11 Erfarenheter av kortare arbetstid

I detta kapitel redovisas uppfattningar om kortare arbetstid och dess inverkan på hälsa och jämställdhet.

11.1 Hälsa och välbefinnande

Arbetstidens längd och förläggning har betydelse för kvinnors och mäns möjlighet att planera sin tid och för möjligheten att kombi- nera arbetslivet och livet i övrigt. Möjligheten att kunna påverka arbetstiden är viktig för människors hälsa och välbefinnande. Begreppet hälsa har olika betydelser; dels betyder det den fysiska hälsan, den som står för alla kroppens organs välbefinnande. Dels har begreppet en mer allmängiltig betydelse att ”vara vid god hälsa” dvs. snarare att må bra.

Hälsoaspekter var tillsammans med arbetarskydd de argument som var bärande vid de arbetstidsförkortningar som genomfördes under första hälften av 1900-talet. Under decennierna därefter har förändringar av arbetstidens längd främst haft ett välfärds- och inte ett hälsoperspektiv. Den ökning av variationer i arbetstidens för- läggning som vi ser idag är både ett resultat av verksamhetens krav och av arbetstagarnas önskemål om att själva kunna styra över sin tid.

Det finns tecken som tyder på att arbetslivet inte är utformat på ett sätt som är anpassat till människans förmåga och behov. Stres- sen i arbetslivet och risken för utbrändhet är frågor som idag lyfts

fram i diskussionen om arbetstiden.
Drygt	550 000	personer är förtidspensionerade och	knappt
300 000	personer	är sjukskrivna från sina arbeten.	Nästan

14 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) fick under 2004 sin försörjning från sjukpenning och sjuk- och aktivitets-

131

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

SOU 2005:106

ersättning (tidigare förtidspension).1 Nästan 60 procent av de sjuk- skrivna uppger att de skulle kunna arbeta, åtminstone en del av sin normala arbetstid, om de i större utsträckning kunde påverka sin arbetssituation. Det skulle tex. kunna handla om att vid behov arbeta färre timmar per dag eller vecka eller få mer flexibla arbets- tider. 32 procent av de heltidssjukskrivna uppger att de skulle vilja arbeta deltid med tanke på sin arbetsförmåga.2

Arbetstiden har flera aspekter som har betydelse för arbetstaga- rens hälsa och välbefinnande. Bland annat har möjligheten till återhämtning mellan arbetspass och möjligheten att själv påverka sina arbetstidsförhållanden så att de kan anpassas till livssituationen i övrigt betydelse.3

Genom att arbeta kortare tid per vecka blir tiden för åter- hämtning längre och möjligheten att orka vara kvar i arbetslivet ökar. Det finns samtidigt en risk att arbetstempot drivs upp för de kvarvarande. Ett ökat inflytande över arbetstiden ger större möjlig- heter för arbetstagaren att kombinera arbete, fritidssysselsättning och familjeliv.

Inflytande

Den största enskilda faktorn bakom en positiv inställning till arbetstiden är graden av upplevt inflytande. På de arbetsplatser där personalens kunskaper och erfarenheter utnyttjas och erkänns som viktiga tillgångar, ökar både effektiviteten och trivseln.4

Det finns mycket vetenskapligt stöd för att de anställdas del- aktighet i arbetet är bra för hälsan. .5 Anställda som har större flexi- bilitet genom inflytande både avseende förläggning av arbetstid och arbetsplats upplever betydligt mindre arbetsbelastning och även färre konflikter mellan arbete och övrigt liv jämfört med anställda som har mindre flexibilitet.

Den amerikanske sociologen Robert Karasek presenterade i slutet av 1970-talet sin krav-kontrollmodell som utgör ett system för beskrivning av den omgivande situationen. Modellen har där- efter utvecklats i samarbete med Töres Theorell. Den har två dimensioner. Den första av dessa är de psykiska krav som omgiv-

1 Eklund, M. & Ossowicki, M. (2005)

2 Eklund, M. & Ossowicki, M. (2005)

3 SOU 2002:58, TID – för arbete och ledighet

4 SOU 1996:145, Arbetstid, längd, förläggning och inflytande

5 Theorell, T. (2003)

132

SOU 2005:106

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

ningen ställer på de arbetande. Den andra dimensionen är besluts- utrymme/handlingsutrymme, dvs. det utrymme eller den möjlighet som de arbetande har att utöva kontroll över sin egen arbets- situation. Huvudtanken i Karaseks krav-kontrollmodell är att höga psykiska krav är sjukdomsalstrande bara om det samtidigt före- ligger få möjligheter att påverka situationen. Enligt Karaseks & Theorells modell har individer med anspända arbeten den högsta sjukdomsrisken.

Under senare år har påpekats att krav-kontrollmodellen har begränsningar när allt fler arbetsplatser får mycket hög belastning. Om arbetsbelastningen är extremt hög kan de anställda inte använda ett högt beslutsutrymme.

Av de analyser som under 1990-talet genomförts av arbets- miljöförändringar framgår att den psykiska kravnivån stigit påtag- ligt i arbetslivet. Individer som anger att de har höga krav, oavsett om det är kombinerat med hög eller låg kontroll, har upplevt att deras arbete har orsakat deras sjukskrivning.6

Sambanden vid sjukfrånvaro är svårtolkade. Det finns inga sär- skilda belägg för att det ger positiva effekter ur medicinsk syn- vinkel om arbetstagarna vid hög belastning får ökat inflytande genom ökade möjligheter till ledighet. Men det allmänna välbefin- nandet ökar när människor får större möjlighet att få ”livspusslet” att gå ihop.7

Kortare arbetstid

Under 2003 lade regeringen fram ett handlingsprogram för ökad hälsa i arbetslivet, där det betonades att deltidssjukskrivning borde vara utgångspunkten vid sjukskrivning.8 En fördel med deltidssjuk- skrivningar är att individen behåller kontakten med arbetsplatsen. Samtidigt har sjukskrivningar på deltid en benägenhet att bli lång- variga, vilket medför en risk att deltidssjukskrivning blir en form av betald arbetstidsförkortning.

6 Eklund, M. (2003)

7 SOU 2002:58, Tid – för arbete och ledighet

8 Från och med den 1 januari 2005 betalar arbetsgivaren 15 procent av sjukpenningkostnaden för en heltidssjukskriven anställd. Det föreligger ingen betalningsskyldighet för del av sjuk- penningkostnaden om den anställde blir sjukskriven på deltid eller om denne deltar i rehabilitering och får rehabiliteringsersättning. Det finns en förhoppning att sjukskriv- ningarna på detta sätt kommer att minska genom att arbetsgivarna i större omfattning anpassar arbetsplatsen efter individens förutsättningar.

133

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

SOU 2005:106

Deltidssjukskrivningen har så här långt inte lett till en snabbare återgång i arbete.9 Detta talar emot att arbetstidsförkortning gyn- nar den medicinska hälsan. Det är dock svårt att dra några slut- satser av erfarenheterna från deltidssjukskrivning eftersom dessa personer har en konstaterad nedsatt arbetsförmåga.10

Kortare arbetstid kan leda till sämre inflytande

Den som arbetar deltid riskerar att få en försämrad förankring i arbetslivet som leder till sämre inflytande över arbetsuppgifter och arbetstider. Det har visat sig att deltidsarbetande inte får kompe- tensutveckling i den takt som förutsätts för att klara arbetet och inte hinner lära känna arbetskamrater och chefer i de ständiga omorganisationerna som präglat arbetslivet de senaste tio åren. Dessa förhållanden är en förklaring till att kvinnor som har arbetat deltid är överrepresenterade bland dem som haft långa sjukskriv- ningar. Risken att bli långtidssjukskriven är en och en halv gånger större för kvinnor som har arbetat deltid i fyra år eller mer, och dubbelt så stor för kvinnor som arbetat deltid i 13 år eller längre.11

Alla former av ledighet tillsammans med stora möjlighet till del- tidsarbete, framförallt i familjer med traditionella könsroller, kan i förlängningen leda till långtidssjukskrivning och därmed utslagning av kvinnor från arbetsmarknaden.12

Avsevärt fler kvinnor än män är sjukskrivna på deltid. Det är vanligare att småbarnsmödrar sjukskrivs på deltid än kvinnor utan barn. Hos männen finns inga sådana skillnader. Det kan tänkas att deltidssjukskrivning för kvinnor är en strategi för att orka med både det betalda och det obetalda arbetet.

Det är svårt att entydigt beskriva sambanden mellan hälsa och arbetstidsförkortning. Effekterna för kvinnor och män är olika.13

9 Eklund, M. von Granitz, H., & Marklund, S. (2004)

10 Eklund, M. von Granitz, H., & Marklund, S. (2004)

11 Renstig, M. & Sandmark, H. (2005)

12 Renstig, M. & Sandmark, H. (2005)

13 Lidwall, U. m.fl. (2004)

134

SOU 2005:106

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

11.2 Jämställdhet

Ett skäl till denna utredning, angivet i kommittédirektivet, är att kvinnor och män bör få ökade möjligheter att välja arbetstid efter egna önskemål.

En definition på jämställdhet är att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga om- råden i livet. Det innebär bl.a. en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika vill- kor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbets- villkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning. Därtill kommer möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld.14

Under de senaste årtiondena har den arbetsrättsliga utvecklingen såväl i Sverige som internationellt präglats av en strävan att under- lätta möjligheterna att kombinera familje- och arbetsliv. Bakgrun- den till utvecklingen är bland annat ändrade familjemönster. I familjer med två vuxna arbetar i allmänhet båda. Arbetets flexibla anpassning till omsorgsförpliktelserna utgör ofta en avgörande för- utsättning för medverkan i arbetslivet.

Lagar och regler som syftar till att underlätta förvärvsarbete och privatliv torde typiskt sett innebära förbättrade förutsättningar för jämställdhet. I lagstiftningen finns flera bestämmelser som syftar till att underlätta möjligheten att förena familj och arbetsliv. I jämställdhetslagen15 ställs krav på arbetsgivaren att inom ramen för de aktiva åtgärderna bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Några av de befintliga ledighets- lagarna ger rätt till ledighet av skäl som kan relateras till familjelivet som införts i svensk rätt med EG-direktiv som förebild.

Sedan 1970-talet har framförallt kvinnorörelsen drivit frågan om arbetstidsförkortning under parollen 6 timmars arbetsdag. Efter ett flertal utredningar har argumentet att en sänkning av normal- arbetstiden skulle leda till en jämnare fördelning av det obetalda arbetet inte kunnat bekräftas.16

Kvinnor utför mer av det obetalda hemarbetet. Traditionella könsnormer har stort inflytande över ansvars- och arbets-

14 Nationalencyklopedin

15 Jämställdhetslagen 3 och 5 §§

16 SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål

135

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

SOU 2005:106

fördelningen mellan kvinnor och män. Studier visar att kvinnor i högre grad än män tycks vara inriktade på att balansera hem- och lönearbete genom att förändra sin situation när kraven från arbete eller hushåll ökar.

Den svenska arbetsmarknaden är fortfarande tydligt könsupp- delad. Kvinnor har lägre löner än män, dels för att kvinnor i genomsnitt befinner sig på lägre positioner i arbetslivet, dels för att traditionella kvinnoyrken är sämre betalda. Högre reallöner och högre levnadsstandard brukar öka efterfrågan på fri tid, tillväxten tas ut i form av kortare arbetstid. I de mansdominerade bransch- erna har kollektivavtal träffats som lett till kortare arbetstid (se avsnitt 7.4.2). För de som har låg lön är det ofta viktigare med löneökningar, varje hundralapp kan ha betydelse för förbättring av levnadsstandarden. Detta kan vara en förklaring till att de fackför- bund, både på den offentliga och privata sidan som har en stor del av kvinnorna men också stora grupper av lågavlönade, inte driver frågor om arbetstidsförkortning. I dessa grupper prioriteras löne- höjningar framför arbetstidsförkortning.

Deltidsarbete

Enligt statistiken utförs ca 75 procent av deltidsarbetet av kvinnor. Bland de deltidsarbetande är det ungefär en fjärdedel som uppger att de önskar mer arbetstid än de har. Deltidsarbetslöshet är således ett problem som främst drabbar kvinnor.

Som vi såg ovan riskerar den som arbetar deltid en försämrad förankring i arbetslivet som leder till sämre inflytande över arbets- uppgifter och arbetstider. Dessa försämringar försvårar också jäm- ställdhetsarbetet.17 Attitydundersökningar har även visat att från- varo som inte av arbetsgivaren har bedömts ha höjt utbildningsnivå, kompetens eller produktivitet i hög grad leder till att den enskilde får en försämrad position på arbetsmarknaden och halkar efter i lön.18

Den jämställdhetspolitiska utredningen19 slår fast att en förkor- tad arbetstid i form av deltid framstår antingen som en oönskad deltidsarbetslöshet för kvinnor eller en individuell lösning på att få betalt och obetalt arbete att gå ihop.

17 JämO (1999)

18 Rautio, K. & Mörtvik, R. (2005)

19 SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål

136

SOU 2005:106

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

Jämställdhetspolitiska utredningen menar också att föräldra- ledighetslagens möjlighet att arbeta deltid innebär att kvinnor låses in i deltidsarbete. De anser att det finns en risk för att en kvoterad deltidsrätt skulle innebära att en risk för kvinnor att acceptera deltidsanställningar när deras rätt till deltidsarbete upphör. Jämställdhetspolitiska utredningen avstår därför från att lägga ett förslag om begränsad eller kvoterad deltidsrätt.20

Mammor tar ut mer av föräldraledigheten än pappor,21 är i större omfattning deltidsarbetande och frånvarande för vård av sjukt barn.

Av den enkätundersökning som utredningen låtit genomföra (bilaga 3 och 4) framgår att rätten att vara delledig utan föräldra- penning också i större utsträckning används av kvinnor. bilaga 4. Under åren 2000–2005 har 9 och 14 procent av kvinnorna varit dellediga utan föräldrapenning. 1–2 procent av männen har varit dellediga under samma period. Såvitt avser de anställda inom kom- munerna är drygt 2 procent av de månadsavlönade anställda del- lediga med stöd av föräldraledighetslagen utan ersättning, inom landstingen drygt 5 procent. I såväl kommuner som landsting används drygt 95 procent av den partiella ledigheten enligt föräldra- ledighetslagen av kvinnor.22

Det finns inte stöd för att en förkortning av arbetstiden skulle leda till att män och kvinnor delar mer jämställt på hushållsarbetet. Det görs på många håll gällande att deltidsarbete är en kvinnofälla. Det finns inte någon allmängiltig definition av begreppet men beskrivs bland annat på så sätt att den lägre lön som deltidsarbetet renderar ger effekter i välfärdssystemets transfereringssystem genom att den ligger till grund för pension och för ersättningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.23

Genom åren har olika typer av insatser genomförts för att minska deltidsarbetet. Det har både handlat om förändringar i lagar och regelverk och om insatser för att skapa samverkan mellan myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i syfte att få fler att gå från deltid till heltid. Målet för regeringen är att hel- tidsarbete skall vara en rättighet, deltidsarbete en möjlighet.24

20 SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål

21 2004 tog kvinnorna ut 81,3 procent av de utbetalda föräldrapenningdagarna medan männen tog ut 18,7 procent, Statistik (2005) Försäkringskassan.

22 Statistik från Sveriges Kommuner och Landsting

23 SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål

24 Grönlund, A. (2004)

137

Samlade erfarenheter av kortare arbetstid

SOU 2005:106

Slutsats

Arbetstidsvillkoren räcker inte till att förklara varför hushålls- arbetet fördelas som det gör.25 Det krävs mer grundläggande förändringar, både av arbetsvillkor i form av löner och karriär- möjligheter och - inte minst- av vår syn på vad som är manligt och kvinnligt.26 Det finns en seglivad föreställning om mannen som familjeförsörjare och kvinnan som husmoder.

Arbetstiden längd har betydelse för omfattningen av, men inte fördelningen av, hemarbetet. Det är först när kvinnans arbetsvecka är minst tio timmar längre än mannens som det överhuvudtaget sker någon omfördelning av hemarbetet.

Vi kan konstatera att kvinnor i större utsträckning arbetar deltid och i större utsträckning är deltidssjukskrivna. Det anses ”normalt” att kvinnor arbetar deltid för att på den övriga tiden vara arbetslös, småbarnsförälder (enligt den lagstadgade rätten till deltidsarbete) eller sjukskriven.

Möjligheten till friår, som inte ställer krav på hur ledigheten används, har i större utsträckning använts av kvinnor än av män. Detta talar för att kvinnor i större utsträckning än män kommer att vara lediga för att gå ned i arbetstid. Vad som talar däremot är att kvinnors löner är lägre och det därför blir svårare att finansiera frånvaron.

25 Grönlund, A. (2004)

26 Grönlund, A. (2004)

138

12 Internationella förhållanden

I detta kapitel redovisas några av Sveriges internationella åtaganden avseende deltidsarbete. Förändringar föranledda av dessa beskrivs liksom hur kraven på flexibel arbetstid lösts i Nederländerna.

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har medfört utman- ingar av den svenska modellen. EG-rättens betoning av individen och dennes rättigheter leder till krav på en arbetsrättslig reglering som skiljer sig från tidigare.

EG-direktiv kan inte utan vidare införlivas i svensk rätt med hjälp av enbart våra svenska kollektivavtal eftersom dessa inte fullt ut garanterar den enskilde arbetstagarens individuella rättigheter. Det hjälper inte att kollektivavtalen har en mycket hög täcknings- grad och att villkoren även tillämpas på arbetstagare som inte är medlemmar i en arbetstagarorganisation.

I Sverige finns inte möjligheten att genom myndighetsbeslut allmängiltigförklara kollektivavtal.

12.1ILO-konventionen (nr 175) om deltidsarbete

Sverige är medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO). ILO:s beslutande församling antog 1994 konventionen (nr 175) och den kompletterande rekommendationen (nr 182) om deltids- arbete.

Konventionen omfattar alla anställda vars normala arbetstid är kortare än den för jämförbara heltidsarbetande. Enligt konven- tionen skall åtgärder vidtas för att garantera de deltidsarbetande samma skydd som heltidsarbetande när det gäller bl.a. organisa- tions- och förhandlingsrätt, arbetarskydd och diskriminering i anställningen. Lagstadgade sociala trygghetssystem skall anpassas så att deltidsarbetande åtnjuter villkor som är likvärdiga med hel- tidsarbetandes. Konventionen förutsätter att åtgärder vidtas för att

139

Internationella förhållanden

SOU 2005:106

underlätta möjligheterna till produktivt och fritt valt deltidsarbete som tillgodoser behoven hos både arbetsgivaren och arbetstagare. Övergång från heltids- till deltidsarbete eller vice versa skall ske frivilligt.

Sverige ratificerade konventionen den 10 juni 2002. Ratificer- ingen fördröjdes av att Sverige, innan en lagstiftning infördes till skydd mot diskriminering av deltidsarbetande, inte ansåg sig kunna uppfylla kravet på att garantera en grundlön för deltidsarbetande som inte är lägre än för jämförbara heltidsarbetande.1

12.2 EG:s deltidsdirektiv

Europeiska unionens råd antog den 15 december 1997 direktivet om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (97/81/EG). Syftet med direktivet är att säkerställa att deltidsanställda inte diskrimineras, förbättra kvaliteten på deltids- arbeten, underlätta utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund och bidra till en flexibel organisering av arbetstiden.

Parterna i ramavtalet (UNICE, CEEP och EFS) har ansett att deltidsarbete har haft ett betydande inflytande på sysselsättningen de senaste åren. Det är deras vilja att dels undanröja diskriminering, dels stödja utvecklingen av arbetstillfällen på deltid, under förut- sättningar som är godtagbara både för arbetsgivarna och för arbetstagarna. Parterna noterade i sammanhanget att det råder olika situationer i medlemsstaterna.

Av parternas allmänna överväganden framgår också följande. Parterna fäster stort avseende vid åtgärder som gör det lättare för kvinnor och män att få arbeta på deltid för att förbereda sig för pensioneringen, för att lättare kunna förena arbete och familjeliv och för att genomgå yrkesutbildning för att öka sina kunskaper och karriärmöjligheter, till ömsesidig nytta för arbetsgivare och arbetstagare och på ett sätt som gynnar utvecklingen av företagen (övervägande 5).

Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2002. Med denna lag införlivades även EG-direktivet om ramavtal om visstidsarbete.2

1 Prop. 2001/02:97

2 1999/70/EG av den 28 juni 1999

140

SOU 2005:106

Internationella förhållanden

Regeringen konstaterade i propositionen3 att det råder olika situationer i medlemsstaterna och att Sverige inte har problem med för få deltidsarbetande.

