Fråga 2005/06:755 av Carl-Axel Roslund (m) till
jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Etiska regler vid försäljning
Ett allt vanligare ofog bland företag som sysslar
med försäljning, framför allt via telefon, är att säljaren endast uppger
förnamnet. ”Annicka”, ”Pernilla” etcetera är allt kunden får som
igenkänningstecken, inte ens ett referensnummer. I normalfallet kan det tyckas
oväsentligt, även om det är oerhört irriterande för min generation att
telefonkontakter sker utan att hela namnet uppges @ men då tvister uppstår
kommer också problemen. Företagen har en tendens att krypa bakom signaturen och
hävda att kontakt måste ske via ”Annicka” eller ”Pernilla” som nu helt
plötsligt är obekanta för försäljningsavdelningen. Alternativt ”har man så
många som säljer från sin hemtelefon på frilansbasis att man omöjligt kan veta
vem det är frågan om”. Ofta hävdas också att avtal som träffats inte gäller
mellan företaget utan mellan kunden och försäljaren @ som alltså tenderar att
vara omöjlig att få fatt i. Tendensen är densamma även vid erbjudanden via
postförsändelser @ underskriften är ofta endast ett förnamn.
Problemet
är inte bara en fråga om försäljningsetik utan ett sätt att kringgå gällande
lagar och blir för kunderna oerhört besvärande.
Vid
kontakter med myndigheter uppges alltid hela namnet, referensnummer och
liknande - allt för att underlätta eventuell framtida kontakt. Kanske borde
motsvarande krav ställas även på företag vid sina kundkontakter.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra efterlevnaden av god etik
vid försäljningsaktiviteter i Sverige?