gängse etiska regler garanterats ano- nymitet, varför kodning av personerna skett (se nedan).

4.3Tillvägagångssätt

Personerna kontaktades indirekt via andra personer, eller direkt av oss. Därefter bestämdes en tid för samtalet/intervjun, samtidigt som man kort introducerade innebörden i utredningen om förvalt- ningsområdet. En kort skriven introduktion på finska och svenska fanns att använda vid behov, om någon efterfrågade detta.

516

SOU 2005:40

Bilaga 7

En testomgång med enkäten som bas och en bandad intervju genomfördes med två finskspråkiga studenter. Detta hade ett mångfaldigt syfte. Vi ville testa utrustningen, vi ville testa om en- käten var för lång, om frågorna var adekvata samt ge intervjuaren en chans att se hur en muntlig intervju kunde genomföras på ett naturligt sett, även om den skrivna enkäten fanns med som under- lag under själva intervjun. En viss träningseffekt kunde också för- väntas genom att man testade intervjusättet i förväg.12

Intervjuerna skulle i möjligaste mån samordnas så att Leppänen skulle kunna göra flera intervjuer under en och samma resa till de orter som är på längre avstånd från Eskilstuna/Västerås.

Tiden för varje besök inklusive intervjun uppskattades i sin hel- het i genomsnitt till minst ca tre timmar. Som väntat blev det en omfattande variation även i själva intervjudelen. Det blev också som väntat så att äldre, speciellt männen, var mer talföra, både ge- nom sin bredare livserfarenhet och mer omfattande sociala erfaren- het, samt att yngre män var de mest svårtillgängliga och kortfat- tade. Huruvida det föreligger skillnader generellt i männens resp. kvinnornas förhållningssätt till det de ansett sig kunna bidra med för studien, har vi inte analyserat av praktiska skäl.

Samtalstiden i varje intervju är allmänt relativt omfattande och i vissa fall mer än tillräcklig för våra syften. Den längsta intervjun tog 1 timme 47 minuter, den kortaste 31 minuter. Medellängden på intervjuerna var i varje grupp följande:

äldre kvinnor 56,7 min,

äldre män 69,5 min,

yngre kvinnor 47,5 min och

yngre män 44,7 min.

Medellängden på samtliga intervjuer var 54,7 minuter. Två inspel- ningar har i efterhand, trots noggranna kontroller både före och under inspelningen, visat sig ha misslyckats. I dessa två fall har dels den skriftliga information som fanns med på enkäten, dels en rekonstruktion av innehållet använts för att ge svar på vissa av frå- gorna.

Samtliga intervjuer med de äldre var på finska, men av de yngre ville åtta ha åtminstone delar av intervjun på svenska, varför en del svar i citatform är på svenska som ursprungsspråk. I de äldres en-

12 Intervjuaren hade nyligen genomfört en annan intervjustudie på svenska och finska, men på något annorlunda grunder.

517

Bilaga 7

SOU 2005:40

käter har bl.a. en del yrkesbeteckningar avgetts på svenska av in- formanterna.

Informanterna fick tillsammans med intervjuaren titta på och läsa enkätfrågorna om det blev påkallat. Annars hade intervjuaren frågeformuläret hos sig, och följde i den mån det var möjligt ord- ningsföljden i frågorna. Av naturliga skäl kunde senare förekom- mande frågor i frågeformuläret bli berörda när man diskuterade frågor som kom tidigare. Även dessa svar har tagits i beaktande när de senare frågorna och svaren behandlats i analysen av materialet.

4.4Kodning av informanterna

Varje individ i materialet har en egen kod eller ett signum. Det ut- går ifrån de kriterier som varit basen för urvalet, dvs. geografisk hemvist/bostadsortens plats, ålder och kön. Dessutom anges ge- nom åldern den unika individen. I de fall det finns flera av samma ålder i samma undergrupp, används a, b, osv. för att särskilja dem. I materialet anges samma kod för varje individ, både på banden och på enkäterna. Vi har valt att inte ange stadsdel/kommun, för att bättre skydda den anonymitet som ska gälla för de deltagande in- formanterna.

För att exemplifiera kodningen, som också kommer att användas nedan i användningen av citat, ges de generella koderna och sedan exempel på informanter nedan i Tabell 4.

Samtliga 45 personer har ett eget signum enligt detta system (se Tabell 5). I denna rapport är det i första hand av intresse för att kunna följa citaten och de åsikter som förs fram om specifika frå- gor av enskilda individer.

518

SOU 2005:40

Bilaga 7

Tabell 4 Kodningsmatris för informanterna i studien

Stockholm län = SL Stockholms stad = SS

Mälardalens centrala övriga kommuner = MC Mälardalens mindre övriga kommuner = MM Yngre kvinnor = YK (åldersgruppen 15–22 år) Yngre män = YM (åldersgruppen 15–22 år) Äldre kvinnor = ÄK (åldersgruppen 55+) Äldre män = ÄM (åldersgruppen 55+)

Exempel:

SLYK17 = Stockholms län, yngre kvinna, 17 år,

SSYM 20 = Stockholms stad, yngre man, 20 år,

MCÄK55 = Mälardalens centrala övriga kommuner, äldre kvinna, 55 år,

MMÄM60 = Mälardalens mindre övriga kommuner, äldre man, 60 år.

De fyra första bokstäverna utan åldersangivelse kan också användas när gruppresultat redovisas i tabellform i analysen. Sålunda betyder t.ex. SSÄM, Stockholms stad, äldre män.

Tabell 5 Informanterna i denna studie enligt ålder och kön

Äldre kvinnor	Äldre män	Yngre kvinnor	Yngre män
SLÄK73	SLÄM75	SLYK24a	SLYM19
SLÄK71	SLÄM69	SLYK24b	SLYM17
SSÄK86	SLÄM63	SLYK19a	SSYM22
SSÄK61	SLÄM56	SLYK19b	SSYM21
SSÄK57	SSÄM58	SSYK15	SSYM18
MCÄK67a	MCÄM64	MCYK22	SSYM17
MCÄK67b	MCÄM60	MCYK21a	MCYM24
MCÄK65	MMÄM71	MCYK21b	MCYM22
MCÄK46	MMÄM64	MCYK17	MCYM20
MMÄK62	MMÄM61	MMYK22	MCYM18
MMÄK56	MMÄM51	MMYK19
MMÄK52		MMYK17
N= 12	N= 11	N= 12	N= 10

Den yngsta intervjupersonen var 15 år gammal, den äldsta 86 år. Medelåldern på intervjupersonerna blev 42 år. Medelåldern för

519

Bilaga 7

SOU 2005:40

äldre kvinnor blev 63,6 år, för äldre män 62,9 år, för yngre kvinnor 19,8 år och yngre män 19,9 år.

I tabell 6 återges den regionala fördelningen.

Tabell 6 Regional fördelning av informanterna i denna studie

Stockholms län	Stockholms stad	Mälardalen centrala	Mälardalen, mindre
		övriga	övriga
SLÄK73	SSÄK86	MCÄK67a	MMÄK62
SLÄK71	SSÄK61	MCÄK67b	MMÄK56
SLÄM75	SSÄK57	MCÄK65	MMÄK52
SLÄM69	SSÄM58	MCÄK46	MMÄM71
SLÄM63	SSYK15	MCÄM64	MMÄM64
SLÄM56	SSYM22	MCÄM60	MMÄM61
SLYK24a	SSYM21	MCYK22	MMÄM51
SLYK24b	SSYM18	MCYK21a	MMYK22
SLYK19a	SSYM17	MCYK21b	MMYK19
SLYK19b		MCYK17	MMYK17
SLYM19		MCYM24
SLYM17		MCYM22
		MCYM20
		MCYM18
N= 12	N= 9	N= 14	N= 10
(Kursiverade = kvinnor)

5.Beskrivning av informanternas bakgrund

5.1Inledning

Nedan ges en generell bild av informanterna, baserad på de bak- grundsdata som de gett inledningsvis i intervjun/enkäten. Denna sammanställning syftar till att skapa en bild av hur typiska och re- presentativa dessa informanter är för sverigefinnar i allmänhet, samt att skapa en bas för förståelsen av deras svar.

5.2Födelseland och inflyttningsålder

Av de äldre var samtliga födda i Finland, men inflyttningstidpunk- ten varierar mellan inflyttning vid ett års ålder till 51 års ålder. Fö- delseorterna ligger utspridda över stora delar av Finland (Tabell 7).

520

SOU 2005:40

Bilaga 7

Bland de äldre var den yngste mannen vid inflyttningstidpunkten 17 år gammal och den äldste 51 år. Medelåldern för inflyttningen för äldre män var 26,7 år. Medianen (inflyttningsåldern som före- kom flest gånger) var 21 år. Den yngsta kvinnan var vid inflytt- ningstidpunkten ett år gammal och den äldsta 40 år. Medelåldern för inflyttningen för äldre kvinnor var 22,9 år, alltså något lägre än för äldre män. Medianen var 17 och 29 år, båda förekom två gånger.

De 23 äldre informanterna är alla födda i Finland (Tabell 7) och de representerar alltså den faktiskt invandrade generationen. De har kommit till Sverige från 21 olika kommuner. Tre av informanterna, två kvinnor och en man, har kommit från Tammerfors. Över hälf- ten av de äldre männen i undersökningen är födda på mindre orter eller städer i norra eller östra Finland. Detta var vanligt bland de finländare som invandrade till Sverige på 1960- och 70-talen. Även mellersta Finland och Tavastland är representerade med tre infor- manter respektive en informant. En manlig äldre informant är född i Karleby i västra Finland.

Bland de äldre kvinnliga informanterna var enbart två födda på orter i norra Finland. Däremot var Tavastland och mellersta Finland representerade med sex informanter. Tre av informanterna var födda på mindre orter i västra Finland och en informant i Helsingfors. Om man ser till storleken på kommunerna, var majo- riteten av de äldre kvinnliga informanterna, åtta stycken, födda i mindre kommuner (Tabell 7).

521

Bilaga 7			SOU 2005:40
	Tabell 7 De äldre informanternas födelseorter
	Äldre män/kvinnor (kursiverade)
	I Finland	i Sverige
	Oulu/Uleåborg	-
	Ähtäri/Etseri	-
	Lappeenranta/Villmanstrand	-
	Inari/Enare	-
	Kokkola/Karleby	-
	Taivalkoski	-
	Savonlinna/Nyslott	-
	Hankasalmi	-
	Tampere/Tammerfors	-
	Kinnula	-
	Lieksa	-
	Salla	-
	Muurame	-
	Tampere/Tammerfors	-
	Urjala	-
	Hattula	-
	Tampere/Tammerfors	-
	Helsinki/Helsingfors	-
	Kauhajoki	-
	Vesanto	-
	Oulu/Uleåborg	-
	Haapajärvi	-
	Ulvila/Ulvsby	-

Bland de yngre var två av 22 informanter födda i Finland, dvs. de är till klart övervägande delen födda i Sverige (Tabell 8). Födelseor- terna ligger till största delen i Mälardalsområdet, 18 av 20. Bland de yngre hade 13 informanter båda föräldrar födda i Finland. Åtta in- formanter hade en förälder som var född i Finland och av dessa hade fem den andra föräldern född i ett tredje land, alltså inte Finland eller Sverige. En informants båda föräldrar är födda i Sverige. Det innebär att de yngre till största delen representerar den kategori som oftast benämns ”andragenerationens sverigefinnar” eller rentav ”andragenerationens invandrare”, trots att de själva inte invandrat. Denna typ av gruppkategorisering kan avvika från den uppfattning de har om sig själva (jfr Identitet, nedan). I takt med att minoritetsstatusen förstärks och blir mer accepterad, avtar

522

SOU 2005:40

Bilaga 7

också behovet att använda begrepp som har direkt med tidpunkten för invandringen i tidigare släktled att göra.

Av de yngre informanterna är alltså majoriteten, 20 stycken, födda i Sverige. Två informanter, båda unga kvinnor, är födda i Finland, varav en i Salo i sydvästra Finland och den andra i Jyväskylä i mellersta Finland. Sju stycken av de yngre deltagarna i undersökningen är födda i Stockholm, bland dem fem yngre män, vilket betyder att hälften av de yngre manliga informanterna angav Stockholm som sin födelseort. Bland de fem andra manliga infor- manterna var tre stycken födda på centrala orter i Mälardalen. En yngre man var född i Jönköping och en på en mindre Mälardalsort, Skerke.

Tabell 8 De yngre informanternas födelseorter

Yngre män/kvinnor (kursiverade)
I Finland	i Sverige
-	Stockholm
-	Stockholm
-	Jönköping
-	Stockholm
-	Stockholm
-	Eskilstuna
-	Stockholm
-	Västerås
-	Skerke
-	Uppsala
-	Västerås
-	Uppsala
-	Västerås
-	Stockholm
-	Borås
-	Stockholm
-	Södertälje
-	Västerås
-	Upplands Väsby
-	Eskilstuna
Salo	-
Jyväskylä	-

523

Bilaga 7

SOU 2005:40

Bland yngre kvinnor som deltog i undersökningen är fem stycken födda på centrala orter i Mälardalen, två i Stockholm och två i mindre kommuner i Stockholms län. En yngre kvinnlig informant var född i Borås. Sammanlagt är enbart fyra av de 22 yngre infor- manterna födda utanför det tilltänkta utvidgade förvaltningsområ- det i Mälardalen. Ur denna synvinkel utgör de en möjlig bas för en stabil sverigefinsk minoritet, med egna rötter i regionen.

5.3Utbildningsbakgrund

I Tabell 9 och 10 ges samtliga informanters utbildningsnivå, dvs. genomgångna skolformer och längre kurser, både de i Finland och de i Sverige.

De äldre i urvalet har typiskt gått folkskola i Finland, emellanåt kombinerad med yrkesskola eller mellanskola (realskola; Tabell 9). I Sverige har många gått språkkurser och tagit andra, ofta kortare fortbildningskurser. En tendens finns att kvinnor oftare utbildat sig vidare i Sverige, ofta inom vårdsektorn.

524

SOU 2005:40		Bilaga 7
Tabell 9 Informanternas utbildningsbakgrund, de äldre
Äldre
Finland	Sverige
Folkskola + yrkesskola i Fi,	-
Flickskola i Fi +	barnskötarkurs och studieledarkurs i Sv
6-årig folkskola, jordbruksskola i Fi +	1-årig verkstadstekn. kurs i Sv
Folkskola + fortsättningsskola	-
Grundskola, gymn., teol.mag. i Fi	språkkurser i Sv
Folkskola (7-8 år) i Fi	språkkurser i Sv
Universitet, journalistutbildning	yrkesanknutna kurser i Sv
Folkskola, hushållsskola	språkkurser i Sv
Mellanskola, kontorsskola	undersköterskeutb. i Sv
(Vill inte minnas)	-
Folkskola + fortsättningsskola	språkkurser i Sv
Grundskola	undersköterskeutb. i Sv
Folkskola (7 år) i Fi	vårdbiträdesutb. i Sv
Folkskola, kock- och stewartutb. i Fi	språkkurser i Sv
Inget i Fi	grundskola, gymn., vårdskola, undersköterskeutb. i Sv
Folkskola	-
Yrkesskola, kokerska	-
Folkskola	-
Folkskola	svetsning, elekronik, maskinskrivning i Sv
Folkskola	språkkurser i Sv
Folkskola + mellanskola	-
Yrkesskola	-
Handelsskola	Samhällsvet., Folkuniv. i Sv
N = 23

Helt ovanligt bland de äldre är det heller inte att man inte har fått någon fortbildning alls i Sverige, eller någon språkutbildning i svenska (gäller 8 personer). En del av informanterna har också la- koniskt konstaterat att ”det var bara att börja jobba direkt”. Urva- let är på så sätt kanske mer stereotypiskt än representativt, och fr.a. för en tidig fas av den efterkrigstida finska invandringen. Men bil- den av vad man har gjort i yrkeslivet skiljer sig ofta från den utbild- ning man fått (se nedan).

Generationsskiftet är mycket tydligt i den meningen, att endast en av de yngre har fått någon form av utbildning i den finska ung- domsskolan, resten har hela sin skolgång i Sverige (Tabell 10). Den

525

Bilaga 7

SOU 2005:40

informanten är också något avvikande från de övriga unga, även för några andra frågor.

En har ännu inte avslutat grundskolan, men i övrigt har alla utom en också en pågående eller relativt nyligen avslutad gymnasieut- bildning bakom sig. Det är för tidigt att sia om hur många som kommer att studera vidare på högskolenivå, men även här finns en tydlig tendens, nämligen att den stereotypa bilden av sverigefinnar verkar stämma in. Ganska många går vidare till gymnasienivån, men jämförelsevis få sverigefinnar verkar gå vidare till högre utbildning efter gymnasieåldern (t.ex. Eriksson & Jonsson 1993:233–237). Denna delvis etniskt baserade snedrekrytering har emellertid främst social och utbildningsmässig grund i föräldragenerationen (o.a.a.) och fördelar sig därmed olika mellan etniska grupper med ursprung i olika länder. Hypotetiskt spelar också språkliga faktorer

– dock inte språksläktskap – en roll.

526

SOU 2005:40		Bilaga 7
Tabell 10 Informanternas utbildningsbakgrund, de yngre
Yngre
Finland	Sverige
-	gymn. samhällsvet.
-	gymn.
-	gymn. undersköterskeutb.
-	gymn.
-	gymn. + Komvux
-	gymn. samhällsvet.
-	gymn. natur.
-	grundskola
-	gymn. + folkhögskola
-	gymn. musik, språk
-	gymn. natur.
-	gymn. natur, civilekon.
-	gymn. samhällsvet./ekon.
Gymnasium i Fi	geografi, univ.stud.
-	gymn. barn och fritid
-	gymn. barnskötare
-	gymn. tvärvet.
-	gymn. omvårdnad
-	gymn. tvärvet.
-	gymn. byggnads.
-	grundskola
-	gymn. samhällsvet.
-	univ.stud.
(Gymn. = gymnasieskola + valt program)	N = 22

Bland informanterna har 13 uttryckligen nämnt (under andra frå- gor) att man gått i finska/tvåspråkiga klasser, åtta av dem under år 1–6, fem år 1–9 och av dessa fem två i en friskola. Detta är uppen- barligen en större andel än bland sverigefinska ungdomar generellt. Det faktumet att vi försökt nå finskspråkiga ungdomar kan vara en förklaring; andelen som fortfarande talar finska på en ganska hög nivå utan en gedigen tvåspråkig skolgång är betydligt lägre bland dem som inte fått sådan utbildning, dvs. som inte gått i finsk klass eller i en friskola.

På gymnasienivån återfinns en typisk könsuppdelning såtillvida, att det endast är kvinnor som väljer vårdinriktade gymnasie-/ på- byggnadsutbildningar. Flera av de unga verkar vara inne i en mel-

527

Bilaga 7

SOU 2005:40

lanfas innan man börjar bestämma sig för en mer varaktig yrkesin- riktning: de har praktikantplatser som inte motsvarar den gymna- sieinriktning de haft (se även nedan). Endast fyra har sökt sig till högskolestudier, men det beror delvis på att många av ungdomarna ännu inte har åldern inne för högre studier.

5.4Yrke, verksamhet

I Tabell 11 ges samtliga informanters yrkes- eller verksamhetsom- råde, dvs. yrkeskategori, eller sysselsättning idag. En hel del av de äldre har angett tidigare yrke och/eller sysselsättning, innan de blev pensionerade.

Beträffande yrkesområdena som finns representerade bland de äldre kan man konstatera, vilket också är förväntat med tanke på deras ålder och tidpunkten för deras verksamma liv i Sverige, att många är pensionerade och att många återfunnits inom typiska yr- ken inom industri, produktion och vård (Tabell 11). Även en del facklärda yrkeskategorier (”kvalificerade arbetare”) finns med, så- som snickare och svetsare. Flera av pensionärerna är sjukpensionä- rer. Här återkommer en traditionell bild av sverigefinnar – man har relativt kort utbildning, och med hälsan som insats har man kom- mit till Sverige och sen gått in i arbetslivet tills ”kroppen sagt stopp”. Detta återspeglas vidare tydligt i en del citat nedan under andra frågor.

528

SOU 2005:40		Bilaga 7
Tabell 11 Informanternas yrken och sysselsättning, äldre och yngre
Äldre	Yngre
Pensionär (chaufför)	studerande
Pensionär (barnskötare);	praktikant, vårdhem för dementa
Pensionär (Scania);	föräldraledig, arbetssökande
Pensionär (sedeltryckeri)	studerande
Komminister	butik/kassa
Pensionär (metallarbetare)	lastare
Redaktör	studerande
Pensionär	studerande
Undersköterska	studerande
Pensionär	univ.stud.
Pensionär (Volvo)	studerande
Undersköterska	univ.stud.
Pensionär	studerande
Pensionär	univ.stud.
Undersköterska	barnskötare
Pensionär (sjukhusinformation)	praktikant, mindre företag
Egen företagare (catering)	studerande
Gjuteriarbetare	undersköterska
Pensionär (metallarbetare)	snickare
Pensionär (svetsare)	praktikant, förskola
Arbetslös	vårdbiträde
Pensionär (metallarbetare)	univ. stud.
Arbetsförmedlare
N = 23	N = 22

Bland de yngre är som väntat kategorin studerande helt domine- rande, och därutöver anger flera att de f.n. har praktikplatser, eller är verksamma inom vård och omsorg (Tabell 11).

Sammanfattningsvis om utbildnings- och yrkesbakgrund kan man konstatera, att urvalet inte representerar en högutbildad eller starkt socioekonomiskt vinklad del av den sverigefinska populatio- nen. Det förhåller sig möjligen tvärtom, att högutbildade och yr- keskategorier som är mer inriktade mot administration, service, utbildning, media mm. är för svagt representerade. I den meningen finns det en risk att detta urval inte representerar den ”vanlige sve- rigefinnen” i dagens situation, och kanske heller inte spännvidden bland dem som bor i storstadsregionerna.

529

Bilaga 7

SOU 2005:40

5.5Språklig kompetens

Den språkliga nivån, eller kompetensen, kan av flera skäl vara en väsentlig grund som förklarar svarsalternativen på flera andra frå- gor. Till exempel blir frågor om behov av service på finska en helt annan för en person som kan finska i många olika stilar och för många olika funktioner, än för en som behärskar en finska som en- dast används i det dagliga livet, i van hemmiljö. Dessutom spelar kunskaperna och färdigheterna i svenska på motsvarande sätt en avgörande roll.

Det förväntade, med tanke på födelseland, utbildningsmiljö och yrkesverksamhet, vore att de äldre generellt hade en högre förmåga att använda finska i många olika situationer, medan situationen borde vara den omvända bland de yngre. Dessa skulle istället ha motsvarande kunskaper i svenska, medan deras finska inte nödvän- digtvis skulle behärskas lika väl. För de yngre vore det också för- väntat att de inte har samma färdigheter i skriven finska som i talad, främst med tanke på att de generellt och i mångas fall även i denna studie, inte har haft undervisning på finska och alla inte ens under- visning i finska.

Man bör också komma ihåg att den reella språkliga kompeten- sen, den ”mätbara”, inte nödvändigtvis överensstämmer med den självbedömning man gjort. Man kan dock anta att de har god möj- lighet att bedöma balansen mellan finska och svenska, dvs. den re- lativa behärskningen av språken. Även om vi nedan använder be- greppet modersmålstalare och –nivå, bör man också vara medveten om att denna kontrastering mellan en modersmålstalare/-nivå och en andraspråkstalare/-nivå, har förlorat i värde som en måttstock, sedan olika forskningsresultat visat att även modersmålstalare (i t.ex. svenska) har drag av andraspråkstalares svenska, i sådana mil- jöer som är mångspråkiga. Samma fenomen har också observerats för flerspråkiga talares förstaspråk, dvs. det man lärt sig först: även enspråkiga talare uppvisar ofta likartade drag, främst i sitt talspråk, som flerspråkiga. För konkreta studerade språkdrag handlar det ofta om kvantitativa skillnader, inte enbart kvalitativa skillnader i språkanvändningen; tvåspråkiga använder mer av vissa varianter än jämförbara grupper enspråkiga (t.ex. Janulf 1987, Tuomela 2001, Ylikiiskilä 2001).

Frågorna vi ställde var dessa, med skalan enligt vilken de fick svara angiven, med mest negativt mot värdet 1 och mest positivt mot värdet 7:

530

SOU 2005:40						Bilaga 7
9. Miten hyvin hallitset suomea/hur väl behärskar du finska?
-		Kirjallisesti/Skriftligt			+
-					+
1	2	3	4	5	6	7
-		Suullisesti/Muntligt			+
-					+
1	2	3	4	5	6	7
10. Miten hyvin hallitset ruotsia/hur väl behärskar du svenska?
-		Kirjallisesti/Skriftligt			+
-					+
1	2	3	4	5	6	7
-		Suullisesti/Muntligt			+
-					+
1	2	3	4	5	6	7
Tabell 12 Språkkunskaper, äldre, självbedömning, medelvärden
	Finska		Svenska
	Skrift	Tal	Skrift	Tal
	5,5	6,4	4,2	5,4
N = 23

Skalan 1 (lägst) till 7 (högst) användes för att gradera informanter- nas uppfattningar om den egna språkbehärskningen. Värdet 4 är således mittvärdet i skalan (Tabell 12 och 13).

Tabell 13 Språkkunskaper, yngre, självbedömning, medelvärden

Finska		Svenska
Skrift	Tal	Skrift	Tal
4,4	5,9	6,9	6,5

N = 22

Både bland de äldre och de yngre finns det enstaka personer med motsatt riktning för den språkliga självvärderingen än resten av gruppen, beroende på om de är uppvuxna i Sverige (en äldre kvinna), eller i Finland (en yngre kvinna). Dessa har gett klart

531

Bilaga 7

SOU 2005:40

mycket lägre grad av kunskaper i finska och bättre i svenska (bland de äldre), resp. bättre i finska och sämre i svenska (bland de yngre) än de övriga i deras åldersgrupp. Tendensen är dock klar. De äldre har inte oväntat bättre kunskaper i finska än i svenska, och de yngre bättre kunskaper i svenska än i finska, enligt denna självbedöm- ningsfråga.

Bland de äldre använde 14 informanter graden 7 om finska i skriftlig eller talad kompetens. Av dessa hade sex angett att de hade lägre kompetens i skriven finska, och en i talad finska. Till detta kan man söka olika förklaringar. En förklaring till att många anser att de, trots att de har finska som modersmål, inte behärskar det fullödigt, är att de inte har utvecklat skriftspråket genom längre utbildning eller genom yrkesverksamhet som kräver sådan språk- förmåga. Nio personer bland samtliga äldre anser att de har högre kompetens i talad finska än i skriven. En annan orsak är att de kän- ner att de förlorar finskan vartefter i Sverige, och att de också för- lorar kontakt med den finska som många anser vara den riktiga, dvs. finlandsfinska och fr.a. det finlandsfinska skriftspråket. Detta är naturligt, men leder till praktiska problem. Inom offentligt språkbruk finns det klara skillnader mellan Sverige och Finland, då många samhällsfenomen trots allt är olika och kräver olika begrepp. För sverigefinnar i gemen innebär det att man dels kan ha lärt sig begreppen för samhällsfunktioner och –fenomen på svenska, eller man kan ha skapat egna naturliga översättningar av dem till finska, som kan vara okända i Finland. Fenomen och begrepp kan också ha skapats i Finland efter informanternas migration till Sverige. I viss mån kan detta leda till en språklig osäkerhet, som kan vara häm- mande för viljan att använda finska i offentlig miljö.13

Bland de äldre har två personer av 23 angett graden 7 för svenska, varav en är uppvuxen i Sverige. 15 av de äldre anger sämre kompetens i det svenska skriftspråket än i talad svenska. Det anty- der bl.a. att de kan ha problem med skriven, formell svenska i olika funktioner.

Sammantaget torde de äldres språkbild vara sådan, att de mycket väl kan ha konkreta och påkallade behov av finskspråkig service från bl.a. myndigheter. Men de kan också känna sig osäkra – på samma sätt som sverigefinska myndighetsföreträdare – på vad saker och ting ”egentligen heter” på finska i Finland. Ibland kan även be-

13 Just av denna anledning – för att skapa ett finskt, anpassat ordförråd för svenska samhälls- fenomen – tillkom Sverigefinska språknämnden 1975.

532

SOU 2005:40

Bilaga 7

greppen saknas helt i Finland.14 De äldre har också haft en egen språklig kompetens i finska i alla fallen utom ett, som skulle ha räckt till för att föra modersmålet/förstaspråket finska vidare till nästa generation.

Bland de yngre kan noteras att endast tre använde graden 7 över- huvudtaget för finska, i endera eller både i den skriftspråkliga och talspråkliga kompetensen. Två av dessa var födda i Finland. Två yngre anger graden 1 för kompetens i skriven finska, dvs. de är snarlika dem som man bland tornedalingar har kallat funktionella analfabeter i sitt förstaspråk (eller modersmål enligt vissa kriterier (Winsa 2005), och som man skulle kunna ge en prognos som ty- piska språkbytare. De skulle m.a.o. inte längre ha den funktionella och lingvistiska kompetensen, eller den grad av språkligt självför- troende, som normalt är nödvändiga för att föra modersmålet/ förstaspråket vidare till nästa generation.

Bland de yngre har 13 angett graden 7 för svenska, antingen i en- dera eller för både den skriftspråkliga och talspråkliga kompeten- sen. 11 har högsta värdena på båda, vilket antagligen innebär att de anser sig ha modersmålskompetens i svenska. Detta skulle i så fall stämma överens med den generella bild som skapats via olika stu- dier om tvåspråkiga sverigefinska ungdomars språkliga färdigheter: oavsett skolgång är svenskan generellt något eller helt dominerande efter utgången grundskola. Denna obalans förstärks under gymna- sietiden, då allt färre har möjligheter eller vilja att begära undervis- ning fr.a. på, men även i finska.15

Man kan anta att språkkunskaperna har betydelse för hur man värderar, åtminstone för sin egen del, behovet av att kunna använda finska i kontakter med svenska myndigheter. Både den egna kom- petensen i svenska (för äldre) och den i finska (för yngre) skulle därmed ha inverkan på hur man vill framställa behovet. För de äldre vore det uppenbarligen en lättnad för många men också nödvändigt av säkerhetsskäl för andra, om de kunde använda finska i den prak- tiska kommunikationen. De kan också ha principiella synpunkter på detta, som medlemmar i den sverigefinska minoriteten och med tanke på finskans särställning. De yngre kan uppfatta sina kunska-

14Typexempel på det senare som ofta används, är sv. ’dagis’ svefi. daagis, och sv. ’Lands- tinget’, svefi. maakäräjät. Fenomen som sådana finns inte (Landstinget), eller har fått egna begrepp i Finland (’dagis’; fifi. iltapäiväkoti).

15F.n. finns det ingen svensk kommun som kan erbjuda ett tvåspråkigt program på svenska- finska. Ett undantag är det tvåspråkiga programmet Eurogymnasiet i Haparanda kommun, som erbjuder viss undervisning även på finska, i samarbete med Torneå lyceum på den finska sidan (http://www.tskola.haparanda.se/gymnprogram/eurogymnasiet.shtml), 2005-02-09. Samma typ av förstärkning av svenska ,delvis på bekostnad av modersmålet/förstaspråket bland olika språkgrupper, beskrivs i Otterup (2005).

533

Bilaga 7

SOU 2005:40

per i finska som bristfälliga för myndighetskontakter på finska och kunskaperna i svenska som en intäkt för att inte begära finsksprå- kig service. Men även för dessa tillkommer den principiella synen på finskans ställning, samt dessutom, huruvida de anser att deras föräldrar eller far-/morföräldrar har sådana behov, att dessa endast med svårighet kan klara av myndighetskontakter på svenska. En hel del av de yngre kan också ha erfarenhet av tolkning för föräldrar och andra anhöriga, som skapar en djupare förståelse för vilka pro- blem en språksvag person på svenska har att möta. Till viss del beror den principiella viljan att begära/önska service på finska på de insikter man har om vad den nya minoritetsställningen innebär.

5.6Vad vill man förändra eller förbättra i sina språkliga färdigheter?

Förutom att informanterna själva fick bedöma sin språkliga kom- petens på en sjugradig skala tillfrågades de senare under intervju- erna om de ansåg att det fanns någonting att förbättra i deras språkkunskaper i finska respektive svenska. Vidare, om informan- ten hade uttryckt en vilja att förbättra något i det ena eller i båda av språken, tillfrågades de om vad de kunde tänka sig att göra konkret för att uppnå det. Frågorna i sin originalform lydde på följande sätt:

18.Mitä haluaisit parantaa koskien suomen taitojasi?/Vad skulle du vilja förbättra i dina finskakunskaper?

19.Mitä haluaisit parantaa koskien ruotsin taitojasi?/Vad skulle du vilja förbättra i dina svenskakunskaper?

20.Mitä sinä voisit ajatella tekeväsi sen edestä?/Vad skulle du kunna tänka dig att göra för att uppnå det?

Först ska de äldre informanternas svar granskas och analyseras i samma ordning som frågorna kom upp i intervjun. Ungefär en tredjedel av alla äldre informanter ansåg att de inte hade någonting att förbättra i sina kunskaper i finska. Några av dessa betraktade frågan som oväsentlig och ansåg att kunskaperna i finska räckte gott och väl. Två tredjedelar av dessa informanter var äldre kvinnor, vilka var mest nöjda med sina kunskaper i finska. En manlig infor- mant konstaterade:

Kannattaako sitä [suomea] nyt ruveta enää parantamaan? MMÄM64

(Är det [finska språket] värt att försöka förbättra nu längre?) MMÄM64

534

SOU 2005:40

Bilaga 7

Det oftast förekommande svaret bland äldre, både kvinnor och män, var att ordförrådet i finskan hade blivit alltmer begränsat. Åren man tillbringat i Sverige hade i mångas fall utvecklat språket åt ett annat håll än finskan i Finland. Nya ord som kommit in i finskan efter utvandringen kunde orsaka problem och på samma sätt nämnde många informanter att det var svårt att undvika att man fyllde på sitt ordförråd med svenska ord och uttryck. Enligt några ”förorenade” detta det finska språket och försvårade kom- munikationen med finnar bosatta i Finland, som t.ex. med släk- tingar och vänner. Byråkratiska16 ord och datatekniska ord samt andra nyord är exempel på områden som sällan utgjorde en del av informanternas vokabulär på finska.

Konkreta förbättringsområden som de äldre informanterna nämnde vad gäller finskan var grammatik och behärskningen av skriftspråket, som många upplevde att de kunde osäkert eller rentav bristfälligt. Detta har delvis sina rötter i den låga utbildningsnivån som rådde bland informanterna. Skriftspråket hos informanterna kanske inte var tillräckligt välutvecklat efter folkskolan i Finland och flytten till svenskspråkig miljö hade inte gett något stöd för dess tillägnande.

Samtidigt som en grupp informanter konstaterade att de inte kunde hitta något att förbättra i sina finskakunskaper, fanns det en mindre grupp som var av precis motsatt åsikt. ”Det finns alltid nå- gonting att förbättra” (MMÄM61) var en typisk kommentar från dessa. Många av dessa informanter upplevde att deras finska hade förlorat nyanser och man hade ”förslappats” språkligt efter åren utanför Finlands gränser. En kvinnlig informant uttryckte en öns- kan att få höra mer finska och kunna använda det oftare i Sverige. I brist på användningsmöjligheter var hon orolig för att tappa språ- ket.

Enligt den tidigare självbedömningen kunde det förutsättas att de äldre informanterna skulle rapportera fler svårigheter med det svenska språket jämfört med finskan samt lättare komma på områ- den som kunde förbättras i deras kunskaper i svenska. Det visade sig också vara fallet; endast en fjärdedel av de äldre informanterna upplevde att de inte hade någonting att förbättra i sina kunskaper i svenska. En manlig informant konstaterade: ”Kunskaperna har räckt till ändå tills nu i alla fall” (SSÄK61) och ansåg således att frå- gan inte var aktuell för honom.

16 Vi har anpassat oss till det språkbruk informanterna använt; med ”byråkratiskt” språk åsyftas den typ av språkbruk som ofta benämns som offentligt språk, i motsats till privat språk.

535

Bilaga 7

SOU 2005:40

Resterande tre fjärdedelar av de äldre uttryckte mer eller mindre specifikt olika områden som behövde förbättras i deras svenska. Många av dessa konstaterade helt enkelt att det alltid fanns saker att förbättra eller att de inte var nöjda med sina kunskaper och att de skulle behöva utvecklas. Några ville inte gå in på detaljer om ovannämnda tankar.

Vi frågade även mer specifikt om skriftspråket som använd- ningsområde. Några informanter ansåg att deras svenska inte var tillräckligt avancerad för att användas som skriftspråk. Missför- stånd i myndighetskontakter nämndes som ett resultat av deras bristfälliga kunskaper i den skrivna svenskan. Dessa informanter hade vare sig lätt för att läsa eller själva uttrycka sig på ett byråkra- tiskt språk. Några andra informanter var ganska exakta: de ville förbättra sin grammatik, speciellt beträffande användningen av svenskans prepositioner i jämförelse med finskans kasus. Ett par informanter nämnde sin finska brytning som en försvårande faktor för kommunikationen medan andra uttryckte tydlig stolthet över den. I det senare fallet kan det tänkas utgöra en komponent i en sverigefinsk identitet.

Många informanter uppehöll sig vid ordförrådet. De berättade att deras svenska ordförråd inte räckte till för att kommunikatio- nen skulle kunna upplevas som tillfredsställande. Detta gällde sällan i vardagssituationer, men det gjorde sig påmint som ett problem när man hamnade utanför de vanliga privata sfärerna, hemmet eller bekantskapskretsen. I vissa fall kunde man ana att informanten inte behärskade det byråkratiska ordförrådet vare sig på finska eller på svenska. En kvinnlig informant konstaterade:

Työelämästä jäämisen jälkeen ne ruotsinkieliset kontaktit on vain vähentyneet. Ei tule paljoa käytettyä ruotsia. MCÄK67b

(Sedan man slutade i arbetslivet har de svenskspråkiga kontakterna blivit färre. Det händer inte så ofta att man använder svenska) MCÄK67b

Även vardagsspråket kunde alltså ligga i riskzonen om användarens svenskspråkiga kommunikationskrets under tiden för det aktiva arbetslivet endast hade bestått av arbetskamrater, medan fritiden uppfylldes med aktiviteter på finska med finsktalande vänner och bekanta. Några informanter uttryckte sin oro för risken att man kunde tappa språket totalt i samband med någon åldersrelaterad sjukdom.

Med tanke på de många och varierande typer av tillkortakom- manden som informanterna nämnde, både gällande språkkunska- perna i finska och i svenska, kunde man anta att de skulle uttrycka en vilja att agera för ändra på situationen. Detta var däremot inte

536

SOU 2005:40

Bilaga 7

fallet. Ytterst få informanter rapporterade att de skulle vilja göra något konkret för att förbättra sina kunskaper. Detta kan dock bero på att frågan ställdes i en hypotetisk form; ”vad skulle du kunna tänka dig att göra?”

En stor del av de informanter som kunde tänka sig att göra nå- gonting för att förbättra sina kunskaper i svenska nämnde att man faktiskt redan gör det i praktiken, i vardagslivet. Television, tid- ningar, böcker och Internet var en del av detta. Någon nämnde även korsord och andra hobbys, vilka kunde bidra till att man ut- vidgade ordförrådet. Endast ett par informanter kunde tänka sig att gå på en kurs i svenska eller studera språket under arbetstid. De flesta informanterna signalerade att man inte prioriterade förbätt- ringen av sina kunskaper i svenska på fritiden.

Tre informanter kunde tänka sig att göra någonting för att för- bättra sina kunskaper i finska i stället för svenskan. Av dessa hade två övervägt att gå på en kurs i finska vid Mälardalens högskola och en kunde tänka sig att flytta tillbaka till Finland för att språket skulle återhämta sig.

Även yngre informanter tillfrågades om deras vilja och behov att förbättra sina språkkunskaper i svenska eller i finska. De kvinnliga yngre informanterna var mångordigare och ansåg även oftare att det fanns någonting att förbättra i antingen deras kunskaper i svenska eller finska.

De yngre informanterna hade uppskattat sina kunskaper i finska ungefär 0,6–2,5 poäng lägre än sina kunskaper i svenska på den sju- gradiga skalan. Detta reflekterades i deras svar om förbättringar av språkkunskaper i finska. Endast tre informanter ansåg att det inte fanns någonting att förbättra i deras kunskaper i finska. Alla andra informanter kunde hitta ett eller flera språkdrag där det fanns ut- rymme för förbättringar.

Totta kai on parannettavaa SLYK19a

(Det är klart att det finns saker att förbättra) SLYK19

När man ser på informanternas svar om finskan kan man hitta en bred uppsättning av områden där informanterna skulle vilja för- bättra sin finska. Precis som hos de äldre informanterna för svens- kan, stod ordförråd och framför allt byråkratiska eller andra svåra ord högst upp på åtgärdslistan. Den finska som de yngre infor- manterna hade lärt sig var ofta på samma nivå och av samma slag som deras föräldrar hade talat, dvs. främst en dialektal och privat finska, med rötterna i det rurala Finland. Två yngre kvinnor kon- staterade att hon skulle vilja lära sig ”högskolefinska” och kunna studera språket på högskola antingen i Sverige eller i Finland.

537

Bilaga 7

SOU 2005:40

Några upplevde svenskans inblandning i finskan som störande och ville kunna behärska ett ”renare” språk när de använde finska.

Några informanter nämnde specifika finska språkdrag med vilka de hade svårigheter. Sådana var t.ex. böjningsformerna och sam- mansatta ord. Mer än hälften av informanterna ansåg att deras skriftspråk var bristfälligt. Många erkände att de inte kunde skriva eller läsa på finska utan stora ansträngningar. Även om det fanns andra som inte hade tappat sin finska till denna grad rådde det en stor osäkerhet hos många när de själva skulle skapa skriven finsk- språkig text. En informant konstaterade att det var lätt att blanda ihop tal- och skriftspråk och även svenska ord om man inte kunde det finska ordet. En allmän osäkerhet i användningen av finska rådde hos många av de yngre informanterna.

Eftersom informanternas kunskaper i finska var svagare än i svenska förefaller det naturligt att de kunde komma på mer kon- kreta förbättringsförslag för finskan. Redan tidigare nämndes att några informanter kunde tänka sig att studera finska på högskole- nivå. Ytterligare två informanter kunde tänka sig att läsa någon di- stanskurs i finska. Några andra, fortfarande i grundskole- eller gymnasieålder, konstaterade att de fick modersmålsundervisning i finska och såg det som ett bra sätt att förbättra sina kunskaper. Ett par informanter konstaterade att deras kunskaper i finska skulle förbättras redan om de åkte oftare till Finland och använde språket mer med finnar.

I jämförelse med sina äldre motparter var de yngre informan- terna mycket mer intresserade av att förbättra sina språkkunskaper. Detta kan delvis förklaras med att skolvärlden fortfarande hade en direkt påverkan på de yngre informanterna. Således kan attityden till lärande och nya kunskaper tänkas vara mer positiv och tankarna kring dem mer aktuella för de yngre informanterna. Endast ett fåtal yngre informanter ansåg att de inte skulle kunna tänka sig att göra någonting för att förbättra sina kunskaper i finska.

Vad gäller svenskan, baserad på de yngre informanternas självbe- dömningar, kunde man anta att dessa inte hittade lika mycket att förbättra i sina svenskakunskaper. Detta stämde speciellt väl över- ens med de yngre manliga informanterna. Av dessa tio ansåg endast en att det fanns någonting att förbättra i hans kunskaper i svenska, nämligen stavning och behärskningen av skriftspråket.

Även hos de yngre kvinnliga informanterna var det sällsynt att de hittade någonting att förbättra i sina svenskakunskaper. Över hälften av dessa, 7 stycken, hade inga problem med svenskan enligt deras egen uppfattning. Det som några andra kvinnliga informanter

538

SOU 2005:40

Bilaga 7

däremot kunde tänka sig att förbättra var ordförrådet i svenskan, speciellt vad gällde byråkratiskt språk. Ett par kvinnliga informan- ter nämnde förbättringsområden som är typiska för andraspråks- inlärare. En av dem konstaterade att hon kunde ha svårigheter med det svenska uttalet av vissa vokaler och den andra att en del svenska ord och böjningsformer inte kom helt naturligt.

Sätten på vilka informanterna kunde tänka sig att förbättra sin svenska var bl.a. effektivare studier i skolan och det praktiska lä- randet. Några kurser ansåg informanterna inte att de behövde.

I samband med frågorna kring viljan och behovet av förbättring av språkkunskaper tillfrågades informanterna även om det fanns möjlighet till det i form av kurser i finska på deras hemort eller kommunen.

21. Järjestetäänkö kotipaikkakunnallasi tai kunnassa suomen kielen kursseja?/Finns det kurser i finska på din hemort eller i kommunen?

Denna fråga var speciellt intressant att granska för de regionala grupperna, eftersom informanternas kön inte kunde tänkas ge några skillnader i svaren. Däremot kunde informanternas ålder på- verka svaren något eftersom äldre informanter kunde tänkas vara bättre informerade, med sina fler kontaktytor i samhället.

De flesta informanter i Stockholms stad var medvetna om att det fanns kurser i finska vid Stockholms Universitet. Sex informanter nämnde det. Tre informanter kunde däremot varken bekräfta eller förneka att det fanns sådana kurser i Stockholm. Ytterligare en in- formant påpekade att det fanns modersmålsundervisning i grund- skolan och en annan informant sade sig att tro att Arbetarnas Bild- ningsförbund (ABF) och Studiefrämjandet fortfarande ordnade kurser i finska i Stockholm.

Informanter från andra kommuner i Stockholms län hänvisade ofta till kurser vid Stockholms Universitet. Några yngre infor- manter nämnde att man kunde läsa finska inom grundskolans och gymnasieskolans modersmålsundervisning, men de flesta infor- manter, oavsett ålder, kunde inte uttala sig om det fanns kurser i finska i deras hemkommun. Förutom informanter som sade sig veta att kurserna inte existerade fanns det även informanter som inte kände till situationen i deras kommun.

Informanter i större, centrala Mälardalskommuner represente- rade gruppen som med störst säkerhet kunde bekräfta att det fanns kurser i finska i deras hemkommuner. Detta är i för sig naturligt, eftersom alla tre kommunerna har ett universitet eller en högskola

539

Bilaga 7

SOU 2005:40

och på två av orterna arrangeras det undervisning i finska på hög- skolenivå. Förutom omnämnanden av Mälardalens högskola i Eskilstuna och Uppsala Universitet, nämndes även kurser som ABF, Medborgarskolan och Studiefrämjandet har arrangerat i Västerås respektive Eskilstuna. Några yngre informanter nämnde även modersmålsundervisningen i skolorna.