Målet i Sverige är att heltidsarbete skall vara huvudregel för den enskilde och deltidsarbete en möjlighet. Fokus är således inte inställt på behovet av åtgärder som gör det lättare för kvinnor och män att få arbeta på deltid. Samtidigt konstaterade regeringen att ”möjligheten till deltidsarbete har ett värde i vissa fall. För arbets- tagare i vissa livssituationer är flexibilitet i arbetstidens omfattning ett starkt önskemål och ett mått på livskvalitet och individens valfrihet.”4

Slutsatsen blev att reglerna måste ha en ändamålsenlig utform- ning på så sätt att de speglar en rimlig avvägning mellan å ena sidan arbetstagarnas behov av goda ekonomiska villkor och trygghet i anställningen och å andra sidan arbetsgivarens behov av att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar och behov.

Mot bakgrund av att aktiviteter för att minska deltidsarbets- lösheten skulle genomföras, att medel var avsatta för att stödja att heltidsarbete blev en norm och deltid en möjlighet samt att Arbetslivsinstitutet fått i uppdrag att se över den arbetsrättsliga lagstiftningen föreslog regeringen inte vid detta tillfälle några förändringar i denna del.

Deltidsanställd eller deltidsarbetande

Vid införande av lagen om förbud mot diskriminering av deltids- arbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställ- ning fördes en diskussion om begreppet deltidsanställd eller del- tidsarbetande skulle användas.5

Regeringen konstaterade att deltidsarbetande är ett vidare begrepp än deltidsanställd, eftersom den som i och för sig är anställd för att arbeta heltid tillfälligtvis kan vara i den situationen att han eller hon arbetar deltid, t.ex. på grund av föräldraledighet eller annan partiell tjänstledighet. Den personen är i så fall heltidsanställd men också deltidsarbetande.

3 Prop. 2001/02:97

4 Prop. 2001/02:97

5 Prop. 2001/02:97

141

Internationella förhållanden

SOU 2005:106

Den definition som kom att införas i ovan nämnda lag blev föl- jande: ”Med deltidsarbetande avses en anställd vars normala arbets- tid, beräknad på veckobasis eller som ett genomsnitt över en period på upp till ett år, understiger den normala arbetstiden för en jäm- förbar heltidsarbetande” (2 §). Definitionen innebär att vem som är att anse som deltidsarbetande kan fastslås först efter en jämförelse med någon annan – en jämförbar heltidsarbetande.

Enligt regeringen påverkar inte frånvaro t.ex. på grund av sjuk- dom vid enstaka tillfällen eller tjänstledighet under en viss sam- manhängande period bedömningen av vad som är arbetstagarens normala arbetstid. En arbetstagare som är helt tjänstledig under en period behåller sin normala arbetstid. Regeringens uppfattning är dock att för en arbetstagare som är partiellt tjänstledig en tid påverkas den normala arbetstiden under den perioden han eller hon arbetar deltid.

12.3 Arbetstid i Sverige i en internationell jämförelse

1995 års arbetstidskommitté genomförde internationella jämförel- ser av arbetstiden. Den konstaterade bland annat att det är svårt att göra jämförelser mellan länder eftersom beräkningsgrunderna i de olika länderna varierar.

Sverige har en, i internationella sammanhang, lång lagstiftad veckoarbetstid. Samtidigt har Sverige en jämförelsevis kort genom- snittlig faktisk arbetstid. Detta kan bland annat förklaras med att många personer i Sverige har deltidsanställning; endast i Neder- länderna är andelen deltidsanställda större.

Årsarbetstiden per sysselsatt är i Sverige ca tio procent kortare än genomsnittet för hela OECD. Årsarbetstidens längd beror av flera faktorer, t.ex. vad som är normal arbetstid per vecka, före- komsten av deltid, semesterns längd och frånvaro från arbetet p.g.a. sjukdom, föräldraledighet m.m.

I Sverige uppger ungefär en fjärdedel av de deltidsarbetande att detta är ofrivilligt. Färre än 10 procent av de deltidsarbetande är anmälda som deltidsarbetslösa. Av de deltidsarbetslösa var närmare 79 procent kvinnor. Det finns fler deltidsarbetslösa kvinnor än heltidsarbetslösa män. I Nederländerna är det få av de deltidsarbe- tande som uppger att de är ofrivilligt deltidsarbetande (3,5 procent). EU-genomsnittet för ofrivilligt deltidsarbete är 15,8 procent.

142

SOU 2005:106

Internationella förhållanden

Det är vanskligt att göra internationella jämförelser. Statistiken bygger på olika hantering av underlaget och begreppen har olika innebörd. Det är nödvändigt att betrakta samhällens uppbyggnad i sin helhet för att dra slutsatser.

12.4 Inflytande över arbetstiden i Nederländerna

Rätt till ledighet

I stora drag gäller följande om rätt till ledighet i Nederländerna:

• I samband med graviditet och barns födelse: totalt 16 veckor

• För partner till gravid kvinna, i samband med barns födsel: 2 dagar

• I samband med adoption: 4 veckor

• Obetald föräldraledighet: 13 x antalet timmar som arbetstaga- ren i genomsnitt arbetar per vecka. Avtal med arbetsgivaren kan ge rätt till mer ledighet eller viss lön under ledigheten.

• I akuta situationer som t.ex. vid ett dödsfall i familjen eller då en vattenledning gått sönder hemma, har arbetstagaren rätt att vara borta från arbetet en kort tid, några timmar upp till ett par dagar. Avtal med arbetsgivaren kan innehålla att denna ledighet i efterhand måste tas ut som semester.

• Vid anhörig/barns sjukdom: Heltidsarbetande max 10 dagar/år, vid deltid färre dagar.

Rätt att spara till ledighet

I januari 2006 införs en möjlighet att personligen och avdragsgillt spara till ledighet av olika slag, t.ex. vård av anhörig, studier, föräldraledighet eller tidigare pension. Den nya individuella sparformen, kallad "levensloop" (ungefär "levnadslopp"), ger möjlighet för den enskilde att avdragsgillt spara upp till 12 procent av årslönen. Dessa individuella sparkonton kan sedan fyllas på upp till 210 procent av årsinkomsten, vilket möjliggör maximalt 3 års tjänstledighet med 70 procent av ordinarie lön. Reglerna för att kunna ta ut sparade medel anses relativt generösa.

143

Internationella förhållanden

SOU 2005:106

Lag om justering av arbetstiden

År 2000 trädde lagen om justering av arbetstiden (Wet Annpassing Arbetidstijd; WAA) i kraft i Nederländerna. Den erbjuder arbets- tagare i verksamheter som sysselsätter minst tio anställda rätten att justera sin avtalade arbetstid uppåt och nedåt.6

Ett skäl för dess införande var förhoppningen att fler män skulle ta ett större ansvar vad gäller omvårdnaden av egna barn. Målsättningen med reformen var att

• den skulle leda till förbättrade förutsättningar att kombinera arbete och fritid,

• den skulle leda till ökat arbetsutbud samt

• den skulle överensstämma med företagens krav på ökad flexi- bilitet.

För att ha rätt att ändra sin arbetstid enligt lagen om justering av arbetstiden måste den anställde ha arbetat hos arbetsgivaren minst ett år. Ansökan måste ske minst fyra månader i förväg och antal timmar och vilka timmar ska preciseras. Arbetstagaren behöver inte uppge något skäl för att ändra sin arbetstid.

Arbetsgivaren måste acceptera ansökan om det inte finns ”tungt vägande företags- eller tjänsteskäl” som talar emot ansökan. En arbetsgivare kan neka den anställdes önskan om att gå ned i tid om minskningen leder till allvarliga problem för ledandet av företaget vid tillsättning av de frigjorda timmarna, på säkerhetsområdet eller av schemateknisk karaktär.

Det är arbetsgivaren som gör den slutliga bedömningen om ansökan har starka konsekvenser för verksamheten eller inte. Arbetstagaren kan dock överklaga beslutet och få det prövat i domstol. Endast när det gäller rätten att gå upp i tid, finns möjlighet att göra avsteg genom kollektivavtal.7

Av en utvärdering som utfördes år 20048 framgår att 59 procent av de anställda inte hade velat ändra sina arbetstider under perioden juli 2000–maj 2003. 26 procent hade velat arbeta mindre och 15 procent mer. Män har i något större utsträckning än kvinnor framfört önskemål om att gå ner i tid (27 procent i förhållande till 24 procent). De flesta vill arbeta antingen 4 eller 8timmar kortare per vecka.

6 van Oorschot, W. (2003)

7 SOU 2002:22, Arbetstiden – Internationell jämförelse av arbetstid

8 Onderzoek ten behoeve van evaluatie Waa en Woa, Muconsult

144

SOU 2005:106

Internationella förhållanden

Stora verksamheter har haft större möjlighet att förändra verk- samheten efter arbetstagarens önskemål. Det är i de traditionellt manliga verksamheterna som störst svårigheter att ändra arbets- tiderna finns (industri, bygg- och anläggning samt jordbruk).

Mer än hälften (54 procent) av de anställda som framfört en önskan att gå ned i arbetstid hade fått det. 10 procent tillmötes- gicks endast delvis (framförallt avsåg det antalet timmar) och 23 procent vägrades en förändring. Huvudskälen för vägran följde de tillåtna i lagstiftningen, dvs. svårigheter med hänsyn till schema- läggning, för kostsamt eller svårt att hitta ersättningspersonal.

145

13 Författningskommentar

Förslaget till lag (…) om rätt till ledighet för att gå ned i arbetstid

1 §

Rätten till ledighet för att gå ned i arbetstid skall gälla över hela arbetsmarknaden, såväl inom privat som offentlig verksamhet. Samtliga arbetstagare skall omfattas av lagen, med den inskränk- ningen att den som inte varit anställd två år faller utanför på grund av det krav på två års anställningstid som gäller enligt 3 §.

Utredningen tolkar kommittédirektivet på så sätt att omfatt- ningen av förkortningen är avsedd att motsvara delledigheten utan föräldrapenning i föräldraledighetslagen (1995:584). Rätten be- gränsas till följd härav till en förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel, dvs. arbetstiden kan utgöra mellan 75 och 99 procent av ordinarie heltidsmått. I likhet med föräldraledighets- lagen avgörs omfattningen av förkortningen med utgångspunkt från ordinarie heltidsmått på arbetsplatsen. Detta leder till att deltidsanställd med sysselsättningsgrad upp till 75 procent av ordinarie heltidsmått inte omfattas av rätten till ledighet.

En förutsättning för rätt till ledighet är att ledigheten inte får innebära väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren har således en möjlighet att neka ledighet med hän- visning till verksamheten och ett nekande kan vara hänförligt till såväl uttaget som sådant eller dess förläggning.

De svårigheter som kan uppkomma för små arbetsgivare och mindre arbetsplatser hanteras med hänvisning till kravet att ledig- heten inte får innebära väsentlig olägenhet i verksamheten. Vi har inte ansett det motiverat att undanta mindre företag från lagens tillämpning.

Begreppet väsentlig olägenhet föreslås ha samma innebörd som i lag (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva närings- verksamhet. Med väsentlig olägenhet avses således att verksam-

147

Författningskommentar

SOU 2005:106

heten inte kan fortgå på ett normalt sätt eller att avsevärda arbets- balanser uppkommer. Som väsentlig olägenhet räknas också större kostnadsökningar. Däremot betraktas normal fördyring i samband med att arbetsgivaren anställer en vikarie inte som väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

För att markera att det inte är tillåtet att använda rätten att gå ned i arbetstid för något som skadar eller på annat sätt försvårar arbetsgivarens verksamhet förs en erinran om arbetstagarens lojali- tetsplikt in i lagen. Skyldigheten att avhålla sig från konkurrerande verksamhet framgår, liksom i näringsverksamhetslagen, uttryck- ligen.

Arbetstagaren har bevisbördan för att förutsättningarna för ledighet är uppfyllda. Eftersom arbetsgivaren förfogar över verk- samheten föreslår vi att arbetstagaren bör ges en rätt till prövning av arbetsgivarens beslut om arbetstagaren gör antagligt att ledig- heten inte innebär väsentlig olägenhet i arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivarens företagsekonomiska eller organisatoriska över- väganden skall inte prövas i vidare mån än som behövs för att bedöma om väsentlig olägenhet föreligger.

2 §

Enligt första stycket är avtal som inskränker arbetstagarens rätt enligt lagen ogiltigt i den delen. Rätten att gå ned i arbetstid skall utgöra en individuell rätt, som den enskilde individen således för- fogar över och som arbetsgivare eller arbetstagarorganisation är förhindrade att inskränka. Mer förmånliga avtalsbestämmelser är däremot tillåtna.

Enligt andra stycket kan avvikelser från vissa förfaranderegler, i likhet med vad som gäller i annan likartad lagstiftning, bestämmas i kollektivavtal som slutits eller godkänts av central arbetstagarorga- nisation som avses i lag (1976:580) om medbestämmande i arbets- livet. Det är frågor om ansökan om ledighet och inom vilken tid underrättelse i samband med återgång till arbetet skall ske. Även den närmare tillämpningen av skyddet för anställningsvillkoren skall vara dispositiva på motsvarande sätt. Att parterna får avtala om ”den närmare tillämpningen av anställningsvillkoren” innebär inte att ett sådant avtal får leda till att arbetstagarnas förmåner allmänt sett blir sämre än vad som följer av lagen. Avtal kan dock alltid slutas som ger arbetstagaren större rättigheter än vad som gäller enligt lagen. Liknande bestämmelser finns i lag (1974:981)

148

SOU 2005:106

Författningskommentar

om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning och lag (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

3 §

Bestämmelsen om två års anställningstid för att få rätt till ledighet motsvarar den som gäller för anvisning av friår.

4 §

Ledigheten måste omfatta minst en månad och begränsas till högst tre år. Med en begränsning av rätten till ledighet till en kortaste tid torde rätten att gå ned i arbetstid inte användas för kortare frånvaro där dels befintliga ledighetsskäl inte ”räcker till”, dels kollektiv- avtalen redan reglerat sådan frånvaro. Eftersom lagen skall utgöra en ledighetslag och inte en rätt till generell arbetstidsförkortning begränsas rätten till högst tre år och en period per arbetsgivare.

Under denna maximalt treåriga period skall förändring av såväl förläggning som omfattningen av förkortningen inom fjärdedels- ramen kunna ske (75–99 procent av ordinarie heltidsmått på arbetsplatsen). För att en rätt till förändring skall finnas förutsätts att förändringen inte medför väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren får skjuta på förändringen högst en månad efter det att arbetsgivaren tagit emot en sådan ansökan.

5 §

Ansökan skall lämnas minst tre månader i förväg. Kollektivavtal kan träffas med krav på längre tid. Ett sådant kollektivavtal skall ha slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

6 §

Arbetsgivaren kan avslå en ledighetsansökan om förutsättningarna för ledighet inte är uppfyllda. Arbetstagaren har rätt till ett beslut senast en månad efter ansökan om ledighet. Tidsfristen motsvarar den som är föreskriven för beslut enligt lag (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

7 §

Arbetsgivaren skall kunna skjuta på återgången en månad om arbetstagaren önskar gå tillbaka till sin ursprungliga arbetstid.

Kollektivavtal kan träffas om längre underrättelsetid och åter- gångsfrist. Ett sådant kollektivavtal skall ha slutits eller godkänts av

149

Författningskommentar

SOU 2005:106

central arbetstagarorganisation som avses i lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

8–9 §§

Bestämmelserna om anställningsskydd har samma lydelse och inne- börd som i övriga ledighetslagar. En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas på grund av att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet. I övrigt gäller att anställningsförmåner och anställningsförhållanden inte får försämras annat än som en nöd- vändig följd av ledigheten. Omplacering får ske som en nödvändig följd av ledigheten om det kan ske inom ramen för anställnings- avtalet.

Därutöver till kommer för deltidsarbetande ett skydd mot dis- kriminering enligt lag (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Den som är partiellt ledig är således såväl heltids- anställd som deltidsarbetande. Arbetstagaren omfattas således av ett särskilt skydd mot diskriminering på grund av deltidsarbetet när det gäller löne- och andra anställningsvillkor. En följd härav är att påföljdsbestämmelserna i denna lag kan användas. Ett avtal som föreskriver eller medger diskriminering är ogiltigt.

Kollektivavtal kan träffas om den närmare tillämpningen av anställningsvillkoren. Ett sådant kollektivavtal skall ha slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation som avses i lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

10 §

En arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala skadestånd till arbetstagaren för mistad arbetsinkomst och annan ekonomisk skada. Eftersom arbetsgivaren inte vet hur ledigheten skall an- vändas bör försiktighet iakttas vid utdömande av ekonomiskt skadestånd på grund av felaktigt beslut om avslag på ledighets- ansökan. Om det är skäligt kan skadeståndet jämkas. Arbetsgivaren kan också bli skyldig att betala allmänt skadestånd till arbets- tagaren.

11 §

Såsom i befintliga ledighetslagar skall mål om tillämpningen av lagarna hanteras enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbets- tvister. Paragrafen har utformats efter samma mönster som mot-

150

SOU 2005:106

Författningskommentar

svarande bestämmelser i lag (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

Ikraftträdande

Gällande lagstiftning eller kollektivavtal innebär inte någon be- gränsning vid val av tidpunkt för införande av en rätt till ledighet för att gå ned i arbetstid.

151

Referenser

AMS återrapportering till regeringen om friår januari – mars 2005

Berglund, O. (2003), Ingen tillväxt utan bättre hälsa – en TCO- rapport om arbetskraft och försörjning fram till 2050, nr 6 2003, TCO.

Bergqvist, O., Lunning, L. & Toijer, G. (1997), Medbestämmande- lagen. Lagtext med kommentarer.

Bruun, N. & Malmberg, J. (2005), Arbetsrätten i Sverige och Finland efter EU-inträdet, Ahlberg (red) Tio år med EU- effekter på arbetsrätt, partsrelationer, arbetsmarknad och social trygghet, Arbetsliv i omvandling 2005:5, Arbetslivsinstitutet.

Brynja, O. & Bildt, C. (2005), Arbetstidsförkortning och hälsa En litteraturgenomgång av befintlig forskning, Arbetslivsrapport nr 2005:11, Arbetslivsinstitutet.

Ds 2000:1, Kommittéhandboken, Statsrådsberedningen.

Ds 2000:6, Undantag från turordningen, Näringsdepartementet.

Ds 2000:22, Kortare arbetstid – för och emot, Rapport från en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter för regeringspartiet socialdemokraterna och samarbetspartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet, Näringsdepartementet.

Ds 2001:6, Genomförande av deltids- och visstidsdirektiven,

Näringsdepartementet.

Ds 2002:56, Hållfast arbetsrätt – för ett föränderligt arbetsliv,

Näringsdepartementet.

Ds 2005:15, Förstärkning och förenkling, ändringar i anställnings- skyddslagen och föräldraledighetslagen, Näringsdepartementet.

153

Referenser

SOU 2005:106

Eklund, M. (2003), Arbetsförhållanden – orsak till sjukskrivning?,

RFV Analyserar 2003:10, Riksförsäkringsverket.

Eklund, M., von Granitz, H., Marklund, S. (2004), Deltids- sjukskrivning – individ, arbetsplats och hälsa, Den höga sjuk- frånvaron – sanning och konsekvens, Hogstedt, C., (red), Statens Folkhälsoinstitut, 2004:15.

Eklund, M. & Ossowicki, M. (2005), Sjukskriven i onödan?, Försäkringskassan analyserar 2005:5, Försäkringskassan.

Eriksson, H. (2005), Svensk arbetsmarknad i ett internationellt perspektiv, Välfärd Nr 1, SCB.

Forssell, J. (2002), Hushållsproduktion och föräldraledighet. Att städa, tvätta och laga mat – med och utan barn.

Forssell, J. (2003), Deltidsarbetslöshet – en forskningsöversikt utifrån aktuell forskning och statliga utredningar, Working Paper från HELA-projektet 2003:2, Arbetslivsrapport nr 2003:20, Arbetslivsinstitutet.

Försäkringskassan, (2005), Föräldrapenning – att mäta hälften var,

Statistik 2005:1.

Grönlund, A. (2002), Flexibla tider, flexibla roller? Om arbetstidens förläggning och fördelningen av hushållsarbetet, Arbetsmarknad och Arbetsliv, årg. 8, nr 3, hösten 2002.

Grönlund, A. (2004), Flexibilitetens gränser.

Jonsson, I. (2003), Deltidsarbete och deltidsarbetslöshet inom svensk detaljhandel Utvecklingslinjer och tidigare insatser, Working Paper från HELA-projektet 2003:3, Arbetslivsrapport nr 2003:21, Arbetslivsinstitutet.

