den 7 juni

Svar på fråga 2005/06:1744 om smugglingen av anabola steroider

Statsrådet Morgan Johansson

Ulrik Lindgren har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att bekämpa tillgången och missbruket av anabola steroider.

Av olika riksrepresentativa frågeundersökningar framgår att omkring 1 % av manliga ungdomar någon gång har provat androgena steroider (AAS) som är de vanligaste dopningspreparaten. Denna andel har varit i stort sett oförändrad sedan 1993. Det är dock samtidigt så, som Ulrik Lindgren framhåller, att dopningsmissbruket har spridit sig i hela samhället och beslagen av dopningspreparat har ökat.

Förutom det ordinarie arbetet inom polis och tull med att bekämpa alla illegala droger så pågår inom Rikspolisstyrelsen ett särskilt projekt med att utveckla insatserna mot olaglig handel med droger på Internet. Ett arbete som för övrigt fått internationell uppmärksamhet då Internethandeln är ett ökande problem i de flesta länder.

Regeringen har tidigare stött en utvidgning av Dopingjourens verksamhet så att de förutom att stödja missbrukare och deras anhöriga också ska kunna föra ut sin samlade kunskap och erfarenhet.

I den arbetsgrupp för dopningsfrågor som finns inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att utreda möjligheterna att genomföra aktiviteter som riktar sig specifikt mot dopningsmissbruk i privata och kommunala gym.

I dag har majoriteten av de personer som söker vård för ett dopningsmissbruk också ett missbruk av alkohol eller narkotika och bereds vård inom den vanliga missbrukarvården. Av den kartläggning som Socialstyrelsen gjorde av missbrukarvården år 2003 framgår att 169 behandlingsenheter, av totalt 608, uppgav att de även behandlade personer som missbrukar anabola steroider. Beroendecentrum i Örebro har en specialistbehandling för personer med ett dopningsmissbruk och vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg pågår förberedelser för att inrätta ett sådant program. Vidare har Dopingjouren inlett ett samarbete med Maria Beroendecentrum i Stockholm. Dessa specialiserade behandlingsprogram är viktiga för att utveckla metoder för behandling av personer med ett dopningsmissbruk.

I den nationella narkotikahandlingsplan för perioden 2006@2010 (prop. 2005/06:30) som riksdagen ställt sig bakom öppnade vi möjligheten för att inom handlingsplanens ram också göra insatser på dopningsområdet. Det är nu viktigt att den nationella narkotikasamordnaren arbetar vidare med dopningsfrågan för att få till stånd effektivare insatser mot användandet av dopningsmedel.