den 10 februari

Fråga 2005/06:996 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Svensk och finsk postservice på landsbygden

Vid upprepade tillfällen har jag debatterat Posten AB:s försämrade service på landsbygden med statsrådet Ulrica Messing. I en interpellationsdebatt den 22 november sade statsrådet bland annat att ”det kan finnas skäl att skärpa lagstiftningen” och ”Jag är naturligtvis beredd att vidta nödvändiga åtgärder om det uppstår problem som inte går att lösa med nuvarande regler”.

Statsrådet påpekade även att Sverige, Finland och Norge är unika genom att som glesbefolkade nationer ha anslutit sig till EU:s postdirektiv. Om man studerar till exempel Finlands regelverk finner man dock att vårt östra grannland har ett betydligt mer glesbygdsvänligt regelverk än vi, trots att de ekonomiska och geografiska förhållandena är fullt jämförbara.

I Finlands regelverk finns en klar skrivning om maximalt avstånd mellan bostaden och postlådan. På svenska säger regelverket: I regel utdelas posten i glesbygderna i en brevlåda som i allmänhet ligger på några hundra meters avstånd, dock högst en kilometer, från mottagarens bostad.

I Finland är det vidare kommunen som avgör var postlådan ska placeras om postoperatören och fastighetsägaren inte kan komma överens. Detta borde borga för att medborgarnas intressen blir överordnade postföretagets. I Finland får alla postoperatörer dessutom betala en koncessionsavgift som bland annat ska finansiera olönsam utdelning i glesbygd.

Ämnar statsrådet ändra det svenska regelverket, i riktning mot till exempel det finska, för att motverka den försämrade postservicen på landsbygden?