I mindre kommuner i Mälardalsregionen var situationen desto sämre. Av tio informanter som representerade detta område kunde bara en ange en möjlig kurs som den lokala finska föreningen möj- ligtvis arrangerade. I alla andra fall konstaterade informanterna att det verkligen inte fanns kurser eller att om sådana hade funnits, hade de avvecklats för länge sedan.

Slutsatsen man kan dra från dessa resultat är att högskolor och universitet verkar uppfattas som de främst ansvariga för kurser och undervisning i och på finska. Åtminstone var det nästan bara dessa som informanterna var medvetna om. Grundskolans och gymnasi- ernas modersmålsundervisning fick även de några omnämnanden, men de kan knappast ses som självklara alternativ eftersom lektio- nerna inte är öppna för alla som vill deltaga. Öppna studieorganisa- tioner som ABF, Studiefrämjandet eller Medborgarskolan nämndes endast ett fåtal gånger.

Uppfattningen man får av informanternas svar är att tillgången till undervisning i finska är klart begränsad inom det tilltänkta för- valtningsområdet. För att få undervisning är det säkrast att vända sig till en högskola eller ett universitet, men alla intresserade har inte nödvändigtvis behörighet till studier på dessa nivåer.

5.7Identitet

Även om svaren på frågan om identitet inte handlar om observer- bara eller mer objektiva bakgrundsdata, har vi valt att presentera resultatet av denna fråga här. Vi antar att identifikationen i endera riktningen, mot det finska eller det svenska, eller rentav mot det sverigefinska, kan spela en roll för hur man bedömer andra frågor och svarar på dem. Ett syfte är därför, även om vi inte kommer att använda oss av statistiska korrelationer, att försöka bedöma om det finns ett samband mellan identitet och språk- resp. minoritetsan- knutna frågor, t.ex. viljan att förespråka skolgång eller sjukvård på finska.

Både kartan på alternativ och motiveringarna till de etniska eti- ketter som vi bett informanterna sätta på sig själva, har varierat mer

540

SOU 2005:40

Bilaga 7

än vi kunde förutse. Det finns också en risk för styrning av svaren med denna typ av förbestämda alternativ, men i de flesta fallen har man kunnat pricka in sig bland alternativen. Ett fåtal tyckte inte att frågan om identitet var viktig.

Begreppet ”sverigefinne” bör kommenteras ytterligare här. Be- greppet har under senare tid blivit omdiskuterat, eftersom det tycks finnas flera uppfattningar om vad det står för, och vilka dess- utom delvis är i opposition till varandra. Förutom en denotation, dvs. en avgränsad syftning med termen, ’en i Sverige bosatt person med finskspråkig bakgrund’, finns det disparata konnotationer eller tolkningar av vad begreppet syftar på. En tolkning är att det be- tecknar de äldre, dem som kom tidigt, och som mest karaktärisera- des av att de hade problem med tillvaron i Sverige. Den förståelsen av ”sverigefinne” kan sägas vara negativ, ha låg prestige och vara arkaistiskt inriktad, med en socialt och utbildningsmässigt stigma- tiserad innebörd, ofta med tilläggdimensionen rural bakgrund. En annan rör sig om att bl.a. minoritetsaktiva försökt ge begreppet ett positivt innehåll, en koppling till den nya minoritetsställningen, och en prestigehöjande funktion, genom att koppla det till en identitet som kombinerar finskt och svenskt. En tilläggsfunktion har ibland varit att det skulle röra sig om en integrerad, tvåspråkig person, som uppnått jämvikt mellan det finska och svenska. Den skulle representera högre prestige och vara progressivt inriktad. Endast i begränsad utsträckning kan man dock dra slutsatser om vilken typ av tolkning informanterna lagt in i etiketten ”sverige- finne”. Samtidigt finns inga direkta hänvisningar bland dessa in- formanter till den första, mer stigmatiserade tolkningen. Samma tendens att man hellre kopplar sverigefinsk identitet till en integre- rad, tvåspråkig kapacitet finns även i en större relativt nyligen genomförd studie av Svenska kyrkan (Andersson 2002).

Denna typ av apostroferade identiteter har dels uppstått som svar på ett behov att markera just det att man inte är enbart det ena eller det andra, dels då forskning och även det allmänna medvetan- det ungefär sedan 1980-talets början accepterat andra typer av identiteter än de traditionella, stabila identiteterna, som snarast va- rit nationella/kulturella till sin karaktär. Dessa skulle då bättre motsvara behovet att uttrycka en mer flexibel och valbar identitet, som inte är direkt kopplad till ”Blut und Boden” (se t.ex. Hall 1999; Österlund-Pötsch 2003; Otterup 2005:27 ff., 211 ff.). De skulle också uttrycka föränderliga identifikationer, som kan uppstå p.g.a. förändrade levnadsförhållanden och som återigen kan ändras. Däremot har frågeställningen inte tillhandahållit ännu tydligare si-

541

Bilaga 7

SOU 2005:40

tuationsbetingade identiteter, som vid en helt öppen fråga kanske skulle ha getts prioritet, kanske fr.a. bland de yngre, t.ex. enligt bo- stadsort (’stockholmare’) eller kulturpreferenser (’hiphopare’). Det är dock oklart på vilket sätt denna senare typ av identifikationer skulle ha något samband med eller utgöra en förklaringsgrund för andra frågor i denna studie.

Ett antagande är också att språk har en betydande vikt för en persons identifikationer. Detta kan dessutom antas accentueras i en miljö, där språken är konfliktämnen, samt har ojämlik social status, samtidigt som de är väsentliga tillgångar i det sociala livet. Språk bär också i olika sammanhang på ett starkt symbolvärde, och kan sägas utgöra basen i en persons kulturella och sociala kapital, som även de påverkar identiteten.

Frågorna som kopplades till detta löd:

45. Tunnetko itsesi muuten ruotsinsuomalaiseksi/Känner du dig förresten som en sverigefinne Kyllä/Ja______________

vai pidätkö itseäsi/eller känner du dig som:

suomalaisena/en finne ___________________________________

suomalaisena Ruotsissa/finne i Sverige______________________

sekä suomalaisena että ruotsalaisena/både finsk och svensk

_________________________

ruotsalaisena/en svensk__________________________________

Kommentti/kommentar_________________________________

46. Mikä seikka tekee sinusta X/Vad är det som gör dig till X?

Även om man antagligen inte allmänt uppfattar alternativen som representationer på en endimensionell skala, har vi placerat ”sveri- gefinne” på en skala på väg mot ”svensk”. De tre mellersta alterna- tiven torde åtminstone delvis basera sig på samma grundtanke, att man har skäl att identifiera sig åt båda hållen. Skalan torde därmed återspegla en glidning över tid hos individen och över generations- gränser, från det finska till det svenska.

542

SOU 2005:40		Bilaga 7
Tabell 14 Identifikationer, äldre
Identitet	Antal
suomalaisena/finne	8
suomalaisena Ruotsissa/finne i Sverige	10
ruotsinsuomalaisena/sverigefinne	3
suomalaisena ja ruotsalaisena/finne och svensk	1
ruotsalaisena/svensk	1
	N = 23
(En informant har även angett ”utlandsfinsk”/ulkosuomalainen.)

Det vore förväntat om en sådan förändring över tid finns och ska- lan äger relevans, att de yngre har en mer försvenskad identitet, både genom den aktiva tidigare svenska assimilationsivern och ge- nom att man haft sämre möjligheter att ha kontakt med finsk kul- tur och finnar. Med tanke på den variation i levnadsöden och erfa- renheter som finns, samt i attityder som påverkat dessa, kan dock alla identiteter vara representerade i båda generationerna. Troligen finns det dessutom en koppling mellan skolgång – mer eller mindre undervisning på finska – och identitetsval. Kanske har andra sveri- gefinnar än familjen dessutom varit perifera i de ungas liv. Sanno- likt reflekterar också identifikationerna de attityder å ena sidan som andra sverigefinnar/finnar har, och å andra sidan svenskar har, om sverigefinnar, finnar och svenskar.

I den yngre generationen vore det också förväntat att det fler- språkiga och mångkulturella Sverige slagit igenom – det borde fin- nas enstaka informanter med i studien vars bakgrund inte enbart är den finska och/eller den svenska.

Sammantaget verkar de yngres nationella identiteter delvis er- sättas av etniska/apostroferade, vartefter, och alternativen blir mer flexibla (Tabell 15). En viss förskjutning mot ”sverigefinne” kan märkas, men ”finne” känner man sig fortfarande som i en knapp tredjedel av fallen. Fyra har nått skalans ändpunkt, ”svensk”. Man kan anta att de som ändå har bibehållit finskan som språk, delvis av detta skäl fortfarande har en finsk komponent i sin etniska identifi- kation; det gäller även två kommentarer bland dem som angett att de känner sig som svenskar. Man kan skönja en förskjutning mot det svenska på gruppnivå. Samtidigt har 18 av 22 yngre en kompo- nent i sin identifikation, som har koppling till det finska.

543

Bilaga 7		SOU 2005:40
	Tabell 15 Identifikationer, yngre
	Identitet	Antal
	suomalaisena/finne	6
	suomalaisena Ruotsissa/finne i Sverige	2
	ruotsinsuomalaisena/sverigefinne	6
	suomalaisena ja ruotsalaisena/finne och svensk	4
	ruotsalaisena/svensk	4
		N = 22

Utöver dessa angav tre informanter finsk + ett tredje alternativ, men inte svensk (finsk + iransk, finsk + kurdisk). En person ansåg sig inte höra hemma någonstans, men med tvekan angav denne ”sverigefinsk”; föräldrarna kom från olika länder, en från Finland den andre från ett tredje land.

Såsom nämndes ovan är motiveringarna ganska brokiga och i analysen av dessa har det inte framkommit någon klar tendens, där en motivering på ett tydligt sätt hör ihop med en identifikation. Snarare är det så att samma motivering kan användas till olika iden- tifikationer.

Exempel på motiveringar (översatta eller direkt givna på svenska) till att man känner sig som:

Finne, bland de äldre: Född i Finland, en känsla; flaggan; född i Finland; känslan och uppvuxen i Finland; självständigheten och fadersland; språk och sisu;

Finne, bland de yngre: kärlek till landet, stolthet, ishockey, julbord; modersmål och traditioner; språket, föräldrar från Finland, kompi- sar, stolthet; föräldrar och språket; rötter, skola, språket, idrotter, medborgare; rötter, skola, språket, medborgarskap; traditioner, språket, ishockey; stolthet;

Finne i Sverige, bland de äldre: född i Finland, språk, Finland i hjärtat; rötterna, språket; medborgare, kan ej ändra nationalitet; född i Finland, och finne i Sverige; blod och språk; tänker finskt; ursprung i Finland, svenska vänner; svensk medborgare, finsk mentalitet; språk, kan ej ändra finskhet; språket är finska, bor i Sverige; födelsetiden, kriget, sitter djupt;

Finne i Sverige, bland de yngre: språket finska, skola och kompisar i Sverige; född i Finland, språket;

544

SOU 2005:40	Bilaga 7
Sverigefinne, bland de äldre: bor i Sverige; bott halva tiden i
Finland, halva i Sverige; tvåspråkig och bor i Sverige;
Sverigefinne, bland de yngre: släkt, språket finska, plus kan Sverige
och svenska; språken, blir ”hurri” i Finland,17 traditioner, direkthet
i kommunikationen; språken, släkten i Finland; föräldrar, skola,
språket finska, svenska kamrater; finne, svenska kompisar; förälder
från Finland;
Finne och svensk, bland de äldre: ursprung, svenska vänner;
Finne och svensk, bland de yngre: språket finska, skola och kompi-
sar i Sverige; släkten från Finland, omgivningen, bor i Sverige; för-
står finska, föräldrar, kompisar och född i Sverige; språken, född
och upplevelser i Sverige;
Svensk, bland de äldre: inga tidiga minnen från Finland;
Svensk, bland de yngre: bott i Sverige, ishockey, kompisar; född,
upplevelser från Sverige, språket (finska); bott i Sverige, upplevel-
ser.
Många av motiveringarna är – nyare teorier om flexibla identiteter
till trots – relativt traditionella och stabila, speciellt bland de äldre.
Det handlar om fadersland, ursprung, föräldrar, uppväxt i Finland
(”Blut und Boden”), men också stolthet, känslor, mentalitet, tradi-
tioner, kamrater, skola, och sist men inte minst, om språk. Språket
som en identifikationsfaktor fungerar delvis i båda riktningarna,
vilket dels kan tolkas som att språk är väsentligt för en natio-
nell/kulturell eller etnisk identitet generellt, dels som att det kan
vara viktigt för en finsk identitet, såväl som en svensk identitet,
som man sannolikt socialiseras in i bland annat genom skolan och
kamrater. Men det finns också en väsentlig skillnad för detta mellan
äldre, där 7 av 23 (30 %) nämner språk (finskan) som en del i sin
motivering, och de yngre, där 16 av 22 (73 %) nämner språket,
finska, som en del av sin finskbetonade identifikation. När man
samtidigt tar i beaktande, att de yngres finska av de flesta angetts
som det språk som de behärskar sämre av det två, måste detta leda
till ett antagande om att det inte är färdigheten i språket som är vä-
sentligast, utan dess symbolvärde och att det är ett laddat känslo-
språk mm. i högre grad, eller kanske på en annan medvetandenivå,
för de yngre.

17 Finskspråkigas nedvärderande beteckning om svenskspråkiga, främst finlandssvenskar.

545

Bilaga 7

SOU 2005:40

Samtidigt verkar upplevelser och omgivning ge en svensk iden- titet, men även ibland en finsk, i form av minnen av Finland och av människor i Finland. Flera av de yngre har nämnt idrott och bland dessa, ishockey, som en identitetsgrundande faktor. Antagligen ska detta tolkas som så, att idrotten inte är målet för identifikationen, utan att den utlöser identitetskänslor, skapar (konstruerar) identi- tet, sannolikt bl.a. under landskamper. Idrott används ofta som ett test på lojalitet i valet mellan t.ex. svenskt och finskt, och den ses emellanåt som ett ytligt och symboliskt uttryck för identitet. Icke desto mindre har den visat sig ha en särskiljande funktion, och ser svårligen ut att kunna reflektera dubbel identitet. För fenomenet idrott finns det en könseffekt; idrott tycks appellera mer till män än till kvinnor.

Den dubbla karaktären, eller den dubbla identiteten hos många, verkar emellertid vara okomplicerad såtillvida att den inte lett till negativa kommentarer, dvs. man är relativt tillfreds eller man har åtminstone sett denna möjlighet att uttrycka en dubbel, eller apo- stroferad identifikation som helt acceptabel. För några enstaka är själva tiden en faktor; när man bott tillräckligt länge i Sverige, blir man helt enkelt mer svensk, eller motsatsen, mindre finsk.

6 Resultat från innehållsfrågorna

6.1Inledning

Vi presenterar frågorna och informanternas svar på dem i stort sett i den ordning de presenterades för informanterna. De tidigare ak- tualiserade frågorna har antagligen lett till att man anpassat sina senare svar till det man sagt tidigare under intervjun. Till exempel, egen kunskap om minoritetspositionen, dvs. om den officiella po- sitionen, inklusive kunskap om Europarådets konventioner, kan leda till att svaren på vad man önskar sig som en effekt av ett finsk- språkigt förvaltningsområde påverkas. Det senare kan också ses som en naturlig, eller rentav logisk följd av att den officiella mino- ritetspositionen inte inneburit så mycket nytt i praktiken. Vet man inget om den egna minoritetens ställning eller dess möjligheter en- ligt t.ex. Europarådets konventioner, kan man inte presentera samma typ av konkreta förslag på önskemål om service, som den som är insatt i frågeställningarna.

För varje fråga och svar hade informanterna möjlighet att infor- mellt diskutera de aspekter de ville och också fråga om någon fråga

546

SOU 2005:40

Bilaga 7

var oklart formulerad. Den informationen återfinns på banden, medan de frågor som hade graderade svarsalternativ återfinns främst på enkäten.

6.2Kunskap och inställning till en minoritetsposition för finska

En central frågeställning var vilken inställning informanterna hade om finskans minoritetsposition. För att ta reda på vad informan- terna hade för förkunskaper om finskans minoritetsposition frå- gade vi dem om deras kunskaper om finskans särskilda ställning, samt om var de hade fått information om detta. Även informanter- nas egna åsikter kring ämnet efterfrågades. Ytterligare en fråga handlade om finskan i förhållande till andra, senare invandrarspråk och om informanterna ansåg att finskans ställning ska vara samma/ särskild jämfört med dessa. Delvis syftar dessa frågor till att man försöker utröna om informanterna känner till och har en åsikt om skillnaderna mellan en integrationspolitik för invandrare och en minoritetspolitik.

I sina ursprungsformer löd frågorna på följande sätt:

13.Mitä tiedät suomen vähemmistökielen erityisasemasta Ruotsissa?/Vad vet du om finskans särskilda ställning som minori- tetsspråk i Sverige? Mistä olet saanut tietää siitä/Varifrån har du fått information om detta?

14.Mitä sinä ajattelet vähemmistöasemasta/Vad tycker du om mi- noritetsställningen?

15.Onko sinusta tärkeää, että suomella on erikoisasema, verrattuna muihin, myöhemmin tulleisiin siirtolaiskieliin?/Tycker du att fins- kan ska ha samma ställning som andra, senare invandrarspråk?

Frågorna kommer att behandlas på följande sätt: först presenteras kunskapen om minoritetspositionen både bland de yngre och äldre informanterna, därefter deras egna perspektiv och åsikter om mino- ritetsställningen. Sedan sammanfattas informanternas åsikter om finska i jämförelse med andra invandrarspråk.

Bland de yngre rådde det en stor brist på kunskap om finskans särskilda ställning som minoritetsspråk. För de flesta var kännedo- men på en relativt ytlig nivå; de var medvetna om att finskan hade en särskild ställning i Sverige men kunde inte beskriva vad det in-

547

Bilaga 7

SOU 2005:40

nebär. Några nämnde även att de inte hade vetat om finskans ställ- ning förrän de kontaktades av intervjuaren angående undersök- ningsintervjun. Det fanns en märkbar skillnad i kunskaper mellan yngre kvinnor och män. Samtidigt som åtta av 12 unga kvinnor verkade vara nästan fullkomligt omedvetna om finskans minoritets- ställning, var antalet okunniga i den manliga gruppen endast två av 10.

Det är viktigt att det (minoritetsställning) finns, att det talas finska. Men jag är inte så insatt i det, så jag vet inte så mycket. MMYK22

I stark kontrast till denna sina jämnårigas brist på information var några informanter väldigt medvetna om finskans ställning och hade bra kunskaper om det praktiska innehållet om minoritetspo- sitionen. Ändå kunde de flesta informanterna bara bekräfta att de visste att finskan var ett minoritetsspråk i Sverige. Några kunde berätta att de visste när finskan hade fått sin ställning, vilka andra språk som hade samma ställning och att det fanns ett finskspråkigt förvaltningsområde i norra Sverige. Endast två yngre informanter, båda manliga, kunde berätta mer exakt om de praktiska effekter som minoritetsställningen kan medföra. Möjligheten att få finsk- språkiga handlingar i t.ex. rätten nämndes.

Som vi kan se av det ovan sagda varierade de yngre informanter- nas kunskaper kring finskans minoritetsställning märkbart. För dem som hade någon kunskap var källorna för informationen i de flesta fallen föräldrarna eller äldre syskon, för några även lärare i skolan. Ytterligare källor var media, särskilt tidningar och tv, och i några fall finska föreningar. Eftersom nästan hälften av de yngre informanterna inte hade vetat om finskans minoritetsställning, kunde de inte tillfrågas om informationskällan för ämnet.

De unga informanternas åsikter om finskans minoritetsställning varierade på ett likartat sätt. De flesta ansåg att det var positivt att finskan fått en erkänd status i Sverige, även om några, bättre insatta informanter uttryckte sin undran över den praktiska verkligheten och effekterna av ställningen. Några ville inte uttrycka sig p.g.a. deras brist på information, medan andra frågade intervjuaren om ytterligare information för att kunna forma sig en åsikt.

Någon tyckte att den pågående utredningen var en bra sak, ett steg framåt och viktig eftersom den kan ge kunskaper om hur och var finskan används i Sverige. Även ur en moralisk synpunkt var det viktigt för en kvinnlig informant att finskan hade erkänts i Sverige. Några informanter ifrågasatte om minoritetsställningen hade med- fört något konkret för sverigefinnarna. De ansåg att minoritets- ställningen inte syntes i praktiken. Någon undrade även varför

548

SOU 2005:40

Bilaga 7

sverigefinnarna själva som utgör en stor minoritetsgrupp inte har varit mer högljudda kring frågor som angår dem.

Många detaljerade exempel kom fram när man frågade infor- manterna om deras egna åsikter kring minoritetsställningen. En tyckte att det var bra att man kunde lära sig finska i skolan, en an- nan betonade möjligheten att få finskspråkig äldreomsorg och sjukvård, den tredje sina egna språkkunskaper som nyttiga i framti- den. Även om alla inte var lika insatta i finskans ställning, kunde man urskilja en positiv inställning i deras svar.

On tärkeää, että vähemmistökielet nähdään rikkautena eikä aina ongelmana. Liian usein nähdään niihin liittyvät vaikeudet, eikä mahdollisuuksia. (Suomen aseman) tunnustaminen on yksi askel pitkällä tiellä. SSYM21

(Det är viktigt att minoritetsspråken ses som en rikedom och inte alltid som ett problem. För ofta ser man bara svårigheterna som har med dem att göra, inte möjligheterna. Att det (finska språket) blev erkänt är ett steg på en lång väg. SSYM21

Jämfört med de yngre informanterna var äldre betydligt bättre upplysta kring finskans minoritetsställning. Alla äldre informanter berättade att de visste att finskan hade en ställning som minoritets- språk i Sverige. Många nämnde även att det finns ett finskt förvalt- ningsområde i norra Sverige och att de var medvetna om den pågå- ende utredningen för ett utvidgat förvaltningsområde. Även andra minoritetsspråk nämndes. Trots att det fanns många bland de äldre som sade sig veta mycket om finskans ställning i Sverige, hade de dock svårigheter med att beskriva innebörden av den. Även vissa felaktigheter fanns bland åsikterna om den. Några informanter blandade t.ex. ihop minoritetsställningen med förvaltningsområdet, och de berättade att de hade uppfattat att minoritetsställningen bara gäller i vissa delar av landet.

Informationskällor för de äldre var framför allt media, tv, tid- ningar och radio, men även finska föreningars informationsmöten, församlingsmöten, vänner, släktingar och bekanta. För många ver- kade finskans ställning vara någonting man ofta diskuterade i vän- skapskretsen. Flera äldre informanter påpekade särskilt att de ansåg sig vara väl insatta i frågorna kring finskan i Sverige och gav intryck av att det var något av en hederssak att vara medveten om detta och viktigt för deras identitet. Några informanter sade sig vara tvungna att vara informerade, då deras arbete krävde det.

Av de äldre informanterna kritiserade speciellt många män bris- ten på minoritetsställningens konkreta effekter. Många konstate- rade att minoritetsställningen verkar vara någonting som bara exi- sterar på papper, i alla fall utanför det nuvarande förvaltningsområ-

549

Bilaga 7

SOU 2005:40

det, och även att det har varit en kamp för att få ställningen och att ”det var dags att vi fick det” (MCÄM60).

Kyllä tässä on sitä mieltä että paperilla se vähemmistöasema näyttää hyvältä, mutta käytännön toimimisen kanssa on vähän niin ja näin. Olisi aika ryhtyä sanoista tekoihin, mutta tuntuu siltä, että se toteuttaminen on kovan työn takana. SLÄM69

(Jag tycker väl att på papper ser minoritetsställningen ganska bra ut, men det praktiska fungerandet är lite si och så. Det är dags att sluta prata och göra något, men det känns som att förverkligandet kräver mycket arbete.) SLÄM69

Det som minoritetsställningen har fört och kan föra med sig ansågs av de äldre informanterna enbart som något positivt. Mer finsk- språkig service efterlystes och utvidgningen av förvaltningsområdet sågs av några nästan som en ödesfråga för områdets sverigefinnar. Några jämställde finskan i Sverige med svenskans position i Finland, även om de inte vara villiga att kräva samma lagliga rät- tigheter för sverigefinländare som finlandssvenskar har.

En hypotes som man kan formulera som ett resultat av detta är att brist på kunskap påverkar inställningen till och viljan att ställa krav på service och rättigheter för finskan. Man kan därmed dra slutsatsen att mer information om finskans minoritetsposition san- nolikt skulle öka kraven på effekter av minoritetsställningen och förvaltningsområdet. Styrningen av informationen styr behoven, m.a.o.

När de äldre informanterna tillfrågades om finskan ska ha samma ställning som andra, senare invandrarspråk, var svaren merendels nekande. Att finskan inte var ett invandrarspråk utan hade erhållit minoritetsstatus och således förtjänade särbehandling var en klar ståndpunkt för de flesta. Att finskan skulle ha en särställning var naturligt för en del av informanterna, av flera anledningar. Över hälften av de äldre, 14 stycken, både kvinnor och män, betonade historiska orsaker. Att Finland och Sverige en gång varit ett land, att länderna haft samarbete under flera århundraden och framför allt att finska språket existerat i Sverige en lång tid innan den mo- derna invandringen började, nämndes som naturliga orsaker till den uppnådda minoritetsställningen. Värmländska skogsfinnar nämn- des tillsammans med finska handelsmän i Stockholm under Gustaf Vasas tid. Informanterna verkade vara väl informerade om sin egen historia i Sverige.

Historiallisista syistä on tärkeää, että suomella on erityisasema Ruotsissa. Ruotsalaiset ovat kauan halunneet käsitellä suomea vain ja ainoastaan siirtolaiskielenä, ei historiallisena kielenä. SSÄM58

550

SOU 2005:40

Bilaga 7

(Av historiska anledningar är det viktigt att finskan har en särställning i Sverige. Svenskarna har länge velat behandla finska som enbart invandrarspråk, inte som ett historiskt språk.) SSÄM58

Även ett nutidshistoriskt perspektiv kom fram. Eftersom de flesta äldre informanterna själva varit en del av den stora finska flyttvågen på 1960- och 1970-talen, var de fullt medvetna om sin egen historia. När finländarna invandrade i stora mängder till Sverige var samhället dåligt förberett på de behov som en stor främmande grupp kunde ha. Det kan tolkas som att de kurser som anordnades av olika utbildare, arbetsgivare m.fl., inte tycks ha fått den verkan som avsågs (se även Lainio & Wande 1996). Arbete och bostad erbjöds men utan språkkurser hamnade många finnar utanför sam- hället. Utanförskapet existerar för vissa även idag och man menade att det nu krävs handling för att bryta det.

Ehdottomasti kyllä, koska meitä suomalaisia on niin paljon. Me olemme tulleet Ruotsiin ilman että on saatu minkäänlaista kieliapua. Ne maahanmuuttajat, jotka tulevat nyt, saavat käydä kielikursseja, jne. SLÄK71

(Absolut ja, eftersom det finns så många av oss finnar. Vi har kommit till Sverige utan att få någon som helst hjälp med språket. Invandrare som kommer idag får gå på språkkurser osv.) SLÄK71

Henkilökohtainen mielipide on ehdottomasti se, että suomelle pitää antaa erityisasema. Suomalaiset ovat olleet merkittävä tekijä joka alalla Ruotsin yhteiskunnan rakentamisessa erityisesti sodanjälkeisenä aikana. Jos jollekin kielelle annetaan erityisasema, niin suomelle se kuuluu. MMÄM51

(Min personliga åsikt är definitivt att finskan ska ha en särställning. Finnarna har varit en betydande faktor i alla branscher när man byggde det svenska samhället speciellt efter kriget. Om något språk ska ha en särställning, är det finskan.) MMÄM51

En annan betydande anledning till finskans särställning som mi- noritetsspråk var för informanterna det stora antalet sverigefinlän- dare som bor i landet. Både det absoluta antalet och den procentu- ella andelen finskspråkiga i Sverige ansågs vara tillräckliga höga för att rättfärdiga en minoritetsställning. Finnarnas antal jämfördes både med majoritetsbefolkningens och med andra minoritets- och invandrargruppers. Att finskan hade funnits länge i Sverige räcker inte, även antalet människor som använder språket var viktigt för många. För några, speciellt män, var det viktigt att man tydligt skiljde mellan ett minoritetsspråk och ett invandrarspråk och man sammanlänkade alltså både historiska och kvantitativa anledningar.

Tre äldre informanter hade svårt att ta ställning till finskans sär- ställning i Sverige. I princip menade de att som sverigefinnar anser de det egna vara språket viktigast, men samtidigt sympatiserade de

551

Bilaga 7

SOU 2005:40

med andra minoritets- eller invandrargrupper som ”säkert också hade samma åsikter kring sitt eget språk”.

De yngre var mycket kluvna i sina svar om finskans särbehand- ling i jämförelse med senare invandrarspråk. I jämförelse med de äldre informanterna var skillnaden tydlig. Av de unga tyckte 14 av 22 (några med viss tvekan) att finskan ska ha en särskild ställning, medan åtta ansåg att alla främmande språk i Sverige, oberoende av deras ursprung, borde behandlas lika. Även i dessa svar fanns det en viss tvekan. I svaren visade det sig att det inte fanns någon större skillnad mellan vad unga kvinnor och män hade för åsikter.

Många informanter ansåg sig vara jäviga att svara på frågan om finskans ställning eftersom man som sverigefinländare naturligtvis höll sitt eget språk som viktigast. De jämställde den finska minori- tetens behov med t.ex. kurder, engelskspråkiga eller spansktalande invandrare och menade att även de andra antagligen ansåg att deras språk är viktigast. Man gjorde därmed i princip ingen åtskillnad mellan en invandrar-/integrationspolitik och en minoritetspolitik.

I många av de nekande svaren kunde man urskilja en viss jämlik- hetssträvan. Det var viktigt för några att alla eller åtminstone större främmande språk behandlades lika. Här kunde man hypotetiskt ha trott att informanter med multikulturell bakgrund skulle sträva mer efter en jämlik behandling, men resultaten visar att informan- terna med en förälder från ett utomskandinaviskt land var precis lika delade i sina åsikter som alla andra. Med tanke på att nästan hälften av de yngre informanterna var omedvetna om vad minori- tetsställningen innebär, måste svaren dock tolkas försiktigt. Ett svar förmedlade dock uppfattningen att denna ovannämnda jämlik- hetsprincip även kunde gynna finskan.

Lika behandling för alla språk, inklusive finska, är inte mer än rättvist. Jag undrar om det finns lika mycket t.ex. finska tv-program som arabiska. Det känns som om andra får mer stöd än finskan. MCYM18

Anledningar som gavs för naturligheten i finskans särskilda ställ- ning var bl.a. det stora antalet finskspråkiga som idag bor i Sverige, samt det faktum att invandringen till landet har skett tidigare än för senare invandrargrupper. Således presenterades både historiska och kvantitativa anledningar, precis som i den äldre undersöknings- gruppen.

Finskan tycker jag är nästan viktigare, det finns ju så pass många finsktalande i Sverige. Det är viktigare än de andra språken. -- -- De [finländarna] har ju funnits här så länge, de andra har kommit mycket senare. MMYK22

Finskans långa historia i Sverige, Finlands och Sveriges gemen- samma historia som en nation, gemensamt kulturarv och nutida

552

SOU 2005:40

Bilaga 7

nordiskt samarbete mellan länderna var även de anledningar till finskans särbehandling. Någon jämförde även finskans ställning med svenskans i Finland och en annan eftertraktade tydligare ex- empel på finskans officiella status.

I och med att det är ett officiellt språk, måste det vara tydligt på något sätt i samhället att det är ett starkare språk. Att det visar sig i skolan och i service. SLYK19

Som man kan läsa ovan, varierade de äldre och yngre informan- ternas kunskaper om och inställning till finskans minoritetsställ- ning märkbart. I stort sett kan man konstatera att de äldre infor- manterna var bättre insatta i finskans särskilda ställning än sina yngre motparter. Anledningarna kan vara naturliga, som bl.a. deras större livserfarenhet men även att de visade ett djupare intresse och engagemang för frågor kring sitt eget ursprung, sin ställning i sam- hället och sitt modersmål. Detta kan skönjas även i inställningar till frågan om finskan gentemot andra invandrarspråk. Fler yngre än äldre informanter uttryckte någon slags jämlikhetssträvan i ställ- ningen för alla språk förutom svenskan i Sverige. Detta kan delvis bero på att de visste mindre om de faktiska målen med minoritets- ställningen. Detta kan i sin tur bero på t.ex. hur ofta man ser/hör eller läser om denna fråga, vilken nästan uteslutande debatteras i sverigefinska media, på finska. För de äldre var det mycket vikti- gare att finskan hade en särskild ställning och de kunde även ge tydligare motiveringar till detta. De hade också bättre kunskaper om minoritetsställningen. Åsikterna om finskans erkända ställning var däremot generellt positiva i båda grupperna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att informationsbehovet är stort bland många av de yngre, samtidigt som kunskapen tycks vara god bland de äldre. Informationsspridningen är desto viktigare eftersom det påverkar viljan att eftersträva sådana möjligheter som minoritetsställningen ska kunna tillhandahålla, och bristen på in- formation gör det också svårare för majoritetssamhället att för- verkliga minoritetspolitiken.

6.3Informanternas användning av finska i olika sammanhang

I en tidigare fråga hade informanterna fått möjlighet att bedöma sin nivå av språklig kompetens vad gäller både finska och svenska. För att ta fram vidare information om informanternas användning av finska tillfrågades de även om i vilka situationer och med vilka olika

553

Bilaga 7

SOU 2005:40

personer de använder språket. Det förstnämnda eftersträvade kun- skap om s.k. domänliknande språkanvändning, som är ett ganska grovt mått. Det andra eftersträvar en mer detaljerad bild, som utgår ifrån att man ofta har ett personbundet och konsekvent språkbruk med specifika individer, som s.a.s. vinner över domänanvänd- ningen. Dessa kan även överlappa med varandra.

Informanterna fick själva fritt beskriva sin språkanvändning, vil- ket kan ha resulterat i en viss brist på struktur i svaren presenterade i tabellerna nedan. Det återspeglas t.ex. i att man i Tabell 16 kan läsa att fyra äldre kvinnor använder finska på jobbet, men i Tabell 17 har bara två kvinnor nämnt att de använder finska med arbets- kamrater eller kunder. På samma sätt har vi separerat olika använd- ningsområden enligt de uppgifter som informanterna själva har lämnat. Bl.a. kan alternativet ”på fritiden” omfatta de flesta andra användningsområden förutom arbete, men i tabellerna har vi utgått ifrån informanternas egna beskrivningar. Man har också angett olika personer man talar finska med. I tabellerna 16 och 17 kan vi se de olika situationerna där informanterna använder finska respektive personerna som finskan används med. I sin helhet löd frågan på följande sätt:

16. Missä yhteyksissä sinä käytät suomea?/I vilka sammanhang an- vänder du finska?

a.Eri tilanteissa/Olika situationer?

b.Eri ihmisten kanssa, kenen?/Med olika personer, vem?

Vad gäller både äldre och yngre informanter användes finskan mest i hemmet tillsammans med maka/make, barn och i de yngre infor- manternas fall med föräldrarna. 32 stycken av alla informanter be- rättade att de använder finska främst privat i sina hem, dvs. som ett informellt vardagsspråk. Andra situationer/domäner där man an- vände finska flitigt var arbetsplatser och föreningsliv. Under rubri- ken föreningsliv har såväl finska föreningar, pensionärsföreningar som aktiviteter i Finlandsinstitutet i Stockholm hamnat. Det fanns även några informanter som konstaterade att de använde finska all- tid när det var möjligt och när de hörde att de personer som var närvarande talade finska eller ”bröt” på finska (Tabell 16).

Svaret ”på fritiden” – som främst representerar det privata och informella språkbruket – utgjorde ett direkt svar överraskande få gånger, men om man räknar ihop svaren från flera andra situationer kan man konstatera att det är precis då informanterna använder sin finska mest. Endast en äldre manlig informant berättade att han

554

SOU 2005:40

Bilaga 7

använde finska hos myndigheter och även detta ”mest för att skoja lite med dem”. Två informanter använde finska under läkarbesök och sex stycken i sina kontakter med en församling eller med kyr- kan. Av de yngre informanterna nämnde endast tre stycken att de använde finska i skolan, men i verkligheten kan antalet antas vara större eftersom fler än tre hade gått i en finskspråkig klass eller skola. Några yngre informanter nämnde att förutom i sina egna hem talade de finska nästan enbart när man var på besök i Finland.

Tabell 16 Situationer där finska används av informanterna

Var använder man finska?	Äldre		Äldre	Yngre	Yngre	Totalt
	män		kvinnor	män	kvinnor
I hemmet		9	7	8	8	32
På arbetet		2	4	2	3	11
Föreningsliv		4	3		3	10
Alltid när man kan		5	3		1	9
I Finland			2	3	2	7
Kyrka/Församling		2	4			6
På fritiden		1	1	2		4
I skolan				1	2	3
Hos läkare		1	1			2
Hos myndigheter		1				1
Annat		4	2	1	2	9
		29	27	17	21	94

Till gruppen Annat i tabell 16 hör bl.a. brevväxling, användning av dator genom att chatta, läsa tidningen, prata i telefon, ”festa”, be- sök hos föräldrarna, körsång samt när man handlar.

Bland de olika personer som informanterna använder finska med förekom oftast föräldrar, barn, make/maka, alltså familjemedlem- mar. Detta överensstämmer väl med informationen om de olika situationer man sagt sig använda finska i. För de flesta informan- terna verkar finskan vara ett i huvudsak privat och därmed sanno- likt ett informellt språk. Uppdelningen var ganska naturlig. Bland informanter som talade finska med sina föräldrar var alla förutom en yngre informanter, eftersom många av de äldre informanterna själva var i den ålder då deras föräldrar inte längre var vid liv. På samma sätt var alla utom en informant äldre bland de informanter som använde finska med sina barn; de flesta yngre informanter hade inte börjat bilda familj än.

Andra personer som informanterna använde finska med var sys- kon, barnbarn och andra släktingar. För många ungas del var finska

555

Bilaga 7

SOU 2005:40

kontakter ofta med släktingar och när man var på besök i Finland. Något anmärkningsvärt är att fler yngre än äldre informanter be- rättade att de använde finska i kontakt med sina vänner och be- kanta. Delvis kan detta förklaras med att för de yngre informan- terna har vänskapskretsen och det sociala livet utanför hemmet en viktigare funktion än för de äldre. Det kan dock också vara så, att de yngre var mer utlämnade till att använda finska just med sina vänner och bekanta, oftare än de äldre, som kanske har flera möj- ligheter och personer att använda finska med, dvs. vidare sociala nätverk på finska.

Tabell 17 Personer som informanterna använder finska med

Med vem använder	Äldre män	Äldre		Yngre män	Yngre		Totalt
man finska?		kvinnor			kvinnor
Föräldrar			1	8		9	18
Släkt	2		2	5		7	16
Barn	8		7			1	16
Maka/maka	8		7				15
Vänner			2	5		7	14
Bekanta	3		5	1		3	12
Syskon				5		6	11
Alla som kan			6			1	7
Arbetskamrater	2		1	2			5
Barnbarn	3		2				5
Kunder			1	1			2
Grannar			1				1
Andra			3	1			4
	26		38	28		34	126

På en något mer offentlig nivå nämnde fem informanter att de an- vände finska med sina arbetskamrater och två med sina kunder, så- ledes var det totalt sju stycken som hade finskan som en aktiv del av sitt arbetsliv (Tabell 17). Även användning av finska med gran- nar nämndes en gång. Precis som vid frågan om vilka olika situatio- ner finskan används i, kom det fram även här att många informan- ter, sex äldre kvinnor och en yngre kvinna, gärna använde finska med alla personer de hade möjlighet att använda den med. I grup- pen Andra nämndes t.ex. flickvän, barnens lärare, dagbarn och hemhjälp.

Den viktigaste slutsatsen man kan dra av dessa resultat är att finskan övervägande används i privata situationer och således främst har en funktion som ett privat och informellt språk. Finskan

556

SOU 2005:40

Bilaga 7

används med familj, släkt och vänner och kan således ha en funk- tion som ett socialt sammanhållande språk och som ett känslo- språk. Andra domäner där finskan används utanför hemmet, men dock i mindre utsträckning, är arbetsplatser, församlingar och fö- reningsliv samt tillsammans med arbetskamrater, kunder och be- kanta. Språkanvändning utanför hemmet sker i betydligt mindre skala än inom hemmet. Bland de enskilda resultaten kan man no- tera att endast 5 av de äldre använder finska med sina barnbarn, dvs. 22 %.

Man kan sammanfatta utvecklingen ovan som i Figur 1. Till en början kan vi konstatera att finskt språkbruk i offentlig miljö i Sverige aldrig blivit utvecklat mer än rudimentärt, men trots det kan vi anta att en viss tillbakagång inträffade under decennierna före minoritetsställningen (se även diskussionerna nedan).

Figur 1. Domänförluster och ett alltmer privat språkbruk leder till språkbyte

Tid

Offentliga domäner

Övriga privata och arbetsrelaterade domäner

Familjens språk, den privata sfären

Språkbytet realiseras

Hemmet utgör som domän och familjemedlemmarna i den en cen- tral arena för bruket av finska. Så småningom börjar antalet domä- ner minska och språkets utrymme krympa generellt, både kvantita- tivt i form av tillfällen och kvalitativt i form av de språkliga kraven på mångsidighet. Föräldrarna blir för barnen en alltmer central möjlighet att använda finska, och detta främst i hemmiljö. När inte

557

Bilaga 7

SOU 2005:40

heller familjen längre utgör en sådan bas kan man betrakta språk- bytet som fullbordat (se Figur 1).

Språket har då redan i föregående fas slutat att vara kulturbä- rande. De två huvudsakliga vägar som finns för att man ska kunna vända utvecklingen, förutom en aktiv revitalisering av språket inom familjen, är skolan och en funktionell utvidgning av de domäner språket kan brukas i, även inom den offentliga sfären (se även Huss 1999:126 ff.). I och med det sistnämnda steget ökar också språkets prestige och minoritetsgruppens vilja att lära sig språket.

Med tanke på de möjligheter som ett förvaltningsområde skulle ge, nämligen att använda finska med myndigheter, utgör både stil- mässiga vanor och den specifika kompetens som detta skulle med- föra en stor utmaning för informanterna. De skulle sannolikt ställas för både situationellt mer formella språkliga krav och rent lingvis- tiskt/ kompetensmässigt behöva utveckla en del nya språkliga re- surser på finska. För de äldre hänger detta ihop med att de dels har en generellt sett ganska kort utbildningsbakgrund, dels att de inte har kunnat skaffa sig en bred erfarenhet av sådant språkbruk i Sverige. För de yngre hänger det ihop med att de sannolikt inte har haft möjlighet att lära sig dels skriftspråket enligt en skriftspråks- standard, och dels med att de inte har haft möjlighet att skaffa sig erfarenhet från att använda denna typ av mer formellt språkbruk, med fackordförråd som man nödvändigtvis inte lär sig i grundsko- lemiljö. Med andra ord, kontakter med myndigheter på finska skulle ställa markant ökade språkliga krav på informanterna, san- nolikt något högre på de yngre än de äldre. Dessa krav är lexikala, grammatiska/stilistiska och sannolikt pragmatiska.18

För att ta reda på om informanterna tyckte att det fanns ytterli- gare någon situation där finska skulle kunna användas ställdes en följdfråga. Den utgick ifrån att förutom i situationerna där infor- manterna hade beskrivit att de använder finska kunde det även fin- nas andra tillfällen då de skulle behöva tala finska. Frågan löd i sin helhet på följande sätt:

17. Missä tilanteissa sinun pitäisi voida puhua suomea?/I vilka situ- ationer skulle du behöva tala finska?

Om svaren kan konstateras att fler äldre än yngre informanter ville nämna ytterligare situationer där de skulle behöva använda finska.

18 I princip finns det flera tillvägagångssätt att överbrygga en sådan språkklyfta. Man kan undvika situationen, man kan lära sig denna stil/genre genom t.ex. utbildning, och, man kan låta myndighetsföreträdarna anpassa sin finska mot den talspråksfinska som kunderna/ klienterna behärskar, samt kombinationer av dessa alternativ.

558

SOU 2005:40

Bilaga 7

Några äldre informanter ansåg dock att de inte hade behov av att använda finska i större utsträckning än idag. Det viktigaste området där äldre informanter skulle behöva tala finska var besöken hos lä- kare och på sjukhus. Dessa kom fram i över hälften av alla äldres svar och även i några av de yngre informanternas svar. Andra situa- tioner var myndighetskontakter, rättsliga papper och domstolar samt äldreomsorg. En äldre informant ansåg att alla kontakter som skedde med telefonsvarare var krångliga och hade fungerat bättre på finska. Även andliga behov ansågs av några vara av sådan art att finskan lämpade sig bättre.

Kyllä sitä haluaisi käyttää suomea ja kuulla sitä kirkossa, koska siellä ollaan niin lähellä henkisiä ja hengellisiä asioita, kuten hautaaminen ja vihkiminen. Myös töissä on tilanteita, jolloin on tarvetta käyttää suomea. SSÄK57

(Jag skulle vilja använda och höra finska i kyrkan, eftersom då har man med mentala och andliga saker att göra, som t.ex. begravningar och vigsel. Även på jobbet finns det situationer där man har anledning att använda finska.) SSÄK57

Några, både äldre och yngre informanter, berättade att de skulle behöva använda mer finska på sina arbetsplatser, antingen i kontakt med kunder eller med arbetskamrater. En informant, aktiv inom sjukvården, berättade hur hon upplevde sin egen förmåga att över- sätta facktermer som problematisk, när hon hade kontakt med pa- tienter. Arbetet kunde vidare röra telefonsamtal till läkare eller sjukhus i Finland och då var det viktigt att man använde de rätta orden. Liknande problem hade en yngre informant, verksam inom hemtjänsten, som hade haft stor nytta av sina kunskaper i finska men som samtidigt upplevt att språket inte räcker till.

