den 26 januari

Svar på fråga 2005/06:786 om fackliga och demokratiska rättigheter i Iran

Utrikesminister Laila Freivalds

Ulla Hoffmann har frågat mig vad jag avser att göra för att understödja Mansour Ossanlus och andra iranska arbetares mänskliga och demokratiska rättighet att bedriva facklig verksamhet.

Föreningsfriheten, inklusive rätten att bilda och tillhöra en fackförening, är en mänsklig rättighet och en nödvändig grund för ett demokratiskt samhälle. I Iran tillåts inte självständiga fackföreningar. I stället finns islamiska arbetarrådsorganisationer, vars rättigheter och skyldigheter beslutas av iranska myndigheter. Detta är beklagligt. Det är vidare beklagligt att iransk lag inte medger strejkrätt. Trots detta förbud har det under senare år på olika håll i Iran förekommit strejker. Enligt uppgifter har i samband med demonstrationer övervåld använts, inklusive dödsskjutningar, och deltagare har arresterats eller utsatts för trakasserier.

EU och Sverige har upprepade gånger uttryckt sin oro över den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran, senast i slutsatserna från Europeiska rådet i december förra året. I detta sammanhang vill jag säga att den svenska regeringen är besviken över Irans bristande engagemang för den särskilda dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Iran. EU har gjort flera ansträngningar, med aktivt stöd från Sverige, för att få till stånd ett nytt dialogmöte. Iran har dock inte visat något intresse för detta. Vi kommer att fortsätta att verka för ett sådant dialogmöte.