den 22 mars

Svar på fråga 2005/06:1197 om medfinansiering av sjukpenningen

Statsrådet Hans Karlsson

Anne Marie Brodén har frågat mig om jag avser att agera för att bidra till att systemet med medfinansieringen slopas och utanförskapet därmed minskas.

Reformen om arbetsgivares medfinansieringsansvar för sjukförsäkringen trädde i kraft den 1 januari 2005. Syftet med reformen är att genom ekonomiska incitament öka arbetsgivarnas engagemang för att vidta åtgärder som ökar förutsättningar för sjukskrivna arbetstagare att kunna arbeta.

De incitament som skapats genom medfinansieringen är sannolikt en viktig del av förklaringen till minskningen av antalet sjukpenningdagar som skett under 2005. Många arbetsgivare har tjänat på reformen, särskilt småföretagen. Många exempel finns på att arbetsgivarna ägnat mera intresse åt långtidssjukskrivningarna.

Arbetsgivarna kan inom ramen för sitt rehabiliteringsansvar göra mycket för att underlätta för sjukskrivna att komma tillbaka till arbetsplatsen. När arbetsgivaren har uttömt sina rehabiliteringsmöjligheter är det emellertid viktigt att arbetsmarknadspolitiken kan stötta dem som behöver byta anställning för att kunna återgå till arbetslivet. Regeringen har därför utvidgat arbetsförmedlingens uppdrag så att det omfattar även anställda som behöver byta anställning på grund av ohälsa.

Regeringen har gett Umeå universitet, Göteborgs universitet och IFAU forskningsuppdrag för att utvärdera vad medfinansieringen fått för effekter i ett brett perspektiv bland annat när det gäller selektering, arbetsutbud, förebyggande insatser, deltidssjukskrivning, små företag samt hälso- och sjukvård. En första delrapport kommer att lämnas nu till sommaren och slutrapporter kommer att lämnas sommaren 2007.

Mot denna bakgrund ser jag i dag ingen anledning att slopa medfinansieringen.