Av de yngre informanterna kunde mindre än hälften beskriva ytterligare situationer där de skulle behöva använda finska. De ovannämnda arbetsmiljöerna var några av dessa situationer. Vidare uttryckte två yngre kvinnor en vilja att tala finska med sina läkare eller barnmorskor, samt en kvinna möjlighet att prata finska på banken eller i juridiska situationer. En yngre kvinna hänvisade till problem i kommunikation som berörde henne indirekt. Hon kriti- serade föräldramöten i skolan och konstaterade att åtminstone en del av informationen borde vara på finska eftersom många föräldrar inte har lika bra språkkunskaper som deras barn. Denna funktion har ju tidigare delvis ombesörjts av den sedan många år tillbaka nedlagda finska Hem- och skola –föreningen. Idag finns ingen motsvarande instans eller organisation som tillvaratar finskspråkiga föräldrars särskilda behov eller önskemål i skolfrågor.

559

Bilaga 7

SOU 2005:40

Andra svar som kom fram var ”när som helst när den andra par- ten behöver tala finska”, eller ”det är bättre om man får använda finska överallt.” Många beskrev situationer där de mer eller mindre ofrivilligt hade hamnat i rollen som tolk för andra personer. Det innebär att det finns situationer i vilka endast finska är ett funktio- nellt språk för en del sverigefinnar.

6.4Hjälp vid myndighetskontakter på grund av språket

För att ta reda på det faktiska behovet av finskspråkig hjälp bland undersökningsgruppen tillfrågades informanterna om de behövde hjälp på grund av språket i myndighetskontakter eller när de besö- ker vårdcentralen. Som en följdfråga undrade vi vem de fick hjälp av, om och när de behövde det. I sin originalform lydde frågorna så här:

25.Tarvitsetko kielen takia apua esimerkiksi terveyskeskuksessa tai asioidessasi viranomaisten kanssa?/Behöver Du hjälp på grund av språket när Du t.ex. besöker vårdcentralen eller har kontakt med myn- digheter?

26.Keneltä saat apua, jos tarvitset sitä?/Vem brukar Du få hjälp av om Du behöver det?

Bland de yngre informanterna var svaren nästintill hundraprocen- tigt samstämmiga. Ingen representant i den yngre generationen sade sig behöva hjälp av någon utomstående på grund av bristande språkkunskaper i svenska. Detta överensstämmer väl med den all- männa bilden av unga sverigefinländare i denna generation. Finskan är för dem närmast det språk som används enbart inom den privata kretsen, inte i officiella sammanhang. Några informanter påpekade även att de inte behärskar det byråkratiska språket inom finskan, utan skulle i alla sådana sammanhang använda svenska i stället.

Frågan om vem man brukar få hjälp av var således inte aktuell när det gäller ungdomarna. Däremot undrade vi ifall de yngre infor- manterna själva hade varit med om situationer där en anhörig eller någon annan har behövt deras hjälp på grund av språksvårigheter. Av 22 informanter hade nio stycken varit med om situationer där någon har behövt deras hjälp som en slags vardagstolk eller -över- sättare. Oftast var dessa människor som behövde hjälp antingen deras föräldrar eller mor-/farföräldrar, men det hade också hänt att någon av dem hade hjälpt främmande människor. Servicesituatio-

560

SOU 2005:40

Bilaga 7

nen som dök upp i nästan alla dessa nio fall var besök hos läkare eller vid sjukhusvistelse. En informant, aktiv inom sjukvården, be- rättade om flera tillfällen då hon agerat som tolk för finskspråkiga patienter på sitt arbete.

Vad gäller de äldre informanterna, var inställningen hos dem nå- got annorlunda. Även bland dem var majoriteten av den åsikten att de inte behövde hjälp på grund av språket, åtminstone inte numera. Däremot var det många som var medvetna om risken att man tap- par språket med stigande ålder och om åldersrelaterade sjukdomar som angriper hjärnan. Detta var även en viktig orsak till att många betonade vikten av finskspråkig service i framtiden.

Bland äldre kvinnor och män var det lika många som tidigare hade behövt språklig hjälp, i gruppen äldre män tre stycken och i gruppen äldre kvinnor tre stycken. I de flesta fallen när en infor- mant hade behövt hjälp på grund av språket i myndighetskontakter var det vanligen en nära anhörig, en son eller dotter, som hade hjälpt dem. Ibland hade informanterna även använt sig av tolkservi- cen som funnits hos myndigheten. En äldre kvinna berättade att hon ofta hade sin dotter med sig på läkarbesök ”för säkerhets skull”, eftersom det förekom situationer där hennes språkliga för- måga kändes begränsad. En äldre man från en central Mälardals- kommun ansåg sig ha haft tur eftersom hans familjeläkare var finskspråkig och kunde behandla honom på finska. I allmänhet an- sågs servicesituationer inom sjukvården vara de mest problematiska av så gott som alla informanter. I en situation där personen själv upplever sig som sårbar och även rädd, kan det vara ännu svårare att ta in information och uttrycka sig på ett främmande språk. Dessa språkkrävande situationer skulle behöva den trygghet som det egna modersmål kan ge, ansåg många.

I gruppen äldre informanter var det alltså 17 som inte ansåg sig behöva hjälp i nuläget. Däremot behövde 6 av 23 (26 %) ound- gängligen språkhjälp.19 Flera äldre (10 stycken) än yngre informan- ter hade hjälpt andra. Två av de äldre kvinnliga informanterna ar- betade själva inom sjukvården och berättade om flera fall när de vid sidan av de vanliga arbetsuppgifterna hade agerat som tolkar eller översättare mellan patienter och svenskspråkig personal.

En äldre kvinna från en central Mälardalskommun säger att både hon och hennes man har behövt hjälp men berättar även att den inte funnits tillgänglig när den skulle ha behövts. I hennes exempel

19 Det är inte möjligt att stämma av denna andel mot andra resultat, men om perspektivet är detta, att ca var fjärde äldre sverigefinne behöver språkhjälp i svenska på ålderns höst, behöver detta bli föremål för kraftfulla insatser från myndigheternas sida.

561

Bilaga 7

SOU 2005:40

är båda makarna beroende av sin sons tolkhjälp hos läkare osv. Hon klarar sig själv i enklare servicesituationer som på banken ”någor- lunda bra”, men hennes man har tappat svenskan fullständigt. Hon beskrev situationerna på följande sätt:

Ne on vaan sellaisia tilanteita, että itse on pärjättävä, vaikka ei osaisikaan tai ymmärtäisi. MCÄK67a

(Det bara är sådana situationer när man måste klara sig ensam, även om man inte kan det eller förstår.) MCÄK67a

Från de ovanstående svaren kan man dra slutsatsen att behovet av hjälp på grund av språket ändå varierar. De flesta informanter, speciellt yngre, ansåg att de i nuläget inte hade sådana behov. Där- emot konstaterade många, speciellt äldre, att behoven kan finnas där ju äldre man blir. Behovet av återkommande finskspråkig ser- vice blir uppenbart när man tar hänsyn till informanternas beskriv- ningar om situationer där de själva har gett språklig hjälp åt andra sverigefinnar.

6.5Behovet av finskspråkig service på hemorten

6.5.1Introduktion

Utredningen har bett oss studera följande frågor speciellt. I enkä- ten rör det frågorna 22, 23, 24, 37a och 37b. Frågorna 23 och 24 följer på en basfråga (22). Frågorna lyder:

22)Onko sinusta tärkeää, että kotipaikkakunnallasi on suomen- kielisiä julkisia palveluja?/Är det viktigt för Dig att det finns finsk- språkig offentlig service på hemorten?

23)Jos vastauksesi on kyllä, minkälaisia palveluja tulisi olla suomenkielellä?/Om ditt svar är ja, vilken typ av finskspråkig service borde det finnas?

Esikoulussa, koulussa/Inom förskola/skola________

Sairaanhoidossa/Sjukvård______________________

Vanhusten hoidossa/Åldringsvård_______________

Tuomioistuimissa/Domstolar___________________

”Sairaskassalla”/Försäkringskassa_______________

Verotoimistossa/Skatteverket___________________

Muualla/Annat______________________________

24)Jos voisit käyttää suomen kieltä viranomaisten kanssa asioidessasi, koska ja missä tekisit sen?/Om du fick använda finska med myndigheter, när och var skulle du göra det?

562

SOU 2005:40

Bilaga 7

37) a Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua vanhusten huollossa?/Hur viktigt anser du att det är att man får finskspråkig äldreomsorg, -service?

(Intervjuaren förklarar svarsalternativen: Ange ett svar enligt denna skala, med mest negativt till vänster och mest positivt till höger)

-						+
1	2	3	4	5	6	7

37) b Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua sairaanhoidossa?/Hur viktigt anser du att det är att man får finsk- språkig sjukvård?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

6.5.2Frågan om huruvida finskspråkig offentlig service på hemorten är viktig

Fråga 22 var en enkel basfråga, som efter ett positivt svar ledde till en följdfråga, 23. Om ett negativt svar uppgavs, frågades infor- manterna varför de inte ansåg att finskspråkig offentlig service var viktig på hemorten.

Av 45 informanter gav 37 svaret att det var viktigt för dem att det finns finskspråkig offentlig service på deras hemort. Ytterligare fem informanter påpekade att de själva inte hade något personligt behov av finskspråkig service, men att de ändå framhöll att finsk- språkig service kan vara viktig för andra. Således kan det sägas att bara tre informanter avvisade behovet av finskspråkig service på deras hemort helt. 42 stycken, 93,3 % av informanterna, ansåg att finskspråkig service i en eller annan form var viktig att ha på hem- orten. Detta antal och denna andel är klart högre än det antal/den andel som behärskade finska på en hög nivå, samt det är högre än det antal/den andel som behärskade svenska väl.

För många av informanterna var behovet av finskspråkig service en självklarhet. ”Totta kai se on tärkeää!” (”Det är klart det är vik- tigt!”) var svaret från flera, speciellt äldre informanter. Många in- formanter berättade om sina personliga anknytningar till finsksprå- kig service eller om sina släktingar och bekanta som var i behov av finskspråkig service på ett eller annat sätt. Mångas känslor, speciellt de äldre informanternas, kan sammanfattas i följande yttranden:

Sehän olisi hirveän fiksua jos olisi (suomenkielisiä palveluita) SLÄK73

563

Bilaga 7	SOU 2005:40
	(Det skulle vara väldigt trevligt om det fanns finskspråkig service)
	SLÄK73
	Oikeastaan kaikissa paikoissa pitäisi olla mahdollisuus saada
	suomenkielistä palvelua tai apua. MCYM20
	(Egentligen borde det finnas en möjlighet till finskspråkig service eller
	hjälp på alla ställen.) MCYM20
	On hirveän tärkeää, että olisi olemassa suomenkielisiä palveluita.
	SSÄK61
	(Det är jätteviktigt att det skulle finnas finskspråkig service) SSÄK61
	Ja, absolut! Människor som inte kan svenska måste kunna uttrycka sig
	på något sätt. Ansvaret ska inte ligga hos någon släkting eller vän utan
	människorna ska själva kunna ta hand om sina ärenden och kunna
	uttrycka vad de vill ha gjort. Det är jätteviktigt, speciellt för de äldre.
	SLYK19b
	Många informanter verkade vara medvetna om möjligheterna som
	finns inom offentlig service med redan existerande personal. Det
	påpekades av flera att det redan idag finns finskspråkig personal på
	några ställen och att många finskspråkiga kunder inofficiellt har
	styrts till dessa personer.
	Eihän tästä tarvitsisi tehdä mitään suurta juttua, koska kaikilla
	työpaikoilla on usein monenkielisiä. Ei siitä tarvitsisi tehdä niin
	vaikeaa, vaan sitä voisi käyttää paljon enemmän hyväkseen, ei vain
	suomenkielisiä, vaan muitakin. SSYM21
	(Man behöver inte göra en stor sak av det, eftersom det finns redan
	flerspråkiga på de flesta arbetsplatser. Det behöver inte vara så svårt, utan
	man skulle kunna utnyttja det mycket mer, inte bara finskspråkiga, utan
	även andra.) SSYM21
	Detta nämndes oftare av informanterna från kommuner där tät-
	heten av finskspråkiga är högre, som t.ex. Eskilstuna. Därtill be-
	rättade några informanter om precis motsatt praxis, där finsksprå-
	kig personal i bl.a. hemtjänsten har styrts att ta hand om kunder
	med annat modersmål än finska. Anledningen till detta, enligt in-
	formanternas tolkning, har varit integrationssträvan. Denna integ-
	rationssträvan av personalen har synbarligen drabbat servicen till de
	finskspråkiga patienterna/vårdtagarna. Många av informanterna
	framhöll att de inte vill ställa orimliga krav när det gäller finsksprå-
	kig service. Mer rimliga krav angående service var t.ex. vissa servi-
	cetider hos myndigheter då man kan bli betjänad på finska, samt att
	en del av en avdelning på ett sjukhus, servicehus eller ålderdoms-
	hem skulle vara enbart finskspråkig med finskspråkig personal.
	Ett exempel på ett negativt svar angående behovet av finsksprå-
	kig service på hemorten var följande:
	Nej, det är inte viktigt för mig, för jag känner att om man är som nu,
	till exempel i Sverige, så ska man kunna landets språk. Och kunna
	uträtta ärenden på svenska. Men man ska kunna göra det på finska,
	564

SOU 2005:40

Bilaga 7

men kanske inte enbart på finska. Man ska kunna svenska, tycker jag. MMYK19

Andra anledningar som gavs av de två andra informanterna som helt avslog behovet av finskspråkig service, var att den ena inte hade upplevt något behov på sin hemort och den andra tyckte att avsaknaden av hans personliga behov betydde att sådant behov inte fanns på orten.

6.5.3Vilken typ av service borde finnas på finska?

Om informanterna vid den tidigare frågan hade nämnt behovet av finskspråkig service ombads de i fråga 23 att specificera sina behov.

Bland alternativen i fråga 23 har informanterna själva fått välja de viktigaste serviceformerna för dem och även haft möjlighet att nämna sina andra servicerelaterade behov. I det transkriberade ma- terialet förekom totalt 216 olika svar på alternativen.

Enligt svarsfrekvensen var den viktigaste serviceformen för in- formanterna åldringsvård/äldreomsorg. Av alla alternativ nämndes den oftast av informanterna, 38 gånger. Viktigast var åldringsvår- den för äldre män och kvinnor, med vardera 11 svar. I praktiken betyder detta att alla intervjuade äldre män och alla utom en äldre kvinna ansåg att det är viktigt med finskspråkig service i åldrings- vård på hemorten. Bland de yngre informanterna var antalet svar nio för yngre kvinnor och sju för yngre män. När det gäller äldre och deras speciella behov, framkom det av flera svar att även annan service än åldringsvård är viktig.

Kyllä se olis tärkeää, mä tykkään että hirveän tärkeää, noiden vanhusten kohdalla ennen kaikkea. Totuus on se, että vanhemmiten häviää se ruotsin kieli ja sellaisista on kuullut niin karmeita kohtaloita, kun ovat joutuneet vain ruotsinkieliseen hoitoon. Täytyy tässä vielä korostaa sitä, että nimenomaan vanhusten kohdalla se on tärkeää, että on palveluita. MMÄM51

(Det skulle vara viktigt, jag tycker att det är jätteviktigt, speciellt när det gäller åldringarna. Sanningen är att när man blir äldre, försvinner det svenska språket och man har hört om hemska öden när en sådan har hamnat i enbart svenskspråkig vård. Jag måste ännu en gång betona att speciellt för äldre är det viktigt att det finns service.) MMÄM51

Informanternas svar följdes av flera exempel från verkliga livet. Vissa äldre var bekymrade över sin egen framtid, andra, oftast yngre, uttryckte oro över bekanta och släktingar som antingen re- dan hamnat i åldringsvården eller kommer att behöva vård i framti- den. Äldre med åldersrelaterade sjukdomar som demens eller Alz-

565

Bilaga 7 SOU 2005:40

heimers ansågs vara en speciell grupp med speciella behov. En kvinna, verksam inom sjukvården, beskriver situationen såhär:

Se on kauheaa katsottavaa, kun dementiapotilaalla kieli häviää. Eikä siinä ole minkään näköistä merkitystä kielitaidolla. -- -- Se on hirveä tilanne muutenkin, kun koko elämä kaatuu, eikä sitten pysty sitä kommunikoimaan ulospäin. SSÄK57

(Det är hemskt att titta på när en patient med demens tappar språket. Och då spelar språklig kompetens ingen roll. -- -- Det är en hemsk situation även annars, när hela livet rasar och man inte kan kommunicera det utåt.) SSÄK57

Någon informant påpekade att stora årskullar, speciellt 40-talis- terna, kommer att vara en stor grupp i behov av mer service i fram- tiden. Bland dem finns det sådana som helt saknar kunskaper i svenska, samt många som aldrig lärt sig annat än ett ytfunktionellt språk, någon slags vardagssvenska utan känslouttryck eller fackord. De flesta av dessa har kommit till Sverige i vuxen ålder, jobbat på finskspråkiga arbetsplatser och nästan helt saknat kontaktytor i det svenskspråkiga samhället och således gått miste om tillfällen till språkinlärning. Några informanter trodde även att det finns många äldre som hade en relativt svag skriftlig förmåga.

Niitä kielitaidottomia ei tule olemaan yksi tai kaksi tuhatta, vaan vieläkin enemmän. Juuri niitä ihmisiä, jotka osaavat sanoa mjölk ja bröd, mutta eivät paljoa muuta. -- -- Meitä tulee tuolta 35, 40 vuoden takaa lakoamalla meitä eläkeläisiä, jotka tarvitsee apua. MCÄK67b

(Sådana icke-språkkunniga kommer inte finnas ett eller två tusen, utan ännu mer. Just de människorna, som kan säga ’mjölk’ och ’bröd’, men nästan inget annat. -- -- Det kommer att komma tusentals pensionärer från 35, 40 år, som behöver hjälp.) MCÄK67b

Närmast efter åldringsvården kom sjukvården med 35 benäm- ningar. Alla elva intervjuade äldre män nämnde sjukvården, samt tio intervjuade äldre kvinnor. Hos yngre informanter var antalet be- nämningar något lägre, sju i båda grupperna. Detta faller sig natur- ligt eftersom behovet av sjukvård oftast är mindre aktuellt hos unga och friska människor. Många av de yngre informanterna berättade om sina föräldrar eller mor-/farföräldrar som redan nu eller i fram- tiden är i behov av finskspråkig sjukvård. I flera familjer var det vanligt att någon i den yngre generationen fungerade som tolk för de äldre när de behövde sjukvård.

En yngre informant berättade om sin mormor som har bristfäl- liga kunskaper i svenska och som på grund av sin sjukdom ofta är tvungen att söka sjukvård.

Det är jobbigt när man är sjuk och inte riktigt kan förklara och knappt förstår själv. Jag tänker också på att när hon är inlagd, att om det kan finnas några läkare som kanske kan finska. MCYK17

566

SOU 2005:40 Bilaga 7

En annan informant som har varit verksam inom sjukvården, beskrev situationen så här:

Kyllähän mä olen huomannut kun olen ollut töissä itse, että heti jos tuli suomalaisia potilaita, niin kyllähän ne oli ihan onnessaan, kun kuulivat minut ja heti kääntivät suomeen. Halusivat puhua suomea ja halusivat kaikki tiedot suomeksi. -- -- Se oli paljon helpompaa, he ymmärsivät heti sen eikä tarvinnut kysyä moneen kertaan. Ne oli ihan hirveän kiitollisia. SLYK24a

(Visst har jag lagt märke till, när jag har jobbat, att när det kommer finska patienter, så blir de jätteglada när de hör mig och går direkt över till finskan. De vill prata finska och vill ha all information på finska. -- --

Det var mycket lättare, de förstod direkt och behövde inte fråga flera gånger. De var väldigt tacksamma.) SLYK24a

Viktiga serviceformer för informanterna var även Försäkringskassan med 28 benämningar, Skatteverket med 25 och skola med 22 benämningar. Förskola och domstolar kom därefter med 22 respek- tive 19 benämningar. Försäkringskassan och Skatteverket tas upp som viktiga, kan man anta, eftersom redan små språkliga missför- stånd kan få ödesdigra effekter.

Även vikten av utbildningsväsendet som skola och förskola un- derströks. När det gäller skola var informanterna ytterst eniga, i alla tre grupper förutom äldre män uttryckte fem stycken infor- manter behovet av finskspråkig undervisning i skolan och bland äldre män var antalet sju. Det innebär att 22 av 45 informanter pri- oriterade skolans språkförmedlande funktion högt.

Det är många barn som kommer hit som har finskspråkiga föräldrar, som kanske känner sig kluvna mellan sina finskspråkiga föräldrar och svenska vänner. De behöver undervisning i finska och stöd på det sättet. Ett språk är ju alltid ett plus, det ska inte ses som ett börda. -- --

Jag har själv fått mycket ut av när jag gick på finska lektioner. SLYK19b

En äldre man uttryckte sig på följande sätt:

Lasten ja suomenkielisen opetuksen kohdalla tuntuu, että se vastuu jää vanhemmille ja isovanhemmille. Koulussa on jo liian myöhäistä, juna on jo mennyt. MMÄM51

(När det gäller barn och undervisning på finska, så tror jag att ansvaret ligger på föräldrarna och mor-/farföräldrarna. I skolan är det redan för sent. Tåget har redan gått.MMÄM51

Vid domstolar borde man ha en möjlighet att använda sitt mo- dersmål bl.a. på grund av, som en informant uttryckte det, att det lätt uppstår missförstånd.

Informanterna yttrade intresse även för andra serviceformer som inte stod med på den ovannämnda listan. Under svarsalternativ Muualla/annat framkom det t.ex. banktjänster (3 ggr), arbetsför- medling (3 ggr), andra myndigheter (3 ggr), teater och biografer (2

567

Bilaga 7

SOU 2005:40

ggr), församlingar (2 ggr) och försäkringsbolag, tolkservice, sociala myndigheter och finskspråkig jurist, varav de sista fyra nämndes en gång var.

6.5.4Skulle informanterna själva använda finska med myndigheter?

De föregående frågorna har mer en principiell bas. Fråga 24 är så till vida mer krävande, att den efterfrågar egen aktivitet. Frågan uppfattades väldigt olika av informanterna. I många fall fick inter- vjuaren ställa om frågan, den andra gången i formen ”Om du fick använda finska med myndigheter, skulle du göra det? Och i så fall var och när?” Den ursprungliga frågan lyder på följande sätt:

24) Jos voisit käyttää suomen kieltä viranomaisten kanssa asioidessasi, koska ja missä tekisit sen?/Om du fick använda finska med myndigheter, när och var skulle du göra det?

Svaren varierade tydligt mellan de yngre och de äldre informan- terna. Av de 23 äldre informanterna menade 20 att de skulle an- vända finska i kontakt med myndigheterna. Alla äldre män som har deltagit i undersökningen svarade jakande och de flesta av dem an- såg att de skulle använda finska varje gång det fanns möjlighet till det. Många informanter uppfattade frågan som en följdfråga till fråga 23 där man redan hade fått möjlighet att beskriva vilken finskspråkig offentlig service man ansåg vara viktig att ha på hem- orten. Därför förefaller det naturligt att de flesta inte räknade upp en lista av serviceformer, utan konstaterade att de skulle använda finska i de flesta eller alla myndighetskontakter och servicesituatio- ner, och speciellt i dem som man hade nämnt vid den tidigare frå- gan. Serviceformer som nämndes specifikt av äldre manliga infor- manter var bl.a. post, Skatteverket (2 ggr), jurist, sjukhus (2 ggr), läkare (2 ggr), polis, kommunala myndigheter (2 ggr), länsstyrelse och apotek.

Många av de äldre manliga informanterna berättade att de använ- der finska redan i nuläget i sina myndighetskontakter ifall de vet att det är möjligt. Om servicepersonalen talar svenska på ett sätt som antyder finsk bakgrund, vågar de flesta äldre män ”testa” ifall det är möjligt att använda finska. Samma gäller situationer då serviceper- sonalen har ett finskt namn eller är en tidigare bekant sverigefinne för den finskspråkige. Då används oftast finska i servicesituationen.

568

SOU 2005:40	Bilaga 7
Kyllä minä käyttäisin aina, koska se on helpompaa ja luonnollisempaa.
Minä osaan ajatella sillä ja reagoida sillä [suomen kielellä]. -- --
Ruotsiksi saattaa tulla tilanteita, joissa ei löydä sanoja juuri oikealla
hetkellä, mutta ehkä jälkeenpäin sitten, kun se tilanne ja mahdollisuus
ovat jo menneet. MMÄM61
(Jag skulle använda (finska) alltid, eftersom det är lättare och kommer
mera naturligt. Jag kan tänka på det och reagera med det [finska
språket].-- -- När man pratar svenska kan det komma situationer då man
inte hittar de rätta orden när man ska, men de kommer kanske efteråt,
när situationen och möjligheten redan är borta.) MMÄM61

En specifik situation där svenskan upplevdes som komplicerande var för en informant läkarbesök. På samma sätt beskrevs det som komplicerat att läsa myndighetsbeslut och andra papper på svenska. Speciellt bland de äldre informanterna är språkkunskaperna i svenska oftast knappa när det gäller byråkratiskt, myndighets- eller i övrigt fackmässigt språk.

Lääkärit käyttävät sellaista kieltä, ettei sitä aina välttämättä ymmärrä. Ja kun on omasta terveydentilasta kyse, niin haluaa tietää mahdollisimman tarkkaan. MMÄM64

(Läkare använder sådant språk att man inte nödvändigtvis förstår det. Och när det handlar om ens egen hälsa, vill man veta så noggrant som möjligt.) MMÄM64

Äldre kvinnliga informanter var till största delen av samma åsikt som sina manliga motparter. Hälften av dessa, sex stycken, ansåg att de skulle använda finska överallt om det bara fanns möjlighet till det. Ytterligare tre äldre kvinnor specificerade olika användnings- ställen. Försäkringskassan, läkare, domstolar, sjukvård, pastorsex- pedition, Skatteverket och kommunala myndigheter nämndes en gång var, samt ”alla möjliga myndighetskontakter” tre gånger.

En iögonfallande detalj i de äldre kvinnornas svar är att några av dem beskrev myndighetskontakter och situationer inom t.ex. vård som främmande, obehagliga och t.o.m. skrämmande. Många tillade att de helst skulle använda finska i alla situationer där de inte kän- ner sig ”hemma” i själva situationen. Dessa situationer avvek ofta från vardagen och kunde därför upplevas som obehagliga. De ut- görs typiskt av formella, eller fackspråkligt inriktade situationer, som på olika sätt är jämförelsevis språkkrävande.

Mä tekisin sen nimenomaan sellaisissa tilanteissa, jotka on jotenkin vaikeita tai pelottavia, missä ei sen puoleen oikein pärjäisi kummallakaan kielellä, koska se olisi pelottavaa. Silloin haluaisi saada tehdä sen suomen kielellä. -- -- Ne tilanteet, jotka niin paljon jännittäisi ja pelottaisi SSÄK57

(Jag skulle nog göra det speciellt i sådana situationer som är på något sätt svåra eller skrämmande, när man i för sig inte skulle klara sig på något av språken, eftersom det skulle vara skrämmande. Då skulle man vilja göra

569

Bilaga 7

SOU 2005:40

det på finska. -- -- De situationerna som skulle göra en så spänd och rädd.) SSÄK57

En äldre kvinna berättade att behovet att använda finska är passerat för hennes del och att språkkunskaperna redan har nått en sådan nivå att svenskan inte utgör något problem. En annan ansåg sig inte att ha några behov i nuläget, men erkände möjligheten att hon kanske skulle behöva använda mera finska senare i sitt liv.

En tydlig tendens bland svaren var att många av de yngre infor- manterna svarade nekande till frågan om de själva skulle använda finska med myndigheter. Speciellt yngre män i undersökningen av- slog användandet av finskan nästan rakt av. Sju av tio unga män konstaterade att de inte skulle använda finska. En av dem gav som anledning avsaknaden av kunskaper i byråkratisk finska.

Resterande tre hade åsikter som liknade varandra. Beroende av situation och serviceplats skulle de möjligen kunna använda finska med myndigheter. Av dessa konstaterade en yngre man att även om han själv inte hade behov av finskspråkig service i nuläget, var det viktigt med alternativa språk inom servicebranschen och myndig- heterna.

Jos olisi mahdollisuus käyttää [suomea], niin saattaisin käyttääkin, koska suomea puhuessa tulee hyvä ja turvallinen olo. SSYM21

(Om det fanns en möjlighet att använda [finska], skulle jag väl kunna använda det, eftersom det känns bra och tryggt när man pratar finska.) SSYM21

Bland yngre kvinnor underströk flera informanter det faktum att de inte har behövt vara i kontakt med myndigheter och kunde såle- des inte säga om de skulle använda finska eller inte. De flesta av dem konstaterade att de troligen skulle använda svenska i alla kon- takter. Sju av 12 unga kvinnor var av den åsikten att de inte skulle använda finska även om det fanns möjlighet till det. Den främsta anledningen var att de ansåg sig att vara helt svenskspråkiga och, som några konstaterade, inte behärskar den byråkratiska finskan.

Jag har inte haft någon kontakt med myndigheter, men jag tror inte jag skulle använda finska även om det fanns möjlighet till det. Men det måste finnas som alternativ för andra som behöver det. SLYK19

Resterande fem unga kvinnor ansåg att det fanns en möjlighet att de själva skulle använda finska med myndigheter. Platser där man skulle använda finska var bl.a. på banken, Skatteverket och inom sjukvården. Två väldigt lika kommentarer från yngre kvinnor som i undersökningen uttryckte sin vilja att använda finska med myndig- heterna lyder så här:

Kyllä mä voisin ihan hyvin ajatella käyttäväni. Jos sitä vain olisi. Jos esim. neuvola tai kätilö, silloin kun mä synnytin, olisi ollut

570

SOU 2005:40	Bilaga 7
suomalainen [suomenkielinen], niin silloin kyllä olisin käyttänyt
(suomea). SLYK24
(Jag skulle väl kunna tänka mig att använda. Om det bara fanns. Om
t.ex. barnavårdscentralen eller barnmorskan hade varit finsk [finsk-
språkig], då hade jag använt finska.) SLYK24a
Voisihan sitä käyttää, jos niitä palveluja olisi suomeksi. Nyt on jo
tottunut siihen, että hoitaa asiat ruotsiksi, mutta voisi olla helpompaa,
jos saisi palvelua suomeksi. SLYK24b
(Man skulle kunna använda det, om det fanns service på finska. Nu har
man redan blivit så van vid att ta hand om saker och ting på svenska,
men det skulle kunna vara lättare om man fick service på finska.)
SLYK24b

Av svaren kunde man delvis ana att användandet av finskan kändes främmande för de flesta ungdomarna av tre olika skäl. Dels hade största delen av de unga informanterna så bra språkkunskaper i svenska att finskan inte längre kändes som något alternativ utanför hemmet och vänskapskretsen. Det offentliga språket för dessa ungdomar var svenska och det administrativa/”byråkratiska” ord- förrådet behärskades oftast enbart på svenska. Dels upplevdes frå- gan om användandet av finska med myndigheter som förvånande. Orsaken, som intervjuaren upplevde det, var att eftersom det i nu- läget existerar väldigt få faktiska möjligheter att använda finska i myndighetskontakter, ansågs av ungdomarna detta alternativ som icke-existerande. Som en tredje orsak kan avsaknaden i sig av de ungas erfarenheter av myndighetskontakter även ha spelat en roll när det gäller svaren.

Skillnaderna i svaren enligt region är inte lika iögonfallande som när man jämför resultaten mellan unga och äldre. I tabell 18 kan vi se att enbart informanter från övriga kommuner i Stockholms län visar skilja sig från de andra tre grupperna.

Tabell 18 Skulle man använda finska själv med myndigheter, fördelning enligt region

Stockholms län		Stockholms stad		Mälardalen centrala		Mälardalen mindre
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
10	2	5	4	7	7	6	4

Av 12 informanter från Stockholms län uttryckte så många som 10 att de skulle vilja använda finska med myndigheter om det fanns möjlighet till det. Två informanter ville inte göra det. I andra regio- ner var uppdelningen betydligt jämnare, i Stockholms stad fem po- sitiva mot fyra negativa svar, i Mälardalens centrala kommuner sju

571

Bilaga 7

SOU 2005:40

respektive sju svar och i mindre Mälardalskommuner sex positiva och fyra negativa svar. I fråga 24 beskrev endast få informanter faktiska situationer där de skulle använda finska, men de flesta hade redan gjort det under fråga 23.

6.5.5Frågan om vikten av användning av finskan inom åldringsvården och i sjukvården

Frågan om hur viktigt det är att man har tillgång till service på finska inom åldringsvården resp. sjukvården formulerades som föl- jer:

37) a Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua vanhusten huollossa?/Hur viktigt anser du att det är att man får finskspråkig äldreomsorg, -service?

37) b Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua sairaanhoidossa?/Hur viktigt anser du att det är att man får finsk- språkig sjukvård?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

Tanken var att man skulle få kunskap inte bara om vissa service- funktioner anses viktiga, utan också hur man graderar eller priorite- rar dessa.

Vissa frågor i enkäten har inte direkt relevans för samtliga in- formanter, men de har det i de flesta fallen åtminstone indirekt. Många av de yngre har föräldrar eller mor-/farföräldrar som kom- mit till Sverige i vuxen ålder. Dessa har av olika skäl inte kunnat lära sig svenska till en mångsidig nivå. I kontakter med myndighe- ter har de ofta fått anlita professionella tolkar när sådana funnits tillgängliga, eller anhöriga, vänner och arbetskamrater när tolkar inte funnits tillgängliga. För de yngre är också för de flesta frågan om finska inom äldreomsorg och sjukvård en annan än för de äldre. De yngre har en förmåga i svenska som räcker till även för de be- hov som uppstår i kontakter med fr.a. sjukvården. Äldreomsorg blir en ännu mer hypotetisk och avlägsen fråga, om frågeställningen ska gälla dem själva. De svar som de avger för denna fråga gäller därför för en del av dem antingen nära anhöriga eller från en gene- rell synvinkel, utan att de själva nödvändigtvis gör anspråk på en sådan service på finska.

572

SOU 2005:40

Bilaga 7

Frågorna 37a och 37b visade sig ha en ganska liten spridning i svarsalternativen och de låter sig generaliseras utan att någon stati- stik i tabellform behöver användas. Ett par generella drag framstår vid analysen av enkätsvaren på fråga 37a, om åldringsvården/äldre- omsorgen:

alla äldre (100 %) oavsett region, ålder och kön, anser att äldre- omsorg på finska är extremt/mycket viktig: samtliga har grade- rat det som 7 (det högsta värdet), och en del har dessutom lagt till egna siffror som utgör en fortsättning på skalan uppåt,

17 av de 22 (77,3 %) yngre anser att finska i äldreomsorgen är extremt/mycket viktig (=7), en anger värdet 6, och fyra anger värdet 5.

Ett par generella drag framstår vid analysen av enkätsvaren på fråga 37b om sjukvården:

18 av 23 (78,3 %) äldre har angett att sjukvård på finska är ex- tremt/mycket viktig, och de använder graden 7, fyra anger 6 och en anger 5 på skalan,

15 av de 22 (68,2 %) yngre anger 7 för vikten av användning av finska inom sjukvården, fyra anger 6, en anger 5, en anger 3 och en anger 2.

Ett par generella drag framstår vid analysen av de båda frågorna sammantagna:

samma personer graderar möjligheten att få service på finska inom åldringsvården/äldreomsorgen högre än inom sjukvården,

äldre graderar möjligheten att använda finska något högre inom båda omsorgsområdena än yngre,

fr.a. några yngre hänvisar till andras behov, beroende på om de äldre/patienterna är finskspråkiga eller inte, varvid dessa borde ges möjligheten att använda och få höra finska. Endast två (som är yngre) av 45 (4,4 %) anger att det inte är viktigt med finsk service, och detta gäller inom sjukvården.

Nedan följer ett antal kommentarer om finsk service i åldringsvår- den, först från de äldre:

Kokemukset: … voi olla epäinhimillistä tyytyä kielettömään palveluun SLÄM56

(Erfarenheter: …det kan vara omänskligt att nöja sig med en språklös service) SLÄM56

[se on]…ensiluokkaisen tärkeää SSÄK86

573

Bilaga 7

SOU 2005:40

([det är] av första klassens vikt) SSÄK86

(markerat grad 7 extremt/mycket viktigt)

kieli ja kulttuuri merkitsevät äärimmäisen paljon vain heille [vanhuksille] MCÄM64

språk och kultur betyder extremt mycket bara för dem [för gamla människor] MCÄM64

dementoituville, …erityisesti traagista MCÄK46

(speciellt tragiskt för dementa) MCÄK46

hirveän tärkeää, kieli [ruotsi] unohtuu monilla MMÄM64

([det är] jätteviktigt, många glömmer språket [svenskan] MMÄM64

Om finsk service i sjukvården, kommentarer från de äldre:

[olen] nähnyt ja kokenut, miten lähteä toipumaan, … elintärkeää. SLÄM56

([har] sett och upplevt, hur man ska börja rehabilitera sig, … det är livsviktigt) SLÄM56

välttämätöntä SSÄK86

(oundgängligt) SSÄK86

(markerat grad 7 extremt/mycket viktigt)

tulevaisuudessa, …10 vuotta eteenpäin MCÄM60

(i framtiden,…10 år framåt i tiden) MCÄM60

(markerat grad 7 extremt/mycket viktigt)

on jo olemassa suomalaisia lääkäreitä, joille hakeutuu MCÄM64

(det finns redan finska läkare, som man söker sig till) MCÄM64

(Markerat 3 (av 1–7) på skalan om behovet av finska i sjukvården)

tietty vastaanottoaika [olisi hyvä] MCÄK46

(en bestämd mottagningstid [vore bra]) MCÄK46 joka paikassa oltava joku suomenkielinen MMÄK62

(det måste finnas en finskspråkig på varje ställe MMÄK62

Allmänna utsagor fanns också med, som gällde både åldringsvård och sjukvård:

Asian saa paremmin hoidettua omalla kielellä. MMÄM71

(Man får saker bättre ordnade på det egna språket) MMÄM71

Om finsk service i åldringsvården, kommentarer från de yngre: (markerat 7 för både åldringsvård och sjukvård)

574

SOU 2005:40

Bilaga 7

jos on suomalaisia vanhuksia. … tarve suomalaisille hoitajille, lääkäreille SLYK24b

(om det finns finska äldre. …behov av finska skötare, läkare) SLYK24b

(markerat 7 för behovet av finska inom åldringsvården) svenskan kan försvinna [hos de äldre] MMYK22

Om finsk service i sjukvården, kommentarer från de yngre: (markerat 2 på skalan 1–7 om behovet av finsk service)

[se on] vanhuksille tärkeämpi SSYM22

([det är] viktigare för de äldre) SSYM22

(markerat 6 för behovet av finska inom sjukvården) man ska få rätt vård MMYK22

Sammanfattningsvis kan man notera att en klar majoritet (40 av 45; 89 %) anser det extremt/mycket viktigt att få använda och höra finska inom äldreomsorgen/ åldringsvården. En nästan lika stor majoritet (33 av 45; 73 %) anser också att det är extremt/mycket viktigt att få använda finska inom sjukvården, men det verkar fin- nas en liten tendens, fr.a. bland de yngre, att man anser att det är ”bara” är mycket viktigt eller viktigt att den finskspråkiga servicen finns att tillgå även på sjukvårdssidan. Flera, speciellt yngre, ut- trycker sig allmänt, t.ex. att man bör få finsk service ”om behov finns”.

6.5.6Diskussion kring frågorna om vikten att erhålla finskspråkig service inom äldreomsorg och sjukvård

De intervjuade informanterna är finskspråkiga, men boende i Sverige, en del av dem i den s.k. ”tredje generationen”. Språkbytes- processen återspeglas emellanåt redan inom en och samma familj: medan föräldrar kan vara klart dominanta i finska, kan barnen vara klart dominanta i svenska.

En uppfattning idag tycks vara att sverigefinnarna inte efterfrå- gar finskspråkig service inom de nämnda områdena. Resultaten kan tolkas som att denna uppfattning inte stämmer. Det kan finnas flera orsaker till detta. Vi vill här också koppla diskussionen till tolkservice.

575

Bilaga 7

SOU 2005:40

En orsak är förstås att det inom de olika sektorerna, äldreomsorg och sjukvård, ofta finns personal tillgänglig som åtminstone hjälp- ligt, men säkert också emellanåt på ett professionellt sätt, kan ge finskspråkig eller tvåspråkig service åt dem som behöver den. Viss tolkservice finns dessutom fortfarande att tillgå på finska.

Av intervjuerna framgår dock, att en hel del av de yngre fungerar som tolkar åt sina föräldrar eller mor-/farföräldrar. Detta är i sig förvånande, då de finsktalande var pionjärer för tolkverksamheten på många orter i Sverige, liksom man redan i början på 1970-talet etablerade en akademisk utbildning för tolkar vid Stockholms uni- versitet. Vi vet dock att denna servicefunktion på många håll lagts ner eller reducerats, liksom tolkutbildningen reducerats. Samtidigt har många av de tidigare verksamma och utbildade tolkarna i finska-svenska fallit för åldersstrecket eller omplacerats. Verksam- heten har också privatiserats.20 De praktiska behoven tycks dock kvarstå i märkbar omfattning. Här kan man anta att det finns skill- nader mellan kommuner/orter som har tillgång till auktoriserade tolkar och de som inte har det.

Man kan då fråga sig om uppfattningen att det finns en begrän- sad efterfrågan på tolkhjälp på finska beror på en ökande förmåga att använda svenska bland sverigefinnarna, eller är det så, att man inte efterfrågar tolkhjälp, för att den åter blivit alltför svårtillgäng- lig? Man kan möjligen också se det som ett uttryck för skamkäns- lor: både bland landsmän och bland majoritetsbefolkningen är den attityden vanlig, att man ska inte behöva tolk om man bott i landet i flera årtionden. En sådan inställning uttrycktes mer frekvent och tydligare under den tidigare assimilationsperioden. Sannolikt finns det också praktiska skäl – en anhörig eller arbetskamrat är ofta di- rekt tillgänglig. För den myndighet som ska anlita tolk kan det också vara en kostnadsfråga.

Svaren reflekterar farhågor för att man vid åldrande fr.a. inte kan erhålla en tillräckligt hög livskvalitet, om man blir språkligt isole- rad. I bakgrunden uttrycks också farhågor för vad som kan ske om åldersrelaterade sjukdomar drabbar en själv eller anhöriga och man tappar det senare förvärvade språket, svenskan.

Ett alternativ till tolkverksamhet är att man inom olika arbets- områden låter språkkunnig personal ansvara för kontakter med

20 År 2004 fanns det i Sverige drygt 110 auktoriserade tolkar i finska, varav ett 50-tal i Stockholmsområdet. I Sörmland fanns det 4 auktoriserade tolkar, alla i Eskilstuna. Det lilla antalet tolkar i Eskilstuna, kan vara en följd av att myndigheterna köper upp tjänster från tolkfirmor som inte är lokala. (Källa: Föreningen Auktoriserade Translatorer, gm. Tarja Soutolahti.)

576

SOU 2005:40

Bilaga 7

t.ex. kunder eller patienter som har sådana språkbehov att samtal utan språkhjälp inte kan leda till goda eller säkra resultat. Det är dock inte alltid säkert att finskspråkig personal vill eller har fått arbeta med kontakter som tar hänsyn till att de är språkkunniga. Det har också varit så att meritvärdet i att kunna finska (eller andra språk) varit ringa eller obefintligt. Tröga organisationsformer kan också vara en orsak till att språkligt kompetent personal inte alltid finns där behoven finns. Det finns sannolikt ett behov att skapa utrymme för språklig kompetensutveckling bland många yrkeska- tegorier som har skapat sig en yrkes- och kanske också utbild- ningskarriär i Sverige, men enbart på svenska. De fackanknutna språkkunskaperna är därför inte alltid på en relevant nivå.

Inom vissa sociala och hälsoområden finns det särskilt viktiga skäl till att se till att den rent språkliga kommunikationen fungerar på ett tillfredsställande sätt, både av trivsel-, sociala och trygghets- skäl. Ett sådant är just åldrings- och demensvården (se t.ex. Ekman 1993). Det finns som nämnts, alltjämt ett ganska stort antal äldre sverigefinnar som inte kan svenska på en så god nivå, att de själva kan klara av ett samtal med en svenskspråkig person.

Frågorna 37a och 37b representerar alldagliga men avgörande kontakter med svenska samhällsfunktioner, som har litet symbol- värde och kanske heller inte är avhängiga ett språks officiella sta- tus,21 men de har ett större praktiskt värde, vilket också pekades ut av några informanter. Med basis i dessa två frågor och deras tidigare kommentarer om önskemål, graderingen av vikten och reellt an- vändande verkar informanterna prioritera sådana praktiskt oriente- rade språkbehov där man inte har råd med missförstånd allra högst i sina önskemål.

6.6Mediekonsumtion – finskt, sverigefinskt, eller ingetdera?

Mediekonsumtion anses generellt kunna ge indikationer på hur vi- tal en språklig minoritet är, och vilken roll standardspråket kan antas ha. Detta i sin tur är av betydelse för hur bedömningar av hur långt gången språkbytesprocessen är. I vårt fall är frågor om me- diekonsumtion också av intresse för att bedöma om man är mer ”retroaktivt” inriktade, mot Finland, eller mot den sverigefinska och svenska miljön, i t.ex. nyhetsbevakningen. Också ur den syn-

21 Självfallet kan de vara direkt kopplade till en språkpolitik och –lagstiftning också, såsom fallet är i Finland för svenskspråkigas vidkommande.

577

Bilaga 7

SOU 2005:40

vinkeln är dessa frågor viktiga, att man får indikationer om finskans roll för deras kulturkonsumtion, i vidare bemärkelse.

Vi frågade informanterna om de var intresserade av och använde sig av finskspråkiga media, såväl radio/TV som tidningar, men även om de såg på/hyrde finska filmer på video och DVD. Frågorna som ställdes avsåg att också försöka bedöma vilken position finlands- finska resp. de egna sverigefinska produktionerna och sändningarna har bland informanterna. Vi har också antagit att frågor om hyrfil- mer/DVD mer berör de yngres möjliga vilja att upprätthålla kon- takterna med finskspråkiga media.

