Kommittén skall lämna förslag på hur en reglering kan utformas som underlättar hanteringen av problem när det gäller beslutsfattandet vid gemensam vårdnad.
Tiden för redovisning av uppdraget förlängs till senast den 31 maj 2005.
Regeringen beslutade den 27 juni 2002 direktiv till en parlamentarisk kommitté med uppdrag att bl.a. utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge (dir. 2002:89).
Kommittén, som har antagit namnet 2002 års vårdnadskommitté, skulle enligt direktiven redovisa resultatet av arbetet senast den 1 november 2004. Genom tilläggsdirektiv den 2 december 2004 förlängdes tiden för redovisning av uppdraget till den 31 mars 2005 (dir. 2004:167).
En fråga som kommittén enligt direktiven särskilt skall överväga är om gällande regler om beslutanderätten vid gemensam vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Utgångspunkten är i dag att vårdnadshavarna skall kunna enas i alla frågor som rör barnet. Detta gäller också om föräldrarna lever isär. Undantag gäller om en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om vårdnaden som inte utan olägenhet kan skjutas upp. I så fall bestämmer under vissa förutsättningar den andra föräldern ensam (6 kap.
13 § föräldrabalken). Det har ansetts ligga i sakens natur att en av vårdnadshavarna ensam får besluta om den dagliga omsorgen om barnet, t.ex. om mat, kläder och sovtider (jfr prop. 1975/76:170 s. 178).
Beslutanderätten vid gemensam vårdnad har även tidigare varit föremål för överväganden. I samband med 1998 års vårdnadsreform föreslog Vårdnadstvistutredningen att det skulle införas en uttrycklig bestämmelse om att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med ensam får besluta i frågor om den dagliga omsorgen (SOU 1995:79).
Regeringen lade dock inte fram något förslag i dessa delar, bl.a. med hänvisning till att behovet av en reglering inte ansågs vara tillräckligt stort. Lagutskottet delade regeringens uppfattning men förutsatte att regeringen följde frågan och, om det fanns anledning, skulle återkomma till riksdagen med förslag på området (prop. 1997/98 s. 54 f., bet. 1997/98:LU12 s. 37). Frågor som rör beslutanderätten vid gemensam vårdnad har vidare tagits upp i departementspromemorian Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (Ds 1999:57).
Promemorian är föremål för beredning i Regeringskansliet.
Kommittén om barnmisshandel har i betänkandet Barnmisshandel - Att förebygga och åtgärda (SOU 2001:72)
särskilt behandlat barns rätt till psykiatrisk vård. Kommittén ansåg att kravet på enighet mellan vårdnadshavarna får negativa konsekvenser när det gäller barns möjligheter att få psykiatrisk behandling efter att ha blivit utsatta för övergrepp i hemmet.
Även i andra sammanhang har gjorts gällande att kravet på enighet mellan vårdnadshavarna ibland kan leda till problem, inte minst mot bakgrund av att en domstol numera kan döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Bland annat har frågor som rör barnomsorg, barnets skolgång och barnets möjlighet att få tillgång till hälso- och sjukvård uppmärksammats.
I syfte att förbättra förutsättningarna för gemensam vårdnad och för att säkerställa ett brett beredningsunderlag får kommittén i uppdrag att - oavsett sina ställningstaganden i övrigt när det gäller gemensam vårdnad - lämna förslag på hur en reglering kan utformas som underlättar hanteringen av problem när det gäller beslutsfattandet vid gemensam vårdnad. Kommittén skall uppmärksamma frågor som rör barnets skolgång och barnets möjlighet att få tillgång till hälso- och sjukvård samt andra vårdnadsfrågor där kravet på gemensam beslutanderätt kan innebära svårigheter.
En ordning som skall prövas är att utöka möjligheterna till tvistlösning i domstol av frågor som inryms i vårdnaden. En annan ordning är att ge domstol möjlighet att dela upp vårdnadshavarnas uppgifter mellan föräldrarna. Alternativt skulle någon annan myndighet kunna utses att besluta när föräldrarna inte kan enas. Ytterligare en möjlighet som skall övervägas är att i lag ge en av vårdnadshavarna rätt att besluta ensam i fler frågor än i dag. I vart fall när det gäller barnets tillgång till hälso- och sjukvård skulle en annan möjlighet kunna vara att varje vårdnadshavare ges rätt att bestämma själv. Även andra lösningar kan tänkas.
Kommittén skall föreslå de författningsändringar som behövs.
Tiden för redovisning av uppdraget förlängs, vilket innebär att kommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 maj 2005.
(Justitiedepartementet)