den 25 augusti
Svar på fråga 2005/06:2003
om handlingsplan för FN:s resolution 1325 och kvinnors representation i
försvaret
Försvarsminister Leni
Björklund
Berit
Jóhannesson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att andelen
kvinnor ska öka i försvaret.
Låt mig inleda med att
understryka regeringens ambition att öka jämställdheten inom alla
samhällssektorer. Flera inslag i regeringens arbete ska säkerställa detta.
För det militära försvaret
gäller att antalet kvinnor ska öka och återfinnas i fler ledande befattningar
än i dag. Detta samtidigt som en omställning med kraftig neddragning av
personalvolymen ska ske. Risken har därmed varit uppenbar att andelen kvinnor i
stället skulle minska ytterligare under omställningsperioden. Hittills har dessbättre
inte någon sådan minskning av antalet kvinnliga officerare skett, vilket i sig
är positivt och visar att Försvarsmakten sökt hävda också detta mål i
omställningsarbetet. Det ger också tillförsikt inför försvarsmyndigheternas
fortsatta arbete inom jämställdhetsområdet.
Frågan om värnplikt för
kvinnor har vid olika tillfällen behandlats av riksdagen. Riksdagen har @ i
likhet med regeringen @ ansett att skälen mot att införa mönstringsplikt för
kvinnor väger tyngre än fördelarna. Senast anfördes detta i försvarsutskottets
betänkande (2005/06:FöU8) om totalförsvarsplikt och samhällstjänst. Det finns i
dag ingen anledning att ändra inställning i den frågan.
Däremot har regeringen
betonat vikten av att myndigheterna intensifierar arbetet för att ytterligare
öka andelen kvinnor som frivilligt genomför värnplikt. För närvarande pågår
flera insatser. För det första arbetar Försvarsmakten och Pliktverket med
särskilda informationssatsningar som riktar sig till kvinnor. För det andra är
Pliktverket på väg att införa ett nytt och delvis Internetbaserat system för
mönstring. Regeringen har angett som inriktning att detta system ska utformas
så att det aktivt uppmanar fler kvinnor att frivilligt genomgå
antagningsprövning. För det tredje pågår ett arbete för att se över
befattningskraven för totalförsvarspliktiga som ska vara klart nästa år och
tillämpas från och med 2008. Pliktverket har fått i uppdrag att särskilt beakta
jämställdheten vid utvecklandet av dessa nya metoder och befattningskrav. Pliktverket och Försvarsmakten arbetar
således hårt med att öka intresset bland unga kvinnor för att göra värnplikt
och min förhoppning är att detta leder till goda resultat på frivillig väg.
Det faktum att de officersutbildningar som varit inställda kommer
i gång igen från och med hösten 2006 kan även komma att påverka kvinnors
intresse för tjänstgöring och söka en karriär inom det militära försvaret. Den
positiva särbehandlingen (60/40) av kvinnor som söker sig till yrkesofficers-
eller reservofficersprogrammen innebär i nuläget att de kvinnor som uppfyller
kraven som ställs ska antas till utbildningen. Före utbildningsstoppet hade
antalet kvinnor som sökt sig till yrkesofficersprogrammet ökat för varje år som
gått.
Regeringen har lyft fram
att ledarskapet är avgörande för Försvarsmaktens arbete med att förändra
attityder och främja jämställdhet. Den ledarskapsutbildning som våra officerare
genomgår ska behandla genusfrågor.
Försvarsmakten,
Pliktverket och Försvarshögskolan har fått i uppdrag av regeringen att redovisa en gemensam strategi för
hur det militära försvaret ska motverka diskriminering och
ogynnsamma attityder, samt skapa ett ledarskap som främjar jämställdhet. I
redovisningen av uppdraget som inkom i april i år föreslås en mängd olika åtgärder. Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) har haft
och kommer fortsatt att ha dialog med myndigheterna om åtgärdsförslagen och
deras praktiska genomförande.
Sedan tidigare har
myndigheterna inom det militära försvaret även fått i uppdrag att kartlägga och
analysera den egna verksamheten utifrån de jämställdhetspolitiska målen och att
i samarbete med Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) även formulera
jämställhetsintegrerade mål och resultatindikatorer för verksamheten.
Försvarsmakten har till exempel föreslagit mål och indikatorer som möjliggör
förbättrad återrapportering avseende kvinnor och internationell tjänstgöring.
Flera aktiviteter har
således vidtagits och jag är övertygad om att ett försvar som arbetar aktivt
med jämställdhet blir mer attraktivt för kvinnor att frivilligt söka sig till.
Till detta kommer att förutsättningarna att få den kvinnliga personalen att
trivas och stanna kvar ökar, vilket är väl så viktigt om man vill öka andelen
kvinnor.
Vad gäller FN:s resolution
1325 om kvinnor, fred och säkerhet är Försvarsmakten aktiv deltagare i ett
EU-finansierat utvecklingspartnerskap, Genderforce,
som ett led i att implementera resolutionen. Åtta olika delprojekt pågår
inom Genderforce, där ett
delprojekt handlar om just
rekrytering. Målet är att öka andelen kvinnor i internationella insatser och
missioner på alla nivåer i syfte att öka effektiviteten i de internationella
insatserna. För att nå detta fokuseras arbetet på att se över på vilket sätt
rekrytering till internationell tjänstgöring sker i dag. Till exempel kan det
bli aktuellt att se över alla befattningsbeskrivningar inom utlandsstyrkan i
syfte att öppna upp dem för olika slags kompetenser och fler kvinnor.
Sammanfattningsvis håller
jag med Berit Jóhannesson om att Sverige har för få kvinnor inom försvaret i dag.
Men jag är av åsikten att förändringar kan ske i
positiv riktning genom hela ledet, från intresse att genomföra värnplikt till
att trivas och utvecklas i sitt yrke som officer, utan undanröjandet av
principen om frivillighet för kvinnor.