Vi har i detta sammanhang behandlat informanternas svar rela- tivt sammanhållet, men presenterar resultaten uppdelade på å ena sidan bildmedia, dvs. TV och hyrfilmer, och å andra sidan radio och tidningar. För att skapa sig en mer komplett bild av inte bara in- formanternas mediekonsumtion, med syftet att utröna hur mycket de kommer i kontakt med kulturkonsumtion också av annat slag, hade det antagligen varit nödvändigt att också fråga om läs- och biblioteksvanor. Men då det är svårare att separera det finska från det sverigefinska beträffande läsning, och p.g.a. enkätens omfatt- ning valde vi att inte ta med denna aspekt.22

Innan vi presenterar resultaten ska vi kort sammanfatta tillgäng- ligheten av resp. medium. Tillgängligheten på egenspråkiga pro- gram och eget utbud för en minoritet avgör också den möjliga fre- kvensen av konsumtionen, liksom den faktiska sändningstiden på dygnet påverkar viljan och möjligheten att se sändningar live.

Finskspråkiga TV-program har gått igenom olika faser, med en start som baserade sig på finlandsfinsk produktion, så småningom egenproducerat och alltmer mångsidigt. Denna nya fas kan sägas ha påbörjats under tidigt 1970-tal. Närmast koncentrerar vi oss på public service-delen. Nyhetsprogram, aktualitetsprogram och barn- program är de starkast och mest långlivat företrädda formerna. Sändningstiderna – både kvantitativt och beträffande veckodagar och tider på dygnet – har varierat. I huvudsak har sändningarna haft en minskande riktning. Sändningstiderna som de var som mest ut- byggda på 1980-talet, såg ut som i Tabell 19.

De direkt avläsbara intrycken är dels att programmen varit få och infrekventa, samt att man helt saknat möjligheter att rikta program till ungdomar. Volymen har också för aktualitetsprogrammen minskat under 2000-talet (Tabell 19). Dagens utbud av finsksprå- kiga egenproducerade sändningar är under en kontinuerlig debatt,

22 Utredningar om bibliotekens nuvarande arbete med och inställning till finsk verksamhet gjordes under 2003–2004; se Ejendahl 2004; Jennische 2004.

578

SOU 2005:40

Bilaga 7

inte minst sedan SVT drog ner på produktion och sändningar av aktualitetsprogrammen 2002–2003. Från sverigefinskt håll och från programproducenternas sida vill man återgå till minst den volym som fanns år 2002, men man siktar också in sig på att öka den, i enlighet med de rekommendationer som återfinns i ratifikationerna av minoritetsställningarna, och expertkommittéernas påpekanden om att tiderna har minskat, tvärs emot målsättningen.

I övriga kanaler finns det via olika sändare och abonnemang viss tillgänglighet utöver public-service, t.ex. genom den s.k. Nacka- sändaren, och genom att finska YLE:s program i komprimerad form har kunnat ses av en del befolkningen. Det finns dock geo- grafiska begränsningar, som kort innebär att fr.a. Stockholmsom- rådet har tillgång till ett sådant utökat utbud.

Tabell 19 Utbudet av finsk TV i Sverige, en historisk översikt

Tidsperiod	Programtyp, namn23
1960-tal
1968	Underhållningsprogram, Nordvision
1970-tal	Tapahtumia (Händelser) (samarbete med YLE24 och Finlands
1972–78	Tapahtumia (Händelser) (samarbete med YLE24 och Finlands
	arbetskraftsministerium)
1975	SVT:s första finskspråkiga redaktör anställs (Pertti Pitkänen)
1976–88	Viikkokatsaus (veckoprogram, Aktuellt för invandrare)
1976	Barnprogrammet Juttu (Språka) Programinköp från YLE
1980-tal
1981–92	Ykköskanava (Kanal 1) 30’ (höst + vår) (varannan vecka Ykköskanava,
	varannan vecka reportage inköpta från YLE)
1988	Uutiset (Nyheter) 5’ senare 9’
1989	Barnprogrammet Moi Mukulat
1990-tal
1992	Sisu-tv (ist. f. Ykköskanava) 30’ (i början 30’ varannan vecka, mot slutet 15’
	varje vecka, både höst + vår)
1998–02	EKG 30’ (i början 15’ i veckan, reportage och studiogäster varannan vecka
2000-tal	om vartannat; mot slutet reportagemagasin, 30’ varannan vecka, höst + vår)
2000-tal
2000	Barnprogrammet Karamelli 28’ x 30
2002	Suomenkieliset Reportaasit (finskspråkiga reportage) 30’ x 10 (12)
2004	E4 (reportage) 30’ x 12

Veckosändningstiden rör sig kring en timme i veckan, inklusive en repris av barnprogrammen. Med tanke på att denna volym också

23Vi vill tacka redaktionschef Päivi Tompuri vid SVT, som har gjort denna översikt till- gänglig för oss (på finska).

24YLE är motsvarigheten till SVT och SR i Finland. Den inkluderar såväl finsk- som svensk- språkiga public service kanaler, både tv och radio; www.yle.fi.

579

Bilaga 7

SOU 2005:40

skulle behöva sprida information, nyheter och fungera kulturbeva- kande, sam underhålla barn och fungera som en utvecklande språk- lig modell för sverigefinska språkbrukare, är omfattningen klart otillräcklig.

Beträffande filmer och hyrfilmer har tillgängligheten av naturliga skäl ökat, men är generellt antagligen inte på långa vägar jämförbar med det svenskspråkiga och fr.a. det engelskspråkiga utbudet. Finsk film har också i viss mån mötts av ett ökat intresse från svensk publik, inte minst p.g.a. bröderna Kaurismäkis filmer. I det ordinarie filmutbudet i public service-kanalerna och i de kommersi- ella digitala kanalerna, återfinns finska filmer sporadiskt. Någon sverigefinsk filmproduktion, varken av kortfilms- eller annan ka- raktär har inte nått den breda publiken, och oss veterligt är en så- dan produktion i stort sett okänd. Men det finns också andra, in- formella möjligheter att skapa möjligheter att se filmer, både ge- nom olika klubbar i Finland, och genom t.ex. egna och bekantas besök i Finland. Biblioteken har i takt med att läsandet bland unga på finska minskat också i ökande grad, i de bibliotek som bibehållit sådan service, tagit hänsyn till att film- och bild-/ljudmedieönske- målen ökat i omfattning. I det aktuella området finns också landets

– förutom Göteborg – mest omfattande samlingar av böcker, tidningar, tidskrifter och hyrbara bild-/ljudmedia, på biblioteken. Stockholm och Eskilstuna återfinns i tätpositionerna där.25

Med dessa förutsättningar kan vi nu granska informanternas ak- tiva konsumtion av dessa två media först:

Frågorna som ställdes vara dessa:

40.Katsotko suomenkielisiä ohjelmia televisiosta? Kenen lähettämiä ohjelmia?/Ser Du på finskspråkiga program på TV? Vems program?

41.Onko sinulla tapana vuokrata video-/DVD-filmejä? Mistä/ kenen kautta?/Brukar du hyra finskspråkiga video-/DVD-filmer? Genom vem?

25 Vintern 2005 har det största biblioteket för finska media och finsk litteratur, Finlands- institutets bibliotek i Stockholm, hamnat i en akut ekonomisk kris. Sedan dess stiftelse och ytterst Finland, ansett att man inte längre kan finansiera den löpande verksamheten, och man förväntat sig att Sverige ska ta över detta verksamhetsstöd, har situationen drastiskt försämrats. Biblioteket har också ett informellt nationellt ansvar för finsk och sverigefinsk litteratur. Det har ca 8 000 besökare och 15 000 utlån per år (Sverigefinländarnas Delegation, 2005).

580

SOU 2005:40

Bilaga 7

42.Kuunteletko suomenkielisiä ohjelmia radiosta? Kenen lähettämiä? Mitä ohjelmia?/Lyssnar Du på finskspråkiga program på radion? Vems program?Vilka program?

43.Luetko suomenkielisiä lehtiä? Jos luet, mitä lehtiä?/Läser Du finskspråkiga tidningar och i så fall vad?

Tabell 20 Mediekonsumtion på finska, TV och filmer

Finskspråkiga TV-program			Hyrfilmer
Finskt	Sverigefinskt	Ingetdera	Finskspråkiga	Inga
N=29	N=23	N=6	N=20	N=25

I Tabell 20 kan det ses att ungefär 64 % av alla informanterna, 29 stycken, såg på finskspråkiga tv-program av finskt ursprung. Något färre, 51 % (23 stycken), såg på finskspråkiga tv-program av sveri- gefinskt ursprung. 44 % av informanterna hade någon gång hyrt finskspråkiga hyrfilmer. I denna grupp har vi även räknat med in- formanter som rapporterade om nedladdade filmer från Internet eller köpfilmer.

Gällande ovannämnda TV-program kan det konstateras att de äldre informanterna stod för större delen av medieförbrukningen. Antalet äldre informanter som tittade på antingen finska eller sve- rigefinska tv-program var nästan dubbelt så högt som antalet yngre informanter. Däremot nämndes hyrfilmer fler gånger av de yngre informanterna än av de äldre. Populärast att titta på var de finska programmen som kunde ses via Nacka-sändaren, men några infor- manter hade även tagit till sig det digitala nätverket och kunde se på andra finska kanaler via det. Programmen som man tittade på på den finska kanalen varierade från serier och debattprogram till ny- heter och idrott.

Den finska komprimerade kanalens utbud kritiserades av de yngre informanterna och många konstaterade att programmen på kanalen inte var inriktade mot yngre publik, utan snarare uppfyllde den äldre sverigefinska befolkningens behov. Som redan konstate- rades ovan, är svenska SVT:s utbud av finskspråkiga program väl- digt begränsat. Detta kunde märkas även i informanternas svar. De flesta, både yngre och äldre, såg nästan enbart på SVT:s finsksprå- kiga nyhetssändning, Uutiset, och några undrade även om det fanns något annat utbud.

Resultaten kan också relateras till en nyligen genomförd publik- undersökning som SVT:s finskspråkiga redaktion gjort (Himanen

581

Bilaga 7

SOU 2005:40

2004). Av de ca 350 respondenterna fördelade sig svaren på vikten av frågor som rörde Sverige, Finland, finskspråkiga respektive ut- landet enligt följande:

65 % ansåg att frågor som rör sverigefinländare var ytterst viktiga, 53 % ansåg att frågor som rör Sverige var ytterst viktiga,

46 % ansåg att frågor som rör Finland var ytterst viktiga, och 25 % ansåg att frågor som rör utlandet var ytterst viktiga.

Detta visar, liksom resultaten i vår egen studie, att sverigefinnar i allmänhet verkar betrakta just de egna och svenska frågorna som primära för deras egna behov.

Tillgången på hyr- och andra finskspråkiga filmer i Sverige i öv- rigt var mer begränsad (Tabell 20). Mindre än hälften av informan- terna kunde berätta att de någon gång hade hyrt finskspråkiga vi- deo- eller DVD-filmer. Filmer som nämndes var ofta äldre finska krigsfilmer som Talvisota (Vinterkriget) eller nyare produktion från 1990- och 2000-talet som Häjyt (Finnjävlar), Pahat Pojat, osv. Även utbudet ansågs vara begränsat. Några informanter hade skaf- fat sig finska filmer från Finland, laddat ned filmer via Internet eller fått låna dessa från sverigefinska vänner och släktingar. Yngre in- formanter hade bekantat sig med det finskspråkiga filmutbudet betydligt oftare än äldre, men även en större andel av dessa kon- staterade att tittandet på finskspråkiga filmer inte var någon ofta kommande företeelse utan snarare ett undantag. I båda grupperna hade ungefär hälften av informanterna aldrig hyrt eller köpt finsk- språkiga video- eller DVD-filmer.

Beträffande radioprogrammen kan man se att dessa utgör en ryggmärg för hela den finskspråkiga medieproduktionen, både ge- nom att man kvantitativt inte utsatts för samma sparbeting eller nedläggningar av program som SVT:s programutbud, och genom att man genom det regionala och nationella, både analoga och digi- tala nätet (plus genom Internet), kan nå i stort sett alla, även natio- nellt. Man har följaktligen sändningsmöjligheter under varje dag i veckan och nästan dygnet runt, live. Denna goda täckning av pro- gramtid matchas också av att programtyperna fyller breda behov, med alltifrån barn-program, över ungdomsprogram, till sändningar för en mer senior publik. Detta möjliggörs genom en rimlig perso- naltäthet som inom täcker in dessa behov. Sisuradio, dvs. den finskspråkiga delen av SR, Sveriges Radio, är sannolikt den största enskilda arbetsgivaren i Sverige, där finska är arbetsspråk, med sina mer än 50 personer totalt. Genom skolans nedrustning finns det

582

SOU 2005:40

Bilaga 7

inte ens lokalt någon kommun som matchar detta i dagens läge, och inte heller når friskolorna upp till detta antal.

Beträffande tidningar och tidskrifter har de under de senaste de- cennierna genomlevt en allmän nedgång, och många försök till eta- bleringar har blivit kortlivade. Den mest långvariga tidningen har varit veckotidningen Ruotsin Suomalainen, som under olika utgi- vare, varav Sverigefinska Riksförbundet under de tidigare åren var en, har kommit ut sedan 1960-talet. Den har idag en upplaga på ca 7000, ibland med betydligt större storupplagesatsningar som också fungerar som värvningskampanjer.

Den andra långlivade tidningen var veckotidningen Viikko-Viesti, som tillsammans med andra s.k. invandrartidningar publicerade översatt informationsmaterial till nyanlända på 7–8 språk, till stor del baserat på den språkligt anpassade På lätt svenska. Den finsk- språkiga versionen gick dock relativt tidigt över till att även produ- cera en ansenlig mängd egna artiklar. När man från statligt håll be- slöt lägga ner Viikko-Viesti 1997, beslöt en privat entreprenör att köpa tidningen, som sedan köptes av en annan. I takt med att mi- noritetsställningen stärkes, upplevde både tidningens läsare och redaktörer, liksom många andra, att en nationell nysatsning vore på sin plats. Sedan den 1 september 2003 publiceras därför en sverige- finsk dagstidning, Ruotsin Sanomat (Svenska nyheter på finska). Upplagan är kring 5000, men sannolikt kan denna volym inte ga- rantera en fortsatt utgivning under trygga former.

Tidningarna som nu kommer ut nationellt är alltså Ruotsin Suomalainen, en gång i veckan, och Ruotsin Sanomat, fem gånger i veckan. Både till innehåll och beträffande målgrupper har de lite olika profiler. Ruotsin Sanomat som är en daglig nyhetstidning siktar på dagsaktuella nyheter på finska om sverigefinska, svenska, finska och större internationella nyheter. Ruotsin Suomalainen, har som veckotidning profilerat sig mer mot den något äldre genera- tionen, med inriktning mot nöjen och folkkultur, men även med inslag om den sverigefinska och finska samhällsutvecklingen.

Utöver dessa finns en mängd föreningsblad, och en handfull specialinriktade tidskrifter, bl.a. Liekki, en kulturtidskrift (sedan 1976-), Tiedote (sedan 1972-; sverigefinska lärares tidskrift), Kieliviesti (sedan 1980-; Sverigefinska språknämndens tidskrift). Gemensamt för dessa är att de kommer ut kvartalsvis, och har kring 1 000 abonnenter vardera.

Det finns andra regionala tidningar och tidskrifter, och åtmin- stone en av dessa, Yks Kaks, har relevans för den aktuella regionen.

583

Bilaga 7

SOU 2005:40

Detta är en månatligen utkommande förenings- och kulturtidskrift för främst västra Mälardalsområdet. Den har en upplaga på ca 1000.

I regionen har det tidigare funnits flera svenska dagstidningar som publicerat material och ibland halv- och helsidor med finska lokalnyheter, men veterligen sker detta sporadiskt idag, om alls. I Eskilstuna har tidningen Folket en sådan sida i veckan.

I tidigare studier av mediekonsumtion har en bild tonat fram som säger att en del av de äldre har kvar eller har återupptagit pre- numerationer på sina lokala tidningar från hemregionen i Finland, och ett fåtal prenumererar på finska nationella dagstidningar såsom Helsingin Sanomat. Tidskrifter intresserar en del och även sådana abonnenter finns i Sverige, även om deras antal minskat stadigt av demografiska skäl.

Tabell 21 Mediekonsumtion på finska, radioprogram och tidningar

Finskspråkiga radioprogram			Finskpråkiga tidningar
Finska	Sverige-finska	Ingetdera	Finska	Sverige-finska	Ingetdera
N=12	N=15	N=23	N=20	N=28	N=12

I Tabell 21 är finskspråkiga radioprogram från Finland den medie- form som vår undersökningsgrupp har använt sig minst av. För finskspråkiga tidningar är situationen nästan den omvända. Antalet informanter som hade lyssnat på finska radioprogram var något mindre än antalet informanter som lyssnat på sverigefinska radio- program. Ungefär hälften av informanterna hade inte lyssnat på några finskspråkiga radioprogram alls och några få informanter hade lyssnat både på finska och sverigefinska program.

Av det sverigefinska utbudet nämnde majoriteten av radiolyss- nande informanter Sisuradio, som ofta konsumerades via Internet. Andra möjligheter för en sverigefinne var finskspråkiga nyhets- sändningar som sändes via statliga kanalerna P2 och P4 samt lokal- radio i Södermanland som sänder finskspråkiga program. Finska radioprogram från Finland lyssnade informanterna på både via In- ternet och via vanlig radio på mellanvågssändningarna. Utlandsfin- nar har egna program som några av informanterna lyssnade på. Lite drygt hälften av informanterna hade inte lyssnat på finskspråkiga radioprogram. Av dessa var yngre informanter en klar majoritet och de stod för två tredjedelar av dem som inte lyssnade på finsk- språkig radio från Finland.

584

SOU 2005:40

Bilaga 7

Vad gäller finskspråkiga tidningar har vi räknat både antalet in- formanter som läser finskspråkiga tidningar och antalet tidningar som nämndes. Knappt hälften av informanterna (20) läste tidningar av finskt ursprung och drygt hälften (28) tidningar av sverigefinskt ursprung. Bland finska tidningar nämndes både dags- och vecko- tidningar samt tidskrifter som publicerades en gång i månaden eller mer sällan. Flera äldre informanter prenumererade fortfarande på sin finska hemorts lokaltidning och några prenumererade på större finska dagstidningar som Helsingin Sanomat, Aamulehti och Kaleva. Annars var utbudet bland tidningarna väldigt varierande. Över 30 olika tidningar nämndes, de flesta av de äldre informan- terna.

Sammantaget visade svaren att en större andel informanter läste sverigefinska tidningar än finska. Bland dessa var Ruotsin Sanomat och Ruotsinsuomalainen de populäraste, och dessa nämndes unge- fär lika ofta av både äldre och yngre informanter. Även den lokala tidningen Yks kaks samt Viikkoviesti nämndes en gång var.

När man tittar på de yngre informanterna kan man se två olika tendenser i deras svar. Dels läser en tredjedel av dessa informanter sverigefinska tidningar och dels läser knappt en tredjedel finska ungdomstidningar såsom Kalle Anka eller finsk kvällspress såsom Ilta-Sanomat. Av de tolv informanterna som inte hade läst vare sig finska eller sverigefinska tidningar var 11 yngre och endast en äldre.

Eftersom informanterna inte tillfrågades om hur ofta dessa är i kontakt med respektive media, är det svårt att avgöra frekvensen av medieanvändningen. Vi kan dock konstatera att fler äldre infor- manter nämnde att de dagligen såg på Uutiset, läste finskspråkiga tidningar på Internet eller prenumererade på sverigefinska tidningar eller finska veckotidningar. Deras kontakt med finskspråkiga media kan antas vara mer frekvent i jämförelse med de yngre informan- ternas. Flera av de yngre informanterna rapporterade att de läste finskspråkiga tidningar eller såg på finska tv-program tillsammans med sina föräldrar och mer sällan av eget initiativ. Endast video- och DVD-filmer utgjorde ett undantag som bröt mönstret.

Mediekonsumtionen visar också på det som diskuterats ovan om kunskap om den sverigefinska minoritetspositionen. I och med att sverigefinska media är de huvudsakliga källorna till fortlöpande information om den, och de äldre är flitigare mediekonsumenter, har dessa också en djupare kunskap om sverigefinnarnas minori- tetsposition.

En språklig aspekt på mönstren för mediekonsumtion på finska är att fler äldre upprätthåller kontakten med och kanske t.o.m. ut-

585

Bilaga 7

SOU 2005:40

vecklar sin finska, än yngre. De yngre torde kunna hamna i en ned- åtgående språkanvändningsspiral: de läser/konsumerar mindre me- dia för att det redan är mer ansträngande för dem, och mer an- strängande än på svenska. I och med att de läser/konsumerar mindre på finska, blir deras förmåga vartefter ännu svagare i språ- ket, vilket försvagar viljan ännu mer. Detta gäller speciellt de stilni- våer och det ordförråd som inte är privat, dvs. offentligt språkbruk och skriftspråket.

6.7Finska i förskola och skola

6.7.1Introduktion

Eftersom undersökningsgrupperna bestod av informanter i två olika åldersgrupper var deras erfarenheter av skolgång och under- visning av finska i skolan väldigt olika. Därför valde vi att ställa olika frågor för yngre och äldre informanter. Frågorna hade dock samma utgångspunkt, men de beskrev situationen ur två olika vinklar. Frågorna följde ett visst mönster i båda fallen. I båda un- derlagen för intervjuerna fanns det en hel sida med frågor som be- handlade skolgång. Dessa kan hittas i bilaga 2b och 2c.

Det bör noteras att vi ensidigt ställt frågor om finskan, men för föräldrarna och deras barn har det i de flesta fallen handlat om två- språkighetens förutsättningar och bevarande, som dock endast kan förverkligas för dem om också finskan får sin beskärda del inom utbildningsväsendet.

Äldre informanter tillfrågades först om deras barn och barnbarn. I de fall sådana fanns, undrade nästa fråga om dessa använde finska med sina föräldrar och mor-/farföräldrar. Frågorna kring barnens och barnbarnens modersmålsstöd i förskolan följdes upp med möj- ligheter att berätta om hur informanternas hemkommuner har på- verkat finskan i skolan. Därefter tillfrågades informanterna om de- ras barn hade fått modersmålsundervisning i skolan och hur infor- mationen hade nått familjen. Avsnittet avslutades med frågan om hur viktig barnen och barnbarnen ansåg att finskan i Sverige är.

Med yngre informanter började man med att fråga om deras för- äldrar och mor-/farföräldrar och om språkanvändningen med dessa. Sedan gick man vidare till modersmålsstödet i förskolan samt hur familjen fick information om denna. Vidare ställdes liknande frågor om informanternas skolgång när informanterna hade fått berätta om deras hemkommun och hur den hade påverkat finskans ställ-

586

SOU 2005:40

Bilaga 7

ning i skolan. De sista frågorna i detta avsnitt handlade om hur viktig informanten, dennes föräldrar och mor-/farföräldrar ansåg att finskan i Sverige var.

Vi har valt att presentera resultaten från dessa delar var för sig. Först presenterar vi resultaten från de äldre informanternas inter- vjuer och i ett senare skede de yngre informanternas intervjuer. De första frågorna för de äldre informanterna löd:

6.7.2De äldre informanterna om barn och barnbarn, samt språkbruket med dem

27.Onko sinulla lapsia ja onko heillä lapsia, alle 18 vuotta vanhoja?/Finns det barn och har dessa barnbarn under 18 år? Kerro hieman heistä/Berätta lite om dessa.

28.Käyttävätkö lapset/lastenlapset suomea kotona, tai muualla, vanhempien kanssa? Entä isovanhempien kanssa?/Använder barnen finska hemma, på annat håll, med föräldrar? Hur är det med far-/ morföräldrar?

Av de äldre kvinnorna hade alla förutom en, ett eller flera barn. Ål- dern på barnen varierade mellan 20 och 46 år och antalet barn i fa- miljen mellan ett och tre barn. Genomsnittsantalet hamnade då un- gefär vid 2 barn/informant. Sju av 12 äldre kvinnliga informanter hade barnbarn. I den största kullen var antalet barnbarn åtta och i den minsta ett barnbarn. Barnbarnens ålder varierade mellan två och 27 år.

I informantgruppen äldre kvinnor beskrev man en omfattande variation i den språkliga praxisen. Samtidigt som nästan alla äldre män berättade att deras barn använde finska (se nedan), beskrev äldre kvinnliga informanter en något annorlunda situation. Nästan hälften av dem berättade att deras barn använde finska i begränsad omfattning eller inte alls. En kvinna berättade om sin före detta man som inte ansåg att finskan var viktig att lära, en annan om sin svärmor, den tredje om nuvarande mannens före detta fru osv. Gemensamt för dessa kvinnliga informanter var att de ångrade att de inte hade kämpat hårdare för att ge sina barn två hemspråk.26

Entinen mieheni oli epäluuloinen suomea kohtaan, koska ei ymmärtänyt. Halusi pitää langat käsissään ja sanoi että on parempi,

26 Observera att vi använder ”hemspråk” här i betydelsen ’språk i hemmet’. Sedan 1997 är ”hemspråk” som beteckning på ett modersmål/förstaspråk ersatt med ”modersmål” i bl.a. skolans sfär.

587

Bilaga 7

SOU 2005:40

että lapsi oppii ruotsin kunnolla ja englannin. Tänään minä kadun, etten taistellut sen asian edestä. MMÄK62

(Min före detta man var misstänksam mot finska eftersom han inte förstod. Han ville hålla i trådarna och sade att det är bättre om barnet lär sig svenska ordentligt och engelska. Idag ångrar jag att jag inte kämpade för saken.) MMÄK62

Ungefär lika många kvinnor kunde berätta att deras barn behärs- kade finska och använde det både hemma hos dem och i sina egna hem. Om de hade gift sig med en svenskspråkig man/kvinna var barnbarnen oftast tvåspråkiga. I en familj hade en besynnerlig situ- ation uppstått, eftersom svärmodern under de två första barnens barndom hade påverkat familjen så pass mycket att de äldsta barnen aldrig lärde sig finska. Vid det yngsta barnets födelse var modern däremot övertygad om att ett annat hemspråk inte skulle skada barnet och således blev det yngsta barnet, en dotter, tvåspråkigt.27

Andra kommunikativa alternativ var att föräldrarna tilltalade barnen på finska men de fick oftast svar på svenska. Detta förekom i några familjer. Liknande modeller gällde i familjer med tvåsprå- kiga barnbarn. Informanterna berättade att i dessa familjer varierar hemspråket mellan svenska och finska beroende på vilka familje- medlemmar som var hemma. I några fall där barnbarnen inte lärt sig finska i sina hem berättade dessa mor- och farmödrar att barn- barnen ändå visat intresse för finskan och även uttryckt sin vilja att lära språket när de kommit till en mer mogen ålder. I vissa fall har barnen eller barnbarnen även uttryckt sorg och förargelse efter att ha gått miste om möjligheten att lära sig finska.

Liksom äldre kvinnor hade även alla förutom en äldre man ett eller flera barn som man kunde berätta om i intervjun. Även den resterande informanten hade barn men dessa var uppvuxna i Finland och således inte relevanta för undersökningen. Antalet barn i familjen varierade mellan två och fyra och genomsnittsanta- let var något högre än kvinnornas, drygt två. Åtta av 11 äldre män hade barnbarn eller barnbarnsbarn. Åldern på dessa varierade mel- lan fem månader och 15 år och antalet barnbarn mellan ett och fem.

De äldre männen som hade barn i Sverige talade nästan undan- tagslöst finska med barnen. En äldre man berättade att hans yngre barn förstår finska men diskussioner med henne genomförs oftast på svenska. En liknande situation rådde även i en annan familj där

27 Farhågor och övertygelser om att tvåspråkighet i sig redan är skadlig, har från tid till annan uttryckts både av lekmän och av personer som åtnjutit hög status i ett samhälle, men som ändå inte haft någon fackkunskap om detta. Det finns en mängd anekdoter om att t.ex. läkare och personal på barnavårdscentraler spritt denna typ av farhågor. Det finns dock inga direkta studier om hur detta påverkat nyblivna eller blivande föräldrar.

588

SOU 2005:40

Bilaga 7

två äldre barn behärskade finska bra, men det yngsta barnet hade svårigheter och talade hellre svenska. Även en tredje manlig infor- mant berättade att hans barn svarade på svenska när han talade finska med dem. Informanten hade en gång föreslagit att han skulle börja använda svenska med barnen, men dessa hade förkastat idén och förklarat att finskan lät mest naturlig. Detta kan tolkas som att finskan hade en viktig känslorelaterad funktion för barnen trots att de själva inte använde finska. Några äldre informanter nämnde att deras barn skriver och läser på finska, vilket inte är så självklart i de sverigefinska generationer som är födda på 1970-talet och senare.

De äldre männens barnbarn använde finska i varierande ut- sträckning. I vissa familjer sågs det som en självklarhet att barnen och mor-/farföräldrarna använde finska med barnbarnen i alla kontakter. I andra familjer hade barnens föräldrar, ofta den svenska föräldern, haft en sådan påverkan att barnbarnen inte behärskade finska. I många fall påpekade informanterna att de inte hade velat ”lägga sig i” sina barns angelägenheter utan accepterade situationen, med viss besvikelse. Situationen kunde även variera anmärknings- värt inom en och samma familj, där bl.a. det äldre barnets, sonens barn kunde finska och yngre dotterns barn talade enbart svenska. Några äldre män betonade sin roll som lärare av språket och ansåg att det var viktigt för dem att barnbarnen behärskade finska. På samma sätt beskrev några sin besvikelse över att barnen eller barn- barnen inte kunde eller ville använda finska.

Me tehtiin sellainen pöljyys siinä toisten lastenlasten kohdalla, että ruvettiin puhumaan niille ruotsia. Nyt ne ei sitten puhu suomea. SLÄM75

(Vi gjorde en sådan dum grej med andra barnbarn att vi började prata svenska med dem. Nu pratar de inte finska.) SLÄM75

I många familjer spelade föräldrarnas rötter och språkkunskaper en stor roll för barnens möjligheter att lära sig finska. Äldre män har i något högre utsträckning varit språksvaga i svenska, vilket antagligen bidragit till att de varit hänvisade till att kommunicera med barn och barnbarn på finska. De har också gift sig inom språk- gruppen i högre utsträckning. Om barnbarnens båda föräldrar var finlandsfödda eller sverigefinnar, var sannolikheten större att bar- nen använde finska i både sitt eget och sina mor-/farföräldrars hem. I några fall konstaterade informanterna att deras barnbarn använder finska naturligt med alla finskspråkiga de känner, både utan- och innanför hemmet.

589

Bilaga 7

SOU 2005:40

6.7.3De äldre om modersmålsstöd i förskolan

De följande frågorna växte i intervjuerna oftast till stora, komplexa helheter. Dvs. när man började fråga informanten om modersmåls- stöd hade erbjudits i förskolan, började de ofta berätta om själva undervisningen, inte hur man hade fått att veta om den. Ibland för- bigick informanterna frågan om förskola och började genast berätta om sina barns och barnbarns skolerfarenheter. I praktiken ledde detta ofta till lätt förvirring både hos intervjuaren och hos infor- manterna, när frågorna gicks igenom ytterligare en gång för att få fram nödvändig information. Både minnesfunktioner och det fak- tum att förskola inte existerade på samma sätt under de föregående decennierna som idag, kan ha bidragit till förvirringen. Frågorna om förskola lyder på följande sätt:

29.Jos on lapsia, onko heille tarjottu suomen tukea esikoulussa?

Om det finns barn, har de erbjudits modersmålsstöd i förskolan? b. Entä lastenlapsille/Hur är det med barnbarnen?

30.Saivatko lapset äidinkielentukea esikoulussa?/Fick barnet/ barnen modersmålsstöd i förskolan? Miksi, miksi ei ?/Varför, varför inte?

b. Entä lapsenlapset?/Hur är det med barnbarnen?

31.Saiko perhe informaatiota esikoulun äidinkielentuesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsstöd i försko- lan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muiden kautta?/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

b. Tiedättekö miten lastenlasten tilanne on?/Vet ni hur situationen är för barnbarnen?

Av 11 äldre manliga informanter hade fyra barn som hade fått mo- dersmålsstöd i förskolan. Ytterligare en informant nämnde att bar- nen har tagits hand om hemma; ”modersmålsstöd fick de här i hemmet” (MCÄM60). En informant berättade att båda hans söner hade fått modersmålsstöd, fast på varierande sätt. Den ena hade gått i en svensk förskoleklass med två timmars undervisning varje vecka och den andra hade varit i en finskspråkig barngrupp med en dagmamma som var finsk.

Vad gäller andra informanter, var modersmålsstödet i förskolan en främmande sak. Några hade barn som inte gått i förskolan, utan vårdats hos en svenskspråkig dagmamma eller hemma. Någon in- formant hade barn som hade passerat förskoleåldern när familjen

590

SOU 2005:40

Bilaga 7

flyttade till Sverige. I många av fallen var situationen sådan att för- äldrarna inte fått information om modersmålsstödet och därigenom hade barnen gått i en vanlig svenskspråkig förskola. Tre informan- ter konstaterade något i stil med ”vi sökte inget sådant och blev inte erbjudna något heller”, såsom SSÄM58. I några få fall hade informanterna sökt information om modersmålsstödet utan att få sådan. Andra hinder för modersmålsinlärning i förskolan var långa avstånd till de förskolor där undervisningen arrangerades.

Näin jälkikäteen ajatellessa voi todeta, että ehkä olisi pitänyt itse hakea enemmän informaatiota. Mutta se ei siinä vaiheessa tuntunut niin tärkeältä. SSÄM58

(När man tänker på det så här i efterhand så kan man konstatera att man själv kanske borde ha sökt mer information. Men det kändes inte så viktigt då.) SSÄM58

Sätten att skaffa information varierade bland de äldre manliga informanter som hade blivit erbjudna modersmålsstöd för sina barn eller information om denna. En informant från Stockholms län konstaterade att situationen var bättre när barnen var små, i kom- munen fanns det då många nyanlända sverigefinnar med yngre barn och kommunen informerade familjerna flitigt. Samma situation fö- relåg på 1970-talet i en mindre Mälardalskommun, där mödravårds- centralen, tolk- och invandrarbyrån tillsammans med finska före- ningen informerade föräldrarna om undervisningsmöjligheterna. I många andra fall var det informanterna själva som ansåg att finskan var viktig och som hade skaffat information om undervisningen både för sina barn och barnbarn.

Vad gäller barnbarnen, var det lika många familjer, fyra stycken, som hade fått information om modersmålsstödet och sökt sig till det. I två av familjerna hade barnbarnen placerats i en finskspråkig friskolas förskoleavdelning och informanterna själva hade varit med och uppmuntrat sina barn att välja ett finskspråkigt alternativ för barnbarnen. I kommunerna där ett friskolealternativ fanns hade det även hänt att skolan aktivt hade marknadsfört sin utbildning. En informant berättade om sina barnbarn i två väldigt olika situationer. I sonens familj använde alla finska aktivt och modern till familjen var den som höll i modersmålsstödet för förskolebarn i kommu- nen. I dotterns familj var alla medlemmar däremot nästan helt svenskspråkiga och modersmålsstöd hade aldrig varit aktuellt för dem.

Anledningar till att barnbarnen inte fått modersmålsstöd i för- skolan var många. Två informanter konstaterade att de inte trodde den yngre generationen hade fått någon information eller erbjudan även om intresse kanske hade funnits. I några fall var barnbarnen

591

Bilaga 7

SOU 2005:40

för unga och de bodde på en ort där modersmålsstöd på finska inte fanns tillgängligt. En tredje anledning var att barnbarnens svenska far hade motsatt sig att barnen skulle lära sig finska i förskolan.

När äldre kvinnliga informanter tillfrågades om den information och de erbjudanden om modersmålsstöd i förskolan de hade fått var svaren i de flesta fallen tämligen lika varandra. En majoritet av de elva informanter som hade barn hade inte fått någon erbjudan eller information om modersmålsstöd i förskolan när deras barn var unga. Samma gällde för de flesta barnbarn. I några fall misstänkte informanterna själva att familjens svenska efternamn inte hade gett undervisningsansvariga i förskolan eller kommunen anledning att erbjuda en möjlighet att lära barnen finska i förskolan.

Några äldre kvinnliga informanter kunde inte komma ihåg om erbjudanden hade givits eller om information om modersmålsstöd hade funnits tillgänglig för dem när barnen var små. Däremot kunde de komma ihåg att barnen inte hade fått någon undervisning i förskolan. En annan äldre kvinna hade däremot försökt att få in- formation om en finskspråkig förskola, men undervisningen på finska hade tagit slut i kommunen några år tidigare, i slutet av 1970-talet. Detta ledde till att barnet fick gå i en svenskspråkig för- skola.

Två äldre kvinnor, båda kring 70-årsåldern, hade tagit hand om sina barn hemma innan de började skolan och därigenom hade dessa aldrig deltagit i kommunal barnomsorg. För en av dem var detta ett självklart val på grund av finskan eftersom hon ville föra vidare sitt modersmål och känslospråk till barnen. Ytterligare en äldre kvinna avslog behovet av modersmålsstöd för sitt eget barn. Orsaken till detta var att hon hade flyttat till Sverige när barnet var i 10-årsåldern och detta hade således passerat förskolestadiet.

Endast två äldre kvinnor berättade att deras egna barn hade fått modersmålsstöd i förskolan. Den enas barn hade gått på finsksprå- kigt dagis och förskola och den andras son hade haft modersmåls- stöd några gånger i veckan. Trots att läraren inte var behörig eller omtyckt av barnet, ansåg modern att modersmålsstödet var viktigt för barnet. Situationen för den första informanten underlättades här av att familjen bodde i ett invandrartätt område i en storstad och således fanns det möjligheter att sätta barnen i förskola nära hemmet. Enligt henne var det djungeltelegrafen bland sverigefinnar som fungerade som informationsväg, istället för den officiella in- formationen från förskolan eller kommunen.

Ei me mitään muuta ajateltukaan kuin suomalaista päiväkotia ja esikoulua. Se tuli ihan automaattisesti. SSÄK61

592

SOU 2005:40

Bilaga 7

(Vi tänkte inte ens på något annat än ett finskspråkigt dagis och förskola. Det kom helt automatiskt.) SSÄK61

Bland barnbarnen till dessa äldre kvinnor var det många som inte hade fått information om modersmålsstöd eller blivit erbjudna detta. Några nämnde att deras barn själva hade skaffat information om modersmålsstöd i förskolan, men sedan hade de avstått ifrån undervisningen för sina barn på grund av att förskolan där den ar- rangerades låg för långt borta. Av alla åtta informanter med barn- barn hade två stycken barnbarn som hade fått erbjudanden och in- formation om modersmålsstöd i förskolan. Den enas barnbarn gick i en finskspråkig friskola med förskolemöjligheter och den andras yngre barnbarn hade även de gått i en privat finskspråkig förskola. Enligt båda dessa kvinnor var det mest sannolikt att familjernas föräldrar själva hade skaffat information om undervisningen.

Noterbart är att barnbarnen som fått modersmålsstöd var i båda fallen från familjer där informanterna själva hade understrukit be- tydelsen av finska på ett eller annat sätt för sina barn när de var unga. I den första familjen hade informantens egna barn gått i en finskspråkig förskola och skola och fortsättningen för barnbarnen var således naturlig. I den andra familjen hade informanten valt att uppfostra barnen hemma så att de skulle lära sig finska och denna trend hade fortsatt även i tredje generationen där barnbarnen gick i en finskspråkig förskola. De positiva såväl som de negativa exemp- len från det förflutna verkar ha en betydelse även i nuläget. I famil- jerna där informanternas egna barn inte fått modersmålsstöd var det inte sannolikt att barnbarnen fick det. Andra anledningar till att barnbarnen inte fått eller deras föräldrar sökt information om mo- dersmålsstöd var t.ex. skilsmässa där barnbarnet blev kvar hos den svenskspråkiga föräldern, barnbarnens unga ålder och praktiska skäl, såsom långa avstånd till förskolor där undervisning i eller på finska arrangerades.

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att svaren från de äldre informanterna angående frågorna kring erbjudan och information om modersmålsstöd i några fall var något vaga och otydliga. An- tingen kom informanten inte ihåg hur situationen hade varit när deras barn var unga eller också hade denne inte diskuterat saken med barnbarnen. En slutsats kan vara att erbjudanden eller infor- mation om modersmålsstöd i förskolan inte har funnits lättillgäng- lig för dem eller deras barn som har barn i förskoleåldern. En röd tråd är dock att det ofta handlat om att man inte blivit informerade via kommunerna, trots den lagstadgade skyldigheten de har att göra detta. Detta drag återkommer för flera av generationerna. En annan

593

Bilaga 7

SOU 2005:40

orsak hos några är att intresset inte funnits att mer aktivt söka sig till informationen. En tredje kategori utmärker sig på så sätt att de själva aktivt sökt information. Praktiska orsaker, såsom avstånd till skolan, kunde ändå leda till att man slutligen valde en svensksprå- kig förskola. I praktiken verkar dock en eftersläpning föreligga för modersmålsstödet i förskolan, även efter 1997.

För den äldsta generationen av informanterna är bristen på in- formation mer förståelig, eftersom förskolesystem eller moders- målsstöd inte var lika välutvecklade då som de har varit när deras barnbarn har gått i förskolan. För deras barn är det däremot svårare att begripa varför modersmålsstödet verkar ha varit så svårtillgäng- ligt. Formellt har det inte varit lika tvingande för kommunerna att arrangera modersmålsstöd, som modersmålsundervisning för äldre barn. Situationen blev formellt mer likvärdig, när förskolan kring 1997 blev en del av skollagstiftningen, och slutade att vara en del av sociallagstiftningen och det sociala ansvarsområdet.

Möjligen är det så att mönster som redan skapats i den äldre ge- nerationen påverkat även den yngre. Dvs. eftersom modersmåls- stödet verkar ha varit ett relativt sällsynt alternativ i föräldrarnas generation kan detta ha påverkat även barnbarnen. Ofta har en svenskspråkig partner eller släkting påverkat familjerna till att en- dast använda svenska.

En bild tonar fram som känns igen från andra studier. Det har utan tvekan funnits familjer, som av olika skäl inte efterfrågat in- formation och som inte velat ha modersmålsstöd och –undervis- ning för sina barn. Orsakerna till deras ställningstagande har antag- ligen varierat kraftigt. En uppenbar orsak är en allmän motvilja mot detta från närmiljön och olika svenska auktoriteter, såsom läkare, lärare och politiker osv. Detta förhållningssätt inom familjen har sannolikt, liksom i de andra fallen, ärvts ned till nästa generation.

Det vanligare alternativet tycks dock ha varit att föräldrar velat satsa på tvåspråkighet genom skolgång, men att de av en mängd olika orsaker fått försöka ta sig över olika trösklar, för att kunna ge barnen den möjligheten i praktiken. De kan också av praktiska skäl ändå ha ansett sig vara nödgade att välja ett svenskspråkigt skolal- ternativ. En tredje kategori är den, där föräldrarna aktivt sökt in- formation och inte har gett sig när de mött motstånd eller tacksamt tagit emot möjligheten när det erbjudits den. En tendens i nedärv- ningen av attityder inom familjerna tycks också vara den, att san- nolikheten att barnen ska försöka få stöd och undervisning i finska för sina barn är större, om föräldrarna själva haft en mer omfat-

594

SOU 2005:40

Bilaga 7

tande undervisning i finska. På senare år har detta i princip varit förbehållet familjer som bor i kommuner där det finns friskolor.28

6.7.4De äldre om modersmålsundervisning i skolan

Som redan konstaterades ovan, spelar skolan en ansenlig roll i ut- vecklingen av barnens tvåspråkighet. Även om barnen inte fått mo- dersmålsstöd i förskoleåldern, hade de en liten möjlighet till en ny- start när de började skolan. För att utreda deltagandet i moders- målsundervisningen i båda generationerna och informationen kring den ställdes två frågor till de äldre informanterna i undersökningen. Frågorna lyder på följande sätt:

34.Kun teillä oli lapsia kouluiässä, oliko heillä oikeutta saada ja saivatko he äidinkielen opetusta koulussa? Miksi, miksi ei?/När ni hade barn i skolåldern, hade de rätt att få och fick de modersmålsun- dervisning i skolan? Varför, varför inte?

b. Entä lastenlasten tilanne?/Hur är det i barnbarnens situation?

35.Saiko perhe informaatiota koulun äidinkielenopetuksesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmåls- undervisningen i skolan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muiden kautta?/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?

Likt frågorna kring förskolan kommer även dessa frågor att pre- senteras som en helhet. Det hände ofta att informanterna lämnade svar för båda frågorna under en och samma sekvens i intervjun.

Att barnen hade fått undervisning i eller på finska i en eller an- nan form var vanligt hos de äldre manliga informanterna. Nio av tio informanter som hade barn uppvuxna i Sverige hade varit i kontakt med skolans modersmålsundervisning. Över hälften av dessa hade barn som hade gått i finska klasser29 i varierande utsträckning, några under årskurserna 1–4, andra i hela grundskolan. I några fall varierade undervisningsformerna även från barn till barn. Det kunde hända att äldre barn i familjen hade haft möjligheten att gå i en finskspråkig klass men verksamheten upphörde under tiden småsyskonen var i förskoleåldern och i dessa fall fick de yngre bar-

28Två skolor i Stockholm, en i Upplands Väsby, Botkyrka, Eskilstuna, Motala, Örebro och Göteborg. I Motala har kommunen under en tid motarbetat den sverigefinska friskolans försök att etablera en egen förskoleverksamhet.

29Finska klasser används här, men de har till karaktären varit tvåspråkigt inriktade och även kallats hemspråksklasser/modersmålsklasser och tvåspråkiga klasser.

595

Bilaga 7

SOU 2005:40

nen enbart hemspråks-/modersmålsundervisning i form av enstaka timmar i veckan.

Modersmålsundervisningen i form av lektioner i finska förekom alltså även den. Några informanter berättade att deras barn hade fått hemspråks-/modersmålsundervisning 1–2 timmar i veckan i grundskolan. Endast en informant konstaterade att hans barn inte fått någon form av modersmålsundervisning. Även i detta fall hade informanten tagit reda på möjligheterna som fanns, men konstate- rat att skolan där undervisningen fanns tillgänglig låg för långt ifrån hemmet och informanten bestämde sig för att låta barnen gå i en svenskspråkig klass. För honom var det naturligt även då barnen redan i förskolan hade gått i en svenskspråkig barngrupp.

