den 14 december

Svar på fråga 2005/06:540 om bortrövat barn

Utrikesminister Laila Freivalds

Anna Grönlund Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att Haagkonventionen efterlevs och att Annika Pezu får hem sin dotter.

Sverige ratificerade 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn 1989 och konventionen infördes i svensk lag samma år. Haagkonventionen syftar till att förebygga olovliga bortföranden och kvarhållanden av barn, att effektivisera återförandet till hemviststaten av barn som olovligen bortförts eller kvarhållits samt att underlätta ett effektivt utövande av umgängesrätt mellan föräldrar och barn. I Sverige är Utrikesdepartementet centralmyndighet i Haagkonventionens mening.

Det är en grundläggande princip i varje rättsstat att domstolarna är självständiga i förhållande till regeringsmakten. Den svenska regeringen får enligt grundlagen inte ha synpunkter på hur en domstol dömer i ett enskilt fall. Lika lite vore det acceptabelt om en främmande regering skulle utöva påtryckningar eller offentligt kritisera ett svenskt domstolsutslag. Motsvarande gäller naturligtvis för grekiska domstolar. En annan sak är att en stat som åsidosätter sina åtaganden enligt konventionen får ansvara för det inför övriga konventionsstater.

Domstolen i Grekland har i två instanser funnit att Annika Pezus ansökan om återförande av dottern ska avslås. Grekland har inte brustit i sina skyldigheter enligt konventionen för att domstolarna har gjort den bedömningen. Sverige saknar, mot bakgrund av ovan nämnda omständigheter, möjlighet att som stat ifrågasätta de grekiska domstolarnas beslut i sak. Däremot har UD konstaterat att handläggningen av ärendet varit förenad med väsentligt dröjsmål. Eftersom Haagkonventionen föreskriver att ärenden om olovliga bortföranden och kvarhållanden ska handläggas skyndsamt, har UD och den svenska ambassaden i Aten vid upprepade tillfällen framfört kritik mot nämnda tidsutdräkt till ansvariga grekiska myndigheter.

Jag har förstått att det i vissa fall föreligger oklarheter beträffande den svenska centralmyndighetens, det vill säga Utrikesdepartementets, roll i ärenden om olovligt bortförda eller kvarhållna barn. I första hand är centralmyndighetens uppgift att ta emot och förmedla ansökningar om återförande av barn, förmedla kontakter, ge råd och följa ärendets gång, men även att främja samarbetet mellan myndigheter i Sverige och i andra konventionsstater. Det är viktigt att allmänheten känner till centralmyndigheten och dess roll, på samma sätt som det är viktigt att allmänheten känner till de regleringar som finns avseende olovliga bortföranden av barn. Mot bakgrund härav förbereder UD för närvarande nya informationsinsatser, bland annat genom uppdatering och komplettering av tidigare informationsmaterial i skriftserien UD info.

Frågan om olovligt bortförda barn är högt prioriterad och Sverige är mycket aktivt inom ramen för det internationella samarbetet om Haagkonventionen. På regelbunden basis träffas de konventionsslutande staterna i den så kallade Specialkommittén för att diskutera hur konventionen fungerar och vilka förbättringar som kan göras. Nästa möte kommer att äga rum hösten 2006. Sverige inledde förberedelserna inför mötet redan i november i år, då jag stod värd för ett informellt ministermöte på Haga slott, samt genom ett möte på tjänstemannanivå, då våra nordiska kolleger inbjöds till Stockholm. Nämnda möten utgör grund för de förberedelser som för närvarande pågår inför nästa års Specialkommitté. Sverige vill på detta sätt visa sitt stora engagemang för frågor om olovligt bortförda och kvarhållna barn samt bidra till att dessa frågor ges hög prioritet även i andra länder och på internationell nivå.