den 15 september

Svar på fråga 2005/06:2115 om krav på indrivning riktade mot barn

Justitieminister Thomas Bodström

Mia Franzén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att kronofogden i fortsättningen skickar krav till omyndiga barn för föräldrarnas skulder.

Barn kan självklart aldrig krävas på betalning för föräldrarnas skulder. Dessutom bygger lagstiftningen på att föräldrar inte kan sätta sina barn i skuld genom att ingå förbindelser för deras räkning utan överförmyndarens samtycke. Den 1 oktober i år träder också nya lagar i kraft som förhindrar att barn sätts i skuld genom att de registreras som ägare av motorfordon.

Men det finns också skäl att påpeka att det inte är omöjligt, och inte heller bör vara omöjligt, att ett barn har en skuld. Om till exempel ett barn genom brott skadar annans egendom, är det rimligt att han eller hon blir skyldig att ersätta skadan. Vidare måste det rimligen gå att kräva tillbaka pengar från ett barn som felaktigt betalats ut till honom eller henne.

Mia Franzén förespråkar, om jag förstår henne rätt, att kronofogdemyndigheten alltid ska ta ställning till det bakomliggande rättsförhållandet när en ansökan om indrivning riktas mot ett barn. En sådan reglering har övervägts av Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare. Utredningen gör bedömningen att det bör vara en uppgift för domstolen och inte för kronofogdemyndigheten att utreda huruvida ett bakomliggande avtal är giltigt. Vi arbetar nu med utredningens betänkande i Justitiedepartementet.

Redan genom förordningsändringar som regeringen beslutade under år 2004 infördes dock en skyldighet för kronofogdemyndigheten att underrätta behörig överförmyndare när en ansökan om betalningsföreläggande eller om indrivning görs mot ett barn. Genom underrättelsen får överförmyndaren vetskap om den påstådda skulden och kan vidta lämpliga åtgärder. Om överförmyndaren anser att ansökan inte ska riktas mot barnet, ska föräldrarna uppmanas att bestrida ansökan.

Precis som Mia Franzén anser jag att det är angeläget att förhindra att barn hamnar i ekonomiska problem som försvårar för dem när de blir vuxna. Därför pågår det nu ett arbete i Justitiedepartementet med förslag till ändringar i föräldrabalken som syftar till att ytterligare stärka det ekonomiska skyddet för barn. Jag fortsätter följa utvecklingen på detta område och är beredd att vidta de åtgärder som behövs.