Speciellt vad gäller de äldre informanterna som hade invandrat till Sverige redan på 1960-talet var det i många fall skolan som hade kontaktat familjerna och erbjudit möjlighet att sätta barnen i en finskspråkig klass. Informanterna berättade om brev som skickats hem till familjerna med ett finskt efternamn och där man efterfrå- gade om barnen i familjen ville gå i en finskspråkig klass. Även möten arrangerades, där finskspråkiga lärare informerade föräld- rarna om existerande möjligheter. På den tiden var även antalet in- vandrade finnar så stort att djungeltelegrafen fungerade bra som en informationskanal. Finnar flyttade ofta till samma orter där deras släktingar, bekanta eller t.o.m. grannar hade invandrat före dem. Således var kontaktnäten redan på plats och informationen om finska klasser garanterad.

Kyllä me itse oltiin vanhempina sen verran valveutuneita, että osattiin vaatia lapsille suomenkielistä opetusta, vaikka se koulu olikin kauempana. MCÄM60

(Det var nog så att vi som föräldrar var så pass upplysta att vi förstod att begära finskspråkig undervisning för barnen även om skolan låg långt borta.) MCÄM60

Informationsspridningen om hemspråks-/modersmålsundervis- ningen verkade inte ske lika aktivt från skolornas sida som den hade gjort med finska klasser. Detta kunde bero på att finskan redan då började sjunka i prioritetsgrad när andra invandrargrupper strömmade in i Sverige. I många fall var det föräldrarna själva som hade sökt information om undervisningen, men även modersmåls- lärarna var aktiva. För dem handlade det inte enbart om elevernas språkkunskaper utan även om fortsatt arbete, som en informant konstaterade. Ofta var det alltså modersmålslärarna själva som skickade hem information och såg till att det fanns en grupp elever även för nästa termin.

596

SOU 2005:40

Bilaga 7

Det fanns även andra problem kring modersmålsundervisningen. Några informanter kritiserade det faktum att undervisningen ofta placerades ”fel” i schemat, vilket betydde att barnet för att gå på lektionen i finska ofta var tvunget att välja bort någon annan lek- tion. Senare blev det även problem med att hitta tillräckligt många behöriga lärare. Alla dessa faktorer ledde till att antalet deltagare i modersmålsundervisningen sjönk kontinuerligt.30

Se oli siinä mielessä hassu, että siinä jäi joku toinen tunti pois, usein ruotsi tai matematiikka. Sen takia se suomi varmaan monelta jäikin.MMÄM64

(Det var konstigt på det sättet att då uteblev någon annan lektion, ofta svenska eller matematik. Därför tror jag det var många som inte fortsatte med finskan.) MMÄM64

När neddragningarna av finska klasser inleddes i början på 1980- talet, ansträngde sig föräldrarna för att behålla barnen i finsk klass. En informant berättar om skolstrejk i kommunen, en annan om sina barns långa väg till skolan. I familjen ansågs undervisningen i och på finska vara så betydelsefull att barnen skjutsades till en skola med finska klasser även om andra skolor med undervisning på svenska låg på närmare håll. På det sättet lyckades föräldrarna be- hålla sina barn i finsk klass under hela grundskolan. För många andra betydde nedläggningen av finska klasser en omedelbar flytt till en svensk klass med några veckotimmars hemspråks-/moders- målsundervisning i finska.

Vad gäller de äldre manliga informanternas barnbarn, var det betydligt färre som hade fått modersmålsundervisning i liknande utsträckning som deras föräldrars generation. En äldre informant berättade att hans barnbarn hade fått gå i en finsk klass de två för- sta åren på grundskolan varefter dessa hade flyttats till en vanlig svensk klass med modersmålsundervisning i finska. Modersmåls- undervisning i timform var därmed den vanligaste formen att lära sig finska bland barnbarnen. Här måste man dock komma ihåg att några informanter inte hade några barnbarn alls och andras barn- barn var fortfarande för unga och de gick inte i skolan.

Två informanter från centrala Mälardalskommuner, som båda hade haft sina barn i finska klasser, berättade att deras barnbarn gick i en lokal finsk friskola och att deras föräldrar hade varit väl- digt noga med att placera barnen där. Även om en annan skola låg i

30 Det finns flera studier om orsakerna till nedrustningen av hemspråks-/modersmåls- undervisningen (t.ex. Municio 1993; Hyltenstam (red.) 1996; Lainio 2002). Orsakerna har kortfattat varit demografiska, politisk-ekonomiska, ideologiska, praktiska och psykologiska. Både skolväsendet, som till dels har fördröjt eller försvårat den, och föräldrarna som vart- efter efterfrågat den mindre, har varit verksamma faktorer. Däremot verkar inte pedagogiska skäl ha varit avgörande för avvecklingen i något skede.

597

Bilaga 7

SOU 2005:40

närheten av den ena familjens hem, hade föräldrarna bestämt sig för att skjutsa barnen till friskolan. Detta var även en naturlig fortsätt- ning för barnen som hade gått i friskolans förskola. I en annan fa- milj hade det äldsta barnbarnet blivit intresserat av finska i 10-års- åldern och modern hade försökt hitta en modersmålsgrupp för ho- nom. Gruppen fungerade i mindre än ett års tid och lades sedan ned. Därefter hade barnet inte kunnat läsa finska i skolan.

I många andra fall var det likadant, barnen hade fått moders- målsundervisning under de första fyra eller sex åren i grundskolan och därefter hade undervisningen upphört. Barnbarnen till de man- liga informanterna var alla yngre än 16 år och har således gått i grundskolan under det senaste årtiondet. Detta beskriver väl den allmänna utvecklingen vad gäller modersmålsundervisning i finska. På senare tid har den blivit mer och mer sällsynt och ansvaret för undervisningen i och på finska har i ökande utsträckning flyttats över på friskolorna.

Även informationen om modersmålsundervisningen har blivit mer sällsynt. För att hitta undervisning för barnbarnen var deras föräldrar oftare tvungna att själva vara mer aktiva mot skolan. Kontakter med lärare och rektorer ledde ibland till att barnen slut- ligen fick den undervisning de ville ha, i andra fall inte. Någon gång var det modersmålslärarna själva som kontaktade föräldrarna och ordnande undervisning i någon samlingslokal i kommunen utanför den sammanhållna skoldagen.

Även äldre kvinnor fick beskriva sina barns och barnbarns skol- gång samt deras tillgång och möjligheter till modersmålsundervis- ningen. I många fall var kvinnorna mer insatta i barnens skolgång än sina manliga motparter och de beskrev även händelserna mer ordrikt och noggrannare. Detta kan vara en naturlig följd av att modern ofta var mer aktiv i frågor kring skolan och uppfostran un- der barnens uppväxttid.

Av elva äldre kvinnor med barn hade nio ett eller flera barn som hade fått undervisning i finska på ett eller annat sätt. I fyra familjer hade barnen gått i en finskspråkig klass och i fem familjer hade barnen fått hemspråks-/modersmålsundervisning. I två familjer hade alltså inget barn deltagit i skolans undervisning i finska. En anledning som en informant gav, var att barnen inte hade lärt sig finska hemma innan skolåldern och således kändes det inte natur- ligt att börja läsa finska i skolan. Samtidigt var dessa barns vän- skapskrets helt svenskspråkig. I den andra familjen var fadern till barnet emot att barnet skulle lära sig finska, vilket betydde att bar- net inte deltog i modersmålsundervisningen trots att familjen hade

598

SOU 2005:40 Bilaga 7

fått information om denna. Informanten, modern till barnet, be- rättade att sonen i senare skede hade uttryckt sin vilja att lära sig finska, men då gick det inte att arrangera undervisning.

De informanters barn som hade gått i finska klasser hade gjort det i väldigt varierande utsträckning. I en familj var det endast de äldsta barnen som hade haft möjlighet till det och när det yngsta var i skolåldern hade klasserna redan lagts ned. I några familjer fick barnen gå i finska klasser i några år tills systemet förändrades och dessa fick gå över till modersmålsundervisning i timform. Den fjärde familjens barn hade däremot gått i finska klasser under hela grundskoletiden och modern ansåg att detta var en naturlig utveck- ling sedan tiden i en finskspråkig förskola. En annan moder där- emot ångrade att hon inte hade hållit fast vid att dottern skulle fortsätta skolan i en finsk klass.

Minäkin typerästi ajattelin, että on tärkeää että [tytär] oppii ruotsin mahdollisimman nopeasti. Rehtori ja opettajat ehdottivat että siirretään hänet ruotsalaiseen luokkaan, mutta se harppaus oli liian suuri. -- -- Sitä mä kadun katkerasti etten ottanut paremmin selvää, miten sen koulunkäynnin olisi pitänyt mennä. SSÄK57

(Jag var dum och tänkte att det är viktigt att [dottern] lär sig svenska så fort som mojligt. Rektorn och lärarna föreslog att hon skulle flyttas till en svensk klass, men det klivet var för stort. -- -- Det ångrar jag bittert att jag inte tog bättre reda på hur man skulle göra med skolgången.) SSÄK57

Informationen om finska klasser fick föräldrarna via olika kanaler. Den ovannämnda informanten hade själv flyttat från Finland när barnet var i lågstadieåldern och enbart finskspråkigt, så för henne var det en naturlig lösning att försöka hitta en finsk klass för barnet. I andra familjer var det oftast skolan som kontaktade för- äldrarna varje höst och frågade hur många barn ville börja i finsk klass. Detta fungerade bra enligt informanterna så länge som den finska klassen var en självklarhet. När neddragningarna började frå- gade man alltmer sporadiskt efter föräldrarnas åsikt.

Informationen om modersmålsundervisningen nådde de kvinn- liga informanternas familjer på varierande sätt. Några var initiativ- tagare och tog kontakt med skolan direkt när detta var aktuellt för barnen, andra fick hem ett informationsblad och en anmälnings- blankett, den tredje kanske fick ett telefonsamtal från moders- målsläraren efter att denna hade hört barnet tala finska på rasterna i skolan.

I de flesta fallen fick barnen modersmålsundervisning 1–2 tim- mar i veckan. Några informanter kunde stolt konstatera att under- visningen hade varit till nytta; barnen kunde fortfarande skriva finska, i alla fall hjälpligt. I några fall uttryckte barnen själva en

599

Bilaga 7

SOU 2005:40

stark uppskattning om undervisningen. En informant berättade om sin son som hade valt att fortsätta gå i en skola på andra sidan av staden när den finska klassen hade lagts ned, eftersom skolan var den enda i kommunen som fortfarande erbjöd modersmålsunder- visning i finska i större utsträckning. Samma sak hände i en annan familj, men initiativet till detta kom från föräldrarna som ville skjutsa sina barn till en skola längre ifrån hemmet bara för mo- dersmålsundervisningens skull. I familjen där modersmålsläraren hade kontaktat föräldrarna angående barnens undervisning var in- formanten tacksam mot henne även efter alla dessa år. För henne och barnen hade finskan förblivit det främsta känslospråket.

Ei sitä löydä niitä oikeita sanoja vieraalla kielellä jos aikoo lastaan helliä. Monet vanhemmat on tehneet lapsilleen karhunpalveluksen kun ovat antaneet heidän oppia vain ruotsia. MCÄK67b

(Man hittar inte de rätta orden på ett främmande språk om man ska gulla med sitt barn. Många föräldrar har gjort sina barn en björntjänst när de har låtit dem lära sig enbart svenska.) MCÄK67b

En informants barn hade fortsatt läsa finska på gymnasiet där man kunde välja språket som ett tredje språk. I den familjen hade föräldrarna spelat en aktiv roll i modersmålsinlärningen, hjälpt till med läxor och satsat på att barnen skulle lära sina föräldrars språk.

Precis som de manliga informanterna hade beskrivit, hade även äldre kvinnor i undersökningen upplevt problem med modersmåls- undervisningen. Obehöriga lärare och bristfällig information var de oftast förekommande problemen. Undervisningen var ofta placerad samtidigt med något annat ämne, vilket tvingade barnet att välja mellan dem. Senare kom nivåskillnaderna i modersmålsgrupper att försvåra undervisning och inlärning. Eftersom antalet barn i en del grupper var så litet, kunde läraren inte dela upp dem utan var tvungen att lära ut samma saker till barn med olika kompetensni- våer. I båda ändarna av skalan, både hos de duktiga och de mindre duktiga eleverna, skapade detta frustrationer eftersom deras behov inte blev tillgodosedda. Detta ledde till att många slutade gå på un- dervisningen.

Bland barnbarnen till de äldre kvinnliga informanterna var det få som hade fått eller fortfarande fick modersmålsundervisning i sko- lan. Endast två kvinnor nämnde specifikt att något eller några av deras barnbarn hade fått modersmålsundervisning. Ett av dessa gick i en friskola och mindre syskon till barnet gick i friskolans förskola och skulle i framtiden fortsätta sin skolgång på finska. I andra fall fanns barnbarnen redan i eller var på väg till den svenskspråkiga skolvärlden. Informationen kring modersmålsundervisningen ver- kade stadigt minska.

600

SOU 2005:40

Bilaga 7

När man sammanfattningsvis tittar på skolgången hos de äldre informanternas barn och barnbarn kan det konstateras att tiderna förändrats. I informanternas barngeneration hade 18 av 22 barn gått i en finsk klass eller fått modersmålsundervisning. Antalet var nästan två tredjedelar mindre när man kom till barnbarnens gene- ration. De flesta informanterna hade fått sina barn på 1960- och 1970-talen, då finnar strömmade till Sverige och behovet av finsk- språkig undervisning var stort och akut. Detta förklarar dock på intet sätt hur antalet modersmålsinlärare kunde sjunka så hastigt under ett generationsskifte. Informanternas svar visar att situatio- nen för finskan i skolan blev allt besvärligare under årtiondet som följde på 1980-talets början. I det följande avsnittet har informan- terna fått en möjlighet att beskriva vidare hur finskans ställning i skolan har utvecklats under åren och hur deras hemkommuner har ställt upp eller försvårat finskans möjligheter i skolan.

6.7.5Informanternas syn på hur myndigheterna behandlat finskan i den svenska skolan

Informanterna fick en chans att beskriva hur deras hemkommun hade ställt upp för finskan respektive försämrat eller/försvårat fins- kans möjligheter i skolan. Frågorna i sin originalform lyder på föl- jande sätt:

32.Miten sinun kuntasi on toiminut suomen kielen tukemiseksi koulussa?/Hur har din kommun ställt upp för finskan i skolan?

33.Miten kunta on vaikeuttanut/huonontanut suomen asemaa koulussa?/Hur har den försvårat/försämrat finskans möjligheter i skolan?

I det följande avsnittet kommer svaren att behandlas genom att de presenteras för både köns- och åldersgrupper, men även i form av regionala grupper. Med den första frågan undrade vi hur infor- manterna hade upplevt att kommunerna de bor i hade ställt upp för finskan i skolan.

Intrycket man fick av svaren från äldre män var generellt sett ne- gativt. Ungefär en tredjedel av de äldre männen konstaterade att de inte kunde beskriva några sätt på hur finskan har stötts av kommu- nen. De resterande männen ansåg att situationen har förändrats anmärkningsvärt sedan de tidigare årtiondena. Enligt deras åsikt hade finskan fått mer stöd tidigare, när kommunernas finansiella

601

Bilaga 7

SOU 2005:40

situation var bättre. Många ansåg att tillgången till undervisning i och på finska var betydligt bättre på 1970- och 1980-talen och att situationen bara hade försämrats sedan dess. Finska klasser i grund- skolor, utökat modersmålsstöd och bättre sammanhållning var sa- ker som man längtade tillbaka till. Mångas resonemang gick ut på att kommunen under senare tid snarare hade motarbetat än stött finskan i skolan.

Ei ole tuettu, päinvastoin, on saanut kuulla että ’ei voida järjestää opetusta’. MMÄM64

(Man har inte ställt upp, tvärtom, vi har fått höra att man’ inte kan ordna undervisning’.) MMÄM64

Några nämnde dock de privata friskolorna som fanns i kommunen och såg dem som något positivt. Man konstaterade i samma veva att initiativen till skolorna inte hade kommit från kommunerna, utan att det oftast var några eldsjälar som fick igång verksamheten och såg till att den fortsatte. Kommunernas organisation ansågs vara alltför trög och oflexibel för att kunna se till att en spe- cialgrupp som sverigefinnar fick sina behov uppfyllda av skolan.

Äldre kvinnor upplevde situationen i det närmaste likadant. Några hade svårt att uttala sig om om skolan hade ställt upp för finskan eller ej eftersom familjen inte hade några barn i skolåldern. Många konstaterade dock att enligt deras uppfattning hade fins- kans position i skolan varit bättre tidigare. Informanterna visste att finska klasser hade existerat i större utsträckning t.ex. på 1980-ta- let, men få av dem kunde berätta exakt vad som hade hänt sedan dess. Den allmänna uppfattningen verkade vara att finskan inte fick tillräckligt stöd från kommunerna.

Se on hyvin heikkoa ollut täällä, eikä siitä ainakaan ole puhuttu mitään. MCÄK65

(Det har varit väldigt dåligt här, och man har åtminstone inte pratat om det.) MCÄK65

Som positiva faktorer för finskan i skolvärlden nämndes frisko- lorna i några kommuner, men annars var det några informanter som ansåg att sverigefinnarna i hennes kommun redan var så pass försvenskade att inget sådant behov torde finnas. En annan infor- mant konstaterade att hemmets roll som språkets bevarare hade blivit mycket viktigare genom åren när stödet från skolan och un- dervisningen hade minskat. Många informanter uttryckte sin oro kring finskans ställning i skolan.

Om man tittar på de regionala skillnaderna i de äldre informan- ternas svar, kan man se att de informanter som var bosatta i kom- muner med en finskspråkig friskola hade lättare att hitta något po- sitivt när det gäller finskan i skolvärlden. Även bland dessa infor-

602

SOU 2005:40

Bilaga 7

manter fanns det dock en viss skepticism angående kommunernas insatser för friskolorna. Informanter från de större, centrala Mälar- dalskommunerna jämförde oftare situationen nu med hur den varit under tidigare årtionden och konstaterade att finskan hade fått en mindre central roll i skolan. Ett anmärkningsvärt faktum är att in- formanter från Stockholms stad var mest osäkra i sina svar och hade svårare att beskriva läget för finskan. Detta kan delvis bero på kommunorganisationens storlek i Stockholm. Det är svårt för en enskild individ att veta hur en organisation i den storleksklassen har agerat i frågan om finskan i skolan.

Fråga 33 handlade om informanternas mer negativa upplevelser angående finskan i skolan. Som man redan kunde avläsa från svaren ovan, var det svårt för de flesta att hitta något positivt i den sentida utvecklingen. Detta ledde till att svaren till fråga 33 ofta blev upp- följningar till de tidigare svaren.

Den allmänna uppfattningen bland de äldre manliga informan- terna var att deras hemkommuner har försvårat eller försämrat finskans ställning i skolan. Utvecklingen från 1960-talet har haft sina toppar, men man hade upplevt mest dalar under den senaste tiden.

Vanhemmat väsytettiin. Suomea pidettiin välttämättömänä pahana koulussa ja tilanne huononi radikaalisti kun kunnat saivat vastuun koulujen toiminnasta. Varojen jako muuttui ja siitä sai kärsiä ennen kaikkea suomen opetus. Kyllä se on ollut kuin tervassa uintia. MMÄM71

(Föräldrarna tröttades ut. Finskan ansågs vara ett nödvändigt ont i skolan och när kommunerna fick ansvaret för skolorna blev situationen mycket sämre. Fördelningen av medlen förändrades och det som drabbades värst var framför allt finskundervisningen. Det har varit som att simma i tjära.) MMÄM71

Att kommunerna i början på 1990-talet övertog ansvaret för skolväsendet innebar ett kraftigt bakslag för finskan, menade många. Den ekonomiska krisen ledde till att de öronmärkta peng- arna som modersmålsundervisningen hade haft försvann. I infor- manternas berättelser återges detta väl. Många äldre män beskrev försvinnandet av finska klasser och minskningen av modersmåls- undervisningen i hårda ordalag. Problemen slutade inte där. En kritiserade avsaknaden av behöriga lärare i finska, en annan placer- ingen av modersmålsundervisningen utanför schemalagd tid. Om barnen ville läsa finska var de ofta tvungna att välja bort något an- nat, antingen en lektion i ett ”viktigt” ämne som matematik och svenska eller något trevligt som ”den roliga timmen”.

603

Bilaga 7

SOU 2005:40

I några fall konstaterade informanterna att försämringen av fins- kans position i skolan inte helt kunde skyllas på kommunerna. Även föräldrarna spelade en viktig roll. Några ansåg att föräldrarna hade gett upp för lätt vad gäller nedläggningen av finska klasser eller att antalet barn minskades så att det naturligt blev färre elever kvar i de finska klasserna, vilket senare ledde till nedläggningar.

En annan åsikt var att såväl föräldrarna som barnen hade utsatts för assimilationstryck och att försöken att bibehålla undervis- ningen varit förgäves. En informant berättade om en skolstrejk fa- miljen hade deltagit i men trots den hade de finska klasserna i trakten lagts ned.31 En manlig informant från Stockholm konstate- rade att han inte trodde hemkommunen var sämre än andra kom- muner i Sverige och att undervisningen i finska enligt hans åsikt hade raserats överallt. De finansiella orsakerna tillsammans med kommunernas ovilja att satsa på finskan ansågs av flera ha haft en stark inverkan på finskans försämrade ställning i skolan.

De äldre kvinnliga informanternas berättelser liknar deras manliga motparters. Dessa kunde beskriva finskans situation i sko- lan mindre noggrant men verkade vara medvetna om utvecklingen som skett under de senaste åren. Många nämnde nedläggningen av finska klasser i sina hemkommuner och ansåg även att moders- målsundervisningen hade reducerats kontinuerligt.

Modersmålsundervisningen, om den alls arrangerades, hade ofta placerats olämpligt i barnens schema, vilket inte ökade viljan bland barnen att fortsätta läsa finska. En kvinnlig informant från en Stockholmsförort berättade att när finska klasser lades ned märktes detta även i antalet barn som hon var dagmamma till. Föräldrarna valde att flytta dit där det fortfarande fanns möjlighet att sätta bar- nen i en finsk klass eller friskola och då försvann även de yngre barnen från området. I en större Mälardalsort flyttades undervis- ningen till en skola som låg avsides, en bit bort från kommunens centrum. Informanten bosatt i kommunen konstaterade att många föräldrar kände sig motarbetade av kommunen när de försökte flytta undervisningen till en mer central skola.

Suomen tunteja ja opetusta on vähennetty huomattavasti. Ei sitä enää kuule että kenenkään lapset kävisivät suomen tunneilla. MCÄM65

(Undervisning och lektioner i finska har förminskats avsevärt. Man hör aldrig nuförtiden att någons barn skulle gå på lektioner i finska.) MCÄM65

31 Finska föräldrar arrangerade skolstrejker i ett tiotal kommuner i början och mitten av 1980-talet, då motståndet från kommunerna och utbildningsväsendets ansvariga mot de finska/tvåspråkiga klasserna tydligt ökade (Lainio & Wande 1996:363).

604

SOU 2005:40

Bilaga 7

En informant ansåg att nedläggningen av undervisningen i finska inte nödvändigtvis behövde vara enbart negativ eftersom hon hade upplevt att barnet hade blandat ihop språken ett tag. Hon undrade ifall även andra föräldrar haft liknande upplevelser och lyft ut sina barn ur de finska klasserna. Ytterligare en informant ansåg att ut- vecklingen tyvärr var naturlig med tanke på de minskade finansiella ramar som skolorna kunnat röra sig inom.

Några regionala skillnader var svåra att upptäcka i informanter- nas berättelser om försvårandet av finskans möjligheter i den kommunala skolan. Ett speciellt drag var att endast informanter från de övriga kommunerna i Stockholms län tog upp föräldrarnas roll i minskningen av undervisningen i finska. Det minskade antalet barn i modersmålsundervisningen berodde enligt deras åsikt inte enbart på att kommunerna drog ner på undervisningen utan även på att föräldrarna inte stöttade sina barn så att dessa fortsatte läsa finska. I de andra regionala grupperna var svaren tämligen lika var- andra och andra tendenser kunde inte urskiljas.

Den allmänna uppfattningen man får från ovannämnda svar för båda frågorna är att äldre informanter har upplevt kommunernas stöd mot finskan i skolan som dåligt eller obefintligt, ofta rentav som ett aktivt motstånd mot finskan. Att hitta något positivt i kommunernas agerande var svårt för informanterna. Däremot var det betydligt lättare att berätta kritiskt om nedläggningar, försäm- ringar och minskat intresse. Många informanter ansåg att finskans ställning inom skolvärlden aktivt hade försämrats av kommunerna och att deras röster som föräldrar inte hade hörts.32 Den bild dessa informanter förmedlar om finskans ställning i skolan idag och om utvecklingen under det senaste årtiondet är alarmerande. En viss uppgivenhet kunder urskiljas från svaren, finskan i skolan ansågs vara nästan förlorad, förutom i friskolorna.

6.7.6De äldre om barnens syn på finskan

I en sista fråga som ingick i helheten som handlade om barnens skolgång tillfrågades informanterna om hur viktig de trodde deras barn och barnbarn ansåg att finskan i Sverige är. I sin originalform lyder frågan på följande sätt:

36a. Mitä mieltä lapsesi ovat suomen kielen tarpeellisuudesta Ruotsissa/Hur viktig tycker barnen att finskan är i Sverige?

32 Denna utveckling stöds av flera analyser, bl.a. Municios (1993).

605

Bilaga 7

SOU 2005:40

b. Entä lapsenlapset?/Hur är det med barnbarnen?

De äldre informanternas svar kan karakteriseras med att de oftast handlade om personliga faktorer ur ett begränsat eller personligt perspektiv. Utgångspunkten ”hur viktigt finskan är i Sverige” blev ofta ”hur viktigt finskan är för barnen eller barnbarnen”. I några fall upplevde informanterna svårigheter med att beskriva sina barns och barnbarns tankar kring finskan eftersom de inte hade diskuterat saken med dem och de var således tvungna att framföra antaganden och gissningar om sina avkomlingars tankar.

En utgångspunkt som visade finskans vikt för informanternas barn var hur de kunde använda språket i arbetet. En manlig infor- mants dotter arbetade som polis och hade haft stor nytta av sina språkkunskaper ute på fältet. Finskan för henne var framför allt ett redskap att kunna hjälpa människor hon mötte i sitt arbete. Lik- nande erfarenheter hade en annan informants dotter som var verk- sam inom sjukvården. För henne var finska språket väldigt viktigt i det dagliga arbetet. Några andra informanter konstaterade också att deras barn hade haft nytta av finskan i olika sammanhang både i arbetet och på det privata planet.

För många andra var finskans betydelse mera av den abstrakta naturen. Den känslomässiga vikt som fästs vid finskan antogs spela en stor roll för informanternas barn. Språket var en del av deras ur- sprung och identitet och avsaknaden av ordentliga språkkunskaper utgjorde en besvikelse.

Kyllä lapset on kokeneet sen suurena palveluksena itselleen, että vanhemmat ja koulu ovat opettaneet heille suomen kielen. Nuorinta lapsista harmittaa taas oman kielen kehnous, koska hän ei saanut opetusta koulussa. MMÄM51

(Barnen har upplevt det som en stor tjänst att föräldrarna och skolan har lärt dem det finska språket. Det yngsta barnet grämer sig i sin tur över sina bristfälliga kunskaper eftersom hon inte fick undervisning i skolan.) MMÄM51

I några enstaka fall konstaterade informanterna att de inte trodde finskan betydde särskilt mycket för deras barn. En förklaring till detta var att barnen inte hade behövt använda finska när de hade tagit steget ut i vuxenlivet bort från hemmet. Att deras partners var helt svenskspråkiga spelade även det en roll, eftersom finskan aldrig kom till användning i deras egna hem. En försvenskning av den yngre generationen hade skett vad gäller dessa informanters barn.

En helt annan åsikt hade en informant, far till tre barn. Enligt honom var finskan i familjen en självklarhet och den hade aldrig ens behövt diskuteras. Barnen hade fört språket vidare i sina egna

606

SOU 2005:40

Bilaga 7

familjer och uttryckte uppskattning för sina finska rötter. I en an- nan familj hade den vuxna sonen prenumererat på finskspråkiga tidningar för att kunna upprätthålla och uppdatera sina kunskaper. För många andra var finskan på samma sätt en naturlig del av um- gänget med barnen och barnbarnen.

Många barnbarn till äldre manliga informanter var helt enkelt för unga för att kunna uttrycka sig om finskans betydelse. Mor- och farfäder fick oftast nöja sig med uppfattningar de fått under ge- mensamma lekstunder och försökte beskriva barnens inställning genom dessa upplevelser. Viktiga för barnbarnen var deras egna språkkunskaper, som möjliggjorde kommunikationen med t.ex. mor- och farföräldrar och andra släktingar.

Några barnbarn hade även uttryckt tacksamhet för att de haft en möjlighet att delta i undervisningen i finska i skolan. I en familj hade ett barnbarn självt reagerat på bristen på modersmålsunder- visning och uttryckt sin vilja att lära sig sina morföräldrars och moders språk. Att ordna modersmålsundervisning för en fjärde- klassare var svårt och modern i familjen fick till slut ge upp när inte ens diskussioner med skolans rektor hjälpte. Uppskattningen av ett annat modersmål kommer ofta i något senare ålder när barnen blir medvetna om kommunikationens roll och sina rötter. Som en äldre man med tvåspråkiga barnbarn uttrycker det:

Mitä vanhemmaksi lapsenlapset ovat tulleet, sitä tärkeämmäksi suomen kieli on heille tullut. MMÄM71

(Ju äldre barnbarnen har blivit, desto viktigare har finskan blivit för dem.) MMÄM71

Äldre kvinnliga informanter delade med sig av liknande upplevelser av sina barns uppskattning av finskan och vikten av den i Sverige. Om möjligt var svaren något mer uppdelade, antingen beskrev informanterna sina barns attityder väldigt positivt eller konsta- terade de att finskan inte spelade någon som helst roll för barnen. Även i en och samma familj kunde åsikterna kring finskan variera från barn till barn.

En usko että mun poikani on lainkaan kiinnostunut suomen kielestä tai kokee että sillä on jotain tekemistä hänen kanssaan. MMÄK62

(Jag tror inte att min son är alls intresserad av finskan eller tycker att det har något med honom att göra.) MMÄK62

Majoriteten av de kvinnliga informanterna berättade att deras barn uppskattade finskan väldigt högt. Finskan beskrevs med orden ”speciellt viktigt för dem” (SSÄK61), och ”bra och nödvändig sak för honom” (MCÄK67a). Barnen uppskattade det faktum att de hade fått lära sig finska och ville upprätthålla sina språkkunskaper i möjligaste mån.

607

Bilaga 7

SOU 2005:40

En informant berättade att hennes barn hade haft nytta av språk- kunskaperna på arbetsplatsen. En annan nämnde att dottern ofta fått agera som tolk även utanför sina arbetsuppgifter. Oftare hade språket dock ett slags abstrakt värde för barnen. Dottern till en informant ansåg att finskan var viktig för henne ur emotionell syn- vinkel. Finskan definierade hennes identitet och var hennes star- kaste känslospråk. Detta hade lett till att dottern hade ansträngt sig för att behålla och utveckla sin finska. Tvåspråkighet och finska rötter var anledningar att vara stolt över sig själv för en informants barn, och dessutom hade de upplevt att språkkunskaper även kunde vara till fördel ur praktisk synvinkel.

Omasta tunnepuolesta se kielitaito on ollut hänelle [tyttärelle] tärkeä. Identiteetin vuoksi hän on halunnut oppia parempaa suomea. SLÄK73

(På grund av de emotionella anledningarna har språkkunskaper varit viktiga för henne [dottern]. Identiteten har varit orsaken till att hon har velat lära sig en bättre finska.) SLÄK73

En äldre kvinnlig informant berättade om sin dotter som arbetade aktivt och engagerade sig ideellt för att få ett finskspråkigt äld- reboende till kommunen. För henne och familjen spelade finskan således en anmärkningsvärd roll även ur samhällssynpunkt. Många andra informanter ansåg att deras barn fortfarande betraktade fins- kan som viktig och oumbärlig.

I några fall kunde informanterna inte berätta vad deras barnbarn ansåg om finskan. Vissa informanter ville inte ge sig på gissningar om barnbarnens åsikter, andra konstaterade att barnbarnen fortfa- rande var för unga för att uttala sig om detta. Ungefär hälften av informanterna med barnbarn kunde däremot sammanfatta sina barnbarns idéer kring finskans betydelse. Fem av sex informanter berättade att deras barnbarn hade uttryckt sin vilja att lära sig finska. Detta gällde speciellt för de äldre barnbarnen, som i några fall hade känt att tillfället att lära sig sina föräldrars språk redan hade passerat när de började intressera sig för finskan.

Att ordna modersmålsundervisning på högstadiet var svårt för ungdomar som inte hade skaffat sig några kunskaper om språket innan 12–15 års ålder. Finskan verkade framför allt vara ett kom- munikationsmedel med äldre släktingar till barnbarnen. I några fa- miljen hade kommunikationen mellan generationerna blivit försvå- rad eftersom barnbarnen inte lärt sig sina mor- och farföräldrars språk. Många föräldrar, alltså informanternas barn, hade önskat att den äldre generationen skulle lära barnbarnen finska, men i flera fall visade det sig att vara svårt om inte omöjligt eftersom barnbarnen och mor-/farföräldrarna träffades så sällan. En informant, mormor

608

SOU 2005:40

Bilaga 7

till två barn, berättade om sin dotterson som trots sin amerikansk- koreansk-sverigefinska bakgrund hade valt att kalla sig för en finne. För honom kunde det finska språket tolkas vara väldigt viktig ur identitetssynpunkt trots att barnet självt var för ungt för att ut- trycka det direkt.

6.7.7De yngre informanternas språkbruk med föräldrar resp. mor-/farföräldrar

Som vi nämnde ovan, ställdes de yngre informanterna inför något annorlunda frågor kring skolgången och språkbruket inom famil- jen. De första frågorna lydde som följer:

27.Asuvatko vanhempasi ja isovanhempasi Ruotsissa? (missä, kunta?)/Bor dina föräldrar och far-/morföräldrar i Sverige, var (kommun?)

Kerro hieman heistä/Berätta lite om dessa!

28.Käytätkö suomea vanhempiesi kanssa, entä isovanhempiesi kanssa?/Använder du finska med dina föräldrar och hur är det med far-/morföräldrar?

29.Jos vanhempasi kasvoivat Ruotsissa, saivatko he kotikielenopetusta?/Om du har föräldrar uppvuxna i Sverige, fick de hemspråksundervisning i skolan?

Vad gäller de yngre informanterna hade alla förutom en en eller båda föräldrarna bosatta i Sverige. I de flesta fallen bodde infor- manterna hemma hos sina föräldrar eller de hade stannat kvar på samma ort efter flytten från föräldrahemmet. Eftersom medelål- dern på de yngre informanterna var runt 20 år, ledde det antagligen i praktiken till att informanterna fortfarande hade mycket kontakt med sina föräldrar. Därför var det naturligt att fråga om deras språkbruk med föräldrarna.

Ett iögonfallande faktum är att ungefär en fjärdedel av de yngre informanterna hade en förälder som var född i ett utomeuropeiskt land/region, i dessa fall Iran, Tunisien eller Kurdistan. Alla dessa fem informanter hade finskfödda mödrar och fäder som kom från ett av ovannämnda landen. De flesta informanternas föräldrar hade kommit till Sverige under 1970-talet eller i början på 1980-talet, men några var födda i Sverige.

Några informanter hade en eller flera mor- eller farföräldrar i Sverige, men de flesta av dessa var kvar i Finland eller hade redan

609

Bilaga 7

SOU 2005:40

avlidit. Några informanter berättade att deras mor- eller farföräld- rar hade bott i Sverige men återvänt till hemlandet efter några årti- onden. Även andra slags flyttningsmönster beskrevs. Några infor- manter berättade att deras mormödrar hade flyttat till Sverige un- der de senaste årtiondena, efter att de hade blivit änkor i Finland. Tryggheten för dem fanns således hos det utvandrade barnets, of- tast dotterns familj i Sverige.

När man tittar på de yngre informanternas språkbruk med för- äldrarna och den äldre generationen fanns det några tendenser, som skiljde sig åt mellan de manliga och de kvinnliga informanterna. I den manliga gruppen konstaterade alla förutom en informant att de använde finska i nästintill alla situationer med sina föräldrar (eller den finskspråkiga föräldern). Hemspråket för dessa var nästan ute- slutande finska, speciellt med mor-/farföräldrarna. Endast en in- formant konstaterade att han försökte använda finska med sin mor men att diskussionerna i praktiken ofta blev svenskspråkiga. En annan informant berättade att det fanns tillfällen då man började blanda språken i en diskussion, när man inte hittade de rätta orden. Men det primära valet av språk var alltid finska.

I den kvinnliga informantgruppen fanns det något mer variation i språkbruket. Drygt hälften av informanterna ansåg att finska var deras främsta språk i kommunikationen med föräldrarna och även med mor- och farföräldrar. I den mån de senare fortfarande var vid liv, skedde kommunikationen enbart på finska. I den kvinnliga gruppen berättade drygt en tredjedel av informanterna om ett mer varierande språkbruk med sina föräldrar.

Föräldrarna har varit noga med att vi barn skulle ha kvar finskan i alla fall någorlunda starkt. SLYK19b

Kotona käytän sekä suomea että ruotsia, mutta jos sattuu puhumaan ruotsia, niin isä saattaa huomauttaa siitä. Sama juttu on meidän sisarusten välisten keskustelujen kanssa. SLYK19a

(Hemma använder jag både finska och svenska, men om man pratar svenska kan det hända att pappa påpekar det. Samma gäller för samtalen mellan oss syskon) SLYK19a

Antingen växlade man språk beroende på diskussionsämne – om de finska orden inte räckte till, tog man till svenskan – eller infor- manterna använde olika språk med olika föräldrar. Här kunde inget mönster urskiljas utan dessa informanter verkade använda finska respektive svenska med sina båda föräldrar i lika utsträckning. En kvinnlig informant berättade att hon kommunicerade med sina för- äldrar enbart på svenska, men att dessa svarade och tilltalade henne alltid på finska. I kommunikationen med morföräldrarna var hon tvungen att använda finska eftersom morföräldrarna inte behärs-

610

SOU 2005:40

Bilaga 7

kade svenska. Allt som allt förekom svenska oftare i de kvinnliga informanternas språkbruk med deras föräldrar.

En övervägande andel av informanternas föräldrar hade flyttat till Sverige i vuxen ålder, vilket ledde till att dessa inte hade fått nå- gon form av hemspråksundervisning i Sverige. De flesta föräldrarna hade varit över 20-årsåldern och kommit till Sverige för att arbeta. Några av dessa hade gått på en kurs i svenska antingen genom ar- betsgivaren eller någon kommunal utbildning. Ett par informanter berättade att en av deras föräldrar var född i Sverige. Båda dessa var dock osäkra på om föräldern fått hemspråksundervisning. Samma gällde för informanterna vars föräldrar hade kommit till Sverige i tonåren. Informanternas kännedom om föräldrarnas skolgång var således något bristfällig.

6.7.8De yngre om modersmålsstöd i förskolan

På samma sätt som med de äldre informanterna har vi även för de yngre behandlat frågorna kring förskolans modersmålsstöd som en större helhet. Frågorna i sin originalform lyder:

30.Saitko äidinkielentukea esikoulussa?/Fick du modersmålsstöd i förskolan? Miksi, miksi ei?/Varför, varför inte?

31.Saiko perhe informaatiota esikoulun äidinkielentuesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsundervisningen i förskolan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muiden kautta/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

Av de yngre informanterna hade drygt hälften (11 stycken) av alla som hade gått i förskola i Sverige gått i en helt finskspråkig för- skola. Majoriteten av dessa informanter var manliga. Däremot bland de tre informanter som hade gått i en svenskspråkig förskola men fått modersmålsstöd i form av lekstunder, sånger osv. fanns det bara kvinnor, som alla kom från övriga kommuner i Stock- holms län. Sju informanter hade inte fått något som helst moders- målsstöd på förskolenivå. En majoritet av dessa var kvinnliga in- formanter som var bosatta i mindre eller mer centrala Mälardals- kommuner.

Eftersom ingen av de yngre manliga informanterna var bosatt i en mindre Mälardalskommun, är det svårt att säga om det fanns skillnader mellan olika regioner, men man kan anta att tillgången på

611

Bilaga 7

SOU 2005:40

modersmålsundervisning och –stöd har varit bättre ju större kom- mun informanten har varit bosatt i. Således har informanterna från Stockholms län och stad haft bättre möjligheter att få modersmåls- undervisning. En annan tendens i resultaten var att majoriteten av de informanter som inte hade fått någon form av modersmålsun- dervisning var yngre även på den unga skalan, alltså i 17–19-årsål- dern. Dessa har varit i förskoleåldern vid skiftet av 1990-talet eller senare, vilket sammanfaller med tiden då modersmålsundervis- ningen minskade kraftigt i Sverige.

Många informanter som hade gått i en finskspråkig förskola hade redan före förskoletiden varit omgivna av finskspråkig barnavårds- verksamhet. Många berättade att hela deras dagis hade varit finsk- språkigt eller att innan de gick i förskolan hade de haft en finsk- språkig dagmamma. En viss kontinuitet i den finskspråkiga verk- samheten kunde alltså urskiljas.

Informanterna gav väldigt varierande svar angående informatio- nen om modersmålsstödet i förskolan. Nästan hälften av dem kon- staterade att de inte visste hur familjen hade fått veta om moders- målsstödet. Några ansåg att valet hade varit naturligt, oavsett på vilket sätt informationen hade nått familjen, eftersom finska var det enda språket barnet hade talat fram till skolåldern. Ett par infor- manter från Stockholms stad ansåg att deras stadsdel hade spelat en avgörande roll för valet av förskola. När informanterna bodde i en invandrartät stadsdel var tillgången till finskspråkig förskoleverk- samhet välordnad och ”djungeltelegrafen” på området tog hand om informationen.

Några informanter konstaterade kort att ”föräldrarna var med- vetna om saker” (SSYM21) och många fler antydde att valet av finsk förskola hade varit självklart. I några få fall var informanterna medvetna om att informationen om modersmålsstödet hade kom- mit utifrån, från kommunen eller dagiset. En informant berättade att hans mor hade sökt information hos kommunen utan att få så- dan, men lyckades till slut få honom satt i en finskspråkig förskola efter att en bekant hade berättat om denna. Betydligt oftare var det någon av föräldrarna, oftast modern, som hade skaffat information om modersmålsundervisningen och sett till att barnen hamnat i en finskspråkig förskola. Informationskällor i dessa fall var just be- kanta, finska föreningar och vänner.

Jag vet inte säkert, men kan tänka mig att föräldrarna själva tog reda på möjligheten. Vi hade precis flyttat från Finland och vi barn kunde bara finska då. Jag tror att det var en trygghet för oss att få höra finska på dagiset och förskolan. SLYK19b

612

SOU 2005:40

Bilaga 7

6.7.9De yngre om modersmålsundervisningen i skolan

När barnen kom upp till skolåldern, var det åter dags att söka in- formation, nu om modersmålsundervisning i finska. I linje med fö- regående frågor tillfrågades informanterna om huruvida de hade fått hemspråks- eller modersmålsundervisning i skolan och vilka informationskällor familjen hade haft. Frågorna lydde så här:

34.Saitko kotikielen tai äidinkielen opetusta koulussa; miksi, miksi ei?/Fick du hemspråks- eller modersmålsundervisning i skolan. Var- för, varför inte?

35.Saiko perhe informaatiota koulun äidinkielenopetuksesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsundervis- ningen i skolan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muiden kautta/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

Återigen var det över hälften av de yngre informanterna som hade fått modersmålsundervisning i en eller annan form i skolan. 13 in- formanter, alltså två fler än det antal som hade gått i en finsksprå- kig förskolegrupp, hade gått i en finskspråkig klass antingen under hela grundskolan eller under delar av den. De flesta av dessa infor- manter hade gått i en finsk klass från klass 1–6 och bytt till hem- språks- eller modersmålsundervisning på högstadiet. Det fanns även informanter som hade gått i en finsk klass under hela grund- skolan. I undersökningsgruppen fanns det sex informanter som endast hade fått modersmålsundervisning i timform. Antalet un- dervisningstimmar i veckan varierade från en till två timmar.

Många informanter som hade fortsatt direkt från en finskspråkig förskoleklass till en finsk skolklass konstaterade att det inte ver- kade ha funnits några andra logiska alternativ. Om föräldrarna re- dan hade ansträngt sig för att få barnen med i finskspråkig verk- samhet, var det naturligt att behålla dem där. Ofta hände det även så att hela förskolegruppen flyttades till första skolklassen och bar- nen följde med sin finskspråkiga grupp. Någon informant trodde att erbjudandet om modersmålsundervisning kom från skolan ef- tersom familjen hade ett finskspråkigt efternamn. Precis med samma motivering hade en annan informant nämnt att man inte fått den möjligheten, eftersom pappans svenska efternamn inte gav anledning för kommunen att erbjuda undervisning i finska.

613

Bilaga 7

SOU 2005:40

Att få modersmålsundervisning för sina barn var långt ifrån lätt i vissa kommuner. En informant, som på den tiden var bosatt utan- för det tilltänkta förvaltningsområdet, berättar:

Vanhemmat sai jankuttaa kunnalle ja taistella saadakseen lapsensa suomalaiselle luokalle, koska se ei ollut kodin lähellä sijaitsevassa koulussa. MMYK24b

(Föräldrarna fick tjata med kommunen och kämpa för att få oss barn till en finsk klass eftersom den inte fanns i skolan närmast hemmet.) MMYK24b

Två informanter, båda kvinnliga, hade inte fått någon form av modersmålsundervisning. Den ena av dessa konstaterade att hon själv inte hade velat ha det och att finskan hemma räckte för henne. Den andra berättade att hennes intresse för finskan åter hade väckts på gymnasiet, men menade att då var det inte möjligt längre att välja finska enligt studieplanen.

Informationen om skolans modersmålsundervisning nådde fa- miljerna på olika sätt. I många fall, precis som med förskoleverk- samheten, var informanternas föräldrar själva aktiva och skaffade information om de möjligheter som fanns i kommunens skolor. En informant berättade att hon fick byta skola på lågstadiet eftersom modern i familjen ville att hon skulle gå i en finsk klass. I några fall placerades barnen i en finskspråkig friskola. Ett par informanter berättade att även skolan spelade en aktiv roll i informationssprid- ningen.

