den 12 januari

Fråga 2005/06:779 av Eskil Erlandsson (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Nedläggning av Singeshult

I december 2005 meddelade Kriminalvårdsstyrelsen att den öppna anstalten Singeshult skulle läggas ned, tio månader tidigare än beräknat. Beslutet går stick i stäv med tidigare resonemang om förlängningar av verksamheten, som tidigare bedömdes vara i gång till 2007. Orsaken är att Kriminalvårdsstyrelsen vill spara pengar genom att skapa större öppna anstalter och därigenom frigöra resurser för de nya slutna platser som nu ska byggas.

Även om beslutet kan förefalla rationellt, riskerar snålheten i detta fall att bedra visheten. Efter en del inledande problem fungerade verksamheten väl under det första verkliga verksamhetsåret. På en liten anstalt fungerar självförvaltning väl och alla intagna har möjlighet att bli sedda och få verklig hjälp att slussas ut i samhället utanför. Därmed minskar också risken för återfall i brottslighet. Placeringen av anstalten är också väl vald, utan de distraktionsmoment som kan finnas i tätare bebyggda områden.

Nedläggningen av Singeshult sätter fingret på en viktig principiell fråga om avvägningen mellan slutenvård och fungerande återanpassning till samhället. Enligt mitt förmenande får satsningen på slutna enheter inte leda till att fungerande, småskaliga verksamheter med goda resultat läggs ned för experiment med anonyma stora öppenanstalter, där de intagnas möjlighet till återanpassning sätts på undantag.

Jag vill därför fråga justitieministern följande:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att små öppna anstalter ska kunna drivas vidare och utvecklas för att underlätta de intagnas återanpassning till samhället?