den 22 februari

Svar på fråga 2005/06:1015 om ett kärnvapenfritt Europa

Utrikesminister Laila Freivalds

Berit Jóhannesson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta inom EU för ett Europa fritt från europeiska och amerikanska kärnvapen.

Jag är helt enig med Berit Jóhannesson om att en säkerhetsordning måste skapas i vilken kärnvapen inte längre har någon roll. Vad regeringen verkar för är därmed inte enbart ett Europa fritt från kärnvapen utan en värld fri från sådana vapen. Denna vision är vägledande i vårt arbete för nedrustning, inklusive det som sker i och genom EU.

Berit Jóhannesson tar särskilt upp frågan om taktiska kärnvapen i Europa och det faktum att USA har sådana vapen utplacerade i sex europeiska länder. Däremot nämns inte Rysslands mycket omfattande arsenal av taktiska kärnvapen varav många finns i vårt närområde. Jag delar synen att denna vapenkategori helt måste försvinna och anser att det borde ske inom en nära framtid. Som ett första steg skulle USA kunna dra tillbaka samtliga taktiska kärnvapen från europeisk mark och Ryssland parallellt dra tillbaka alla sina utplacerade taktiska kärnvapen till ett enda lager.

Taktiska @ även kallade icke-strategiska @ kärnvapen är vapen med kort räckvidd som ofta är mindre i storlek och därmed mer rörliga. Som Berit Jóhannesson påpekar finns inga bindande avtal som särskilt reglerar förekomst eller nedrustning av just taktiska kärnvapen. Vad som finns är politiska utfästelser i form av de sovjetrysk-amerikanska så kallade presidentdeklarationerna från 1991 och 1992. Vi tvingas dock konstatera att fullgörandet av dessa utfästelser, trots vissa framsteg, går alldeles för långsamt. Nedrustning av taktiska kärnvapen står emellertid på den internationella dagordningen och lyfts uttryckligen fram som ett av 13 steg i den handlingsplan om kärnvapennedrustning som antogs av Icke-spridningsfördragets (NPT) översynskonferens år 2000. Denna typ av vapen omfattas således av kärnvapenstaternas åtaganden att nedrusta och på sikt avskaffa alla kärnvapen. Sverige betonar, inte minst i EU-sammanhang, vikten av att de ovannämnda 13 stegen också genomförs.

I förhandlingarna i EU om en gemensam ståndpunkt inför 2005 års översynskonferens av NPT fick Sverige gehör för tydliga och specifika skrivningar om vikten av att Ryssland och USA fullgör sina utfästelser från 1991 och 1992 om att minska sina taktiska kärnvapenarsenaler och på sikt helt avskaffa dem. Denna linje kommer vi givetvis att fortsätta att driva, inom EU och i andra sammanhang.

Sverige har också vid flera tillfällen tillsammans med partnerländerna i koalitionen för en ny agenda, NAC, (Brasilien, Egypten, Irland, Mexiko, Nya Zeeland och Sydafrika) lagt fram en resolution i FN:s generalförsamling om nedrustning av taktiska kärnvapen. Resolutionen innehåller bland annat förslag till förtroendeskapande åtgärder, förbättrad säkerhet kring taktiska kärnvapenarsenaler och totalförbud för vissa typer av taktiska kärnvapen.

Jag kan försäkra Berit Jóhannesson om Sveriges fortsatta engagemang för kärnvapennedrustning. I detta ligger ett åtagande att verka för att samtliga kärnvapenstater nedrustar och på sikt helt eliminerar alla former av kärnvapen i Europa och i världen, men också för att inga nya kärnvapenstater tillkommer. Detta innebär också att vi fortsätter att uppmana kärnvapenmakterna att på kort sikt minska kärnvapnens roll i respektive säkerhetsdoktriner och att inte modernisera sina kärnvapenarsenaler eller utveckla nya kärnvapen.