Svar
på fråga 2005/06:1706 om svenska ambassadens bedömning av situationen för
homosexuella i Iran
Utrikesminister
Jan Eliasson
Tasso Stafilidis har frågat mig om jag delar
uppfattningen, som tillskrivits vår ambassad i Teheran, att det är ett tecken
på homosexualitet om två män håller varandra i händerna.
Det
korta svaret är självfallet ett klart nej. Det är inte heller svenska
ambassadens bedömning. Den beskrivning av läget som ges i UD:s rapport om de
mänskliga rättigheterna i Iran ska läsas mot den bakgrunden att uttryck av
kärlek och sexualitet mellan vuxna individer allmänt undertrycks i Iran,
oavsett sexuell läggning. Det är olyckligt om valet av formulering lett till
missuppfattningen att hålla hand skulle anses utgöra ett tecken på homosexualitet.
Det
är djupt beklagligt att homosexuella, bisexuella och transsexuella personer i
Iran diskrimineras och förvägras rätten att bejaka sin sexualitet utan rädsla
för rättsliga eller sociala repressalier. Två homosexuella män avrättades i
augusti 2005. Den officiella brottsrubriceringen var mord och våldtäkt. Det
faktum att de anklagade männen var homosexuella betraktades av domstolen som en
försvårande omständighet. Detta resonemang är givetvis helt förkastligt.
Vi
kommer även fortsatt att noggrant följa utvecklingen för de mänskliga
rättigheterna i Iran, inte minst situationen för dem som diskrimineras på grund
av sin sexuella läggning och könsidentitet.