Jonsson, I. (2004), Deltidsarbete inom svensk detaljhandel En genus- kritisk studie av arbetstidsmönster, Working Paper från HELA- projektet 2004:3, Arbetslivsrapport nr 2004:11, Arbetslivs- institutet.

JämO (1999), Föräldraskap, JämO:s enkät och rapport 1999, Jämställdhetsombudsmannen.

JämO (2001), Problem i arbetslivet i samband med graviditet och föräldraskap. JämO:s erfarenheter från 2000–2001, Jämställdhets- ombudsmannen, Stockholm.

154

SOU 2005:106 Referenser

JämO (2004), Granskning av efterlevnaden av jämställdhetslagen § 5, Att förena förvärvsarbete och föräldraskap, mars 2004, Jämställdhetsombudsmannen.

JämO (2005), Föräldraskap. Kunskaps- och nulägesrapport,

Jämställdhetsombudsmannen.

Kommittédirektiv 2004:50, Stärkt rätt till heltidsanställning.

Konjunkturinstitutet (2004), Samhällsekonomiska förutsättningar i Sverige 2004.

Konjunkturinstitutet (2005), Lönebildningsrapport 2005.

Lidwall, U., Marklund, S., & Skogman Thoursie, Å. (2004) Kap. 7

Utvecklingen av sjukfrånvaron i Sverige, Arbetsliv och Hälsa 2004, Red:Gustafsson R.Å., & Lundberg, I., Arbetslivsinstitutet.

Lindqvist, L., (2004), Deltagare och arbetsgivare i friårsförsöket,

IFAU-institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, rapport 2004:6, Uppsala.

Lindqvist, L., Larsson, L., Nordström Skans, O. (2005), Friårets arbetsmarknadseffekter, IFAU-institutet för arbetsmarknads- politisk utvärdering, Rapport 2005:10.

Lunning, L. & Toijer, G., (2002) Anställningsskydd, Kommentarer

till anställningsskyddslagen.

MacInnes, J. (2002), Work-Life Balance and the Demand for Reduction in Working Hours: Evidence from the British Social Attitudes Survey 2002, British Journal of Industrial Relations; Jun2005, Vol. 43 Issue 2, p 273–295.

Malmberg, J. (1997) Anställningsavtalet. Om anställnings- förhållandets individuella reglering.

Medlingsinstitutet (2002), Avtalsrörelsen och lönebildningen 2001,

Medlingsinstitutets årsrapport.

Medlingsinstitutet (2004), Avtalsrörelsen och lönebildningen 2003,

Medlingsinstitutets årsrapport.

Mulinari, P. (2004), Flexibilitetens gränser Berättelser från golvet om ofrivillig deltid, solidaritet och flexibilitet, Working Paper från HELA-projektet 2004:4, Arbetslivsrapport nr 2004:12, Arbetslivs- institutet.

155

Referenser

SOU 2005:106

Nilsson, K. (2005), Pension eller arbetsliv? Medarbetare 55 år och äldre inom hälso- och sjukvården, Arbetslivsinstitutet, Lund.

NUTEK (2004), En kartläggning av företagens administrativa börda. Underlag för beslut om fortsatta mätningar av företagens administrativa börda, infonr 060-2004.

Nyberg, A. (2003), Deltidsarbete och deltidsarbetslöshet – en upp- följning av DELTA-utredningen (SOU 1999:27), Working Paper från HELA-projektet 2003:1, Arbetslivsrapport nr 2003:19, Arbetslivsinstitutet.

Nyberg, A. (2005), Arbetsmarknadsstatistiken – ideologi eller verklighet?, Särtryck från HELA-projektet ur Arbetsmarknad & Arbetsliv, årgång 11, nummer 1, Arbetslivsinstitutet.

Nygren, O. (2005), De äldre arbetar allt mer, SCB, Välfärd Nr 1; 2005.

Nylèn, L. &, Torgèn, M. (2002), Under vilka förhållande vill äldre personer yrkesarbeta, Arbetslivsrapport nr 2002:2, Arbetslivs- institutet.

Nyström, B. (2002) EU och arbetsrätten. 3 uppl. Norstedts.

OECD Economic Survey of Sweden 2005.

Olson, H-O. (2004), Den lekande arbetaren, Från hälsosamma till kreativa arbetsplatser – ett fritidsperspektiv på det goda arbete,

Statens folkhälsoinstitut.

Ossowicki, M. (2004) Sjukskrivning ett år eller längre – riskfaktorer.

RFV analyserar 2004:18, Riksförsäkringsverket.

Rapp, G. Tidsstrategier – en jämförelse mellan några butikskedjor inom fackhandeln ur ett arbetsgivarperspektiv, Arbetslivsinstitutet.

Rautio, K. & Mörtvik, R. (2005) Jakten på superarbetskraften. Om arbetsgivares attityder till att anställa och effekter av frånvaro, TCO.

Regeringens proposition 1974:148, Förslag till lag om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

Regeringens proposition 1977/78:104, Förslag till Lag om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.

Regeringens proposition 1981/82:154, Om ny arbetstidslag m.m.

156

SOU 2005:106

Referenser

Regeringens proposition 1990/91:113, Om en ny jämställdhetslag m.m.

Regeringens proposition 1997/98:27, Lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

Regeringens proposition 1997/98:81, Föräldraledighetsdirektivets genomförande i Sverige.

Regeringens proposition 2000/01:44, Föräldraförsäkring och föräldraledighet.

Regeringens proposition 2001/02:97 Lag om förbud mot diskrimi- nering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning.

Regeringens proposition 2004/05:148 Utvidgad rätt till information för arbetstagarorganisationer.

Regeringens skrivelse 1995/96:158, ILO:s konvention och rekommendation om deltidsarbete.

Renman, K. (1998) Ledighetshandboken.

Renstig, M. & Sandmark, H. (2005), Kvinnors sjukskrivning; En studie om riksfaktorer för långtidssjukskrivning, Karolinska Institutet, Institutionen för folkhälsa avdelningen för yrkes- medicin.

RFV analyserar 2003:19, Mamma vet bäst. En kunskapsmätning om föräldrapenning och föräldraledighet, Riksförsäkringsverket, Stockholm.

RFV analyserar 2004:14, Flexibel föräldrapenning – hur mammor och pappor använder föräldraförsäkringen och hur länge de är lediga, Riksförsäkringsverket, Stockholm.

RFV, Socialförsäkringsboken 2000

Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete.

Rådets direktiv 99/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete

Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrätt- ande av en allmän ram för likabehandling.

157

Referenser

SOU 2005:106

Rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättandet av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen

Rönnmar, M. (2004), Arbetsledningsrätt och arbetsskyldighet, En komparativ studie av kvalitativ flexibilitet i svensk, engelsk och tysk kontext.

SOU 1988:54, Om semester, Betänkande från 1986 års semester- kommitté, Arbetsmarknadsdepartementet.

SOU 1989:53, Arbetstid och välfärd, Betänkande av Arbetstids- kommittén, Arbetsmarknadsdepartementet.

SOU 1992:27, Årsarbetstid – ny lag om arbetstid och semester för produktivitet och valfrihet, Betänkande av Utredningen om mer flexibla arbetstidsregler för arbetstid och semester, Arbetsmarknadsdepartementet.

SOU 1994:41, Ledighetslagstiftningen – en översyn, Betänkande av Utredningen om ledighetslagstiftningen, Arbetsmarknads- departementet.

SOU 1995:62, EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det svenska regelsystemet, Delbetänkande av 1995 års arbetstidskommitté, Arbetsmarknadsdepartementet

SOU 1996:145, Arbetstid – längd, förläggning och inflytande, Slut- betänkande av 1995 års arbetstidskommitté, Arbetsmarknads- departementet.

SOU 1999:27, DELTA, Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning, Betänkande av utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning Näringsdepartementet.

SOU 2000:7, Långtidsutredningen 1999/2000, Finansdepartementet.

SOU 2001:69, Timsemester – ett diskussionsunderlag, Delbetänk- ande av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Näringsdepartementet.

SOU 2001:91, Arbetstiden – lag eller avtal, Kurt Eriksson, utgiven av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Skrift nr 1.

158

SOU 2005:106

Referenser

SOU 2002:5, Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet Mål, ansvar och åtgärder med utgångspunkt från ett övergripande mål för människor i arbete, Slutbetänkande av Utredningen om en handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet, Socialdepartementet.

SOU 2002:6, Arbetstiden – pengarna eller livet, Ingemar Göranssson, utgiven av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Skrift nr 2.

SOU 2002:12, Arbetstiden – kortare arbetstid eller mer ledigt, Mats Essemyr, utgiven av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Skrift nr 3.

SOU 2002:22, Arbetstiden – internationell jämförelse av arbetstid,

Ola Persson, Utgiven av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Skrift nr 4.

SOU 2002:29, Riv ålderstrappan! Livslopp i förändring, Diskussions- betänkanden av den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005, Socialdepartementet.

SOU 2002:49, Arbetstiden – livets gränser. En skrift om jäm- ställdhets- och hälsoaspekter på arbetstidsförkortning, Joa Bergold, utgiven av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Skrift nr 5.

SOU 2002:58, TID – för arbete och ledighet, Delbetänkande av Kommittén för nya arbetstids och semesterregler (Knas), Näringsdepartementet.

SOU 2003:54, Semesterlagen och övriga ledighetslagar – översyn och förenklingar, Slutbetänkande av Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (Knas), Näringsdepartementet.

SOU 2004:26, Arbetstid vid vägtransporter – förslag till lag, Betänkande av Utredningen om vägtransporter och arbetstid, Näringsdepartementet.

SOU 2004:44, Kan vi räkna med de äldre?, Bilaga 5 till Långtids- utredningen 2003/03, Finansdepartementet.

SOU 2004:70, Tid och pengar – dela lika?, Bilaga 13 till Långtids- utredningen 2003/03, Finansdepartementet.

SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv – jäm- ställdhetspolitiken mot nya mål, Slutbetänkande av Jämställdhets- politiska utredningen, Näringsdepartementet.

159

Referenser

SOU 2005:106

SOU 2005:73, Reformerad föräldraförsäkring Kärlek Omvårdnad Trygghet, Betänkande av Föräldraförsäkringsutredningen, Social- departementet.

Statistik 2005:1, Föräldrapenning – att mäta hälften var, Försäkrings- kassan.

Sundin, E. (2005), Deltidsföretagare Working Paper från HELA- projektet 2005:1, Arbetslivsrapport nr 2005:4, Arbetslivs- institutet.

Svenskt Näringsliv, temablad En arbetsmarknad för alla åldrar

2005-05-19.

Theorell, T. (2003), Är ökat inflytande på arbetsplatsen bra för folkhälsan? Kunskapssammanställning, Statens folkhälsoinstitut, 2003:24. Statens folkhälsoinstitut.

Theorell, T. (2004) Stressmekanismer och sjukskrivning, Den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens, Hogstedt, C., (red), Statens Folkhälsoinstitut, 2004:15.

Ulander-Wänman, C. (2005), Varslad, uppsagd, återanställd. Företrädesrätt till återanställning enligt 25§ LAS i praktisk tillämpning, IFAU rapport 2005:4.

van Oorschot, W. (2003) Flexibelt arbete och åtgärder för att främja ”flexicurity” – trender och erfarenheter från Nederländerna,

Arbetsmarknad och arbetsliv 2003:3.

von Otter, C. (2003), Låsningar och lösningar i svenskt arbetsliv. Slutsatser från en trendanalys, Arbetslivsinstitutet.

von Otter, C. (2004), Aktivt arbetsliv. Om dagens behov och framtidens möjligheter – en trendanalys, Arbetslivsinstitutet.

Wahlgren, I. (2004), Vad har man gjort för att minska deltids- arbetslösheten inom vård och omsorg? – en kartläggning av lokala projekt, Working Paper från HELA-projektet 2004:2, Arbets- livsrapport nr 2004:3, Arbetslivsinstitutet.

Wallette, M. (2004), Tillfälliga jobb som en ny form av segregering på arbetsmarknaden?, Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 10, nr 4, vintern 2004.

160

SOU 2005:106

Referenser

Westerlund, L., Lindblad, J., & Larsson, M. (2005), Föräldra- ledighet och arbetstid – hur mycket jobbar föräldrar som varit hemma med barn, Landsorganisationen i Sverige.

Överenskommelse 4 oktober 2002 mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, Hundratjugoen punkter för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige.

161

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid Dir. 2004:156

Beslut vid regeringssammanträde den 21 oktober 2004.

Sammanfattning av uppdraget

En utredare ges i uppdrag att föreslå hur en lag om partiell tjänst- ledighet för arbetstagare som önskar gå ned i arbetstid skulle kunna utformas. Vidare skall utredaren analysera konsekvenserna av en sådan lag samt överväga om en rätt till partiell tjänstledighet bör införas.

Bakgrund

Arbetstidens längd och förläggning har betydelse för kvinnors och mäns möjlighet att planera sin tid och för möjligheten att kombi- nera arbetslivet och livet i övrigt. Inte minst är möjligheten att kunna påverka arbetstiden viktig för människors hälsa och väl- befinnande. Samtidigt har arbetstidens längd och förläggning bety- delse för arbetsgivares möjlighet att organisera och planera verk- samheten.

Kvinnor och män bör få ökade möjligheter att välja arbetstid efter egna önskemål. Vissa arbetstagare vill kunna minska sin arbetstid medan andra som arbetar deltid vill kunna öka sin. En utredning har tillsatts som skall pröva möjligheterna att stärka rätten till heltidsanställning. Möjligheten att stärka rätten till del- tidsarbete för de arbetstagare som så önskar och ändå kan klara sin försörjning behöver också prövas.

En rätt till partiell tjänstledighet för alla arbetstagare, på motsva- rande sätt som småbarnsföräldrar har i dag, skulle ge den enskilda arbetstagaren ett större inflytande över arbetstidens längd i olika faser av livet. Om en rättighet av detta slag skall införas krävs en ny

163

Bilaga 1

SOU 2005:106

ledighetslag. Denna lag skulle reglera arbetstagarens rätt till partiell tjänstledighet och skilja sig från andra ledighetslagar, som t.ex. föräldraledighetslagen, genom att ledighetens syfte inte skulle anges.

Det är väsentligt att noga överväga konsekvenserna av en sådan rättighet. Jämställdheten skall därvid särskilt beaktas. Arbetsgiva- rens möjlighet att planera verksamheten likaså. Konsekvenserna för verksamheten kan bli särskilt påtagliga för små företag. Vidare krävs en analys av ett sådant förslag i relation till EG:s deltids- direktiv och åtaganden inom ramen för ILO.

Deltidsdirektivet

Europeiska unionens råd antog den 15 december 1997 direktivet om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (97/81/EG). Syftet med direktivet är att säkerställa att deltidsanställda inte diskrimineras, förbättra kvaliteten på deltids- arbeten, underlätta utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund och bidra till en flexibel organisering av arbetstiden. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop. 2001/02:97, bet. 2001/02:AU6, rskr. 2001/02:222).

ILO-konventionen (nr 175) om deltidsarbete

Sverige är medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO). ILO:s beslutande församling antog 1994 konventionen (nr 175) och den kompletterande rekommendationen (nr 182) om deltids- arbete. Konventionen omfattar alla anställda vars normala arbetstid är kortare än den för jämförbara heltidsarbetande. Enligt konven- tionen skall åtgärder vidtas för att garantera de deltidsarbetande samma skydd som heltidsarbetande när det gäller bl.a. organisa- tions- och förhandlingsrätt, arbetarskydd och diskriminering i anställningen. Lagstadgade sociala trygghetssystem skall anpassas så att deltidsarbetande åtnjuter villkor som är likvärdiga med hel- tidsarbetandes. Det förutsätts att åtgärder vidtas för att underlätta möjligheterna till produktivt och fritt valt deltidsarbete som till- godoser behoven hos både arbetsgivare och arbetstagare. Övergång från heltids- till deltidsarbete eller vice versa skall ske frivilligt.

164

SOU 2005:106

Bilaga 1

Sverige ratificerade konventionen den 10 juni 2002 (jfr prop. 2001/02:97, bet. 2001/02:AU6, rskr. 2001/02:222).

Uppdraget

En utredare ges i uppdrag att föreslå hur en lag om partiell tjänst- ledighet för arbetstagare som önskar gå ned i arbetstid skulle kunna utformas. Vidare skall utredaren analysera konsekvenserna av en sådan lag samt överväga om en rätt till partiell tjänstledighet bör införas.

I samband med utformningen av förslaget skall utredaren ta ställning till

hur arbetstagaren skall kvalificera sig för ledigheten,

hur lång tid i förväg arbetstagaren skall anmäla önskemål om ledighet,

på vilka grunder en arbetsgivare skall kunna neka eller skjuta upp en önskad ledighet,

vilken omfattning ledigheten skall kunna ha,

hur ledigheten skall förläggas,

hur lång tid en arbetstagare skall kunna vara partiellt tjänst- ledig,

hur vikariat som ersätter den ledige arbetstagarens arbete skall regleras,

hur ledigheten skall kunna förnyas samt

under vilka förutsättningar en arbetstagare skall kunna växla mellan ledighet enligt den föreslagna lagen och andra ledig- hetslagar.

Som ett underlag i arbetet skall utredaren använda de befintliga ledighetslagarnas utformning samt övervägandena och förslagen om ledighetslagstiftningen i slutbetänkandet från Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (KNAS) Semesterlagen och övriga ledighetslagar – översyn och förenklingar (SOU 2003:54). Vidare skall utredaren som ett underlag för arbetet analysera arbets- tagarnas möjligheter att bestämma över arbetstidens längd enligt gällande bestämmelser samt hur föräldraledighet utan föräldra- penning används.

Utredaren skall analysera förslagets konsekvenser, i tillämpliga fall för kvinnor och män, när det gäller

påverkan på förekomsten av tidsbegränsade anställningar,

165

Bilaga 1

SOU 2005:106

påverkan på arbetsgivarens möjlighet att organisera och planera verksamheten,

de små företagens situation,

arbetstagarnas hälsa,

risken för påtryckningar från arbetsgivaren på arbetstagaren att söka partiell tjänstledighet eller från arbetstagaren på arbets- givaren att få partiell tjänstledighet,

risken att arbetstagare kompenserar brister i arbetsmiljön med utökad ledighet,

risken för konflikt i förhållande till ambitionen att stärka rätten till heltidsarbete,

deltagande i kompetensutveckling inom det formella utbild- ningssystemet

arbetsutbudet, regeringens mål om 80 procents sysselsättning och möjligheterna att tillgodose behovet av arbetskraft, inte minst i samband med de stora pensionsavgångarna de kom- mande tio åren,

påverkan på kollektivavtalen,

samhällsekonomi och statsbudget samt

förenligheten med EG:s deltidsdirektiv och internationella åtaganden inom ramen för ILO.

Analyserna skall genomföras med ett jämställdhetsperspektiv.

Samråd

Utredaren skall under arbetet samråda med arbetsmarknadens parter. Vidare skall utredaren samråda med Arbetslivsinstitutet och utredningen om stärkt rätt till heltidsanställning (dir. 2004:50). När det gäller analysen av förslagens konsekvenser för små företag skall utredaren samråda med Näringslivets Regelnämnd.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2005.

(Näringsdepartementet)

166

Bilaga 2

Individuell arbetstidsförkortning

– konsekvenser för arbetsmarknaden

Av Thomas Ericson

Innehåll
1	Inledning.................................................................................	168
2	Förslagets utformning ...........................................................	169
3	Förändrad faktisk arbetstid ...................................................	169
4	Sysselsättningen .....................................................................	174
5	Produktiviteten ......................................................................	179
6	Vem minskar sin arbetstid? ...................................................	183
7	Den framtida arbetstidsfördelningen....................................	189
8	Slutsatser.................................................................................	191
Referenser........................................................................................		193

167

Bilaga 2

SOU 2005:106

1 Inledning

Arbetstidens längd har sedan länge varit en omdebatterad fråga. Ända sedan industrialismens genombrott har arbetsgivare hävdat att en lagstiftad reducering av arbetstiden skulle medföra minskad produktion och ökade produktionskostnader. Arbetarrörelsen har å sin sida hävdat att den ökade produktiviteten inom industrin möjliggör arbetstidsförkortningar. En lagstiftad arbetstidsförkort- ning skulle stimulera produktivitetsutvecklingen i industrin, samti- digt som arbetarnas sociala situation skulle förbättras.1 Dessa mot- stående argument återfinns i den nutida debatten. Förespråkare för en arbetstidsförkortning menar att sysselsättningen skulle öka och arbetstagarnas hälsa och sociala liv skulle gynnas om arbetsmarkna- den omstrukturerades från en åttatimmars arbetsdag till en stan- dardarbetstid om sex timmar per dag. Motståndare anser att detta skulle driva upp lönekostnaderna och minska produktionen. Med hänsyn till den demografiska utvecklingen med en växande äldre befolkning utanför arbetsmarknaden skulle en arbetstidsförkort- ning inte vara förenlig med ekonomisk tillväxt och ökande välfärd.

