den 14 december

Svar på fråga 2005/06:577 om trakasserier mot Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel

Utrikesminister Laila Freivalds

Per Landgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att uppmärksamma den turkiska regeringen på de trakasserier som drabbar det Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel.

Som en följd av Turkiets EU-process riktas nu omvärldens blickar ytterligare på landets respekt för de mänskliga rättigheterna. Trots en på många sätt imponerande reformprocess under de senaste åren, som också varit avgörande för att inleda förhandlingar om EU-medlemskap, återstår mycket att göra. Ett viktigt område gäller religionsfriheten.

I sin nya översynsrapport om Turkiet konstaterar EU-kommissionen att framstegen varit mycket begränsade under det gångna året. Religiösa samfund kan till exempel fortfarande upplösas av generaldirektoratet för stiftelser, som också kan konfiskera deras egendomar och lägga sig i deras inre angelägenheter. De kristna kyrkornas möjligheter att utbilda sina egna präster, liksom att anställa från utlandet, är kraftigt begränsade. Diskrimineringen av religiösa minoriteter riktas inte bara mot kristna. Den stora alevitiska gruppen av muslimer erkänns ej som religiös minoritet. Den möter också svårigheter på olika områden, till exempel när det gäller tillstånd att bygga egna bönehus.

En ny turkisk lag om stiftelser, som bland annat ska reglera religiösa minoriteters rättigheter på olika områden, förbereds sedan länge och behandlas nu av parlamentet. Enligt EU-kommissionen möter den dock i sin nuvarande form inte europeisk standard. Men en lagstiftning som tillgodoser sådana krav räcker inte i sig. Den måste också tillämpas. Därtill måste det politiska klimatet vara sådant att inga grupper faktiskt diskrimineras eller trakasseras.

Per Landgren pekar i sin fråga på trakasserier mot det Ekumeniska patriarkatet från medier och det civila samhället. Även andra kristna grupper drabbas av sådant. Ett öppet och demokratiskt samhälle måste naturligtvis ge utrymme för kritik och debatt. Förtal, kränkningar och uppvigling ska dock inte accepteras.

När detta sagts kan det dock tilläggas att den bild Per Landgren förmedlar, av ett Turkiet som successivt eliminerar allt som har med kristendomen och det kristna arvet att göra, är väl ensidig. I dag syns också ett ökat intresse för att lyfta fram det kristna arvet, inte minst inom turismen. Resor arrangeras i aposteln Paulus fotspår. Den syrisk-ortodoxa minoritetens kloster har renoverats. Jag hoppas att det turkiska samhället i sin helhet ska se såväl de kristna som de andra minoriteterna i landet som en tillgång. Detta är viktigt också i ljuset av EU-processen som förutsätter att landet kan garantera respekten för de mänskliga rättigheterna.

Såväl den svenska regeringen som EU som helhet kommer under de pågående förhandlingarna om EU-medlemskap att bevaka hur frågan om religionsfriheten utvecklas. I det så kallade anslutningspartnerskap som EU just enats om, som en del av den fortsatta processen, framhålls också betydelsen av att Turkiet prioriterar en ny, modern lagstiftning som garanterar religionsfrihet i enlighet med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Sveriges regering stöder naturligtvis detta.

Sverige kommer också att i den bilaterala dialogen fortsätta att uppmärksamma den turkiska regeringen på betydelsen av att reformprocessen i sin helhet fortsätter och genomförs ute i samhället. Religionsfrihet och rätten att slippa trakasserier är ett viktigt element i detta sammanhang.

Genom regeringens program för ökade kontakter med det turkiska samhället finns möjligheter för enskilda organisationer i Sverige att samarbeta med partner i Turkiet kring frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratins kultur och utvecklingen av det civila samhället. Jag hoppas att vi också inom ramen för detta, genom breda folkliga kontakter, ska kunna främja en turkisk EU-anpassning.