den 7 mars

Svar på frågorna 2005/06:1080 om förbud mot klusterbomber och 1097 om förbud mot klustervapen

Utrikesminister Laila Freivalds

Berit Jóhannesson har frågat mig om regeringen kommer att följa Belgiens exempel och verka för ett förbud mot klusterbomber i Sverige och internationellt. Vidare har hon frågat statsrådet Ulrica Messing om regeringen avser att följa Belgiens exempel och verka för ett förbud mot produktion, innehav och export av klustervapen. Den senare frågan har överlämnats till mig och jag besvarar ovanstående frågor i ett sammanhang.

Låt mig först konstatera att klustervapen i dag är ett legitimt vapen. Vidare kan konstateras att Försvarsmakten har denna typ av vapen i sin vapenarsenal och att detta vapen utgör en viktig komponent i det svenska invasionsförsvaret. Regeringen har inte för avsikt att verka för ett totalförbud mot klustervapen.

Jag delar dock Berit Jóhannessons oro över det stora humanitära lidandet som orsakas av klusterbomber. Sverige är drivande i det internationella arbetet med att reglera olika typer av vapen som bland annat skapar onödigt lidande eller har urskillningslösa verkningar. I syfte att stärka skyddet för civilbefolkningen anser regeringen att regleringen av klustervapen bör ske genom att begränsa användningen samt genom att förbättra tillförlitligheten av dessa vapen, främst vad avser de mindre stridsdelarna som utgör själva klustret, de så kallade substridsdelarna, så att dessa inte blir farliga blindgångare.

En av de viktigaste pågående förhandlingarna i fråga om reglering av konventionella vapen sker inom ramen för förhandlingarna i 1980 års vapenkonvention (Konvention om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar). Enligt regeringen är det i första hand inom ramen för dessa förhandlingar som en reglering av klustervapen bör ske. Sverige driver frågan om att ett förhandlingsmandat ska antas om reglering av klustervapen vid det kommande statspartmötet under hösten 2006.

Ett sådant protokoll bör dels innehålla en reglering om att klustervapen inte får användas mot militära mål som är belägna inom en befolkningskoncentration, dels ställa tekniska krav på såväl substridsdelarnas tillförlitlighet som att dessa är utrustade med säkerhetsmekanismer i form av självdestruktion eller självneutralisering som medför att de blir ofarliga för civilbefolkningen.