Huvuddelen av både den politiska och den akademiska debatten har hittills inriktats mot lagstiftning om generell arbetstidsförkort- ning för hela arbetsmarknaden. Den här bilagan behandlar ett annorlunda sätt att lagstifta om en sänkning av arbetstiden. Rätten att gå ned i arbetstid genom partiell ledighet skapar en individuell arbetstidsförkortning. Här sätts den enskilda arbetstagarens behov av att minska arbetstiden framför en allmän arbetstidsförkortning för hela arbetsmarknaden. Denna utveckling av arbetstidsfrågan är intressant, mot bakgrund av den växande tjänstesektorn som ger upphov till allt mer flexibla arbetstider, samtidigt som arbetstagare i ökande grad behöver anpassa sin arbetstid efter olika stadier i livs- cykeln. Syftet med denna rapport är att diskutera troliga effekter för den svenska arbetsmarknaden av den lagstiftningsmodell för individuell arbetstidsförkortning som utredningen har lagt fram.

Avsnitt 2 redovisar i korthet lagförslagets utformning. Avsnitt 3 diskuterar hur den faktiska arbetstiden kommer att påverkas på en arbetsplats där en eller flera arbetstagare minskar sin avtalade arbetstid. Avsnitt 4 analyserar effekter på sysselsättningen. Avsnitt 5 behandlar arbetstagarnas förändrade produktivitet. Avsnitt 6 dis- kuterar vem som kommer att utnyttja rättigheten att gå ned i arbetstid. Effekter för den framtida arbetstidsfördelningen analyse-

1 Se Anxo (1987) för en historisk tillbakablick om arbetstidsförkortning.

168

SOU 2005:106

Bilaga 2

ras i avsnitt 7. I avsnitt 8, slutligen, följer en sammanfattning av rapportens slutsatser.

2 Förslagets utformning

Utredningens förslag till lagstiftning om rätt till ledighet för att gå ned i arbetstid kan i korthet sammanfattas enligt följande:

Arbetstagare som har en anställning som omfattar minst 75 procent av ordinarie heltidsmått på arbetsplatsen får rätt att ansöka om partiell ledighet för att gå ned i arbetstid utan att uppge någon speciell anledning för arbetsgivaren.

Arbetstagaren har rätt att minska sin arbetstid med 25 procent av ordinarie heltidsmått på en arbetsplats under en maximal period om 3 år per arbetsgivare.

Arbetstagaren måste ha varit anställd hos arbetsgivaren minst två år för att kunna ansöka om partiell ledighet.

Arbetsgivaren är inte skyldig att betala någon ersättning till arbetstagaren för den minskade löneinkomsten som den redu- cerade arbetstiden medför. Arbetstagaren får inte heller någon kompensation från de allmänna försäkringssystemen för den frånvaro som är ett resultat av minskningen i arbetstid.

Hela arbetsmarknaden omfattas. Det finns ingen undre gräns för hur många anställda det måste finnas i företaget för att rättigheten ska kunna utnyttjas.

Arbetsgivaren kan inte vägra rätten till att minska arbetstiden om inte det innebär en väsentlig olägenhet för verksamheten

Det finns inga regler för hur arbetsgivaren ska hantera den frånvaro som uppstår när arbetstagaren minskar sin arbetstid.

Arbetstagaren får ägna sig åt vad hon vill under den lediga tiden. En erinran om arbetstagarens lojalitetsplikt införs i lagen.

3 Förändrad faktisk arbetstid

Arbetstid kan mätas på olika sätt. Den avtalade standardarbetstiden anger hur många timmar per vecka som den anställde ska arbeta under normala förutsättningar. Olika omständigheter på arbets- platsen, som ger upphov till övertidsarbete, korttidsveckor och tillfälliga ledigheter, resulterar i en genomsnittlig veckoarbetstid som i regel avviker från den avtalade standardarbetstiden. Under ett år

169

Bilaga 2

SOU 2005:106

tillkommer semester, betalda helgdagar och eventuellt extra semesterdagar, vilka ligger till grund för beräkningen av den årliga arbetstiden. Men för att komma fram till hur många timmar per år som den enskilde arbetstagaren arbetar, den faktiska årliga arbets- tiden, måste man även ta hänsyn till olika slag av frånvaro, som sjukdom, föräldraledighet, studieledighet, arbetsskador, strejker och lockout m.m. I en del jobb är gränsen mellan arbetstid och fritid mindre tydlig, speciellt när arbetet kan utföras i hemmet eller under resor. Inom många branscher (hantverk, konsultverksamhet, undervisning m.m.) kan arbetstagaren själv påverka den faktiska arbetstidens längd och förläggning under arbetsveckan.

En arbetstidsminskning genom partiell ledighet innebär att den anställdes avtalade arbetstid tillfälligt reduceras till som mest 75 procent av den avtalade standardarbetstiden. Det betyder att de övriga arbetstidsmåtten också påverkas. Den genomsnittliga veckoarbetstiden reduceras, men det är inte säkert att den minskar i samma proportion som den avtalade arbetstiden, eftersom den genomsnittliga veckoarbetstiden påverkas av övertidsarbete, tillfälliga ledigheter m.m. som i sin tur kan ha påverkats av arbetstidsminskningen. När vi sedan tar hänsyn till sjukfrånvaro, förekomsten av resor, vidareutbildning och andra faktorer som också kan påverkas av arbetstidsminskningen, blir den slutliga effekten på faktisk årlig arbetstid högst osäker. Det är tänkbart att den slutliga minskningen i faktisk arbetstid kommer att vara mindre än reduceringen i avtalad arbetstid.

En individuell arbetstidsförkortning påverkar den totala arbets- tiden på arbetsplatsen där arbetstagaren är verksam. Exempelvis kan den enskilde individens arbetstidsminskning ge upphov till ökad avtalad arbetstid hos kolleger, ökat övertidsarbete, samt ökad eller minskad frånvaro på arbetsplatsen. Det betyder att den faktiska arbetstiden på arbetsplatsen inte kommer att minska med samma antal timmar som individens minskning i faktisk arbetstid.

Det är svårt att förutsäga hur mycket den förändrade faktiska arbetstiden på en arbetsplats påverkas av att någon eller några av de anställda väljer att utnyttja sin rätt att gå ned i arbetstid. Låt oss för enkelhetens skull anta att individens minskning i avtalad arbetstid är lika stor som reduceringen i faktisk arbetstid. Vi gör detta för- enklande antagande för att kunna koncentrera uppmärksamheten på effekterna av den individuella arbetstidsminskningen på arbets- platsens faktiska arbetstid. Vi inleder med att diskutera utifrån ett kortsiktigt perspektiv. På kort sikt är antalet anställda på arbets-

170

SOU 2005:106

Bilaga 2

platsen given, organiseringen av arbetet har inte anpassats till en kortare arbetstid genom exempelvis skiftarbete, och produktions- volymen på arbetsplatsen är given på förhand av leveransavtal eller den aktuella kundfrekvensen.

Låt oss utgå från de arbetsuppgifter som normalt ingår i det jobb som arbetstagaren har. Vid en individuell reducering av avtalade arbetstiden med 25 procent är det tänkbart att vissa arbetstagare kan sköta samma mängd arbetsuppgifter som tidigare. Det kan exempelvis handla om självständiga arbetsuppgifter, som inte kräver en daglig kontakt med kolleger eller kunder. Den minskade arbetstiden kan komma att kombineras med ökad individuell flexi- bilitet i arbetstidens förläggning över dagen. Den minskade arbets- tiden blir i så fall ett individuellt initiativ från arbetstagarens sida att öka produktiviteten på arbetsplatsen, eftersom samma mängd arbetsuppgifter kan utföras under en kortare arbetstid. I andra fall är det tänkbart att vissa arbetstagare som reducerar sin arbetstid kan sköta färre arbetsuppgifter, men att kolleger på arbetsplatsen kan ta över uppgifterna utan att öka sin egen faktiska arbetstid. Även här utgör arbetstidsminskningen en effektivisering av verk- samheten på arbetsplatsen, där arbetsuppgifter omfördelas inom arbetsplatsen så att samma mängd arbetsuppgifter kan utföras under en kortare arbetstid. Denna produktivitetsökning kan komma att ske till priset av en högre arbetsbelastning, vilket på sikt kan leda till ökad frånvaro och minskad produktivitet. På kort sikt är dock en ökad produktivitet fullt tänkbar. Dessutom är det möj- ligt att många arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt att gå ned i arbetstid beaktar att arbetsplatsen kan utföra samma mängd arbetsuppgifter trots att arbetstagaren minskar sin arbetstid. Men i andra fall tar inte kollegerna över några arbetsuppgifter, vilket leder till att färre uppgifter utförs på arbetsplatsen efter arbetstidsför- kortningen och produktivitetsökningen uteblir. I samtliga av dessa fall kommer den faktiska arbetstiden på arbetsplatsen att minska lika mycket som den avtalade arbetstiden, vilket illustreras med en förflyttning från punkten A till punkten B i Figur 1.

I många jobb kan individens arbetsuppgifter vara knutna till en specifik tidsperiod under dagen och kan inte samordnas med andra arbetsuppgifter (exempelvis föraren av ett fordon). I dessa jobb medför en individuell reducering av arbetstiden med 25 procent att arbetstagarens uppgifter måste minska. Om kolleger på arbets- platsen tar över arbetsuppgifter måste i sin tur deras avtalade arbetstid öka lika mycket som arbetstiden minskade för den första

171

Bilaga 2

SOU 2005:106

individen. Det är således möjligt att den faktiska arbetstiden på arbetsplatsen inte minskar alls. Varken arbetsplatsens avtalade tid eller faktiska arbetstid minskar (Det sker ingen förflyttning från punkten A i Figur 1).

I ett tredje scenario måste individens arbetsuppgifter reduceras när den avtalade arbetstiden minskar med 25 procent. Kollegerna på arbetsplatsen måste i sin tur öka sin arbetstid, men denna ökning sker genom ett ökat övertidsuttag. Den totala faktiska arbetstiden på arbetsplatsen minskar inte, medan den avtalade arbetstiden minskar (Förflyttning från punkten A till punkten C i Figur 1). Detta scenario är särskilt troligt om det inte finns individer på arbetsplatsen som arbetar deltid och är beredda att öka sin avtalade arbetstid.

Det aggregerade sambandet mellan minskad avtalad arbetstid och faktisk arbetstid över hela arbetsmarknaden utgörs av summan av de olika sambanden på alla de arbetsplatser där det sker en individ- uell arbetstidsförkortning. I Figur 1 illustrerar pilen mellan punkt- en A och D ett tänkbart genomsnittligt samband på arbetsplats- erna. Punkten D kan finnas på en godtycklig plats inom triangeln ABC, beroende på karaktären hos alla de arbeten och arbetsupp- gifter där det sker en individuell arbetstidsförkortning.

Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är att arbetsutbudet hos makar och anhöriga till de som reducerar sin arbetstid kan påver- kas. Arbetstagaren kan exempelvis välja att gå ned i arbetstid därför att någon annan hushållsmedlem ökar sin arbetstid. En minskad avtalad arbetstid på en arbetsplats kan således kompenseras av en ökad avtalad arbetstid på en annan arbetsplats. Pilen mellan A och D i Figur 1 kan därför bli ännu kortare.

Sammantaget kan man förvänta sig att den totala avtalade arbetstiden på hela arbetsmarknaden minskar mindre än den totala avtalade arbetstidsförkortningen som kommer till stånd genom rätten att gå ned i arbetstid. Dessutom kommer troligen den totala minskningen i faktisk arbetstid vara mindre än den totala minsk- ningen i avtalad arbetstid. (Denna slutsats gäller oberoende var inom triangeln ABC som punkten D slutligen hamnar.)

172

SOU 2005:106

Bilaga 2

Figur 1 Samband mellan avtalad arbetstid och faktisk arbetstid på en arbets- plats där en eller flera arbetstagare utnyttjar rätten till partiell ledighet.

Avtalad arbetstid

A

D

B C

Faktisk arbetstid

Genomslaget från minskad avtalad tid till faktisk arbetad tid har bland andra studerats av Skans (2001) i Sverige och Hunt (1999) i Tyskland. Den svenska studien analyserar effekterna av övergången från 40 timmars arbetsvecka för tvåskiftsarbete till 38 timmar, som stegvis ägde rum mellan 1983 och 1988. Denna arbetstidsförkort- ning reglerades i en serie centrala avtal mellan LO och SAF. Analy- sen visar att den faktiska arbetstiden endast reducerades med 35 till 40 procent av den reducerade avtalade standardarbetstiden. Det betyder att minskningen från 40 till 38 timmar per vecka resulte- rade i att faktisk arbetstid i genomsnitt endast minskade med ungefär 45 minuter. Detta låga genomslag i faktisk arbetstid förkla- ras av att en stor andel av arbetarna inte fick sina lokalt avtalade standardarbetstider förkortade. Genomslaget från minskad lokal standardarbetstid till faktisk arbetstid skattas däremot till när 90 procent. Studien av Hunt uppskattar att de avtalade arbetstidsför- kortningarna i Västtyskland som skedde på industrinivå mellan 1984 och 1994 hade ett genomslag på faktisk arbetstid med mellan 85 och 100 procent.

Dessa studier studerar förändringen av faktisk arbetstid när arbetstiden förkortas genom generell lagstiftning eller kollektiv- avtal. Effekten av minskad avtalad tid på faktisk arbetstid här- stammar således från arbetsplatser där arbetstiden reduceras för

173

Bilaga 2

SOU 2005:106

samtliga anställda och där reduceringen sker under en specifik period. I det aktuella förslaget till lagstiftning reduceras arbetstiden endast för enstaka arbetstagare på arbetsplatsen, och reduceringen kommer att äga rum under en fortlöpande tidsrymd. Minskningen sker dessutom på arbetstagarens eget initiativ, till skillnad mot vad fallet är vid en allmän arbetstidsförkortning. Dessa skillnader talar för att genomslaget i faktisk arbetstidsminskning blir mindre än vid en generell arbetstidsförkortning. Om endast enstaka arbetstagare minskar sin arbetstid kan en arbetsgivare om så behövs lättare kompensera sig genom att öka arbetstiden för andra anställda i företaget. Vid en generell arbetstidsförkortning bör detta vara svårare att genomföra. Tillfälliga arbetstidsförkortningar som sker fortlöpande innebär att den interna rörligheten i arbetstider på arbetsplatsen ökar. Hur mycket denna ökade flexibilitet påverkar arbetsplatsens faktiska arbetstid beror på graden av flexibilitet och rörlighet mellan heltids- och deltidsanställningar som redan före- kommer. Endast om det sedan tidigare råder en låg flexibilitet i arbetstider kan det förväntas att den faktiska arbetstiden påverkas av lagförslaget.

Sammanfattning: En individuell arbetstidsförkortning kan ha många olika kortsiktiga konsekvenser för den totala faktiska arbetstiden på arbetsplatsen. Det är troligt att den totala minsk- ningen i faktisk arbetstid kommer att vara mindre än minskningen i avtalad arbetstid. Studier av generella arbetstidsförkortningar visar att genomslaget från avtalad eller lagstiftad arbetstidsförkortning till faktisk arbetstidsförkortning är ca 90 procent. Vid individuell arbetstidsförkortning kan dock kolleger i större utsträckning komma att ta över arbetsuppgifter, vilket medför att genomslaget i faktisk arbetstidsminskning rimligen bör vara mindre än vid gene- rella arbetstidsförkortningar.

4 Sysselsättningen

En reducering av den avtalade och faktiska arbetstiden på arbets- platserna leder vidare till frågan om företagen kommer att anpassa sig genom att anställa fler arbetstagare. Arbetsbelastningen på arbetsplatsen kan öka på grund av att någon eller några anställda går ned i arbetstid. Detta gäller både om det sker en minskning i faktisk arbetstid på arbetsplatsen (kolleger ökar inte sin arbetstid) och om den faktiska arbetstiden inte minskar (kolleger ökar sin

174

SOU 2005:106

Bilaga 2

arbetstid). På lång sikt kan därför arbetsgivarna efterfråga fler anställda. Vi övergår därmed till ett långsiktigt perspektiv, där antalet anställda på arbetsplatsen kan förändras, organiseringen av arbetet kan omstruktureras, och produktionsvolymen kan på- verkas.

Argumentet att en arbetstidsförkortning kan öka sysselsätt- ningen förutsätter att arbetsgivaren efterfrågar ett konstant antal arbetstimmar, som kommer att fördelas över fler arbetstagare när arbetstiden minskar. Detta resonemang tar emellertid för givet att minskad arbetstid är direkt utbytbar mot fler anställda på en arbetsplats, samt att kostnader i samband med rekrytering och upplärning av nyanställda är obetydliga i sammanhanget. I prak- tiken är det mycket ovanligt att exempelvis en timmes kortare arbetstid för åtta anställda kan ersättas av en åttatimmars arbetsdag för en nyanställd. Den reducerade arbetstimmen av effektiv arbets- tid kommer delvis att användas till att komma igång med arbetet för den nyanställde. Dessutom är det ofta omöjligt för den ny- anställde att överhuvudtaget kunna ta över den åttonde timmens arbetsuppgifter. I många komplexa arbetsuppgifter måste arbets- tagaren samverka eller samarbeta med andra personer, vilket gör att arbetsuppgifter inte kan överföras mellan individer och mellan olika tidpunkter på dagen. Dessutom tillkommer kostnader för att finna arbetstagare med kompetens för att utföra jobbet, samt upp- lärning av nya specifika arbetsuppgifter på arbetsplatsen.

Därför är det inte alls säkert att en viss procentuell minskning av den individuella faktiska arbetstiden resulterar i en lika stor pro- centuell ökning av arbetskraftsefterfrågan från arbetsgivaren. Den slutliga effekten på sysselsättningen beror på om arbetstidsminsk- ningen ökar eller minskar företagens arbetskraftskostnader. Om det råder brist på arbetskraft som ska ersätta den minskade arbets- tiden (så kallat flaskhalsproblem) kommer lönenivån pressas uppåt i löneförhandlingarna. En högre reallön kommer på lång sikt minska arbetskraftsefterfrågan och minska sysselsättningen.2

Ett teoretiskt argument för att lönetrycket skulle kunna öka vid en arbetstidsförkortning är följande: Vid en oförändrad timlön minskar arbetstagarens inkomst vid en arbetstidsförkortning. Skill-

2 På lång sikt leder den ökade reallönen till minskad mängd investerat kapital som används i produktionen på den svenska arbetsmarknaden. Sverige är en liten öppen ekonomi vars avkastning på investerat kapital inte kan avvika från omvärlden. Om den reala lönenivån höjs i Sverige minskar samtidigt avkastningen från investerat kapital. När kapitalinvesteringarna minskar kommer även efterfrågan på arbetskraft att sjunka, vilket i sin tur medför att den reala lönenivån återgår till ursprungsläget.

175

Bilaga 2

SOU 2005:106

naden mellan inkomsten vid anställning och inkomsten vid arbets- löshet minskar för de individer som har nått upp till taket för ersättning från arbetslöshetskassan. Det betyder att arbetstidsför- kortningen medför en ökad kompensationsgrad i arbetslöshets- försäkringen. En arbetstagare som har en relativt hög ersättning vid arbetslöshet i förhållande till arbetsinkomsten är i genomsnitt mindre rädd att förlora anställningen, vilket kan leda till högre lönekrav. Detta resonemang framförs ofta vid analysen av en gene- rell arbetstidsförkortning. Vid en individuell arbetstidsförkortning är det möjligt att arbetstagaren inte uppnår en lika stark förhand- lingsposition som de fackliga representanterna skulle få vid en generell arbetstidsförkortning. Inom vissa yrkesgrupper där inslag av individuella löneförhandlingen är större är det dock rimligt att arbetstagarens förhandlingsposition stärks och möjligheterna att höja timlönen ökar. Det är alltså tänkbart att en individuell arbets- tidsförkortning kan leda till högre timlöner för arbetstagare med en stark förhandlingsposition.3

Ett motsägande argument är följande: Vid en individuell arbets- tidsförkortning föredrar arbetstagaren en kortare arbetstid, för att timlönen ska vara tillräckligt stor för att kompensera för den för- lorade fritiden i samband med arbete. Eftersom individerna själva tar initiativ till arbetstidsförkortningen, är det troligt att det sker en självgående selektion av arbetstagare som värderar fritiden högre än den genomsnittliga arbetstagaren inom samma yrkesområde och lönenivå. Dessa individer når en högre nyttonivå genom att minska arbetstiden och samtidigt acceptera en lägre inkomst med oföränd- rad timlön. Oförändrade lönekrav vid en arbetstidsminskning kan alltså inte uteslutas.