Skolan brukade informera i början av terminen till dem som hade något annat hemspråk än svenska. Man frågade om eleverna ville ha undervisning i sitt eget språk och då fick man skriva på ett papper som gavs vidare till rektorn. Sedan meddelade de vilka tider som fanns för undervisning. SLYK19b

Om man jämför informanternas berättelser om förskolans modersmålsstöd med dem om skolans modersmålsundervisning ser man att de flesta informanter som redan i förskoleåldern ingått i finskspråkig verksamhet fortsatte på samma sätt även i skolåldern. Detsamma gällde för informanter som inte deltagit i finskspråkig verksamhet i förskolan. Bara en av dessa informanter hade fått modersmålsundervisning på lågstadiet under ett par år, men sedan slutat delta i lektionerna på eget initiativ. Det verkar som om de tidiga valen för barnets modersmålsstöd starkt påverkat de senare kommande valen.

Informanternas berättelser om skolans finska klasser och hem- språks-/modersmålsundervisning är till största delen positiva. Några hade upplev bytet till en vanlig svensk klass som påfrestande och berättade om att en annan kultur rådde i dessa klasser. De

614

SOU 2005:40

Bilaga 7

finska gruppernas sammanhållning nämndes som en klart positiv faktor, men samtidigt kunde grupperna uppleva utanförskap, speci- ellt när dessa splittrades och eleverna placerades i svenska klasser. Liknande sammanhållning kunde finnas även i modersmålsunder- visningen. En informant berättade att trots att hon slutat läsa finska efter högstadiet, träffades hennes modersmålsgrupp, inklu- sive lärare, då och då på fritiden.

Modersmålsundervisningen fick även kritik. Några informanter hade upplevt lärarnas kompetens som tvivelaktig. Undervisningen bidrog inte alltid till att utveckla de saker som eleverna hade varit intresserade av eller i behov av, vilket ledde till sjunkande motiva- tion att lära sig finska. Även de praktiska arrangemangen kring un- dervisningen var i vissa fall dåligt skötta.

Me saatiin itse valita, jäätiinkö me koulun jälkeen lukemaan suomea vai mentiinkö kotiin. Semmoista se oli, aika huonoa. Mutta kyllä me siellä käytiin, koska tuntui jotenkin että oli tarvettakin kun oli kuusi vuotta käynyt suomalaista luokkaa. Sitä halusi sitten jatkaa, ettei se olisi kokonaan poissa. MCYK22

(Vi fick välja själva om vi ville stanna efter skolan för att läsa finska eller åka hem. Sådant var det, ganska dåligt. Men vi gick nog dit, eftersom det kändes att man hade behov av att göra det när man hade gått sex år i en finskspråkig klass. Man ville ju fortsätta med det, så att det inte skulle vara helt borta.) MCYK22

När informanterna hade kommit till gymnasieåldern var det få som fortfarande fick modersmålsundervisning. Att välja finska som ytterligare ett språk betydde ofta att man fick avstå ifrån att läsa något annat ämne. Trots detta fanns det ett par informanter som kunde tänka sig att läsa finska även på högskolenivå.

6.7.10 De yngre om kommunernas roll för finskan i skolan

Precis som de äldre informanterna fick även de yngre en chans att beskriva hur deras hemkommun hade ställt upp för finskan respek- tive försämrat/försvårat finskans möjligheter i skolan. Frågorna var samma för alla informantgrupper.

Allmänt kan man konstatera att de yngre informanterna inte var lika välinformerade och oftast inte lika engagerade som sina äldre motparter. Därför resulterade många frågor i svar som inte gav så mycket substans. Däremot kunde de lättare berätta om sina egna erfarenheter eftersom skoltiden fortfarande var så nära. Förutom okunnighet om finskans ställning i skolan kunde en annan trend

615

Bilaga 7

SOU 2005:40

urskiljas i svaren. Ytterst få av de yngre informanterna beskrev sin kommuns agerande gentemot finskan i skolan som positivt.

Vad gäller den första av dessa två frågor, fråga 32, konstaterade nästan hälften av alla yngre informanter att de inte kunde säga hur deras kommun hade ställt upp för finskan i skolan. Ett par infor- manter, utan att känna till den följande frågan, svarade kritiskt re- dan vid fråga 32. Enligt dessa hade deras hemkommun inte ställt upp för finskan alls eller gjort det dåligt.

Det fanns ändå några positiva kommentarer med i svaren, även om tonen i dessa var något försiktig. Några informanter hänvisade till tiden de själva hade varit i grundskoleåldern och ansåg att dåva- rande finska klasser var ett tecken på att kommunen hade ställt upp för finskan. En informant bosatt i en mindre kommun i Stock- holms län men som gått i skola i Stockholm konstaterade att hon alltid haft möjlighet att läsa finska i de skolor hon gått i. Även exi- stensen av en sverigefinsk friskola i kommunen ansågs som något positivt. En ung informant konstaterade:

Tuntuu siltä että suomella on ollut paikka yhteiskunnassa. On ollut suomalaisia luokkia ja ruotsinsuomalainen koulukin. SSYM17

(Det känns som att finskan har haft en plats i samhället. Det har funnits finska klasser och även en sverigefinsk skola.) SSYM17

Vid nästa fråga kom de kritiska rösterna fram mer tydligt. Även här var det ungefär en tredjedel av informanterna som inte ville eller kunde uttala sig om hur kommunen hade försvårat eller försämrat finskans möjligheter i skolan. Två informanter från Stockholms stad konstaterade att kommunen snarare hade motarbetat språket. Enligt deras åsikt hade föräldrarna burit en stor del av ansvaret när barnen hade behövt modersmålsundervisning och de hade ofta fått känna sig motarbetade. De berättade vidare att undervisningen hade centraliserats vilket har lett till att tillgången på den har blivit svårare under åren. Möjligheterna att få undervisning i eller på finska blev alltså färre. Initiativtagandet och informationen har inte heller upplevts som kommunernas eller skolornas starka sidor bland informanterna.

Många informanter tog upp nedläggningen av finska klasser och ett par antydde att detta hade haft en stark påverkan på deras skol- gång. Övergången till en svensk klass gick inte alltid helt smärtfritt. De hade upplevt praktiska svårigheter med hemspråks-/moders- målsundervisningens placering. Antingen hade lektionerna pla- cerats samtidigt med ett ”viktigt” ämne som svenska eller mate- matik, vilket betydde att eleverna var tvungna att välja, eller finsk- undervisningen hamnade utanför schemat på tidiga morgnar eller

616

SOU 2005:40

Bilaga 7

sena eftermiddagar, vilket inte underlättade deltagandet i undervis- ningen. Några informanter hade velat läsa finska på gymnasienivå men stött på problem och gett upp sin strävan. En orsak till pro- blemet var enligt några informanter det minskande antalet av ele- verna i modersmålsgrupper.

När jag frågade om jag kunde läsa finska på gymnasiet, sade de att det inte fanns resurser att ordna undervisning. Det kändes lite konstigt eftersom det borde ha funnits tillräckligt många sverigefinska elever för gruppen i skolan MMYK22

Detta kan tolkas som att intresset bland sverigefinska ungdomar antingen hade minskat till den grad att det inte lönade sig att arran- gera undervisning, eller som att skolan inte ville utreda intresset bland dessa ungdomar. En annan informant som även hon hade undrat om möjligheterna att läsa finska berättade att hon fortfa- rande efter ett halvår inte hade fått svar på sin förfrågan.

Några större skillnader mellan kvinnor och män kunde inte ur- skiljas i svaren. Möjligtvis var de kvinnliga informanterna något mer restriktiva i sina svar. Samma jämnhet gällde även för jämförel- ser mellan de allra yngsta och äldsta informanterna i den här grup- pen. I båda ändarna av skalan fanns det informanter som inte kunde eller ville uttrycka sin åsikt om kommunens agerande, liksom in- formanter som berättade om de positiva och negativa åtgärderna. Regionala skillnader var svåra att upptäcka i svarsmaterialet efter- som svaren var tämligen likartade.

6.7.11 De yngre om finskan i det svenska samhället

Under den sista frågan i avsnittet som handlade om förskolan och skolan tillfrågades informanterna mer allmänt om hur viktig de an- såg att finskan i Sverige var. Samma fråga ställdes som en följdfråga, den första gången gällande informantens föräldrar, den andra gången gällande dennes far- och morföräldrar. Frågorna i sin origi- nalform lydde på följande sätt:

36. Mitä mieltä olet suomen kielen tarpeellisuudesta Ruotsissa?/

Hur viktig tycker du att finskan i Sverige är?

b.Entä vanhemmat/Hur är det med föräldrarna?

c.Entä isovanhemmat/Hur är det med far- och morföräldrarna?

I största allmänhet var informanternas svar positiva när de fick be- rätta om sin egen inställning till finskan i Sverige. Finskan behöv- des. Språket och den finskspråkiga befolkningen ansågs vara en re-

617

Bilaga 7

SOU 2005:40

surs för Sverige och enligt de flesta informanter behövdes de i lan- det. Finskan i samhället hade redan existerat så pass länge att dess närvaro i samhället ansågs som något positivt. ”Rikedom”, ”mång- fald” och ”resurs” var några av orden som användes. Ett specialom- råde där några informanter vill understryka vikten av finska var handelsförbindelserna och annat samarbete mellan Finland och Sverige. Andra konkreta exempel på vikten av finska var behovet av finskspråkig personal inom t.ex. sjukvården och undervisningen i skolorna som betonades av några informanter.

För många var finskan viktig ur ett personligt perspektiv. Språk- kunskaperna som man fått hemma ”nästan gratis” och som kunde användas som merit uppskattades av många. Även möjligheten att kunna använda språket och göra sig förstådd var betydelsefulla för identiteten och till och med känslomässiga värden vägdes in.

Niin kauan kun suomen kieli on tärkeää ihmisten identiteetille, on sen oltava tärkeää myös Ruotsissa. Minulle se on tärkeää henkilökohtaisella tasolla. SSYM21

(Så länge som finskan är viktig för människornas identitet, måste den vara viktig även i Sverige. För mig är det viktigt på en personlig nivå.) SSYM21

Några informanter betonade att det var svårt som sverigefinne att ha en opartisk syn på frågan och att det var nästintill självklart för finskspråkiga att det egna språket var viktigt. Vikten att föra språket vidare genom att lära ut det till sina egna barn kom fram i några kvinnliga informanters tankar samtidigt som en manlig in- formant konstaterade att åtminstone ett regionalt stöd till finskan var viktigt. Språkets bevarande var en av de viktigaste sakerna för många yngre informanter.

Det är jätteviktigt, absolut. I och med att det är ett officiellt språk, så är det väldigt viktigt. Finskan ska finnas kvar och den ska stödjas. SLYK19b

De kvinnliga informanterna förhöll sig mer positiva till finskan än de manliga, även om åsikterna kring finskan var allmänt upp- muntrande. Två manliga informanter konstaterade att för dem per- sonligen spelade finskan i Sverige mindre roll. De kunde förstå att det fanns människor som hade större behov av finskspråkigt stöd, men de uttryckte inte sådana egna behov. Däremot fanns inga regi- onala skillnader i svarsmaterialet.

Man ska hålla fast vid finskan. Finska barn borde lära sig finska, men det måste finnas en balans mellan svenska och finska. MCYM18

De yngre informanterna tillfrågades även om deras föräldrars åsikter kring finskan i Sverige. I de flesta fallen ansåg informan- terna att deras föräldrar uppskattade finskan högre än de själva eller

618

SOU 2005:40

Bilaga 7

i alla fall valde de att använda sådana beskrivningar som beskrev finskan som mycket viktig för föräldrarnas generation. En viss osä- kerhet kunde anas i några svar och ett par informanter konstaterade att ”du borde fråga dem istället”.

Några informanter berättade att deras föräldrar var engagerade i finska frågor på ett eller annat sätt och att vara sverigefinne be- tydde mycket för dem. Stödet till språket behövdes enligt infor- manternas uppfattning, speciellt när vissa föräldrar inte behärskade svenska så bra. Olika slags aktiviteter för finskspråkiga, som t.ex. scouter och finska föreningar, nämndes. Några informanter hade en förälder vars arbete var mer eller mindre finskspråkigt eller hade någon annan koppling till sverigefinnar eller det finska språket. I många familjer hade föräldrarna betonat vikten av att lära sig finska och de ville även använda finska som det främsta hemspråket, ofta av känslomässiga anledningar. En informants mor var närvarande under intervjun och kommenterade vid förfrågan:

On sääli jos suomen kieli katoaa, koska on kuitenkin mahdollisuus säilyttää se, erityisesti suurkaupungeissa. Isommissa kaupungeissa on mahdollisuus järjestää suomenkielistä päivähoitoa ja kouluja. SSYM22:n äiti

(Det är synd om finska språket försvinner eftersom det ändå finns möjligheter att bevara det, speciellt i storstäder. I större städer är det möjligt att ordna finskspråkiga dagis och skolor.) Mor till SSYM22

Att föräldrarna tyckte att finskan i Sverige var viktig framkom på flera sätt. Däremot fanns det bara två informanter som inte trodde att språket spelade så stor roll för föräldrarna eller de ville inte framföra några som helst gissningar om sina föräldrars åsikter. Dessa informanter var desamma som hade haft mer avvaktande svar även på den föregående frågan.

Om en del av informanterna hade haft svårigheter att beskriva sina föräldrars åsikter, var det ännu fler som inte kunde säga något mer detaljerat om sina far- och morföräldrars uppfattningar. Det oftast förekommande svaret var att far- och morföräldrarna, obero- ende av bosättningsland, uppskattade det faktum att barnbarnen kunde använda finska när de kommunicerade med dem. Ofta var det precis dessa släktingar i den äldre generationen som var väldigt noga med att barnbarnen använde endast finska med dem. I några fall fanns det inga alternativ eftersom far- eller morföräldrarna inte behärskade svenska. Eller som en informant uttryckte det:

Jag läste finska mest för mor- och farföräldrarnas skull, inte lika mycket för min egen skull. SLYM19

Finskans roll som känslospråk kom fram även i dessa svar. Om man hade möjlighet att tala mor- och farföräldrarnas modersmål

619

Bilaga 7

SOU 2005:40

kom man oftast närmare dem även känslomässigt. En mer praktisk synpunkt hade en kvinnlig informant som betonade vikten av finskspråkig service, eftersom hon visste att mormodern hade be- hov av sådan.

6.8Om sverigefinnarnas integration i det svenska samhället

För att ta reda på vad informanterna hade för åsikter kring integra- tionsfrågan ställdes några frågor till dem om svenskarnas och Sveriges krav på minoriteten jämfört med krav som sverigefinnarna skulle kunna ha på majoritetsbefolkningen. Ytterligare en fråga ställdes där informanterna fick gradera Sveriges integrationspolitik beträffande sverigefinnar och argumentera för sina omdömen. För- sta frågan löd i sin helhet på följande sätt:

47. Mitä Ruotsi ja ruotsalaiset voisivat vaatia, jotta ruotsin- suomalaiset olisivat integroitunut osa Ruotsin yhteiskuntaa?/Vad ska Sverige och svenskar kunna begära för att sverigefinnarna ska vara en integrerad del av det svenska samhället?

Det finns några tydliga trender i svaren från de äldre informan- terna. Den första är att många informanter anser att det inte finns någonting Sverige och svenskarna har rätt att begära. Många kon- staterade att de ansåg att många krav redan har ställts under åren och att nu skulle det vara dags för ”återbetalning” i form av t.ex. finskspråkig service. Här betonade många informanter finländarnas roll som byggare av det svenska samhället som det ser ut idag.

Suomalaiset ovat jo tehneet tarpeeksi, ei meiltä voi enää vaatia mitään. Niin paljon ollaan tehty työtä ja kaikkemme annettu Ruotsille. SSÄK86

(Finländarna har redan gjort tillräckligt, man kan inte begära någonting av oss. Så mycket har vi arbetat och gett vårt allt till Sverige.) SSÄK86

Eivät voi vaatia yhtään mitään, ovat jo vaatineet paljon. Me on annettu niin valtavan paljon Ruotsille, joskus tuntuu siltä, että haluavat tehdä meistä ruotsalaisia. MMÄM71

(De kan inte kräva någonting mer, de har redan krävt så mycket, Vi har givit så otroligt mycket till Sverige, ibland känns det som att de vill att vi ska bli svenskar.) MMÄM71

Eikö ne jumalauta ole jo vaatineet hengen, veren ja terveyden? -- --

Kyllä suomalainen on sen itkemättä antanut ja jotain vastinetta pitäisi työlleen saada. MCÄK67b

(Jävlar, har de inte redan krävt att få våra själar, blod och hälsa?-- --

Finnen har givit dem detta utan att gråta och någon slags återbetalning borde man få för sitt arbete.) MCÄK67b

620

SOU 2005:40

Bilaga 7

En annan idé som kom fram i flera svar är mer abstrakt men dock lika viktig. Några äldre informanter eftersträvade djupare förståelse mellan minoriteten och majoritetsbefolkningen, ömsesidig lojalitet och samarbete. Några uttryckte att det var svårt som sverigefinne att veta vad svenskarna ”ville ha av oss, eftersom de har aldrig bringat sina tankar till offentligheten på det sättet” (MCÄM64). En annan tolkning var att i Sverige ställdes det inga krav på någon, utan många saker var underförstått uttryckta.

Någon kunde föreställa sig att svenskar vill att sverigefinnar skulle delta aktivt i samhället och använda dess offentliga system för att förbättra sin position. En menade att ett liv där man till hälften fortfarande lever i 1960-talets Finland, åtminstone i tan- karna, inte kan vara tillräckligt, utan man skulle aktivt vara med och påverka samhället man lever i. En informant konstaterade vidare att det inte är någon annan som kan driva sverigefinnarnas sak utan de ska göra det själva. Hon ansåg också att detta är en del av ett aktivt liv som sverigefinne.

Huruvida integrationen har lyckats eller ej förstods på flera olika sätt. Många konstaterade att de inte tyckte att man skulle ställa några krav eftersom finnarna redan har integrerat sig så pass väl och att minoritetsställningen har uppnåtts. Även nästan helt motsatta åsikter fanns bland svaren.

Integraatiota ei pitäisi vaatia, se pitäisi pystyä luomaan. SLÄM75

(Man ska inte kräva integration, utan man borde kunna skapa det.) SLÄM75

Ruotsalaiset eivät ole käsittäneet integraatiota ollenkaan niin kuin pitäisi, vaan pikemminkin assimilaationa. Suomalaiset ovat sulautuneet väkipakolla. SSÄM57

(Svenskarna har inte uppfattat integration som man ska, utan snarare som assimilation. Finländarna har smälts in med våld.) SSÄM57

Ytterligare en trend såg man i kraven Sverige kunde ställa angående språkfrågan. En minoritet av de äldre informanterna ansåg att man ska kunna språket i det land man bor i och att majoritetsbe- folkningen har rätt att begära detta. Även några av dem som inte ansåg att man kunde ställa språkkunskaper som ett krav ansåg att om man behärskar svenskan underlättar det livet i praktiken.

I svaren kunde man inte urskilja några skillnader mellan äldre informanter av olika kön eller från olika geografiska områden. Äldre informanter av båda könen och alla regioner hade liknande idéer kring kraven som Sverige och svenskar kan tänkas ställa på sverigefinnarna.

För de yngre informanterna var frågan om integration speciellt intressant, med tanke på att alla förutom två har levt hela sitt liv i

621

Bilaga 7

SOU 2005:40

det mångkulturella land som Sverige är idag. Dessutom är deras erfarenheter väldigt annorlunda jämfört med deras föräldrars gene- ration, som i de flesta fall själva har upplevt invandringen till Sverige. Ungdomar runt 20-årsåldern har däremot en helt annan syn på integrationen av sverigefinnarna, vilket återspeglas i svaren.

Redan vid första frågan om integration var några, speciellt de allra yngsta informanterna, osäkra på innebörden av ordet. Trots intervjuarens försök att hjälpa till och förklara valde ett par infor- manter att inte uttrycka sig om ämnet eller de gav väldigt försiktiga svar. Man måste således ta hänsyn till ungdomarnas brist på kun- skaper om dessa frågor i analysen. Reaktionen är emellertid natur- lig, eftersom de yngre känner sig som en del av det svenska sam- hället, varför begreppet ”integration” till stor del saknar relevans för deras egen del. Däremot måste det betonas att även bland de yngre informanterna fanns det några som var väl insatta i ämnet och aktiva t.ex. inom lokal- eller skolpolitik.

Förutom bland de äldre informanterna var det även många yngre informanter, 13 av 22, som diskuterade språkkraven i sina svar. Åsikten som de flesta kom fram till var att kunskaper i det svenska språket är ingenting man definitivt kan begära av finnar eller någon annan folkgrupp i Sverige. Däremot sågs språket ofta som en nyckel in i samhället och som en underlättande faktor för integra- tionen. Många tyckte att inlärning av svenska är en principsak och att man borde ”ta seden dit man kommer”. Däremot ansåg de inte att språkkravet ska vara lagstiftat. Att man kan tala svenska borde ses som en möjlighet och rättighet, inte som tvång, enligt många yngre informanters åsikt.

En annan idé de presenterade, förutom om språkfrågan, liknade även den de äldre informanternas åsikter. En yngre kvinnlig infor- mant ansåg att svenskar kunde begära att sverigefinnar skulle vara mer synliga. Att man gör sig hörd och påminner om sin existens kunde enligt hennes åsikt även gynna sverigefinnarna och göra dem mer uppskattade i Sverige.

Många yngre informanter upplevde frågan om majoritetsbefolk- ningens möjliga krav som onödig. De kände att finnarna redan har integrerats i samhället så pass bra att inga flera krav behövde ställas. Enligt deras åsikt var stämningen mellan sverigefinnar och svenskar avslappnad och problemfri. Ur den här synpunkten ser verklighe- ten ut bl.a. så här:

Mun mielestä me ollaan nimenomaan juuri RUOTSINsuomalaisia, mikä tarkoittaa, että ollaan siinä ryhmässä mukana. SSYM17

622

SOU 2005:40

Bilaga 7

(Jag tycker att vi är just SVERIGEfinnar, vilket betyder att vi redan är en del av den här gruppen.) SSYM17

Även kritik mot själva frågan och den underförstådda meningen bakom den fördes fram.

Eihän integraatiota millään päätöksillä saada aikaan. SSYM21

(Man kan inte skapa integration med några beslut.) SSYM21

Den här manliga informanten ansåg även att besluten som tas angående integration endast kan skapa förutsättningarna för ett positivt umgänge och att attityderna är svåra att påverka. Vidare betonade han vikten av att man ger plats för minoriteter i samhäl- let. Därigenom kan minoriteterna känna sig accepterade i Sverige och även integreras.

Men vi vände även på frågeställningen, och frågade vad infor- manterna ansåg att sverigefinnarna själva kan kräva av sitt samhälle, av Sverige.

48. Mitä ruotsinsuomalaiset/suomalaiset Ruotsissa voisivat vaatia, jotta he tulevaisuudessakin olisivat toimiva osa Ruotsin yhteiskuntaa?/Vad tycker du sverigefinnarna ska kunna kräva för att de ska kunna fortsätta vara en fungerande finskspråkig del av det svenska samhället?

Beträffande frågan om kraven sverigefinnarna själva kan ställa var svaren lika varierade som i frågan om svenskarnas möjliga krav. Äldre informanter uppfattade frågan på väldigt olika sätt. Vissa betonade krav som en minoritet kan ställa på sig själv, medan en stor majoritet av informanterna riktade sina krav mot majoritets- befolkningen.

Ömsesidig förståelse och samarbete var önskemål som hade kommit fram redan i de tidigare svaren. Någon informant efter- strävade lyhördhet och lojalitet från svenskarna mot sin största mi- noritet. En annan ansåg att sverigefinnar behöver en mer jämlik behandling t.ex. på sina arbetsplatser. Även ord som mera respekt och rättvisa användes. Några informanter ansåg även att svenskar borde bekanta sig mer med den finska kulturen och dess detaljer för att bättre kunna förstå sin minoritet. En äldre manlig informant ville betona vikten av minoritetsställningen. Han ansåg att Sverige inte har tagit den på allvar eller uppmärksammat den.

Vähemmistöä edustava ei ole sama asia kuin pakolainen tai maahanmuuttaja.-- -- Me ollaan tultu tänne ja on rakennettu tätä yhteiskuntaa, meillä pitäisi olla samat oikeudet kuin ruotsalaisillakin. Ruotsalainen samaistaa meidät mielellään pakolaisiin. MMÄM61

(En minoritetsrepresentant är inte samma sak som flykting eller in- vandrare. -- -- Vi har kommit hit och byggt upp det här samhället, vi

623

Bilaga 7

SOU 2005:40

borde ha samma rättigheter som svenskarna själva. Svensken vill gärna identifiera oss med flyktingar.) MMÄM61

En originell vinkling bland svaren var krav som informanter ställde upp för sverigefinnar själva. Enligt en informant var hela gruppen i behov av aktivering, så att minoriteten skulle synas och höras bättre. Han betonade att det även behövs hjälp av majoritets- befolkningen genom att de erbjuder möjligheter att göra minorite- tens röst hörd, men att källan till rösterna borde vara sverigefin- narna själva, som ska ”föra oväsen”. Samma typ av krav ställde en äldre kvinnlig informant som ansåg att samhörigheten och gemen- samhetskänslan borde vara större bland sverigefinnarna. Tanken bakom detta är sannolikt att en mer homogen och enig grupp har lättare att ställa krav än en grupp som inte kan komma överens om sina behov och mål sinsemellan. Ett nästan helt motsatt krav som en kvinnlig informant riktade mot sverigefinnarna själva var större flexibilitet och anpassningsförmåga när det gäller livet i Sverige. Som vi kan se är prioriteringarna nästan lika många som antalet informanter. Detta betonade även en äldre kvinnlig informant som ansåg att kraven och behoven är olika och varierar från person till person.

De oftast nämnda enskilda kravet som kom fram i svaren var finskspråkig service. Många såg servicemöjligheterna som en gen- tjänst för det arbete finnarna har utfört i Sverige under åren. Ett visst rättvisetänkande kunde urskiljas i dessa svar. Informanterna ville framför allt ha sjukvård och äldreomsorg på finska och någon konstaterade också självkritiskt det faktum att minoriteten själv inte har begärt detta tidigare. Förvaltningsområdet sågs som en del av en positiv utveckling som även kan påverka majoriteten, när de får en möjlighet att tydligare se hur en minoritet lever bland dem. Ett konkret krav från en manlig informant var rösträtt efter till- räckligt många år i Sverige oavsett nationalitet.

Många informanter betonade att de inte hade några svårigheter med att leva med sina svenska medmänniskor, men att vissa servi- ceformer skulle kunna göra livet något lättare. En och en annan framhävde sina bra kontakter med svenska grannar, arbetskamrater, vänner, osv. och konstaterade att de för det mesta har känt sig accepterade i Sverige. Kritiken riktades således inte mot den vanlige svensken utan oftast mot beslutsfattare. En kvinnlig informant kritiserade de lokala beslutsfattarna i sin egen kommun och ansåg att sverigefinnarna har blivit bättre behandlade i flera andra kom- muner. En åsikt, som sammanfattar många informanters tankar, kom ur en äldre manlig informants mun:

624

SOU 2005:40

Bilaga 7

Ruotsin pitäisi olla kuuliaisempi ja ymmärtäväisempi ja ymmärtää se, että me olemme erilaisia. SLÄM75

Sverige borde vara mer lyhört och mer förstående och begripa det faktum att vi är olika. SLÄM75

Yngre informanter hade betydligt lättare att uttrycka minoritetens krav mot svenskarna än tvärtom. Över en tredjedel av dem konstaterade att det mest uppenbara kravet sverigefinnarna kunde ställa var att få mer och bättre finskspråkig service. Tillsammans med sjukvård och äldreomsorg, vilka inte berör unga på samma sätt som äldre informanter i undersökningen, betonades skolor, utbild- ning och finskspråkiga media samt kulturstödjande aktiviteter. En viktig faktor för en kvinnlig informant var att man skulle sprida information om finskans minoritetsställning bättre i t.ex. skolorna, eftersom det är få unga som är medvetna om den.

Vid sidan av kraven på finskspråkig service föreslogs även ett an- nat väldigt konkret krav. För att fungera bättre i det svenska sam- hället och känna sig hemma ska sverigefinnar med brister i språk- kunskaper få en bättre möjlighet att lära sig svenska, tyckte några informanter. Den idealiska lösningen är kurser i svenska, men några kvinnliga informanter poängterade att för många äldre sverigefin- nar är det redan för sent, utbildningen borde ha funnits när de kom till landet. Vad som däremot kunde hjälpa dem vore stöd för finsk- språkiga aktiviteter samt en möjlighet att lära sig svenska tillsam- mans med sina landsmän.

Om jag själv kom hit som en invandrare skulle jag vilja lära mig språket så fort som möjligt, komma in i samhället så fort som möjligt. SLYM19

Även mer abstrakta krav ställdes. Enligt en manlig informant borde svenskar stödja sverigefinnar när dessa försöker upprätthålla sina traditioner och föra dem vidare. Den finska kulturen – eller någon annan främmande kultur – borde inte ses som ett hot mot den svenska.

Finnarna ska känna sig behöriga i Sverige. -- -- Det ska vara ömsesidig respekt. MCYM18

Några av kraven riktades mot sverigefinnarna själva. I likhet med sina äldre motparter betonade några unga kvinnor vikten av att leva ett aktivt liv i Sverige. Att man hörs och syns kommer sig inte av sig självt utan man måste aktivt eftersträva synlighet och lyssnare för sin sak. En yngre kvinna från en central Mälardalskommun kri- tiserade finländarnas ”envisa” vilja att försöka klara sig själva även om hjälp kanske finns tillgänglig. Enligt henne löper man då större risk att bli åsidosatt i samhället. En annan kvinna ansåg att finnarna

625

Bilaga 7

SOU 2005:40

borde vara stoltare över sitt ursprung och språk och använda fins- kan i alla sammanhang där det var möjligt.

Samma typ av synlighetskrav ställdes även på majoritetsbefolk- ningen. Speciellt enligt yngre kvinnliga informanter var det viktigt att sverigefinnarna skulle få möjligheter att höras och synas. ”Vi finns här!” konstaterade en yngre kvinna, som även jämförde fin- landssvenskarnas synlighet i det finska samhället med sverigefin- nars. Även mindre fördomar, mer tolerans för olikheter och mindre rädsla för det som är främmande behövs enligt en informant. Efter- som den sverigefinska befolkningen och dess språk redan fått mi- noritetsstatus och på det sättet är en fungerande del av samhället, borde man även få en möjlighet att påverka samhällets utveckling ur ett sverigefinskt perspektiv.

49. Miten onnistuneena sinä pidät Ruotsin suomalaisia koskevaa integraatiopolitiikkaa?/Hur lyckad tycker du att Sveriges integra- tionspolitik har varit beträffande sverigefinnarna?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

I sista frågan som handlade direkt om sverigefinnarnas integration i Sverige tillfrågades informanterna om hur lyckad de ansåg att Sveriges integrationspolitik hade varit för sverigefinnarna. På en skala från ett till sju fick informanterna avge ett ”betyg” åt den svenska integrationspolitiken.

Genomsnittsbetygen för Sveriges integrationspolitik beträffande sverigefinnarna var förvånansvärt lika för både äldre kvinnor och män (Tabell 22). I båda grupperna blev genomsnittsbetyget något under medel, alltså 3,5. Variationen var ytterst liten. Gemensamt för kvinnor och män var även att det högre extremvärdet i skalan

(7) användes sparsamt, däremot graderades Sveriges integrations- politik något oftare som 1. Oftast hamnade betygen vid tre eller fyra. En av de äldre kvinnorna ville inte ge något betyg alls. I verk- ligheten kunde betygssnittet ha blivit ännu lite lägre i den manliga gruppen eftersom en informant ironiskt konstaterade på följande sätt:

626

SOU 2005:40

Bilaga 7

Tabell 22 Inställning till hur lyckad man anser den svenska integrationspolitiken vara, äldre och yngre

Äldre kvinnor	Äldremän	Yngre kvinnor	Yngre män
3,5	3,5	4,5	4,0
N= 13	N= 12	N= 8	N= 933

No annetaan seiska. Jos jo ensimmäisessä sukupolvessa kieli häviää, niin silloinhan sitä on onnistuttu aika hyvin. -- -- Ovat onnistuneet liiankin hyvin, suomalaiset ovat kadottaneet identiteettinsä. MMÄM61

(Nå, jag ger den en sjua. Om språket försvinner redan i första gene- rationen, då har man lyckats ganska bra. -- -- De har lyckats för bra, finländarna har tappat sin identitet.) MMÄM61

Många andra delade hans åsikt, även om de inte valde att uttrycka sig lika starkt. Speciellt några äldre män ansåg att integra- tionspolitiken snarare har varit en assimilationspolitik och innebu- rit mer eller mindre stark försvenskning. Enligt denna syn har det alltför ofta förväntats att sverigefinnarna skulle smälta in i majori- tetsbefolkningen, vilket enligt några kvinnliga informanter redan har uppnåtts, dock med positivare inställning. En annan informant tyckte att integrationspolitiken fortfarande var invandrarpolitik. Hans åsikt var att finländarna var mer välkomna i Sverige på 1960- och 1970-talet när de gynnade samhället och att nu när folkhems- byggarna kommer i pensionsåldern ses de lätt som en last för sam- hället.

Anledningen till att de flesta betygen hamnade i mitten var för många bristen på verkliga åtgärder angående finnarna. Några upp- levde att finnarna som grupp har fått jämförelsevis lite stöd och hjälp att integrera sig när man granskar senare invandrargrupper. ”Finnarna har fått klara sig själva” verkade vara intrycket hos många. Någon kritiserade beslutsfattarnas tröghet och ovilja att föra saker vidare som kunde förbättra den finska minoritetens ställning. En annan synpunkt från en kvinnlig informant (som be- tygsatte med 4 på skalan) var att Sveriges förhållningssätt även kan tolkas som en ärebetygelse i den meningen att majoritetsbefolk- ningen inte har upplevt att finnarna behöver daltas med, utan de har varit starka nog att klara sig själva. Detta är en dock en syn- punkt mot vilken de flesta informanterna hade en motsatt åsikt.

Har gett betyget 3 på skalan 1 (mest negativt) till 7 (mest posi- tivt):

33 Fem yngre avstod från att svara på denna fråga.

627

Bilaga 7

SOU 2005:40

Aika huonoa se on ollut, sillä suomalaisten on itse ollut kannettava vastuu paljosta ja hoidettava asioita ilman apua. Ei voi sanoa olevansa täysin tyytyväinen. MMÄM64

(Ganska dåligt har det varit, eftersom finnarna själva har fått ta ansvaret för allting och tagit hand om saker och ting utan hjälp. Man kan inte säga att man är helt nöjd.) MMÄM64

Har gett betyget 2 på skalan 1 (mest negativt) till 7 (mest positivt):

Ihmettelen sitä, ettei esimerkiksi tässä kieliasiassa ole tämän pidemmälle päästy, vaikka me suomalaiset ollaan oltu täällä näin kauan. SLÄK71

(Jag undrar t.ex. över att varför har man inte kommit längre i den här språkfrågan, även om vi finnar har varit här så länge.) SLÄK71

Några informanter ansåg att ankomsten av andra invandrar- och flyktinggrupper har förändrat situationen för finnarna. På samma sätt som några jämförde de förmåner som nutida invandrare får med det nästan icke-existerande stödet som finnarna fick, ansåg några att p.g.a. trycket från andra, mer synliga grupper har Sverige glömt sina finnar. En viss självkritik kunde höras i kommentarer som ”vi är för snälla och tysta, vi säger inte ifrån”. Sveriges inställ- ning mot finnar har fått mer positiva inslag efter det att invandrare från bl.a. Mellanöstern har kommit. Två informanter påpekade att svenskarnas inställning mot finnar har mjuknat i samma takt som invandrare från mer främmande kulturer strömmat in i landet.

Ytterligare några äldre informanter ansåg att integrationen, om den nu har blivit av, har blivit verklighet på grund av finnarnas vilja att anpassa sig och fungera i samhället. Det enda konkreta som de flesta säger sig ha fått i Sverige är arbete.

Som man kunde ana redan från svaren på de tidigare frågorna, var de yngre informanternas syn på Sveriges integrationspolitik något annorlunda. Genomsnittsbetyg på skalan från ett till sju var för yngre män 4 och yngre kvinnor 4,5. Dock måste det påpekas att fem informanter, en man och fyra kvinnor avstod från att svara på frågan eller gradera integrationspolitiken.

Ett intressant drag i de yngres svar var att de var koncentrerade till skalans mittparti. Av ytterligheterna användes endast 1 två gånger i den manliga gruppen, samtidigt som ingen av informan- terna ville ge integrationspolitiken en sjua. Koncentrationen kring de neutrala siffrorna i mitten kan antas vara resultat av informan- ternas knapphändiga kunskaper. Med andra ord: är man lite osäker är det säkraste att välja en ”trygg” siffra. Man kan också tolka det som att man i denna situation inte ville avge extremt kritiska om- dömen. Även det faktumet måste poängteras att siffrorna på skalan

628

SOU 2005:40

Bilaga 7

betyder olika saker för olika människor. Till exempel en fyra kunde framkalla följande kommentarer:

Hyvin kai se on mennyt. MCYM20

(Jag antar att det har gott bra.) MCYM20

Jag tycker inte det har varit så bra, andra invandrare har behandlats bättre än oss finnar. MCYK17

Hos de yngre männen kunde man tillsammans med medelbetygen hitta två stycken som hade givit integrationspolitiken det sämsta betyget (1) samt två som givit det näst högsta (6). Man kritiserade bl.a. det svenska beslutsfattandet och oviljan att hjälpa finnarna. En av kritikerna konstaterade att enligt hans uppfattning har finnarna skapat sin integration själva. ”Det är lyckat, men det är inte svenskarnas förtjänst” (SSYM18). Den andre kritiske unge mannen berättade om sin besvikelse när han i kontakt med svensk lokalpolitik har upplevt att man inte tagit några hänsyn till minori- tets- eller invandrargrupperna.

De mer positiva åsikterna kring integrationen hade sitt ursprung i exempel från det näraliggande egna livet. De positiva båda unga männen upplevde att deras familjer hade integrerats bra i Sverige och att den största delen av finländarna ändå har lyckats komma in i samhället om man jämförde dem med senare invandrargrupper.

Suomalaiset ovat integroituneet hyvin, mutta se on ollut pitkä prosessi. Suomalaiset on maahanmuuttajina uranuurtajia, jotka ovat auranneet tietä monelle muulle ryhmälle. SSYM21

(Finnarna har integrerats bra, men det har varit en lång process. Som invandrare är finnar banbrytare som har röjt vägen för många andra grupper.) SSYM21

En kvinnlig informant ville inte ge någon betyg åt Sveriges integ- rationspolitik eftersom hon kände att integrationen som trots allt har uppnåtts har varit sverigefinnarnas egen förtjänst. Liknande åsikter fanns även hos en annan kvinnlig informant som ansåg att finländarna har klarat sig bra själva och att Sverige kunde ha ansträngt sig mer för minoritetsgruppen. Många yngre informanter jämförde situationen idag med sina uppfattningar om den äldre generationens upplevelser. Slutsatsen i flera fall var att samhällets inställning mot sverigefinnar har förändrats genom åren. Informan- terna var dock i många fall osäkra på om förändringarna var resultat av en bra svensk integrationspolitik eller en naturlig följd av utvecklingen. Enligt många har sverigefinnarna etablerat sin plats i samhället och blivit en självklar del av Sverige. Ännu en gång jäm- fördes sverigefinnarna med andra invandrargrupper och slutsatsen även bland flera yngre informanter var att situationen har föränd- rats genom deras ankomst. På liknande sätt som äldre informanter

629

Bilaga 7

SOU 2005:40

kritiserade några av de yngre det faktum att man satsat mycket intensivare mot senare invandrargrupper i integrationsplaneringen och att sverigefinnarna ofta har lämnats utanför.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att de yngre informan- ternas syn på Sveriges integrationspolitik i princip är något mer po- sitiv än de äldre informanternas. Kritiska röster kunde höras även i den yngre gruppen och bakom dessa fanns det ofta ungdomar som upplevt otillfredsställdhet antingen genom sina föräldrar eller ge- nom sina egna erfarenheter. Man bör dock påminna om att det bland de yngre informanterna fanns flera som rapporterade en viss osäkerhet om integrationspolitikens betydelse och omfattning.

Ett sammanfattande ”betyg” för den svenska integrationspoliti- ken ur informanternas synvinkel tycks vara ”medelmåttig”. Därvid skiljer sig inte generationerna åt. Man har inte kunnat eller velat beskriva positiva effekter av den förda politiken. En allmän upp- fattning tycks vara, att det som blivit bra i integrationen, har man själv stått för. Ett flertal anger också som en orsak att senare an- lända invandrare hade fått överta de mest negativa attityderna till invandrare. På det hela taget verkar man som grupp ändå uppfatta sig som en naturlig och accepterad del av samhället, mycket som ett resultat av egna ansträngningar.

7.Sammanfattning av resultaten och tankarna hos informanterna

7.1.Informanterna och deras bakgrund

I studien har 45 sverigefinnar, som tillhör två åldersspann, intervju- ats med hjälp av en semistrukturerad enkät som också spelades in på digital bandspelare (enkäten återfinns i Bilaga 2a–c i denna rap- port). Syftet har varit att ge en djupare och mer detaljerad bild av vad ”vanliga sverigefinnar” kan ha för åsikter och önskemål om bl.a. servicefunktioner och myndighetskontakter på finska, respektive om en sådan särställning för finskan som ett utvidgat förvaltnings- område skulle kunna medföra.

De 45 personerna representerar kategorierna äldre – yngre, kvin- nor – män, och fyra av huvudutredningen i förväg valda typer av kommuner eller bostadsorter i Stockholms- och Mälardalsregio- nen: Stockholms stad (valda stadsdelar), kommuner i Stockholms län i övrigt, Mälardalens centrala övriga kommuner (Eskilstuna, Uppsala, Västerås), samt Mälardalens övriga mindre kommuner.

630

SOU 2005:40

Bilaga 7

Urvalet av kommunerna (förutom de tre stora i kategorin Mälar- dalens centrala) och stadsdelarna i Stockholms stad gjordes slump- mässigt. Informanterna skulle vara finskkunniga, dvs. de skulle hypotetiskt vara berörda av frågor som har med utvidgningen av det finska förvaltningsområdet till regionen att göra. De har kontaktats genom en typ av indirekt s.k. snöbollsmetod.

De äldre informanterna, som vi kallat 55+, är mellan 46–86 år och de består med ett undantag av personer som själva utvandrat i vuxen ålder från Finland, de flesta på 1960- och 1970-talen. De har vanligtvis kort utbildning, typiskt med 6–7-årig folkskola som grund, och med normalt endast språkkurser och andra kortare fortbildningar som tillägg i Sverige. De flesta är pensionerade, varav en del sjukpensionerade. De har till största delen varit eller är verk- samma inom yrkesområden såsom produktion, vård/omsorg och som facklärda arbetare. De motsvarar en ganska stereotypisk bild av finska invandrare under de tidiga årtiondena efter 1950-talets mitt, då den nordiska arbetsmarknaden öppnades och pass-/visum- tvången avskaffades. De härstammar dock inte lika massivt från norra Finland, som en sådan schablonbild av finska invandrare förutsätter, utan en ganska god spridning över stora delar av Finland återfinns bland de äldres födelseorter. De äldre är 23 till antalet.

De yngre är samtliga utom två födda i Sverige, och en stor majo- ritet av dem är födda inom det aktuella Stockholms- och Mälar- dalsområdet. De representerar åldersspannet 15–24 år. De är till övervägande delen studerande, varav en handfull är det på högsko- lenivå. Det är osäkert om andelen som studerar på denna nivå kommer att öka. En del av dem har p.g.a. sin låga ålder ännu inte kunnat ta ställning till högre studier. En del innehar tillfälliga prak- tikplatser och ett fåtal har anställning inom vården, eller som hant- verkare mm. De utgör representanter för den första sverigefödda generationen, som emellanåt paradoxalt kallas andragenerationens invandrare. De är 22 till antalet.

7.2Informanternas språkliga kompetenser

Frågor om språklig kompetens ställdes bl.a. då denna sannolikt på ett direkt sätt påverkar ställningstaganden om vilken service och vilka kontakter med t.ex. myndigheter man har och vill ha på finska. Det är dessutom avgörande vilken kompetens man anser sig ha på både finska och svenska.

631

Bilaga 7

SOU 2005:40

De äldre har angett att de är säkrare på finska, där man känner sig mer kompetenta i tal än i skrift. De har också i många fall uttryckt att de inte klarar av ”byråkratisk finska”, dvs. de har låg kapacitet i användningen av offentligt språkbruk på finska. De har i ca en fjär- dedel av fallen klara problem med svenskan, med följden att de kan kallas språksvaga på svenska, och därmed behöver de tolk eller en finskspråkig samtalspartner, kanske fr.a. vid myndighetskontakter och vid sjukhusbesök samt ifråga om åldringsvård/äldreomsorg. De resterande äldre anger också att de inte behärskar offentlig svenska särskilt väl. Många anger ordförrådet och facktermer som den stora svårigheten, men sannolikt rör det sig om problem även på andra grammatiska nivåer, liksom om behärskningen av olika stilnivåer.

De yngre har till övervägande del inga problem med skriven eller talad svenska. De behärskar även offentligt språkbruk på svenska. De anger i samtliga fall, förutom för två informanter som är födda i Finland, att deras svenska är starkare än deras finska. En del av de yngre kan karaktäriseras som analfabeter i finskans skrift, dvs. de är inte litterata på finska. De är hänvisade till ett talspråk på finska, som till stora delar är baserat på föräldrarnas talspråk, med rötterna på landsbygden i många fall, och där föräldrarnas relativt korta skolbakgrund har påverkat tillägnandet av olika stilar på finska. De anser sig behärska en finska som är till för privat bruk, i familje- och närmiljön. De saknar kunskaper i ”byråkratisk” finska, dvs. i ett offentligt språkbruk. Ordförrådet anges som den stora stöte- stenen, men sannolikt rör det sig om problem på samtliga gramma- tiska nivåer, liksom med den offentliga stilnivån.

