den 23 januari

Fråga 2005/06:841 av Ulrik Lindgren (kd) till socialminister Berit Andnor (s)

Kostnader för LSS

För något år sedan genomfördes ett utjämningssystem för LSS-lagen i Sverige. Syftet var att kostnaderna för LSS skulle fördelas mer jämnt mellan kommunerna.

Trots detta har flera mindre kommuner drabbats hårt av höga LSS-kostnader. Framför allt gäller det kommuner där enskilda vårdgivare byggt upp verksamheter för personer med särskilda behov, som hemkommunerna inte kunnat lösa på hemmaplan. Det gäller i regel personer med mycket komplicerade funktionshinder där den enskilde behöver anpassade boendelösningar (till exempel teckenspråkig miljö).

I december förra året kom en dom i Regeringsrätten som godkände att en kommun placerade en döv utvecklingsstörd kvinna i ett gruppboende för hörande. Det är en urholkning av lagen om stöd och service till funktionshindrade (LSS). Risken finns att kommuner nu kommer att erbjuda så dålig service att funktionshindrade mer eller mindre tvingas flytta till de kommuner som erbjuder specialistvård. Det kommer att innebära ytterligare ökade kostnader för dessa kommuner, något som det nuvarande utjämningssystemet inte täcker.

Det är tydligt att det nya utjämningssystemet har missat att beakta de särskilda kostnader som faktiskt kan uppstå när den enskilde med funktionshinder har behov av mycket särskilda insatser.

Mot bakgrund av ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att stödja de mindre kommuner som erbjuder specialistvård och vars kostnader inte täcks av det kommunala kostnadsutjämningssystemet?