den 14 december

Svar på fråga 2005/06:570 om kamphundar och hundägarens ansvar

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Jan Ertsborn har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att en lagändring om tillsyn av hundar och katter snarast kommer till stånd.

Det finns i dag ett omfattande regelverk som ger polisen och tillsynsmyndigheterna möjlighet att på olika sätt ingripa mot hundägare som har en aggressiv hund.

I 19 a § (1988:539) djurskyddsförordningen finns bestämmelser som innebär att det är förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. Tendenser till aggressivt beteende är inte möjligt att generellt hänföra till någon speciell ras. Något generellt förbud mot att ha vissa raser finns därför inte.

Hundägarens ansvar regleras i lagen (1943:549) om tillsyn över hundar och katter. I lagen slås det bland annat fast att hundar ska hållas under sådan tillsyn som behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. Det är hundägarens ansvar att se till att hunden inte utgör en fara för andra och hundägaren har ett strikt ansvar för de skador som hunden orsakar. Polisen får besluta att en hund som visat benägenhet att bita ska omhändertas, om tillsynen av hunden har eftersatts. Eftersätts tillsynen av en hund får polisen även meddela de beslut som omständigheterna kräver, till exempel att hunden ska ha munkorg, hållas bunden eller instängd.

Sedan den 1 januari 2001 är det också lag på att alla hundar ska vara märkta och registrerade. Kravet på märkning tillkom bland annat för att polisen lättare ska kunna ingripa mot hundar som utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra djur eller som det annars finns särskilda skäl att ingripa mot. Djurskyddsmyndigheten har fått i uppdrag att utreda vissa frågor om efterlevnaden av lagen. Bland annat ska myndigheten utreda hur många hundar som märks och ägarregistreras, i vilken utsträckning djurägare anmäler ägarbyten samt avanmäler avlidna hundar. Vidare ska myndigheten undersöka vilka myndigheter som använder informationen i registret. Om efterlevnaden av lagen bedöms vara låg ska myndigheten komma med förslag till hur den kan förbättras.

I betänkandet Hund i rätta händer @ om hundägarens ansvar (SOU 2003:46) finns ytterligare förslag att komma till rätta med problem med aggressiva hundar. Jag anser att det är allvarligt när hundägare inte tar ansvar för sin hund. Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att ytterligare stärka hundägaransvaret bereds därför för närvarande inom Jordbruksdepartementet.