Både generationerna fick även ange om de hade språkliga brister, som de ville åtgärda. För de äldre var en ganska utbredd syn att man inte längre hade anledning till det för svenskans vidkom- mande; det var redan för sent, ansåg många, även om andra menade att det alltid fanns anledning att utveckla språket vidare. De yngre hade en större beredvillighet, fr.a. när det gäller finska. Man sak- nade ofta lokala möjligheter till språkstudier utöver de man kände till, vilka i huvudsak bestod av universitetens och högskolornas kursutbud. Man ville bl.a. bättra på ordförrådet och grammatiken för skriftligt bruk. En ganska utbredd åsikt var att man inte längre hade tillgång till bl.a. studieförbundens utbud av kurser i finska, eftersom dessa hade avvecklats vartefter. Man efterfrågade ett för- bättrat kursutbud i finska på denna nivå. Önskan att använda sin egen fritid till detta var dock ändå generellt dämpad, varför en typ av paradox kan sägas föreligga för denna aspekt. Detta kan dock

632

SOU 2005:40

Bilaga 7

även ha att göra med att många var i färd med avsluta ungdomsti- dens studier och de hade inte planerat att studera vidare direkt.

Ett omdöme som återkom var dock bristen på kompetens i ”by- råkratisk finska”, dvs. offentligt språkbruk. Både den bild som gavs av speciellt de yngre informanterna om den egna kompetensen, och om vad de vill förbättra, ger anledning till att konstatera att ett del- område av målsättningen med minoritetspolitiken, att skapa förut- sättningar för att använda minoritetsspråket både för privat bruk och i offentlig miljö, inte kan anses vara tillfredsställande ombe- sörjt för närvarande. Framför allt blir situationen sämre på sikt, då användningsområdena för finskan och dess domäner begränsas för varje uppväxande generation, och därmed också den bredare, mång- sidigare kompetensen i finska.

De språkliga kompetenser informanterna har rapporterat beror till största delen på två faktorer: hur föräldrarna har ställt sig till stöd till finskan och användningen av den i hemmiljö, och hur sko- lan har lyckats med uppgiften att skola in i ett språkbruk som går utanför hemmets kapacitet, mot ett offentligt och mer skriftspråk- ligt språkbruk. Eftersom många av de yngre har rapporterat att man behärskar den delen av de språkliga fältet som man kan förvänta sig att hemmet ska kunna bidra med, blir en slutsats av detta att grun- den för den skriftspråkliga och offentliga språkkompetensen, dvs. en kontinuerlig påbyggnad av undervisningen genom hela skolsy- stemet i finska, är undermåligt utbyggd. Många pekade på både av- vecklingen av finska klasser, men också i detta sammanhang på bristen på gymnasienivåns studier i och på finska. Användnings- möjligheterna för finska i mer formella situationer är i dagens situ- ation dessutom få, vilket ytterligare försvagar språkets möjligheter att bli mångsidigt använt och inlärt.

7.3Informanternas syn på sig själva – identiteterna

Även frågor om identitet antogs kunna ha ett samband med hur man ser på finskans möjligheter och rättigheter i Sverige. Det an- togs vidare att identitetsfrågor kan kopplas till språket, fr.a. till språklig kompetens. Frågor om än mer flexibla eller situationellt betingade identifikationer ställdes inte, då vi antog att dessa skulle vara mindre utslagsgivande beträffande utredningens huvudfrågor. Trots att man generellt i bl.a. identitetsstudier har antagit att natio- nella/kulturella identiteter s.a.s. är på väg ut, visade sig frågan vara

633

Bilaga 7

SOU 2005:40

relevant, och man hyste starka känslor om den egna etniska identi- teten, som de flesta också kunde motivera valet av.

Fem olika alternativ gavs, vilka antas utgöra identifikationer på en skala från det finska, över finne i Sverige, sverigefinne, finne och svensk, till svensk. Även om alla alternativen fanns återgivna hos båda generationerna, antyder svaren att en glidning från en mer stabilt rent finsk identitet, över de tre ”mellanlägena” mot en svensk, har inletts. En tredjedel av de äldre var enbart finska, knappt hälften ansåg sig vara finnar i Sverige, tre såg sig som sveri- gefinnar, en som både – och, och en kände sig enbart som svensk. Men även bland de yngre fanns hela skalan, även om fallen som var enbart finska minskat till en dryg fjärdedel, och bara två var finnar i Sverige. Lika många som kände sig som enbart finnar kände sig som sverigefinnar (6), fyra som både - och, och fyra som svenskar. 18 av 22 yngre anger alltså en identitet som har med finskhet att göra, på ett eller annat sätt.

Motiveringarna var ganska varierande, och samma motivering kunde användas för olika identiteter, i båda generationerna. För- utom att man kunde se en del hänvisningar till drag som kan klassas som tillhöriga kategorin ”Blut und Boden”, liksom till traditioner, mentalitet, sisu, ishockey, skolgång, kamrater, vistelsetid osv., fanns språk med som det oftast nämnda motivet till val av identifi- kation. Detta gällde både finska och svenska. Det senare nämndes alltså också som en identifikationsfaktor, bland både äldre och yngre. Det fanns dock en klar och något oväntad skillnad mellan generationerna. De äldre hänvisade till språket (finska) i många fall, men finskan fanns mer än dubbelt så ofta med bland de yngres omnämnanden. Vi har tolkat det som så, att för de äldre har finskan en naturlig plats i identiteten, och man har en självklar relation mellan identitet och språklig kompetens. De yngre däremot, som i de flesta fallen har angett att de dels kan svenska bättre, dels anger brister i sin finska på olika sätt, har antagligen gett finskan en annan typ av utrymme. Den utgör, även enligt de yngres egna och föräldragenerationens, de äldres, kommentarer om deras barn, ett känslospråk. Men finskan får dessutom axla en tydlig symbolfunk- tion för det finska och för finsk identitet. Kopplingen mellan hög språklig kompetens i finska och finskbetonad identitet var möjligen svagare, men relationen mellan finskan och dess symbolfunktion starkare, än väntat. En hypotetisk slutsats är emellertid att identitet

– om den är baserad på språklig kompetens – inte ensam skulle ha en avgörande betydelse för viljan att förorda t.ex. finskspråkig ser- vice inom olika domäner.

634

SOU 2005:40

Bilaga 7

7.4Om finskans minoritetsposition

En allmän inställning till vilken position finskan i Sverige har och kanske också borde få, inledde ett block med frågor. Det fanns re- lativt tydliga skillnader mellan generationerna för detta. Den tydli- gaste var att de äldre generellt levde med dessa frågor, och finskans minoritetsställning aktualiserades för dem i många olika samman- hang. Finskans position var ett samtalsämne bland vänner och be- kanta, i föreningar, man fick information genom tidningar och TV osv. De verkade relativt sett mer insatta i debatten och hade också oftare klart för sig vad minoritetsställningen – i allmänna ordalag – bestod av. Däremot hade man i likhet med de yngre relativt sällan klart för sig vad ställningen förde med sig i detalj, vad man kunde förvänta sig och kräva av den och av samhället. De yngre var dels ytligare insatta i debatten, dels hade färre kunskap om minoritets- ställningen. Yngre män verkade klart mer insatta i denna frågeställ- ning än yngre kvinnor. Bristen på insikter ledde också för en handfull yngre till att man var mindre benägna att uttala sig speci- fikt om frågan och också om t.ex. resultaten av en svensk integra- tionspolitik.

De som ändå visste mer om finskans minoritetsställning sam- manfattade ofta detta med att den inte reflekterades i praktiken för finskans del. Detta gällde både äldres och yngres åsikter. En annan åsikt som både generationerna delade var att man på sverigefinskt håll var för ”flata”, alltför tillbakadragna. Man borde aktivera sig mera och kräva det som ställningen gav utrymme för.

De som visste mer om finskans ställning, betonade främst två or- saker till att detta var rätt och riktigt. Det ena rörde den långvariga gemensamma historiska bakgrunden, det andra rörde det stora an- talet sverigefinnar och deras bidrag till uppbyggnaden av det mo- derna, industrialiserade folkhems-Sverige.

Det fanns ytterligare en skillnad mellan äldre och yngre, som bottnade i bristen på kunskap om minoritetsställningen. De äldre gjorde i stort sett alla en klar åtskillnad mellan en minoritetsställ- ning/-politik och en invandrar-/integrationspolitik. De yngre var försiktigare, och använde sig oftare av argument för stöd till fins- kan från ett jämlikhetsperspektiv, som bottnade i att alla har samma rätt till stöd för sitt eget språk. Detta är den omvända for- muleringen av vad det omgivande samhället ofta förmedlar till dem, att eftersom inte alla språk kan få samma möjligheter, ska heller inte finskan ha några speciella rättigheter. De äldre har både genom sina egna erfarenheter, genom vilka de sett finskans uppgång och

635

Bilaga 7

SOU 2005:40

fall, och genom sverigefinska media kunnat skaffa sig en mer gedi- gen kunskap. Har de dessutom haft egna barn, har de konfronterats med hemspråksdebatten och kanske deltagit i kampen för att få arrangera och senare, få behålla finskundervisningen för deras barn. Mycket av detta är de flesta yngre inte medvetna om, i dagsläget antagligen mest för att de inte har samma intresse för eller möjlig- heter att följa sverigefinska media. Anledningen till att man är hän- visad till sverigefinska media är att svenskspråkiga media har visat ett sporadiskt eller inget intresse för dessa ämnesområden.

Bristen på djupare information om minoritetsställningen leder synbarligen också till en mer avmätt och tillbakadragen inställning till finskans möjligheter och rättigheter. Om man inte vet om sina språkliga och minoritetsrättigheter, vet man heller inte hur och vilka krav man kan ställa på samhället. Ur samhällets synvinkel är detta dubbelbottnat. Å ena sidan kan man inte genomföra en lyckad minoritetspolitik om medborgarna själva inte känner till sina möjligheter, å andra sidan kan man styra medborgarnas krav i den riktning man vill, genom att inte informera om deras möjlig- heter, i detta fall om vad minoritetsställningen innebär. Det är på ett djupare plan en fråga om demokratins grundläggande principer. Om denna brist på insikter hos dessa yngre beror på brist på in- formation, genom att bl.a. skolan och svenskspråkiga media inte förmedlar den, blir slutsatsen att informationsflödet behöver för- bättras, kanske främst bland de unga, och inte enbart på finska.

7.5Användningen av finska i olika sammanhang

Både frågan om en domänanknuten och en personbunden använd- ning av finska pekade entydigt i samma riktning. En viktig bak- grundsfaktor för detta bör anges först. Finskan i Sverige har inte kunnat utveckla en ställning som ett omfattande och mångsidigt använt språk. Finskan har återkommande främst använts inom de privata och fritidsanknutna domänerna, inom viss undervisning, vissa media, begränsat inom kulturaktiviteter, idrott och periodvis inom det politiska fältet. Den domänutvidgning som finskan inledde fr.a. under decennierna efter att de stora inflyttnings- kullarna anlänt på 1960- och 70-talen avbröts redan under 1980- talet. Finskan har först under 2000-talet åter etablerat sig som ett offentligt språk, men i högst begränsad utsträckning.

Både äldre och yngre informanter har en klart avgränsad använd- ning i de allra flesta fallen av finska, nämligen till familje- och pri-

636

SOU 2005:40

Bilaga 7

vatsfären. De fåtal kontakterna inom offentliga domäner, t.ex. med myndigheter, har antingen skett genom tolk/språkhjälp i ound- gängliga fall, eller med finskkunnig personal på t.ex. sjukhus, men oftare mer eller mindre sporadiskt; enskilda individer har av någon spontan anledning bestämt sig för att använda finska.

Bland de yngre nämns också flera gånger, vilket är helt i enlighet med ovan nämnda tendens, att finskan i övrigt används med äldre släktingar, ofta vid besök i Finland.

I anslutning till en diskussion om ett utvidgat förvaltningsom- råde för finska, kan man konstatera att detta skulle kunna leda till en viss revitalisering av finskan i mer offentliga sammanhang, och utvecklingen av den till ett mer mångsidigt brukat språk. Detta förutsätter dock två saker, förutom den utbyggda och skyddade möjligheten att få använda finska. Det ena är att de myndighets- eller serviceanställda – förutsatt att tolk inte används regelmässigt – själva behärskar en finska som är mångsidig och anpassad till yrkes- /serviceutövningen. Det andra är att kunderna/de vanliga sverige- finnarna, får en möjlighet att utveckla sitt språk till en sådan nivå, att man behärskar inte bara den privata sfärens finska, utan även en mer anpassad finska, både beträffande ordförråd och grammatik samt dess stilistiska nivåer. Som det är nu, skulle många unga inte använda finska i t.ex. myndighetskontakter, bl.a. med hänvisning till att man inte behärskar finskan tillräckligt väl för dessa behov, och då man däremot kan klara av det på svenska.

7.6Om användningen av finska och hjälp med svenskan vid myndighetskontakter

Av de yngre rapporterar alla att de klarar av svenskan i de situatio- ner som de kan tänkas använda den i, även med myndigheter. De klarar generellt inte av samma kommunikation på finska. De äldre har i ca en fjärdedel av samtliga fall uppenbara och direkta behov av språkhjälp eller tolk vid sådana kontakter, på svenska. Även de övriga äldre har till stor del behov av stöd vid skriftlig eller mer krä- vande användning av svenska för offentligt bruk/kontakter med myndigheter. De äldre menar också, att de å ena sidan inte har utvecklat sin finska i riktning mot ett offentligt bruk, men att de å andra sidan också tappat en del av den kompetens de en gång besatt inom dessa domäner, efter sin långa vistelsetid i Sverige. De saknar också delvis kontakter med den moderna utvecklingen av finskan i Finland, samtidigt som finskan i Sverige av nödtvång måste

637

Bilaga 7

SOU 2005:40

utveckla ett eget fackordförråd inom mycken offentlig verksamhet, då samhällena och servicefunktionerna skiljer sig åt mellan Finland och Sverige.

De äldre menar trots detta att de i 20 fall av 23 skulle använda finska i kontakter med myndigheter, om tillfälle gavs. Behovet att kunna uttrycka sig säkert själv övervinner önskemålen att skaffa sig en bredare egen språklig kompetens i finska. Det visar också att man känner sig språkligt tryggare och bekvämare på finska.

Det finns i de synpunkter på och graderingen av vilka service- funktioner som är viktigast för dem, på finska, en skala som ter sig relativt naturlig. Den gäller främst de äldre, men även de yngre har liknande åsikter om detta. De viktigaste domänerna inom vilka man vill ha service på finska är åldringsvård/äldreomsorg och sjukvård. Dessa utgör ibland livskritiska kommunikationssituationer, som inte får innehålla alltför mycket av fri tolkning av vad som har av- handlats mellan de inblandade i samtalet.

De näst viktigaste domänerna för de flesta äldre utgörs av sådan myndighetsutövning, där små misstag likaså kan leda till ganska ödesdigra, eller åtminstone svårreparabla missförstånd (speciellt om man har svårigheter med språket), nämligen Försäkringskassan och Skatteverket.

Det tredje fältet som likaså prioriteras högt är skolområdet och stöd/undervisning i och på finska. De yngre tenderar att uppvär- dera det senare, antagligen av flera skäl. Bland annat har de egen färsk positiv erfarenhet av skolvärlden och undervisning åtmin- stone till viss del på finska. Äldreomsorg är för deras egen del en hypotetisk fråga, även om många har den inpå knuten genom åld- rande föräldrar. Likaså kan sjukvård för en yngre och friskare per- son vara en mer hypotetisk fråga. Dessutom har de yngre sina goda kunskaper i svenska att falla tillbaka på.

De äldre uttrycker för sin egen del dessutom farhågor för språkförlust i svenska vid åldrandet. De yngre uttrycker samma farhåga för anhörigas del. Detta påverkar samtliga till att värdera just åldringsvård, speciellt med tillägget sjukdomsbild, som det absolut viktigaste området att få finskspråkig service på. Denna synpunkt blir desto viktigare i ett längre tidsperspektiv, eftersom de tidiga, stora kullarna av invandrare från Finland nu sakta men säkert är på väg upp i pensionsåldern. Om den andel som dessa resultat antyder äger en vidare tillämplighet, att ca en fjärdedel behöver språkstöd eller tolk, behöver tolkfrågan eller tillgäng- ligheten av finskkunnig personal bli en fråga som ges särskilt ut- rymme i framtida diskussioner om finskans särställning. Om det

638

SOU 2005:40

Bilaga 7

bland de övriga dessutom finns många som vid stigande ålder av å ena sidan sociala skäl – man tappar kontakten med svenska före detta arbetskamrater – och å andra sidan av medicinska skäl – för- lorar svenskan vid olika typer av åldersrelaterade sjukdomar, är framtidsutsikterna ytterligare mer alarmerande beträffande behovet av språkligt stöd relaterat till tillgången på det. En slutsats torde vara att de som ska kunna utbildas till att erbjuda denna typ av service är tvåspråkiga sverigefinska ungdomar, vilket kräver insatser både inom yrkes- och språkutbildningen.

För denna aspekt, användning av finska med myndigheter, fanns det en regional prägel: de från Stockholms läns övriga kommuner uttryckte klart oftare att man ville utnyttja sådana möjligheter än de andra tre kategorierna, 10 av 12, medan de övriga hade en jämn fördelning med ca hälften vardera, dvs. ca hälften skulle använda sig av finska vid kontakter med myndigheter, hälften inte.

7.7Mediekonsumtion på finska om finskt, sverigefinskt och svenskt

Mer än hälften (64 %) av informanterna ser på/lyssnar på finska TV-program, och något färre (51 %) ser/lyssnar på sverigefinska TV-program. Det senare hänför sig mest till de dagliga nyheterna (Uutiset). Knappt hälften hade någon gång hyrt finskspråkiga fil- mer. Både för radioprogram och tidningar konsumerade fler de sve- rigefinska alternativen än de finska från Finland, men t.ex. finska dagstidningar lästes fortfarande av många (44 %). För radiopro- grammen var situationen dessutom den, att något fler än hälften (51 %) lyssnade inte på finskspråkiga program alls, medan detta endast gällde ca drygt en fjärdedel för tidningar. Tidningsläsandet är i sin helhet i stort sett lika frekvent som TV-tittandet på finska.

Det finns en klar skiljelinje för dessa mediekonsumtionsvanor. De yngre ser på/lyssnar på finskspråkiga media och läser på finska i betydligt mindre utsträckning än de äldre. En del av de yngre me- nar också att de snarare konsumerar finskspråkiga program till- sammans med sina föräldrar, än av egen vilja.

Denna åtskillnad mellan generationerna är naturlig av ett skäl. Den språkliga kapaciteten är svagare i finska bland de yngre, samti- digt som deras svenska är starkare. Åtminstone beträffande den dagliga konsumtionen av tidningar torde detta spela en avgörande roll, liksom för radio. Å andra sidan, som vi påpekat ovan, leder detta till en spiral av mer motstånd till att läsa/lyssna på finska, ju

639

Bilaga 7

SOU 2005:40

mer sällan man konsumerar media på finska, i och med att språk- färdigheten avtar när man inte underhåller och utvecklar språket.

För minoritetspositionens del har detta också följder. De äldre har både genom sina egna erfarenheter och genom sverigefinska media fr.a. – Sisuradio, SVT:s finska nyheter och de två nationella tidningarna – kunnat skaffa sig en mer gedigen kunskap om sveri- gefinskheten och dess minoritetsposition. Detta beror både på de ovan nämnda språkliga aspekterna och vanorna, men också på att svenska media sällan kommenterar de sverigefinska frågorna.

7.8Bruket av finska bland de äldres familjer och de yngres, samt om finskan i förskola och skola

De äldre männen och kvinnorna visade sig ha lite olika mönster i det språkliga umgänget med egna barn och barnbarn. Medan samt- liga män sade sig använda finska med sina barn, använde ungefär hälften av de äldre kvinnorna finska med barnen. En orsak kan vara att kvinnorna i högre grad bildat familj med svenskar, vilket påver- kat språkvalet i familjen mer entydigt i riktning mot svenskan.

Fyra av åtta äldre mäns barnageneration hade fått modersmåls- stöd i finska. Endast två av de äldre kvinnorna sade att deras barn hade fått modersmålsstöd i förskolan. Förutom naturliga orsaker, t.ex. att barnen flyttade till Sverige efter förskoleåldern, var en van- lig orsak att man inte hade fått information om denna möjlighet. Andra fick inget modersmålsstöd även om man själv hade velat ha det. En del avstod då eftersom den finskspråkiga förskolan låg alltför långt bort. Modersmålsstöd i finska för barnen har varit ett relativt främmande fenomen, dels p.g.a. av bristen på information, dels p.g.a. av alternativen: ett par kvinnor hade varit hemma med barnen, andra hade valt svenska alternativ, även när trycket på att endast erbjuda barnen svenskspråkig förskola hade uteblivit från svenska anhöriga.

Alla äldre hade inte barnbarn i förskoleålder ännu, men endast fyra av elva äldre mäns barnbarn hade fått modersmålsstöd i finska i förskoleåldern. Motsvarande siffra för äldre kvinnor var två. I denna generation, även om de äldre inte alltid kunde säga säkert hur det hade förhållit sig med det, var modersmålsstöd i förskolan sällsynt. En del visste att de inte fått någon information, andra att deras barn hade fått söka information om förskoleverksamhet på finska själva, andra åter att de trots detta inte kunde få sådant stöd.

640

SOU 2005:40

Bilaga 7

Ett mönster verkade dock utmejsla sig. De som hade arrangerat finskspråkig förskoleverksamhet för barnen, var familjer som även i barnbarnens generation fortsatte den traditionen. Detta kunde också gälla dem, som på annat sätt hade fått en finskspråkig grund i motsvarande ålder. Omvänt verkar det vara som så, att de flesta barn som inte hade fått finskspråkig förskoleverksamhet, valde samma alternativ i sin tur för sina barn. Alla de äldre ville dock inte blanda sig i barnens uppfostran av deras barn i sin tur. En del hade inte heller riktigt klart för sig hur eller om barnen hade skaffat in- formation om finskan i förskola/skola själva.

Beträffande modersmålsundervisningen i skolan för de äldres barn visade det sig att fler hade kunnat välja antingen finska klasser eller timundervisning i finska 1–2 timmar i veckan än modersmåls- stöd i förskolan. I ca nio fall av tio bland de äldre männens familjer hade barnen fått modersmålsundervisning i någon form och nästan lika stor andel hade fått det i skolan bland de äldre kvinnornas barn.

I de kommentarer som de äldre avgett om omständigheter kring modersmålsundervisningen kan följande märkas. Det har varit en mycket stor variation i hur mycket och länge man hade fått mo- dersmålsstöd och undervisning för barnen:

en del har inte fått modersmålsstöd alls,34

en del har kunnat välja mellan finska klasser (främst fram till 1980-talets mitt), andra har kunnat välja timundervisning 1–2 timmar i veckan,

de som har gått i finska klasser, har i en del fall kunnat gå klas- serna 1–4, andra 1–6, och senare en del 1–9 på finska och svenska; få har haft möjlighet eller vilja att läsa på finska på gymnasiet,

i en del fall har undervisningen i klassform lagts ner från vårter- minen till påföljande hösttermin,

i en del fall ledde avvecklingen av finska klasser till skolstrejker bland föräldrar under 1980-talet, men detta påverkade inte be- sluten,

undervisningen har varit förlagd till andra lektionstillfällen (som ledde till att man skulle välja bort andra ämnen; under ett tidigt skede rörde detta sig bl.a. om svenska och matematik),

med minskade och minskande antal elever fick man samman- föra helt olika språkliga förkunskapsnivåer till samma klasser,

34 Det finns inga säkra uppgifter om detta totalt sett, men den andel som är representerad bland de äldres barn här tycks vara något högre för den tidpunkt det rör sig om, och betydligt högre än för samtliga sverigefinska barn från 1970-talets början fram till våra dagar.

641

Bilaga 7

SOU 2005:40

vilket ledde till att både de duktiga och de mindre avancerade emellanåt valde att avsluta deltagandet,

yngre och äldre syskon har ofta inte kunnat välja samma form av undervisning,

lärarna har ansetts/varit obehöriga i stor utsträckning under de tidigare decennierna,

det finns ett utbrett intryck om att det mesta var bättre arran- gerat tidigare, och att det har blivit sämre med åren,

föräldrarna har återgett processen med uppbyggnaden av och försöken att avvärja avvecklingen av speciellt de finska klas- serna som frustrerande, eller som en förälder beskrev detta, som att ”simma i tjära”,

ett återkommande tema är att man inte har fått tillräcklig infor- mation från skolor och kommuner, framför allt efter 1980-ta- lets början, och

försämringarna accelererade när kommunerna fick överta både det ekonomiska och administrativa ansvaret för modersmåls- undervisningen i början av 1990-talet.

Man kan också konstatera att andelen och antalet som i barnbar- nens generation fått modersmålsundervisning sjunkit dramatiskt jämfört med barngenerationen (dvs. till de äldre i studien). Många tog upp en effekt av språkbytet: föräldrar och mor-/farföräldrar ser med besvikelse på att de inte kan kommunicera med barn och barnbarn i vissa fall, och i andra anser de det vara sorgligt att de efterkommande tappar finskan i sig. De yngre har omvänt uttryckt både sorg och frustration över att de inte har fått eller kunnat lära sig finska väl eller alls, både av de nämnda kommunikativa skälen och för att man även i övrigt hade uppskattat kunskaper i finska. Man kan tala om en sorts språksorg. Denna frustration känns igen från många andra språkbyteskontexter globalt, men även från Sverige, t.ex. från Tornedalen. Inte sällan anklagas föräldrarna för denna utveckling, även när utomliggande faktorer bär huvudansva- ret för språkbytet.

En sammanfattning av dessa föräldra-/äldre informanters kom- mentarer skulle vara att modersmålsstödet varit mindre väl utbyggt än modersmålsundervisningen. Det innebär också att svenskan för många blivit en ”språkkil” in i barnens tvåspråkiga utveckling redan före skolåldern; det har varit både praktiskt och psykologiskt svårt att påbörja undervisning i finska när man endast haft svenska i för- skoleåldern. Beträffande finskundervisningen i skolan kan man sammanfatta det som att verksamheten varit osäker, kortsiktig,

642

SOU 2005:40

Bilaga 7

sporadisk och saknat en påtaglig struktur, eller med ett samman- fattande uttryck, den har varit byggd på extremt porös grund.

Det förklarar också varför hela verksamheter kunde försvinna över en natt. När de har fungerat tycks detta ha varit beroende av stora grupper eller enstaka föräldrars vilja å ena sidan att bearbeta skolor och myndigheter, och å andra enstaka förstående tjänste- män. När grupperna har tunnats ut, och de engagerade föräldrarna har försvunnit från scenen, har det inte funnits någon garanterad kontinuitet. Modersmålsstödet och -undervisningen har m.a.o. inte utgjort en del av det etablerade skolväsendet.

De flesta yngre har uppgett positiva erfarenheter av att ha fått lära sig finska, av finskan som en resurs för Sverige osv. Man tyckte också ofta att man nästan ”gratis” fått med sig finskan från hem- met, vilket de betraktade som en merit. Även språkets roll för identiteten och som ett känslospråk betonades.

De yngre i studien har i många fall, ca hälften (11 stycken), varit med om att få modersmålsstöd i förskolan och de hade fått modersmålsundervisning själva, ca hälften eller 13 stycken. En del hade flyttats över i hela finska grupper från förskola till skola.

Informationen hade föräldrarna ofta skaffat sig själva. I vissa fall återkom samma besvär återberättade, nu om dessa informanters föräldrars kamp för att tjata sig till modersmålsundervisning för barnen. Men andra hade däremot bott i en kommun som informe- rade genom skolan om möjligheterna.

De yngres beskrivningar av erfarenheterna från hemspråks- och modersmålsundervisningen var mestadels positiva. Byten till svenska klasser hade upplevts som tunga, och man hade saknat den egna gruppens ”kultur” i de finska klasserna. Sammanhållningen upplevdes som en positiv faktor, men övergången till svenska klas- ser blev därför också besvärligare, när man inte längre hade den finska gruppens trygghet med sig.

Praktiska problem med undervisningen nämndes också, bl.a. med ojämna språkliga förkunskapsnivåer bland eleverna, obehöriga lärare och emellanåt kravlös undervisning.

Trots att en del barn inte var riktigt säkra på hur t.ex. föräldrarna hade skaffat sig information om modersmålsundervisningen, och även på en del andra punkter var osäkra på föräldragenerationens syn på finskan, var de flesta obenägna att ge kommunerna godkänt med avseende på hur dessa hade stött eller motarbetat undervis- ningen i finska. Andra trodde också att föräldrarnas syn på finskan var ännu mer positiv än deras egen.

643

Bilaga 7

SOU 2005:40

Samma nedgång och avveckling av klasser som de äldre hade an- fört som ett tecken på att kommunerna inte stödde finskan i sko- lan, nämndes också av dessa yngre informanter. En känsla av att det varit enklare och bättre tidigare uttrycktes också. En del hade också färska erfarenheter av t.ex. hur det inte gick att få undervisning i finska på gymnasienivån.

Sammantaget kan man säga om de yngre att de som hade fått modersmålsstöd och –undervisning, vilket var en majoritet, hade uppskattat det ganska högt. De hade upplevt miljön som trygg och sammanhållningen som god. De uppskattade också sina kunskaper i finska, både av personliga skäl och av meritskäl. Liksom hos de äldre verkar det ändå finnas en tunn kommunikationslinje och i många fall inte så mycket diskussioner om aspekter på undervis- ningen i finska i Sverige. Man har ärvt ett förhållningssätt och det faktumet att man följt samma ”språklinje”. De som hade fått möj- lighet att välja finska fortsatte denna linje så länge det var möjligt i praktiken, genom i stort sett hela skolan, vilket dock styrdes av skolans prioriteringar. De som inte fått lika mycket finska genom skolan följde denna tradition, och gör det även i nästa generation. Eftersom denna typ av nedärvda förhållningssätt förstärks för svenskan vartefter och möjligheten att upprätthålla finskan i föl- jande led försvagas för varje generation – möjligen förutom i de kommuner som har friskolor med deras resp. förskoleverksamheter

– kan man tala om en ökande svenskbetonad språklig snedrekryte- ring, som försnabbar språkbytet. Gemensamt med andra typer av ärvda sociala eller andra snedrekryteringar är att det är svårt att bryta mönstret.

7.9Ett försök till generalisering på gruppnivå av språkliga kompetenser och deras betydelse för språkstöd

De individuella rapporterna om språklig kompetens i huvudtexten ovan gav ett visst djup och variation i svaren. För att se om det finns något samband utöver det som redan framkommit, med de i stort sett diametralt motsatta kompetenserna i finska och svenska bland äldre och yngre, har vi sammanfört svaren i ett par figurer.

Informanternas språkkunskaper presenteras gruppvis uppdelade i två olika diagram. Det första diagrammet (Figur 2) visar infor- manternas språkkunskaper enligt ålder och kön och det andra dia- grammet (Figur 3) visar språkkunskaper enligt region. Det indextal för språkkunskaperna som definierar informanternas totala språk-

644

SOU 2005:40

Bilaga 7

kunskaper har tagits fram med hjälp av deras självbedömningar av skriftliga och muntliga språkkunskaper i vartdera språket. T.ex. självbedömda kunskaper i finska har beräknats på ett enkelt sätt enligt följande. Om en informant hade gett sig själv värdet 6 för muntlig och 4 för skriftlig förmåga har detta blivit (6+4/2=) 5. Om en informant har bedömt sina kunskaper i svenska med 7 för muntliga och 6 för skriftliga färdigheter har detta på samma sätt blivit (7+6/2=) 6,5. Detta är ett mycket grovt mått, men vi antar att det ger en bild av bredden av de språkliga möjligheterna som informanterna har i vartdera språket.

Figur 2. Språkkunskaper enligt ålder och kön
		SPRÅKKUNSKAPER ENLIGT ÅLDER OCH KÖN
	7
	6
Svenska	5
	4
	3
	2
	2
	1
	0
	0	1	2	3	4	5	6	7
					Finska
		Äldre män		Yngre män	Äldre kvinnor	Yngre kvinnor

I Figur 2 kan de två olika åldersgrupperna tydligt urskiljas. För skillnader i språkkunskaper enligt kön framgår detta inte lika tyd- ligt. De yngre informanterna placerar sig uteslutande i den övre de- len av diagrammet, vilket betyder att de har bedömt sina kunskaper i svenska i genomsnitt mycket högt, 5,5–7 på skalan. Deras självbe- dömda kunskaper i finska varierar betydligt mer, från 2,5 till 7. De äldre informanterna placerar sig något mer utspridda i diagrammen, men även här kan en tendens urskiljas. De flesta äldre informan- terna har placerat sina kunskaper i finska i den övre delen av skalan (6–7), medan kunskaper i svenska inte bedömts vara lika bra.

645

Bilaga 7

SOU 2005:40

Om man vill försöka generalisera ytterligare, kan följande note- ras. Kvinnor, oavsett ålder tycks generellt uppskatta sin språkför- måga som bättre än männens. Eftersom vi inte har kunnat utföra en språklig/lingvistisk avstämning som man skulle kunna relatera till självbedömningen är det osäkert om det verkligen förhåller sig så. Det finns dock andra studier som ger liknande resultat, varför det inte vore överraskande. Kvinnor får också bättre resultat inom re- spektive åldersgrupp: yngre kvinnor ser ut att ha fler som anger sig vara högkompetenta i båda språken samtidigt, fler som anger högre värden för finska och fler som anger högre värden för svenska, än de yngre männen. Bland de äldre har ingen man angett så höga vär- den för svenska som ett par kvinnor.

Man har i olika sammanhang pekat på att finska kvinnor på olika sätt kan ha tjänat mer på flytten till Sverige (t.ex. Jaakkola 1983). Det finns också antydningar om att detta kan kopplas till språkfär- digheter: kvinnor har antingen lärt sig svenska effektivare eller de har kunnat det bättre redan vid flytten. Det är i viss mån ändå osä- kert om det är så att kvinnor har lärt sig svenska bättre, och sedan dragit nytta av detta i t.ex. integrationsprocessen och det sociala livet, eller, om det är tvärtom, att man genom att vara mer socialt utåtriktade lärt sig svenska effektivare.

En slutsats vore ändå, speciellt med tanke på de äldre, att de som verkar vara i störst behov av språkstöd på svenska i olika former – dvs. tolkning eller en finskspråkig samtalspartner – är de äldre männen. Generell statistisk om hälsoskillnader mellan äldre kvin- nor och män verkar stämma även för sverigefinnar (Födelselandets betydelse, 2004; jfr även Melakari, 2003), varför man kan anta att männen dessutom oftare drabbas av allvarliga sjukdomar och har kortare livslängd. Ur perspektivet åldringsvård och t.ex. sjukvård är det återigen äldre män som kan komma att ha störst vårdbehov, på finska.

I Figur 3 presenteras informanternas språkkunskaper uppdelade efter regional bakgrund. Också här tonar en bild fram på gruppni- vån, som verkar relativt tydligt åtskiljande mellan olika undergrup- per.

646

SOU 2005:40

Bilaga 7

Figur 3. Språkkompetens fördelad på de fyra typerna av kommu- ner/bostadsorter bland informanterna

		SPRÅKKUNSKAPER ENLIGT REGION
	7
	6
Svenska	5
	4
	3
	2
	2
	1
	0
	0	1	2	3	4	5	6	7
				Finska
		Stockholms stad			Stockholms län
		Mälardalen centrala kommuner			Mälardalen mindre kommuner

Storstadsområdet kring Stockholm har personer som reellt eller enligt denna självbedömning är språkligt säkrare när man tar hän- syn till både finska och svenska sammanvägda och på gruppnivå. Mälardalen centrala verkar i större utsträckning ha svårigheter med båda språken. Mälardalens centrala och mindre kommuner klarar sig dock bättre för svenska, men de som gör det är samtidigt unga. Likaså är de personer som markerat god svenska och som kommer från Stockholms län unga. Det verkar alltså som om faktorn region inte ensam kan förklara fördelningen, utan snarare är det som så, att detta samverkar med ålder och kön.

Man skulle grovt kunna sammanfatta fördelningarna som följer.

kvinnor klarar sig oftare bra på båda språken, och ännu bättre om de kommer från storstadsregionen;

yngre kvinnor klarar sig bäst på svenska, men en del är också bra på finska;

yngre män klarar sig bra på svenska, men har större problem med finskan; och,

om man kommer från Mälardalens centrala eller övriga kom- muner, och är äldre man, har man störst språkstödsbehov av

647

Bilaga 7

SOU 2005:40

alla på svenska, men flera har också rapporterat svagare finska än de övriga.

Det finns anledning att tro, att det finns realiteter bakom dessa antaganden som kan ha lett till de nämnda skilda förutsättningarna att klara sig språkligt i Sverige, inte minst i myndighetskontakter. Svårast är det på svenska, och för äldre, speciellt äldre män. Men som de detaljerade kommentarerna från informanterna redan visat, finns det också många som inte känner sig hemma eller trygga i en situation på finska, där man förväntas kunna en ”byråkratisk finska”. Som också nämnts tidigare leder språkkunskaperna till sekundära effekter. Även om vi inte analyserat mediekonsumtionen i större detalj för alla undergrupper är det klart att äldre oftare kon- sumerar finskspråkiga och sverigefinska media. En effekt av detta blir i sin tur bl.a. djupare insikter i vad den sverigefinska minori- tetsställningen innebär, eftersom svenska media inte följt upp denna utveckling på samma sätt. En kombination av svag svenska och insikter i minoritetsställningen, som det finns antydningar om hos äldre män, kan också leda till tydligare krav på finsk språkser- vice.

7.10Ett försök till generalisering på gruppnivå av önskemålen angående service på finska i tre typiska kontexter, vård, myndighet och skola

I Figur 4 har vi sammanfört informanterna enligt följande:

de som har önskat finskspråkig service i tre representativa kon- texter – sjukvård, en myndighet och finskspråkig undervisning i skolan – har sammanförts i ett fält.

de som har önskat service på finska i skola plus antingen sjuk- vård eller på en myndighet finns i ett annat fält,

de som önskat service på finska inom sjukvård och på en myn- dighet återfinns i ett tredje fält,

de som valt en av representationerna finns i ett fjärde fält, och

de som inte har svarat att de önskar finskspråkig service alls, finns i ett femte fält.

Ett grundantagande vi har haft, men som informanternas kom- mentarer redan delvis har förkastat, var att om man inte har språk- stödsbehov, i form av tolk eller finskspråkig personal, skulle man heller inte vilja ha finskspråkig service. Man kan även hypotetiskt

648

SOU 2005:40

Bilaga 7

anta, att de för vilka skolan inte längre är aktuell genom att de egna barnen passerat den åldern, inte prioriterar finska i förskola/skola. Det finns uppenbart informanter av dessa två typer, men dessa är inte i majoritet och helhetsbilden är mer komplicerad än så.

Figur 4. Informanternas önskemål om finskspråkig service, uppdel- ning enligt ålder och kön

3 (Sjukvård, skola och försäkringskassa)

2 (Sjukvård och Försäkringskassa)

2 (Skola + Sjukvård/

Försäkringskassa)

0 Ingen

1 (Sjukvård/Skola/

serviceform

Försäkringskassa)

Äldre män

Yngre män

Äldre kvinnor

Yngre kvinnor

Sjukvård valdes istället för åldringsvård, dels för att i stort sett alla informanter ganska samstämmigt ville ha finskspråkig service inom åldringsvård/äldreomsorg, och dels för att sjukvård är ett mindre hypotetiskt val för de unga. Bland myndigheterna hade både För- säkringskassan och Skatteverket många röster, men vi valde det

649

Bilaga 7

SOU 2005:40

förstnämnda, då fler antagligen varit i direkt kontakt med den än med Skatteverket. Skolan togs med av naturliga skäl, då den utgör ett kritiskt område för hela den fortsatta finskspråkiga tillvaron i Sverige.

De flesta informanterna (Figur 4) finns inom det fält som vill ha finskspråkig service inom alla tre områdena, vård, myndighetskon- takter och i skolan. Yngre kvinnor ser ut att vara de som är minst intresserade av finskspråkig service. Äldre verkar prioritera sjuk- vårds- och myndighetskontakter på finska, högre än de önskar sig finskspråkig skolgång. Yngre återfinns oftare bland dem som inte anger en hög prioritet för något servicealternativ alls på finska. Äldre män – som också visade sig vara de som sannolikt hade störst behov av språkstöd – är de tydligaste förespråkarna för finskspråkig service inom två eller alla tre områdena. Beträffande följderna av dessa tendenser, finns det ur språkbevarandeperspektivet speciellt en som är negativ: unga kvinnor ser ut att ha högre kompetens i svenska än männen, samtidigt som de lågprioriterar t.ex. finskt modersmålsstöd i förskolan. Denna tendens med yngre kvinnor som en förtrupp i språkbytesprocessen känns igen från andra språkbyteskontexter, bl.a. från Tornedalen. Yngre kvinnor var också mindre intresserade av och insatta i minoritetsställningen.

Ser man till den regionala fördelningen är bilden mer diffus (Fi- gur 5). Den tydligast särpräglade gruppen verkar vara informanter från Mälardalens centrala kommuner, där en klar majoritet önskar service på finska inom alla tre områdena, vård, myndigheter, skola. Likaså uppvisar de från Stockholms stad likartade preferenser.

650

SOU 2005:40

Bilaga 7

Figur 5. Informanternas önskemål om finskspråkig service, uppdel- ning enligt regionala grupper.

3 (Sjukvård, skola och försäkringskassa)

2 (Sjukvård och Försäkringskassa)

2 (Skola+ Sjukvård/

Försäkringskassa)

0 Ingen

serviceform 1 (Sjukvård/Skola/ Försäkringskassa)

Stockholms stad		Stockholms län

Mälardalen centrala Mälardalen mindre

Inom Stockholms län ger man hög prioritet för mellanalternativen, främst vård och myndighetsområdena, medan skola inte finns med lika frekvent. Inom Mälardalens mindre kommuner är det snarast ytterlighetsvalen som gällt, antingen vill man ha service inom alla tre områdena, eller inte alls, men spridningen är också ganska om- fattande bland informanterna. En slutsats som redan presenterats ovan verkar ändå vara att faktorn region inte verkar vara avgörande,

651

Bilaga 7

SOU 2005:40

men i kombination med ålder och kön och möjligen överlappande med några av dessa, väger den tyngre.

För att ytterligare försöka komma åt vilken roll språket kan ha, inte bara som ett medelvärde baserat på informanternas graderingar av båda språken, utan på språkliga dominansförhållanden, har vi bearbetat data för ytterligare en redovisning (Figur 6).

Figur 6. Informanternas önskemål om finskspråkig service inom vård, med myndigheter och i skolan, samt uppdelning enligt rap- porterade språkliga dominansförhållanden

3 (Sjukvård, skola och försäkringskassa)

2 (Sjukvård och Försäkringskassa)

2 (Skola+ Sjukvård/

Försäkringskassa)

0 Ingen

serviceform 1 (Sjukvård/Skola/ Försäkringskassa)

I Figur 6 har vi gått till väga som följer:

med en romb markeras de informanter som har höga kunskaper i både finska och svenska, dvs. informanter som hamnat mellan 6 och 7 på båda skalorna,

652

SOU 2005:40

Bilaga 7

med en fyrkant markeras de informanter som har bedömt sina kunskaper i finska högre än sina kunskaper i svenska; kunska- perna i finska hamnar för dessa mellan 6 och 7 och kunskaper i svenska mellan 4 och 5,75,

med en triangel markeras de informanter som har bedömt sina kunskaper i svenska högre än sina kunskaper i finska; kunska- perna i finska för dessa hamnar mellan 2,5 och 5,5 på skalan och kunskaperna i svenska mellan 6 och 7; och sist,

en liten grupp, markerade med ringar, utgörs av två informan- ter som bedömt sina språkkunskaper i svenska och finska näst- intill likvärdiga, vid 4 och 5.

Resultaten pekar å ena sidan på en naturlig logik. Om man inte kan finska väl eller alls, vill man inte ha finskspråkig service, vilket an- tagligen då handlar om det egna, privata perspektivet. Om man inte kan svenska väl eller knappt alls, behöver man och vill man ha finskspråkig service i så många situationer som möjligt. Å andra sidan finns det parallellt med detta andra grupperingar, som man måste söka andra förklaringar till, sannolikt sådana som utgår ifrån:

familjesituation (anhöriga behöver språkstöd),

språkets symbolfunktion (finskan är ett känslospråk och har en symbolfunktion för finskbetonade identifikationer),

minoritetsställningen (man ska har rätt till finskspråkig service, eftersom finskan har en sådan särställning, praktiskt-historiskt eller juridiskt), eller

språkets överlevnadsmöjligheter (om finska inte undervisas i skolan, försvinner den).

Vi har tidigare presenterat informanternas egna detaljerade kom- mentarer om dessa aspekter i huvudtexten.

Bland de senare grupperingarna kan man notera bl.a. att de som klassat sin finska lägre än svenskan (trianglarna), har minst 6 av 18 valt att prioritera finska i förskolan/skolan. 10 av 18 av dem har också valt alternativet minst två områden inom vilka man vill ha service på finska. Det handlar i de flesta fallen om de yngre.

De äldre återfinns som tidigare presenterats bland dem som är finskdominanta (fyrkanterna). 16 av 19 av dessa vill ha finskspråkig service inom två eller tre av områdena vård, myndigheter och sko- lan. Minst 10 av dem prioriterar också finska i skolan, för yngre.

Två sammanfattande slutsatser om resultaten är:

653

Bilaga 7

SOU 2005:40

de konkreta språkliga förutsättningarna, dvs. språkfärdighe- terna, tycks påverka preferenserna direkt i ca en tredjedel av fallen, 15 av 45 (0 val + trianglar resp. 3 val + fyrkanter),

andra skäl, dvs. medmänskliga, ideologiska, psykologiska och språkbevarandeskäl tycks påverka ca två tredjedelar till att för- orda finsk språkservice inom minst ett av de nämnda områdena, vård, myndighetskontakter och skola, samt till att 31 av 45 vill ha finskspråkig service inom minst två av dessa områden.

7.11Ett försök till generalisering om identitetens roll för önskemålen angående service på finska i tre typiska kontexter, vård, myndighet och skola

För att för säkerhets skull ändå konkret studera vilken roll identi- teten skulle kunna ha för viljan att önska sig olika servicefunktio- ner på finska inom de tre representativa områdena sjukvård, en myndighet (Försäkringskassan) och inom förskola/skola, har vi placerat informanterna i samma typ av fält, som ovan. De fem typer av identiteter som förekom i de givna alternativen är av intresse här, dvs. finne, finne i Sverige, sverigefinne, finne och svensk, samt svensk. Resultatet återfinns i Figur 7.