Förhållandet mellan den procentuella minskningen av arbetstid och den procentuella ökningen av sysselsättningen vid en given reallön har studerats i flera länder. I en översikt över den inter- nationella forskningen på området finner Forslund (1996) att sysselsättningens procentuella ökning vid given reallön i regel upp- skattas till mellan 1/3 och 4/5 av den procentuella arbetstidssänk- ningen. Således skulle en kortare arbetstid vid en given reallön för- modligen öka arbetskraftsefterfrågan.

3 Ytterligare ett argument för att timlönen kan öka vid arbetstidsförkortning är att de fasta anställningskostnaderna (rekrytering, upplärning, utrustning m.m.) per arbetstimma ökar. Detta leder till att arbetsgivarens efterfrågan på arbetskraft blir mer okänslig för lönenivån, vilket resulterar i ett utrymme för fackförening och arbetstagare att förhandla till sig en högre lön.

176

SOU 2005:106

Bilaga 2

När man tar hänsyn till att lönenivån kan höjas och motverka sysselsättningsökningen är de empiriska resultaten inte lika enty- diga. Många ekonometriska studier finner inget stöd för att syssel- sättningen skulle ha ökat vid lagstiftade eller avtalade arbetstidsför- kortningar.4 En litteraturstudie av Bosch & Lehndorff (2001) anser att en stor del av den empiriska litteraturen bekräftar att generella arbetstidsförkortningar kan ha positiva sysselsättningseffekter, men att det krävs att arbetstidsförkortningen introduceras tillsam- mans med avtal om den framtida löneutvecklingen. Arbetsplatsens organisering behöver dessutom anpassas till en mer flexibel arbets- tidsfördelning bland personalen.

De empiriska studierna bygger på generella arbetstidsförkort- ningar från kollektivavtal eller arbetsmarknadslagstiftning. Av den anledningen kan resultaten inte automatiskt appliceras till den aktuella arbetstidsförkortningen genom individuell arbetstidssänk- ning. Faktorer som talar för att en individuell sänkning av arbets- tiden kan ha en mer positiv effekt på sysselsättningen än en gene- rell arbetstidsförkortning är följande:

1. Efterfrågan på arbetskraft ökar inte samtidigt över hela arbets- marknaden. Sannolikheten att arbetslösa och annan tillgänglig arbetskraft kan tillfredställa den uppkomna arbetskraftsefter- frågan är större om arbetstidsförkortningen sker stegvis under en längre tidsperiod och är utspridd över enskilda arbetstagare på arbetsplatserna.

2. Eftersom arbetstagarens minskning i arbetstid är individuell och tillfällig (pågår maximalt under 3 år) kan arbetstagarens förhandlingsposition i löneförhandlingen vara jämförbar med arbetstagare med motsvarande befattning och arbetsuppgifter men som arbetar heltid.

3. Eftersom arbetstidsminskningen är frivillig kommer ett urval av arbetstagare, som sätter större värde på fritiden än den genom- snittlige arbetstagaren inom samma yrkesområde och lönenivå, att minska sin arbetstid utan krav på högre timlön.

4 Hunt (1999) finner att de förkortade arbetstiderna från kollektivavtal i Tyskland har minskat sysselsättningen. En statistisk analys av Jacobson & Ohlsson (2000) visar att den privata arbetsmarknadssektorns utveckling i Sverige mellan 1970 och 1990 inte överensstämmer med ökad sysselsättning vid arbetstidsreducering. Crépon & Kramarz (2002) finner att reduceringen av den lagstiftade standardarbetstiden i Frankrike 1982 från 40 timmar till 39 timmar per vecka resulterade i minskad sysselsättning. Kapteyn, Kalwij & Zaidi (2004) finner att den ekonomiska utvecklingen i 16 OECD-länder mellan 1961 och 2001 inte stödjer hypotesen att minskad arbetstid har ett signifikant samband med den ökade sysselsättningen. Altavilla, Garofalo & Vinci (2005) visar att en arbetstidsförkortning minskar sysselsättningen i både Tyskland och USA.

177

Bilaga 2

SOU 2005:106

4. Även om arbetstagare har en ensidig rätt att minska sin arbets- tid, är det troligt att arbetstagaren i många fall förhandlar med arbetsgivaren om villkoren runt arbetstidsförkortningen. Arbets- organisationen och företagets verksamhetsstruktur kan stegvis anpassas till en mer flexibel arbetstid.

Reduceringen i arbetstid vid en individuell arbetstidsförkortning bör alltså inte i allmänhet medföra ökade timlöner för att kompen- sera för arbetstagarens lägre inkomster. Argumenten som framhålls för att en generell arbetstidssänkning kan minska sysselsättningen förefaller därför mindre starka vid en individuell arbetstidsförkort- ning.

Det är således en relativt liten risk att en individuell arbetstids- förkortning skulle minska sysselsättningen. Frågan är om syssel- sättningen istället kan öka. Det avgörande för sysselsättningen är hur arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft påverkas i förhållande till arbetstagarnas förändrade utbud. En ökad efterfrågan på arbets- kraft förutsätter att arbetsgivaren uppfattar att kostnaderna i sam- band med nyanställning (rekrytering, upplärning) samt lönekost- naden för ytterligare en anställd är lägre än intäktsökningen av den ökade produktionen på arbetsplatsen. Här, liksom tidigare, har arbetets karaktär en stor betydelse. Nyanställning är mest trolig inom yrkesområden där en minskad arbetstid medför att färre arbetsuppgifter kan bli utförda, och där kolleger inte kan ta över arbetsuppgifterna. Sektorer av arbetsmarknaden där kostnaderna i samband med rekrytering och upplärning är låga och deltidsanställ- ningar är vanligt förekommande kommer förmodligen att uppleva ökad sysselsättning. Andra sektorer med högre rekryterings- och upplärningskostnader kommer troligen inte sysselsättningen öka när somliga individer tillfälligt går ned i arbetstid.

Sammanfattning: För att minskad arbetstid ska resultera i ökad sysselsättning krävs det att arbetstidsminskningen är tillräckligt omfattande, så att företagen måste rekrytera arbetskraft för att upprätthålla produktionsvolymen. Den potentiella ökningen av sysselsättningen motverkas dock av ökade arbetskraftskostnader i samband med brist på kvalificerad arbetskraft (flaskhalsproblem), ökade lönekostnader och omställning mot mer automatiserad produktion. Arbetstidsförkortning har endast förutsättningar att öka sysselsättningen om den förenas med begränsade löneökningar och anpassning av arbetsplatser till kortare arbetstider. Det finns goda skäl att ifrågasätta att en generell arbetstidsminskning per

178

SOU 2005:106

Bilaga 2

automatisk skulle resultera i ökad sysselsättning. Förslaget till indi- viduell arbetstidsförkortning kan tyckas ha bättre förutsättningar att öka sysselsättningen, eftersom lönenivån troligen inte pressas uppåt och behovet av att anpassa arbetsplatserna troligen är mindre. Trots det talar det mesta för att sysselsättningen inte kommer att öka: Den marginella minskningen i faktisk arbetstid på varje arbetsplats innebär att det endast i enstaka fall är troligt att personalstyrkan växer tack vare arbetstidsförkortningen.

5 Produktiviteten

En minskad faktisk arbetstid kan innebära både en sämre och en bättre produktivitet på arbetsplatsen.5 De varierande förutsätt- ningar för olika delar av arbetsmarknaden gör att arbetskraftens produktivitet kan påverkas på olika sätt när heltidsarbete omvand- las till deltidsarbete.

Bland de negativa effekterna av deltidsarbete på arbetstagarens produktivitet räknas kostnaderna att ta fram material och trans- portera utrustning och personal till arbetsplatsen. Om dessa kost- nader balanseras av färre arbetstimmar, minskar arbetstagarens produktivitet jämfört med heltidsarbetande. Om arbetstagaren har en längre resväg till arbetsplatsen blir den minskade produktivite- ten direkt kännbar för arbetstagaren, eftersom resekostnadernas andel av löneinkomsten ökar. När väl den deltidsanställda befinner sig på arbetsplatsen kan den kortare arbetstiden innebära färre till- fällen att medverka i olika aktiviteter som utvecklar kompetensen och breddar yrkeskunnandet. På vissa arbetsplatser kan detta inkludera kontaktnät mellan kolleger, social samvaro och inform- ellt kunskapsutbyte. En mer isolerad och ensidigt inriktad verk- samhet mot specifika arbetsuppgifter kan både minska den aktuella produktiviteten och framtida möjligheter på arbetsplatsen.

Inom andra verksamheter, med andra behov och annorlunda organisering av arbetet, kan dessa nackdelar vara mindre bety- delsefulla i jämförelse med andra fördelar. För servicesektorn, med exempelvis matservering och lokalvård, kan arbetstiden bättre matchas med de tidpunkter då behovet är som störst. En heltids- arbetande kommer i större utsträckning att arbeta även under

5 Med produktivitet menas producerad enhet per tidsenhet av den vara eller tjänst som arbetstagaren är med och producerar.

179

Bilaga 2

SOU 2005:106

perioder under dagen då behovet är mindre, vilket minskar produktiviteten.6

Ett sätt att undersöka om produktiviteten ökar eller minskar vid kortare arbetstider är att skatta produktionens elasticitet med av- seende på arbetstiden.7 Om elasticiteten är mindre än 1, kommer produktionen minska procentuellt sett mindre än arbetstidens procentuella minskning. Det betyder att varje arbetstimme efter en arbetstidsminskning skapar fler producerade enheter än vad en arbetstimme gjorde innan arbetstidsminskningen. Med andra ord ökar produktiviteten. En litteraturöversikt av Forslund (1996) finner att studier oftast indikerar att produktionens elasticitet ligger i intervallet 0,5–1.8 En ökad produktivitet efter en arbetstids- förkortning leder till slutsatsen att arbetsgivarna kommer att efter- fråga mer arbetskraft för att återställa produktionsnivån. Men på grund av anställningskostnader och ökade lönekostnader leder den ökade efterfrågan inte per automatik till en ökad sysselsättning, vilket diskuterades i det föregående avsnittet.

Låt oss ytterligare belysa sambanden mellan arbetstidsförkort- ning, produktivitet och sysselsättning. Ett företag som når en högre produktivitet än konkurrenterna kan sälja varor och tjänster till ett lägre pris, vinna marknadsandelar och öka produktionen och sysselsättningen i företaget. Man kan ställa sig frågan varför företag inte frivilligt avtalar om minskad arbetstid för att på så sätt för- bättra produktiviteten. Problemet är att en ökad produktivitet vid en arbetstidsförkortning förutsätter att arbetstagarnas timlön är oförändrad och att produktionsvolymen minskar. Den ökade produktiviteten vid en arbetstidsförkortning sker alltså till priset av minskade inkomster för både arbetstagare och arbetsgivare. Men minskade inkomster skapar inga drivkrafter för ökad produktion och sysselsättning. Det krävs istället att produktiviteten ökar genom exempelvis förbättrad produktionsteknik, som skapar utrymme för både ökad produktion, högre timlöner, och eventuellt en reducerad arbetstid. Detta resonemang sammanfattar i någon mån varför ekonomer i allmänhet är skeptiska till att lagstiftade

6 Robinson (1984)

7 Produktionens elasticitet mäter förhållandet mellan en procentuell förändring av produk- tionsvolymen och en procentuell förändring av antalet arbetade timmar.

8 Exempel på svenska studier är Anxo & Bigsten (1989) som beräknar produktionens elasti- citet med avseende på arbetstiden i den svenska tillverkningsindustrin under 1980-1983. De kan inte förkasta hypotesen att elasticiteten är lika med 1. Skedinger (1994) skattar produk- tionens elasticitet i tillverkningsindustrin 1980-1990 till mellan 0,3 och 0,6.

180

SOU 2005:106

Bilaga 2

arbetstidsförkortningar skulle bidra till att öka produktiviteten och sysselsättningen.

Förslaget om individuell arbetstidsförkortning är emellertid intressant ur ett alternativt perspektiv: den individuella minsk- ningen av arbetstiden kan vara ett led i arbetet att öka produktivi- teten på arbetsplatsen, vilket i sin tur kan bana väg för en generell arbetstidsförkortning. Forskningen har under senare tid uppmärk- sammat att både arbetsgivaren och arbetstagaren kan gynnas av en ökande flexibilitet i arbetstid som en kortare arbetstid erbjuder. Bakgrunden till denna ändrade attityd är den ökade mångfalden inom arbetskraften, med större arbetskraftsdeltagande bland kvin- nor, arbetstagare med olika etnisk bakgrund, utbud av arbetstid som varierar mellan olika faser i livet, och en åldersstruktur som gör det angeläget att de äldre stannar kvar i arbetskraften. Den ömsesidiga vinsten med kortare arbetstid kan vara att anställ- ningsförhållandet kan fortgå även under perioder då arbetstagaren behöver ta ett större ansvar i omsorgen av barn eller föräldrar, samtidigt som arbetsgivaren undviker uppsägningskostnader och kostnader i samband med nyanställning.9

Många studier indikerar dock att den ömsesidiga fördelen av deltidsarbete ofta inte förverkligas. Ett hinder är att produktionen av tjänster allt mindre bygger på standardiserade arbetsuppgifter och en Taylorismisk arbetsorganisation, utan allt mer baseras på självständig och yrkesutbildad arbetskraft. Deltidsarbete kan i så fall innebära sämre kvalitet och bryta verksamhetens kontinuitet. Det är också möjligt att en del deltidsarbetande på grund av familjeskäl m.m. blir mindre engagerade i arbetet, och inte är beredda att delta i kompetensutveckling eller söka befordran när sådan erbjuds.

En enkätstudie av Edwards & Robinson (2004) ställd till både anställda sjuksköterskor i Storbritannien och deras arbetsledning påvisar problemen med att integrera deltidsanställda i en organisa- tion som av tradition bygger på heltidsanställningar. Arbetsled- ningen uppgav att arbetet var organiserat med tanke på heltids- anställda och inte anpassat till deltidsarbete. Detta gjorde det svårt att integrera deltidsjobben i arbetsschemat. Dessutom arbetade deltidsanställda sjuksköterskor övertid (mertid) i mindre omfatt- ning än heltidsanställda, vilket minskade möjligheterna att avhjälpa tillfällig personalbrist. Kostnader för nödvändig fortbildning och

9 Tilly (1997)

181

Bilaga 2

SOU 2005:106

administrativa kostnader ökade, samtidigt som avkastningen av dessa kostnader, i form av arbetstid, minskade. De deltidsarbetande sjuksköterskorna uppgav själva att de var nöjda med arbetstiden, men riskerade att marginaliseras, få mindre ansvar och sämre förut- sättningar för kompetensutveckling. De heltidsarbetande kolle- gerna kunde å andra sidan uppleva en mer pressad arbetssituation med mer ansvar och mer övertid. Problemen med att införa mer flexibla arbetstider för deltidsanställda verkar bero på misslyckan- det att anpassa organisationen. Arbetsledningen hade inte incita- ment att ändra arbetsorganisationen för att bättre utnyttja de del- tidsarbetande, och de deltidsarbetande själva samverkade inte för att få bättre arbetsvillkor, utan valde ofta andra arbetsgivare och bemanningsföretag.

Slutsatsen är således att den ömsesidiga vinsten från deltids- arbete på arbetsplatser som av tradition domineras av heltidsarbete kräver att organisationen anpassas till den flexibilitet som deltids- arbetet skapar. Det talar för att produktiviteten vid en individuell arbetstidsförkortning gynnas om arbetsgivaren har incitament och möjlighet att anpassa organisationen och arbetstidens förläggning efter verksamhetens behov. En lagstiftning som ger individen ökad rätt att gå ned i arbetstid kan även medföra att arbetstagaren själv ser till att den minskade arbetstiden samtidigt ger ökad produkti- vitet. En sådan individuell förmåga att öka arbetsproduktiviteten bör inte underskattas. Slutsatsen är att det är mycket osäkert hur arbetsplatsens produktivitet påverkas av ökad rätt att gå ned i arbetstid. Även om en produktivitetsökning är möjlig, krävs det att arbetsplatsens organisation anpassas och att arbetsgivaren aktivt medverkar till detta.

Sammanfattning: Vid en individuell arbetstidsförkortning kan produktiviteten öka om arbetsplatsens organisation är anpassad till deltidsarbete för en del av personalen. Eftersom många arbets- platser inte torde vara anpassade till deltidsarbete är det svårt att dra någon allmängiltig slutsats för hela arbetsmarknaden. Utifrån den kunskap om produktivitetens utveckling vid arbetstidsförkort- ning som finns idag, är slutsatsen att arbetsplatsernas produktivitet inte kommer att påverkas av en individuell arbetstidsförkortning.

182

SOU 2005:106

Bilaga 2

6 Vem minskar sin arbetstid?

En central frågeställning är vilka grupper på arbetsmarknaden som kommer att utnyttja rätten att gå ned i arbetstid. För att analysera denna fråga betraktar vi först arbetstidens fördelning mellan olika åldersgrupper för män och kvinnor.

Figur 2 visar antalet anställda inom sju åldersgrupper, samt hur arbetstidens längd fördelas mellan de anställda inom dessa grup- per.10 Vanligen arbetad tid per vecka var 35 timmar och mer (35+) för den dominerande gruppen av män i alla åldrar. Endast 12 procent av de anställda männen arbetade mindre än 35 timmar per vecka. Bland kvinnorna var det fler som arbetade mindre än 35 timmar inom samtliga åldersgrupper: 37 procent av samtliga an- ställda kvinnor arbetade mindre än 35 timmar per vecka. Arbetstid upp till 34 timmar per vecka är vanligast bland kvinnor 25–54 år.

Figur 2 Vanligen arbetad tid i huvudsysslan 2004, antal anställda i 1000- tal och åldersgrupper, män och kvinnor

600
500
400																					35+ tim
																					30-34 tim
300
																					20-29 tim
200
																					1-19 tim
100
0
	män	kvinnor		män	kvinnor		män	kvinnor		män	kvinnor		män	kvinnor		män	kvinnor		män	kvinnor
	16-19		20-24			25-34			35-44			45-54			55-59			60-64

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, 2004

Figur 3 visar utvecklingen av arbetstidsfördelningen för de olika kön- och åldersgrupperna sedan 1987. Den allmänna bilden är att andelen deltidsarbetande kvinnor har minskat sedan 1987 medan andelen deltidsarbetande män har ökat. Ökningen bland männen förefaller koncentrerad till korta deltider (1–19 timmar/vecka) och långa deltider (30–34 timmar/vecka). Minskningen av deltids-

10 SCB, Arbetskraftsundersökningar, 2004

183

Bilaga 2

SOU 2005:106

anställningar bland kvinnorna är koncentrerad till medellånga del- tider (20–29 timmar/vecka). De korta deltiderna är vanligast i de yngre åldersgrupperna 16–34 år. De medellånga och långa del- tiderna återfinns främst i åldersgrupperna 25–54 år. Skillnaden mellan antalet kvinnor och män som arbetar deltid ökar med del- tidens längd. Det är cirka dubbelt så många kvinnor som är an- ställda 1–19 timmar per vecka jämfört med antalet män. Drygt fyra gånger fler kvinnor än män är anställda under lång deltid.

Figur 3 Utvecklingen av vanligen arbetad tid, 1987–2004, anställda män och kvinnor efter åldersgrupp, 1000-tal

			1-19 timmar per vecka
500
400
300											60-64
											55-59
200
											45-54
100											35-44
0											25-34
											20-24
	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
											16-19
	1987		1992		1997		2002		2004

			30-35 timmar per vecka
500
400											60-64
											55-59
300											45-54
200											35-44
											25-34
100											20-24
											16-19
0
	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
	1987		1992		1997		2002		2004

		20-29 timmar per vecka
500
400
										60-64
300										55-59
200										45-54
100										35-44
										25-34
0										20-24
män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
										16-19
1987		1992		1997		2002		2004

			35 + timmar per vecka
2000
1800											60-64
1600											55-59
1400											45-54
1200
1000											35-44
800											25-34
600											20-24
400
200											16-19
0
	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
	1987		1992		1997		2002		2004

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, 1987-2004

Förslaget till den ökade rätten att gå ned i arbetstid förutsätter att arbetstagaren har en anställning med minst 75 procent av ordinarie arbetstidsmått på arbetsplatsen. Statistiken bakom Figur 2 visar att 3,25 miljoner anställda år 2004 arbetar 30 timmar/vecka eller mer,

184

SOU 2005:106 Bilaga 2

och skulle därmed beröras av reformförslaget. Det motsvarar 86 procent av alla anställda arbetstagare, vilket är 92 procent av de anställda männen och 79 procent av de anställda kvinnorna. Utvecklingen sedan 1987 i Figur 3 visar att det i stort sett har varit ett konstant antal män inom denna grupp av anställda, medan antalet kvinnor som arbetar 30 timmar och mer per vecka har ökat svagt.

