den 25 augusti

Svar på fråga 2005/06:2001 om klustervapen

Försvarsminister Leni Björklund

Alice Åström har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att förbjuda produktion, handel och användning av klustervapen i Sverige.

Jag vill inleda med att konstatera att klusterbomber förvisso inte i sig är förbjudna vapen enligt den internationella humanitära rätten. Men som alla typer av vapen kan klusterbomber komma att användas på ett sätt som skulle kunna strida mot densamma. Klustervapen med sämre teknisk prestanda eller som inte används i enlighet med gällande regler i internationell rätt kan utgöra en fara för civilbefolkningen. Enligt min och regeringens uppfattning är det av största vikt att respekten för den internationella humanitära rätten stärks. Sverige verkar därför aktivt i internationella forum för att reglera användandet av denna typ av vapen.

En viktig fråga i detta sammanhang är problemet med explosiva lämningar efter ett krig, men det är också viktigt att se över hur stater agerar under tiden en konflikt pågår. I förhandlingar inom ramen för 1980-års vapenkonvention (CCW) är det därför ett viktigt svenskt krav att inte enbart fokusera på situationen efter en konflikt, utan även på hur till exempel själva användningen av klustervapen bör regleras.

En särskild text om klustervapen skulle därmed kunna innehålla såväl tekniska begränsningar som begränsningar i hur sådana vapen får användas. I det första avseendet kan man exempelvis tänka sig att reglera hur hög andelen blindgångare får vara liksom att substridsdelar ska innehålla självförstörelse- eller självneutraliseringsmekanismer. I det andra avseendet kan man se över möjligheterna att undvika en användning av vapnen i befolkade områden eller nära platser där civila uppehåller sig.

Precis som Alice Åström själv påpekar, behöver vi i Sverige en grundläggande försvarsförmåga för att upprätthålla vår militära alliansfrihet. Liksom för samtliga vapen som tillverkas eller köps in är det Försvarsmaktens operativa behov som ligger till grund för införskaffandet av bombkapsel 90 (BK 90). BK 90 är dock ett modernt system som ger ett mycket lågt antal blindgångare. Prov som utförts på BK 90 har visat på en andel blindgångare som understiger 2 %. Vidare är substridsdelarna utrustade med en självneutraliseringsmekanism som medför att de substridsdelar som inte exploderar direkt vid nedslag blir ofarliga efter endast ett par timmar. I internationell jämförelse är Sveriges klustervapen BK 90 av mycket hög teknisk och säkerhetsmässig kvalitet.

Jag vill i detta sammanhang understryka att samtliga vapen som den svenska Försvarsmakten har i sin arsenal har granskats ur ett folkrättsligt perspektiv av Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt. Denna granskning ska ske i enlighet med vad som sägs i artikel 36 i 1977 års tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 angående skydd för krigets offer.

Avslutningsvis vill jag säga att jag följer utvecklingen på detta område noga. Hittills har ett förbud mot klustervapen inte bedömts vara en framkomlig väg. Skulle de nuvarande förutsättningarna förändras och det framkommer att en bindande internationell överenskommelse om förbud mot användande av klustervapen är möjlig, så förändras dock säkerhetsförutsättningarna också för Sverige. I det läget kan regeringen komma att pröva ändamålsenligheten i vår vapenarsenal inklusive BK 90.