den 23 augusti

Svar på fråga 2005/06:2011 om kvinnlig generalsekreterare i FN

Utrikesminister Jan Eliasson

Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit och kommer att vidta för att FN ska ges möjlighet att välja en kvinna till posten som ny generalsekreterare.

Jag vill inleda med att säga att jag delar Nina Lundströms uppfattning att det finns flera kompetenta kvinnor som skulle vara utmärkta ledare för FN.

I deklarationen från FN-toppmötet i september 2005 lyfts jämställdhetsfrågor och kopplingen till det pågående reformarbetet inom FN fram. Reformprocessen är ett viktigt tillfälle att se över frågan om kvinnors representation i FN-systemet, i synnerhet när det gäller högre befattningar.

Som en del i processen presenterade Kofi Annan för en tid sedan sin rapport Investing in the UN. I rapporten pekar han bland annat på att det fortfarande inte råder balans mellan kvinnor och män i FN-sekretariatet och att detta ska vara ett mål för reformer på personalområdet. Sverige välkomnade Kofi Annans rapport och har deltagit aktivt i förhandlingarna om den. Diskussion pågår fortfarande inom FN om generalsekreterarens förslag.

En ny generalsekreterare ska utses under hösten. Hittills finns det fyra officiella kandidater till posten, alla från Asien som denna gång anses vara prioriterad kontinent: Thailands vice premiärminister Surakiart Sathirathai, Sydkoreas utrikesminister Ban Kimoon, Jayantha Dhanapala från Sri Lanka, tidigare FN:s undergeneralsekreterare för nedrustning, och Indiens Shashi Tharoor, FN:s nuvarande undergeneralsekreterare för media och information.

FN:s generalsekreterare utses av generalförsamlingen på förslag från säkerhetsrådet om en period på fem år, med omvalsmöjlighet.

Sverige har ännu inte tagit ställning för någon av dessa fyra. Man kan inte heller utesluta att fler kandidater kan tillkomma under året. Sverige skulle särskilt välkomna kvinnliga kandidater till posten. Här vilar ett stort ansvar på säkerhetsrådets medlemmar men också på främst asiatiska länder, när det gäller att nominera kvinnliga kandidater.

Jag är övertygad om att reformprocessen kommer att leda till ett modernare FN där också jämställdhetsfrågor är en viktig del. Men samtidigt ankommer det på de enskilda medlemsstaterna att nominera fler kvinnliga kandidater till högre tjänster inom FN-systemet och att i olika sammanhang lyfta fram jämställdhetsfrågor. Sverige har till exempel tagit fram särskilda mål rörande könsfördelningen bland de svenskar som nomineras till och innehar höga beslutsfattande positioner i FN och andra internationella organisationer.

En annan viktig dimension av dessa ansträngningar rör insatser för att öka antalet kvinnor på centrala befattningar inom FN:s fredsfrämjande verksamhet. Också här krävs åtgärder både inom FN-systemet och från medlemsländerna. Inom ramen för genomförandet av säkerhetsrådsresolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet agerar regeringen bland annat för att fler kvinnor ska ingå i Sveriges bidrag till de fredsfrämjande insatserna och för att fler kvinnor ska nomineras och tillsättas som särskilda representanter och sändebud.

Låt mig avslutningsvis säga att det gläder mig att kunna lämna över ordförandeklubban i generalförsamlingen till en kvinna. Den 12 september tar fru Haya Rashed Al Khalifa från Bahrain över ordförandeskapet för generalförsamlingens 61:a session.