Arbetstagarnas individuella drivkrafter att minska arbetstiden vid pågående anställningar kommer troligen att vara störst för de grupper på arbetsmarknaden som använder deltiden för att kombi- nera arbetslivet med familjelivet. Unga arbetstagare, för vilka del- tidsjobbet är ett insteg på arbetsmarknaden och komplement till studier, inträder i allmänhet inte i dessa deltidsjobb från en tidigare heltidsanställning hos samma arbetsgivare. Äldre personer som vill minska sin arbetstid kommer troligen att utnyttja rätten till att gå ned i arbetstid och använda delpension för att minska inkomst- bortfallet. Mycket talar alltså för att det är gruppen av arbetstagare som sedan tidigare har en heltidsanställning, och som vill minska sin arbetstid för att kombinera arbetsliv med familjeliv, som kommer att använda sig av lagförslaget.

I detta sammanhang bör det beaktas att rätten till partiell ledig- het redan är relativt generös tack vare den befintliga ledighetslag- stiftningen. En central frågeställning är om befintlig flexibilitet i arbetstidens fördelning över livscykeln är tillräcklig för att täcka arbetstagarnas behov. Om så är fallet, kommer troligen inte lagför- slaget att påverka arbetstidsfördelningen mellan kön- och ålders- grupperna i någon större utsträckning. Den ökade rätten att gå ned i arbetstid kommer att ha en tydlig effekt om de arbetstagare som idag har begränsade möjligheter att minska sin arbetstid med den befintliga lagstiftningen och/eller genom förändrade anställnings- avtal med arbetsgivaren.

De grupper på arbetsmarknaden som idag kan ha svårt att minska sin arbetstid återfinns i de näringsgrenar där heltidsarbetet dominerar. Tabell 1 nedan visar antalet sysselsatta (anställda + företagare och medhjälpande hushållsmedlem) samt andelen syssel- satta som vanligen arbetar 35 timmar och mer inom de olika näringsgrenarna. Det framgår att för männen finns det 25 närings- grenar där mer än 90 procent av de sysselsatta vanligen arbetar 35 timmar och mer per vecka. Bland kvinnorna finns det endast en näringsgren. Antalet sysselsatta män som arbetar 35 timmar och mer inom de näringsgrenar där över 90 procent arbetar 35 timmar

185

Bilaga 2

SOU 2005:106

och mer summerar till ca 1,3 miljoner, vilket är 67 procent av alla män som vanligen är sysselsatta 35 timmar och mer. Vi kan således dra slutsatsen att ca 2/3 av de heltidssysselsatta männen arbetar inom näringsgrenar där minst 90 procent av männen arbetar heltid. Däremot arbetar i det närmaste 0 procent av de heltidsanställda kvinnorna i näringsgrenar där heltidsarbetet dominerar för kvin- norna i samma utsträckning. 18 av de 25 näringsgrenar där männen till mer än 90 procent är sysselsatta 35+ timmar per vecka återfinns inom huvudnäringarna utvinning, tillverkningsindustri, energi- och vattenförsörjning samt byggnadsindustri.

Den höga andelen heltidsanställda män som arbetar inom näringsgrenar där heltidsarbete utgör normen, innebär förmodligen att det är svårare för heltidsanställda män att minska sin arbetstid. En reducering av arbetstiden skapar ett större avbrott i arbetets rutiner och kontinuitet än vid anställningar där deltidsarbete är vanligare förekommande. Forskning tyder på att uppehåll i arbets- livet resulterar i lägre löner efter uppehållet än för de arbetstagare som inte gör ett uppehåll.11

Sammanfattning: Deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvin- nor än bland män. Utvecklingen sedan 1987 visar att deltidsarbetet har minskat för kvinnorna och ökat för männen. Arbetstagarnas individuella drivkrafter att minska arbetstiden vid pågående anställ- ningar kommer troligen vara störst för de grupper på arbetsmark- naden som använder deltidsarbetet för att kombinera arbetslivet och familjelivet. Detta talar för att kvinnor i stor utsträckning kommer att utnyttja rätten att gå ned i arbetstid. Redan idag finns det goda möjligheter att gå ned i arbetstid tack vare den existerande ledighetslagstiftningen. De grupper på arbetsmarknaden som använder dessa möjligheter i liten omfattning återfinns i huvudsak inom industri och byggsektorn. Ca 2/3 av de heltidssysselsatta männen arbetar inom näringsgrenar där heltidsarbete dominerar till minst 90 procent. Mycket talar för att heltidsanställda män i all- mänhet inte kommer att utnyttja rätten att gå ned i arbetstid, efter- som deltidsarbete kommer att utgöra ett större ingrepp i arbets- livet.

11 Se Albrecht, Edin, Sundström & Vroman (1999) för uppehåll i arbetslivet på grund av arbetslöshet och föräldraledighet och Skans & Lindqvist (2005) på grund av friåret.

186

SOU 2005:106 Bilaga 2

Tabell 1	Sysselsatta 1000-tal efter näringsgren och kön
				Sysselsatta vanl. 35+		Sysselsatta vanl. 35+
SNI2002 kod, näringsgren		Sysselsatta			tim	% av totalt antal
		män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
A-Q samtliga näringsgrenar		2 185,9	2 026,8	1 937	1 323,7	88,6	65,3
A+B jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske		71	18,8	60,7	11,8	85,5	62,8
01 jordbruksföretag och serviceföretag till jordbruk		54,5	17,6	45,8	10,9	84,0	61,9
02 skogsbruk och serviceföretag till skogsbruk		15,3	1,2	13,7	0,9	89,5	75,0
05 fiskare, vattenbrukare inkl. serviceföretag		1,2	0	1,2	0	100,0
C-E utvinning, tillverkning; energi- o vattenförsörjning		530,7	180,7	496,9	142,6	93,6	78,9
10-14 gruvor och mineralutvinningsind.		5,4	0,4	4,9	0,4	90,7	100,0
15+16 livsmedels-, dryckesvaru-, o tobaksind.		38,7	24	35,9	17,8	92,8	74,2
17-19 textil-, beklädnads-, läder- o lädervaruind.		7	6,9	6,3	4,9	90,0	71,0
20 industri för trä och varor av trä, kork, rotting o.d.
utom möbler		32,5	5,6	30,7	3,7	94,5	66,1
21 massa-, pappers- och pappersvaruindustri		28,3	7,2	26,5	5,7	93,6	79,2
22 förlag; grafisk och annan reproduktionsindustri		28,9	17	24,8	12,7	85,8	74,7
23+24 kemisk ind; stenkolsprod, raff petroleumprod,
kärnbränsle		25,2	18,2	23,4	15,9	92,9	87,4
25 gummi- och plastvaruindustri		17,1	6,5	15,3	4,4	89,5	67,7
26 jord- och stenvaruindustri		12,1	3,2	11,3	2,7	93,4	84,4
27 stål- och metallverk		28,3	5,9	26,1	5,2	92,2	88,1
28 industri för metallvaror utom maskiner och
apparater		61,7	11,9	58,1	8,5	94,2	71,4
28-35 verkstadsindustri		267,8	68,4	254,3	56,1	95,0	82,0
29 maskinindustri som ej ingår i annan
underavdelning		76,7	14,9	73,3	12,6	95,6	84,6
30-33 industri för el- och optikprodukter		50,1	21	47,8	16,6	95,4	79,0
34+35 transportmedelsindustri		79,3	20,6	75,2	18,5	94,8	89,8
36+37 övrig tillverkningsindustri		20	9,9	18,9	6,8	94,5	68,7
E el-, gas-, värme- och vattenverk		19,5	7,4	18,5	6,4	94,9	86,5
F byggindustri		224,1	18,4	213,2	12,9	95,1	70,1
45.1+45.2+45.5 mark-, bygg- och anläggningsarb,
uthyrn av byggmaskiner		128,3	12,2	121,9	8,7	95,0	71,3
45.3+45.4 bygginstallationer, slutbehandling av
byggnader		95,8	6,2	91,3	4,2	95,3	67,7
G+I handel; transport, magasinering; kommunikation		494,6	300,1	430,5	174,9	87,0	58,3
G parti- och detaljhandel; reparationsverkstäder för
motorfordon, m.m.		303,9	225,4	265,5	120,6	87,4	53,5
50 handel med och serviceverkstäder för motorfordon;
bensinstationer		65,6	12,2	58,9	6,9	89,8	56,6

187

Bilaga 2						SOU 2005:106
	51 parti- och agenturhandel utom med motorfordon	145,8	59,3	134,6	44,6	92,3	75,2
	52.1 butiker, varuhus och stormarknader med brett
	sortiment	27,5	56,3	20,3	20,6	73,8	36,6
	52.2-5 detaljhandel i specialiserade butiker	55,6	91,8	44,1	44,9	79,3	48,9
	52.6 detaljhandel, ej i butik	4,6	5	3,6	3,3	78,3	66,0
	52.7 reparationsverkstäder för hushållsartiklar och
	personliga artiklar	4,8	0,8	4	0,3	83,3	37,5
	H+O+P personliga och kulturella tjänster; renhållning	153,4	184,6	120	105,6	78,2	57,2
	55 hotell och restauranger	55,5	68,9	39,5	37,6	71,2	54,6
	60-63 transport- o magasineringsföretag; resebyråer,
	speditörer	151,1	46,7	132,5	33,9	87,7	72,6
	64 post- och telekommunikationsföretag	39,6	28	32,4	20,5	81,8	73,2
	J+Kexkl73 kreditinstitut, fastighetsförvaltn,
	företagstjänster	341	247,9	301	181,5	88,3	73,2
	65+67.1 banker och andra kreditinstitut inkl
	stödtjänster	25,1	33,9	24	24,9	95,6	73,5
	66+67.2 försäkringsbolag inkl stödtjänster	13,4	14,6	12	12,2	89,6	83,6
	70 fastighetsbolag och fastighetsförvaltare	41,4	20,4	35,8	15,3	86,5	75,0
	71 uthyrningsfirmor	7	2	6,1	1,2	87,1	60,0
	72 datakonsulter och dataservicebyråer	67,8	24,2	63,1	19,6	93,1	81,0
	73 forsknings- och utvecklingsinstitutioner	24,8	18,7	23,5	16,1	94,8	86,1
	74 andra företagsservicefirmor	186,3	152,8	160	108,3	85,9	70,9
	L+Q civila myndigheter, försvar; internat.
	organisationer	114,5	131,3	103,3	106,9	90,2	81,4
	M+73 forskning o utveckling; utbildning	143,9	371,5	125,5	271,4	87,2	73,1
	80exkl80.101 utbildningsväsendet exkl. förskolan	115	250	99,1	186,2	86,2	74,5
	80.101 förskolan	4	102,8	3	69,2	75,0	67,3
	N enheter för hälso- och sjukvård, socialtjänst;
	veterinärkliniker	110,5	572,4	83,9	315,2	75,9	55,1
	85.1+85.2 hälso- och sjukvård; veterinärer	57,6	260,3	49,4	166	85,8	63,8
	85.31 servicehus, hem för vård eller boende o.d.	29,1	199,3	18,2	85,5	62,5	42,9
	85.32 sociala öppenvårdsenheter, socialkontor	23,7	112,9	16,4	63,7	69,2	56,4
	90 reningsverk, avfallsanläggningar, renhållningsverk	10,1	2,8	9,6	2,3	95,0	82,1
	91 intresseorganisationer och religiösa samfund	25,4	33,3	22,1	20,9	87,0	62,8
	92 enheter för rekreation, kultur och sport	54	53,7	42,2	29,9	78,1	55,7
	93+95 annan personlig service	8,3	25,9	6,6	14,8	79,5	57,1
	00 näringsgren okänd	2,3	1	2	0,7	87,0	70,0

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar, 2004

188

SOU 2005:106

Bilaga 2

7 Den framtida arbetstidsfördelningen

En reducerad arbetstid med 25 procent för arbetstagare som initialt arbetar fulltid på arbetsplatsen, leder till att andelen deltidsarbe- tande 30–34 timmar/vecka kommer att öka.12 Hur kommer det att påverka arbetstidsfördelningen de närmaste tio åren, med hänsyn till den demografiska utvecklingen?

Låt oss anta att det i huvudsak är arbetstagare i åldrarna 25–54 år som kommer att utnyttja rätten att gå ned i arbetstid. Detta antag- ande motiveras av att reduceringen i arbetstid troligen kommer att användas till att kombinera arbetslivet med familjelivet. Vi antar även att andelen anställda av befolkningen inom de olika kön- och åldersgrupperna kommer att vara oförändrat fram till 2015, och att fördelningen i arbetstid för de olika kön- och åldersgrupperna kommer att vara oförändrad fram till 2015. Med hjälp av dessa antaganden isolerar vi den demografiska utvecklingens inverkan på arbetstidsfördelningen.

Under 2004 fanns det i genomsnitt 2,7 miljoner anställda arbetstagare i åldern 25–54 år. Det är denna referenspopulation som analyseras nedan. Referenspopulationens utveckling visas i Tabell 2. Den demografiska utvecklingen fram till 2015 gör att antalet anställda ökar med 66 000 jämfört med år 2004. Vi antar att de arbetstagare inom referenspopulationen som arbetar 35 timmar/ vecka och mer kan komma att minska sin arbetstid enligt tre alter- nativ:

Alternativ 1: 1 procent av de anställda (35+ tim/vecka) minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Alternativ 2: 2 procent av de anställda (35+ tim/vecka) minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Alternativ 3: 4 procent av de anställda (35+ tim/vecka) minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Förändringen av antalet anställda redovisas för de tre alternativen i Tabell 2. Under Alternativ 1 är det ca 38 000 män och 28 000 kvin- nor som år 2015, under en period av tre år, har minskat sin vanligen arbetade arbetstid från 35 timmar och mer till mellan 30 och 34 timmar per vecka. Antalet män är större på grund av att det är fler män än kvinnor som arbetar heltid (35+ tim/vecka). Under Alter-

12 En del arbetstagare kommer att arbeta mindre än 30 timmar/vecka eftersom deras heltid kan vara kortare än 40 timmar/vecka.

189

Bilaga 2

SOU 2005:106

nativ 3 är motsvarande siffror ca 150 000 män och 113 000 kvinnor. Ökningen i antalet deltidsarbetande 30–34 timmar jämfört med referenspopulationen är således mellan 83 och 326 procent för männen, och mellan 12 och 49 procent för kvinnorna.

Tabell 2 Anställda 25–54 år efter arbetstid, 1000-tal

		1-19 tim	20-29 tim	30-34 tim	35+ tim
Referenspopulation 2004	Män	25	42	45	1229
	Kvinnor	54	163	227	911
Alternativ 1	Män			+27 %	-12
	Kvinnor			4 %	-9
Alternativ 2	Män			55 %	-25
	Kvinnor			8 %	-18
Alternativ 3	Män			109 %	-49
	Kvinnor			16 %	-36
Referenspopulation 2010	Män	24	42	45	1227
	Kvinnor	53	164	228	915
Alternativ 1	Män			82 %	-37
	Kvinnor			12 %	-27
Alternativ 2	Män			165 %	-74
	Kvinnor			24 %	-55
Alternativ 3	Män			327 %	-147
	Kvinnor			48 %	-110
Referenspopulation 2015	Män	25	43	46	1253
	Kvinnor	55	168	232	940
Alternativ 1	Män			83 %	-38
	Kvinnor			12 %	-28
Alternativ 2	Män			163 %	-75
	Kvinnor			24 %	-56
Alternativ 3	Män			326 %	-150
	Kvinnor			49 %	-113
Alternativ I	Män			26 %	-12
Alternativ II	Män			54 %	-25
Alternativ III	Män			109 %	-50

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar och Befolkningsstatistik

190

SOU 2005:106

Bilaga 2

I avsnitt 6 fann vi att 67 procent av de heltidssysselsatta männen arbetade i näringsgrenar där minst 90 procent av männen arbetade heltid. Låt oss anta att antalet män som reducerar sin arbetstid kommer att begränsas till 33 procent av antalet kvinnor. Alternativ 1–3 omformuleras därmed till följande alternativ:

Alternativ I: 1 procent av kvinnorna och 0,33 procent av männen som är anställda 35+ tim/vecka minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Alternativ II: 2 procent av kvinnorna och 0,66 procent av männen som är anställda 35+ tim/vecka minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Alternativ III: 4 procent av kvinnorna och 1,33 procent av männen som är anställda 35+ tim/vecka minskar sin arbetstid till 30–34 tim/vecka under tre år.

Förändringen av antalet anställda män inom respektive arbetstids- grupp för år 2015 redovisas i Tabell 2. Antalet män som har mins- kat sin arbetstid under Alternativ I uppgår nu till ca 12 000. Under Alternativ III är motsvarande siffra ca 50 000. Ökningen i antalet deltidsarbetande män 30–34 timmar/vecka jämfört med referens- populationen år 2015 är nu mellan 26 och 109 procent.

8 Slutsatser

Det kan konstateras att den individuella reduceringen av arbets- tiden enligt det lagförslag som har presenterats av utredningen troligen inte skulle få några stora effekter för arbetsmarknaden. Den faktiska arbetstiden på de arbetsplatser där anställda går ned i arbetstid kommer att minska, men mindre än vid generella arbets- tidsförkortningar, beroende på att kolleger i större utsträckning kan komma att ta över arbetsuppgifter. Sysselsättningen kommer troligen endast påverkas marginellt. Effekter på arbetstagarnas produktivitet och den totala produktionen är osäkra. Å ena sidan kan en individuell reducering av arbetstiden vara förenlig med ökad produktivitet för den anställde. Å andra sidan kan det krävas att arbetsplatsens organisation är anpassad till deltidsarbete för att arbetsplatsens produktivitet ska kunna öka. Utifrån den kunskap om produktivitetens utveckling vid arbetstidsförkortning som finns idag, är den samlade bedömningen att arbetsplatsernas

191

Bilaga 2

SOU 2005:106

produktivitet inte kommer att påverkas av en individuell arbets- tidsförkortning.

En reducerad faktisk arbetstid, oförändrad sysselsättning och oförändrad produktivitet pekar på att den totala produktionen på arbetsmarknaden kan minska. Den minskade produktionen bör vägas mot den välfärdsförbättring som det kan innebära för en del arbetstagare att kunna gå ned i arbetstid under vissa perioder av arbetslivet.

Det är osäkert vilka grupper på arbetsmarknaden som kommer att utnyttja den ökade rätten att gå ned i arbetstid. Troligtvis kommer de grupper av arbetstagare som idag i stor utsträckning går ned till deltidsanställning efter att ha arbetat heltid, även utnyttja den nya ledighetslagstiftningen. Detta talar för att kvinnor i åldrarna 25–54 i stor utsträckning kommer utnyttja rätten att gå ned i arbetstid.

Det tydligaste avtrycket från den nya ledighetslagstiftningen är att antalet anställda som arbetar 30–34 timmar per vecka kan öka med mellan 10 och 50 procent bland kvinnorna, och mellan 25 och 110 procent bland männen.13 Trots att den procentuella ökningen är större bland männen, kommer skillnaden mellan antalet kvinnor och män som arbetar deltid 30–35 timmar per vecka att öka.

13 Dessa uppskattningar bygger på att mellan 1 och 4 procent av de anställda kvinnorna med en arbetstid 35+ timmar per vecka årligen minskar sin arbetstid med ¼ under tre år. Motsvarande andel av männen antas vara mellan 0,33 och 1,33 procent.

192

SOU 2005:106

Bilaga 2

Referenser

Albrecht, James W, Per-Anders Edin, Marianne Sundström och Susan B Vroman. 1999. Career Interruptions and Subsequent Earnings: A Reexamination Using Swedish Data. Journal of Human Resources, 34:2, s. 294–311.

Altavilla, Carlo, Antonio Garofalo och Conetto Paolo Vinci. 2005.

Evaluating the effects of working hours on employment and wages.

Journal of Policy Modeling, 27:6, s. 647–64.

Anxo, Dominique. 1987. Sysselsättningseffekter av en allmän arbets- tidsförkortning. Göteborg: Ekonomiska studier utgivna av nationalekonomiska institutionen 20, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Anxo, Dominique och Arne Bigsten. 1989. Working Hours and Productivity in Swedish Manufacturing. Scandinavian Journal of Economics, 91:3, s. 613–19.

Bosch, Gerhard och Steffen Lehndorff. 2001. Working-time reduc- tion and employment: experiences in Europe and economic policy recommendations. Cambridge Journal of Economics, 25:2, s. 209–43.