Precis som vid relationen mellan språklig kompetens och öns- kemål om finskspråkig service, finns det även här en naturlig logik (Figur 7). De som betraktar sig som svenskar är minst, och dess- utom begränsat eller inte alls, intresserade av sådan service. De som betraktar sig som enbart finnar, har nästan lika klar preferens för finskspråkig service.

Men även mer allmänt finns det en samstämmighet mellan iden- tifikationerna: ju mer finskbetonad – enligt den skala som vi hy- potetiskt ansett utgöra en process mot svenskbetonad identitet – desto starkare vilja att önska sig finskspråkig service, samt ju mer svenskbetonad identifikation, desto svagare vilja att önska sig ser- vice på finska och skolgång på finska.

Den grupp på nio personer som angett sverigefinsk identitet, är ganska heterogen i sina val, men de flesta av dem återfinns bland dem som vill ha finskspråkig service inom alla tre områdena.

Det är sannolikt att det finns en mängd influenser i olika rikt- ningar här att ta med i diskussionen, där språklig kompetens, trivsel i Sverige, tankar om sverigefinskhetens långsiktiga bevarande, um- gänge med svenskar och finnar osv. spelar in. Men allmänt kan man anta, att det finns en sådan koppling återigen, att med mindre un-

654

SOU 2005:40

Bilaga 7

dervisning på finska och därmed avtagande kunskaper i finska identifierar sig allt färre som dominant finska, och därmed försva- gas viljan att underhålla en finskspråkig offentlig språklig kultur i Sverige.

Men som vi ser i Figur 7, rör det enkla sambandet mellan ett språk, en enkel identitet och önskemålen ovan, endast en del av informanterna. De flesta befinner sig i gränslandet mellan flera val, och än så länge leder den finska komponenten i deras tillvaro, språkligt, kulturellt, politiskt och identitetsmässigt, till att de stödjer bl.a. önskemål om att underhålla finskan i Sverige, även inom dessa mer offentliga domäner.

655

Bilaga 7

SOU 2005:40

Figur 7. Informanternas önskemål om finskspråkig service inom vård, myndigheter och skolan, uppdelning enligt självrapporterade identifikationer

3 (Sjukvård, skola och försäkringskassa)

2 (Sjukvård och Försäkringskassa)

2 (Skola+ Sjukvård/

Försäkringskassa)

0 Ingen	1 (Sjukvård/Skola/
serviceform	1 (Sjukvård/Skola/
	Försäkringskassa)
Finne	Finne i Sverige
Sverigefinne	och svensk
Svensk

Vi vill avsluta med en diskussion om dessa slutsatser och om de resultat vi presenterat ovan.

656

SOU 2005:40

Bilaga 7

8.Diskussion

I diskussionen kommer vi att försöka relatera resultaten till å ena sidan sverigefinnarnas minoritetsposition och dess status i förhål- lande till främst andan i Europarådets två konventioner om natio- nella minoriteter och minoritetsspråk. Å andra sidan vill vi disku- tera resultaten mot den fond som beskrivningar och generalise- ringar av olika gruppers språkbytes- och språkbevarandeprocesser utgör.

Inledningsvis kan vi konstatera att de informanter som vi inter- vjuat karaktäriseras av åtminstone följande drag, som har betydelse för diskussionen som följer:

de äldre är snarare stereotypiska företrädare för den äldre in- vandringen än säkerställt statistiskt representativa, med en hög andel kortutbildade, och med en tydligt urskiljbar andel språk- svaga i svenska,

de yngre har i en relativt hög grad lyckats bevara finskan stark, inte minst genom en ganska hög andel som har fått moders- målsundervisning i klassform, varför de kanske inte är helt re- presentativa för samtliga ungdomar med finsk bakgrund, men,

de utgör tillsammans med de äldre just den demografiska del av sverigefinnarna som borde utgöra en baspopulation för fins- kans språkliga och kulturella tradering även i nästa generation, och

både de äldre och de yngre är fast bosatta i det omfattande om- råde som benämnts Stockholms- och Mälardalsregionen, samt,

de uppvisar också en ganska bred variation i svaren på en del frågor.

Vi vill också framhäva att vi inte försökt ge statistiskt signifikanta data, utan snarare exempel på den individuella variationen, samti- digt som antalet informanter varit så stort att vissa resultat kunnat presenteras i tabellform och vi har sett det som möjligt att generali- sera med utgångspunkt i resultaten.

Resultaten visar att det finns ett utbrett intresse av att kvarhålla och utveckla möjligheten att stödja finskan i ett vidare perspektiv, liksom av att kommunicera med myndigheter på finska. Finskan fungerar dock främst som ett privat språk för dessa informanter, där hemmet och delvis fritiden, samt familjemedlemmar utgör de främsta samtalssituationerna och -partnerna på finska. Detta är typiskt i en språkbytesprocess där det inte längre är garanterat att språket förs över från en generation till nästa. För att det ska kunna

657

Bilaga 7

SOU 2005:40

ske, och i finskans fall i Sverige, språket utvecklas, behöver det få en tryggad position som ett offentligt brukat språk, vilket också är en huvudsaklig målsättning med bl.a. minoritetsspråkskonventio- nen. Det är också en förutsättning för att ett språk ska kunna fort- sätta vara kulturbärande. Offentligt språkbruk är t.ex. sådant som kontextuellt används i kontakter med myndigheter, i information från myndigheter, i utbildningsväsendet, i media och service från samt inom myndigheter.

Diskussionen om offentligt språkbruk är central av två skäl: dels utvecklar och bibehåller det en språklig standardvarietet, som är kopplad till en egen stilnivå, och som till stora delar också baserar sig på skriftspråket. Dels innebär ett sådant öppet offentligt språk- bruk att språkets status stöttas. Det i sin tur leder till att det också får en högre prestige i utbildningsväsendet. Ur konventionernas synvinkel behöver alltså inte sådan offentlig språkanvändning vara kopplad enbart till att medborgarna inte har kunskap i majoritets- språket.

Det tydligaste önskemålet för användning av finska med sam- hällets representanter återfinns inom äldreomsorg/åldringsvård och sjukvård, men även myndigheter såsom Försäkringskassa och Skatteverket nämns ofta. Denna typ av offentligt språkbruk är mål- sättningen med en mer avancerad språkpolitik, där språkets kultur- bärande funktioner ska kunna garanteras. Förutom önskemål om att kunna använda finska med myndigheter och inom vård/omsorg, finns det önskemål om att förskola, skola och gymnasienivån ska kunna erbjuda undervisning på och i finska. För både det föregå- ende önskemålet och för skolväsendet gäller, att detta inte enbart önskas av dem som berörs direkt av detta. Många yngre anser t.ex. att vård och omsorg om gamla ska kunna erhållas på det egna språ- ket, liksom många av dem anser att skolgång på och i finska är vik- tiga. Alla äldre i studien anser att sjukvård och vård/omsorg om äldre ska kunna väljas på finska och de flesta att det ska finnas möj- lighet att använda finska med andra verk och myndigheter, men de flesta anser också att skolgång på finska är viktig.

En aspekt av dessa önskemål är förvisso, att en del av dem prio- riterar dem av språkliga skäl, dvs. saknar egen kapacitet att använda svenska i just offentliga situationer, när de talar om kritiska aspek- ter på deras eget välbefinnande, såsom med läkare. Men det är uppenbart – även bland de yngre som generellt är mer kompetenta i svenska – att de också anser att finskan ska kunna leva vidare, i den meningen att man ska kunna få använda språket om behov finns, med myndigheter, och att man ska kunna få undervisning på och i

658

SOU 2005:40

Bilaga 7

finska för att finskan har en minoritetsställning. De flesta av de äldre är också på det klara med skillnaden mellan en invandrar- och minoritetspolitik. Bland de yngre har många en klart mer diffus bild av detta. Detta beror dels på bristande information om sveri- gefinska frågor från myndigheter, dels på frånvaron av en minori- tetspolitisk diskurs i svenska media.

En annan aspekt av detta är att finskan för många yngre är ett känslospråk, dvs. den betyder mycket för dem, samtidigt som detta utgör en av många grunder för en finskbaserad identitet. En tredje aspekt av detta är att de som identifierar sig som finnar eller som finska och svenska, snarare än svenska, prioriterar finskspråkig ser- vice och undervisning, samtidigt som detta också korrelerar med språkkunskaper i finska. Men inte heller detta gäller generellt, utan bland dem som vill ha finskspråkig service, finns både sådana som är bättre i sin svenska, och som inte identifierar sig som finnar. Man kan sammanfatta detta som att det finns en genuin och relativt utbredd vilja att stödja både finskspråkiga privata och offentliga domäners utveckling.

I språkbytesstudier korrelerar ofta försvagad språklig kompetens (minskad språklig komplexitet, minskat ordförråd osv.) i ett mino- ritetsspråk med tilltagande språkbyte, med domänförluster av språ- ket, med minskad skriftspråklig användning och en avsnävande sti- listisk förmåga (som kan resultera i s.k. monostylism, dvs. att man inte längre förmår variera sig språkligt efter person och situation). Denna typ av utveckling förebådas dessutom av våra resultat. Men vi har tolkat våra resultat också omvänt, att en försämrad språklig kompetens leder till mindre behov och förmåga att bibehålla och utveckla språklig mångsidighet och skicklighet. Det leder bl.a. till en tröghet i mediekonsumtion i minoritetsspråket, som så små- ningom ytterligare försvagar språket och reducerar dess domäner. På sikt leder det till att man tappar både receptiv (läsning) och pro- duktiv förmåga (skrivande) i skriftspråket. Som ett ytterligare re- sultat av denna process, som vi ser tecken på bland informanterna i den yngre generationen, leder det till försämrad språklig medve- tenhet och därmed till sämre språkligt självförtroende. I det skedet är språkbytet fullbordat, i och med att man inte har förmågan att använda språket med sina egna barn.

I detta urval tycks en bristande språklig självsäkerhet och för- måga beträffande finskans mer offentliga bruk redan ha funnits hos de äldre, som beror på deras utbildningslängd, yrkesval och vistel- setid i Sverige. Det bidrar till en förklaring av, som vi uppfattar det,

659

Bilaga 7

SOU 2005:40

de trots allt relativt tydliga tecknen på ett annalkande språkbyte i den yngre generationen.

Det finns dock en del tendenser som motsäger denna utveckling. De familjer, både bland de äldre och de yngre, som har valt redan i föregående generation, att inte satsa helhjärtat på finskan, fortsätter den traditionen i nästa. På samma sätt finns det familjer, där man gjort tvärtom. I föregående generation har man ansträngt sig för att bibehålla och utveckla finskan, vilket tycks vara en tradition som håller i sig i nästa generation. Det innebär att de som erhållit mo- dersmålsstöd i förskolan och -undervisning i klassform i skolan har en klart bättre prognos att välja och utveckla finskan även för sina egna barn.

Skolfrågorna är centrala för finskans framtid i Sverige. Vi har kunnat konstatera att valet av finska för barnen i förskola och skola, inte har fungerat friktionsfritt under en särskilt lång period i den svenska skolan. Både informationsmissar och praktiska skäl, liksom i en del fall svenska släktingars motstånd, har lett till att svenskan tagit över redan i förskoleåldern. Men även de som i olika situationer lyckats erhålla undervisning på eller i finska, har av olika skäl kunnat se hur isen smält under fötterna. Undervisningen har vartefter, både för samma barn, och för olika barn i samma familj, kunnat reduceras drastiskt från en termin till en annan. Utveck- lingsgången, som också tydligt uppfattats av informanterna, har varit att utrymmet och viljan att erbjuda och ge undervisning i finska minskat sedan 1980-talet, samt att skolans motstånd och den kommunala organisationen av undervisningen nästan helt elimine- rat finskan från den kommunala skolan. En förälder har träffande kallat detta för att det har varit som att simma i tjära. En paradox i denna utveckling är, att trots att föräldrarna ganska entydigt an- strängt sig för att få en kommunal service på detta område, har de blivit i stort sett helt hänvisade till friskolorna, om de vill erbjuda en tvåspråkig skolgrund för deras barn. Dessa åtta skolor räcker dock helt uppenbart inte till för att kunna garantera finskans fort- levnad på sikt, på nationell nivå.

Skolfrågorna är centrala av många skäl, men ur språkets synvin- kel är det elementärt att skolan ger en bred grund i ett mer omfat- tande språkbruk, som närmast syftar till att förbereda kunskapsin- hämtande på språket och till att skapa grunden för ett språkbruk i offentliga miljöer. Själva skriftspråkets befästande på modersmålet är också en helt central aspekt av skolans uppgifter. Detta möjlig- gör läsning, avancerad mediekonsumtion mm. på modersmålet. Vi kan konstatera, att med den utveckling som individerna i denna

660

SOU 2005:40

Bilaga 7

studie presenterar, och med kunskap från tidigare studier, att sko- lan har misslyckats med sin uppgift för finskan, ur ett språkbeva- randeperspektiv. Det är under rådande omständigheter för finskans del i den svenska skolan inte troligt att finskan kommer att vara ett språk som brukas i offentliga domäner, eller som fungerar kultur- bärande, eller som ens förs vidare inom hemmet, under en längre tid. Med kontinuerligt försvagad språklig kompetens, och svik- tande språkligt självförtroende, kommer unga familjer inte kunna bevara finskan in i framtiden. Då hjälper det föga att man trots det kanske kan kommunicera utan problem över generationsgränserna, men på svenska.

Målsättningen med minoritetsspråkskonventionen är att man ska bibehålla och utveckla språket både för privata och offentliga än- damål. Den målsättningen kommer man sannolikt inte kunna uppfylla för finskans del i Sverige, om inte förändringar kommer till stånd, med ett tydligt stöd i början, när barnen är små, genom skolväsendet. Skolan är den ena grundpelaren i den grund som språket står på, familjen den andra. Vi har tolkat det som så att många familjer ändå har varit framgångsrika med ”sin bit”, så att säga. De har förmedlat språket i sin talade form, till sina barn. En hel del av de äldre främst, menar också att varken en, som de ser som en lyckad, integration och ansträngningarna att förmedla språ- ket till barnen, har kommit till stånd tack vare samhällets stöd, utan p.g.a. egna insatser bland sverigefinnarna. Förvisso noterar de som har fått t.ex. modersmålsundervisning själva eller för sina barn, att det inte kunde ha åstadkommits utan myndigheternas stöd, men grundtonen är att man själv har varit mer aktivt pådrivande i denna utveckling. Det finns även självkritiska röster, som menar att en betydligt mer aktiv sverigefinsk befolkning skulle kunna medföra förbättringar på flera områden. Men det räcker inte på sikt, om skolan inte ger stadga åt språket. En slutsats torde vara, att i och med denna porösa grund under en längre tid har visat sig ge efter, riskerar hela det finskspråkiga bygget i Sverige att falla ihop. Som vi ser det, kan varken en ökad invandring från Finland, eller åtgärder för att förbättra finskans levnadsförhållanden i offentliga domäner, ensamma och på sikt trygga finskan som ett funktionsfähigt, kul- turbärande språk i Sverige.

Både äldre och yngre, liksom deras referenser till såväl mor-/far- föräldrar som barn och barnbarn, kommenterar förlusten av för- mågan att kunna kommunicera över generationsgränser. Sådana privata skäl anses i en del sammanhang vara mindre viktiga än t.ex. att man ska ha nytta av språket inom ett yrke eller få ett officiellt

661

Bilaga 7

SOU 2005:40

meritvärde för språket. Vi har tolkat dessa kommentarer som så, att man kanske har tenderat att underskatta den betydelse informan- terna i denna studie och i andra språkbytesstudier har reserverat just för den möjligheten, att direkt och genom ett känslospråk kommunicera med inte minst generationen bortom den egna kärnfamiljen. Både närheten som språket ger, men också möjlighe- ten att överhuvudtaget bli delaktig i den egna släktens historia, att förstå varifrån man kommit, och ha kunskap om sina rötter, spelar en central roll för känslan av att man mister språket. Vi har valt att kalla detta för språksorg, och den uttrycks både av äldre gentemot barnbarnen, och yngre gentemot mor-/farföräldrar.

Språksorgen kan också ses i skenet av språkinlärning och den in- sats som detta kräver. Många menar att de visst skulle vilja lära sig språket igen när de en gång förlorat kompetensen, helt eller delvis, i det. Det som då framstår som ett hinder, är den faktiska ansträng- ningen det innebär att lära sig ett språk från grunden och till en hög nivå, i vuxen ålder. Detta är ett hinder både av attitydmässiga skäl – man kanske anser att det är svårt för äldre att lära sig språk – och av praktiska skäl – familj och andra vardagsbestyr ger inte utrymme för det. De som fortfarande har kvar – speciellt bland de yngre – färdigheter i finska, menar emellanåt att de fått finskan gratis. I själva verket bortser man då från att språkinlärning, för att man ska kunna ha kapacitet att föra språket vidare till nästa generation, å ena sidan kräver att man dels ska ha lärt sig det mångsidigt och un- der lång tid, i kontakt med många olika personer och i olika situa- tioner, dels att man lyckas underhålla det. Å andra sidan uppfattar man inte att språkliga färdigheter är att jämföra med en ”färskvara”: om man inte använder dem, förfars de. Språkglömska, som detta handlar om, är dessutom ett fenomen som liksom språkbyte blir observerbart retroaktivt, när det tenderar att vara för sent att göra något åt den.

Finskan saknar alltså en tydlig offentlig hemvist i Sverige, vilket i sin tur innebär att den saknar utbildningsmässiga och ekonomiska incitament. Det leder till att viljan att utveckla språket för bruk utanför en privatsfär begränsas, just p.g.a. av denna begränsade domäntäckning. Om man betraktar detta ur språkbytets synvinkel

– förutsatt att inga dramatiska förändringar sker – är den oundvik- liga konsekvensen att det är en fråga om enstaka generationer innan finskan försvinner från mer allmänt bruk i Sverige. Syftningen med Europarådets konventioner att bevara och utveckla finskan i Sverige kommer därmed inte att kunna uppnås.

662

SOU 2005:40

Bilaga 7

Som vi tolkar dessa resultat, pekar de mot presentationen av två nödvändiga krav, eller ”åtgärdspaket”. Dels kommer en ansenlig del av den sverigefinska åldrande befolkningen akut och redan idag, att vara helt beroende av språkhjälp, antingen i form av tolkning eller finskkunnig personal. Vidden av detta problem kan ses om man gör ett tankeexperiment. Det finns idag kanske några hundra finsk- språkiga platser totalt i Sverige inom olika former av sjukvård och äldreomsorg för äldre. Behovet kan räknas i tiotusental idag, men kanske redan om något år i femsiffriga antal. Dessa behöver direkt påkallad språkservice, som till stor del antagligen handlar om att organisera och fortbilda språkkunniga personer till rätt befatt- ningar. Denna aspekt på språkservice, dvs. inom sjukvård och om- sorg, finns medtagen som en mer krävande möjlighet för ett ratifi- cerande land att ta hänsyn till, i minoritetsspråkskonventionen.

Dels behöver det offentliga språkbruket – för att finskan ska kunna förbli kulturbärande in i framtiden – utökas och normalise- ras. Det skulle också innebära en avsevärd statushöjning för fins- kan, vilket i sin tur skulle ge effekter på viljan att välja finska som ett undervisningsspråk i förskola och skola. En central aspekt av uppbyggnaden av en meritfylld finska, och för att den ska kunna fungera i offentlig miljö, är att man reformerar och garanterar un- dervisning på finska, på alla de nivåer som nämnts av informan- terna, förskola, skola, gymnasium och högskola. En kontinuerlig och gedigen språklig utbildning ger på sikt också förutsättningar för en vitalisering av det kulturella livet och även av bl.a. egensprå- kig mediekonsumtion.

En väg att komma dit, vilket också tydligt framgått av infor- manternas svar på vår enkät, är att man informerar minoriteten själv om vilka möjligheter och rättigheter man har, samt att man demonstrerar för olika myndigheter, både genom tydligare marke- ringar från den sverigefinska gruppen och från regering och riks- dag, vilken vikt desamma rättigheterna och möjligheterna har för en stor del av Sveriges befolkning, den sverigefinska. Detta är ett demokratiskt och praktiskt dilemma, både för minoriteten och för majoriteten, men det är ett dilemma som ännu går att lösa.

663

Bilaga 7

SOU 2005:40

Referenser

Andersson, Helena 2002. = Hemmet finns där vägarna möts. Sveri- gefinländarnas liv i samhälle och kyrka. Uppsala: Svenska kyr- kan.

De Geer, Eric 2004. Den finska närvaron i Mälarregionen. En geo- grafisk-statistisk studie över de finsktalande i Sverige. Rapporter från Finskt språk- och kulturcentrum, 2. Mälardalens hög- skola, Eskilstuna.

Dir. 2004:6. Finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen. Justitiedepartementet, Stockholm.

Ehrnebo, Paula & Lainio, Jarmo m fl. 2001. Ruotsinsuomalaisten nuorten puhekielen sanastoa/Om ordförrådet i sverigefinska ungdomars talspråk. Ruotsinsuomalaisen kielilautakunnan julkaisuja, 7. Stockholm: Sverigefinska språknämnden.

Ejendahl, Barbro, 2004. Finns finska på biblioteken? Folkbibliote- kens verksamhet för finsktalande i Sverige. Kulturrådet. Stock- holm.

Ekman, Sirkka-Liisa 1993. Monolingual and bilingual communica- tion between patients with dementia diseases and their caregivers. Umeå University Medical Dissertations, New Series, No 370. Umeå University: Department of Advanced Nursing.

Elenius, Lars & Ekenberg, Stefan 2002. Minoritetsspråk och myn- dighetskontakt. Centrum för utbildning och forskning inom samhällsvetenskap. Luleå Tekniska Universitet.

Elenius, Lars 2005. Ett uthålligt språk – genomförande av lagarna om användning av minoritetsspråk i förvaltningsområdena i Norr- bottens län åren 2000–2004. Centrum för utbildning och forsk- ning inom samhällsvetenskap. Luleå Tekniska Universitet.

Eriksson, Robert & Jonsson, Jan O., 1993 = Ursprung och utbild- ning. Social snedrekrytering till högre studier. SOU 1993:85. Utbildningsdepartementet, Stockholm.

Euromosaic 1996 = The production and reproduction of the minority language groups in the European Union, European Commis- sion. (ISBN 92-827-5512-6). Se även: http://www.uoc.edu/euromosaic/web/homean/index1.html

Födelselandets betydelse, 2004. En rapport om hälsan hos olika in- vandrargrupper i Sverige. Statens folkhälsoinstitut. www.fhi.se

Hall, Stuart 1999. Identiteetti. Tampere: Vastapaino.

Himanen, Tiina 2004. Kyselytutkimus SVT:n suomenkielisen toimituksen tv-ohjelmista. Raportti. Sveriges Television, Finskspråkiga redaktionen.

664

SOU 2005:40

Bilaga 7

Huss, Leena 1999. Reversing Language Shift in the Far North. Ling- uistic Revitalization in Northern Scandinavia and Finland. Stu- dia Uralica Upsaliensia, 31. Uppsala Universitet.

Hyltenstam, Kenneth (red.) 1999. Sveriges sju inhemska minori- tetsspråk. Lund: Studentlitteratur.

Hyltenstam, Kenneth & Milani, Tommaso 2004. Nationella mino- riteter och minoritetsspråk. Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på nationell nivå: ett minoritets- språksperspektiv. Rapport för Konstitutionsutskottet. Decem- ber 2004. Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Jaakkola, Magdalena 1983. Finnish Immigrants in Sweden. Networks and Life Styles. Research Group for Comparative Sociology, Research Reports, 30. University of Helsinki.

Janulf, Pirjo 1987. Kommer finskan i Sverige att fortleva? Acta Uni- verstitatis Stockholmiensis. Studia Fennica Stockholmiensia, 7. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Jennische, Rikard, 2004. De nationella minoriteterna och folkbiblio- teken. NAMIS, Centrum för multietnisk forskning, Uppsala Universitet.

Ju 2004:01. Finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen. Justitiedepartementet, Stockholm

Lag 1999:1175. Om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyn- digheter och domstolar. SFS.

Lag 1999:1176. Om rätt att använda finska och meänkieli hos för- valtningsmyndigheter och domstolar. SFS:

Lainio, Jarmo 2001. The protection and rejection of minority and majority languages in the Swedish school system. In: Boyd, Sally & Huss, Leena, (eds.). Managing multilingualism in a European nation-state: Challenges for Sweden, 32–50. Cleve- don, Buffalo, Toronto & Sydney: Multilingual Matters Ltd.

Lainio, Jarmo & Wande, Erling 1996. Finskan i utbildningsväsendet och sverigefinnarnas utbildning i Sverige. I: Lainio, Jarmo (red.), Finnarnas historia i Sverige, del 3, 311–378. Tiden efter 1945. Helsingfors & Stockholm: Finska historiska samfundet & Nordiska Museet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, 2002. Finska, meänkieli och sa- miska. Utvärdering av regionala åtgärder för nationella mino- ritetsspråk.

Melakari, Esko 2003. Finskan – ett svenskt språk. En kartläggning av det finska språkets ställning i det svenska samhället i början av 2000-talet. Stockholm: Föreningen Norden.

665

Bilaga 7

SOU 2005:40

Otterup, Tore 2005. ”Jag känner mig begåvad bara”. Om flersprå- kighet och identitetskonstruktion bland ungdomar i ett multiet- niskt förortsområde. Göteborgsstudier i nordisk språkveten- skap, 2. Institutionen för svenska, Göteborgs universitet.

Rapport om finska språkets ställning i Göteborg, 2004. Delegationen för den sverigefinska minoriteten i Göteborg. Sverigefinska di- striktet, Göteborg.

Skrivelse 1994:1. Regeringens skrivelse 1/1994. Finska – ett in- hemskt språk i Sverige. Stockholm.

SOU 1997:192. Steg mot en minoritetspolitik. Europarådets kon- vention om historiska minoritetsspråk. Betänkande av mino- ritetsspråkskommittén. Stockholm.

SOU 1997:193. Steg mot en minoritetspolitik. Europarådets kon- vention för skydd av nationella minoriteter. Betänkande av minoritetsspråkskommittén. Stockholm.

Stödet till nationella minoriteter och landsdels- eller minoritetsspråk i fem länder, 2005. Riksdagens utredningstjänst. Stockholm.

Tuomela, Veli, 2001. Tvåspråkig utveckling i skolåldern. En jämfö- relse av sverigefinska elever i tre undervisningsmodeller. Cent- rum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Winsa, Birger 2005. Socialt kapital i en- och flerspråkiga regioner. (Prel. titel.) Utkommer i: Stockholm Studies in Finnish Lang- uage and Literature, Department of Finnish, Stockholm Uni- versity.

Ylikiiskilä, Antti 2001. Tvåspråkiga skolbarns verbanvändning i svenska. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Stu- dies in Scandinavian Philology, New Series, 24. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Österlund-Pötzsch, Susanne 2003. American Plus. Etnisk identitet hos finlandssvenska ättlingar i Nord-Amerika. Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland, nr 658. Helsingfors.

666

SOU 2005:40

Bilaga 7

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Finska språket i Stockholms- och	Dir.
Mälardalsregionen	2004:6

Beslut vid regeringssammanträde den 22 januari 2004.

Sammanfattning av uppdraget

Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för finska skall utredaren

lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,

redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering.

Bakgrund

667

Bilaga 7

SOU 2005:40

nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Bestämmelserna i dessa konventioner har ut- gjort en grund för den svenska politiken på området.

Behovet av en utredning

668

SOU 2005:40

Bilaga 7

medan den största delen av sverigefinnarna lever i sådana delar av Sverige som inte omfattas av den särskilda minoritetsspråkslag- stiftningen. Arbetsgruppen pekar på ett tilltagande intresse för finska och finsk kultur. Vid Mälardalens högskola har genom regi- onalt och lokalt initiativ ett finskt språk- och kulturcentrum inrät- tats. Arbetsgruppen anser att det finns skäl att överväga förutsätt- ningarna för och konsekvenserna av att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till vissa områden utanför det nuvarande förvaltningsområdet.

Uppdraget

669

Bilaga 7

SOU 2005:40

Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgär- der.

Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005.

(Justitiedepartementet)

670

SOU 2005:40

Bilaga 7

Bilaga 2a

Syvähaastattelun pohjakaavake/Underlag för djupintervjuerna

Utredningen om finska språket (Ju 2004:01)

Vasagatan 8–10

103 33 Stockholm

(Genom) Finskt språk- och kulturcentrum Mälardalens högskola (JL, AlL)

Box 325

631 05 Eskilstuna

Kysymyksiä / Frågor:

1.Nykyinen kotikunta/Nuvarande hemkommun ______________

2.Sukupuoli/Kön

3 Ikä/Ålder

4. Syntynyt/Född i

Suomessa/Finland, missä/var______________________________

Ruotsissa/Sverige, missä/var______________________________

5a. Jos olet syntynyt Suomessa, minä vuonna muutit Ruotsiin?

Om Du är född i Finland, vilket år flyttade Du till Sverige? ______

5b. Jos olet muuttanut monta kertaa, milloin muutit viimeksi Ruotsiin/Om du flyttat till Sverige i flera omgångar, när flyttade du senast hit?_________________

6. Koulua/koulutusta Suomessa/Utbildning i Finland?

________________________________________________________

Koulua/koulutusta Ruotsissa/_______________________________

671

Bilaga 7

SOU 2005:40

Utbildning i Sverige?

7.Ammatti tällä hetkellä/Yrke nu___________________________

8.Mitä teet tällä hetkellä/missä käyt töissä/Sysselsättning nu?

________________________________________________________

9.Miten hyvin hallitset suomea/hur väl behärskar du finska?

10. Miten hyvin hallitset ruotsia/hur väl behärskar du svenska?

11. Miten hyvin hallitset muita kieliä/hur väl behärskar du andra språk (mitkä/vilka)

12. Kuinka tärkeää Sinun mielestäsi on, että Ruotsissa tuetaan suomen kieltä? Hur viktigt anser Du att det är att man stödjer finska i Sverige?

13. Mitä tiedät suomen vähemmistökielen erityisasemasta Ruotsissa?/Vad vet du om finskans särskilda ställning som minoritetsspråk i Sverige?

Mistä olet saanut tietää siitä/Varifrån har du fått information om detta?

672

SOU 2005:40

Bilaga 7

14.Mitä sinä ajattelet vähemmistöasemasta/Vad tycker du om mi- noritetsställningen?

15.Onko sinusta tärkeää, että suomella on erikoisasema, verrattuna muihin, myöhemmin tulleisiin siirtolaiskieliin/Tycker du att finskan ska ha samma ställning som andra, senare invandrarspråk?

16.Missä yhteyksissä sinä käytät suomea/I vilka sammanhang an- vänder du finska?

Eri tilanteissa/Olika situationer?____________________________

________________________________________________________

b. Eri ihmisten kanssa, kenen/Med olika personer, vem?_________

________________________________________________________

17.Missä tilanteissa sinun pitäisi voida puhua suomea?/I vilka situ- ationer skulle du behöva tala finska?________________________

18.Mitä haluaisit parantaa koskien suomen taitojasi/Vad skulle du vilja förbättra i dina finskakunskaper?_________________________

19.Mitä haluaisit parantaa koskien ruotsin taitojasi/Vad skulle du vilja förbättra i dina svenskakunskaper?_______________________

20.Mitä sinä voisit ajatella tekeväsi sen edestä/Vad skulle du kunna tänka dig att göra för att uppnå det?__________________________

21.Järjestetäänkö kotipaikkakunnallasi tai kunnassa suomen kielen kursseja?/Finns det kurser i finska på din hemort eller i kommu- nen?_____________________________________________

22.Onko Sinusta tärkeää, että kotipaikakunnallasi on suomenkielisiä julkisia palveluja?/Är det viktigt för Dig att det finns finskspråkig offentlig service på hemorten?

Jos Ei, miksi? Om Nej, varför?_______________________________

23. Jos vastauksesi on kyllä, minkälaisia palveluja tulisi olla suomenkielellä?/Om Ditt svar är ja, vilken typ av finskspråkig service borde det finnas?

673

Bilaga 7

SOU 2005:40

Esikoulussa, koulussa/Inom förskola/skola_____________

Sairaanhoidossa/Sjukvård___________________________

Vanhusten hoidossa/Åldringsvård____________________

Tuomioistuimissa/Domstolar________________________

”Sairaskassalla”/Försäkringskassa_____________________

Verotoimistossa/Skatteverket________________________

Muualla/Annat?___________________________________

24.Jos voisit käyttää suomen kieltä viranomaisten kanssa asioidessasi, koska ja missä tekisit sen/Om du fick använda finska med myndigheter, när och var skulle du göra det?

________________________________________________________

25.Tarvitsetko kielen takia apua esimerkiksi terveyskeskuksessa tai asioidessasi viranomaisten kanssa?/Behöver Du hjälp på grund av språket när Du t. ex. besöker vårdcentralen eller har kontakt med myndigheter?_____________________________________________

26.Keneltä saat apua, jos tarvitset sitä? Vem brukar Du få hjälp av, om Du behöver det?________________________________________

37a. Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua vanhusten huollossa/Hur viktigt anser du att det är att man får finskspråkig äldreomsorg, -service?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

37b. Kuinka tärkeänä pidät suomenkielistä palvelua sairaanhoidossa /Hur viktigt anser du att det är att man får finskspråkig service inom sjukvården?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

38. Osallistutko suomenkieliseen toimintaan vapaa-ajalla? Mihin toimintaan?/Deltar Du i någon finskspråkig verksamhet på fritiden? Vilken typ av verksamhet?

(Seurat, seurakunta, kulttuuriharrastuksia, mitä?/Föreningar, för- samlingsarbete kulturintresse, vad?), Jos et, miksi?/Om inte, varför?

674

SOU 2005:40

Bilaga 7

39.Mistä suomenkielisestä kulttuuritoiminnasta olisit kiinnostunut? Mihin toimintaan menisit itse mukaan?/Vilken typ av finskspråkiga kulturaktiviteter skulle du vara intresserad av? Vad skulle du delta i om det fanns?

40.Katsotko suomenkielisiä ohjelmia televisiosta? Kenen lähettämiä ohjelmia?/Ser Du på finskspråkiga program på TV? Vems program?

41.Onko sinulla tapana vuokrata suomenkielisiä video-/DVD- filmeja? Mistä/kenen kautta?/Brukar du hyra finskspråkiga video- /DVD-filmer? Genom vem?

42.Kuunteletko suomenkielisiä ohjelmia radiosta? Kenen lähettämiä? Mitä ohjelmia? Lyssnar Du på finskspråkiga program på radion? Vems program?Vilka program?

43.Luetko suomenkielisiä lehtiä? Jos luet, mitä lehtiä?/Läser Du finskspråkiga tidningar och i så fall vad?

44.Onko suomen kielen asema, vai jokin muu asia ruotsinsuomalaisten tärkein kysymys?/Är finska språkets ställning, eller någon annan sakfråga sverigefinnarnas viktigaste fråga?

45.Tunnetko itsesi muuten ruotsinsuomalaiseksi/Känner du dig förresten som en sverigefinne

Kyllä/Ja______________

vai pidätkö itseäsi/eller känner du dig som:

suomalaisena/en finne____________________________________

suomalaisena Ruotsissa/finne i Sverige______________________

sekä suomalaisena että ruotsalaisena_________________________

ruotsalaisena/en svensk___________________________________

Kommentti/kommentar____________________________________

46.Mikä seikka tekee sinusta X/Vad är det som gör dig till X?

47.Mitä Ruotsi ja ruotsalaiset voisivat sinusta vaatia, jotta ruotsinsuomalaiset olisivat integroitunut osa Ruotsin yhteiskuntaa?/Vad tycker du Sverige och svenskar ska kunna begära

675

Bilaga 7

SOU 2005:40

för att sverigefinnarna ska vara en integrerad del av det svenska sam- hället?

48.Mitä ruotsinsuomalaiset/suomalaiset Ruotsissa voisivat sinusta vaatia, jotta he tulevaisuudessakin olisivat toimiva osa Ruotsin yhteiskuntaa/Vad tycker du att sverigefinnarna ska kunna kräva för att de ska kunna fortsätta vara fungerande en finskspråkig del av det svenska samhället?

49.Miten onnistuneena sinä pidät Ruotsin suomalaisia koskeva integraatiopolitiikkaa/Hur lyckad tycker du att Sveriges integrations- politik har varit beträffande sverigefinnarna?

-						+
1	2	3	4	5	6	7

50a. Kumpi seuraavista adjektiiveista kuvaa mielestäsi parhaiten suomenkieltä?/Vilka av följande adjektiver tycker du beskriver det finska språket bäst?

Ruma/Ful				Kaunis/Snygg
1	2	3	4	5	6	7
Hauska/Rolig				Tylsä/Tråkig
1	2	3	4	5	6	7
Epäonnistunut/Misslyckad				Menestynyt/Framgångsrik
1	2	3	4	5	6	7
Epäluotettava/Opålitlig				Luotettava/Pålitlig
1	2	3	4	5	6	7
Älykäs/Intelligent				Tyhmä/Dum
1	2	3	4	5	6	7
Epäsympaattinen/Osympatisk				Sympaattinen/Sympatisk

676

SOU 2005:40

Bilaga 7

50b. Kumpi seuraavista adjektiiveista kuvaa mielestäsi parhaiten ruotsinkieltä?/Vilka av följande adjektiver tycker du beskriver det svenska språket bäst?

Ruma/Ful				Kaunis/Snygg
1	2	3	4	5	6	7
Hauska/Rolig				Tylsä/Tråkig
1	2	3	4	5	6	7
Epäonnistunut/Misslyckad				Menestynyt/Framgångsrik
1	2	3	4	5	6	7
Epäluotettava/Opålitlig				Luotettava/Pålitlig
1	2	3	4	5	6	7
Älykäs/Intelligent				Tyhmä/Dum
1	2	3	4	5	6	7
Epäsympaattinen/Osympatisk				Sympaattinen/Sympatisk

51. Haluatko lisätä jotakin tähän, mikä koskee suomen kielen asemaa Ruotsissa? Vill Du tillägga något som rör finska språkets ställning i Sverige?

Kiitos!/Tack!

677

Bilaga 7

SOU 2005:40

Bilaga 2b

27. Asuvatko vanhempasi ja isovanhemmat Ruotsissa, missä (kunta)/Bor dina föräldrar och far-/morföräldrar i Sverige, var (kommun)?

Kerro hieman heistä/Berätta lite om dessa!

Jos näin ei ole, jatka kysymyksestä numero 37.

Om det inte finns, fortsätt till fråga nummer 37.

28.Käytätkö suomea vanhempiesi kanssa, entä isovanhempien kanssa? Använder du finska med dina föräldrar och hur är det med far-/morföräldrar?

(Missä he asuvat/Var bor dessa?)

29.Jos vanhempasi kasvoivat Ruotsissa, saivatko he kotikielenopetusta?/Om du har föräldrar uppvuxna i Sverige, fick de hemspråksundervisning i skolan?

30.Saitko sinä äidinkielentukea esikoulussa? Fick du modersmåls- stöd i förskolan?

Miksi, miksi ei/Varför, varför inte?

31.Saiko perhe informaatiota esikoulun äidinkielentuesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsstöd i försko- lan? I så fall hur?

(Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muitten kautta/

Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

32.Miten sinun kuntasi on toiminut suomen kielen tueksi koulussa (mikä kunta?)/Hur har din kommun ställt upp för finskan in skolan (vilken kommun)?

33.Miten kunta on vaikeuttanut/huonontanut suomen asemaa koulussa/Hur har den försvårat/försämrat finskans möjligheter i skolan?

34.Saitko kotikielen tai äidinkielen opetusta koulussa; miksi, miksi ei/Fick du hemspråks- eller modersmålsundervisning i skolan? Varför, varför inte?

678

SOU 2005:40

Bilaga 7

35. Saiko perhe informaatiota koulun äidinkielenopetuksesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsundervis- ningen i skolan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muitten kautta/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

36a. Mitä mieltä olet suomen kielen tarpeellisuudesta Ruotsissa/

Hur viktig tycker du att finskan i Sverige är?

b.Entä vanhemmat/Hur är det med föräldrarna?

c.Entä isovanhemmat/Hur är det med far- och morföräldrarna?

679

Bilaga 7

SOU 2005:40

Bilaga 2c

27. Onko sinulla lapsia ja onko heillä lapsia, alle 18 vuotta vanhoja?

Finns det barn och har dessa barnbarn under 18 år? Kerro hieman heistä/Berätta lite om dessa?

Jos näin ei ole, jatka kysymyksestä numero 37.

Om det inte finns, fortsätt till fråga nummer 37.

28.Käyttävätkö lapsenlapset suomea kotona, tai muualla, vanhempien kanssa? Miten on isovanhempien kanssa? Använder barnen finska hemma, på annat håll, med föräldrar? Hur är det med far-/morföräldrar? (Missä he asuvat/Var bor dessa?)

29.Jos on lapsia, onko heille tarjottu suomen tukea esikoulussa?

Om det finns yngre barn, har de erbjudits modersmålsstöd i förskolan? b. Entä lapsenlapsille/Hur är det med barnbarnen?

30.Saivatko lapset äidinkielentukea esikoulussa? Fick barnet/ bar- nen i modersmålsstöd i förskolan?

Miksi, miksi ei/Varför, varför inte?

b. Entä lapsenlapset/Hur är det med barnbarnen?

31a. Saiko perhe informaatiota esikoulun äidinkielentuesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsstöd i förskolan? I så fall hur?

(Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muiden kautta/

Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

b. Tiedättekö miten lapsenlasten tilanne on/Vet ni hur situationen är för barnbarnen?

32.Miten sinun kuntasi on toiminut suomen kielen tukemiseksi koulussa (mikä kunta)/Hur har din kommun ställt upp för finskan in skolan?

33.Miten kunta on vaikeuttanut/huonontanut suomen asemaa koulussa/Hur har den försvårat/försämrat finskans möjligheter i skolan?

34a. Kun teillä oli lapsia kouluiässä, oliko heillä oikeutta saada ja saivatko he äidinkielen opetusta koulussa; miksi, miksi ei/När ni

680

SOU 2005:40

Bilaga 7

hade barn i skolåldern, hade de rätt att få och fick de modersmålsun- dervisning i skolan? Varför, varför inte?

b. Entä lastenlasten tilanne/Hur är det i barnbarnens situation?

35. Saiko perhe informaatiota koulun äidinkielenopetuksesta? Jos näin on, miten?/Fick familjen information om modersmålsundervis- ningen i skolan? I så fall hur? (Kirjallisesti, suullisesti, itse hankkinut tietoa, muitten kautta/Skriftligt, muntligt, själv skaffat information, genom andra?)

36a. Mitä mieltä lapsesi ovat suomen kielen tarpeellisuudesta Ruotsissa/Hur viktig tycker barnen att finskan är i Sverige?

b. Entä lastenlapset/Hur är det med barnbarnen?

681

Statens offentliga utredningar 2005

Kronologisk förteckning

1.Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. Ku.

2.Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter.

Ku.

3.Sveriges tillträde till 1995 års Unidroit- konvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. Ku.

4.Liberalisering, regler och marknader. + Bilagor. N.

5.Postmarknad i förändring. N.

6.Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. Ju.

7.Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. Fi.

8.Behov av rörlig ledningsstödsresurs. Fö.

9.KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel. UD.

10.Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. M.

11.Välfärdsverksamhet för sjömän. N.

12.Bokpriskommissionens slutrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. U.

13.Lördagsdistribution av dagstidningar. U.

14.Effektivare handläggning av anknyt- ningsärenden. UD.

15.Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. UD.

16.Reformerat system för insättnings- garantin. Fi.

17.Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. Jo.

18.Prospektansvar. Fi.

19.Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. Fi.

20.Konsumentskydd vid modemkapning. Ju.

21.Vinstandelar. Fi.

22.Nya upphandlingsregler. Fi.

23.en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. Fi.

24.Arbetslivsinriktad rehabilitering. Framtida organisation för Arbetslivs- tjänster och Samhall Resurs AB. N.

25.Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. S.

26.Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. S.

27.Den svenska fiskerikontrollen – en ut- värdering. Jo.

28.Dubbel bosättning för ökad rörlighet. Fi.

29.Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklings- avtal. Ju.

30.Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. M.

31.Stödet till utbildningsvetenskaplig forskning. U.

32.Regeringens stabsmyndigheter. Fi.

33.Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. M.

34.Socialtjänsten och den fria rörligheten. S.

35.Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. Fi.

36.På väg mot ... En hållbar landsbygds- utveckling. Jo.

37.Tolkutbildning – nya former för nya krav. U.

38.Tillgång till elektronisk kommunika- tion i brottsutredningar m.m. Ju.

39.Skog till nytta för alla? N.

40.Rätten till mitt språk Förstärkt minoritetsskydd. Ju.

Statens offentliga utredningar 2005

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. [6]

Konsumentskydd vid modemkapning. [20] Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklings- avtal. [29]

Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. [38]

Rätten till mitt språk

Förstärkt minoritetsskydd. [40]

Utrikesdepartementet

KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel.[9]

Effektivare handläggning av anknytnings- ärenden. [14]

Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. [15]

Försvarsdepartementet

Behov av rörlig ledningsstödsresurs. [8]

Socialdepartementet

Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. [25]

Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. [26]

Socialtjänsten och den fria rörligheten. [34]

Finansdepartementet

Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. [7]

Reformerat system för insättnings- garantin. [16]

Prospektansvar. [18]

Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. [19]

Vinstandelar. [21]

Nya upphandlingsregler. [22]

en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. [23]

Dubbel bosättning för ökad rörlighet. [28] Regeringens stabsmyndigheter. [32]

Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. [35]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. [1]

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter. [2]

Sveriges tillträde till 1995 års Unidroit- konvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. [3]

Bokpriskommissionens slutrapport.

Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. [12]

Lördagsdistribution av dagstidningar. [13] Stödet till utbildningsvetenskaplig

forskning. [31]

Tolkutbildning – nya former för nya krav. [37]

Jordbruksdepartementet

Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. [17]

Den svenska fiskerikontrollen – en ut- värdering. [27]

På väg mot ... En hållbar landsbygds- utveckling. [36]

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. [10] Lagen om byggfelsförsäkring.

En utvärdering. [30]

Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. [33]

Näringsdepartementet

Liberalisering, regler och marknader. [4] Postmarknad i förändring. [5] Välfärdsverksamhet för sjömän. [11] Arbetslivsinriktad rehabilitering.

Framtida organisation för Arbetslivs- tjänster och Samhall Resurs AB. [24]

Skog till nytta för alla? [39]