Crépon, Bruno och Francis Kramarz. 2002. Employed 40 Hours or Not Employed 39: Lessons from the 1982 Mandatory Reduction of the Workweek. Journal of Political Economy, 110:6, s. 1355–88.

Edwards, Christine och Olive Robinson. 2004. Evaluation the Business Case for Part-time Working amongst Qualified Nurses.

British Journal of Industrial Relations, 42:1, s. 167–83.

Forslund, Anders. 1996. Arbetstidsförkortning – arbetsdelning eller raserad välfärd? Ekonomisk Debatt, 24:5, s. 405–14.

Hunt, Jennifer. 1999. Has Work-Sharing Worked in Germany?

Quarterly Journal of Economics, 114:1, s. 117-48.

Jacobson, Tor och Henry Ohlsson. 2000. Working time, employ- ment, and work sharing: Evidence from Sweden. Empirical Economics, 25:1, s. 169–87.

Kapteyn, Arie, Adriaan Kalwij och Asghar Zaidi. 2004. The myth of worksharing. Labour Economics, 11:3, s. 293–313.

193

Bilaga 2

SOU 2005:106

Robinson, Olive. 1984. Part-time employment and industrial relations development in the EEC. Industrial Relations Journal, 15:1, s. 58–67.

Skans, Oskar Nordström. 2001. Arbetstidsförkortning, löner och arbetslöshet – en studie på svenska individdata. Ekonomisk Debatt, 29:7, s. 477–86.

Skans, Oskar Nordström och Linus Lindqvist. 2005. Causal effects of subsidized career breaks. Working Paper 2005:17, Institute for Labour Market Policy Evaluation: Uppsala.

Skedinger, Per. 1994. En ekonometrisk studie av arbetstidsproduk- tiviteten, bilaga till SOU 1994:58.

Tilly, Chris. 1997. Arresting the decline of good jobs in the USA?" Industrial Relations Journal, 28:4, s. 269–74.

194

Bilaga 3

SCB undersökning – Enkät

195

Bilaga 3

SOU 2005:106

196

SOU 2005:106

Bilaga 3

197

Bilaga 3

SOU 2005:106

198

SOU 2005:106

Bilaga 3

199

Bilaga 3

SOU 2005:106

200

SOU 2005:106

Bilaga 3

201

Bilaga 4

SCB undersökning – Resultat

Enkätundersökning om partiell ledighet

Bakgrund

Utredningen har låtit genomföra en enkätundersökning riktad till kvinnor med barn som är 10 år eller yngre. Frågorna har handlat om i vilken omfattning rätten till delledighet utan föräldrapenning används.

Enligt 7 § föräldraledighetslagen (1995:584) har en förälder rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än så men ännu inte har avslutat sitt första skolår.

Undersökningens genomförande

Undersökningen genomfördes av Statistiska Centralbyrån (SCB) under perioden september–november 2005. Enkäten skickades endast till kvinnor men frågor ställdes även om make/sambos arbetssituation. Undersökningen genomfördes som en postenkät med två påminnelser. Utredningen och SCB har efter diskussion beslutat att urvalsstorleken skall vara 1 320 individer.

Totalt var det 715 personer som besvarade frågeblanketten, vilket är 54,4 procent av urvalet.

Frågorna

Frågeformuläret togs fram i samarbete mellan utredningen och SCB. Blanketten bestod av 11 numrerade frågor, några av dem hade delfrågor vilket genererade totalt 20 frågor (se bilaga 3).

I undersökningen ställdes frågor bl.a. om hur familjen använt rätten att vara tjänstledig på deltid, frågor om antal barn, moderns

203

Bilaga 4

SOU 2005:106

yrke och utbildning samt moderns och faderns arbetssituation, se bilaga 3.

Förutom variabler som samlats in via frågeblanketten har ett antal registervariabler hämtats från SCB:s register över totalbefolk- ningen (RTB). Dessa är kön, ålder, civilstånd, födelseland, med- borgarskap, kommun och inkomst.

Resultatredovisning

I denna bilaga redovisas svaren från undersökningen.

Tabellerna har räknats upp till populationsnivå, vilket innebär att resultatet avser hela populationen och inte bara de svarande. Antalsuppgifterna är således skattningar av antal personer i popu- lationen med den aktuella egenskapen.

Resultaten har använts i analysen av i vilken omfattning en rätt till partiell ledighet med motsvarande löneminskning kan komma att användas, vem som sannolikt kan komma att vara partiellt ledig och hur arbetsgivaren hanterar frånvaron vid partiell ledighet.

Resultatet är vägt med hänsyn till det faktiska antalet svarande.

Sammanfattande analys av resultaten

Utredningen kan konstatera att svaren visar att vi inte kan vara säkra på att frågorna uppfattats korrekt. Eftersom rätten till del- ledighet enligt föräldraledighetslagen är begränsad till högst en fjärdedel av ordinarie arbetstid visar svaren under fråga 8 att den arbetstid som uppgivits i flera svar understiger 75 procent. Rätten till ledighet måste då ha någon annan grund än föräldraledighets- lagens regel om delledighet utan föräldrapenning.

Hur många har använt möjligheten till delledighet?

33 procent har svarat att de eller make/sambo varit dellediga utan föräldrapenning någon gång under åren 2000–2005.

Varför har delledigheten inte använts?

45 procent av dem som inte varit dellediga har uppgett att de hade velat vara det. 60 procent av dessa har uppgett att ekonomin har hindrat dem. Vid en granskning av de svar som givits under ”annat” har vi uppmärksammat att ytterligare skäl kopplade till ekonomin

204

SOU 2005:106

Bilaga 4

uppgivits, men flera har också uppgett att de inte kände till rätten att vara partiellt ledig.

Är det män eller kvinnor som är lediga? (fråga 8)

Vi kan av svaren under fråga 8 utläsa att det framförallt är kvinnor som varit dellediga utan föräldrapenning. Procentsatsen har varierat mellan 9 och 14 procent under åren 2000–2005.

Hur löste arbetsgivaren frånvaron? (fråga 10)

Vid fråga om hur arbetsgivaren löste fördelningen av arbetsuppgift- erna vid frånvaron är det vanligaste svaret att arbetsuppgifterna fördelades om inom arbetsgruppen (36 procent). Det näst vanlig- aste svaret är att en vikarie anställdes (21 procent).

Vad har hänt när rätten till delledighet upphörde? (fråga 11)

Vi har noterat att det är få som ändrat arbetstiden i sitt anställnings- avtal när möjligheten till delledighet upphörde (2 procent). Det är också få som velat ha kortare tid som inte har kunnat få det.

205

Bilaga 4						SOU 2005:106
					Antal		Procent
Fråga 1 Har du eller din make/sambo använt er av den				Ja	211467		33
här rätten någon gång under åren 2000 - 2005?				Nej	437236		67
Total					648702		100
					Antal		Procent
	Fråga 2a Hade du/ni velat			Ja	189238		45
	göra det?			Nej	232167		55
	Total				421405		100
					Antal		Procent
		Ekonomin			119497		60
		Mina arbetsuppgifter passade inte för deltid			17361		9
		Min make/sambos arbetsuppgifter passade inte för deltid			17609		9
Fråga 2b Vad hindrade		Rädsla för att (någon av oss) trots allt kunde mista jobbet			15606		8
dig/er från att göra det?
		Min arbetsplats var liten, svårt organisera arbetet där			8876		4
		Min make/sambos arbetsplats var liten, svårt organisera			4860		2
		arbetet där
		Annat			65514		33
Total					197708		100
					Antal		Procent
			1 barn		197021		30
			2 barn		287246		44
			3 barn		119615		18
	Fråga 3 Antal barn du
			4 barn		26882		4
	bor/bott med sedan 2000
			5 barn		11230		2
			6 barn		4690		1
			8 barn eller fler		1828		0
	Total				648511		100

206

	SOU 2005:106												Bilaga 4
				Fråga 1 Har	du eller din make/sambo använt er av den									Total
				här	rätten någon gång under åren 2000 - 2005?
								Ja				Nej	Antal	Procent
							Antal	Procent		Antal	Procent
			1 barn			47233		24	149063		76		196297	100
			2 barn			111964		39	174450		61		286414	100
			3 barn			40628		34	77513		66		118141	100
Fråga 3 Antal barn du			4 barn			8068		30	18814		70		26882	100
bor/bott med sedan 2000
			5 barn			3574		40	5310		60		8884	100
			6 barn			0		0	4690		100		4690	100
			8 barn eller fler			0		0	1828		100		1828	100
Total						211467		33	431668		67		643134	100
											Antal			Procent
			Grundskola, folkskola, realskola eller liknande								78358			12
Fråga 5 Vilken är din			2-årig gymnasieutbildning eller fackskola								132954			20
högsta genomförda			3- eller 4-årig gymnasieutbildning								167146			26
utbildning?
			Universitets- eller högskoleutbildning kortare än 3 år								94465			15
			Universitets- eller högskoleutbildning 3 år eller längre								177253			27
Total											650176			100
								Antal			Procent
				Offentlig arbetsgivare				273682			44
		Fråga 6 Ange kategori för
				Privat arbetsgivare				212718			34
		din nuvarande
	Är själv egen företagare				30170			5
				arbetsgivare.
				Annat				110914			18
		Total						627484			100
								Antal			Procent
				Ja, LO-förbund				210972			37
		Fråga 7 Är du medlem i		Ja, TCO-förbund				95558			17
		någon fackförening?		Ja, SACO-förbund				70484			12
				Nej				197295			34
		Total						574309			100

207

Bilaga 4						SOU 2005:106
					Antal	Procent
			Arbetade heltid		247903	39
			Arbetade deltid med föräldrapenning		24359	4
			Arbetade deltid med föräldratjänstledighet		60391	9
	Fråga 8 Hur såg din
			Hade deltidsanställning		76843	12
	arbetssituation ut vid
Var helt föräldraledig			108898	17
					början av året? År 2000.
			Var studerande		95705	15
			Var arbetslös		45151	7
			Annat		53383	8
	Total				640155	100
					Antal	Procent
				25	1869	11
				50	1309	7
		Fråga 8, 2000 Arbetade		60	560	3
		deltid med		75	7648	44
		föräldrapenning, procent
				80	3632	21
				85	1755	10
				92	749	4
		Total			17522	100
					Antal	Procent
				20	476	1
				25	2228	4
				40	1444	2
				50	5083	9
				60	1665	3
				70	2495	4
		Fråga 8, 2000 Arbetade		72	560	1
		deltid med
				75	24672	42
		föräldratjänstledighet,
		procent		80	9867	17
				81	832	1
				85	3387	6
				87	476	1
				90	2671	5
				93	1109	2
				97	1186	2
		Total			58151	100

208

SOU 2005:106												Bilaga 4
									Antal		Procent
				Var inte gift/sambo då			96129			15
				Arbetade heltid			461597			74
			Fråga 8 Hur såg din ev.	Arbetade deltid med föräldrapenning			5963			1
Arbetade deltid med föräldratjänstledighet				5567			1
												make/sambos
			arbetssituation ut vid	Hade deltidsanställning			9416			1
			början av det här året?
				Var helt föräldraledig			2716			0
	2000.
Var studerande					27083			4
				Var arbetslös			28368			5
				Annat			26142			4
			Total				627922			100
						Antal			Procent
				10		560				9
			Fråga 8, 2000 Arbetade	20		997				17
			deltid med	25		2660				45
			föräldrapenning, procent
				40		914				15
				90		832				14
			Total			5963	100
						Antal			Procent
				5		560				10
			Fråga 8, 2000 Arbetade
				70		560				10
			deltid med
				75		1952				35
			föräldratjänstledighet,
			procent	80		1746				31
				90		749				13
			Total			5567				100
								Antal		Procent
					Jag arbetade kortare varje dag		49741			34
			Fråga 8 Hur var		Jag var ledig en dag i veckan		26907			19
			tjänstledigheten fördelad?		Min m/s arbetade kortare varje dag		3861			3
		2000
					Min m/s var ledig en dag i veckan		13812			10
					Annan lösning		55474			38
			Total			144550				100

209

Bilaga 4							SOU 2005:106
						Antal	Procent
			Arbetade heltid			238454	38
			Arbetade deltid med föräldrapenning			31417	5
			Arbetade deltid med föräldratjänstledighet			61370	10
	Fråga 8 Hur såg din
			Hade deltidsanställning			77444	12
	arbetssituation ut vid
Var helt föräldraledig			94324	15
						början av året? År 2001.
			Var studerande			94508	15
			Var arbetslös			35098	6
			Annat			62665	10
	Total					633708	100
						Antal	Procent
					0	1444	5
					20	560	2
					25	4805	17
					35	1351	5
		Fråga 8, 2001		Arbetade	40	1557	5
		deltid med			50	3698	13
		föräldrapenning, procent
					63	476	2
					75	7001	24
					80	6516	23
					85	476	2
					92	749	3
		Total				28633	100

210

SOU 2005:106							Bilaga 4
				Antal	Procent
			25	2228	4
			40	1444	2
			50	3897	6
			60	1665	3
			70	3055	5
			72	560	1
		Fråga 8, 2001 Arbetade	75	27017	45
76	560		1
					deltid med
		föräldratjänstledighet,	80	7411	12
		procent
			81	832	1
			83	476	1
			85	3387	6
			87	476	1
			90	4947	8
			93	1109	2
			97	1186	2
		Total		60250	100
					Antal		Procent
			Var inte gift/sambo då		84431	14
			Arbetade heltid		460229	74
		Fråga 8 Hur såg din ev.	Arbetade deltid med föräldrapenning		8268	1
			Arbetade deltid med föräldratjänstledighet		3261	1
		make/sambos
		arbetssituation ut vid	Hade deltidsanställning		7244	1
		början av det här året?
			Var helt föräldraledig		6031	1
	2001.
Var studerande				28276	5
			Var arbetslös		28748	5
			Annat		25384	4
		Total			617860	100
				Antal	Procent
			10	1392	17
			20	832	10
		Fråga 8, 2001 Arbetade	25	1186	14
		deltid med	40	914	11
		föräldrapenning, procent
			50	914	11
			60	560	7
			80	2471	30
		Total		8268	100

211

Bilaga 4								SOU 2005:106
							Antal	Procent
					70		560	17
			Fråga 8, 2001 Arbetade
			deltid med			75	1392	43
			föräldratjänstledighet,		80		832	26
			procent
					90		476	15
			Total				3261	100
							Antal	Procent
					Jag arbetade kortare varje dag		50021	36
		Fråga 8 Hur var			Jag var ledig en dag i veckan		23898	17
		tjänstledigheten fördelad?			Min m/s arbetade kortare varje dag		4963	4
		2001
					Min m/s var ledig en dag i veckan		10426	8
					Annan lösning		56934	41
		Total					138214	100
							Antal	Procent
				Arbetade heltid			231991	36
				Arbetade deltid med föräldrapenning			42856	7
				Arbetade deltid med föräldratjänstledighet			66773	10
	Fråga 8 Hur såg din
				Hade deltidsanställning			76438	12
	arbetssituation ut vid
Var helt föräldraledig				95378	15
						början av året? År 2002.
				Var studerande			89852	14
				Var arbetslös			39494	6
				Annat			69032	11
	Total						648803	100

212

SOU 2005:106						Bilaga 4
				Antal	Procent
			0	1444	4
			10	560	2
			20	1392	4
			25	4559	14
			35	1351	4
	Fråga 8, 2002	Arbetade	50	7936	25
	deltid med		75	6483	20
	föräldrapenning, procent
			80	3344	10
			85	476	1
			86	560	2
			90	2563	8
			91	725	2
			93	749	2
	Total			32143	100
				Antal	Procent
			5	997	1
			20	1186	2
			24	560	1
			25	2228	3
			40	1444	2
			50	6817	10
			60	1665	2
	Fråga 8, 2002	Arbetade	63	476	1
			65	476	1
	deltid med
	föräldratjänstledighet,		70	1869	3
	procent
			72	832	1
			75	24770	37
			80	12286	18
			81	832	1
			85	4858	7
			87	1309	2
			90	3057	5
			93	1109	2
	Total			66773	100

213

Bilaga 4										SOU 2005:106
									Antal	Procent
						Var inte gift/sambo då			75506	12
						Arbetade heltid			471043	75
	Fråga 8 Hur såg din ev.					Arbetade deltid med föräldrapenning			10392	2
Arbetade deltid med föräldratjänstledighet						4135	1
				make/sambos
	arbetssituation ut vid					Hade deltidsanställning			6208	1
	början av det här året?
						Var helt föräldraledig			6599	1
	2002.
		Var studerande			28566	5
						Var arbetslös			25700	4
						Annat			26921	4
	Total								630110	100
									Antal	Procent
								0	560	5
								25	1186	11
				Fråga 8, 2002 Arbetade				50	1557	15
				deltid med
		70	997				10
						föräldrapenning, procent
								80	3498	34
								90	2593	25
				Total					10392	100
									Antal	Procent
			Fråga 8, 2002		Arbetade deltid			50	1078	26
			med föräldratjänstledighet,					75	2225	54
			procent
								80	832	20
			Total						4135	100
									Antal	Procent
							Jag arbetade kortare varje dag		50746	35
			Fråga 8 Hur var				Jag var ledig en dag i veckan		28738	20
			tjänstledigheten fördelad?				Min m/s arbetade kortare varje dag		6947	5
		2002
							Min m/s var ledig en dag i veckan		10351	7
							Annan lösning		59681	41
			Total						145524	100

214

SOU 2005:106						Bilaga 4
				Antal		Procent
		Arbetade heltid		212446	33
		Arbetade deltid med föräldrapenning		38443	6
		Arbetade deltid med föräldratjänstledighet		87318	14
	Fråga 8 Hur såg din
		Hade deltidsanställning		75650	12
	arbetssituation ut vid
Var helt föräldraledig			99955	16
		början av året? År 2003.
		Var studerande		65527	10
		Var arbetslös		46388	7
		Annat		67181	10
	Total			640797	100
			Antal	Procent
		0	1444	4
		20	2662	8
		25	4577	14
		50	6011	18
		60	832	2
		70	997	3
	Fråga 8, 2003 Arbetade	75	9326	28
	deltid med
		77	832	2
	föräldrapenning, procent
		80	1392	4
		85	1036	3
		89	560	2
		90	2677	8
		93	749	2
		95	749	2
	Total		33844	100

215

Bilaga 4						SOU 2005:106
					Antal	Procent
				5	997	1
				15	1109	1
				20	2782	3
				25	2677	3
				30	1195	1
				40	1444	2
				50	4601	5
				60	2225	3
				61	560	1
				63	476	1
		Fråga 8, 2003 Arbetade		65	476	1
		deltid med
				70	1844	2
		föräldratjänstledighet,
72	832			1
					procent
				75	31898	37
				80	15129	17
				81	832	1
				85	9365	11
				87	1309	1
				88	997	1
				90	3904	4
				91	725	1
				92	832	1
				97	1109	1
		Total			87318	100
					Antal	Procent
			Var inte gift/sambo då		69800	11
			Arbetade heltid		450163	72
	Fråga 8 Hur såg din ev.		Arbetade deltid med föräldrapenning		14309	2
Arbetade deltid med föräldratjänstledighet			7466	1
					make/sambos
	arbetssituation ut vid		Hade deltidsanställning		10030	2
	början av det här året?
			Var helt föräldraledig		7883	1
	2003.
		Var studerande		30232	5
			Var arbetslös		34291	5
			Annat		26817	4
	Total				624354	100

216

SOU 2005:106											Bilaga 4
				Antal			Procent
		20		832				6
		25		1103				8
		50		560				4
	Fråga 8, 2003 Arbetade
		60		1998				14
	deltid med
75		560				4
				föräldrapenning, procent
		80		3591				25
		85		997				7
		90		4669				33
	Total			14309		100
				Antal			Procent
	Fråga 8, 2003 Arbetade	10		1109				15
			75	1392				19
	deltid med
	föräldratjänstledighet,	80		2767				37
	procent
		90		2198				29
	Total			7466				100
					Antal				Procent
			Jag arbetade kortare varje dag	56391				35
	Fråga 8 Hur var		Jag var ledig en dag i veckan	36201				23
	tjänstledigheten fördelad?		Min m/s arbetade kortare varje dag	7510				5
	2003
			Min m/s var ledig en dag i veckan	13303				8
			Annan lösning	59536				37
	Total			159308				100
							Antal			Procent
			Arbetade heltid			186946			29
			Arbetade deltid med föräldrapenning			52185			8
			Arbetade deltid med föräldratjänstledighet			66059			10
	Fråga 8 Hur såg din
			Hade deltidsanställning			85823			13
	arbetssituation ut vid
			Var helt föräldraledig			122539			19
	början av året? År 2004.
			Var studerande			63365			10
			Var arbetslös			55543			9
			Annat			76443			12
	Total					648402			100

217

Bilaga 4				SOU 2005:106
			Antal	Procent
		0	2003	4
		10	1722	4
		25	3998	9
		40	1557	3
		50	9883	22
		60	997	2
	Fråga 8, 2004 Arbetade	65	997	2
	deltid med	70	832	2
	föräldrapenning, procent
		75	10956	24
		78	1273	3
		80	6680	15
		85	476	1
		90	2512	6
		92	749	2
		95	749	2
	Total		45386	100
			Antal	Procent
		15	1109	2
		20	2222	3
		25	1680	3
		40	2003	3
		50	4370	7
		59	560	1
		60	560	1
	Fråga 8, 2004 Arbetade	65	1474	2
	deltid med
		70	1120	2
	föräldratjänstledighet,
	procent	75	19617	30
		76	560	1
		80	15608	24
		81	832	1
		85	7559	12
		88	997	2
		90	3237	5
		97	1109	2
	Total		64616	100

218

SOU 2005:106												Bilaga 4
								Antal			Procent
				Var inte gift/sambo då		71628				11
				Arbetade heltid		461672				73
		Fråga 8 Hur såg din ev.		Arbetade deltid med föräldrapenning		14963				2
	Arbetade deltid med föräldratjänstledighet		7960				1
										make/sambos
		arbetssituation ut vid		Hade deltidsanställning		14391				2
		början av det här året?
				Var helt föräldraledig		12568				2
	2004.
			Var studerande		15470				2
				Var arbetslös		28657				5
				Annat		24795				4
		Total				628642				100
					Antal			Procent
			25		3286				24
			40		1722				12
			50		560				4
		Fråga 8, 2004 Arbetade	60		1833				13
		deltid med
			75		1078				8
		föräldrapenning, procent
			80		1830				13
			85		997				7
			90		2660				19
		Total			13966	100
					Antal			Procent
		Fråga 8, 2004 Arbetade	10		1109				16
				75	1392				20
		deltid med
		föräldratjänstledighet,	80		2866				41
		procent
			85		1596				23
		Total			6963				100
							Antal			Procent
				Jag arbetade kortare varje dag		45259			32
		Fråga 8 Hur var		Jag var ledig en dag i veckan		35496			25
		tjänstledigheten fördelad?		Min m/s arbetade kortare varje dag		5200			4
		2004
				Min m/s var ledig en dag i veckan		13348			9
				Annan lösning		56357			40
		Total			142671				100

219

Bilaga 4							SOU 2005:106
						Antal	Procent
			Arbetade heltid			187495	29
			Arbetade deltid med föräldrapenning			49672	8
			Arbetade deltid med föräldratjänstledighet			76062	12
	Fråga 8 Hur såg din
			Hade deltidsanställning			91894	14
	arbetssituation ut vid
Var helt föräldraledig			124242	19
						början av året? År 2005.
			Var studerande			72301	11
			Var arbetslös			47985	7
			Annat			71391	11
	Total					646191	100
						Antal	Procent
					20	997	2
					25	1109	2
					50	8341	19
					53	1273	3
					60	3342	7
		Fråga 8, 2005		Arbetade	75	12142	27
		deltid med			76	832	2
		föräldrapenning, procent
					78	476	1
					80	11358	25
					85	1309	3
					90	1952	4
					92	749	2
					95	749	2
		Total				44630	100

220

SOU 2005:106						Bilaga 4
			Antal	Procent
		15	1109	1
		20	1201	2
		25	3524	5
		40	1444	2
		50	3893	5
		55	749	1
		60	1557	2
		63	560	1
		65	476	1
	Fråga 8, 2005 Arbetade
		70	3072	4
	deltid med
		72	832	1
	föräldratjänstledighet,
	procent	75	23235	31
		76	560	1
		80	14214	19
		81	832	1
		83	749	1
		85	8763	12
		87	560	1
		88	725	1
		90	5342	7
		97	1668	2
	Total		75065	100
				Antal		Procent
		Var inte gift/sambo då		69677	11
		Arbetade heltid		449185	72
	Fråga 8 Hur såg din ev.	Arbetade deltid med föräldrapenning		21514	3
		Arbetade deltid med föräldratjänstledighet		10317	2
	make/sambos
	arbetssituation ut vid	Hade deltidsanställning		16473	3
	början av det här året?
		Var helt föräldraledig		16314	3
	2005.
Var studerande			16202	3
		Var arbetslös		29151	5
		Annat		24628	4
	Total			624898	100

221

Bilaga 4						SOU 2005:106
					Antal	Procent
				10	560	3
				20	2076	11
				25	1103	6
				30	1444	8
		Fråga 8, 2005 Arbetade
				40	2181	12
		deltid med
	50		1285	7
					föräldrapenning, procent
				60	1449	8
				75	1722	9
				80	3468	19
				90	2866	16
		Total			18152	100
					Antal	Procent
				10	1109	11
				15	725	7
		Fråga 8, 2005 Arbetade		20	1186	11
		deltid med
				75	1392	13
		föräldratjänstledighet,
		procent		80	4705	46
				85	476	5
				90	725	7
		Total			10317	100
					Antal	Procent
			Jag arbetade kortare varje dag		47692	31
	Fråga 8 Hur var		Jag var ledig en dag i veckan		37729	24
	tjänstledigheten fördelad?.		Min m/s arbetade kortare varje dag		4178	3
	2005
			Min m/s var ledig en dag i veckan		14482	9
			Annan lösning		64778	42
	Total				155269	100

222

SOU 2005:106						Bilaga 4
		Fråga 3	Antal barn du bor/bott med sedan 2000				Total
	1 barn	2 barn	3 barn	4 barn	5 barn	6 barn	Procent
	Procent Procent Procent Procent Procent Procent
Arbetade heltid	32	29	25	34	0	30	29

Fråga 8 Hur såg din arbetssituation ut vid början av året? År 2005.

Total

Arbetade deltid med	6	9	10	3	12	0	8
föräldrapenning
Arbetade deltid med	9	15	10	15	7	0	12
föräldratjänstledighet
Hade deltidsanställning	12	15	14	21	7	0	14
Var helt föräldraledig	26	16	14	16	5	53	19
Var studerande	11	11	11	5	36	0	11
Var arbetslös	10	8	4	3	21	0	7
Annat	7	10	20	8	21	18	11
	100	100	100	100	100	100	100

		Antal	Procent
Fråga 9 Hur var du anställd	Var anställd tillsvidare	372774	85
i början av 2000?	Hade tidsbegränsad anställning	63703	15
Total		436477	100

			Antal	Procent
Fråga 9	Hur var du anställd	Var anställd tillsvidare	385758	85
i början av 2001?		Hade tidsbegränsad anställning	65942	15
Total			451700	100
			Antal	Procent
Fråga 9	Hur var du anställd	Var anställd tillsvidare	402324	88
i början av 2002?		Hade tidsbegränsad anställning	54735	12
Total			457058	100
			Antal	Procent
Fråga 9	Hur var du anställd	Var anställd tillsvidare	401757	87
i början av 2003?		Hade tidsbegränsad anställning	62072	13
Total			463830	100

223

Bilaga 4								SOU 2005:106
							Antal			Procent
		Fråga 9	Hur var du anställd		Var anställd tillsvidare	402233			86
		i början av 2004?			Hade tidsbegränsad anställning	67212			14
		Total				469446			100
							Antal			Procent
		Fråga 9	Hur var du anställd		Var anställd tillsvidare	404752			87
		i början av 2005?			Hade tidsbegränsad anställning	61446			13
		Total				466198			100
							Antal			Procent
				En vikarie anställdes		49546			21
Fråga 10	Hur löste
				Arbetsuppgifterna fördelades om inom arbetsgruppen		84140			36
arbetsgivaren fördelningen
				Vissa arbetsuppgifter togs bort		25087			11
av arbetsuppgifterna när du
				Jag arbetade mer än jag egentligen skulle göra		47540			20
valde att vara tjänstledig?
				Annat		49018			21
Total						232894			100
							Antal			Procent
				Har inte kortare arbetstid längre och vill inte ha det			3810			3
				Fortfarande kortare arbetstid, har kvar heltidsanställning			14140			9
Fråga 11	Har du fortsatt			Fortfarande kortare arbetstid, nu deltidsanställning			2879			2
				Skulle velat ha kortare arbetstid, men kan inte få det			4679			3
att ha kortare arbetstid
eller skulle du ha velat ha				Annat			6275			4
det?
				Har fortfarande barn som är under 8 (eller 12) år			109790			73
				Både svarsalternativ 2 och 6			2866			2
				Både svarsalternativ 4 och 6			5905			4
Total							150343			100

224

Statens offentliga utredningar 2005

Kronologisk förteckning

1. Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. Ku.

2. Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter.

Ku.

3. Sveriges tillträde till 1995 års Unidroit- konvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. Ku.

4. Liberalisering, regler och marknader. + Bilagor. N.

5. Postmarknad i förändring. N.

6. Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. Ju.

7. Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. Fi.

8. Behov av rörlig ledningsstödsresurs. Fö.

9. KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel. UD.

10. Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. M.

11. Välfärdsverksamhet för sjömän. N.

12. Bokpriskommissionens slutrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. U.

13. Lördagsdistribution av dagstidningar. U.

14. Effektivare handläggning av anknyt- ningsärenden. UD.

15. Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. UD.

16. Reformerat system för insättnings- garantin. Fi.

17. Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. Jo.

18. Prospektansvar. Fi.

19. Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. Fi.

20. Konsumentskydd vid modemkapning. Ju.

21. Vinstandelar. Fi.

22. Nya upphandlingsregler. Fi.

23. en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. Fi.

24. Arbetslivsinriktad rehabilitering. Framtida organisation för Arbetslivs- tjänster och Samhall Resurs AB. N.

25. Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. S.

26. Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. S.

27. Den svenska fiskerikontrollen – en ut- värdering. Jo.

28. Dubbel bosättning för ökad rörlighet. Fi.

29. Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklings- avtal. Ju.

30. Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. M.

31. Stödet till utbildningsvetenskaplig forskning. U.

32. Regeringens stabsmyndigheter. Fi.

33. Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. M.

34. Socialtjänsten och den fria rörligheten. S.

35. Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. Fi.

36. På väg mot ... En hållbar landsbygds- utveckling. Jo.

37. Tolkutbildning – nya former för nya krav. U.

38. Tillgång till elektronisk kommunika- tion i brottsutredningar m.m. Ju.

39. Skog till nytta för alla? N.

40. Rätten till mitt språk Förstärkt minoritetsskydd. Ju.

41. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt,

integration och strukturell diskrimi- nering. Ju.

42. Säker information. Förslag till informationssäkerhetspolitik. Fö.

43. Vårdnad – Boende – Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar. Del A + B. Ju.

44. Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen. Jo.

45. Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. N.

46. Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. N.

47. Kärnavfall – barriärerna, biosfären och samhället. M.

48. Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. U.

49. Unionsmedborgares rörlighet inom EU. UD.

50. Arbetskraftsinvandring till Sverige

– befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. N.

51. Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

– smartare konsumtion. Jo.

52. Avgiftsfinansierad livsmedels-, djur- skydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. Jo.

53. Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. Fi.

54. Framtidens kriminalvård. Del 1+2. Ju.

55. Bättre inomhusmiljö. M.

56. Det blågula glashuset.

– strukturell diskriminering i Sverige. Ju.

57. Enhetlig eller differentierad mervärdes- skatt? + Bilagedel. Fi.

58. Ny reglering av offentliga uppköps- erbjudanden. Ju.

59. Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöprocessen och avgifter. M.

60. Efter flodvågen – det första halvåret. Fö.

61. Personuppgifter för samhällets behov. Fi.

62. Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken. U.

63. Tryggare leveranser. Fjärrvärme efter konkurs. N.

64. en BRASkatt! – beskattning av avfall somdeponeras. Fi.

65. Registerkontroll av personal vid hem för vård eller boende som tar emot barn eller unga. S.

66. Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål. + Forskarrapporter.

+Sammanfattning N.

67. Energideklarationer.

Metoder, utformning, register och expertkompetens. M.

68. Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet. Fi.

69. Sverige inifrån.

Röster om etnisk diskriminering. Ju.

70. Polisens behov av stöd i samband med terrorismbekämpning. Ju.

71. Informationssäkerhetspolitik. Organisatoriska konsekvenser. Fö.

72. Alkolås – nyckel till nollvisionen. N.

73. Reformerad föräldraförsäkring. Kärlek Omvårdnad Trygghet.

+Bilagor. S.

74. Nytt djurhälsoregister – bättre nytta och ökad säkerhet. Jo.

75. Hundgöra – att göra hundar som gör nytta. Jo.

76. Fiskevårdens finansiering. Jo.

77. Får jag lov?

Om planering och byggande. Del 1+2. M.

78. Etikprövningslagstiftningen – vissa ändringsförslag. U.

79. Vem får jaga och fiska? Historia, folk- rätt och miljö. Jo.

80. Uppdragsarkeologi i tiden. U.

81. Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården.

+Särtryck: Mål och förslag.

+Bilaga: Kunskapsöversikt. S.

82. Personer med tungt missbruk. Stimulans till bättre vård och behand- ling. S.

83. Kärnavfall – kostnader och finansiering. M.

84. En ny uppgifts- och ansvarsfördelning mellan polis och åklagare. Ju.

85. Tillsyn på försäkringsområdet. Fi.

86. Ägaransvar vid trafikbrott. N.

87. Svårnavigerat? Premiepensionssparande på rätt kurs. Fi.

88. Vräkning och hemlöshet – drabbar också barn. S.

89. Bevakning av kollektivavtals efter- levnad. N.

90. Abort i Sverige. S.

91. Agenda för mångkultur. Programförklaring och kalendarium för Mångkulturåret 2006. U.

92. Styrningen av insatsförsvaret. Fö.

93. Stärkt konkurrenskraft och sysselsättning i en ny geografi

– en samlad förvaltning med politisk styrning. N.

94. Kunskap för biologisk mångfald

– inventera mera eller återvinn kunskapen? M.

95. Nyttiggörande av högskole- uppfinningar. U.

96. En effektiv förvaltning för insats- försvaret. Fö.

97. När en räcker. Mastdelning för miljön. N.

98. Behörighet och ansvar inom djurens hälso- och sjukvård. Jo.

99. Vissa företagsskattefrågor. Fi.

100. På den assistansberättigades uppdrag. God kvalitet i personlig assistans – ändamålsenlig användning av assistans- ersättning. S.

101. Utan timplan – för målinriktat lärande. U.

102. Utan timplan – forskning och ut- värdering. U.

103. Anhörigåterförening. UD.

104. Sverige och tsunamin – granskning och förslag. Del 1 Huvudrapport. Del 2 Expertrapporter. Fi.

105. Stärkt rätt till heltidsanställning. N.

106. Partiell ledighet. N.

Statens offentliga utredningar 2005

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. [6]

Konsumentskydd vid modemkapning. [20] Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklings- avtal. [29]

Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. [38]

Rätten till mitt språk

Förstärkt minoritetsskydd. [40] Bortom Vi och Dom.

Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskrimi- nering. [41]

Vårdnad – Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar. Del A + B. [43]

Framtidens kriminalvård. Del 1+2. [54] Det blågula glashuset.

– strukturell diskriminering i Sverige. [56] Ny reglering av offentliga uppköps-

erbjudanden. [58] Sverige inifrån.

Röster om etnisk diskriminering. [69] Polisens behov av stöd i samband med

terrorismbekämpning. [70]

En ny uppgifts- och ansvarsfördelning mellan polis och åklagare. [84]

Utrikesdepartementet

KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel.[9]

Effektivare handläggning av anknytnings- ärenden. [14]

Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. [15]

Unionsmedborgares rörlighet inom EU. [49]

Anhörigåterförening. [103]

Försvarsdepartementet

Behov av rörlig ledningsstödsresurs. [8] Säker information. Förslag till informations-

säkerhetspolitik. [42]

Efter flodvågen – det första halvåret. [60] Informationssäkerhetspolitik.

Organisatoriska konsekvenser. [71] Styrningen av insatsförsvaret. [92]

En effektiv förvaltning för insatsförsvaret. [96]

Socialdepartementet

Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. [25]

Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. [26]

Socialtjänsten och den fria rörligheten. [34] Registerkontroll av personal vid hem

för vård eller boende som tar emot barn eller unga. [65]

Reformerad föräldraförsäkring.

Kärlek Omvårdnad Trygghet.+ Bilagor. [73]

Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården.

+Särtryck: Mål och förslag.

+Bilaga: Kunskapsöversikt. [81]

Personer med tungt missbruk. Stimulans till bättre vård och behand- ling. [82]

Vräkning och hemlöshet – drabbar också barn. [88]

Abort i Sverige. [90]

På den assistansberättigades uppdrag. God kvalitet i personlig assistans – ändamålsenlig användning av assistans- ersättning. [100]

Finansdepartementet

Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. [7]

Reformerat system för insättnings- garantin. [16]

Prospektansvar. [18]

Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. [19]

Vinstandelar. [21]

Nya upphandlingsregler. [22]

en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. [23]

Dubbel bosättning för ökad rörlighet. [28] Regeringens stabsmyndigheter. [32]

Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. [35]

Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. [53]

Enhetlig eller differentierad mervärdes- skatt? + Bilagedel. [57]

Personuppgifter för samhällets behov. [61] en BRASkatt! – beskattning av avfall som deponeras. [64]

Regionala stimulansåtgärder inom skatte- området. [68]

Tillsyn på försäkringsområdet. [85] Svårnavigerat? Premiepensionssparande på

rätt kurs. [87]

Vissa företagsskattefrågor. [99] Sverige och tsunamin – granskning och

förslag. Del 1 Huvudrapport. Del 2 Expertrapporter. [104]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. [1]

Radio och TV i allmänhetens tjänst.

Finansiering och skatter. [2] Sveriges tillträde till 1995 års Unidroit-

konvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. [3]

Bokpriskommissionens slutrapport.

Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. [12]

Lördagsdistribution av dagstidningar. [13] Stödet till utbildningsvetenskaplig

forskning. [31]

Tolkutbildning – nya former för nya krav. [37]

Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. [48]

Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken. [62]

Etikprövningslagstiftningen – vissa ändringsförslag. [78]

Uppdragsarkeologi i tiden. [80] Agenda för mångkultur.

Programförklaring och kalendarium för Mångkulturåret 2006. [91]

Nyttiggörande av högskoleuppfinningar. [95]

Utan timplan – för målinriktat lärande. [101]

Utan timplan – forskning och utvärdering. [102]

Jordbruksdepartementet

Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. [17]

Den svenska fiskerikontrollen – en ut- värdering. [27]

På väg mot ... En hållbar landsbygds- utveckling. [36]

Smiley: Hygien och redlighet i livsmedels- hanteringen. [44]

Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

– smartare konsumtion. [51] Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds-

och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. [52]

Nytt djurhälsoregister – bättre nytta och ökad säkerhet. [74]

Hundgöra – att göra hundar som gör nytta. [75]

Fiskevårdens finansiering. [76]

Vem får jaga och fiska? Historia, folkrätt och miljö. [79]

Behörighet och ansvar inom djurens hälso- och sjukvård. [98]

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. [10] Lagen om byggfelsförsäkring.

En utvärdering. [30]

Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. [33] Kärnavfall – barriärerna, biosfären och

samhället. [47]

Bättre inomhusmiljö. [55]

Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljö- organisationerna i miljöprocessen och avgifter. [59]

Tryggare leveranser. Fjärrvärme efter konkurs. [63]

Energideklarationer.

Metoder, utformning, register och expertkompetens. [67]

Får jag lov?

Om planering och byggande. Del 1+2. [77]

Kärnavfall – kostnader och finansiering. [83] Kunskap för biologisk mångfald – inventera mera eller återvinn kunskapen? [94]

Näringsdepartementet

Liberalisering, regler och marknader. [4] Postmarknad i förändring. [5] Välfärdsverksamhet för sjömän. [11] Arbetslivsinriktad rehabilitering.

Framtida organisation för Arbetslivs- tjänster och Samhall Resurs AB. [24]

Skog till nytta för alla? [39]

Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. [45]

Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. [46]

Arbetskraftsinvandring till Sverige

– befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. [50]

Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål. + Forskarrapporter.

+ Sammanfattning. [66]

Alkolås – nyckel till nollvisionen. [72] Ägaransvar vid trafikbrott. [86] Bevakning av kollektivavtals efterlevnad.

[89]

Stärkt konkurrenskraft och sysselsättning i en ny geografi – en samlad förvaltning med politisk styrning. [93]

När en räcker. Mastdelning för miljön. [97] Stärkt rätt till heltidsanställning. [105] Partiell ledighet. [106]